Jag började nyligen i högstadiet och känner mig så ”fel”. Kan du inte berätta lite om din högstadietid? Hur var den? Var den bra?


Svar: Min högstadietid var både bra och dålig. När jag började i högstadiet kände jag mig precis som du gör….helt FEL. Det var innan det blev populärt att se annorlunda ut och där kom jag med min svarta kalufs, kängor och massa nitar. Den enda som såg ut så. Som jag har berättat förut så blev jag de äldre elevernas retobjekt. Just för att många alltid hackade på mig och retade mig blev jag otroligt kaxig och hamnade ofta i bråk. Samtal med lärarna och rektorn blev vanligt. Hos rektorn fick jag ofta höra att jag fick skylla mig själv så som jag såg ut.

Som tur är skaffade jag vänner rätt snabbt. Dilay och Nadia hade jag sedan tidigare men nu träffade jag även Mika som började i samma klass som oss och ett gäng andra tjejer i parallellklassen. Vi blev ett härligt tjejgäng och de struntade fullständigt i att jag såg annorlunda ut, de försvarade alltid mig och tjaffsade emot de som höll på. Tack vare dem lyckades jag tillslut ignorera idioterna och gjorde istället högstadiet till en väldigt rolig tid. Ni vet… Massa skratt och trams på lektionerna, tjuvröka i skogen bredvid skolan.. Sånt som hör till högstadiet, hehe.. Hamnade fortfarande ofta i bråk för att både min och Nadias käft inte riktigt gick att stänga (haha!) men det var inte längre VI som var rädda.

Jag var nyss fyllda 15 när högstadiet var över och då hade jag hunnit ändra både stil (det gjorde jag i slutet på åttan) och blivit mer mogen. Varför jag ändrade klädstil var dels för att jag tröttnade på min den och dels för att jag tröttnade på glåporden. Tyvärr. Jag slutade iallafall vara så uppkäftig mot allt och alla men jag får väl erkänna att den här tiden gjorde mig starkare. Även om det känns jobbigt ibland så kom ihåg att det alltid kommer något gott ur det onda! Jag tror jag aldrig hade varit den jag är idag om inte det här plus massa annat hade hänt. What doesn’t kill you only makes you stronger

Jag i åttan. Tyvärr en av de få bilderna jag har från den tiden

Tycker du att det är jobbigt när läsare kommer fram till dig?


Svar: Jobbigt och jobbigt… Inte direkt! Men det beror ju helt klart på situationen och humöret. Jag blir ändå alltid lika glad när läsare kommer fram och berömmer mig och min blogg. Det brukar alltid sluta i kramkalas, haha! Så tveka inte när det gäller att komma fram!

Jag tänkte att jag skulle ta just den här frågan som ”dagens fråga” idag eftersom att igår på Collage så träffade jag på en massa läsare som vanligt och väldigt många av dem sa ”jag vill inte störa…. hoppas du inte tycker att jag är jobbig” och som jag sa en miljon gånger igår – det är ingen fara! Ni stör absolut inte när ni vill komma fram och hälsa och ta bild med mig. Glöm inte att ni mer än gärna får maila bilderna till mig! Vill ju också haaa, hihi.

Fick så mycket komplimanger av alla läsare igårkväll att jag började rodna lite, haha. Man vet liksom inte vad man mer ska säga än tack, vad gullig du är! Fick ont i kinderna av allt leende!

♥


Den här tjejen träffade jag för ett par veckor sedan på Village när hon kom fram och berömde mig.. Nu kramas vi när vi ses ute! Så det kan bli! =)