Jag sitter och lyssnar på musik här på hög volym, Tokio hotel såklart. Först lyssnade jag på nya skivan men sen tänkte jag att det vore kul att lyssna på de gamla för omväxlingsskull! Sedan nya skivan kom har jag inte lyssnat på de gamla skivorna men nu gör jag det och…..herregud, nu minns jag varför jag föll för deras musik.
De första skivorna är alltid bäst. Hur bra Humanoid än är så slår den inte Schrei, Zimmer 483 och Scream. Medan jag sitter här och lyssnar på låtar som On the edge, Totgeliebt, Ich bin nich’ ich, Hilf mir fliegen, Durch den monsun, Ready set go, Break away mfl. så får jag flashbacks till alla underbara konserter jag varit på. Det ska bli jättekul att gå på
Welcome to Humanoid city-turnén men jag tror fan inte att den kan slå alla zimmer/scream-konserter jag varit på.
Det finns inte ord för hur stark min kärlek är till detta band och deras musik. De lyckligaste minnena jag har är från deras konserter och resorna jag gjort runt om i världen för att se dem. Herregud, jag hoppas att de fortsätter tills de är 80. Jag vill dö med deras musik.

Mirre och jag för snart 2 år sedan när vi köade till deras konsert i Kanada! Vår första TH-konsert/TH-resa!
Jag minns känslan av att se dem live för första gången. Jag dog. Det var på en liten klubb i Toronto som rymde max 500 pers. Vi stod längst fram med bara en meter till scenen. Det var mäktigt. Det spelar ingen roll att jag sett dem live flera gånger efter det i olika länder och även träffat dem ett par gånger….för den här dagen, 10 februari 2008, kommer alltid vara den bästa!