• header

2019

New Year’s Eve 2018

För exakt 1 år sedan stod jag på en strand på Maldiverna. Jag postade mina nyårsbilder klädd i en glittrig klänning som satt sådär perfekt löst för att inte avslöja min växande lilla kula under. Så förväntansfull och så redo på det nya året, året då vi förhoppningsvis skulle få bli föräldrar. Men när jag stod där med ena handen på magen och andra handen i Aleks hand, tittandes på den stora skärmen där låtsasfyverkerierna small, så grät jag även en skvätt. Det kändes så jäkla tufft att lämna 2018 för i början av det året så levde pappa. Nu började ett helt nytt år där pappa inte längre fanns och det kändes som att jag “lämnade kvar” honom i 2018. Det gjorde ont. Det gör fortfarande ont och det kommer det nog göra hur många år som än går förbi, men bredvid hålet i hjärtat som alltid kommer finnas där så växte något stort.

Kärleken till mitt barn. 

// Exactly 1 year ago I was standing on a beach in the Maldives. I posted my New Year’s pictures wearing a glittery dress that was perfectly loose so it didn’t reveal my growing little bump underneath. So excited and ready for the new year, the year when we would hopefully get to become parents. But when I was standing there with one hand on my belly and the other hand in Aleks hand, looking at the big screen showing fake fireworks, I also cried a bit. It felt so damn tough to leave 2018 because at the beginning of that year, my dad was alive. Now a whole new year started where Dad no longer existed and it felt like I “left” him in 2018. It hurt. It still hurts and it will probably do so no matter how many years that passes, but next to the hole in my heart that will always be there – something big was growing.

The love to my child.

In May, with Nikola on the inside

Första halvan av 2019 var full av obeskrivlig längtan och förberedelser inför vår sons ankomst, men också en ständigt gnagande oro att något skulle ta ifrån mig mitt barn i magen och kasta ner mig i det svarta hål jag hade befunnit mig i efter pappas död, fertilitetsbehandlingar & rädslan att vi aldrig skulle lyckas bli med barn. Som tur är så gick tiden väldigt fort för mig, nästan läskigt fort, och helt plötslig var det den 14e juni och jag krystade ut honom sittandes på en pall på Nya Karolinska. Vår Nikola. <3

Jag behöver inte beskriva den känslan av att äntligen få bli mamma för ni vet vad jag menar. Det var det absolut största som hänt mig inte bara 2019 utan någonsin. Andra halvan av året har nästan bara bestått av sömnlösa nätter, amning, blöjbyten, barnvagnspromenader, frustration, tårar, skratt. Samt kärlek & lycka på en helt ny nivå. Det har säkert hänt en massa annat också, men ärligt talat är det detta jag minns. Jag minns bara känslostormar. Jag minns bara hur jag gick från att lägga energi på onödiga skitsaker, till att endast bry mig om att min son är frisk. Frisk och glad. Jag lever för att se honom skratta.

// First half of 2019 was filled with indescribable longing and preparations for the arrival of our son, but also a constant concern that something would take away the baby inside of me and throw me back into that black whole I was in after my fathers death, fertility treatments & the fear that we would never succeed getting pregnant. Luckily time went very fast for me, almost scary fast, and suddenly it was June 14th and I pushed him out while sitting down on a stool at Nya Karolinska. Our Nikola. <3

I don’t have to describe the feeling of finally becoming a mother because you know what I mean. It was the biggest thing that happened to me not only in 2019, but in my whole life. The second part of the year has almost only been about sleepless nights, breastfeeding, diaper changes, walks with the stroller, frustration, tears, laughter. And love & happiness on a whole new level. It has probably happened a lot of other stuff as well, but honestly this is what I remember. I only remember storms of emotions. I only remember how I went from wasting my energy on unnecessary stuff, to only caring about that my son is healthy. Healthy and happy. I live to see him laugh. 

The best day ever

Jag kommer titta tillbaka på 2019 som mitt lyckligaste år. Det kommer aldrig komma ett år som slår detta år, men om vi är lyckligt lottade nog att vi en dag får ett till barn så kommer det året hamna på delad första plats såklart. Även om året då jag blev mamma för första gången alltid kommer vara lite extra speciellt. :-))

För 2020 önskar jag mig bara fortsatt lycka och välmående, för min familj och alla mina nära. Och för er. Det absolut viktigaste i livet är att vi mår bra och tar hand om oss själva och varandra. Gott nytt år kära läsare!

// I will look back at 2019 as my happiest year. It will never be a better year than this one, but if we are lucky enough to one day have another child that year will be on a shared first place of course. Even though the year I became a mother for the first time will always be a bit extra special. :-))

For 2020 I wish only continued happiness and health, for my family and for all of my loved ones. And for you. The most important thing in life is that we are happy and take care of ourselves and each other. Happy New Year dear readers!

34 Comments

♥️

Blir så berörd, ledsen och avundsjuk (inte missunnsam)…. Tänker på dig och din historia varje dag. Har själv försökt i i över 1,5 år och gått igenom 9 månader av ingenting(där min pappa även hann gå bort efter flera år av missbruk och missär), sedan äntligen gravid men det blev ett utomkvedshavandeskap och sen gravid igen… missfall.. Sen ingenting. Lämnar 2019 med glädje och hoppas att 2020 blir året då jag blir gravid och faktiskt får behålla barnet. 💔♥️ Kärlek till dig som delat med dig och visar att det faktiskt kan bli bra tillslut!

Reply
noor

Beautiful post :) I hope your family will grow and that it will happy and healthy. Thats’ what really matters.

Happy new year! Here in Belgium we have to wait 11 hours before it is 2020. Crazy how fast time goes! ❤ love

Reply
Aleksandra S

Happy New Year to you too Kenza, too you and your family💙 wishing you a year full of love, health, laughter and smiles.

Reply
Maria

Gott nytt år själva! 🎆 Jag är glad att du fortsatt att blogga, att du visar sånna fina bilder på er son, han är så söt och fin!! Ni med. Jag hoppas att du fortsätter blogga och skriva om hur din mamma tid är, den är värd att läsa om och man blir glad av den🌟 Många nyårskramar till er🎆

Reply
Anonym

Tack för att du delat/delar med dig om detta. Känslorna.
Blev också så lättad av att inte vara ensam om dessa känslor.
I januari förlorade jag min pappa, han var mitt allt. Och att fira nyår nu känns så sorgligt. Hur ska jag kunna lämna honom där i januari 2019 och jag fortsätter livet.

I oktober fick jag och min man uppleva lyckan att få ett plus på stickan efter många års kämpande. Tack vare fertillitetsvården fick jag uppleva det där sträcket. Och i förrgår fick jag uppleva ett ultraljud där vi fick se vårt älskade barn.

Nu står jag här. 26 år. Med ett brustet hjärta över att min älskade pappa. Gick bort för snart ett år sedan. Men också mitt älskade barn i magen som jag längtar efter så. En fantastisk man. Och underbara nära och kära runt omkring mig.

Gott nytt år Kenza! 2020 kommer bli fantastiskt!❤️

Reply
Ig

När skall du visa lite empati för kvinnorna som kämpar för självständighet i Dubai? Eller är dina samarbeten viktigare?

Reply
Nb

Tror inte hen fått en bjudresa till Dubai så hen inte inte samma ansvar fattar du väl?

Reply
Emma

Detta inlägg var väl inget samarbete? Vad gör du själv för kvinnorna i Dubai och andra länder där kvinnor inte har rättigheter?

Reply
Nina

Du skriver så varmhjärtat! Ett nytt kärleksfullt år önskar jag dig och dina nära!

Reply
Stella

Beautiful pictures Kenza… but nothing tops your kid smiling. :) That can melt an ice. I’ve literally never seen such a happy and cute kid. I melt every time you post a picture of your little one smiling. Just indcredible.
Anyhow, I wanted to ask, I follow some other swedish influencers also, and yesterday I saw you reposted a story from Angelica Blick, you were holding a kid named Nico, is that Angelica’s kid? Did she also had a child and I missed that?

All the best in new year to you and your family!

Reply
Djuli

Oh Kenza jag önska jag kunde krama om dig bara har följt dig i 11 år och jag har sett sig växa och bli en underbar mamma. Men jag har sett mig själv också växa och är själv en underbar mamma tycker jag iallafall hehe. Har mina två underbara barn och är bara 27 och bor utomlands. Gifte mig ung hehe.. om du någonsin skulle besöka Makedonien så skulle jag jätte gärna vilja bjuda er på middag känner till en riktig bra Resturang med massa hemmalagad Balkan rätter!!!! Själv är jag också riktigt bra på Balkan rätter är hemmafru så jag lagar mat VARJEEE DAG!! Om du undrar hur man tillagar någon rätt så kan jag filma hur jag gör då blir det lättare att göra själv, tex Fylld PAPRIKA! JÄTTE GOTT.

Reply
johanna

Så fint skrivet, och när man följt dig i så många år kan man nästan känna kärleken. Stor kram till dig och din familj :)

Reply
Annika

Att bli mamma för första gången är svårslaget❤️ När jag fick mitt andra barn så var jag ju förberedd på den kärlek jag skulle känna för den lilla, så jag kan ärligt säga att bli mamma andra gången inte var lika golvande, förvånande, eller vad man kan säga. Kärleken är lika stor, jag älskar dem båda till döds. Men att få uppleva allt dey där för första gången, utan att ha en aning… nej det går inte att slå. Grattis!

Reply

(Your IP-Address will be registered. Comments which are seen as offensive towards me or people close to me will be deleted. Spam and link-filled comments will be removed.)

Leave a Reply to Sara Cancel Reply

Your email address will not be published.

You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>

*