I veckans avsnitt av Kenza & Tyra show kunde ni se när jag hoppade fallskärm, så nu när det har visats tänkte jag berätta lite mer om hur det var!
Det går inte att förstå hur det känns om man aldrig hoppat själv. Det var bara så himla….stört! Innan var jag så himla nervös. Jag grät och snoret bara rann, haha. Jag ville ju såklart, detta är något jag alltid velat och när jag bestämt mig för att göra något så gör jag det, men minuterna innan jag skulle upp i planet var riktigt jobbiga. Jag fick panik. Jag förstod inte vad jag höll på med. Varför ska jag utsätta mig för detta?? Jag är (var?) både höjdrädd och flygrädd, och så skulle jag hoppa ut från ett plan 4 km uppe i luften?
I flygplanet slog mitt hjärta så hårt och så snabbt att jag trodde att det skulle hoppa ut. Jag var så fruktansvärt rädd. När alla sedan började hoppa förstod jag att det är nu det gäller. Det fanns ingen återvändo.
Vi ställde oss i dörröppningen, tittade ner, hann tänka “Jahapp, jag hann knappt fylla 20. Tack för ett bra liv!” – sedan kastade vi oss ut.
Det tog några sekunder innan vi fick balans i luften, vi snurrade upp, ner och runt. Det var riktigt läskigt. När det var över föll vi ytterligare 40 sekunder. Känslan är svår att beskriva, men tänk dig att du är mitt i en orkan, det blåser som in i helvete, det är riktigt kallt och du känner ett ordentligt sug i magen. 45 sekunder är ändå ganska lång tid så man hinner tänka en hel del under den tiden. Jag tänkte “fan är det inte över snart?” & “nehe, fallskärmen sönder, nu dör vi!!” Jag vågade bara titta ett par gånger, för att hålla koll på att vi fortfarande var högt uppe och INTE skulle slå i marken snart.
Det var riktigt mäktigt när fallskärmen vecklades ut och vi bara svävade där uppe. Vilken utsikt, och vilken känsla! Jag gjorde det! Och jag överlevde!!! Nu vill jag bara göra det igen. I vår ska jag och mina vänner hoppa!
Har ni hoppat fallskärm? Om inte, skulle ni våga?
Jag rekommenderar alla att göra det!! Det ger en ordentlig kick och man känner verkligen att man lever.
