MY CHILDHOOD HOME
Jag läste hos Bloggkommentatorerna om barndomshem och kom att tänka på mitt. Eller jag tänker faktiskt väldigt ofta på radhuset i Jarlaberg, och jag har ofta drömmar om detta ställe som jag alltid kommer se som “hemma”. Både fina drömmar, och mardrömmar.
I radhuset i Jarlaberg bodde vi i nästan tio år, vi flyttade in dit när jag var runt 7 och mina föräldrar precis hade skilt sig. Vi hade en söt liten tomt utanför köksfönstret med en fågelholk som morfar byggt. Och enligt mig och min syster brukade “vita mannen” stå och glo in i köksfönstret, allt för att skrämma vår stackars lillebror haha. Jag hade ett av rummen på nedervåningen, vägg i vägg med min lillebror och mamma. Min storasyster hade sovrummet på övervåningen. I mitt sovrum hade jag en säng, en garderob, en bokhylla, ett skrivbord och en extremt gammal och klumpig tv med några få kanaler (men hallå, jag hade tv på mitt rum. lyx!) Till en början var väggarna tapetserade med Five-affischer. Sedan skedde en helomvändning och de sönderpussade bilderna på Scott byttes ut med Slipknot-prylar.
I radhuset i Jarlaberg hånglade jag för första gången. Jag gick i fyran och var tillsammans med en söt pojke som hette Johann. Vi hade hängt ihop ganska länge faktiskt, vi gav varandra hjärtaskar fulla med godis på alla hjärtans dag och jag hade bilder på oss två uppklistrade över min säng. Min lillebror fick några kronor för att hålla tyst om hånglet men jag tyckte mest att det var lite äckligt så dagen efter ringde jag och gjorde slut.
I radhuset i Jarlaberg brukade jag och min syster jävlas ordentligt med vår lillebror. Och med varandra. Vi kunde bråka rätt mycket ibland, och många gånger fick vår stackars mamma ta emot samtal på jobbet från någon av oss som ringde för att skvallra och skylla på den andra. Vi kunde slåss och spottas, kalla varandra för hemska ord och riva ner grejer i varandras rum, men i slutet av dagen var vi alltid vänner igen. Det mysigaste jag visste var helgmorgnarna. Vår mamma har alltid varit tvungen att jobba väldigt mycket och ofta var det min syster som fick ta hand om oss. På helgmorgnarna brukade jag och min lillebror smyga upp till hennes rum och krypa ner i sängen hos henne. Där lekte vi att vi var på ett isflak mitt ute i havet. Vi frös och vi höll hela tiden på att ramla i vattnet bland hajarna och isbjörnarna. Jag älskade också att leka i min lillebrors rum. Även om jag är fem och ett halvt år äldre än honom så älskade jag att leka med (och gärna förstöra…….haha) hans robotar och bilbanor. I hans rum hade han ett litet bord med två små stolar. Där hjälpte jag honom att lära sig läsa och skriva.
I radhuset i Jarlaberg firade vi många julaftnar. Ibland var mormor och morfar över, ibland vår moster och våra kusiner. Ibland allihop. Ibland var det bara vi 4, fast vi hade blivit lovade att vi skulle vara 5. Men det vara vi vana vid, för vi var inte gamla när vi förstod innebörden av besvikelse och lögner. En av julaftnarna han faktiskt var med slutade så fruktansvärt illa att vi inte kunde förstå varför i helvete vi ville ha honom där överhuvudtaget.
I radhuset i Jarlaberg blev jag tonåring. Till en början med tuppkam, punk & en jävligt arg attityd. Med en fylla som slutade i badrummet på nedervåningen, med en förbannad mamma som står och bankar på dörren och jag som skriker “men jag lovar är bara lite magsjuk!!!” Ciggpaket som jag tappade framför henne i hallen “Ehhh… Det är Nadias!!” och kvällarna jag hade vänner över för att mamma var borta och vi satt på golvet på balkongen och smygrökte. Med lakan upphängda för att grannarna inte skulle se oss. När allt det svarta och mörka inte kändes så kul längre så målades väggarna i mitt rum rosa och i samband med Darin’s Idol-debut så klottrade jag ner min vita bokhylla med en blå tuschpenna. D A R I N stod det.
Här någonstans känns radhuset i Jarlaberg inte lika underbart längre. Här någonstans blir allt luddigt. För det var här någonstans som vår far bestämde sig för att flytta in på soffan eftersom att han inte hade någon annanstans att ta vägen. Här någonstans blev jag vuxen mot min vilja, bara 14-15 år gammal. Här någonstans var starten på flera jobbiga år. Men jag väljer att minnas och sakna åren fram tills dess. Fina år med mina syskon och alla vänner i Jarlaberg. Jarlabergsskolan där vi gick, ICA-affären utanför skolan där vi snattade godis (ibland köpte vi också, genom att leta pantburkar i papperskorgar nere i Nacka Strand fick vi ihop lite cash till lördagsgodis) och den där jävla förbannade trappjäveln ner till bussen som aldrig plogades på vintern (men det var förstås väldigt kul när vår lärare halkade och åkte rutschkana ner för trappen). Nadia bor kvar i Jarlaberg idag och även Dilay bor där, så jag är ju där ibland och hälsar på. Förra veckan när jag var där bestämde jag mig för att gå in på min gamla gård och titta på vårt radhus. Det såg precis likadant ut och jag var nära på att gå in och skrika VAD TUSAN GÖR NI I MITT HEM?!?! Haha.. Åh..
// Please use google translate to read this post. (PS. The translation for “radhus” is terrace house or row house, not Town Hall haha)
165 Comments
(Your IP-Address will be registered. Comments which are seen as offensive towards me or people close to me will be deleted. Spam and link-filled comments will be removed.)
<3 <3
Underbart roligt inlägg att läsa
Inspirerande för många unga att du öppnar upp dig.
Detta inlägget var riktigt bra Kenza. Lagom personligt :)
Kram på dig!
Blev otroligt rörd av din text. Vad bra du är på att skriva och göra så att man får bilder i huvudet.. jag vet att det är jobbigt ibland när man tänker tillbaka på en massa saker som man varit med om, men du ska vara otroligt stolt över dig själv. Du slog tillbaka och idag är du en människa som så många ser upp till, och där finns även jag. Kram.
Älskar sånna här blogginlägg! Superroligt att få läsa mer om vad du gjort i ditt liv osv, vet precis hur det känns att sakna det hem som man växt upp i! Massor av kramar ❤️
Åh, när jag läser detta så minns jag också tillbaka. Jag har också en period i mitt liv som för mig var otroligt jobbig, det jobbiga för mig är att det är SÅ svårt för mig att minnas tiden innan allt förändrades. Jag var 10 år när mina föräldrar kom hem med beskedet att min pappa hade skelettcancer. Ibland så minns jag men ibland minns jag bara det jobbiga och det suger. Lite olika problem men fortfarande kan man relatera så mycket, det är inspirerande för så många att få läsa om sånt här från någon som har en så stor publik och jag hoppas att många unga som kanske har det svårt kan se dig och se att det BLIR FAN BÄTTRE! :) pussar!
Ett av dina bästa inlägg! När du skriver såna här inlägg så minns man den gamla tiden när bloggen mer handlade om dig än mode, dock älskar jag bloggen som den är idag också! Du är så underbar! Vill bara krama om dig för att du är så stark och delar med dig om såna här personliga saker för så många människor!
Vad fint du skriver Kenza! Du uttrycker dig så bra att jag blev otroligt berörd av denna text! Kram på dig!
Det är så fint när du delar med dig av din minnen. Jag tycker verkligen om dig som person men har aldrig träffat dig, och du står verkligen med fötterna på jorden! Kram Kenza <3 / Molly
Du starka underbara kvinna! Du är mi. Största förebild och styrka. Tack för att du delar med dig!
Jättekul att läsa sådana här inlägg, kul att du vill dela med dig och vara lite mer personlig mellan alla seriösa och modeinspirerande inlägg! Stor tummen upp och massa kärlek till dig, du är verkligen bäst!!!
vilken historia va intressant att läsa, besök gärna http://nathasmakeup.com/
Vad fint du skriver ❤️
Vad fint det var att få läsa om din barndom!
Så roligt när du skriver såna här lite mer personliga inlägg!
Bilr rörd av denna text, vet inte varför men kanske för att jag förstår att du är en människa med problem som jag. Du är stark och snygg och cool, det är du.
Jättefint skrivet! ♡ Det verkar som att jag inte är ensam om att sakna “mitt” hus trots allt. Det är lite konstigt ändå. Jag är sjutton år och har nu bott på flera olika ställen och trots att jag trivs så bra där jag bor så kommer det ju aldrig vara hemma, du vet? Det där huset där mina bröder och jag växte upp i, tills mina föräldrar skiljde sig när jag var tretton. Senast igår gick jag igenom alla rummen i huvudet innan jag skulle somna. Ibland kan jag inte låta bli att vara avundsjuk på dem som fortfarande har kvar sina föräldrar i barndomshuset. Undrar om det går över?
<3
Fint av dig att dela med dig. Kram!
Åh Kenza, du är en så stark kvinna och du är så vacker. Jag lovar dig att om du frågar varenda person på stan om du är vacker så kommer dom svara ja. Du har kommit så långt med bloggen och snälla sluta aldrig :*
Så fint :) Och så bra att du väljer att minnas det som var bra, inte låter honom förstöra. DINA minnen :) Har också fina barndomsminnen från området jag växte upp och fortfarande bor i.
Tack för att du delade din historia. <3 Mitt liv va likadan förutom att jag och min syster inte fightade så mycket.
Tack för att du delar med dig! Starkt och fint <3
Älskar dig så himla mycket, du är verkligen den finaste människan jag vet. <3
Vilken underbar historia! Även om historien har mörka sidor så känner jag din nostalgi med värme och kärlek. Mina föräldrar bor fortfarande kvar i mitt barndomshem, och roligt nog flyttade jag bara några hundra meter bort, så jag är över hos dom hela tiden. Jag tror mitt hjärta kommer att brista den dagen de måste flytta och huset säljs. För några år sedan hade dem inbrott och även ifall jag inte bor kvar där och inte gjort på flera år så förlorade huset sin oskuld den novembernatten när jag fick ett samtal från grannarna som sa att dörren till huset stod på vidgavel och någon hade tagit sig in. Min trygghet, mitt hem hade vålgästats och när jag stod mitt i hallen och såg alla öppna gardeorber och utdragna lådor så kändes det som att de stulit familjens trygghet. Usch, nu börjar jag nästan grina. Ville mest bara säga att din historia var fin :) kram
Jag ryser Kenza! Jag vill bara ge dig en stor bamsekram, hålla kvar en lång stund och säga att att du förtjänar allt det bra du har i ditt liv idag, med din underbara familj som älskar dig, dina vänner dom är helt fantastiska och dina så kallade “fans” som tycker att du är helt gudomlig! Lev i nuet och blicka framåt för ditt liv ser så mycket ljusare ut åt det hållet!! Puss och en till bamsekram!!
<3
Vad fint skrivet!
Du är så otroligt skriftligt begåvad. Underbart inlägg av en fantastiskt tjej! Vill ha mer mer mer!
hjärta. fint att få höra lite om hur du haft det som barn. <3
ÄLSKAR inlägg som dessa. De är så speciella och inte ytliga alls, utan väldigt fina. Gulliga minnen du har med dina syskon! <3
Så fint du skriver! ❤
Så sjukt bra inlägg Kenza!!! Älskar dina personliga inlägg!! Det blir en så bra kontrast till alla outfitbilder och photoshoots(som jag också älskar)!
Otroligt fint att du delar med dig av en sådan personlig del av ditt liv.
mysigt att få läsa lite mer inlägg om just dig bland allt mode (vilket förstås också är kul att läsa om) :). Jag tycker det är starkt av dig att skriva om saker som dessa och det får mig att tänka tillbaka till när din blogg bestod av fler liknande inlägg :)
Massor av kramar till min favoritbloggerska!
Jag blev helt varm i hjärtat när jag läste detta, tycker verkligen om när du gör lite mer personliga inlägg här och där! kram <3
Fan va fint skrivet Kenza <3
hey girls, i started my blog a while ago and would be soooo happy if some of u could check out !:)))
Underbart roligt att läsa Kenza! det borde du fortsätta mer med! Kram
Åh vad jag önskar att du skrev fler inlägg som dessa, bloggen fick snabbt en helt annan kvalité! Det blir dessutom på en bra nivå, personligt men inte privat! Du blir mer människa för mig, när man verkligen kan känna din lycka och sorg genom texten.
Efter att jag fått höra allt du/ni gått igenom vill jag bara säga att du är så himla stark och ser verkligen upp till dig som har klarat dig genom allt det där och blivit den du är idag. Vill också passa på att säga att jag beundrar dina syskon också och speciellt din mamma, ta hand om varandra!
du äger!
fy fan vad du är stark! det ska du vara otroligt stolt över!
åh vilket bra inlägg! Riktigt roligt att läsa :)
bästa inlägget , mer sånt!!!!!
Jag blev rörd av din text Kenza! Otroligt rörande, och hur stark du är med tanke på vad du har gått igenom (syftar tillbaka på en Anna text du skrev om din pappa). Kolla vad mycket du har uppnått idag! Jag vill va som dig Kenza, min förebild.
Kram Louise
Gud vad bra du skriver! Du lyckas verkligen skapa bilder i huvudet när man läser och det är det inte många som lyckas med.
Fint och intressant skrivet. Om du skriver en självbiografi någon dag, kommer jag att köpa den helt säkert!
Fint att du delar med dig!
Varför får jag alltid tårar i ögonen när jag läser sånt här? :/ Jag har i hela mitt liv bott i samma hus (och har till och med kvar min 101 dalmatiner tapet…)
Intressant inlägg!
♡♡♡♡♡
Hej! Tack för att du kikade in min blogg!!!
http://mydiaryandmore.webblogg.se
Väldigt berörande inlägg!
tack för att du delar med dig<3 varma kramar<33
Åh vad jag älskar att läsa sådana inlägg!! Fantastiskt fint skrivet, fick verkligen upp en bild av hur du hade det! Tack för att du delade detta med mig och alla andra!! <3
Hej, jag är en Stockholmstjej med en förkärlek till New York och dyra väskor. Kolla därför gärna in min blogg som är fylld med mode, outfits, recept, tränings-och självförtroendetips! Du hittar den här; http://www.isabellabrisfors.devote.se
Kramar på dig och din grymma blogg!!
Fint skrivet av dig! Du verkar vara en oerhört stark människa, kramar till dig!
Underbart att läsa tycker jag. Kan känna igen mig i en del från min egen barndom :) Personliga texter är det bästa helt klart! :)
Loving how you opened up a bit in this post. And even as a teenager, you already looked so good, Kenza!
♥
http://www.arcticvanilla.com/
Grymt inlägg!
Du är stark!! Älskar att läsa dina historier! Är glad för din skull över vem du är och vad du har idag! Kramar!
Väldigt fint skivor, kul och läsa ❤️❤️
❤️
Wow! Så cool du är! Visste inte att du gillat slipknot!!
Därför och just precis därför är det alltid väldigt trevligt att se när individer som inte har haft en fullt normal uppväxt lyckas. Vem förtjänar liksom egentligen att lyckas mer än sådana individer?
I december flyttar jag ut ur huset jag växt upp i… Att läsa den här texten får upp mycket känslor.
Jag har inte funderat på att jag faktiskt har de flesta av mina minnen i det huset, din text fick mig att tänka efter.
Jag ska njuta nu sista tiden i mitt barndomshem!
Åh finaste Kenza, detta inlägget var verkligen superrörande och bra skrivet. Önskar att du skrev sådana här lite längre djupare texter oftare. Du är bäst och allt du gått igenom har gjort dig till den fantastiska underbara fina människa du är idag!
Älskar sånna här inlägg!! Puss på dig bästa Kenza
Oj, jag är 20 och har fortfarande inte hånglat haha
Så fruktansvärt fint skrivit, kom nästan en tår!!
Fina du! Tack för att du delar med dig <3
Hej Fina Kenza.
Jag ville mest bara berätta hur fantastisk jag tycker att du är! Du är en otrolig inspirationskälla och en väldigt bra förebild, för alla åldrar. Din blogg innehåller en perfekt blandning av allvar, trams, lycka och glädje. (Tycker det är kanon att du blandar allt från dina festminnen/bilder, till business och din historia)
Du förtjänar all framgång och lycka!
Stor kram
/Hanna
Hej!
Hade varit jättekul att få se lite gamla bilder på dig! Både från när du var liten och från tonåren! Det här var ett jättekul inlägg att läsa, har saknat dina personliga inlägg. Mycket roligare att läsa din blogg då! Som sagt, hade varit kul om du gjorde ett inlägg med bilder från när du växte upp där!
Tack på förhand :))))
Jätteintressant inlägg!! Du är en sådan stor inspiration och att du öppnar upp dej som detta inlägg gör en glad. Tycker att du är en grym person och skall ha så mycket cred för allt ditt arbete! Jag tycker du är helgrym!
Kram
I’m so inspired right now.. You have so many levels that I didn’t even know about. When some people get famous, they isolate from “normal” people, but with you I feel like you are one of us. I feel like I can relate to you. Love you :) <3
Jättekul att höra dina berättelser och lite mer om dig :)
Så himla, himla fint skrivet Kenza ❤️
Otroligt fint att läsa. Speciellt är det också för att jag själv bor och är uppvuxen i Nacka precis nästan där du växte upp. Jag tror jag till och med går på samma högstadieskola som du gick. Därför känns det verkligen som att jag kan relatera till mycket du skriver om. <3
Du är så fin Kenza. Kram <3
Lycklig för min barndom, men ännu lyckligare för där jag är idag :) Tack för en fin text. Den gjorde mig väldigt nostalgisk men samtidigt så inser jag att jag inte längtar tillbaka :)
Åh fina kenza, mer sånt här. Kram
så fint skrivet, <3 älskar att du vågar dela med dig, det är tungt och starkt. du är fantastiskt Kenza! Du är en riktig inspiration!
Vad underbart fint skrivet Kenza, du må vara världens bästa person. <3
Jättekul att få läsa om din uppväxt och va fint skrivet! ♡
Att du öppnar upp dig så totalt och vågar visa att du verkligen är en människa – att du har känt smärta och att du har växt dig så stark av det – gör dig så viktig. Att vi som läsare får ta del av din barndom och inte bara de vackra stunderna gör din blogg så mycket mer innehållsrik och det skapar verkligen en bild av dig. Många som varit med om liknande saker kommer att kunna bli stärkta av detta, och det är så viktigt. Tack Kenza.
vilket fint inlägg <3<3<3
Vad vackert att läsa ett så personligt inlägg från dig. Din blogg har ju blivit megastor nu, och då är det klart att den ska vara mer professionell med bilder och grejer, men jag älskar att få läsa de lite mer äkta inläggen. De som handlar om hur din dag har varit, om Mani, om hur din klänning gick sönder i taxin på väg till ett event eller om hur du bodde som ung. Det visar att du också är en vanlig människa ibland och inte bara den här skitsnygga gudinnan som man typ knappt vågar kolla på för att du är så snygg. Det gör din blogg ännu mer intressant och spännande att följa. Tack för att du ville dela med dig av detta!
Härligt att få en inblick i ditt liv, Kenza. Jag fattar inte egentligen att jag älskar dig lika mycket och villkorslöst som för sex år sen fastän jag aldrig ens har träffat dig… Men du förtjänar all den kärlek du får, det är jag säker på. Du är mer än bara vacker; du är så jordnära och go, så mänsklig. Tack för all tiden du funnits i mitt liv för att inspirera och göra mig på gott humör; jag hoppas på att du får ett lyckligt liv utan svek i fortsättningen med din underbara Aleks.
puss, kram! <3
ÄLSKAR dessa inlägg.
Underbart att läsa mer personliga inlägg! Du skriver väldigt bra och det är fint att du delar med dig av dina erfarenheter!<3
vad fint skrivet kenza :)
Vad fint skrivet, Kenza. Jag blev verkligen rörd. Du är en inspiration. <3
sådana här långa inlägg uppskattas!!
Hej Kenza! Har aldrig kommenterat här förut, men vad roligt det är att läsa något sånt här personligt! Kul att du delar med dig av detta och vill fokusera på fina och bra minnen! You’re awsome!
Så himla fint skrivet Kenza! Vad kul att du ville dela med dig detta med oss, att man får lära känna dig ytterligare lite mer. Du är så duktig på att skriva, formulerar orden så himla bra, väldig fin berättelse trots med mörka inslag. ❤️
Åhhh vilket roligt, personligt och mysigt inlägg!! Jättekul att läsa verkligen! Bästa Kenza, du äger❤️
ha ha tuppkam alltså det där trodde jag inte att det var du… jisses vad alla är olika som unga och hur man förändras, otroligt kul att se.
♡♡♡♡♡♡♡♡♡♡♡
Blir helt tårögd, oj vad du är bra!!
Kenza du är underbar
Så fint av dig att kunna öppna dig på detta viset , Du är inte ensam om att få växa upp i tidig ålder.
Jag hade heller inget val än att möta det hårda livet när jag var 14.
Hoppas att livet bjuder dig på massa fina saker trots bakgrunden , stor KRAM <3
Du borde skriva mer, vilket fantastiskt blogginlägg. Fick tårar i ögonen.
Kramar!!
<3 <3 <3 <3 <3
Det här var härligt att läsa! :)
For et troverdig, fint og personlig innlegg Kenza! Du er en stor inspirasjon til mange unge mennesker der ute, og gjør en fenomenal jobb. Ønsker deg en riktig for mandags kveld :)
Jag håller just nu och flyttar så jag sitter faktiskt och tänker tillbaka på allt. Så kul att jag inte är den enda som gör det.
Emzi
http://emmelemzi.com
Riktigt läsvärt och personligt inlägg, blev verkligen berörd.. Alla har vi mycket känslor när det gäller våra barndomshem, både bra och dåliga. Jag har precis som du en hel del kämpiga minnen från mitt barndomshem, men jag försöker att ta med mig de positiva. Kram!
Jag tycker det är helt otroligt underbart att du, efter all framgång, är så down to earth. Att du vet vart du kommer ifrån och verkar stolt över det. Många låter success go to their head och tappar all fattning med jorden – men inte du! Fortsätt så, det är riktigt kul att se!
Kramar / Natali
Hej!
Alltså jag har läst din blogg sen 08, vet inte om jag någonsin lämnat en kommentar tidigare (vet inte varför egentligen?), men jag vill bara säga att du är så JÄKLA AWESOME! Vilken resa du har gjort och jag inspireras något fruktansvärt av dig. Din stil är wunderbar (ja jag bor i Tyskland haha) och jag har skrivit ett projektarbete om mode och modehistoria där du bland annat finns med.
Det här är inte bara något jag säger ska du veta, jag tycker verkligen att du är awesome. Jag är visserligen en främling för dig, men ta åt dig. Du är en inspirationskälla och förebild, särskilt för många unga tjejer. Jag är en av dem, en ung tjej som växt upp “med dig” och nu blivit vuxen, men jag fortsätter ändå läsa din blogg. För den äger. Och du ska veta hur bra du är!
Ha en bra dag <3
Vad fint att du delar med dig!
I feel sorry for the bad memories in your childhood,but as you know,this all made you to the stronge indipendent woman you are know. you can be damn proud of yourself,i dont have to tell you that!
Är inte den som kommenterar ofta men det här inlägget var riktigt fint. Även om jag bara är 18 år så fick det ändå mig att tänka tillbaka på huset där jag växte upp och min barndom. Riktigt bra skrivet!
Åhhh så mysig text, bli nästan gråtfärdig <3
Du är bra du Kenza
Ett av dina bästa inlägg, shit du skriver så bra!
Alla ni Paradise Hotel fans, kika in på min blogg! där hittar ni intressanta grejer om PH!
♥ äntligen, vad jag har saknat dina fina inlägg sen förr innan mode blev så stort. Jag önskar att mina barndomsminnen skulle kunna klarna upp inom mig. Hela min uppväxt är som i en dimma. Jag minns små anekdoter som hur huset jag växte upp i såg ut och händelser som handlar om besvikelser och sorg. Att vara liten när ens föräldrar bryter upp skapar nog en inre barriär inom varje barnasinne. Tack för ett tänkvärt inlägg. ♥
Det här är det, utan tvekan, bästa inlägget jag läst på din blogg. Det är väldigt bra skrivet så man lever sig in i det du skriver.
Kanske känner jag även igen mig mycket i det du skriver och kan därför relatera till din historia. Blev själv tvungen att växa upp för tidigt pga. min “fars” alkoholism och medförda egoism.
Det jag ville säga var att det finns säkert många där ute som läser din blogg och är den där 14 – åriga flickan du beskriver så kanske kan du hjälpa någon genom att skriva om din egen resa och utveckling.
Det här var det bästa inlägget jag läst här på länge, när det kommer till djupare saker dvs! ❤️
Kan se bilder från din text och se en annan och mer personligt sida av Kenza vilket jag älskar. Riktigt bra skrivet! Mer sånt!
Fina kenza. Puss på dig!
<3
I sweetie <3 You know how google translate sucks!!! So i'm sorry if i understand something wrong. But apparently you have a tough childhood (but also good moments with your mum and brothers), mostely related with your father's absentee. My own father(it's so weird to use that word) is a total stranger. I belive your mother was a super mum like mine. I think we always should remember our past, with the good and bad memories, because it makes us what we are know! And look how your life turns out now! Your a successful young woman!! You shoul be proud of what you are and never forget that girl from Jarlaberg!!
Kiss kiss honey*
Blir alldeles rörd, du skriver så fint och jag vill bara ge dig en fet kram. Heja dig ! <3
Jättefint skrivet, du är så stark!
http://www.healthymaja.devote.se
Läser din blogg sedan många år tillbaka men brukar aldrig kommentera men nu var jag tvungen: Du skriver så himla fint Kenza, man får verkligen en liten filmsnutt uppspelad för sitt inre och det är oerhört roligt att du väljer att dela med dig av det här. Keep it up! Du är en sån jäkla cool tjej och någon jag verkligen ser upp till på många sätt och vis. You go girl!
Jag älskar nä du skriver sånhänt! Mera likadant! De e så intressant! Du e så fantastisk ♡ kan du posta lite mera bilder nä du va i punk fasen ;) hälsningar från Finland
Åh, jag kommer ihåg dig och dina kompisar härja runt i Nacka.. Jag var (eller är) två år äldre och gick på Eklidens skola och jag kommer ihåg att du och dina nackatjejer härjade runt och skrek och skrattade där, runt nacka gymnasium haha. Tyckte ni vad jättejobbiga då, men tyckte också att ni verkade ha et väldigt kul också..! Underbart inlägg.
Tack för att du delade dig med av detta, kan känna igen mig vid en massa saker.
Fin omväxling att läsa något mer personligt.
Ta hand om dig, kram!
Underbar text! Duktig du är på att skriva! Känner igen mig mycket i fin barndom..all kärlek till dig!
Du skriver fint! Och modigt.
Det var så rörande att läsa detta. Modigt av dig att berätta något så personligt.
Kram
Detta var det finaste du någonsin skrivit! <3
Superfint inlägg!
Läser din blogg ganska sällan och brukar mest klicka in mig ibland för att se lite inspirerande outfit-bilder, men det här inlägget var riktigt bra! Jättefint skrivet! Mer sånt, mer text! :)
Bra skrivit, intressant att få läsa!! ❤️
Jätte fint skrivet <3
Jarlaberg har inte riktigt förändras sen du bodde här utom att dom ska bygga mer lägenheter
Ha det bäst
Vad fint att du delar med dig av små fragment av din barndom. Jag ryste lite när jag läste din text, den var enkel och gripande. Du verkar vara en väldigt fin person.
Var kul att läsa detta, vad många minnen du har därifrån:)
Det var roligt att läsa!!!!! ;)
http://www.uptodatefashion.eu
Jättekul att läsa sånt här!:D
Du har ju klart varit mer personlig i bloggen tidigare och jag har följt dig länge. Men det kändes väldigt annorlunda att läsa detta, man ser verkligen DIG. Det är i alla fall det enda sätter jag kan beskriva det på. Tack för att du delade med dig! Även fast det bara blir då och då, vilket är fullt förståeligt. :)
Åh! Jag har bott i radhus i Jarlaberg jag med! Fick massor av flashbacks när du pratade om Jarlabergsskolan, Nacka Strand och Ica. Åh!
Väldigt fint att du öppnar dig! xx
<3
Vilket underbart inlägg! Det här är värt så mycket, så otroligt mycket roligare att se än outfitbilder, nog för att du klär dig snyggt men det här var riktigt fint och får mig att vilja skriva nåt liknande själv, har flyttat mycket men vi har alltid haft kvar våran fina lägenhet i vasastan.
Jätte fint skrivet!!
<3
Otroligt bra skrivet, och modigt!
ÄLSKAR när du skriver såna här inlägg. Du är så himla duktig! Och fantastisk, verkligen!
<3
ååhh detta var jätte kul att läsa. kändes så kul att du delade med dej lite utav ditt liv.
inte funderat på att skriva en bok?
du skriver verkligen jätte fint. och det kändes intressant att läsa och som att man lärde känna kenza lite mera ♥
Riktigt bra inlägg Kenza! Kul att läsa om dina fina minnen :)
Så roligt att läsa ett mer personlig inlägg från dig.
Ohhh det här fick mig o minnas den gamla “Kenza” som jag började följa för många år sen =)) Tack för att du delar med dig! =)
Stay Strong
Wow va fint <3
Åh Kenza. Du är nog inte ensamt att ha både så finnaich underbara och även jobbiga minnen. Men idag är du en stark person som har dina älskade nära och kära runt dig (och några hundra tusen extra, hallå hur många har det?!) Tänker på mitt barndomshem som jag flyttade ifrån för tre år sedan, allt var så lätt när man var liten och även jag kan inte sluta le av alla roliga och fina minnen. Jag önskar dig iaf lika många fina minnen till Kenza :) puss och kram
Vad fint du skriver, så mycket känslor. Tack för att du delar med dig! :)
De va väldigt fint skrivet och säkert en stor inspiration för många! Du har visat att de går, att det är en del av livet att växa upp och möta motgångar men de går att lösa och så småningom hitta en trygghet, en plats att vara på!
Så fint skrivet, berörande!
Så utrolig bra skrevet og for et herlig innlegg å lese! :-)
Fyfan va fin text jag hade gåshud igenom hela när jag läste den. Du är en sån jävla fin människa Kenza, tack för att du är bekväm nog att dela med oss. Oändlig kärlek bousa!! <3
Åh. Sån himla fin text. Barndomen är verkligen något magiskt, hur mycket skit vi än fått uppleva. Håll hårt vid det :)
Jag håller med alla ovanstående, du är otrolig och jag älskade ditt inlägg. Puss.
Det var väldigt fint skrivet!! Du berörde verkligen med det du berättade!!
När jag växte upp blev jag vän med en tjej på dagis som hade det tufft hemma från starten. Hennes mamma är alkoholist och hade även en fäbless för karlar som satt i samma sits som hon själv med alkoholen, så det var fest året om oavsett veckodag.
Dem var i kontakt med socialen och emellanåt fick min vän placeras ut i fosterhem tills mamman hade blivit bättre igen på något rehabställe.
Men stunderna innan socialen grep in då brukade hon komma till dagis själv och när vi började skolan så kunde hon dyka upp vid 10- rasten för ingen hade väckt henne och sett till att hon kom iväg till skolan.
Ibland kom hon till oss mitt i natten och ringde på och stod barfota i bara nattlinnet och grät, oavsett årstid, för det gick inte att vara hemma hos henne p g a allt festande, bråk och stök.
Mina föräldrar släppte alltid in henne, hon och jag brukade dela min säng och så låg vi under täcket och så läste jag Bamse- tidningar högt för henne. Jag minns fortfarande väldigt tydligt hur hon jämt luktade cigarettrök i håret för att det alltid kedjeröktes i deras “hem”.
Och dagen efter hon så hörde alltid mina föräldrar av sig till socialen och berättade att situationen var ohållbar, många gånger sa dem att det inte fanns något att göra då det inte var något besök inplanerat. Det resulterade i att någon av mina föräldrar fick leta upp hennes mamma och säga att hennes dotter skulle bo hos oss 1 vecka eller 2. Oftast hade hon inte ens märkt att hennes barn varit borta och förstod inte vad mina föräldrar menade när dem förklarade vad som hänt.
Min vän lever inte längre för hon kunde inte med sin ångest över alla tuffa år under barndomen och det känns så tungt att hon aldrig riktigt fick chansen att se att livet kan vara fint också.
Din text kommer säkert hjälpa någon annan ung person som sitter i samma sits att orka hålla ut och kanske känna sig lite mindre ensam i sitt krigande för överlevnad.
Det gör mig lite glad och mycket hoppfull!
Tack så mycket, Kenza!!
It’s not the same with the translater Kenza :(