5 WEEKS

Photos by Fabian Wester

Jag måste bara säga TACK för alla era fina gratulationer och kommentarer kring bröllopet! Det kommer fortfarande fram folk till oss på stan och grattar oss, helt sjukt haha. Det är verkligen så fint att se hur glad man kan vara för någon annan. Ni känner ju inte mig och jag känner ju inte er, men ändå känns det som att ni delar min glädje och lycka och det är så fint. TACK! <3

Nu har det gått 5 veckor sedan vi blev man och fru och vi är nog fortfarande i vår lilla bröllopsbubbla. Jag är fortfarande helt hög på lycka och det pirrar lite i magen varje gång jag tittar ner på mina ringar och när jag hör Aleks säga “min fru”. För många är äktenskap bara något på papper och många känner kanske ingen skillnad efter bröllopet, men jag måste säga att jag känner ett starkare band mellan oss. Jag vet inte varför, kanske för att vi delade den här magiska helgen ihop, en helg full med tårar och skratt tillsammans med alla våra nära och kära? Kanske för att vi delar samma efternamn? Jag vet inte. Men jag känner en annan typ av samhörighet med Aleks nu och det känns….fint. Fint och tryggt. Som att jag har hittat hem, äntligen.

Bilderna ovan var de sista vi tog innan vigseln. Fan vad snygg min man är. Och min bror! WOW.

// I just have to say THANK YOU for all the congrats and comments about our wedding! People still come up to us and say congratulations, it’s crazy haha. It’s beautiful to see how happy one can be for someone else. You don’t know me and I don’t know you, but it still feels like you’re sharing this joy and happiness with me and it’s so beautiful. THANK YOU! <3

It’s been 5 weeks now since we became husband and wife and I think we are still in our little wedding bubble. I’m still high on happiness and I still get butterflies in my stomach when I look down on my rings and when I hear Aleks say “my wife”. Many people think marriage is just a piece of paper and many people may not feel a difference after the wedding, but I have to say that I feel a stronger connection between us. I don’t know why, maybe because we shared this magical weekend together, a weekend filled with tears and laughter together with our loved ones? Or maybe because we share the same last name? I don’t know. But I feel a different kind of connection with Aleks now and it feels…beautiful. Beautiful and safe. Like I’ve found my way home, finally.

These photos are the last ones we took before the ceremony. Damn my husband is fine. And my brother! WOW.