PREGNANCY WEEK 33
GRAVID VECKA 33
52 DAGAR KVAR/ 52 DAYS LEFT
Bebors status: Det känns verkligen som att jag skriver dessa inlägg mer ofta än en gång i veckan, så snabbt går tiden! Vi är nu i vecka 33 (32+3) och nästan 82% av graviditeten är avklarad. Heja mig och heja Bebor! Vårt lilla srce är nu ca 43 cm lång och väger runt 2 kg. Han börjar bli tung och det känns kan jag säga! Enligt apparna sover han mycket nu, ca 90-95% av tiden. Hjärnan utvecklar nu olika funktioner och kan reglera andning, matsmältning och kroppstemperatur.
Bebor’s status: It feels like I’m writing these posts more than once a week, that’s how fast time passes! We are now in week 33 (32+3) and almost 82% of the pregnancy is completed. Go me and go Bebor! Our little srce is now around 43 cm tall and weighs about 2 kilos. He’s getting heavy and I sure feel that! According to the apps he sleeps a lot now, around 90-95% of the time. The brain is now developing different functions and can regulate breathing, digestion and body temperature.
Min status: Denna vecka har jag mått väldigt bra! Inga smärtor och jag känner mig inte så överdrivet trött heller. Förutom att magen är stor och i vägen ibland så känns det inte som att jag är i 8e månaden. Precis som Bebor ökar i vikt snabbare nu så gör även jag det. I början gick det ju väldigt segt men nu ökar jag iallafall ett halvt kilo i veckan. Det känns så skönt att öka i vikt utan att behöva trycka i mig mat hela tiden, nu kan jag slappna av och äta när jag är hungrig (vilket är rätt ofta dock, haha). Nej jag mår fan väldigt bra nu och jag njuter av det till max så länge det varar!
My status: I’ve been feeling very fine this week! No pains and I don’t feel crazy tired either. Except the fact that my belly is big and in the way sometimes, it doesn’t feel like I’m pregnant in the 8th month. Just like Bebor is gaining weight faster now, so am I. As you know my weight gain was really slow in the beginning but now I’m gaining at least 0,5 kg a week. It feels so good to gain weight without forcing myself to eat all the time, now I can just relax and eat when I’m hungry (which is pretty often though, haha). I feel really good now and I’m enjoying it to the max while it lasts!
Övrigt: Denna vecka har vi varit på både förlossningskursen på Karolinska samt Profylax-kursen. Har även läst färdigt boken “Att föda utan rädsla” och förstått hur viktig andningen, avslappningen och det mentala är i det hela (sen kan det såklart gå åt helvete ändå, det vet jag och det kommer inte vara mitt fel för det, men jag väljer att tänka positivt nu!). Allt detta har gjort att jag känner mig så JÄKLA redo och peppad nu. Jag känner bara BRING IT ON! Kom då smärtan! Jag vet att du är viktig och att det är du som kommer ta mig till mitt barn, och jag kommer klara av dig!
Jag har lite grejer kvar att göra den närmsta tiden och det är att packa BB-väskan, skriva mitt förlossningsbrev, sätta en mental målbild och berätta den för Aleks så att han kan påminna mig om den under förlossningen när det är som jobbigast (det kan t.ex. vara bilden av vår bebis i babyskyddet påväg hem från BB), samt skriva upp lite grejer som jag behöver att Aleks hjälper mig med för att behålla mitt inre lugn under förlossningen (t.ex. en viss musik). De två sistnämnda är tips vi fick under profylaxkursen. Vill ni att jag delar med mig av detta sen?
Hade ni någon målbild som ni tänkte på under förlossningen?
Other: This week we have been to both the birth class at the hospital and also the Profylax class. I’ve also finished reading the book “To give birth without fear” and have understood how important breathing, relaxing and the mental part is in this whole thing (then ofc it can still go wrong, I know that and that won’t be my fault, but I choose to think positive now!). All this have made me feel so FREAKING ready and excited now. Just BRING IT ON! Come on pain! I know you are important and that it’s you that will take me to my child, and I will handle you!
I have some stuff left to do and that is to pack my hospital bag, write my birth letter, put up a mental goal image and tell Aleks about it so that he can remind me of it during labour when it is really hard (for example it can be the image of our baby in the baby car seat on the way home from the hospital), and write up some stuff that I need Aleks to help me with to retain my inner peace during birth (for example a type of music). The last two things are advices that we got during the Profylax class. Do you want me to share them with you later?
Did you have a mental goal image that you thought of during birth?
100 Comments
(Your IP-Address will be registered. Comments which are seen as offensive towards me or people close to me will be deleted. Spam and link-filled comments will be removed.)
Hi Kenza! What is a birth letter?
Kenzas answer: It’s a “letter” that some choose to write to the doctor/midwifes that will be with you during birth. You can write about your fears, what kind of pain relief you want, if you have any conditions that they should know about (for example I will write about my bad hearing, so that they are aware of that and won’t whisper haha) and other wishes etc. Some write it on their own (like I will do) and bring it with them to the hospital, and some ask their midwife to write down some stuff in the journal. :-) xx
haha vi hade en målbild (födde 2017), vår målbild var lixom att vi snart är tre stycken, vår egna lillafamilj lixom. (tycker det är jättebra att man pratar om den innan) men när min man väl började peppa mig med den målbilden, under förlossningen i slutskedet var jag inte lika mottaglig. haha jag sa rätt ut sagt: håll tyst du och din lilla familj hahaha vi skrattat väldigt mkt om det idag :D
det kommer gå jättebra för dig! tänk bara att det är sååå många kvinnor som gör det dagligen, varför skulle inte du kunna det! 💪🏼 lycka till sen när det är dags!
Kenzas svar: Hahaha kan tänka mig att man ba “STÄNG AV DEN DÄR JÄVLA MUSIKJÄVELN!!!!” :’)
jaa precis! jag vet att min syrra skrek åt sin man att allt detta är hans fel hahahaha (dem båda ville ha barn lika mkt) men vid den tidpunkten var alöy hans fel hahah
Min kompis skrek till sin man (som hon i övrigt har ett underbart äktenskap med) : Var TYST nu, det är du och din jävla snopp som har orsakat den här jävla smärtan!!! 😂😂
thursday-my favorite blog-day :) because then we get these updates. :)
so interesting to read this time. i would love if you shared your mental goal picture or basically anything you wrote above more in dept with us.
will you also be sharing what the fortune teller said about the date of birth once he is here? you beeped it out which is understandable but i would love to know once he is here what she said and ofc is she was right :)
what do you think? is that what she said now sure for you that he will come on that date? :)
and lastely i would love to know how much + you are now? :) since its now no pressure (or doesnt give you anxienty) anymore to you it would be so fun to know. i mean your friends share it as well without problems (not that his means that you also have to do so) but its just so interesting to know. the last update around a months ago was +7 i think :))
Kenzas answer: I’m glad you like these posts!! :-) No I wouldn’t say that I’m sure he will come on the day she said, but maybe I’m more set on that day now (which is after our due date) than on the 2nd or before.. And I would be so surprised if he showed up in May haha. ;P I’ll let you know what date she said after!
I’m on +6 kilos from my start weight (+10 kilos since the nausea period when I lost weight). I’ll probably gain another 5 kilos before he arrives I think! :-) xx
Hade ni någon målbild som ni tänkte på under förlossningen?
Svar: Andas Ut kommer hon alltid.
Jag var inte rädd utan litade på att kroppen skulle göra sitt jobb. Hade en förlossning utan komplikationer och födde med lustgasen hårt i handen.
Så kul att läsa dina veckouppdateringar, känner igen mig i så mycket :)
Mitt vatten gick igår på bf-datum och jag var såå peppad för förlossning. Dock kom aldrig värkarna igång tillräckligt tätt och har nu avtagit nästan helt. Så nu ska jag bli igångsatt ikväll. Så mina planer för förlossningen har verkligen kastats omkull och nu har jag typ gått över i nån slags överlevnads-mode, vill bara att bebisen ska komma ut levande typ 🙄
Kenzas svar: Men åh. <3 Det kommer gå så bra! Snart är bebisen här, så spännande ju!! Lycka till <3 <3
Jaaa dela med dig!
Klyschigt kanske, men jag tog verkligen till mig biten med att en värk är en värk närmare bebis. Min målbild var att vi äntligen skulle ha våran flicka här. Jag la allt i mina barnmorskors händer, de vet vad som var bäst för mig och min bebis. Stort lycka till Kenza och Alex! Ni kommer fixa detta galant! / mamma till tre med urakut snitt och två snitt
Jag födde min Astrid nu i februari. Min målbild var första natten tillsammans. Nu struntar bebisar i om det är natt eller dag men jag fick ändå uppleva bilden av att krypa ner i sängen tillsammans alla tre och allt kaos var mer eller mindre över.
Jag hade musik på min förlossning men hörde inte ett skit pga lustgasen som jag inte släppte många cm från ansiktet. Den brusar mer än vad jag någonsin trott! 😂 Under krystningen hörde jag inte heller något för jag var så fokuserad.
Min målbild vara att få se honom och hålla honom. Jag tog lustgas och tens-apparat, den var jättebra tyckte jag! min förlossning gick superbra mycket tack vare ’att föda utan rädsla’-tipsen och såklart min egna power (och lite tur såklart!). min man höll i lustgasen och jag skötte tens-apparaten, sa ’NU!’ inför varje värk så kom han med masken haha. Sen gav han mig massage och pussar och påminde mig om vart vi var och varför vi var där (vilket jag visste hela tiden men hade oroat mig innan att jag kanske skulle tappa kontrollen och inte veta vart jag var så hade bett honom påminna mig om att jag kämpade för att få ut vår son). så mäktigt! Jag fick ta emot honom själv när han ploppade ut på sista värken, sååå coolt! Hade skrivit det som önskan i mitt brev. LYCKA TILL! det kommer gå jättebra för dig!
Kenzas svar: Wow, vad häftigt! Vill också ta emot mitt barn själv. :-) Är lite nyfiken på tens-apparaten. Köpte ni en eller lånade ni? Hur hjälpte den?
Vi fick låna tens-apparaten där (vi var på BB Stockholm men alla BB borde ha tror jag, men ring och fråga på Karolinska). Du vet såna där tv-shop magmuskelplattor som ger som små elektriska stötar? Det är liknande såna plattor de sätter två fram på magen och två på ryggen, så fick jag knappen och testa vilken styrka på elen jag ville ha. Sen tryckte jag på den i varje värk (ihop med att andas i lustgasen som min man höll i) och det liksom jämnade/spred ut smärtan så det kändes lindrigare på nåt sätt, svårt att förklara. Men det som är så bra med den är ju att när man trycker av så slutar den direkt och hjälper det inte så är det bara att plocka bort dom. Det skadar absolut inte att prova den några värkar 😊 sen rekommenderar jag att röra på dig och byta position ofta, barnmorskorna är grymma på att föreslå olika ställningar och säga till när det är dags att byta (typ varje kvart eller så). Stod på knä i sängen och lutande mig mot den uppfällda sängsidan som sista ställning när jag fick känna att huvudet dinglade mellan benen och så fick jag hålla där och ta emot honom i sista värken. Åh vill göra det igen!!! 😍
Jag hade också tens plus lustgas vid min andra förlossning. Fick låna tens där. För mig fungerade det otroligt bra. Och även att vara fokuserad på andningen, det hjälpte till mycket och gjorde att jag kände mig lugn. Stort lycka till!
Hade en hel lista med peppmusik förberedd men redan i bilen påväg in till förlossningen (med kraftiga värkar) när radion automatiskt gick i gång och jag skrek SNÄLLA STÄNG AAAAAV fattade min sambo att det förmodligen inte skulle bli så mycket musik under tiden, haha.
Hade verkligen sett hur jag gick in i mig själv när typ Numb/Encore spelades från min lista men icke hahaha.
Lycka till när det är dags!! Det är verkligen så häftigt :D
Jag födde mitt första barn för 12 dagar sedan, och jag hade valt att varken sätta upp mål eller skriva ett förlossningsbrev. Mycket pga att det var min första förlossning och jag därmed inte hade mycket att förhålla mig till. Inför nästa gång kanske jag har fler tankar kring olika saker. Jag ville heller inte ha någon plan eller dylikt, just för att jag visste att man egentligen inte har supermycket att säga till om när det kommer till vissa saker. Det blir som det blir, helt enkelt. Jag visste därför att så som jag funkar så skulle jag må bättre av att gå in där och ta det som det kommer, minut för minut. Det löste sig väldigt bra till slut, och jag sitter i skrivande stund och ammar min lille Alfred :)
Däremot tycker jag att förlossningsbrev är väldigt bra för de som önskar arbeta efter ett sådant. Så länge man kör på den metod som funkar bäst för en själv!
Jag gjorde en ”baby on the way”-spellista med peppig musik från min egen barndom för att hålla humöret uppe. Det var precis vad jag behövde! Var skönt att kunna flytta fokus och kunna andas genom smärtan med musik som gav en ro. Det var ganska roligt såhär i efterhand att ha fött till ”I want it that way” med Backstreet boys kan jag säga ;-)
Jeg tenkte faktisk ikke på noe mål, men høres veldig smart ut å ha noe sånt når man virkelig trenger de siste kreftene!
I fødestuen min hadde vi på radioen veldig høyt, så jeg tenkte bare på sangen, refrenget og jobbet meg gjennom både rier og pressrier mens jeg pustet og fokuserte på teksten.
Plutselig sa jordmor «jeg tror han kommer på neste sang!!» og da var det bare «fyfan nu kor vi!!😂» og plutselig var lille perfekte klumpen på brystet mitt! («When the street have no name» kommer alltid til å minne meg på sekundene babyen min ble født, og jeg elsker det!)
Magisk og rått å føde, gled deg Kenza😍🏆
Med första barnet hade jag skrivit förlossningsbrev.Men annars försökte jag bara ta mig igenom smärtan med lustgas och sedan epidural.Jag var bara SÅÅÅÅ redo att möta vårat barn.Sista 2 månaderna var jag bara less på att vänta!Min barnmorska som jag gick på kontroller hos innan sa nånting bra.
Att försök inte planera din förlossning allt för mycket,det kanske inte blir som man tänkt sig.Du kanske tex inte hinner få smärtlindring,kanske blir akutsnitt av nån anledning.
Och det tipset vill jag ge dig! Skitsamma igentligen hur förlossningen blir och jag hoppas verkligen att allt går bra så ni får träffa eran efterlängtade kille.
Det var MIN ända skräck!
Inte hur ont eller hur länge smärtan skulle vara utan att vi skulle åka hem för att nånting gick fel utan bäbis.
Hade ingen målbild men första barnet blev jag rädd, spände mig och skrek i panik. Andra barnet hade jag läst på massa om positivt tänkande och tankens kraft. Istället för att tänka AJ eller nej när en värk kom sa jag tyst för mig själv ja ja ja i varje värk samtidigt som jag försökte att bara slappna av. Man lurar typ hjärnan genom att välja ja istället för nej. Andra barnet går ju i regel mkt enklare än första så va ju inte bara min inställning som hjälpte utan självklart även att kroppen visste vad den skulle göra, men oavsett vill jag ändå skicka med positiva tankar som mitt bästa tips! Kommer gå så bra! :)
Ingen målbild.
Men avslappningen funkade såååå bra. Stod jag upp vid en värk så lutade jag mig mot min sambo. Sköterskorna märkte inte ens att jag hade värkar.
Och när det blev intensivare så hade jag stort behov av tryck mellan ögonbrynen, haha! Så vid varje värk fick sambon trycka där. Det är nån ångestpunkt.
Ingen direkt målbild inför första utan ställde in mig på att det skulle göra ont som tusan och att jag skulle ta mig igenom det värk för värk sen tänkte jag att jag tar det lite som det kommer. Tycker jag höll mig till det sen när det väl satte igång, gick in mycket i mig själv. Var dock inte beredd på att det skulle gå så snabbt och vara så intensivt.
Nu inför andra tänker jag lite lika, att jag kommer ta det som det kommer. Har lite mer koll på vad för ställningar och smärtlindring det finns denna gång då jag jobbar på förlossningen och vet vad jag kan tänka mig testa å vill ha sen får vi se vad som hinns med med då det troligen kan gå fort denna gång med.
Lycka till när det är dags sen!
Åh, så härligt! Bästa tipset jag fick på förlossningskursen var att skrika “jaaaaaa!” Istället för “neeeej” eller “aaaaj”. Kroppen slappnar av då och det är också lättare mentalt att se fram emot och omfamna värkarna. Sjukt simpelt också. 😀
You only Need to turn off the head during birth! Its And your Head will be turned off! Mother nature do this for you:-) you can do it! Trust in yourself! Maybe its 28 of May:) like my son 2018<3 i was in the same week last year …. it will be soooooooooooooo beautiful Time!
Ingen fruktjämförelse??? 😱😱😱 vill ha en 😂
Ananas
Japp, Netflix and chill var min målbild 😅 haha!
Förlossningen va så jävla lång för mig så det enda jag ville innan (och under)krystningen var att ligga i soffan o sucka över att det inte fanns nåt att kolla på. Himmelriket just då haha!!
Jag födde mitt första barn med akut kejsarsnitt efter en förlossning på två dygn där jag tappade all kontroll. Förlossning nummer två bestämde jag mig för att förbereda mig mer mentalt och läste boken föda utan rädsla, skrev ner allt jag inte ville uppleva på en förlossning igen och vad jag önskade för smärtlindring och hur jag ville bli behandlas. Jag gick totalt in i mig själv vid min andra förlossning och körde mantrat “in, tung, ner, ut” under varje värk och hur flummigt det än låter så hjälpte det mantrat mig genom hela förlossningen och jag födde med enbart lustgas.
Du har VÄRLDENS häftigaste upplevelse framför dig och det kommer gå så himla bra. Jag är avis på dig som ska få föda igen, jag ska inte ha fler barn så jag går in här och frossar i graviditet haha. Massor med lycka till har följt dig sen du startade din blogg
Ett tips som jag fick av min barnmorska är att ha en målbild som rör något när man kommit hem från förlossning/bb. Eftersom man aldrig vet hur det kommer att gå kan man annars lätt bli besviken. Tex kanske man har som målbild att få upp bebis på bröstet men så blir det inte så för att bebis inte mår bra och personalen måste rusa iväg, bättre att tex ha målbild första morgonen i sängen hemma med nya familjemedlemmen.
Angående smärtan så tycker jag det här varit bra att tänka att varje värk tar dig närmre bebis. Kom också ihåg att det inte är någon farlig smärta som vid någon form utav kroppsskada, utan den är positiv: den är där för att du ska få träffa ditt barn!
Hej Kenza! Jag vill bara komma med ett tips inför förlossningen som hjälpte mig båda gångerna och det är en sån massagehand, massageroller, vet inte riktigt vad den heter men typ den har typ fyra kulor något sånt som aleks kan massera dig med vid svanskotan under förlossningen. BB personalen tyckte de va super att jag hade en sån! All lycka till er :-)
Bajsar och kissar bebisen i magen??? Det måste den göra, den kan inte bajsa första gången utanför magen det känns orimligt haha. Undrar hur kroppen tar upp sånt, det är så skumt o tänka på.
Inför förlossningen med mitt andra barn så hade jag en tanke om att jag skulle ta emot bebisen själv. Var väl lite kaxig efter första förlossningen ;-)
Så när jag ligger där och krystar för kung och fosterland så säger barnmorskan: ”Nu ser jag huvudet, vill du känna?”
Jag vrålar tillbaka:
”NEJ för faan!”
Hehe. Men ut kom bebben och allt gick strålande. Varmt lycka till när det är dags!
Jag födde en son i november -18, min första. Jag hade också planerat in målbilder, speciellt att kunna träna igen eftersom jag inte kunde träna mycket alls i slutet och jag mår bra av träning.
Men min förlossning tog tre timmar, allt gick galet snabbt och vi hann aldrig förstå att vi skulle få barn den kvällen. Blev inskrivna på förlossningen 18.00 och han låg på bröstet 21.02. Inte ens personalen hann med för de gick så snabbt.. 🙈
Känner mig som worst mama ever, hade INGEN målbild. Blev oplanerat gravid med min sambo och gick aldrig och längtade under graviditeten utan var mer ”jaja nu blev det såhär, det blir bra”. När det väl var dags var jag mest ”jaja det är väl dags då, det blir bra” sen slutade det med akut snitt och jag blev glad, inte för att snart få träffa bebis utan för att få slippa vaginal förlossning. Haha som sagt worst mama, men jag älskar vår unge och har varit en grym mamma, allt kom helt av sig själv och jag kände mig trygg i mammarollen direkt. Tyckte också det var skönt att få chilla på uppvaket själv en stund haha :p
Min målbild under första förlossningen var att gå i skogen med mitt barn o bärsele. Den bilden hjälpte ett tag men sen var det mest lustgasen haha.
Inför andra förlossningen läste jag också Att föda utan rädsla och den är verkligen så bra om andning och “ur-ljud” man kan behöva få ur sig 😄.
Lycka till, du fixar det!
Jag har två barn och haft en mental bild bägge gångerna. Med min första var det bilden av att låste upp dörren hemma efter att ha kommit hem från BB. Med min andra var min bild att ta emot henne själv (födde i vatten) och det gjorde jag. Med båda har två har jag känt på huvudet när de var på väg ut, gav mig sån jävla pepp och gogogo att fortsätta där på slutet när det känns som allra tuffast. Att föda barn är fan magiskt.
Jag hade “tränat” min avslappning och andning till en och samma låt (en 60 min lång yogalåt) Och den låten körde vi på repeat sen under förlossningen. Totalt blev det 9 gånger på repeat :) Det hjälpte mig enormt mycket och idag 7 månader senare fylls jag av en sån enormt varm känsla när jag lyssnar på den låten och minns min förlossning. Jag vill bara göra det igen och igen och igen!
Inför min första förlossning fick jag höra att, absolut det gör ont att föda barn. Men det är en positiv smärta som för mig närmare mitt barn, även om det gör ont så har den en mening. Till motsats från smärta när man gjort illa sig, den kommer det ju inget gott av och har ju ingen mening!! Det gjorde iaf mig lite mera “positivt” inställd till förlossningssmärtan.
Det underlättade även för mig att ha en mental inställning att den kvinnliga kroppen är gjord för att föda barn.
Lycka till!
Målbild: När man får hålla sin lilla och hon ligger upp mot min axel/hals eller liksom in under min haka och hennes kropp som ett litet knyte…
Ja inte helt tydlig beskrivning kanske, men åå så mysigt
Jag läste också den boken innan och kände precis som du, var så jäkla peppad och taggad på att föda barn. Såg det som en rolig, spännande, häftig utmaning. Förlossningen gick hur bra som helst och än idag (det är snart fem år sen) kan jag tänka mig att föda hundra ungar till typ 😂
Åh sådan spännande tid ni har framför er! Jag var så peppad på förlossningen men fick snällt inse hur annorlunda det kan bli (på gott och ont) när jag födde lin dotter för snart 3 v sedan. Hon var egentligen beräknad nu på söndag den 14/4 men vattnet gick utan förvarning i v 36+5. Mina värkar drog igång kraftigt direkt och drygt 9 timmar senare var hon ute. Var öppen 10 cm efter mindre än 3 timmar och allt gick så fort att det varken fanns tid för bedövning eller att fundera så mkt. Vi hade inte hunnit sätta in babyskyddet i bilen, ordnar spellista eller dylikt. Det gick bra ändå och jag skulle kunna göra om det imorgon, har ju fått det finaste man kan få men jag hade föreställt mig en lång latensfas, tid att hinna känna efter osv. Mitt enda tips är att inte bli rädd och låta kroppen styra. Det gjorde absolut jävligt ont (hann bara med lustgas) men kroppen klarar det och krystningarna var nästan sköna (stört kanske) men det var en smärta där jag kände att det gav ngt och tog oss framåt. Det sega var värkarna innan. Och får du lustgasen att fungera är det livet – det gjorde att min tidsuppfattning försvann och jag kunde vara i min lilla dimma när det var som jobbigast innan jag fick börja krysta. Klarade jag detta kommer du klara det galant! ❤️ Lycka till!!
Hej Kenza!
Att läsa olika bloggar igen har vart en sån nostalgisk känsla, ville säga det att jag uppskattar er bloggare nu mer än förr då det är så skönt att läsa en större text än som på Instagram om du förstår vad jag menar. Jag kan förstå att det kan bli mycket med alla olika plattformer och att bebisen snart kommer, men fortsätt tro mig har inte läst en blogg på en bra 3 års tid :) Keep up and ILYSM <3
Har fött två barn och båda utan smärtlindring då det inte hanns med. Hade ingen målbild men försökte fokusera på att slappna av vilket var typ omöjligt. Jag är så avundsjuk på alla som har en förlossning framför sig för det finns inget häftigare! Skulle inte tveka att göra om mina, även utan smärtlindring! Det jag vill säga är att försök att njuta och ta in allt som händer! Det finns inget större än när han väl ligger där på ditt bröst för första gången.
Under min första förlossning tappade jag fokus helt, kunde inte slappna av alls, spände hela kroppen, förlossningen blev långdragen och hemsk, lite svår att bearbeta efteråt.
Är glad att jag vågade igen, min andra förlossning vågade jag slappna av i kroppen trots smärtan och trodde verkligen på att min kropp visste vad som skulle göras, så trots smärtan försökte jag känna mig avslappnad och jag fick en jättebra upplevelse <3
Jag hade också målbilden av att vara påväg hem med min son i babyskyddet. Skrev även ett förlossningsbrev med tankar och önskemål. Tyvärr blev min förlossning inte alls som jag tänkt mig, hade starka oregelbundna verkar och vattenavgång som varade i 3 dygn, när jag väl blev inskriven på förlossningen på tredje dygnet så var jag så fysiskt och psykiskt slut. Epiduralen hjälpte inte och tillslut så blev det bråttom att få ut barnet (efter vattenavgång så ska de ju ut inom 72h) krystade i 2 h inget hände ( kände vid varje kryssning att något var fel så fick sådan panik). Tillslut så blev det akut snitt där visade det sig att barnet satt fast ordentligt i min bäckenbotten och låg med ansiktsbjudning. Det viktigaste är ju såklart att jag fick min fina son och att han mådde bra. Men fy vad traumatiskt allt blev, känner att jag är livrädd inför en eventuell förlossning till. Är ändå helt fantastiskt vad kroppen klarar av, jag fick ju så gott som gå igenom 2 förlossningar på samma dag, och som sagt det är värt allt när man har sin bebis i famnen. Lycka till med allt fina du!
Hej! Mitt namn är Eva och jag jobbar som barnmorska på förlossningen. Jag har ett litet gulligt/roligt tips om målbild som en patient gjorde när förlossningen kändes jobbig och drog ut lite på tiden. Patienten och hennes partner placerade ut bebisens kläder i rummet på fåtöljen och bordet för att på det sättet komma närmare sitt barn. Tyckte det var fint och kvinnan fick ännu mer energi på något sätt.
Avslappnande musik och lägg all fokus på andning när värkarna gör ont. Stort lycka till!!! :)
Efter två 3-dygns förlossningar med värkar från helvetet så var min ändå målbild att trycka ut ungarna haha. Det som verkligen hjälpte mig var att fokusera på mjn sambos röst hela tiden, han satt och peppade mig under hela krystnings-faserna. Jag sket i allt annat och bara fokuserade på hans röst ❤️ gick bra och ut kom pojkarna.
Långa, utdragna och mycket smärtsamma förlossningar bakom mig. Ändå drömmer jag om en tredje förlossning. Vilken häftig upplevelse det är. Helt otroligt. Är avis på alla er som har det framför er!
Jag fick mitt första barn i lördags och något jag verkligen tyckte var bra psykiskt för mig under förlossningen var att min sambo höll koll på mina värkar på monitorn. När han såg att en värk var på gång (även fast jag kände det) så sa han till och så sa han till när värken var som högst och peppade mig att det snart vänder och sen sa han till när det vände och värken började gå ner. På så vis tyckte jag det var lättare att ta värken och härda ut, för den kändes inte lika lång då. Att veta nu är jag på toppen av värken och nu vänder det. Min målbild var hela tiden att varje värk tar mig ett steg närmre att de lyfter upp min bebis på mitt bröst och att få se min sambo få hålla i sin son för första gången. Du har en otroligt mäktig upplevelse framför dig som inte går att beskriva med ord (säger jag som var livrädd för förlossningen och nu efteråt kan tänka mig göra det igen då det är det häftigaste jag någonsin gjort). Lycka till med allting nu, hoppas allt ska gå bra. Tack för att vi får följa er resa och stort grattis.
Det är bra att förbereda sig så mycket du bara kan, så läs på….men var också beredd på att det inte alls blir som du tänkt dig :-). Jag hade en barnmorska som kom hem till mig för förberedande kurser inför förlossningen, hon förklarade vad jag skulle göra när värkarna startar. Det roliga var att jag hade inga värkar utan istället gick vattnet. Dessutom startade mina värkar (kändes som mycket starka mensvärkar) utan några pauser, så jag fick epidural och en timme senare var min lilla prins ute! Totalt 1 timme värk, 1 timme med epidural då jag inte kände något. Det var verkligen en jättebra förlossning, jag hade tur! Men ingenting blev som jag hade trott…. ;-)
Min målbild var att se bebisen i min mans famn, låter kanske konstigt men att se de jag älskar mest av allt och se min man känna samma för bebis, första ögonblicket. Det var min målbild
Jag tycker det är helt underbart att läsa om din graviditet och få följa med på er resa. Du är så vacker med den växande magen och skriver så fint om allt som händer. Jag längtar mycket efter att få barn men är inte riktigt där i livet än, så jag tycker det är extra roligt att läsa din blogg och lyssna på podden nu!
Kram
Jag hade förberett mig så mycket och var så pepp, men väl där och då när jag vaggade runt i smärtorna så var det dom konstigaste ”målbilder” som kom upp. Jag fantiserade om att kunna ha vanliga kläder igen, köpa fina underkläder, rida.. allt som inte hade med barnafödande att göra. 😅jag pratade också mycket om att det här gör jag ALDRIG om, det blir bara ett barn. Men tja, så blev det icke. I juli kommer nr 2. 🙈💕
I’m soo happy for you!! soon you will be able to hold your son <3<3 I definitely think you have a miracle baby and god blessed you and your future family. Also I love your pregnancy updates and your positivity facing the birth of your baby :D keep going!!
Believing in god as well as positive thinking helped me. While my husband and i were trying to have a baby last year, i was diagnosed with gebärmutterschleimhaut cancer (dont know its name in english) having 31 years old and with no similar cases in my family. I'm overjoyed everything is gone now and like you and alex, it made our love stronger. I'm beyond happy to hear from stories like yours and from anyone who was having fertility struggles but then the baby came as a beautiful surprise <3<3 love it!
Please keep with your vlog in english (or with english subs) i'm eager to see bebor's room. Xoxo
Min målbild var att få åka hem med vår dotter tillsammans och att få se första mötet med mormor/morfar/farmor/farfar 😍
Skrev också förlossningsbrev, kändes tryggt att skriva ner lite anteckningar men var rätt öppen för allt. Tänkte som så att dom vet vad som är bäst för mig och bebis. Önskar dock i efterhand att jag varit mer mentalt förberedd för kejsarsnitt då det slutade med ett halvakut sådant. Det kändes rätt jobbigt då, precis som att man blivit snuvad på hela förlossningen 🤷🏼♀️😂 Superglad idag att allt ändå gick så pass smidigt som det gjorde.
Stort lycka till när det väl är dags! 😊
Jag måste bara berätta,- födde vår dotter 2014 och hade då med mig en sån här grej som ser ut som en visp som killas i håret du vet? Det är ju SÅ skönt när någon använder den på den, men hur FAN tänkte jag?!?! När väl värkarna satte igång så inte hjälper det att bli killad i håret?!?! 😂😂😂🤯🤯🤯Så dumt!!! 😆🤪Den användes INTE kan jag säga och höll på att skicka min kille ut genom fönstret i förlossningsrummet när Ne han försiktigt frågade om han skulle killa mig lite 🙈😂
Nu när min son kom till världen maj 2018 såg jag väldigt mkt fram emot duschen efteråt. Det var sö sjukt första gången jag fött min tjej att ”SHIT! Det är över! Jag överlevde! Jag är mamma?! Där ute sitter min kille med MITT barn.” Väldigt häftigt 🥰
Mitt varmaste lycka till Kenza, det kommer gå så himla bra! ❤️
Jag tänkte hela tiden ”en värk mindre, en värk närmare min bebis!” Med andra barnet var min målbild när jag skulle få upp honom på bröstet, mest eftersom jag inte fick det min dotter då hon hade svårt att andas själv när hon kom ut.. så det är väl en ”dum” målbild eftersom det inte är säkert att det går, men å andra sidan så fick jag det med min son och själva tanken med en målbild är väl att man ska kunna se fram emot något antar jag. :) stort lycka till!!! <3
Jag födde vårt första barn för tre veckor sedan och jag är oerhört tacksam för att allt gick bra, med både mig och mitt barn. Vet att alla inte har likadan tur.
Med detta sagt så hade jag inte gått profylaxkurs eller kört yoga som ofta rekommenderas. Jag hade inte heller ett förlossningsbrev eftersom jag inte ville bli besviken (sade enbart att jag önskade att personalen talar engelska med min man som skulle bli stressad om han inte hade nån koll på läget). Litade på att personalen i stunden kommer att handleda mig.
Vad hade jag gjort då?
Eftersom jag känner mig själv så visste jag att kunskap gör mig mindre stressad – jag hade alltså googlat sönder allt :D aaallt. Och läst Abascals böcker. Detta pga att jag ville ha hört om alla möjliga scenarion innan de händer, även de mer hemska. Jag blir lugn av statistik och medicinsk fakta, jag är sån.
Sedan hade jag också turen att kunna träna genom graviditeten. Anpassat ofc, men mest styrka. Detta eftersom jag gillar det och jag känner mig stark insida ut av att träna (‘om jag kan lyfta x och springa y, då kan jag föda barn också’).
Hade alltså tillit till personalen, min man och mig själv och min kropp.
Jag födde till sist helt utan bedövning. Hade inte planerat det så, det bara hände. Jag kände fysisk smärta men jag led inte psykiskt, lät kroppen berätta för mig vad jag ska göra. Jag var närvarande och lugn.
Igen, är megatacksam och jävligt lyckligt lottad. Men tänk över vad som stressar/lugnar dig och använd dig av den kunskapen av dig själv :)
Vilken härlig familj ni blir.
Mvh Gerra…
Ett litet tips i all välmening; läs på även om akut kejsarsnitt.
Vi är många som kommit in till förlossningen med kunskap om andning, vaginal förlossning etc men helt missat att det kan bli ett akut kejsarsnitt.
Hey Kenza
Do you still think that newborn babies are kind of boring? Haha
Min upplevelse var att när värkarbetet väl var igång i den aktiva fasen, då gick jag in i en total bubbla och fokuserade bara på andning och lustgas. Jag hade absolut inte fokus på musik, mat, vatten eller att snacka med någon, utan ville bara vara ifred och få lov att ”arbeta” ut bebisen utan några distraktioner. Ett mörkt tyst rum och att få föda ostört var det enda jag önskade mig.
Tyckte förlossningen var en helt FANTASTISK upplevelse även om det gör fruktansvärt ont.
Dock hade jag innan bebisen kom fokuserat så mycket på själva förlossningen (mycket för att vi varit i fertilitetsbehandling och att jag inte ville ta ut glädjen på förskott, men var orolig att något skulle gå snett in i det sista) att jag fick en ”chock” efteråt när amningen, sömnen, rutiner och allt skulle igång i en vardag, det hade jag inte alls förberett mig på 😅 Livet med en bebis liksom! Men det även om det var en chock så var det helt magiskt, de första veckorna med bebis var de bästa i mitt liv 😍
Lycka till med allt! ❤️
Hej.
Mitt råd är att var så förberedd du bara kan. Man får ofta höra att förstagångs föderskor tenderar att gå över tiden. Och jag hade väl det mentalt inställt att de var gott om tid. Beräknad 4 juni. Alltså bara några dagar efter dig. Var på TUL för att kolla moderkakan placering i onsdags. 12 timmar senare går mitt vatten. Vecka 32+0. Inga värkar. Inga tendenser eller tecken innan. Öppen 3 cm när jag kom in.
Nu ångrar man lite att man inte hunnit gå på kurser och packat väskan.
Fördelen är att man är på rätt plats och personalen är otroligt kunnig. Förlossningsbrev absolut, i mitt fall får jag ta det som det kommer. Jag litar fullt ut på att personalen vet precis och har de bästa råden att komma med.
Jag önskar dig all lycka och hoppas att ni slipper chocken och den totala oförberedelsen.
Kram!
Som barnmorska har jag läst många förlossningsbrev, varav det längsta var 4 sidor långt PLUS en sida där allt var sammanfattat i punktform 😂😂
Överlag tycker jag att det är jättebra att kvinnor skriver brev. Det brukar ge mig en ganska bra uppfattning om vem jag har framför mig 😊
Hade inte riktigt hunnit komma och förbereda mig så långt som att ha en målbild. Är beräknad till den 4 juni, bara ett par dagar efter dig. Har varit inställd på att man haft gott om tid kvar att förbereda sig och planera. Dessutom eftersom att man ofta får höra att förstföderskor brukar gå över tiden.
Jag fick en annan upplevelse. I onsdags var jag på TUL för att kolla om min moderkakan hade flyttat sig. 12 timmar efter både barnmorskebesök och ultraljud så går mitt vatten. Vecka 32 +0. Inga värkar eller tecken innan. Öppen 3 cm när jag kom in på förlossningen.
Inga förberedelser, inte hunnit gå några kurser och endast börjat planera vad jag skulle packa i BB-väskan.
En målbild hanns inte med. Därför har jag helt och hållet valt att lägga allt mitt förtroende hos personalen här. De är verkligen kunniga och helt fantastiska.
Nu hoppas jag att lilleman man kan stanna kvar med fortsatt värkavstannande dropp och bricanyl till morgondagen. En dag inne motsvarade trots allt 3 dagar utanför.
Ta varje dag som den kommer och förlita dig på den kunniga personalen. Allt kommer gå väl och man är på rätt plats.
Lycka till :)
Om du vill läsa ett väldigt roligt förlossningsbrev så rekommenderar jag detta: https://attvaranagonsfru.elsasentourage.se/2011/09/14/att-skriva-ett-forlossningsbrev/
Kan vara bland det roligaste jag har läst och fick mig att känna mig lite lugnare inför framtida barn och förlossningar!
Hey Kenza,
I love these updates! Since I follow you from the beginning of your blog I feel like I know you and really care and look forward to your posts and to see the little one! It’s funny haha your friends are very lucky to have you around, you are so much fun! I had a dream today that I’ve met you somewhere on holiday but you didn’t like me hahahha I wanted to ask you actually what pregnancy booked would you recommend, has to be in English I am afraid. :(
Best wishes,
Kinga xxx
Jag hade hört från en vän att hon fick lyfta barnet själv upp på bröstet vid sista krystningen. Så det förmedlade jag till barnmorskan och var min målbild. Så blev att jag stod på alla fyra lutad mot huvudändan av sängen som de rest upp. Så när hon väl kom ut så fick jag sträcka mig ner och plocka upp henne. Kommer alltid minnas hur der såg ut och kändes. Helt fantastiskt! Vilken upplevelse du har som väntar. Min dotter är idag 3,5 månad och är det bästa som hänt mig.
Jag förstår inte mammor som kan koncentrera sig med musik på förlossningen. Jag skulle bli galen! Haha :’D
Jag hade ingen musik. I mitt huvud klättrade jag upp för ett berg vid varje värk. Fick lära mig det på profylaxkursen! När värken börjar komma så föreställer man sig en gubbe som stiger ett berg och när värken minskar så börjar han klättra ner. Den där gubben hade nog skaplig träningsvärk dagen efter för han fick klättra en del! Haha. Skönast var när han inte nådde toppen..
Yes, tell us more about the tips you got at the class. I’ve never heard of a Profylax course. I’m doing a yoga course which is mostly about breathing and remaining calm and focused while having pain. Hopefully I’ll remember the exercises when the pain starts. Therefore it’s good my husband will take one lesson with me next week (week 36 for me) so he can help me remember :) I don’t have a mental picture yet, but maybe I’ll imagine something like doors opening and meeting our baby sooner if I actively relax my muscles. We can always try ;) Xx
Att få upp min lilla bebis på bröstet, hålla i de små fingrarna, pussa på håret och känna hjärtat slå fast denna gång utanför magen. Min målbild under båda mina förlossningar, och kan säga att verkligheten var ännu ännu bättre än målbilden båda gångerna! ❤️ Känslan att få ha sitt lilla barn i famnen går inte att beskriva i ord.
Att föda är verkligen helt fantastiskt, vi kvinnor är så oerhört starka och våra barn likaså ❤️
Jag hade ingen målbild men jag hade en bild i huvudet hela tiden när jag var inne i värkarna och det var att jag var på en Britney Spears konsert 😂 Det fungerade otroligt bra för mig!
Jag tänkte att för varje värk var jag ett steg närmre att få träffa mitt nyfödda barn 😍
Gud mina sover verkligen INTE 90-95% av tiden haha! Jag har flera målbilder, men speciellt bara att i midsommar få se min sambo tillsammans med våra små tvillingar! Det kommer han få pusha mig med när det väl är dags för förlossning. Sen en annan målbild är att åka utomlands till vintern, som en liten familj! SJUK känsla.. :)
Jag födde igår, 2.5 vecka för tidigt! Och idag fyller jag 30 😂Förlossningen var enbart en positiv upplevelse, trots att gick i ett rasande tempo… Första värken kl 00, 06.42 kom hon ut 😂 andningen var mitt hjälpmedel hela vägen… Lita på den och bara följ med kroppen så kommer det gå galant för dig 👏👏 hade musik på under förlossningen och jag minns åtminstone några låtar 😂
Födde äldsta sonen för 13 år sen som 20 +are och hade tänket att försöka vara lugn samt att varje värk var ett steg närmare bebis.
Lustgas som hjälp och funkade ok (tryckte den dock för hårt mot ansiktet i slutet på förlossningen så hade ett klädsamt blåmärke på näsan i veckor efter 😄).
Med tvåan visste man ju vilken smärta som väntade och hur kroppen funkar så klarade mig utan smärtlindring.
Kommer gå hur bra som helst för er!
Andas, försök vara lugn, go with the flow och vila mellan värkarna. Stort lycka till 🤗
You look wonderful. :)
Hej Kenza, jag skrattade så otroligt mycket idag när jag lyssnade på ert senaste pod-avsnitt. Nästan så jag väckte barnet 😂😂 Hur som haver ville jag bara säga (som en helt random person) hur fint ditt och Aleks förhållande verkar vara. Sunt och fint. Det kan inte vara lätt att vara offentlig idag, och du som gjort de så himla länge. Ni kommer bli de bästa föräldrarna till ert barn! Vilket iofs alla är till sina egna barn. 😊❤️ Jag tänkte på det efter avsnittets slut, med tanke på innehållet, hur otroligt svårt det måste vara att hitta relationer när man är så exponerad hela tiden.
Stort lycka till med förlossningen och helt rätt inställning med bring it on attityden! Jag gick själv över 15 (!!) dagar med mitt barn så min målbild var hela tiden att nu ska bara bebisen ut, vare sig hen vill eller inte. 💪🏼
Samt att jag bara vill säga hur fantastiskt starkt och fint av dig att dela med dig av er kamp till detta barn. Min svägerska och hennes man har varit ofrivilligt barnlösa i 8 år nu och får fortfarande ingen hjälp. Detta behöver belysas mer och jag är glad över att du tar upp det. ❤️
När jag födde mitt första barn så tappade jag kontrollen över andningen och avslappningen när vi kom till förlossningen och allt gjorde bara så jävla ont och jag spände mig som aldrig förr vilket bara gjorde det värre! När jag var gravid med mitt andra barn bestämde jag mig för att ta revansch vid min andra förlossning! Vi gick profylaxkurs, jag läste på om dyktekniken och jag pratade mycket med min sambo om vad jag ville att han skulle göra för att jag skulle slappna av. Förlossningen blev rena drömmen… jag klarade mig med bara avslappning tills jag var öppen 8 cm och då tog jag lustgas.
Jag hade ingen direkt målbild, men när en värk kom så räknade jag sakta till 10 (även om värken höll på i över 1 min) då hann jag komma till toppen av värken när jag räknat färdigt och visste att snart klingar den av. Tänkte på att slappna av i käkarna, släppa ner axlarna och vara tung i rumpan! Inte spänna benen. Låta kroppen jobba, lita på kroppen och vara go with the flow. Jag visste ju att jag klarar det här! Det kommer du också göra, du har något alldeles fantastiskt framför dig. Glöm inte varför det gör ont, vad du faktiskt gör, att du ska föda ditt barn, att du snart ska få upp ditt barn på bröstet!
Jag fick tipset av min barnmorska att ha en målbild som ligger lite längre fram i tiden för man kan ju tyvärr vara rätt så nere i början och man vill ju njuta av målbilden när den också blir verklig. Min målbild var därför när min 3-åring skulle få hans lillasyster att skratta. Det dröjde ju några månader innan det hände men herregud vad speciellt det var. ❤️
Idag är det 7 månader sen vår lilla pojke kom till världen. Hade också gått förlossningskurs och läst boken “Föda utan rädsla”. Tankesättet från boken gjorde hela skillnaden. Jag och min sambo (som också läst boken) var ett sånt jäkla team! Direkt när det blev för intensivt och jobbigt för mig med värkarna var han där och påminde mig om att slappna av och låta kroppen jobba. Vår barnmorska var typ helt tyst under hela förlossningen, för vi var så samspelta jag och sambon 😅 Bästa dagen i våra liv, så mäktigt när man får upp den lilla på bröstet ❤️ lycka till!
Jag visualiserade varje värk som en våg, den kommer stort och hårt men rinner sedan ut. Var jätte enkelt att klara av smärtan så 😊
Min målbild var att efter förlossningen få ta vår första familjebild. Det funkade inte under förlossningen för jag var så fokuserad på andningen och avslappning att det inte fanns något annat just då. Men innan aktiv förlossning och veckorna innan var det så härligt att få längta efter vår första familjebild. Dagen efter förlossningen tog vi bilden på oss alla tre och jag älskar den. Nu 5 månader senare är det favoritbilden och vi ser så lyckliga ut, trots att jag var helt dränerad på energi och ont i kroppen.
Födde själv nyligen o trodde att jag skulle vara den som skriker åt sin man saker som ”allt är ditt fel” osv då jag har väldigt hett temperament. Till min förvåning blev jag typ en mjukis djur under förlossningen och bad om ursäkt till min man att jag hade tagit i för mycket när jag höll hans hand under värkarbetet, bad om ursäkt till alla i rummet för att jag tar sååån tid på mig att föda (liksom what?), sa till alla hur snälla de är, var tacksam och klappade alla som höll i mig. Jag tror mer min man trodde att jag skulle avlida pga hans blickar, själv ville jag bara gå o sova lite och komma tillbaka och göra detta efter en powernap hahaha. Skrattar åt det än idag hahaha. Du kmr att klara dig super, ont gör det men när man sitter där sedan med sin bebis (min är nu 5mån) så hade man gått o gjort det igen (trots att man nu vet vad som man gått igenom). All kärlek till er.
Jag har larde mig så mycket svenska med din blogg. Tack så mycket!
Förlossningsbrev inför första barnet är ju rätt onödigt. Man har ju ändå ingen koll på hur man kommer reagera. Jag hade skrivit att dom måste torka av ungen för att jag tycker slem är så äckligt haha.. Som att jag brydde mig om det då! Kändes ju bara pinsamt i efterhand ;p
Kan ju vara bra att skriva om man har ptsd el nått som dom måste tänka på men annars ingen big deal. Jag tränade mycket på andningen innan. Tog mig igenom två dygn förlossning utan att skrika. När allt är klart så släpper jag andningen och då kommer sköterskan och sköljer infarten i armen, jag säger AJJ! -Jaha det är så dags att börja skrika nu säger sköterskan haha..
Men så roligt med en bra vecka!<3
https://nouw.com/simoneeriksson
Oj oj oj haha. Kommer helt klart föda med kejsarsnitt, PLANERAT. Kom inte nu och moralpredika hur farligt det är (det blir lika farligt att föda ur snippis eftersom sjukvården idag suger).
Blir så sjukt irriterad på hur man ska dra alla över en kam, som att ”alla” kan föda barn. Tja, min moster sprack till höger och vänster :) och vet flera som gått sönder. Så att ”normal” förlossning ska vara så jävla bra vetifan. :)
Jag hade köpt små strumpor, ett par rosa och ett par blå (vi visste inte innan vad det skulle bli, och ja det va typiskt sexistisk, men viktigt för mig i stunden) och visualiserade de små strumporna på de små fötterna. Den bilden hade jag framför mig de sista veckorna ❤️
Nu när vår lilla tjej har vuxit ur dem så hänger de små rosa strumporna inramade i köket som ett starkt minne.
I have never heard of the mental goal immage. Sounds interesting :)
Little Q: aren’t you in week 32 (week 32 and 3 days, and when it is 7 days you are in week 33?) now instead of 33? I am always wondering this when you write how far you are. :)
Det kanske låter konstigt men lyft dina rädslor i förlossningsbrevet, det hjälper personalen att kunna stötta både dig och Aleks under förlossningen. Jag hade med en punkt i förlossningsbrevet som handlade om att det skulle finnas en tydlig och kontinuerlig öppen muntlig kommunikation mellan oss och alla undersköterskor och barnmorskan – att de förklarade vad det var för något de kom in för att kontrollera och även alla steg under själva förlossningen. Det hjälpte mig väldigt mycket men även min man som blev mer delaktig i och med att han kunde förklara när jag inte hade hört vad dem sa.
Skapa en stämning i ert förlossningsrum som passar er – vi “bodde” in oss med hjälp av musik, spel, böcker, snacks, serier på Ipaden osv för att få bort sjukhuskänslan.
Spännande med närmande bf! Har fött två gånger. Vill normalt sett planera allt i förväg men insåg att det inte gick inför förlossningar. Valde därför att släppa det och lita fullkomligt på att personalen kunde sin sak, skrev inget förlossningsbrev utan ville bara ta det som det kom. Det var en väldigt bra strategi tyckte jag. Förlossningarna blev olika men superbra pga superbra personal och fenomenalt stöd från min sambo…. och fantastisk insats av mig själv såklart ✌
Läs på om PDPH ifall du funderar på epidural. Värsta jag varit med om. Ett migränanfall är en dans på rosor jämfört med det, lever ändå med kronisk migrän så jag vet vad jag pratar om.
Alltså skulle säga att jag inte hade kunnat bry mig mindre om vilken musik som spelades i förlossningsrummet… Fanns liksom LIIIITE annat att fokusera på… Hade en ganska intensiv förlossning med snabbt öppnande och sen en utdragen period med krystningsvärkar under ett antal timmar. Jag fokuserade på lustgasen och att lyssna på/ta stöd av BM och USKA,att andas och att krysta ”rätt”. .Ville absolut inte ha någon massage, tens (”TA BORT DEN!!” väste jag till min man)) eller annan yttre stimuli. ”Du behöver inte kunna profylax-andas eller andra speciella andningstekniker men kom ihåg att ANDAS”, sa BM på MVC och det va det klokaste rådet.
Jag hade min bebis varma, mjuka, lena, gosiga hud som vilade mot min egensom målbild de sista veckorna, när jag började lessna… Och det hjälpte varje gång. Även mitt under den jobbigaste fasen av förlossningen. När jag sedan fick upp henne på bröstet efteråt så minns jag att jag tänkte ”ja, precis så här känns det”. Det var fantastiskt att komma dit.
Lycka till! Det kommer att gå superbra!
Jag födde barn för 3 månader sen. Nu är jag en rätt ”chill” människa och tar allt som det kommer (gick inga kurser eller liknande).
Men! Kan verkligen rekommendera att ta det lugnt. Att lita på barnmorskorna och ta det som det kommer. Behöver du snittas – ja då blir det så. Behöver du ryggbedövning men inte hade tänkt det- ja då blir det så. Blir det lustgas istället för ryggbedövning – ja, då blir det så! :-D
Förstår du hur jag menar? Försök se det som en kul grej- DU, din kropp, ska trycka ut det finaste i hela världen. Förstår du hur coolt det är? :-) och glöm inte att aaaaandas. Gå in i din egna bubbla typ. Tänk bara på andning och att komma ner i puls mellan krystvärkarna. Då sparar du krafter och orkar krysta mer. :-D
För mig gjorde det inte så ont. Att krysta var typ som att skita ut en seg bajskorv😂 och värkarna gjorde inte heller så ont, det kändes men ont gjorde det inte.. men det var nog för att jag hade gått och förberett mig på den värsta smärtan någonsin. Och hade haft mycket förvärkar/sammandragningar månader innan :-)
Jag fick en jättepositiv förlossning när jag tänkte och gjorde såhär. Lyssna på kroppen, den kan. Lyssna på barnmorskorna som pratar med dig under förlossningen.
Du kommer känna dig som superwoman efteråt. Jag gick och var svinmallig i flera veckor :-)
Lycka till! Det kommer gå asbra!!
Bästa du! Kan du tipsa om några bra svarta leggings (ej genomskinliga) som du kör på nu med bulan? Har beställt säkert 103732 par som jag tvingats skicka tillbaka.. Vore oändligt tacksam för tips! 😊