• header

Monthly Archives: November 2019


Breastfeeding….

Här kommer ett inlägg jag velat skriva ett tag men typ inte vågat. Bara av att jag nämnde i ett inlägg en gång att jag vid runt 6 månader “vill” sluta amma, för att vi vill ha fler barn, så fick jag taskiga kommentarer om att det var synd om Nikola och att jag var mer en bebismaskin än mamma. Det var inte kul att läsa sånt. Men jag känner ändå att jag vill förklara varför för att slippa frågor framöver så här kommer det.

Jag har som ni vet varit väldigt öppen om vår kamp för att få barn samt mitt tillstånd, dvs att jag kommer hamna i klimakteriet väldigt tidigt. I januari har det gått 2 år sedan jag hade lika få ägg kvar som en kvinna på 45+, redan då var våra chanser väldigt små så jag har ingen aning om hur det ser ut nu. Kanske är det helt kört, kanske inte. Nikola lyckades bli till ändå och det ger oss såklart hopp om framtida syskon.

I en perfekt värld hade vi inte börjat tänka på barn nummer 2 på långa vägar. Vi kanske hade suttit och planerat hur stor ålderskillnad vi vill ha på barnen, kört preventivmedel fram tills att Nikola är 2 år och sedan sett till att få mig på smällen. Men så funkar det inte för oss (och inte heller för väldigt många andra) och vi känner att vi inte har någon tid att förlora. Sist tog det oss 15 månader aktivt försök inklusive 2 misslyckade IVF-behandlingar för att bli med barn, vem vet hur lång tid det kommer ta nästa gång? Om det ens går?

SJÄLVKLART är vi extremt tacksamma för att vi har fått ett barn, och blir det bara ett barn/ett biologiskt barn så blir det. Nikola är det största som hänt oss och vi hade världens jäkla tur som fick honom. Fan jag gråter bara av att skriva detta. Han betyder verkligen allt för mig och jag tackar högre makter varenda jävla dag för att jag fick bli hans mamma. Men vi måste också precis som andra kunna få drömma om fler barn och en stor familj om det är det vi vill ha, drömma om ett eller två syskon till Nikola. Det gör oss inte mindre tacksamma över Nikola för det.

Så ja, vi har pratat om att jag ska sluta amma vid årsskiftet för att få ordning på mina svajiga hormoner. Jag vet att en del får tillbaka ägglossning/mens medan de delammar (och vissa som helammar) men jag tror inte det kommer hända mig eftersom att jag redan hade problem med det innan. Vi kommer inte aktivt försöka bli med barn redan då för jag orkar inte ge mig in i det än, jag behöver fortfarande få läka psykiskt efter den extremt påfrestande perioden vi gick igenom innan jag blev gravid. Men skulle jag bli “spontant gravid” igen så är det väl helt fantastiskt oavsett hur liten Nikola är. Måste vi söka hjälp igen för att inget hänt under nästa år så kommer vi ta oss igenom det med.

Imorgon blir han 5 månader och under månaden som kommer så ska vi introducera lite mer mat (och ersättning) till honom och trappa ner på amningen. Vet inte hur det kommer gå, vi kommer ta det som det kommer och blir det så att jag delammar in på nästa år också så blir det så. Vill anpassa mig efter honom och inte ha för bråttom heller. Viktigt att det känns bra för oss båda, även om det just nu känns piss för mig. Har riktig separationsångest, hade helst ammat till minst 1 år men jag tror jag hade känt likadant då med. Iallafall, ni får gärna dela med er av era egna erfarenheter här! Framförallt ni som valde att trappa ner/sluta amma runt samma tidpunkt som jag. Hur gjorde ni med mat, ersättning, nattamning osv? Vi har redan börjat ge lite gröt och så men ännu inget som ersätter målen med bröstmjölk. <3

// Here comes a post I’ve been wanting to write for a while but haven’t dared. Just by mentioning in a post once that I “want” to stop breastfeeding at 6 months, because we want more children, I got mean comments saying they felt sorry for Nikola and that I was more a baby machine than a mother. It wasn’t fun to read that. But I still feel that I want to explain why so that you don’t have to ask questions about it later, so here it comes.

As you know I’ve been very open about our struggle to get become parents and about my condition, that I will enter menopaus very early. In January it’s been 2 years since I had just as few eggs left as a women in age 45+, and back then my chances were already very small so I have no idea how it looks now. Maybe it’s completely over, maybe not. We still managed to create Nikola and of course that gives us hope about future siblings.

In a perfect world we wouldn’t start think about child number 2 in a long time. We might have been sitting here planning on how many years we want between our kids, using contraceptive til Nikola is 2 years old and then knocked me up. But that’s not how it works for us (or for many other people) and we feel that we don’t have any time to lose. Last time it took us 15 months of actively trying to get pregnant including 2 failed IVF treatments, who knows how long it will take next time? If it’s even possible?

OF COURSE we are extremely grateful that we got one child, and if we only have one child/one biological child so be it. Nikola is the biggest thing that has ever happened to us and we are so damn lucky that we got him. Fuck I’m crying now just by writing this. He really means everything to me and I thank higher powers each damn day that I got to become his mother. But we are also allowed just like everyone else to dream about more children and a big family if that is what we want, dream about one or two siblings for Nikola. That doesn’t make us any less grateful for Nikola.

So yes, we have talked about that I’m gonna stop breastfeeding around New Years to get my messy hormones in place. I know some people get their ovulation/period back while they are breastfeeding but I don’t think that will happen to me since I had problems with that before already. We will not actively try to get pregnant already because I don’t have the strength to get into that yet, I still need to heal mentally after that extremely tough period we went through before I got pregnant. But if I get “spontaneously pregnant” again, wouldn’t that be amazing no matter how little Nikola is? If we need to seek help again because nothing has happened during next year, we will get through that as well. 

Tomorrow he will be 5 months old and during the upcoming month we’re gonna introduce a bit more food (and formula) to him and slowly cut down on the breastfeeding. I don’t know how it will go, we will take it as it comes and if I end up partly breastfeeding when we enter next year too so be it. I want to adjust after him and not be in too much hurry either. It’s important that it feels good for both of us, even though it just feels shitty for me. Huge separation anxiety, I would have preferred to breastfeed to at least 1 year but I think I would have felt the same then as well. Anyway, please share your experiences here! Especially you who chose to cut down/stop breastfeeding around the same time as me. How did you do it with solid food, formula, breastfeeding at night etc? We have already started giving a little porridge but nothing that is replacing his breastmilk meals yet.  <3

2

MAMA-GALAN

Yesterday at the MAMA gala! Since Ines and I took a photo together looking all glam and dressed up, we felt that we also wanted to show what it really looked like during the evening. :-)

Igår var jag på min första MAMA-gala!! För två år sedan drömde jag om att få bli mamma och gå på galan. Förra året var jag äntligen *hemligt* gravid, orolig som attan över att det inte skulle gå hela vägen medan jag tänkte på att jag skulle gå som en mamma detta år. Och igår var det dags! Jag och en massa underbara powermamas åt middag och firade vinnarna av Årets mama – där jag fick äran att bli “årets impact mama”. TUSEN TUSEN tack!!!! <3 Väldigt trevlig kväll och det var så härligt att få komma ut lite!

Hemma hade allt gått toppen, jag tror att smaknappen (som vi ger frukt osv i) vant Nikola vid silikon för nu tar han även flaskan när det behövs. Och så äter han lite gröt nu också. Ska berätta mer senare i hans 5-månadersuppdatering. Nu ska vi till BVC och kolla läget!

PS. Nu är även nya numret av MAMA ute med mig och Nikola på omslaget. <3

// Yesterday I was at my first MAMA gala!! Two years ago I dreamt of becoming a mother and to go to that gala. Last year I was finally *secretly* pregnant, worried as hell that it wouldn’t go all the way while I thought about how I would go as a mother this year. And yesterday it was time! Me and a bunch of lovely power mamas had dinner and celebrated the winners of Mama of the year – where I got to be “impact mama of the year”. THANK YOU so much!!! <3 Such a nice evening and it felt great to come out for a while!

At home everything went fine, I think that the “tasting pacifier” (that we put fruit etc in) made Nikola used to silikon because now he is also taking the bottle when needed. And he is also eating some porridge now. I will tell you more about it in his 5 month update. Now we’re off to the midwife for his 5 month check-up!

PS. The new MAMA magazine is out now with me and Nikola on the cover. <3

SUNDAY BRUNCH

I’m wearing top from Nakd and Nikola’s clothes are from Zara

Hej hjärtan! Hoppas ni haft en skön helg, det har vi! Bara tagit det lugnt, tittat på serier och ätit massa gott. Igår käkade jag brunch med Nadia, Mika och Dilay och idag var vi iväg på ännu en brunch hos våra vänner. Nu på eftermiddagen har jag tvättat, handlat och ska strax ställa mig och laga middag. Ja ni läste rätt haha. Det är ju fars dag idag, Aleks första (grattis världens bästa pappa!), så istället för att köpa någon onödig present som han ändå inte kommer gilla (han är fett svår att köpa presenter till) så har jag dragit stora lasset idag med bebis och hem medan han har spelat datorspel och varit iväg och tränat. Skönt för honom. Ser fram emot mors dag. ;-)

PS. Ser att några av er väntar på att jag ska bemöta kritiken angående Dubai. Jag vet inte riktigt vad ni vill att jag ska säga för oavsett vad jag skriver så kommer det vara fel. Jag står fast vid det jag sa innan att jag inte tror på bojkott av ett land utan jag tror att turism kan ha positiv effekt. Jag tog kontakt med Amnesty Norge efter deras kommentar på min bild för att lära mig mer och de tycker inte heller att bojkott är lösningen, de skrev att de tror att möten mellan människor från olika kulturer är viktigt för att skapa positiv förändring och de avråder inte folk från att resa till FAE eller liknande ställen. De är däremot kritiska till att man endast visar upp en perfekt bild av ställen man reser till och inte talar om baksidan också. Det förstår jag och tar till mig kritiken. Tycker det är bra att man är kritisk till vad man ser på sociala medier, och diskussioner som dessa är också sjukt viktiga för att lära sig och kunna förändra!

// Hi sweethearts! I hope you’ve had a nice weekend, we did! We have just relaxed, watched tv-series and eaten delicious stuff. Yesterday I had brunch with Nadia, Mika and Dilay and today we were at another brunch at our friend’s place. Now in the afternoon I’ve done the laundry, grocery shopping and I’m gonna cook dinner soon. Yes you read it right haha. It’s Father’s Day today, Aleks first one (congrats to the best dad in the world!), so instead of buying some unnecessary gift that he wouldn’t like anyway (it’s so hard to buy gifts to him), I’ve handled everything at home with baby etc while he have played computer games and went for a workout. Nice for him. I’m looking forward to Mother’s day. ;-)