27
It’s my birthday
Jahopp, då blev man 27 idag. Märkligt hur åren bara går och går medan det känns som att jag är kvar runt 22-23 haha. Det här är min första födelsedag någonsin som jag faktiskt tycker att det är jobbigt att fylla år. Mest för att det trillar in så många grattis från alla jag känner förutom en person. Jag tänker mycket på pappa idag och på mina tidigare födelsedagar där han varit med. Det känns så konstigt för jag klarade ju av att fira utan honom i flera år, men nu känns det så tomt. Dagen efter att han gick bort var jag nere vid Brunnsviken och jag kände honom så starkt där, det har fått bli min egna lilla minneslund för honom och där var jag även idag. Tänkte på honom och hur han och mamma gav mig häftapparat och pärmar när jag fyllde 18, de tänkte ju på mitt företag men jag ba jaha…..kul… Haha. Och nu så sitter jag och tittar på bilderna från min 20-årsfest och jag minns hur glad jag var över att han var där, men också livrädd över att han skulle bryta sitt löfte och bli för full och ställa till med en scen. Det är så lätt att glömma allt som hände för nu önskar jag ju inget annat än att han bara var här.
Jag kommer aldrig ta livet för givet igen och därför är jag såklart VÄLDIGT tacksam för att jag fick chansen att fylla år ännu en gång, och att jag har så många fantastiska människor runt om mig. Haha oj vad seriöst det blev nu, jag skulle bara lägga upp selfies och skriva “jag fyller åååååååår!!” men fan, det känns bättre att vara ärlig. Puss på er, hoppas ni har en fin lördag!
// Oh well, so I’m 27 now. It’s weird how the years are passing by but it still feels like I’m 22-23 haha. This is the first time ever that I actually feel bad about my birthday. Mostly because I’m getting so many congratulations from everyone I know except for one person. I think a lot about my father today and on my previous birthdays together with him. It feels so weird because I managed to celebrate without him for several years, but now it feels so empty. The day after he passed I was down by Brunnsviken and I felt him so strong there, so that became my own little memorial place for him and I was there today. I thought of him and how he and mom gave me a stapler and binders for my 18th birthday, they thought of my company but I was like oh….fun….. Haha. And now I’m looking at the photos from my 20th birthday party and I remember how happy I was that he was there, but also how scared I was that he was going to get break his promise and get too drunk and make a scene. It’s so easy to forget everything that happened because now all I wish is that he was here.
I will never take life for granted again and that’s why I’m EXTREMELY grateful that I got the chance to celebrate my birthday another year, and that I have so many amazing people around me. Haha wow it got so serious, I was supposed to post some selfies and write “it’s my birthdaaaay!!” but what the hell, it feels better to be honest. Kisses to you all, I hope you’re having a nice Saturday!
