Search Results: 5

Eftersom att jag var sjuk i helgen så lämnade jag knappt hemmet! Gjorde det bara för att få lite frisk luft, och handla massa gottis haha. Här var jag ute på en promenix i mina leotights! Blev inte hela looken lite roligare med dessa strumpbyxor? De är från Åhléns, skorna från Ducie London, tröja från Ivyrevel och mössa från Other stories. Hade kappa på också.

Och JA jag har en ny Chanel. :-)))) En double flap bag i caviar, size jumbo. Sålde två av mina Chanel-väskor för inte så länge sedan (den i vinröd sammet och den ljusrosa med guldkedja) så jag kände att jag kunde unna mig denna som pushpresent till mig själv. Typ här har du Kenza bra jobbat med att trycka ut ett stort huvud ur muttan och bra kämpat med att balansera bebis och jobb och livet you deserve it all. Typ. ÄLSKAR DEN. Den är lite större än mina andra väskor också så får i mer grejer.

// Since I was sick this weekend I barely left my home! I only did it to get some fresh air, and buy lots of sweets haha. Here I was out on a walk in my leo tights! Didn’t the whole look get a bit more fun with these tights? They’re from Åhléns, shoes from Ducie London, sweater from Ivyrevel and beanie from Other stories. Had a coat on too.

And YES I’ve got a new Chanel. :-)))) A double flap bag in caviar, size jumbo. I sold two of my Chanel bags not so long ago (the one in burgundy velvet and the light pink one with gold chain) so I felt that I could treat me this as a push gift to myself. Like here you have Kenza good job with pushing out a big head out and well done balancing baby and work and life you deserve it all. Something like that. I LOVE IT. It’s a bit bigger than my other bags so I can fit more stuff.

På helgen äter vi alltid vaniljbullar från Lillebrors! Alltså wow har ni ätit dem? De är heeeelt magiska. Det är som typ sockermunkar fyllda med vaniljgrädde. Som en semla fast utan äcklig mandelmassa och bara mycket mycket godare. My God den är sinnessjuk.

Längtar till helgen så jag kan äta dem igen. Försöker hålla godis och sånt till helgen nu! Alltså fredag, lördag och söndag. Så nästan hälften av veckan haha. Aja bättre än varje dag iallafall!

// In the weekend we always eat the vanilla buns from Lillebrors! Seriously if you are ever in Stockholm you should try it. They are soooooo delicious. They’re like sugar donuts filled with whipped vanilla cream. Like a semla but without the disgusting almond paste and just a lot more delicious. My God it’s insane.

I’m longing for weekend so I can eat it again. I’m trying to stick with sweets only for the weekend now! Meaning Friday, Saturday and Sunday. So almost half of the week haha. Well still better than everyday!

Gosigaste goset med de gosigaste låren. Och min vackra man. Mina grabbar. <3 Några har frågat hur mycket Nikola sover på dagarna. Vi försöker hålla oss till sovschemat (rullavagns sovschema för 5 månaders), dvs att han från att han vaknar på morgonen till att han lägger sig för natten endast är vaken ca 2 timmar åt gången och sedan sover 30-60 min emellan. Det funkar nästan alltid, behöver bara lägga ner honom på sängen (eller i vagnen) vid dessa tider så somnar han själv så det passar honom bra. Har också märkt att om vi skjuter på en sovstund för mycket så fuckar det upp allt och kan resultera i att vi får stå och vagga honom på kvällen i 2 timmar medan han skriker pga övertrött. Så jag är svinnoga med sovtiderna haha. Och Aleks är inte det vilket jag irriterar ihjäl mig på!!! För det slutar alltid med att det är den med maten (läs: jag) som får rycka in. Och så sitter han och göttar sig i soffan med varm middag……

Iallafall, det ser typ ut såhär:

ca kl 7 – vaknar och kliver upp
ca kl 9 – sovstund
ca kl 11:30 – sovstund
ca kl 14:30 – sovstund
ca kl 17 – sovstund
ca kl 20 – lägger sig för natten (vaknar endast för mat/tröst och somnar om)

Ibland sover han 30 min ibland en timme. Det är väldigt olika och beror på vad vi gör. Ligger han i vagnen och vi är på promenad så kan han sova 60 min eller om vi napar ihop och han känner att jag ligger bredvid. Sover han själv på sängen så är det oftast bara 30-40 min.

Alla bebisar är såklart olika, vissa kanske sover mer på natten och är vakna mer på dagen än Nikola. Det viktigaste är ju att man hittar något som passar sin bebis och att bebisen får ihop de timmarna totalt per dygn tänker jag!

// Coziest cuddling with the cutest thighs. And my beautiful man. My boys. <3 Some have been asking how much Nikola sleep during the day. We try to stick to the sleeping schedule (we’re following one that they say is the “optimal” for a 5 month-old), that during the day he is only awake 2 hours at the time and then sleep 30-60 minutes in between. It works almost every time, I just have to put him down on the bed (or in the stroller) at these times and he falls asleep on his own so that suits him good. I’ve also noticed that if we postpone a nap too much, it fucks everything up and the result is that we have to carry him and try to put him to sleep for 2 hours in the evening while he is screaming because he is too tired. So I’m very exact with these napping times haha. And Aleks isn’t which irritates me as hell!!!! Because it always ends up with that the one with the food (read: me) has to step in. And he is sitting in the sofa enjoying a warm dinner…. 

Anyway, it looks something like this:

around 7 – wakes up 
around 9 – nap
around 11:30 – nap
around 14:30 – nap
around 17 – nap
around 20 – goes to bed for the night (only wakes up for feeding/comforting and falls back asleep)

Sometimes he sleeps 30 minutes and sometimes an hour. It’s very different and depends on what we do. If he is in the stroller and I’m walking with it he can sleep for 60 minutes, or if we nap together and he feels that I’m next to him. If he is sleeping alone on the bed it’s most often only 30-40 minutes. 

All babies are different of course, some might sleep more during night and are awake more during day than Nikola. The important thing is that you find something that is good for your baby and that the baby gets enough hours of sleep in total per day!

Ok låt oss ignorera jag är förkyld och hostar så att det gör ont i bröstkorgen, och att vädret utanför är så grått och trist (har solen ens gått upp idag?! min lägenhet är bäcksvart) att man blir deprimerad, för jag är så JÄKLA peppad ändå för denna vecka kommer SHIVA och hälsar på!!!!!! Alltså kan ni fatta att vi inte setts sedan maj FÖRRA året? Så sjukt att en av mina bästaste bästisar missade min graviditet och födseln av min son. Det känns liksom som ett helt liv sedan vi hängde. Vet att hon också tyckt det varit jobbigt, men nu ska vi äntligen ses igen och hon ska äntligen få träffa Nikola som hon bara sett på en skärm. <3 <3

Hon kommer på torsdag och bor hos oss till söndag. Vi ska bara mysa allihopa, äta goda bruncher och middagar ute, gå ut och dansa (!) en kväll och ta igen detta 1.5 år vi inte setts på. Åh blir redan ledsen över att hon ska åka igen. Fan vad det suger att ha en av sina bästa vänner så långt borta! Men så fort Nikola blir lite äldre och jag vågar flyga med honom själv, eller om jag lyckas få med mig Aleks också, så ska vi åka ner till Lissabon och hälsa på henne igen. Den staden är ju så himla vacker.

Nu: kaffe, lite jobb (Nikola sover så passar på) & en långpromenad i Mordor.

// Ok let’s ignore the fact that I’m sick and coughing so much it hurts in my chest, and that the weather outside is so grey (has the sun even risen today?! my apartment is totally dark) that you depressed, because I’m still SO EXCITED because this week SHIVA is coming to visit!!!!!! Seriously can you understand that we haven’t seen each other since May LAST year? So crazy that one of my besties missed my pregnancy and the birth of my son. I mean it feels like it’s been a lifetime since we hung out. I know she also sad about it, but now we’re finally seeing each other again and she is finally meeting Nikola who she has only seen on a screen. <3 <3 

She will arrive on Thursday and she will stay with us until Sunday. We’re just gonna have a cozy time all of us together, eat delicious brunches and dinners out, go out and dance (!) one night and catch up on this 1.5 year that we haven’t seen each other on. Oh I already get sad that she will leave again. Damn it sucks to have one of my best friends so far away! But as soon as Nikola gets a bit older and I dare to travel with him alone, or if I manage to get Aleks to come with me, we will go to Lisbon and visit her again. That city is so freaking beautiful.

Now: coffee, some work (Nikola is sleeping so I’ll take the chance to get some work done) & a long walk in Mordor.

A couple of years ago when we did a bestie photoshoot for a magazine <3

Här kommer ett inlägg jag velat skriva ett tag men typ inte vågat. Bara av att jag nämnde i ett inlägg en gång att jag vid runt 6 månader “vill” sluta amma, för att vi vill ha fler barn, så fick jag taskiga kommentarer om att det var synd om Nikola och att jag var mer en bebismaskin än mamma. Det var inte kul att läsa sånt. Men jag känner ändå att jag vill förklara varför för att slippa frågor framöver så här kommer det.

Jag har som ni vet varit väldigt öppen om vår kamp för att få barn samt mitt tillstånd, dvs att jag kommer hamna i klimakteriet väldigt tidigt. I januari har det gått 2 år sedan jag hade lika få ägg kvar som en kvinna på 45+, redan då var våra chanser väldigt små så jag har ingen aning om hur det ser ut nu. Kanske är det helt kört, kanske inte. Nikola lyckades bli till ändå och det ger oss såklart hopp om framtida syskon.

I en perfekt värld hade vi inte börjat tänka på barn nummer 2 på långa vägar. Vi kanske hade suttit och planerat hur stor ålderskillnad vi vill ha på barnen, kört preventivmedel fram tills att Nikola är 2 år och sedan sett till att få mig på smällen. Men så funkar det inte för oss (och inte heller för väldigt många andra) och vi känner att vi inte har någon tid att förlora. Sist tog det oss 15 månader aktivt försök inklusive 2 misslyckade IVF-behandlingar för att bli med barn, vem vet hur lång tid det kommer ta nästa gång? Om det ens går?

SJÄLVKLART är vi extremt tacksamma för att vi har fått ett barn, och blir det bara ett barn/ett biologiskt barn så blir det. Nikola är det största som hänt oss och vi hade världens jäkla tur som fick honom. Fan jag gråter bara av att skriva detta. Han betyder verkligen allt för mig och jag tackar högre makter varenda jävla dag för att jag fick bli hans mamma. Men vi måste också precis som andra kunna få drömma om fler barn och en stor familj om det är det vi vill ha, drömma om ett eller två syskon till Nikola. Det gör oss inte mindre tacksamma över Nikola för det.

Så ja, vi har pratat om att jag ska sluta amma vid årsskiftet för att få ordning på mina svajiga hormoner. Jag vet att en del får tillbaka ägglossning/mens medan de delammar (och vissa som helammar) men jag tror inte det kommer hända mig eftersom att jag redan hade problem med det innan. Vi kommer inte aktivt försöka bli med barn redan då för jag orkar inte ge mig in i det än, jag behöver fortfarande få läka psykiskt efter den extremt påfrestande perioden vi gick igenom innan jag blev gravid. Men skulle jag bli “spontant gravid” igen så är det väl helt fantastiskt oavsett hur liten Nikola är. Måste vi söka hjälp igen för att inget hänt under nästa år så kommer vi ta oss igenom det med.

Imorgon blir han 5 månader och under månaden som kommer så ska vi introducera lite mer mat (och ersättning) till honom och trappa ner på amningen. Vet inte hur det kommer gå, vi kommer ta det som det kommer och blir det så att jag delammar in på nästa år också så blir det så. Vill anpassa mig efter honom och inte ha för bråttom heller. Viktigt att det känns bra för oss båda, även om det just nu känns piss för mig. Har riktig separationsångest, hade helst ammat till minst 1 år men jag tror jag hade känt likadant då med. Iallafall, ni får gärna dela med er av era egna erfarenheter här! Framförallt ni som valde att trappa ner/sluta amma runt samma tidpunkt som jag. Hur gjorde ni med mat, ersättning, nattamning osv? Vi har redan börjat ge lite gröt och så men ännu inget som ersätter målen med bröstmjölk. <3

// Here comes a post I’ve been wanting to write for a while but haven’t dared. Just by mentioning in a post once that I “want” to stop breastfeeding at 6 months, because we want more children, I got mean comments saying they felt sorry for Nikola and that I was more a baby machine than a mother. It wasn’t fun to read that. But I still feel that I want to explain why so that you don’t have to ask questions about it later, so here it comes.

As you know I’ve been very open about our struggle to get become parents and about my condition, that I will enter menopaus very early. In January it’s been 2 years since I had just as few eggs left as a women in age 45+, and back then my chances were already very small so I have no idea how it looks now. Maybe it’s completely over, maybe not. We still managed to create Nikola and of course that gives us hope about future siblings.

In a perfect world we wouldn’t start think about child number 2 in a long time. We might have been sitting here planning on how many years we want between our kids, using contraceptive til Nikola is 2 years old and then knocked me up. But that’s not how it works for us (or for many other people) and we feel that we don’t have any time to lose. Last time it took us 15 months of actively trying to get pregnant including 2 failed IVF treatments, who knows how long it will take next time? If it’s even possible?

OF COURSE we are extremely grateful that we got one child, and if we only have one child/one biological child so be it. Nikola is the biggest thing that has ever happened to us and we are so damn lucky that we got him. Fuck I’m crying now just by writing this. He really means everything to me and I thank higher powers each damn day that I got to become his mother. But we are also allowed just like everyone else to dream about more children and a big family if that is what we want, dream about one or two siblings for Nikola. That doesn’t make us any less grateful for Nikola.

So yes, we have talked about that I’m gonna stop breastfeeding around New Years to get my messy hormones in place. I know some people get their ovulation/period back while they are breastfeeding but I don’t think that will happen to me since I had problems with that before already. We will not actively try to get pregnant already because I don’t have the strength to get into that yet, I still need to heal mentally after that extremely tough period we went through before I got pregnant. But if I get “spontaneously pregnant” again, wouldn’t that be amazing no matter how little Nikola is? If we need to seek help again because nothing has happened during next year, we will get through that as well. 

Tomorrow he will be 5 months old and during the upcoming month we’re gonna introduce a bit more food (and formula) to him and slowly cut down on the breastfeeding. I don’t know how it will go, we will take it as it comes and if I end up partly breastfeeding when we enter next year too so be it. I want to adjust after him and not be in too much hurry either. It’s important that it feels good for both of us, even though it just feels shitty for me. Huge separation anxiety, I would have preferred to breastfeed to at least 1 year but I think I would have felt the same then as well. Anyway, please share your experiences here! Especially you who chose to cut down/stop breastfeeding around the same time as me. How did you do it with solid food, formula, breastfeeding at night etc? We have already started giving a little porridge but nothing that is replacing his breastmilk meals yet.  <3