Search Results: min pappa

Last night wearing blazer and necklace from Ivyrevel, tights from Zara, bag from Accent x Ivyrevel

Hej hjärtan! Hoppas ni haft en bra helg. Ni ska få min helg i bilder osv imorgon men jag ville bara kika in och önska er en mysig söndagskväll. Här hemma hos oss tvättar jag medan Aleks står i köket och gör storkok. Han har gett sig på punjena paprika (fyllda paprikor) för första gången någonsin haha. Hans pappa är bäst på det så det ska bli spännande att se om det smakar likadant. :-))

Så länge får ni en bild från igårkväll då jag var på Angelicas event tillsammans med MAC! Mer om det sen som sagt.

// Hi babes! I hope you’ve had a great weekend. I’ll give you my weekend in photos etc but I just wanted to check in and wish you a cozy Sunday evening. At our place I’m doing the laundry while Aleks is in the kitchen making lots of food. He’s doing punjena paprika (stuffed peppers) for the first time ever haha. His dad is so good at it so I’m excited to see if it tastes the same. :-))

For now here’s a photo from last night when I was at Angelica’s event together with MAC! Like I said, more about that later. 

Jag har en riktigt dålig dag idag, jag måste ha vaknat upp på fel sida där jag inte är mitt starkaste jag. Där varenda elak kommentar träffar hårt och får mig att brista ut i gråt. Fan vad trist stämning det är här inne på min blogg nuförtiden. Får ont i magen varje gång jag går in här och det har fått mig att låta bli. Jag har bloggat sedan jag var 15 år gammal och tro mig, jag är van vid att ta hat, men när man är så svag psykiskt så är det mycket svårare att vifta bort.

Jag VET att jag inte levererar lika bra här som jag en gång gjorde, jag VET att min blogg inte är lika bra, väluppdaterad & spännande som den brukade vara. Jag vet att inläggen där jag delar med mig av något privat är väldigt få. En dag kommer ni få en förklaring på det, men just nu måste jag få ta mig igenom det. Fan jag har kämpat med att hålla huvudet över vattenytan sedan pappa gick bort och allt annat skit hände. Har känt mig totalt värdelös och hatat mig själv och min kropp, och att då gå in här och bara få det bekräftat att jag inte duger till något har fått mig att vela skita i precis allt. Radera bloggjäveln och alla sociala medier. Som ett stort långfinger till de som vid pappas död lämnade kommentarer om att det var detta jag ville (“nu är du väl glad? du hatade ju honom!”), eller till de som dagligen går in här endast för att spy hat över mig. Klaga på mig, klaga på min livsstil & mina val, för att jag inte är perfekt. Men det är kanske det de vill? Trycka ner en tills man tillslut ger upp? Inte kan väl jag låta dem vinna. Aldrig.

Jag jobbar med en modeblogg och ett modeföretag. Mode är min passion men det är yta & konsumtion. Det vet jag och jag har aktivt valt att jobba med det. Det vet ni och ni har aktivt valt att följa mig. Och jobb är jobb, har man påskrivna samarbetsavtal så måste man fullfölja dem. Jag är inte girig, mitt liv kretsar inte kring att tjäna så mycket pengar som möjligt, jag är inte ond, jag försöker inte lura någon eller göra någon illa. Däremot har jag gjort allt för att fullfölja mina avtal, leverera det som är utlovat sedan starten av detta år för att inte orsaka problem för andra inblandade parter. Det finns ingen mer än jag som önskar att jag mellan alla samarbetsinlägg kunde leverera personliga, roliga & härliga inlägg med små glimtar från mitt liv. Vissa dagar kan jag göra det, för vissa dagar känns lite mindre tuffa och då lyckas jag för någon sekund glömma bort allt som pågår. Men ibland går det inte, för ibland klarar jag bara av göra det som andra säger åt mig att göra. Som på autopilot.

Jag ber om två saker. Ha förståelse för att människor på www är vanliga människor som går igenom sorger & kamper precis som alla andra, försök ha förståelse för att det kan ligga annat bakom som du inte har någon aning om. Tycker du inte om det personen du följer postar, eller mår du på något sätt dåligt av det personen postar, avfölj. Det är inte svårare än så.

Kram och kärlek till er som dagligen skickar pepp <3

// I’m having really bad day today, I must have woken up on the wrong side where I’m not at my strongest. Where every bad comment hits hard and makes me cry. What a negative energy it is on my blog nowadays. I get pain in my stomach every time I log in here and it’s stopping me to go here. I’ve been blogging since I was 15 years old and believe me, I’m used to taking hate, but when you’re so weak mentally it’s much harder to just brush it off.

I KNOW that I do not deliver as well as I once did, I KNOW that my blog is not as good, well-updated & exciting as it used to be. I know that the posts where I share something private are very few. One day you will get an explanation for it, but right now I have to get through it. Hell I have struggled to keep my head over the water surface since my dad went away and everything else happened. I have felt totally worthless and hated myself and my body, and then logging in here and just getting it confirmed that I’m not good enough for anything has made me feel that I want to give up everything. Delete my damn blog and all social media. Like a big middle finger to those who wrote comments when my father passed away that this was what I wanted (“aren’t you happy now? You hated him!”) or to those who go in here everyday just to spit hatred over me. Complain on me, complain about my lifestyle & my choices, because I’m not perfect. But maybe that’s what they want? Drag me down until I give up? I can not let them win. Never.

I work with a fashion blog and a fashion company. Fashion is my passion but it’s shallow & consumption. I know that and I have actively chosen to work with it. You know that and you have actively chosen to follow me. And work is work, if you have a signed cooperation agreement, you have to complete them. I’m not greedy, my life is not about earning as much money as possible, I’m not evil, I’m not trying to trick someone or hurt anyone. However, I’ve done everything possible to complete my contracts, delivering what has been promised since the beginning of this year to not cause problems for other parties involved. There’s nobody more than me that is wishing that I could provide personal, fun & lovely posts with small glimpses from my life between all collaboration posts. Some days I can do it, because some days are a bit less tough and I forget for a second what I’m battling with. But sometimes it just doesn’t work, because sometimes I can only do what others tell me to do. Like on autopilot.

I ask for two things. Have understanding that people on the internet are regular people who go through sorrows and battles just like everyone else, try to understand that there may be something else behind it that you have no idea about. If you don’t like what a person is posting, or if you somehow feel bad about yourself because of something this person is posting, unfollow. It’s not any more difficult than that.

Hug and love to you who send love everyday <3

Nu när hösten är på ingång så tog jag mig ett titt i arkivet och hittade ett par snygga sensommar-/höstlooks från förra året som jag gärna plockar fram och bär igen! Eller kanske ändrar något för att få en ny touch på det. Hoppas ni får lite inspo! :-)

// Now that fall is coming, I took a glimpse back in the archive and found some nice late summer/fall looks from last year that I would love to wear again! Or maybe change it a bit to get a new touch. I hope you get some inspo! :-)

Det här bär jag gärna igen innan det blir för kallt! “Mom jeans” och en blus med en rolig detalj. Enkelt, men snyggt. Snake-bootsen från Jennie-Ellen är ett av mina favoritpar, har längtat efter att bära dem igen. :-)

// I would love to wear this again before it gets too cold! “Mom jeans” and a blouse with a fun detail. Simple, but stylish. These snake boots from Jennie-Ellen are one of my favorites, I’ve been longing to wear them again. :-)

Åh har saknat mina helsvarta looks haha! Den här kjolen (från Zara) måste jag bära snarast. Den är ju så fin! Kan tänka mig att det blir fint med en stor chunky knit också, kanske i vitt eller ljusgrått.

// Oh I’ve missed my all black looks haha! I have to wear this skirt (from Zara) asap. It’s so pretty! I can imagine it would look nice with a big chunky sweater as well, maybe in white or light grey.

Äntligen dags för lårhöga stövlar igen. LÖV IT. Jag kan dock känna mig liiite trött på skepparmössan (iallafall den vanliga svarta) så den kommer inte användas lika flitigt denna höst. Förra hösten bar jag det typ varje dag. Men lårhöga stövlar + mörkt blomplagg = bra kombo!

// Finally time for thigh high boots again. LOVE IT. I am a little bit sick of this kind of hat though (at least the regular black one) so I won’t wear it as much this fall. Last fall I wore it almost every day. But thigh high boots + dark floral dress = good combo!

Ja och ja! Plocka fram finbyxan, lackbootsen och en krispig vit skjorta. Det kan liksom inte bli fel!

// Yes and yes! Pick out the fancy pant, the patent leather boots and a crispy white shirt. It can’t go wrong!

Vad ledsen jag blir om jag inte hittar denna klänning! Vi hade den på Ivyrevel förra året så frågan är om jag ens tog hem den eller bara lånade sample på kontoret….. Den satt ju som en smäck! Lite längre stickad/ribbad klänning, sneakers och skinnjacka är en perfekt vardagsuniform innan barbent blir för kallt.

// I will be so sad if I can’t find this dress! We had it at Ivyrevel last year so the question is if I even brought it home or if I just borrowed a sample at the office….. It had a perfect fit! A bit longer knitted/ribbed dress, sneakers and a leatherjacket is the perfect everyday uniform before bare legs gets too cold.

Guldig sidenklänning med höga stövlar. Gillar kontrasten! Idag hade jag skippat mössan och kört på ett par stora örhängen till istället.

// Golden silk dress and high boots. I love the contrast! Today I would skip the hat and go for a pair of big earrings instead.

De här jeansen (från Gina Tricot) användes också flitigt förra hösten. Älskar modellen, och det blir så sjukt snyggt med ett par spetsiga boots till! Looken i sig är väldigt enkel, men hatten och det orm-mönstrade bältet piffar upp det lite.

// I wore these jeans (from Gina Tricot) a lot last fall. I love the fit, and it looks so good together with a pair of pointy boots! The look is very simple, but the hat and the snake patterned belt makes it a bit more fun. 

Pälsar känns så långt borta men det kommer nog gå fort innan man fryser röva av sig igen. Jag älskar ju roliga (fusk)pälsar! Mönstrade, färgglada.. Ja, ni fattar. Jag stylar dem helst till skinny jeans och boots/sneakers. Jag låter pälsen tala för sig själv.

// You know I love fun (faux) furs! Patterned, colorful… Yeah you get it. I style them with skinny jeans and boots/sneakers. I let the fur shine on it’s own.

En till favvofuskis från förra året, som jag tyvärr inte vet om jag pallar använda mer. Det kommer upp för mycket känslor när jag ser den och när jag la ner den i källaren i våras så känns det som att jag fick ett avslut. Jag bar nämligen denna jacka jämt under sjukhustiden. Dels för att det var snorkallt, men också för att pappa gillade den. Innan alkoholen och cancern förstörde pappa så hade han klädbutiker och var väldigt intresserad av mode (därav mitt modeintresse, förmodligen) och han kommenterade alltid mina kläder och tyckte att jag var så piffig och fin. Så denna jacka var på hela tiden. Och bara tyngden av den på, lukten av den och hur det känns när jag stoppar händerna i fickorna påminner om den perioden. Jag ser mig själv i spegeln i hissen påväg ner från palliativa avdelningen, en sån tragisk men ändå komisk syn. Som en stor blå björn med rödgråtna ögon.

Fan, detta var inte alls något jag skulle skriva men det blev lite känsligt när jag gick tillbaka till arkivet. Sjukt att kläder kan vara så starkt kopplade till minnen.

// Another fav fauxie from last year, but unfortunately I don’t know if I can wear it again. I get too many emotions when I see it and when I put it down in the basement this spring it felt like a closure. Because I wore this jacket all the time during the hospital time. Partly because it was freaking cold, but also because my father liked it. Before the alcohol and the cancer ruined my fathers life, he had clothing stores and was very interested in fashion (that’s probably where my passion comes from) and he always commented on my clothes and thought I was so stylish and pretty. So this jacket was on all the time. And just feeling the weight of it on, the smell of it and how it feels when I put my hands in the pockets, remind me of that period. I can see myself in the mirror in the elevator on my way down from the palliative department, such a tragical yet comical sight. Like a big blue bear with red crying eyes. 

Gosh, this was not what I was supposed to write but it got a bit emotional when I looked back in the archive. It’s crazy how strongly connected a piece of clothing can be with memories.