Search Results: min pappa

Du har ju varit på Kreta många gånger, när var du där första gången?

Svar: Ja, Kreta är bäst! :D

Jag var där första gången när jag var 14, med min mami och min lillebror. Vi hamnade på samma ställe som min polare och hennes familj, våra hotell låg typ bredvid varandra så ni kan ju bara gissa vad som hände…. Vi sa till våra föräldrar att vi bara skulle promenera och några sekunder senare satt vi på varsin moppe bakom varsin grek.

Vilka tror ni hennes pappa hittade dansandes på bardisken i korta kjolar inne på Splendid samma kväll? Hahaha! Det var så kul för jag skämtade med henne och sa “Tänk om din pappa skulle komma in nu…” och så asgarvade vi. Tio minuter senare ser jag honom och jag säger “Bella… DIN PAPPA ÄR HÄR!!” och hon ba “Haha, jaaaja..”

Vi fick rätt mycket skäll den kvällen men det var det värt. Vi var 14 och gamla och på bushumör. ;-)

Andra gången jag var på Kreta var det med min vän Mirre. Det var sommaren 2008 och jag var 17 år gammal. Jag har varit där totalt 7 gånger nu och jag tröttnar inte. Jag älskar Kreta! I juni sticker vi iväg hela gänget igen. Jag ska även åka till andra ställen som jag aldrig varit på.

Har ni något favoritresemål som ni gärna åker till varje sommar?

Man skulle kunna tro att detta är en bild från första gången jag var där eftersom att jag ser väldigt ung ut, men den här bilden tog Mirre på mig och Kosta när vi var där i juni 2008!

God morgon allihopa!

Klockan är strax efter sju här och jag tänkte börja detta inlägg med att “försvara” mig. Jag vet att många av er blir lite förvirrade när ni läser i skvallerbloggar om hur jag snäst av läsare, kollat snett på dem, himlat med ögonen och jag vet inte vad. Ja, jag blir själv förvirrad! Jag har sagt det förut – jag blir alltid lika glad när läsare kommer fram och hälsar! Vare sig de berömmer mig eller bara säger ett litet “hej!” Igår stod jag till och med och pratade med en läsares pappa en lång stund här på gatan i Ao Nang! Jag skulle aldrig bete mig otrevligt, varken till en läsare eller till någon annan.

Jag är inte heller den som armbågar mig fram, utan jag är den som snällt knackar på ryggen och kläcker ur mig ett svagt litet “ursäkta” när jag vill komma förbi för jag själv vet hur förbannad JAG blir när folk bara knuffas och puttas ute på klubbarna. Råkar jag knuffa till någon ber jag alltid om ursäkt.

Och sist men inte minst, jag skulle aldrig säga till en krogvakt “Eh, vet du inte vem jag är eller?” För det första är det väldigt pinsamt. Vem tusan gör så? För det andra är det absolut inte min stil, för det tredje skulle mina vänner skratta åt mig och gå därifrån och jag tror nog att jag hade skrattat åt mig själv också. Läste att jag kört den stilen till en vakt på Solidaritet.. Hmm.. Jag vet inte ens vart det stället ligger, har med andra ord aldrig varit där.

Jag förstår inte varför man ska hålla på att starta en massa falska rykten. Är det omöjligt för vissa att förstå att man faktiskt KAN vara snäll och trevlig trots sin framgångsrika blogg? :S Måste man vara elak som de andra provocerande bloggarna? Är det så konstigt att jag helt enkelt är en snäll och glad tjej? Samma sak med söta Foki som folk försöker hitta en “elak” sanning om? Suck…

Nåja, jag tycker inte att jag ska behöva sitta och försvara mig själv för sånt här skitsnack. Jag tänkte bara förklara hur det ligger till för jag har fått ett par kommentarer som undrar “Är det sant att…..”

♥