MUSIC THAT HURTS
Imorse fick jag för mig att lyssna på Tokio Hotel. Jag har inte gjort det på väääldigt länge, men jag kom inte på något annat att spela i bilen så därför fick det bli mitt gamla favoritband som var det bästa jag visste när jag var 16-19 år. Jag var inte alls beredd på att jag skulle bli så jävla känslosam och börja gråta? LÄGG av Kenza! Du är 22 år gammal och har glömt dessa tyska grabbar för länge sedan. Vad kom detta ifrån? Sedan kom jag på. Det är ju så glasklart. Det handlar ju såklart om att varenda liten låt påminner mig om hur jag hade det när jag fortfarande bodde hemma. Under samma tak som min pappa. Varenda låt påminner om hur dåligt jag mådde. ALLT bara kom tillbaka. Alla känslor. Rädslan, oron, saknaden av trygghet. Jag minns hur jag brukade ligga i sängen med hörlurarna på & Tokio Hotel på högsta volym för att slippa höra hans fyllegap i vardagsrummet. Jag ville slippa höra hur han spottade och fräste på min mamma, slippa höra hur möbler och andra saker flög tvärs över rummet. Alla resor och konserter, alla dvd:er och skivor man köpte och spelade om och om igen. Allt var ett sätt att glömma för en liten stund.
Tokio Hotel har inte släppt en skiva sedan 2009 och jag må inte lyssna på dem längre, men de kommer alltid ligga mig varmt om hjärtat.
// This morning I decided to listen to Tokio Hotel. I haven’t done that in a loooong time, but I couldn’t figure out what to play in my car so I picked my old favorite band which was the best thing I knew when I was 16-19 years old. I wasn’t ready for all the emotions, not at all. I wasn’t ready that I was gonna start crying? COME ON Kenza! You’re 22 years old and you forgot these German boys a long time ago. Where did this come from? Then I got it. It’s so obvious. Of course it’s cause every little song remind me of how it was when I still lived at home. Under the same roof as my father. Every little song remind me of how sad I was. EVERYTHING came back. All the emotions. The fear, anxiety, the lack of feeling safe. I remember how I used to lie in bed with my headphones on playing Tokio Hotel on top volume to avoid hearing his drunken screams in the living room. I didn’t want to hear how he spit and yelled at my mother, I didn’t want to hear how furniture and other things flew across the room. All the trips and concerts, all the dvd’s and cd’s I bought and played over and over again. All of this was a way to forget everything for a little moment.
Tokio Hotel haven’t released an album since 2009 and I may not listen to them anymore, but they will always be in my heart.
När jag var 18 år fick jag träffa Tokio Hotel för första gången, och då även intervjua dem för MTV (med tysk tolk haha)
// I got to meet TH for the first time when I was 18, and interview them for MTV (with a German interpreter haha)
93 Comments
(Your IP-Address will be registered. Comments which are seen as offensive towards me or people close to me will be deleted. Spam and link-filled comments will be removed.)
Vad kul att intervjua dem! :)
Jag beklagar att du har behövt uppleva det, men glöm aldrig hur stark du är idag. <3
Det är jobbigt hur låtar, fina låtar, kan vara så jobbiga att lyssna på. Sorgligt. Jag har också såna låtar, det bara river till i bröstet och man får världens tyngsta känsla nerslängd på bröstet. Som om man inte kan andas ordentligt.
Men låtarna är fortfarande fina.
So jealous you got to meet them! Their music is really good, to bad they haven’t recorded an album anymore but I heard a new one is comming up! :)
x Jana
I’m still voting the for EMA………………………………………………..
Tokio Hotel? Really ? I am from Germany and here there’s just a small fandom and the rest don’t like the boys, me too, it’s not my kind of music. But cool that you listen to the boys! I love old memories too … Just the best for you, Kenza ! xx
Världens bästa jävla killar!
Heeey. This is my very first comment but I’m here for the long time.
I just wanted to tell you to stay strong. Im just a year younger than you and I have the same feelings when it comes to TH. They were the big part of my teenage life and they will be there forever. They were with me in bad and good times – mostly bad. Its really sad that they are pretty much done with music and public life but I really want to go for their gig, just to see them for the last time and move on.
The thing that they teach me is not to give up. Never. To stay strong and doing your business no matter what. Everything what happens in our lifes are there for some reason. One day we will see for what.
Please stay strong and never give up. You are such a sweet and nice girl. I always come here to cheer up and smile cuz you are making me this way. So please dont ever change, you are the best! :)
Have a great day! Lots of love.
Magda (PL)
Är det inte lite hemskt att dom inte kunde svara på engelska :O Som halv Schweizisk (född och uppvuxen, flyttade till Sverige med min mor när jag var 15) vet jag hur dåliga dom tysktalande länderna är på engelska. COME ON!!!
PRECIS det du skrev här kände jag, upplevde jag och hatade jag när jag var 12-18 år. Min styvpappa var ett fyllesvin som gjorde min mammas, min lillebrors och mitt liv till ett helvete.
Nu är han död, och jag är fan inte ledsen över det. Antar att karman tog honom.
That’s is an emotional post.
http://thinkworkandgo.blogspot.com/
Same story here at home .. I know how it feels
Heej kenza! Jag skulle bli superglad om du lyssnade på Justin Biebers nya låtar Heartbreaker och All that Matters, om du vill skulle du även kunna köpa dem på iTunes eller länka dem på din blogg. Tack, du är bäst!
åh! vilken känsla.
<3
För någon vecka sedan fick jag för mig att börja lyssna på TH igen och har inte kunnat sluta! Jag vser verkligen fram emot den nya skivan som jag har hört ska komma i år! :)
I’m still waiting for new album. I believe in them because as you said, these all memories, feelings. Everything would stay in my heart forever. I listen them very rare, too. It hurts when I do this. But when I feel sad or something is wrong they always are for me there…
omg, it’s so sad ;(, i had similar situation and still have sth like that, when i go to my father, but he doesn’t live with us now, so it’s better than was earlier, but yeah, it was the same like you wrote :(
Anyway, how you stay so strong? I can’t be strong like you are, i’m still crying to often, i’m just too weak!
Gillar verkligen när du delar med dig av detta. Låter loligt kanske men när jag stod och diskade så kom jag att tänka på när du medverkade nyligen i Efter 10 och att ni kallas för Maskrosbarn. Tyckte det var ett så fint namn. Massa kramar Kenza! Du är så stark!
You are so right! I can cool down,but I will always love them.
Ooh God,I’m going to cry.
Koomm und hilf mir fliiieegeeeen,
Lieh mir deinee fluugeeel…:’)
Hej,
Jag tycker det är jättestarkt och modigt att du skriver om detta. Jag tror att många känner igen sig och man känner sig mindre ensam. Jag tycker du är oerhört inspirerande modemässigt men nu också för att du vågar prata om detta.
Stor kram!
/Melissa
Känner igen mig så mycket i det du skriver Kenza, tack för att du vågar prata öppet om det, vet att det hjälper många som lever/har levt i samma sits <3 kram!
Himla fint och modigt skrivet kenza.
Jag ser upp till dig, otroligt mycket.
Över vilken fin, fantastisk, självgående, stark och vacker kvinna du blivit<3
Önskar dig all lycka.
Från hela mitt hjärta.
Massor av kramar
Metallica are like that for me – dealing with all the craziness in my house… just having that wall of sound to block out all the shit going on.
Tack för att du delar med dig och skriver sånna här inlägg, det gör så sjukt mycket för andra.
Jag har också massa sånna minnen och många filmer kan jag inte se längre, och jag kan nästan bara lyssna på låtar som å gjorde mig glad. Jag hade också massa låtar som jag lyssnade på för att liksom stänga av eller glömma, men dom har jag svårare att lyssna på idag.
Tack i alla fall och kram.
Jag har samma känsla fast med Beyonces gamla låtar :)
Du är grym Kenza! Såå jäkla stark <3
Ta hand om dig!
Hej Kenza! Jag heter Isabell och är 17 år och ville egentligen bara säga tack till dig. För att du öppet skriver om sånt här. Jag kan relatera till den här texten till 100% fast för mig är bandet Green Day. Men tack, för att du får en att inte känna sig ensam. Kram :)
Åh fina Kenza <3 Jag gråter också när jag lyssnar på killarna! Jag lyssnade på dem när jag var 13-15, och måste ibland bara lyssna på dem. Det kommer oftast när jag känner mig nere. Det är nästan som en påminnelse att under de åren som jag lyssnade på dem mådde jag väldigt dåligt och att de hjälpte mig att ta mig vidare. De räddade mig under stunder när jag var som svagast.
När jag läste ditt inlägg fick jag rysningar i hela kroppen och blev tårögd. Shit, tänkte jag, vad hon är stark! Alla är mänskliga och alltid är man inte på topp men gud vad härlig, framåt, stark, fin och medveten du verkar vara, det som imponerar är ju det man ser och att du har haft det så jobbigt som du verkar ha haft och ändå tagit dig så långt som du kommit idag är så fantastiskt, gud vad duktig du är. Ville bara säga det. Kram
Jag förstår inte hur jobbigt du har haft det, men du är fri nu. Allt kommer bli bra. Och du har oss.
Ååh, att du inte typ tuppade av, hade jag lätt gjort på den tiden, haha! Så fina pojkar!
<3
Åh så coolt ändå att du fick göra interjuva de då du bara var 18 år!! Det är som om jag skulle få göra en intervju med 1D om typ två år, haha. Nej skämt åsido.
Men kommer ihåg att jag läste din blogg då och ditt liv verkade så himlaaa perfekt då!
Du anar inte hur lycklig du är, jag har gillat TH sen 2007 och har bara varit på en konsert. Min största dröm är att se dem i Tyskland vilket jag var för liten för när de hade turné sist (var typ 14/15), men de är ju så jävla långsamma med skivan och inkapabla att hålla en fanrelation samtidigt. Jag vill inte ha en skiva som de hafsat ihop för att de känner att de måste – men om de nu verkligen vill göra musik, varför har vi inte ens en singel? Blir så frustrerad. De slösar bort så mycket bra, för det finns fortfarande jättemånga där ute som älskar dem till döds.
Naww Kenza :(
Jag var också helt besatt av Tokio Hotel och lyssnade på dom för att stänga ute allt bråk hemma. Är 22 och nu får jag ångest bara av tanken på att lyssna på dom igen. Usch.. nej, det går inte :P
Can’t believe you actually went through all of that.
Great job at keeping positive.
Xo,
Belen
http://www.androbelinsider.blogspot.com
FIN BLOGG!
fascinerande hur mycket känslor det kan finnas bundet till vissa låtar, har själv ett par stycken som lockar fram tonvis med känslor.
Du är en överlevare! <3
strong girl♥
du är stark!
Jag har inte följt din blogg särskilt ihärdigt och visste inte att du har levt med en “sådan” pappa. Min var likadan, eller är, jag vet inte riktigt. Varje helg var kaos när han drack och mamma har fått ta så mycket skit. Jag är också 22 nu och ibland raserar det litegrann för mig när jag påminns om hur det kunde vara.Ta hand om dig.
Hello Kenza,
It sounds very sad… In my opinion, you deserve to be happy and to be successful after all that you’ve been through during your childhood.
You’re beautiful and kind. Please stay the same
Bisous
Zara
Wow Kenza that is so deep. It’s so hard and tough to deal with someone like that, my father is the same way and to have to deal with that most of life is hard, I guess me and my sisters have become sort of numb to it all, but we fight every day to get him better. But through it all it has made me the strong person I am today and it is very inspiring to hear someone like you be so open about it. I really admire how humble and earthly you are. This really touched me. THANK YOU <3
Music is there for this exact reason. Glad they helped you in those moments.
Så stark du är som öppnar dig om detta. Kan inte själv relatera till situationen, men blir verkligen rörd av det du skriver. Usch, familj kan verkligen vara svårt. Det har jag erfarenhet av i alla fall. Hoppas att det har ordnat upp sig nu för dig nu och att du slipper handskas med honom något mer i framtiden <3
Fortsätt vara den fantastiska människa du är. En av de miljontals bloggare som fortfarande har fötterna på jorden. För det ska du ha cred för!
Kärlek till dig!
I can only imagine the pain you felt back then – hope you and your family are safe now and that you’ll never again have to experience such awful things.
Lots of greetings from Zurich, Switzerland :) D.
JAG GRÅTER!!! LOVe U KENZA
<3
Usch sånt är så hemskt! Jag stod mitt i ett grupp-pass på gymmet förra veckm när en låt kom upp som jag inte har roliga minnen ifrån. Man var ju inte alls beredd och man visste inte vart man skulle ta vägen. Det som dock känns bättre idag när man hör såna låtar är när man känner “fan och här sitter jag! Tänk om jag kunde berättat de för mig själv då att när jag är vuxen och hör låten så kommer jag tänka hur bra de faktiskt slutade”.
Ohhhhhhhh I loved to read this post Kenza!! I was (and I still am even though there’s no new about Tokio Hotel and they are like disappeared) a big fan of them and I do understand you perfectly. They were there when no one else did.
Believe it or not I have been listening to their songs in the last couple of days as well and now I have the same feeling… I really miss those old times, their music and of course them.
The funny thing is that I started reading your blog because of Tokio Hotel, I saw that you were a huge fan of them and I started to follow your blog… and here I am three years later, reading every single post every single day.
I’m so thankful of having ”met” Tokio Hotel and I will never ever forget how much they have helped me… and I love to read that you think the same way ♡
I just wanted to share this haha
Big loooooooove from a Spanish reader Kenza! :D
Jag tror att du är en stark människa :)
You’re really sweet and I think this is the normal effect that music has on people. It reminds us of what we used to be when we listened to that special, unique song. I don’t listen to Tokio Hotel anymore, or at least, I wouldn’t define myself TH’s fan but it’s surprising the way I start to cry when their song accidentally start to play on MP3.
Lot of kisses!
Det är fantastiskt att du delar med dig med så
Privata känslor här på bloggen! Hoppas att du mår bra nu Kenza, du förtjänar allt gott!
Shit……..Kenza….I know how you feel….I am following your blog for about 4 years now….
I am from Greece, so I had NO idea about you….I was a big Tokio Hotel fan also (“they” helped me a lot wiht personal suff too)and then one day I saw something about a Swedish girl (a.k.a you)…blah blah…end somehow I ended up in your blog….and obviously I stayed there for the last 4 years :)
Now I live and study in Sweden (in Uppsala)…..so wow…life is funny…isn’t it…???
We all being thru stuff..and we all get thru them…same as you….memories will always be there….try not to leave them affect you…. GOOD LUCK WITH EVERYTHING !!!!
Du är en otroligt bra förebild! Älskar verkligen allt med dig. Hoppas du mår bättre nu. Det du behövde genomlida när du var 16-19 år gammal var hemskt. Tur att du lyckats ta dig igenom det och nu kan vara en förebild till många som har varit med om samma sak.
Kramar <3
Du vet inte hur glad det här inlägget gjorde mig Kenza.
Att du visar att du ändå inte riktigt glömt dem.
Jag började läsa din blogg 2007 och är själv ett TH-fan. Det har vart kul att följa din blogg medan du fortfarande lyssnade på dem! (såklart det fortfarande är kul, annars hade jag inte läst haha) :)
Jag är också uppväxt med en alkoholiserad pappa och en stackars vacker mamma som fått stå ut med ett helvete värre än någon annan i familjen. Men du är så stark och vacker och vi alla kommer klara av att leva även fast vi växt upp med denna sorg och rädsla. Och jag tror verkligen att din styrka, framgång och självsäkerhet ger hopp till många där ute som lever i den situation som du gjort. STAY STRONG <3
låtar kan verkligen påverka en så mycket. Det är många låtar som jag inte kan lyssna på då de väcker så mycket minnen och obehagliga känslor. Man känner sig precis som man gjorde vid ett speciellt tillfälle. Det är väldigt obehagligt. Det är alltså helt normalt att en låt väcker så starka känslor inombords, förstår dig som reagerade så starkt. Men det där är historia och du är inte där nu. Kram!
Hey Kenza.
I’ve been reading your blog for a long time now, but i think this is my first comment so I really hope you read it! :)
This is not to be rude, and it is not because I want to snuck in your privacy! I just wonder if you could tell us something about you life when you lived at home – I mean with your dad and everything? As I said, I really don’t mean to be anykind of cruel!! It’s just because you sometimes write small deatils and then i get curious and want to know the Whole story..
By the way I really love your style, your blog and you have all of my respect for what you’re doing and who you are! <3
Vad fint att du delar med dig <3
♥♥♥ Min förebild ♥♥♥
<3 du er sterk!
tokio hotel skal komme med et nytt album i år, så kanskje du får flere sanger å høre på! :-)
Tack för att du delar detta med oss Kenza. <3 kramar och kärlek tilldig!
Minns så väl när jag tittade inom din blogg första gången. Jag var medlem på ett TH-forum där jag såg flera kommentarer från en ruskigt snygg tjej (minns att du hade “baddräktsbilden”, svart baddräkt från hm tror jag?) o tänkte “undra varför hon snott en bild från nätet på en riktig modell”. Haha men så var ju inte fallet! :) minns att du skrev massor med Mirre om er kommande resa till Kannada (?) där ni skulle se TH för första gången. Vet inte hur många år sedan de är. Men ända sen dess har jag varit fast i din blogg! :) <3
Jag kan inte lyssna på Roxette av samma anledning, väcker för många minnen… Samma med dofter, kan verkligen väcka känslor!
Kram på dig ❤
Fina du, skickar en stor kram till dig <3
Oh Kenza,You reminded me of my teenage years.A few years ago I’d give life to these guys. I’m a still a fan, but my life has changed,but thanks to the Tokio Hotel am what I’am.
In my heart will always TH,too.
Så fint Kenza! Tokio Hotel har betytt väldigt mycket från mig sedan jag var 12, dom räddade mig från hemska tankar och en orättvis vardag…
Lyssnar knappt på dom länge, men dom ligger även mig varmt om hjärtat och kommer alltid att göra det. De har påverkat mig väldigt mycket och inspirerat mig, och det kommer jag aldrig glömma.
Jag tycker det är skittråkigt att dom inte ännu släppt ett nytt album. Men de har sagt att de ska försöka släppa det runt jul, så man får ju hoppas på det… Men jag är lite nyfiken, kommer du lyssna in deras nya album när det kommer? Hade du inte varit väldigt nyfiken? (:
kramar!
Fy vad detta inlägget knäckte mig.. Dock inte så att jag känner ingen mig på sättet med en alkoholiserad pappa, utan mer bara allmänt jobbig familjerelation. Och hur du beskriver med hur det påminner en om hur man mår, man stänger inne sig för att lämna den verkliga världen, den som gör ont utanför en för att glömma allt, eller i alla fall försöka.
Själv har jag dock 1D och Justin istället för TH men tanken om det är samma. Alla timmar man ha spenderat framför datorn på twitter och skrivit till dem, alla tävlingar man har röstat på och timmar man har köat till konsertbiljetter och pengar man har lagt på det. Det jobbigaste då är när folk utifrån säger “åh du kommer växa ifrån det där, fan vad töntig du är, väx upp du är 17 år och lyssnar på nått pojkband/ tonårsidol som endast bryr sig om pengarna som dom får pga av allt du köper” För att de förstår inte smärtan som dem tar bort inom en av att bara höra deras sånger eller se en film med dem.
Länkade detta inlägget till min syster och då började hon förstå vad det är med killarna som jag egentligen gillar eftersom att hon aldrig har förstått innan när jag har sagt “de är mer än ett pojkband som sjunger/ en tonårs idol som sjunger” <3
Usch, känner så igen mig i det du berättar om din pappa. Brukade också ligga och lyssna på hög musik, men minns fortfarande hur hans fyllegagg trängde igenom lurarna.
När han var som värst (på helgerna), så brukade han hota min mamma till döden, försökte komma in i mitt rum och “säga ett och annat” – vilket betydde stryk. Brukade gömma mig i garderoben och längta tills den dagen då jag skulle flytta hemifrån.
Jag är så jävla arg på honom, att han kunde utsätta sin egen dotter för så mycket rädsla. Är ärrad för livet och tål inte onyktra människor runt omkring mig.
Tycker du är stark som tar upp alkoholism Kenza, du hjälper många unga där ute som lever i detta just nu. Kram
Jag blir så innerligt ledsen på att då många känner igen sig. Att så många har haft föräldrar som har svikit på det fulaste, hemskaste sätter en förälder någonsin kan sviks ett barn. Det gör så satans ont i hjärtat på mig. Men vi är överlevare allihop. We’re still städning and what doesn’t kill you makes you stronger.
ni är alla så otroligt vackra och fantastiska. Livet blir bättre, tappa aldrig tron om det. All kärlek!
Hejsan. Jag måste bara få fråga dig en sak.
När kom du ur “tokio hotel-fasen”? och HUR?
Insåg du bara en dag att du är för gammal eller hur var det?
Blev det vara så av sig själv eller tog du typ tag i det själv å ba “nä nu får det vara nog med dessa grabbar”.
haha svårt och skriva ner hur jag menar, men du kanske förstår?
Jag är besatt av en kändis och jag undrar, seriöst, om jag NÅGONSIN kommer kunna “släppa taget” om honom.
VET att det låter patetiskt, men jag är faktiskt orolig över dethär. kanske du vet, då du också varit galen i kändisar.
Du är bäst! Hoppas du vill svara. kram
Fyfan.. Hemskt! Alkoholism är en sjukdom men det finns ingenting som kan bortförklara det ändå. Du är stark!
Jeg skjønner deg veldig godt der! Når man hører på gamle sanger med masse minner i er det helt greit å gråte. Det er ingenting galt med det! Det skal du vite.
Heldig du var da som fikk intervjue dem! Må nok ha vært morsomt for deg :-D
Hey Kenza! When I seen this post almost scream like a fangirl hahahaha
I’m still being a Tokio Hotel fan, but waiting and wait for a new album is so hard… they are so continous saying to us, “soon” we have news about the album”, but only they give fucking shit of them in partys, over and over. I’m sorry for some fans that still love them like a teenager but for my Bill and Tom change so much, I think the money, fame, hollywood, bad colleagues, change them. Gustav and Georg have a more quiet life, they are basically desapear… And we still waiting more for album. I really hate when TH saying “SOON”… I’m a fan yes, but I say what I think.
And Sorry for all you have to live with you father… My life was a little similiar, really similar, yeah… But now we are oldest and stronger girls <3
You are not a fan yet?
xoxo
Så tråkigt att läsa att du behövde uppleva något sådant. :( Men visst är det häftigt vad musiken kan rädda oss när vi är svaga? :) Idoler är fantastiska och det är precis det jag vill få fram med min bok “Mitt liv som Darinfan”. Jag har aldrig fastnat för TH, men jag har följt Darin i nio år nu och har fått uppleva så mycket tack vare honom. Oavsett vilken idol man har kan nog känslorna som uppstår jämföras! Hoppas min bok nått fram! ;) kram!
Hi, Kenza! There are a lot of people with the same problem like yours. The most awful thing that all of us can`t solve it, because it is a real disease. I really understand you, but I am so happy, that for you such a situation is the past. You are not alone. Stay strong. We are always with you.
P.S. Tokio Hotel will be forever in my heart too. Dann wird alles gut, Kenza.
Best regards,
Dinara
Keep strong, you are a big inspiration for everyone else that are going through the same! You and Ulrikke Lund are my life inspiration, when I go through the same thing and i look at you and se how strong and good you have made it now. Thank you for sharing, and thank you for helping! You don’t know how much it means to me, and it have saved me through so much bad times and help me kept my head up. You are amazing!
De är så bra!! :D
Haha åh, gjorde samma sak för ett tag sen. Började tänka på tokio hotel av någon anledning och spelade upp några av deras gamla låtar. Började också störtböla. Alla dessa känslor man hade från den tiden bubblade upp. Låtarna är otroligt fina för mig och betyder mycket, även om det inte är min typ av musik längre. :)
Åh, grabbarna har verkligen också hjälpt mig igenom mycket skit. lyssnade jätte mycket på dem när jag var yngre 8-9 kanske, deras musik tog mig till en helt annan värld. Som du skriver så kunde jag fly en liten stund, fly bort från all rädsla och otryghet. Min pappa var också alkolist, han slog både mig och min mamma. Lyssnade också på dem idag, fick också nån typ av gråt attack. Haha. Kram på dig
Ville bara säga att du berör mig med vart enda inlägg du skriver och att du är en fantastisk förebild! Jag har gått igenom ungefär samma sak som du så jag vet hur det känns och det är fantastiskt att du är så stark och vågar skriva öppet om detta, det hjälper verkligen oss andra och man slipper känna sig så ensam… Tack för att du är så fantastisk Kenza <3
<3
Im ok med Christina Aguilera , har du lite tid över att lyssna på den så kommer du känna igen dig. Satte på den o tänkte på dig nyss.
Tokio Hotels musik verkar ha den tröstinverkan. Det är konstigt, men de hjälpte mig genom hemska händelser också. Ibland kan jag börja fundera på hur saker hade blivit om jag inte hade kunnat luta mig mot det bandet. För mig figurerar de som en påminnelse om att saker och ting kan bli bättre. Och det verkar som att det är en av sakerna som enar deras fans – de är en tröst.
tänker inte skriva mitt namn här för jag vågar fortfarande inte komma ut med detta.
Beundrar dig verkligen för att du har vågat komma ut med att din pappa är alkoholist, jag vet hur svårt det är att komma ut med det.
Så fort jag ska försöka säga till någon att jag har en alkoholist som förälder så känns det bara som att det är mitt fel. Det är inte lätt att gå och bära på dagarna.
Har haft det såhär i så många år och kan inte föreställa mig ett normalt liv.
Skulle göra vad som helst för att slippa alla stunder som man bara har velat försvinna..
Du är stark Kenza <3
Vad var det med din pappa? Har också problem med min! Hur sa du att du ville bryta kontakten med han till honom?
Bästa bloggen! Kram
Haha I think that Tom had a little crush on you ;)
Erkänner, låten fick mig gråta också.
vilka minnen man får upp. Hela mitt liv kretsade fan runt dom här killarna.
Musik är terapi, helt enkelt. Tror det är jättebra att du skriver om de uppevelserna, i den mån du själv vill det. Jag är inte så modeitreserad själv men går ändå in på din blogg ibland för att jag tycker den är jordnära och varm på ett väldigt trevligt sätt. Vissa saker vill man bara dela med de närmsta i ens liv, men ibland så är det skönt att lätta på locket när det kommer till annat. Tror många som läser här kan känna stöd i det du berättar. Och det tycker jag är väldigt fint, i allt det jobbiga.
åh du är ju bedårande, ahaha helt underbar på intervjun!