• header

Hej hjärtan. Det här skriver jag endast för att jag inte vill att ni ska vara oroliga när ni märker att jag är lite frånvarande här. Jag vill inte att någon skvallersida/tidning skriver om detta för andra människors underhållning, det här är något jag vill och behöver ta hand om privat och jag orkar inte läsa om en massa spekulationer. När jag är redo kanske jag kommer att skriva mer om det, men just nu är både tankar och känslor helt upp och ner.

Min pappa är sjuk. Lungcancer. Det här är svårt på så många sätt och vis och efter att ha legat hemma en hel dag och bara gråtit och funderat så har jag bestämt mig för att göra det som känns bäst för mig själv. Jag kommer att träffa honom. Om det blir ett avslut eller en början vet jag inte, jag kommer finnas där men samtidigt hålla mig på avstånd. Jag tänker inte låta honom göra mig illa igen, men jag kan inte heller gå hela livet och ångra något jag inte gjorde.

Tack för att ni alltid finns här för mig. Ni hjälper mer än ni anar! <3

// Hi sweethearts. I’m only writing this because I don’t want you to be worried when you notice that I’m a bit absent here. I do not want any gossip sites to write about this for other peoples entertainment, this is something I want and need to handle in privacy and I don’t want to read about any speculations. When I’m ready, I might write more about it but right now all my thoughts and emotions are completely upside down.

My father is sick. Lung cancer. This is hard in so many ways and after being at home crying and thinking all day yesterday, I’ve decided to do what feels best for myself. I will meet him. If it will be an ending or a beginning I don’t know, I will be there but I will keep my distance at the same time. I will not let him hurt me again, but I can’t go through life regretting something I didn’t do.

Thank you for always being here. You help me more than you can imagine! <3

262 Comments

Martina

Massa kärlek från Finland! ❤️❤️❤️ Hoppas allt blir bra till slut! ❤️

Reply
Nina

I can’t imagine how you feel right know Kenza! You’re a strong woman and I know you’re gonna get trough this, even if it needs a little time! I’m sending you all my love and positiv energy <3 love from Cologne xx

Reply
Julia Bäck

Vi är inte oroliga över dig Kenza, man behöver inte känna dig på ett personligt plan för att veta att du är en otroligt stark kvinna. Beslutet att träffa din pappa igen kan inte varit lätt att ta men jag är glad över att du har ett beslut att gå efter. Ta hand om dig och dina närmaste <3 styrkekram från Finland

Reply
Isa

Hej Kenza!

Helt sjukt på sätt och vis att jag/vi kan känna så mycket med dig fastän vi inte känner dig “på riktigt”. Men vi bryr oss verkligen och det känns i djupet av hjärtat. Man vill bara att du ska få det bästa utav varje situation! Man får väl tänka att det här kommer ge dig något viktigt oavsett ur du gör och att du lär för livet varje dag! Se bara på var du står nu och alla otroliga människor du har omkring dig! Du är så otroligt grym så det inte är sant och vad du än gör och tar dig an är det alltid en förebild för så många!

STYRKEKRAMAR för har du klarat allt hittills klarar du även det här.

Reply
Robin

Du har verkligen ett stort och modigt hjärta! Sänder ut all positiv energi jag kan till dig. Det kommer storma och göra ont detta men du kommer klara det!

Reply
F

Hej Kenza. Jag vet inte om jag har kommenterat din blogg förut men jag har läst den säkert 7 år. Du var (och är ännu) en stor inspiration för mig när det kommer till att gå vidare när man hela sin barndom fått stå ut med alkoholism. När jag hittade din blogg och dina inlägg om din far kände jag igen mig så mycket, jag kände mig inte ensam längre. Där såg jag en glad, framgångsrik kvinna skriva det, det jag också är med om. Jag tror inte du vet hur sjukt stort det var för 13åriga mig, det var i princip då jag bestämde att detta inte skulle få påverka mig och mina mål i livet. Såklart påverkar det mig ändå, finns många kvällar man gråter över gamla minnen. Men jag blev stark, jag vet att VI är starka Kenza.
Min pappa kontaktade mig för 2 år sedan och sa att det är nog, jag trodde han skulle ta livet av sig och då var det inte lätt att vara stark längre. Alla sår revs upp men det hela kaoset slutade för honom på ett rehab. Idag har han varit nykter i 2 år. I 2 år har jag sakta men säkert närmat mig min pappa igen. Det känns konstigt, så svårt, men jag ser på honom att han vill ändras och han vill vara i familjen. Jag gav honom en sista chans och det har hittils gått bra, jag är fortfarande rädd att jag skall möta honom full när jag kommer hem och den rädlsan kommer knappast försvinna. Vissa saker försvinner nog aldrig.
Jag hoppas det går bra när du träffar din pappa, oavsett om det är ett slut eller en början. Ingen kan säga åt dig vad som är rätt eller fel, kom ihåg det. Stor kram! <3

Reply
Olaya

We will always be with you!!! You are not only an style icon but also a role. You have reached so many things in life, and I coundnt be prouder. All I can say now is be the strong woman you are. Love from Spain.

Reply
Melina

Dear Kenza!
Firstly i wish your father will be ok!!
I understand your difficult position but i believe you made the best decision!Go talk to him and make your best for him!
After all he is your father and if our hearts can give love maybe we will take love back. Hate never did any good to anyone in hard times like this. Wish you the best my girl! Be strong

Reply
Alexandra

Massa styrkekramar till dig! Jag hade tagit samma beslut som dig, ogillar att ångra saker senare i livet då det sällan kommer en andra chans, gäller att tat vara på stunden. Du är en otroligt fantastisk och inspirerande förebild, då du är REAL och verkligen rå ärlig i bade känslor och tankar kring ja, ALLT!!! Ser upp till dig på så manga sätt, även om man inte känner dig perosnligen så känner man ändå att man har en koppling till dig. Enligt mig, gör du helt rätt val. Har också haft en ”hat/kärleks” – realtion till min pappa då han var EXTREMT överbeskyddande över mig, vilket fick mig att känna mig kvävd och drev mig till vansinne. Han har blivit ”bättre” men tenderer fortfarande till samma beteende ibland, päronen är skilda men jag har satt ner foten och accepterar ALDRIG det beteendet från varken honom eller min framtida man. Kommer agera Jackie Chan då!
BAMSEKRAM finaste du! <333

Reply
Hanna

Du är så stark. Brukar inte kommentera dina inlägg i vanliga fall, men vill att du ska veta att du är en enorm förebild för mig. Fantastisk är du.

Reply
Mai

My mom has lung cancer too. We’re not communicating that much (I’m visiting once a week, helping them with housework etc, but I keep as much distance as I can, because otherwize she’s getting too comfortable and starts to say mean things). I’m feeling sorry for my dad. She has small cell lung cancer, stage 3 and she’s become really mean. I’m a blogger and I haven’t told anyone except close friends and family. Treatment hasn’t worked as hoped, she’s had some complications and I’m afraid, she might die because of chemo, not because of cancer. Really tough time and I wish you strength and clear mind. It’s hard, so many mixed feelings. Sometimes you ŕe going to wish bad things, sometimes on the contrary. Crying goes away… (people are going to think, why you’re so cold) and then it comes back when you least expect it (job interviews, shopping etc). Be brave and do what you think is right for you. Much love.

Reply
Aleksandra

In my opinion your decision is the best what U can do right now.
Wish u many force and power!
Hope, everything will be ok!

Reply
Victoria

Finaste du! Sänder styrkekramar till dig & din familj i denna hemska situation. Viktigaste i detta är att du gör vad som känns bäst för just dig, man vill inte gå hela livet och ångra att man inte gav det chansen. Kram ♡♡♡♡

Reply
kerstin

Min pappa dog i augusti i somras, han hade alkoholproblem. så många gånger som jag sagt att jag säger upp kontakten nu med dig men ändå gick jag tillbaka. Idag nu när han är död känns det väldigt bra att jag ändå fanns där för honom trots att jag var så jävla arg på honom och tyckte han kunde dra åt helvete.

Han har dock aldrig lurat mig på pengar, alltid försökt vara en bra pappa men alkoholen gick alltid före.
jag saknar honom oändligt men jag vet att han vet att jag fanns där för honom. Och han försökte finnas där för mig.

Reply
Alessandra

Truly hard but – from my heart – I think you arrive at the very best and mature decision. Stay strong! Huge hugs sweetie, to you and your family.

Reply
Sofia

Jag har nog under alla år aldrig kommenterat förut, men denna texten väckte så starka känslor i mig att jag verkligen vill kommentera. Fina du, det kan aldrig bli fel om man följer sitt hjärta! Livet är så kort och skört ändå att jag försöker leva med vetskapen om att jag hellre får ångra något jag gjorde än att gräma mig i slutändan och känt “tänk om”. Nu känner inte jag din pappa mer än vad du skrivit här, men gällande er relation känns det även som om du är minst lika besviken på vad han inte gjort/att han inte funnits där som en trygg vuxen som hur han utnyttjat din framgång? Jag är ett par år äldre än dig och har följt din blogg från start. Följt din utveckling från en liten tonåring till vuxen kvinna och jag måste säga att jag ser upp till dig otroligt mkt. Du utstrålar en sådan girl-power och är ett levande exempel på att “vill man så kan man”. Inget imponerar på mig mer än unga, drivande kvinnor som banat vägen för sin egen framgång. Därför gör det mig extra ledsen att du tvingas gå igenom detta. Ditt liv må se perfekt ut i beskådades ögon, men vi alla har våra problem. Fint att du öppnar upp dig här. Det gör mig ledsen att du ska tvingas gå igenom ytterligare en tuff Period så tidigt i livet. Tänker på dig, styrkekramar!

Reply
Karin

Du är den bästa, starkaste och smartaste människan i hela världen. Vilket beslut du än gör kommer resultera i något bra, gå på magkänslan och stå på dig!

Reply
Hanna

Tusen styrkekramar till dig!!! Har läst din blogg i så många år nu det känns nästan som att man känner dig och man vill ju säga något för att trösta men det finns ju inga ord. Verkligen ledsen att du och din familj går igenom det här. Kämpa på fina du <3

Reply
Aurora

Dear Kenza,

In these situations you need to remember that you are an amazing and strong person. Its hard but I send you a thousand virtual hugs, stay strong <3

Lots of love!!

Reply
hemligt

Du är verkligen en unsik bloggare och en sådan otroligt unik och vacker människa, på insidan och de skiner igenom år efter år som man har velat följa dig. Lider med dig. Och tänk på att vi är tusentals tjejer där ute som känner igen oss i denna splittrade sitavtion och vet du vad. Vi lider med dig!!!! <3 ta hand om dig! bamse kramar o kärlek

Reply
cindy-Stephanie

Hej Kenza.
Precis som du hade jag en dålig relation med min far.
Precis som du fick han lungcancer.
Precis som du var jag besviken på en dålig far, men samtidig förvirrad och ledsen.
Precis som du övervägde jag att träffa honom och finnas där.

Och det gjorde jag.
Och jag grät, och grät och grät.
Och oj vad jag beslöt mig för att lämna allt bakom mig,

Det gav mig frid.
Det gav mig mer än hatet och beslutet att stänga ut en dålig far.
Det gav mig mer än jag skulle tro.

Idag är jag tacksam att jag stod på mig och stod på mig från mitt egna ego.
Idag är jag extra tacksam.
Just idag eftersom min far inte längre finns kvar.

Jag vill bara säga att efter sex månader utan min far, så kan jag säga dig detta. Ditt beslut är helt rätt. säger din magkänsla och hjärta det – SÅ är det rätt. Livet är kort och förbannat orättvist. Ta chansen! Ta chansen till avslut och förlåtelse. Det hjälte mig. Och det hjälpte min far.

Kärlek <3

Reply
Sandra

Hej Kenza. Jag brukar aldrig kommentera här men nu kände jag att jag ville göra det.
Beklagar så mycket att din pappa fått cancer och jag hoppas det går så bra som möjligt för honom och att ni gör det som känns bäst för er.
Jag ville bara berätta att jag precis har förlorat min bror i cancer för två veckor sen. Innan han blev sjuk hade vi ingen kontakt pga olika anledningar. Men när han blev sjuk så tog jag upp kontakten och var med han genom allt. Tyvärr så klarade han sig inte men jag ör glad att jag gjorde vad jag kunde för honom.
Nu vet inte jag anledningen varför du och din pappa inte har kontakt men följ ditt hjärta hela tiden och gör vad du känner är rätt för då slipper du leva med att du kanske ångrat dig.
Du är stark Kenza, du klarar allt som du vill. Kram till dig

Reply
Rebecca

Från en som själv vuxit upp med en missbrukande fader och som sedan tvingades begrava honom vid 19 års ålder – om du känner minsta behov av att träffa honom så agera på den känslan. Tro mig på mina ord att det kommer hjälpa dig när det väl är för sent. Få ut allt du känner, allt hat, all kärlek, besvikelse, hopp, förtvivlan, drömmar och krossade drömmar. Låt honom veta. Ord som aldrig blir sagda gör ondare än vad man tror. Fråga om saker du undrar över och lägg svaren på minnet. Krama honom hårt om du vill. Stå på avstånd om du vill. Spela in samtalen för att kunna ha i framtiden om du vill eller glöm dem helt. Du har all rätt i världen att känna kärlek samtidigt som du känner hat, du har all rätt att säga att du saknar honom fast du inte vill ha honom i ditt liv. Du har all rätt att känna som du gör och du får aldrig tro något annat. I stunden kommer det vara plågsamt och påfrestande att träffa honom, men i det långa loppet kommer det vara en viktig del i en läkande process. Om det är så att hans diagnos är en dödsdom kommer det innebära en ENORM befrielse för dig att återförenas med honom innan han dör, jag kan lova dig det. För när någon som stått en nära dör förs verkligen hela livet till en avgörande punkt, man ser i klart ljus, vaknar upp och inser att allt hat, alla fula ord, all rädsla, stolthet och osämja som pågick egentligen inte var mödan värd. Då är det bara kärleken som räknas och allt man vill är att känna att man trots allt enades, detta för att det blir mycket enklare att knyta ihop säcken då och gå vidare än om det finns massa otalt i mellan. Ljus och kärlek och skriv om du vill bolla <3

Reply
Vanessa

Hej Kenza!
Jag beklagar de tråkiga nyheterna. Jag hade ungefär samma relation till min pappa och blev sårad gång på gång under min uppväxt. Till slut valde jag att säga upp kontakten då jag inte klarade av tanken att bli sårad igen, samtidigt som jag inte ville vara en del av det levnadssätt han hade då. Efter ca 5 år, utan att ha träffats, fick jag reda på att han fått cancer som spridit sig i kroppen, och att han inte hade långt kvar att leva. Jag förstår verkligen frustrationen i att behöva ta ett nytt beslut, när man själv har valt att inte ha någon kontakt. Man tvingas liksom in i relationen man bestämde att man inte ville ha. Det jag vill säga är att jag valde, precis som du, att ta kontakt och träffas. Jag hade precis flyttat till Sthlm, köpt lägenhet och börjat plugga, livet var på topp! Det var så otroligt svårt att ta beslutet med rädslan för att gamla minnen skulle rivas upp igen. Att träffa honom var lättare än vad jag trodde det skulle vara, samtidigt som det var så jobbigt att se honom sjuk. Allt gick dock väldigt snabbt, jag hann träffa honom 2 ggr innan han gick bort. Det jag vill komma till är att jag ångrar inte en dag att jag tog beslutet att träffa honom. Jag förlät honom och det gav honom någon sorts ro i själen. Jag beklagar verkligen att din pappa har fått cancer och jag hoppas verkligen att han blir frisk! Du får väldigt gärna maila mig om du vill prata om det, känner igen mig mycket i dig!
Kramar!!

Reply
M

Hej Kenza,
Brukar inte kommentera här, är inne och läser mer eller mindre dagligen för du ger mig inspiration på mer än ett sätt.

Känner att jag ville skriva några rader angående detta inlägg. Jag har lyckligtvis aldrig varit i denna situation, varken vad gäller att ha en förälder som inte finns där utan bara bryr sig om sig själv eller vad gäller sjukdom.
Jag är några år äldre än dig och en sak har jag dock lärt mig genom åren, man ångrar sällan det man gjorde.
Då jag inte har någon situation att likställa med din säger jag inte att det kommer vara så för dig. Däremot så hejar jag på dig och hoppas att ditt beslut känns som det rätta om några år.
Var rädd om dig!! Kram

Reply
Gimsan

Du har ett rent hjärta! Du är stark och nu har du verkligen bevisat hur du är, jag hade gjort exakt Samma sak. ❤️ Lycka till du fixar det.

Reply
Angelica

Du är så Jävla stark!! Oavsett om det går bra eller dåligt tror jag att du kommer gå ut ur detta starkare än någonsin. Oavsett vad kommer han alltid vara din pappa, det finns alltid ett band oavsett vad och det förstår vi alla. Förstår att det är sjukt jobbigt när man inte vet vad man ska göra, tror inte du kommer ångra det du väljer. Du gör allting på dina egna villkor vilket är det bästa du kan göra, du gör det från ditt hjärta. Du är en sån sjukt bra förebild för många, verkligen en helt underbar person. Att du vågar visa dina känslor och du vågar trotsa dina rädslor. Jag hoppas från botten av mitt hjärta att mötet blir som du tänkt dig och att allt löser sig. Kom ihåg att det är okej att vara ledsen och vi alla förstår om du inte uppdaterar lika mycket!! Vi stannar kvar iallafall. ♥♥

Reply
Rikke-Sofie

Ah, hjertet… Jeg har akkurat vært gjennom samme prosess med min far, og jeg er (misforstå meg rett) vanvittig glad for sykdommen kom når den kom, ellers hadde jeg aldri kommet meg videre – jeg hadde aldri fått fortalt han hvor vondt han har gjort meg. Dette forandret meg helt på kort tid! Angsten, du vet den som bare ligger i magen dag ut og dag inn? Den er så mye svakere fordi jeg endelig har stolt nok på meg selv til å si imot. Du ER sterk, og du kommer bare til å bli sterkere! Tenk deg hvor langt du har kommet uten han, du har ingenting å tape <3

Uten å kjenne deg, så blir jeg stolt av deg. Det burde du også være!

Reply
Anna

Kenza, du är så stark! Efter ha läst din blogg sen du började blogga känns det som jag känner dig.
Min pappa gick bort i cancer för snart ett år sen. Min storebror fanns då inte med under hela resan vilket han ångrar så djupt nu men jag och andra sidan har funnits där hela tiden och jag känner att jag inte kunde göra något mer. Du gör ett bra val att träffa din pappa för att inte ångra något. Kramar Anna <3

Reply
Eva Katarina

Tycker du gör helt rätt, man ångrar sällan ad man gör utan vad man inte gjorde! Träffa honom och ta förväll på ett sätt som känns bra för dig så du slipper känna ångest sen.

Min mamma gick bort i lungcancer för 2 år sen, hade ingen bra kontakt innan men är ändå glad att jag var hos henne i slutet. Inte så mycket för hennes skull utan för min egen del, jag behöver inte ångra något. Dessutom är alltid ens föräldrar ens föräldrar.

Tyvärr går ofta lungcancer fort, från första misstanke till att min mamma gick bort tog det mindre än 3 månader. Så man har inte tid att dra ut på sina beslut…

Va stark! ❤

Reply
nensi

Hej, Jag kan verkligen förstå dig. Gör det dom känns rätt för dig och följ ditt hjärta. Min pappa har gjort mig väldigt illa genom sin frånvaro, jag har börjat skriva om honom för att hjälpa mig själv i denna sorg eftersom han nu har gått bort. Jag hoppas på att andra som läser som är i samma eller liknande situation också mår lite bättre av att läsa och se att dom inte är ensama. Mina tankar och känslor finns att läsa på nensi.vimedbarn.se

Reply

(Your IP-Address will be registered. Comments which are seen as offensive towards me or people close to me will be deleted. Spam and link-filled comments will be removed.)

Leave a Reply

Your email address will not be published.

You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>

*