• header

THE BIG 10 GIVEAWAY – PART 10

kenza_zouiten_10years_2016-03This giveaway is to celebrate these past 10 years that I’ve shared with you guys here on my blog. Every giveaway will somehow be connected to each year – here’s 2016!

SPONSORED BY IDA SJÖSTEDT AND LWL JEWELRY

Dags för den allra sista delen ur min stora giveaway, sen börjar det absolut svåraste….att välja alla vinnare! Det har varit så kul att göra det här för er, och jag blir så glad av att se att så många av er är med och donerar till min insamling. Tack för att ni är med, vi har nästan nått målet redan! :-)

Nu hörrni, dags för något för alla blivande brudar där ute. Det största som hände mig i år var såklart att Aleks friade och att vi började planera vårt bröllop, och det värmer mig så otroligt mycket att se hur glada ni är för min skull. Jag har även fått många kommentarer och mail från andra som också planerar sitt bröllop och därför känns det självklart att ha något bröllopsrelaterat som sista priset i min giveaway!

Så, vad sägs om en måttsydd brudklänning signerad Ida Sjöstedt värd 18.000 kronor? Och varför inte slänga på din DRÖMRING från LWL Jewelry värd 35.000 kronor på toppen av det också? NEJ, JAG SKÄMTAR INTE!

Klänningsmodellen ni tävlar om är “Paradise dress” som ni ser på bilden (jag har själv provat denna klänning, den är sååå vacker!), en coutureklänning värd 18.000 som sys upp efter dina mått. Vinnaren kan antingen komma på avprovningar hos Ida, eller skicka in sina mått om möjligheten inte finns att ta sig till Stockholm. OBS: tänk på att de behöver 3-4 månader på sig att göra klänningen!

LWL Jewelry är de som jag just nu designar min egen vigselring med, och nu tävlar vi alltså ut en privat juvelkonsultation där ni tillsammans designar din drömring efter dina önskemål – till ett värde av 35.000.

För mig är det superviktigt att denna vinst går till någon som faktiskt ska gifta sig och som verkligen vill ha klänningen och ringen. Därför ber jag ENDAST blivande brudpar att tävla. Tipsa gärna om denna giveaway till någon ni känner som ska gifta sig! :-)

Här kommer reglerna. Lycka till!

– Lämna en kommentar till detta inlägg där du berättar om hur du och din fästman/fästmö träffades och lite om er och er kärlekshistoria.
Glöm inte fylla i din mailadress så att jag kan kontakta dig om du vinner.
– Tävlingen avslutas den 31a december och jag väljer då en vinnare. Alla vinnare ur min stora giveaway kommer sedan att bli presenterade (med sina förnamn) här i början av nästa år!
– Eventuell vinstskatt betalas av vinnaren.

// It’s time for the final part of my big giveaway, and then the hard parts begins…to choose all the winners! It has been so much fun to do this for you guys, and it makes me really happy to see that so many of you are donating money to my fundraising. Thank you for joining me, we’ve almost reached the goal already! :-)

Now it’s time for something for all of you soon-to-be brides out there. The biggest thing that happened to me this year was that Aleks proposed and that we started planning our wedding, and it really warms my heart to see how happy you are for me. I also got lots of comments and e-mails from other girls planning their wedding and that’s why it was so obvious that I had to have something wedding related as the final prize in my giveaway!

So, how about a custom made wedding dress by Ida Sjöstedt worth 1800 euro? And why not add your DREAM RING from LWL Jewelry with a value of 3500 euro on top of that? NO, I’M NOT KIDDING.

The model you’re competing for is the “Paradise dress” you can see in the photo (I’ve tried this dress myself, it’s soooo beautiful!), a couture dress worth 1800 euro that they will make after your measurements. The winner can either go to Ida for fittings, or send her measurements if she can’t make it to Stockholm. IMPORTANT: keep in mind that they need 3-4 months to make the dress!

LWL Jewelry are the ones I’m designing my own wedding ring with right now, and now we’re giving away a private jewel consultation where you will design your wedding ring for a value of 3500 euro.

It’s super important to me that this prize goes to someone who is actually getting married and who really want the dress and the ring. That’s why I’m asking ONLY soon-to-be bridal couples to compete. If you know someone who’s getting married, feel free to tell them about this giveaway! :-)

Here are the rules. Good luck!

– Leave a comment on this post and tell me about how you met your fiancé/fiancee, a little bit about you two and your love story.
– Don’t forget to fill in your e-mail address so I can contact you if you win.
– The competition will end on the 31st of December and I will choose one winner. All the winners of my big giveaway will be presented (with their first names) here in the beginning of next year!
– The winner is responsible for eventual profit tax.

1

2,403 Comments

Farideh

Jag jobbade som butikssäljare på Telia, och han var min butikschef. Vi jobbade med varann i två år, men något hände den 12e juni 2015. Vi skulle på en vanlig aw med jobbet, men efter den kvällen så var inget som vanligt längre. Plötsligt såg jag en helt annan person och det var kärlek vid första ögonkastet (trots att vi arbetat med varann i två år). Vi kände båda två att vi var SÅ rätt för varann. Två månader senare bodde vi tillsammans. Nu i oktober var vi i Paris, där han friade till mig (framför Eiffeltornet klockan 22.00 när det lyste så fint). Och för 20 dagar sedan fick vi vår son Oliver. Som sagt, ingenting har varit “som vanligt” sen den 12e juni 2015, livet fick verkligen en helt ny mening och jag njuter av varje dag. Nu längtar jag till nästa sommar då vi ska bli man och fru.

Reply
Pontus

Jag och min blivande fru träffades för första gången på en fest när vi var 16-17 år. Då, ung och ovetandes kunde jag aldrig tro att just DEN tjejen skulle bli min. Jag har även haft turen att få henne som mamma till våra två barn och nu 12 år senare även min fru. Som jag längtat efter att få kalla henne för fru. Under dessa år har det alltid kommit något annat mellan, studier, barn, flytt osv. Fantastiska saker, men nu är det vår tur.

Jag har inte gjort något klassiskt frieri än utan vi har pratat mellan blöjbyten och nattningar om att i augusti 2017 gifter vi oss. Att fria och samtidigt berätta att hon ska få bära denna vackra klänning och/eller ring vore helt underbart. Hon är en kvinna som sätter andra främst, familjen, hemmet, jobbet och unnar sig ofta inget själv men älskling nu är det din tur att få glänsa!

Reply
Elin Nordlander

Just i denna stund för 10 år sen jag träffade jag min bästa vän och kärlek som nu ska bli min man❤!!

Efter att våra blickar möttes på ett dansgolv i fjällen nyårsafton -06 så har vi varit som ett❤ Minnet av att när klockan slog 00:00 så spelades Abbas låt “happy new year” och du lyfte upp mig och snurrade runt mig samtidigt som du kysste mig.

Den 5/8 är det dags!
Att få bjuda in alla våra underbara människor runtomkring oss och få bjuda på en dag i kärlekens tecken ska bli helt fantastisk❤
Bröllopet kommer att äga rum i en liten kyrka efter Dalälven. Festen kommer att äga rum i en helt underbar lada.

Att få komma i denna Ida Sjöstedt klänning skulle vara som en saga. Ringen vågar man knappt drömma om?!!

❤❤❤❤❤

Reply
Zebastian Hansson

Hej Kenza!
Jag är fästman till den mest underbara kvinna jag vet – min Emilia.
Jag träffade Emilia för första gången för snart sju år sedan i Göteborg. Emilia är från Kiruna, men har en nedflyttad pappa som bo i Göteborg. När Emilia och en vän till henne var ned till hennes pappa så föreslog vännen att vi skulle träffas – vi var ju ändå i samma stad (Jag är från Varberg, men var, över dagen, på Partille Cup i Göteborg). Jag och Hanna(vännen) hade lärt känna varandra genom ett felringt samtal och därefter hållit kontakten. Från första gången jag såg Emilia så visste jag att det var något speciellt med henne. Hon var lite lätt galen, men samtidigt väldigt ödmjuk. Hon hade humor, men var väldigt skarpsinnad. Jag kände direkt att hon var något ut över det vanliga.
6 år senare, 160305, friade hon till mig på precis samma plats som jag hade sett henne för första gången – på den plats där hela mitt liv förändrades. Vi har bestämt oss för att gifta oss nu till sommaren i en liten by utan för Kiruna. Jag vet att hon har kollat på klänningar från Ida Sjöstedt, men eftersom vi är studenter så kommer hon inte kunna uppfylla sin dröm. Vi vet också att pengar inte kommer att hindra oss från att gifta oss i sommar eftersom Emilias mamma har blivit sjuk och vi vill därför ha bröllopet så snart som möjligt. Ett ge Emilia det här hade varit otroligt <3
MVH
Zebastian Hansson

Reply
Mikael

Det var sommaren 2011 när jag träffade henne för första gången, ute på landet på en kräftskiva. Vår första riktiga kyss skedde strax efter en sen sommar kväll. Vår första dejt lagade jag min berömda pasta rätt, där skratt, fjärilar i magen började bildas. Jag tittade på henne och sa att hon var den vackraste. På nyår vid tolv slaget bekräftades vår kärlek till varann med orden ”jag älskar dig”. På den vägen var det våra liv började tillsammans. Nu 2017 i augusti ska vi in för våra familjer och vänner hylla vår kärlek och lova varandra för evigt. Jag har lyckan att ha henne i mitt liv och hon är min första och enda kärlek.

Jag vill ge henne det bästa och önska henne det bästa för de är hon värd. Och jag vet att detta skulle bli en otroligt fin samt fantastisk överraskning att vinna en sån här tävling för henne.

/ Mikael

Reply
Mia Olsson

Jag och min fästman träffades i Thailand för 5 1/2 år sedan. Det var kärlek vid första ögonkastet för oss båda, första dagen och vi höll ihop resten av resan. Vi bodde 40 mil ifrån varandra hemma i Sverige, men en månad efter att vi kommit hem från Thailand flyttade jag till hans stad och vi blev ett par “officiellt”. 3 år senare var vi i Thailand igen och då gick han ner på ett knä och friade till mig. Detta var på samma underbara restaurang som vi hade vår första riktiga date på 3 år tidigare. Naturligtvis svarade jag “JA”!
Nu har vi köpt hus och för ett år sedan kom vår son till världen. Vår största dröm och plan är att få ta med lillprinsen till Thailand och gifta oss på stranden i solnedgången. Tänk att få ha på sig den Ida Sjöstedt-klänningen där! Magiskt!!!

Håller en tumme för mig själv och önskar dig och Aleks all lycka!

Reply
Emma Jönsson

Hej Kenza!

Jag och min blivande man har varit ett par sedan 8 år tillbaka. Vi träffades när vi bara var 15 och 16 år gamla på “bilddagboken” som många hade på den tiden. Det visade sig att vi bodde på gatorna som låg bredvid varandra. Sedan dess har vi varit oskiljaktiga. Vårt förhållande hade en tuff start då min sambo blev mycket sjuk och svävade mellan liv och död i ca 1 års tid. Idag är min sambo frisk och vi bor tillsammans i en lägenhet med vår lilla katt. Han är min bästa vän och följeslagare genom livet. Vi har gått igenom mycket tillsammans. Eftersom jag studerar just nu ställer han upp för mig mycket, både ekonomiskt men även genom att finnas där för mig. Han tror på mig de gånger jag inte tror på mig själv. Han är mitt ständiga stöd och jag älskar honom villkorslöst. Nu planerar vi vårt bröllop som kommer äga rum i augusti 2017. Det hade varit helt fantastiskt att få bära denna vackra klänning från samma designer som vår prinsessa Sofia gjorde på sin bröllopsdag samt en ring som tindrar så vackert.

Jag önskar Er all lycka!

Mvh

Reply
Matilda Gustafson

Okej, jag gör en chansning och är med och tävlar.
Jag och min fästman träffades på midsommar 2012 och blev tillsammans den sommaren. Vår första tid ihop var vi tillsammans men isär. Jag pluggade utomlands den höstterminen och han fick hastigt åka på utlandstjänst. Men vi höll ihop och flyttade ihop när jag tog examen, i januari 2014. Vår relation har sedan dess präglats av åtskildhet eftersom min fästman varit på FN-tjänstgöring utomlands. Sammanlagt ett år sedan våren 2015. Nu är han hemma och vi njuter av att få så mycket tid tillsammans. Ibland känns det som att vi blivit starkare i vår relation av att ha varit ifrån varandra så mycket. Det har självklart varit svårt och många tuffa stunder av ensamhet och längtan. Men vi har klarat det :) Vi förlovade oss för bara tre veckor sedan och planerar att gifta oss i september.

En såndan här chans vill man inte missa, så jag håller tummarna.
Mvh / Matilda

Reply
Tove

WOW Kenza, vilken otroligt generös tävling! Som blivande brud vill jag självklart vara med och tävla. Jag och min fästman har vuxit upp tillsammans då vi gått på samma skolor och haft många gemensamma kompisar. Det har alltid funnits ett intresse för varandra men ingen har vågat ta steget.. För några år sedan frågade han ut mig och sedan den dagen har vi iprincip bott tillsammmans. I sommras när jag kom hem efter en resa hade han pyntat hela vår lägenhet med ett ballonghav, blommor och levande ljus överallt. Han hade skrivit en väldigt personlig och fin kärleksförklaring och avslutade med att gå ner på knä och fråga om jag ville gifta mig med honom. Självklart sa jag JAA :) Nu är vi igång med bröllopsplaneringen lite smått och är i full gång med att boka kyrka och ställe vi ska vara på. Datumet vi gifter oss och min drömman äntligen blir min man är 7/7-2018. Ett väldigt stort plus i kanten till denna dagen hade självklart varit att vinna detta fina priset. Kan inte tänka mig något så underbart som att få gå mot min blivande man i denna vackra skapelse Ida Sjösatte designat. Och att sedan min man sätter på mig en ring vi tillsammans designat som kommer sitta på mitt finger föralltid.. Tack för en inspirerande blogg och lycka till med din stora dag när du gifter dig med din drömman. Massor med kramar :)

Reply
Josefin

Hej Kenza, stort grattis till er kommande bröllop!

Jag träffade faktiskt min blivande fästman genom badoo :D. Efter att ha varit singel under många år och dejtat typ alla på badoo och liknande siter tänkte jag faktiskt ge upp. För jag letade verkligen efter mannan i mitt liv, inte bara tidsfördriv. Men jag gav den här killen min sista chans innan jag tänkte ta bort mig från alla dejtingsiter.

När vi skrev till varandra så tyckte jag faktiskt att han verkade ganska dryg men efter att det varit en långtråkig dag och jag inte hade något att göra så bestämde jag mig för att ta en dejt i alla fall. Jag tyckte att han kunde möta mig där jag bodde och så kunde vi ta en promenad (då jag själv kunde bestämma distansen efter hur trevligt det var). Det visade sig att vi inte bara bodde på samma gata utan husen bredvid varandra & samma våning, så när jag stod i mitt kök så såg jag in i hans vardagsrum. Vi hade aldrig tidigare möts och det lustiga var att jag faktiskt tänkte köpa lägenheten först som låg rakt ovanför hans.

Så efter att han kallat mig stalker, då han inte riktigt trodde på att vi bodde på samma gata så möttes vi. Och han var inte alls så dryg som jag trodde, vi hade så grymt trevligt så efter 1h promenad där vi bland annat diskuterade hur viktigt det var att fylla på toapapper om det tar slut så tog vi 2 h promenad till. Trodde dock inte han skulle höra av sig igen och jag var ändå rätt nöjd med det för det var ändå skönt att ha avslutat all dejting med en så trevlig dejt.

Men 3 dagar senare så bestämde vi en ny dejt (då han hade varit bortrest över helgen). Han ville då laga min favoriträtt vilket är lasagne och han sa att det var hans specialité.
Så jag promenerar över de 35 metrarna och in kommer jag. När vi sätter oss ner och äter så säger han att han aldrig lagat lasagne tidigare utan han ville bara göra mig lycklig, där och då började mitt hjärta slå ett extra slag. För hur fin gest är inte det?

Sedan den dagen har vi inte varit utan varandra, vi började redan efter 2 veckor spendera varannan vecka hos varandra tills han sålde sin lägenhet och flyttade in hos mig då vi tyckte att det var lite onödigt med två bredvid varandra=D och idag har vi bott nästan 2 år tillsammans. Han är även världens bästa far till min älskade bebis (mopsen Rambo) ;)

Vi är så olika men ändå så lika, kan inte tänka mig ett liv utan honom så det ska bli så härligt att bekräfta vår kärlek genom bröllop sensommaren 2018 <3

Reply
Frida Purbe

Jag och min blivande man träffade för ca 4.5år sedan på ett gym, där han då jobbade, i Philadelphia, USA. Jag var här i tre månader och hälsade på min syster som också bor här. I slutet av min vistelse frågade han ut mig på en dejt. Det var kärlek vid första dejt :) Veckan efter vår första dejt var jag tvungen att åka tillbaka till Sverige, mitt visum gick ut. Bestämde mig ganska snabbt att jag ville prova flytta till Philadelphia. Kände hela tiden i Sverige att jag har min blivande man i USA, det är HONOM jag vill va med. Detta sa jag till mina vänner fastän vi (min blivande man) inte hördes mycket under tiden i Sverige. Det gick 7 månader tills jag satt på planet över Atlanten igen, sa upp mig från fantastiskt jobb, lämnade vänner och familj. Liten galen risk jag tog, min blivande man och jag hade inte hörts på väldigt länge, han hade flickvän och han visste inte att jag va på väg tillbaka till Philadelphia. Jag följde helt enkelt min magkänsla och mitt hjärta. Vi sprang på varandra ganska snabbt på gymet, där vi sågs första gången. Det tog några månader tills jag äntligen fick ett text “can I take you out for a drink” Då förstod jag att det måste ha tagit slut med hans dåvarande flickvän. Vi tog en drink och sendan dess har det varit vi.
Vi ska nu gifta oss 4e november 2017 i Philadelphia. Det skulle vara en ära och me stor stolthet att få bära svensk design på vårt bröllop här i USA.

Reply
Diana Pucci

Diana och Björn – the love saga

Efter ett par riktigt jobbiga förhållanden bestämde jag mig för att inte ge upp på kärleken, jag var rädd med redo! Ett dilemma var dock att jag stod där ensamstående på heltid till två barn, pluggade heltid och jobbade extra, när skulle tiden finnas till att hitta någon? Sagt och gjort – jag laddade upp min profil på en dejting site trots att det enda jag tänkte var att här lär det ju enbart finnas massa psychos ( haha lite kul eftersom jag själv var på jakt där ). Efter ett par månader dök Björn upp i mitt flöde. Han var totalt olik allt jag någonsin haft förut och det gjorde mig nyfiken. Inget av det jag haft tidigare hade ju fungerat så det var dags att tänka om. Vi chattade ett tag och det ringdes fram och tillbaka men vi bestämde oss ändå relativt fort för att ses på en fika. Vi träffades upp i Nacka forum en höstdag 2013 och det klickade direkt, det var inte dunder och brak kärlek utan en varm, trygg, skön vuxen kärlek, båda kände den växa och på sitt unika sätt ta oss med storm.
Idag bor vi ihop med mina två barn på heltid och Björns två barn varannan vecka.
Björn är det bästa som har hänt mig, han har fått mig att förstå vad kärlek kan vara, hur fin och trygg kärlek kan vara och att våld inte har något utrymme i kärlek – allt det jag aldrig haft med någon annan. Han får mig att känna mig värdefull, unik, vacker, varm och viktig. Han tar hand om mina två barn som saknar en biologisk pappa, han tar hand om dem som om de vore hans egna från start, han gör läxor med dem, lämnar på skolor, kör till läkare, vabbar, bråkar med dem, skrattar med dem, skäller på dem och älskar dem, han är deras pappa!
Jag som egentligen är rätt traditionell av mig bestämde mig i somras att jag ville visa min kärlek, min dedikation till oss och min tacksamhet för allt han gör för oss genom att fria! Jag designade ett par fina silverringar som fick åka med oss på vår första familjeresa, vi landade på magiska Kos med alla fyra barn. Det var viktigt för mig att alla barn skulle vara med vid det tillfälle jag friade, vi är en familj även om jag inte är Björns två små flickors mamma, jag ville dela detta minne med alla våra barn.
En varm sommarkväll 1/7-16 då vi alla var samlade och hade ätit en fantastisk middag ( jag hade inte ätit något alls för jag var så nervös ) tog jag mod till mig och grät fram ett frieri, han svar var: självklart min älskade!
Vi gifter oss som i en dröm den 7/7-2017 på en rustik vingård i vackra Piemonte i norra Italien, under 4 dagar äter vi, umgås och bara andas kärlek tillsammans med nära vänner och familj. Att få bära denna vackra klänning och smyckas med en ring som får en att totalt tappa andan vore som ett verkligt Askunge avslut på min livsresa, min saga, vår saga, the love saga of Björn och Diana!

Reply
Beatrice

Bea och Linus träffades under gymnasiet, vi bor i en rätt liten stad där man inte riktigt dejtar på det sätt man gör i större städer. Linus som är ett år äldre än Bea var modig nog att försöka småprata med henne för att få hennes uppmärksamhet. Småpratet ledde till sms:ade där Linus försökte bestämma träff med Bea, som i sin tur låssades vara sjuk en hel månad för att hon inte riktigt hittade modet att träffa honom. Men en dag 2009 träffades dom äntligen och sen dess har det varit dom två mot världen. Du vet sådär som folk kan säga att man träffat sin bästa vän och den man vill leva livet med? Med Bea och Linus så stämmer allt det där in. För någon som fått gå vid sidan om och se en kärlek som deras växa fram kan bara konstatera att oändlig och gränslös kärlek existerar.

Trotts denna kärlek har livet inte varit en dans på rosor då Beas familj var med om en orolig förlust, en sådan förlust och saknad som dom tyvärr måste leva med var eviga dag. Genom all denna smärta, sorg och förtvivlan står Linus stadigt fast vid Beas sida utan att ifrågasätta eller kräva något i gentjänst. Deras kärlek sates på prov men resultatet blev att dom kom varandra närmare än någonsin. Dom båda är så starka och jag beundrar så deras kärlek till varandra.

I somras, den 15 Juni 2016 friade Linus till Bea och hon sa ja!
Deras kärlek är på långa vägar den finaste kärlek jag någonsin skådat. Jag önskar verkligen Bea och Linus allt gott som denna värld kan erbjuda och vill så gärna att deras bröllop ska bli ett vackert minne för livet. Därför hoppas jag så innerligt att du väljer Bea och Linus som vinnare i din tävling.

Jag lämnar här med ett bidrag till tävlingen åt min allra finaste vän Beatrice och hennes sambo Linus som ska gifta sig i 5 Augusti 2017. Jag hoppas innerligt det är okej att jag lämnar hennes bidrag.

Med vänliga hälsningar Hanna

Reply
Sanna

Jag och min fästman hittade varandra genom Lunarstorm, efter att jag skrivit ett lajv meddelande. Då var jag 15 år och han 17 år, och det sa klick direkt när vi träffades för första gången i verkligheten. Sedan dess har vi varit oskiljaktiga och vi har satts på prov många gånger genom åren, men det har gjort våran kärlek för varandra så mycket starkare.

Idag har vi 2 barn ihop och är äntligen redo att ta ett steg vidare och visa vår kärlek för alla våra nära och kära genom att gifta oss i juli 2017, och samtidigt fira 10 år tillsammans.

Det är så underbart när man har hittat sin äkta soulmate!
Jag önskar dig och Aleks all lycka på eran stora dag! ??
Kramar från
en spänd och nervös blivande fru ?

Reply
Mattis

Min sambo läste om din utlottning tidigare ikväll, hon vet inte att jag skriver det här inlägget, men jag ville ta chansen att tävla för oss.

Vi träffades för första gången för 15 år sedan som trettonåringar, första dagen på nya skolan – första dagen i högstadiet där vi satt på platserna bredvid varandra i klassrummet under introduktionen. Där vi skulle gå i samma klass i tre år.
På vår avslutande klassresa i London i nian tog vi våra första steg mot att bli tillsammans och sedan dess har det varit vi.

Vi har känt varandra sen jag pratade med sprucken målbrotts-röst i högstadiet.
Nu har vi varit tillsammans i tolv år. Genomlidit gymnasiet tillsammans och tagit studenten ihop, hållit ihop när jag har gjort lumpen, fått våra första jobb tillsammans, varit med när en av oss har förlorat jobb, flyttat ihop, skaffat vår hund Sigge tillsammans, köpt hus…och det känns fortfarande bara som början.

Jag har funderat länge på och planerat hur jag skulle kunna fria till henne på ett unikt och storslaget sätt och när jag såg henne läsa om din utlottning ville jag ta chansen att tävla för att kunna fria på det sättet hon förtjänar och samtidigt ge henne och oss en början till drömbröllopet.

Reply
Angelique Fihn

Det här skrev min underbara blivande make ihop då jag har svårt att sätta ord på vår kärlekshistoria!

“Jag såg henne för första gången som bartender på en svartklubb sent en lördagskväll. Jag vände mig direkt om till min kompis och sa att det där är den vackraste kvinna jag nånsin sett! Jag måste prata med henne!
Jag vänder mig om igen bara för att upptäcka att hon då är borta. Jag försöker förklara för de andra i barpersonalen att jag letade efter en mycket vacker kvinna som stod här bara alldeles nyss men att göra sig förstådd över en bardisk mitt i natten är inte det lättaste.
Jag lyckades iallafall ta mig bakom baren in i köket och ut på baksidan. Där var hon!
Halvt stammande och andfådd lyckades jag få ur mig några ord antar jag, jag kommer inte ihåg vad jag sa, men nånting måste jag sagt för jag fick hennes nr.
Efter det följde några dagars messande och tillslut bestämde vi oss för att mötas upp en annan lördagskväll.
Hon var lika vacker då och visade sig dessutom vara en helt underbar person. Att hon inte riktigt kom ihåg mig från vårt första möte, då även bartendrar dricker på svartklubb, spelade ingen roll för hon tyckte tydligen jag verkade så intressant att hon drack tre öl (hon hatar öl) och ljög om att hon älskade Slash i Guns n roses bara för imponera på en gitarrnörd som mig den där första dejten.
Sen dess har vi hållt ihop i sju år och hon har även gett mig en underbar son. Men varför har vi inte gift oss då??
Ja vi har väl inte riktigt varit överens om hur det hela ska gå till.
Däremot var vi tydligen väldigt överens om hur ett frieri skulle gå till då vi med varsitt par ringar lyckades fria till varandra nästintill samtidigt på en stjärnupplyst strand i södra Italien i somras!
Så nu vill jag ju naturligtvis ge henne allt jag nånsin kan för att hon ska få det bröllop hon förtjänar och drömt om och det här verkade ju vara en gyllene chans då jag vet att hon hade älskat både klänningen och ringen!”

Reply
Limnea

Oj vilket pris och oj va många blivande brudar! :)

Om jag skulle vinna detta hade jag blivit så fruktansvärt glad! Jag älskar Ida Sjöstedts klänningar, det skulle verkligen vara drömmen att bära en av hennes klänningar på bröllopet!
I somras friade jag till min sambo på hans 30 års dag. För att göra en lång historia kort så har vi varit tillsammans i herrans många år, närmre bestämt 12 år och jag har alltid sagt att jag inte vill gifta mig till honom, att han inte behöver fria för giftermål är inget för mig. Sedan fick vi barn i februari och efter det har min kärlek bara växt ännu mer för honom och tanken på att gifta mig med honom blev helt plötsligt så självklar. Men då han vetat att jag absolut inte vill ha ett frieri kommer han ju såklart aldrig göra det så nu fick jag ju ta saken i egna händer, sagt och gjort, på hans 30 års dag i somras friade jag till honom och våra familjer och vänner var där och det va helt underbart att få sätta mig i hans knä och fråga om han ville gifta sig med mig. Nu planerar vi ett bröllop om ca 2 år och då hade jag verkligen velat bära den klänningen och ringen, så magiskt!
Stor kram
Linnea

Reply
Zohal

Dear Kenza,

first of all Congratulations on your wedding! I always feel happy for couples who find each other! God bless you two :)

I’ve never believed that something like soulmates exist, that two people are meant for each other, until I’ve met the one who blew me away. the first The first time we’ve met in a student bar. It was from the beginning like we just know each other for a lifetime. It sounds like a capture from a novel haha but I’m really overwhelmed. His character, his attitude, his love to god, his life goals etc. everything fits together. He proposed just 1 week ago <3 :)) and next year we want to marry :)
As you know the student life, its really hard to get so much money for a wedding party or even a dress or ring.
You would really help us a lot with this big present dear Kenza. A big dream would come true with your help.
I wish you all the best for your future with husband! God bless you :)

Best regards,

Zohal

Reply
Karl

Hej Kenza! Skriver berättelsen om hur jag och mina fästmö kom till den punkten vi är idag genom årtal.

2009: Allt började med att vi båda gick på samma breakdance kurs vilket var där vi för första gången träffade varandra. Vi pratade aldrig med varandra men vid den här tidpunkten var det Facebook precis nytt så vi lade till varandra där. Vi gick på samma danskurs en hel termin och jag kände på mig redan då att “Den är tjejen är speciell” även fast vi bara hade smsat med varandra vilket man i den åldern mest gjorde (Vi var ungefär 15 år).

2010: Hon slutade på dansen och inte så mycket mer mellan oss hände här. Vi pratade lite då och då via sms men inte så mycket mer än så. Kände fortfarande att hon var en riktigt speciell och härlig tjej.

2011: Vi båda började gymnasiet och jag pluggade Teknik och hon natur. Kommer ihåg att jag vid den tiden verkligen hade börjat gilla henne och undrade ifall hon kände likadant. En dag när jag och mina kompisar var påväg från matsalen så sa en av dem att en tjej bakom oss hade pratat om att hon tyckte jag var söt. När han förklarade hur hon såg ut så förstod jag att det var hon, så nu visste jag att hon iaf tyckte att jag var söt vilket var helt underbart.

2012: Under andra året på gymnasiet så fanns det en julavslutning vilken vem som helst fick ställa upp i och spela något instrument eller göra ett dansnummer. Sent en torsdag (Kommer ihåg att det var på en torsdag för var efter min träning) så skrev hon och frågade ifall jag ville vara med och göra ett dansnummer med henne till julavslutningen. Jag svarade såklart ja och sedan började vi för första gången att träffas bara vi två tillsammans.

2013: Den var nu sista året i gymnasiet och vi fortsatte och dansa tillsammans på julavslutningen och sommaravslutningen på skolan och hade även börjat plugga fysik tillsammans. Vi hade en riktigt jobbig kurs som hette Fysik 2 så det blev många timmar med plugg inför tentan. Tror dock inte att jag pluggade så bra när vi pluggade tillsammans för kunde inte sluta tänka på henne.

2013: Efter gymnasiet såg det från början ut som att vi skulle hamna på olika högskolor men i sista sekunden lyckades hon kryssa i rätt alternativ på antagning.se och vi hamnade på samma högskola. Vi började träffas allt oftare och under en längre tid hade jag försökt hinta om att jag gillade henne men fick aldrig något riktigt svar. Men på alla hjärtans dag så fick jag efter att vi spenderade dagen tillsammans veta att hon gillade mig och hon undrade om jag kände likadant. Efter det så släppte alla oklarheter mellan oss och ahh…Man kan säga att vi blev tillsammans <3

2014: Efter att vi hade vart tillsammans i ett år så bestämde jag mig på vår ett årsdag att jag skulle fria till henne. Jag planerade att vi skulle åka upp till stockholm tillsammans och äta mat i Kaknästornet. Väl upp i kaknästornet så åt vi mat och sedan skulle vi gå ut och kolla på utsikten (Kommer ihåg att jag har aldrig vart så nervös i hela mitt liv). Lyckades få fram ringarna och frågade om ifall hon skulle kunna tänka sig att spendera sitt liv med mig, först stod hon tyst och var i chock med sen när jag frågade igen så sa hon "Det är såklart!". Kommer ihåg att hela bilresan hem satt vi helt tyst och bara njöt av att vara så lyckliga!

2016: Nu är båda snart klara med sina utbildningar på högskolan och tillsammans sedan jag friade har vi haft en helt fantastiskt tid och jag älskar henne bara mer och mer som tiden går. Vi ser verkligen fram emot att gifta oss och skapa en framtid tillsammans när båda tar examen och kan skaffa jobb och vi kan flytta ihop. Att vinna den här tävlingen skulle betyda allt för oss för jag vet hur mycket hon älskar Ida Sjöstedts design och jag vet att hon skulle se så vacker ut i den! Även att kunna designa sin egen ring skulle vara helt underbart, att kunna ha en ring hela livet som man själv har designat! Så håller tummarna för att du ser det jag skrivit!

Mail: [email protected]

Reply
Julia

Tillskickad från många andra berättelser här så var det inte kärlek vid första ögon-kontak för mig och min fästman. Vi träffades genom handbollen som vi båda var aktiva i vid tillfället. Jag som spelare, han ledare. Vår kärlek kom efter 1 år mer som vänner än något annat och när den väl kom var det komplicerat. Att bli kär i en ledare i laget var inte lätt men idag har vi varit tillsammans i 3 år och det var värt allt. I höstas gjorde han mig till världens lyckligaste när han i höstas friade till mig i Central Park, New York. Har aldrig sett han så nervös som han var då och min chock var total! En känsla jag aldrig kommer att glömma. Nu drömmer vi om vårt bröllop och denna vinst skulle göra att vi kom ett stag närmare vår dröm!

Reply
Linnéa Falkeman

Hej Kenza!
Jag träffade min Scweiziska fästman på en STRAND i Turkiet. Vi hade en fantastisk dag tillsammans och på kvällen såg vi ett STJÄRNFALL. Det var ju helt galet såklart men jag önskade då att vi skulle gifta oss en dag. 8,5 år senare är vi förlovade och har två barn tillsammans. Vi hade verkligen turen nog att befinna oss på samma plats vid samma tidpunkt och det är jag så himla glad för! Nu kämpar vi med att spara ihop pengar till vårt dröm bröllop och jag skulle bli OTROLIGT glad om jag fick vinna min dröm klänning och en så vacker ring!! Hoppas Hoppas !:)

Reply
Hanna Tornblad

Wow! Vilken otroligt vacker klänning och fantastisk glittrande och läcker ring!

Jag och min fästman har varit tillsammans i nästan 7.5 år, varav förlovade snart i 7 år. På julafton detta år, kände jag att nu är det dags. Så jag ställde mig på ett knä framför min fästman under familjemiddagen och frågade om han ville gifta sig med mig. Innan berättade jag hur mycket jag älskar honom. Sedan började jag spela låten “marry you” innan jag gick ner på ett knä. Jag orkade inte vänta på att han skulle fråga så jag tog saken i egna händer. Jag kan verkligen rekommendera detta! Han sa ja och nu är det bestämt att det blir bröllop den 29 juli 2017. Vi planerar för fullt och har bokat både kyrka och präst. Idag berättade vi för våra bästa vänner och frågade om de ville vara tärna och bestman. Och det ville dem. (Hon berättade då om denna tävling.)

Min fästman är den finaste, snällaste och mest omtänksamme person jag vet. Han får mig att må bra och känna mig fin, vacker och uppskattad. Jag känner mig så otroligt trygg med honom. Bröllopet kommer bli fantastiskt! Och vilken dröm det skulle vara att få bära den fina klänningen och vackra ringen.

Min fästman jobbade på min mammas nye mans åkeri och det var så vi träffades. Vi pratades vid några gånger när han var hemma hos mamma och fixade med lastbilen. Sedan började vi skicka sms och ringa samt gå på samma fester. Sedan en helg insåg vi att det skulle vara vi resten av livet. Vi båda hade ett förhållande innan men vi båda gjorde slut med respektive och blev tillsammans, allt detta under samma helg. Vi visste att vi var menade för varandra! Och nu ska vi äntligen gifta oss!

Reply
Anna Tran

Sagan om ringen

Det var en gång en tjej som heter Anna, hon ville inget mer än att få killen Darko att stanna.

Jakten på ringen började en solig Valborg,
där Anna och hennes syster Diana verkligen INTE kände någon sorg.
Lycka i luften som smittade av sig på två utklädda till katter, det gav oss två guldbiljetter som visade sig var riktiga skatter.
Tjejen Anna och Diana vann biljetter till festivalen Big Slap, ville inte gå då de inte spelade Rap.
Med tomma plånböcker som fattiga studenter, ville vi hellre sälja biljetterna än ge bort dem som presenter.
Dagen kom och ingen på Facebook våra biljetter ville ha, så biljetterna vi själva fick ta. Snabbt på med klänning och smink, in med tåget till Malmö och i handen en drink.
Plötsligt var vi mitt i ett hav av massor med folk, med musik som vi inte förstod och kändes som vi behövde en tolk.
På Instagram började vi leta febrilt efter någon vi kände, och Anna såg då en gammal kollega och det kändes som det spände, Anna sa till Diana att ”killen var väll ganska söt”, och Diana sa ”men han är ju söt och du är ju singel din nöt”.
Något inom Anna tände och hon kände också att det brände ”jag måste hitta honom i denna folkmassa”, Diana svarar…det blir nog omöjlig, så du får nog passa”.
Plötsligt kändes det som om havet delar sig,
och Anna tänkte ”nej”,
”Det kan inte vara sant”, ”Diana jag ser honom där på en kant”.
Diana tror inte sina öron men de börjar springa, hamnade bredvid Darko och låtsades som om Anna precis Diana inte tvinga.
Anna frågade Darko ”är ni också här?” ”åh vilken härlig konsert!”. Kvällen var full av dans och slutade inte i romans,
utan med en selfie med alla som Anna tog på Darkos mobil,
som Anna sedan skickade till henne själv med stil.
Plötslig hon hans nummer fick, kunde hon skicka ett ”hej” med ett klick.

Över tre år har nu gått, bara mer och mer kärlek har uppstått!<3
Med nyköpt hus och jakten på den speciella ringen utan resultat, önskar jag härmed att hitta den utan att behöva tomma vår bankomat.

Reply
Carolina Filipson

Wow när jag fick höra om denna tävling så kände jag att jag bara måste testa å skicka, någon gång kan man ju bli den lyckliga vinnaren i en tävling!
För lycklig vinnare inom kärlek är jag redan!
Jag och min kille har jobbat på samma jobb i flera år och jag har aldrig ens tänkt tanken att det skulle bli vi två. Han var inte min typ och jaaa han vara helt enkelt bara en kollega i mina ögon, ingen som jag spana på. Efter att ha jobbat ihop i fyra år så började vi på nått vis att skriva till varandra. Jag var en fegis så trots att vi skrev med varandra varje dag i över ett halvår så vågade jag ej ta ett steg för att ses. Men en dag samlade jag ihop mig och bjöd hem honom, hade aldrig haft en riktig dejt förut så jag var galet nervös! Han kom hem å vi satt å pratade nonstop i 8 timmar. Vi hade så roligt!! Vem var denna kille som jag jobbat med å hur hade jag kunnat missa honom innan? Killen jag letat efter fanns självklart framför ögonen på mig. Konstigt nog så var båda lika förvånade efter dejten. Jag hade ju som sagt aldrig ens tittat på honom på det sättet å han hade alltid tyckt jag verkade vara en bitch. Hahah där fick vi verkligen se att man ej ska gå efter första intrycket.
Det blev ett par dejter till å sen gick det inte å stoppa, det blev vi!
Nu i år har vi varit ihop två år å åkte på vår första längre resa ihop till Dominikanska republiken och mitt enda “måste” denna resan var att se soluppgången. Två dagar i rad lyckades vi komma försent till stranden för att se solen. Vi bestämde oss för att försöka en tredje gång och vi lyckades, det var så vackert! Å jag var såå nöjd!! Vi hade en så mysig stund ensamma på stranden, Å det slutar inte på topp med det utan det slutar i topp topp topp!!
När vi står där så börjar han säga massa fina saker till mig och jag hör att rösten låter annorlunda, mitt i en fin mening så går han ner på knä och friar!! Jag visste inte vart jag skulle ta vägen, såå överraskad å såååå lycklig!! Grinade till och från hela dagen av lycka.
Fattar fortfarande inte hur han lyckats hitta ringar och packa med detta å hålla gömt nästan hela semestern? Å det är alltid jag som packar å går över alla väskor. Haha fattar verkligen inte.
Den dagen är världens finaste minne vi kommer bära med oss. Senare på morgonen efter frukost satte vi oss och skulle ringa hem, då tog jag en bild rakt ut i luften och fick senare se att det skulle vara en av mina finaste bilder, utan att bilden är något större för världen men för mig, jag blir varm i hjärtat när jag ser den. Jag har lyckats ta en bild på hans knä och hand. Man ser fortfarande hur sandigt knät är efter frieriet och hans hand med en ring på, så underbar känsla!!
Så nu vankas det snart bröllop, känns så konstigt å overkligt men galet underbart!!! ♡

Reply
Christina

Jag skrollade förbi alla kommentarer för jag är tyvärr rätt dålig på texter… Jag ska iallafall försöka för detta vore drömmen för mig och även honom <3
Vi har varit tillsammans sen 2010 och vi förlovade oss 2015 och drömmen vore att få gifta sig med sin bästavän/älskade snart, och drömmen har alltid varit att ha ett litet bröllop men väldigt fint.
Samma sak med förlovningen vi ser de som en väldigt fin grej, och vi kostade på oss fina förlovningsringar (sparat i flera år) för de är endå ringar man förhoppningsvis ska bära i minst 60år till hehe :)
Nu till kruxet, pengar… Vi har prioritet vårt jätte gamla hus, rustat upp de som bara den för att en dag kunna bilda familj här. Jag vill inte vänta 5år till tills vi gifter oss… Blir faktiiskt lite ledsen av den tanken för då gifter vi oss efter 10år tsm.
Detta är lite kort om varför jag mer än gärna vill vinna denna tävling! (Han har ingen aning om att jag skriver detta nu) hehe.
Hur elr hur, de ska bli kul att få följa med på eran bröllopsresa ialf :)

Kramar

Reply
Mattias Björklund

Ta chansen! Det här får du inte missa, gå fram!
Plötsligt gick pulsen upp, hjärtat slog snabbare, de var första gången jag såg henne.

Karin, min modiga, fantastiska sambo.
Under första året tillsammans övade vi som ett lag inför en hinderbanetävling. Jag minns väl när hon satt där, höjdrädd på en stor vägg med enda utvägen att hoppa ner. Efter att ha tittat mig i ögonen släppte hon taget, rakt ner i mina armar.
På ett tak i en solnedgång några år senare kom den stora frågan, om jag alltid fick vara i hennes lag.
Det svaret förändrade mitt liv, de ensamma dagarna är över.

I vardagen jobbar hon med att inspirera, motivera och undervisa, med önskan om att göra världen till en bättre plats.
Hon är ledare för en grupp ensamkommande ungdomar där hon får dem att utvecklas på scenen och idag läser hon till sjuksköterska.

Så, på våran stora dag vet jag att du kommer att gå på universitetet fortfarande. Pengarna vi sparat ihop kommer ligga på att skapa en rolig minnesvärd fest för oss, familj och vänner som du och jag önskat. Därför vill jag ge dig chansen i denna tävling.

Denna nominering skickar jag för att du, Karin, är den absolut finaste människan i hela världen & jag älskar dig.

Din / Mattias

förändrade du mitt liv,

Alltid andra före dig själv
Den där tjejen som alltid tänker på andra och hur den här världen bättre, så nu vill jag göra henn

Reply
Mattias

Ta chansen! Det här får du inte missa, gå fram!
Plötsligt gick pulsen upp, hjärtat slog snabbare, de var första gången jag såg henne.

Karin, min modiga, fantastiska sambo.
Under första året tillsammans övade vi som ett lag inför en hinderbanetävling. Jag minns väl när hon satt där, höjdrädd på en stor vägg med enda utvägen att hoppa ner. Efter att ha tittat mig i ögonen släppte hon taget, rakt ner i mina armar.
På ett tak i en solnedgång några år senare kom den stora frågan, om jag alltid fick vara i hennes lag.
Det svaret förändrade mitt liv, de ensamma dagarna är över.

I vardagen jobbar hon med att inspirera, motivera och undervisa, med önskan om att göra världen till en bättre plats.
Hon är ledare för en grupp ensamkommande ungdomar där hon får dem att utvecklas på scenen och idag läser hon till sjuksköterska.

Så, på våran stora dag vet jag att du kommer att gå på universitetet fortfarande. Pengarna vi sparat ihop kommer ligga på att skapa en rolig minnesvärd fest för oss, familj och vänner som du och jag önskat. Därför vill jag ge dig chansen i denna tävling.

Denna nominering skickar jag för att du, Karin, är den absolut finaste människan i hela världen & jag älskar dig.

Din / Mattias

Reply
Amanda och Vlad

Januari 2015 flyttade jag ner till Sydney för att studera. Så fort Vlad la ögonen på mig så var han fast, han jagade mig ett tag innan jag gav efter för hans långa mörka hår och spanska brytning. Vi fick 4 månader tillsammans innan han flyttade till Argentina. I December förra året så åkte jag över till Buenos Aires och där frågade han om jag ville vara hans för livet. Nu har vi klarat av 15 månader av lång distans och några enstaka besök. Äntligen har vi landat i Sverige och är i full gång att planera brölloppet som är 15 juli 2017. Eftersom vi båda vartit studenter de senaste 2 åren har vi inte en stor budget och drömklänningen är ur sikte just nu. Att vinna vore overkligt! Tack för den bästa gåvan till en blivande brud någonsin :)

Reply
Sandra

Vilken fantastisk möjlighet du ger oss förväntansfulla soon to be’s!

Jag och min fästman träffades online. Jag var, likt många andra, väldigt skeptisk till nätdejting och hade aldrig provat på det tidigare. Jag skapade en profil, men efter någon månad så tröttnade jag då jag tyckte att det var lite som att “leta efter en nål i en höstack”. Det gick några månader, och av en slump loggade jag in på den där dejtingsidan igen. Jag hade fått en himla massa mail och tittade lite snabbt igenom dem. Helt plötsligt så var den där, den där nålen i höstacken som jag trodde var omöjlig att hitta. Jag visste det såklart inte då, men det var ändå någonting som gjorde att jag drogs till just honom. Vi började skriva med varandra ett tag och sedan sågs vi på en promenad. Vi gick på några dejter, och allt kändes bara helt naturligt med honom. Det kändes bättre för varje gång vi sågs, och det kändes hela tiden som att våra känslor växte i takt, vi var i synk. Det var aldrig någon oro, fundering, spel eller annat som jag känt i tidigare förhållanden. Vårt förhållande har utvecklats på samma sätt, vi älskar varandra, litar på varandra, har upplevt massor tillsammans, rest ihop… och nu, det största och bästa hittills, så ska vi gifta oss i Juli 2017!

Jag är först så himla glad att jag vågade prova på nätdejting, men framförallt är jag sååå glad och tacksam att, trots att jag “gav upp”, faktiskt loggade in på den där sidan en gång till och att just han då hade skrivit till mig.

Lycka till med planeringen av ert bröllop!

Reply
Malin Hansson

Jag och min fästman träffades på jobbet och eftersom jag höll på att återhämta mig från ett förhållande med psykologisk misshandel så la jag inte märke till hans intresse, men det gjorde alla våra kollegor så med mycket hjälp från dem så stod han helt plötsligt där framför mig och det har varit rätt från början. Han har fått mig att inse hur det är att bli älskad och hur ett förhållande verkligen ska vara och hur bra det kan kännas. Dagen han friade till mig var helt underbar. Vi hade åkt tvärs över Skåne för att komma till en strand för hundar och på eftermiddagen så stod han helt plötsligt där med ringen i handen och frågade om jag ville gifta mig med honom, jag kunde inte göra annat än att säga ja! Så nu är vi här, och ska börja leta lokal till sommaren.

Reply
Linn W

Jag träffade min fästman på mitt jobb. Det var verkligen kärlek vid första ögonkastet! Jag var mitt i en flytt och på inflyttningsfesten kom han, Kristofer, och han åkte sedan aldrig hem! Han sov hos mig varje natt efter inflyttningsfesten. Först som någon form av “vän” men detta utvecklades snabbt till något annat. Nu är detta 5 år sedan och för en månad sedan friade min lilla korv till mig. Det är utan tvekan den bästa dagen i mitt liv. Vi har tänkt att vi ska gifta oss tidigt i höst (vi pratar om 9 september) när det inte längre är sommarvärme men fortfarande varmt. Denna vinsten hade därmed varit en fortsatt dröm på dessa rosa moln jag under en månads tid har hoppat runt på. Jag trodde inget kunde blir bättre innan frieriet men nu är jag ännu lyckligare! Blir helt pirrig bara av att skriva om detta.

Reply
Farre

Tja Kenza! Stort grattis till förlovning och det kommande giftermålet!

Jag träffade min blivande wifey av en slump hemma hos en av mina bästa vänner. Helt oplanerat och spontant hamnade vi där och jag fastnade för henne i samma sekund som jag la ögonen på henne!

I år friade jag till henne för att jag inte kan tänka mig ett liv utan all skratt och skoj vi har tillsammans. Hon är min bästa vän och andra halva.
Hon brukar alltid säga “om du inte gråter när jag walk down the isle så kommer jag gå om den 100 ggr till tills du gör det” så snälla, gör mig en tjänst o låt henne få bära sin Ida Sjöstedt, så att hon får lysa upp rummet som ingen annan kan göra så lovar jag att fälla en liten tår ;)

Stort lycka till med era planer!
/F

Reply
Anna Pettersson

Jag och min sambo kände varandra ett par år innan vi blev tillsammans, vi hängde ofta. Flera kvällar i veckan, tittade på film, tog promenader, åt glass i mängder.
En kväll så sa han till mig att han har kär i mig och han vill att jag skulle fundera på om jag kände samma sak, han tyckte vi skulle ta en paus ifrån att bara hänga och fundera. Två veckor sa han..

Det gick tre dagar innan jag satt och bölade som en tvååring hemma i soffan hos mamma.
Varför kom han inte förbi? Varför ringde han inte? Inte ens ett sms?!
Där och då visste jag att han var min andra halva, den person jag ville spendera resten av mitt liv med.

Vårt liv har kantats av sjukskrivningar, två kroniska sjukdomar,många tragiska dödsfall och att i 9 år ha försökt att bli gravida men gång på gång fått missfall.

Idag 12 år och ett par dagar senare så bor vi i ett mysigt hus, med vår underbara älskade och efterlängtade dotter på 1,5 år, en hund och en katt.

Vårt liv känns fantastiskt och det har verkligen vänt till det bättre, jag ser framimot att få se min man längst fram i kyrkan, få samma efternamn och att få bli han hustru.

Reply
Ane H

Hei!
Jeg og forloveden møttes andre året på videregående. Vi gikk i forskjellige klasser, men hadde matte sammen. Vi visste om hverandre, men hadde ikke hengt noe sammen før det. En dag ble vi satt på samme gruppe for å jobbe med et prosjekt, dette førte til at vi byttet MSN adresser (ja så lenge siden). Vi begynte å prate med andre ting enn matte, og etter en del nudge og chatting til langt på natten ble det tydelig at det var kjemi mellom oss.
Det skjedde ikke noe mer på en måneds tid, men så, på min 18-årsdag i mai, møttes vi igjen. Vi ble sittende ved bålet på stranden hvor det var fest å prate sammen. Han la en arm rundt meg, jeg lente meg inntil ham…. og etter en del nøling kysset vi!
Det har vært oss to siden.
Nå er vi 25 år og bor og jobber i Oslo. Vi planlegger å gifte oss i Tinghuset i Oslo i januar, men vi ønsker oss veldig en markering i sommer med velsignelse i kirken for familie og venner i hjembygda. Men det blir litt vanskelig sånn penge messig …
Det hadde derfor vært helt magisk å vinne en kjole og ring!

Godt nytt år fra Norge
Ane

Reply
Vanesa Nuhija

Hello Kenzas ❤️,

I hope so that I’m not to late. So first I want to tell you that you’re one of my idol and inspired me everyday when I saw that you’re engaged and will marry the same year like me there was one point plus what we have together. I tried a lot of time to meet you and we was often at the same place but unfortunately i didn’t find you! Summer 2013 in Monaco summer 2014 in budva I also visit Stockholm in February and wrote you on indtagram. It will be a pleasure to meet you and to talk about our marriage and to change our plans together ??? So but now I want to tell you my lovestory. My boyfriend and me knows each other since almost 10 years ? We’re both Albanian and visit every summer Kosovo… so I was living in Germany and he in Switzerland (Geneva) and we met us in Kosovo where we live at the same city. Since 4,5 years we are together in a relationship and it was for 3,5 years a long distance relationship Germany-Switzerland (6 hours by car) but it’s real love and my first love and first kiss. 2014 in Amsterdam (keukenhof) at the tulips he proposed me to live forever with him and to stop this long distance. We get official engaged 2015 June with a little party in a castle where I was wearing a dress from Sherri hill which I was inspired from your outfit which was made from idasjostedt (rose long skirt + crop top)… so yeah and than January 2016 I was coming to Switzerland (Geneva) found a job and continue my life with him and it’s still like a dream for me I can’t believe that I go sleep wake up and he is by my side. It was everytime my dream and I was Waiting so long for this. We really love each other and he is so respectful… and next year we will get married 09.08.17 so kenzas for sure I love you so much even If i don’t win it will be a pleasure for me to meet you One day. I felt in love with Stockholm ? And wanna visit it again and hope to see you. I hope sooo that I win it will be a pleasure to get this dress ?? I wrote to much…. I don’t know what to say I will fall asleep now and hope for an email from you. If you wanna see some pictures from me and my lovestory I would love it if you will follow me on instagram : vanesa_n. Wish you a good night ??? Vanesa from Switzerland ??? Not more Germany ??

Reply
sozyar

“really important meetings are planned by the souls long before the bodies see each other”

03.04.2014 , datumet jag aldrig glömmer. Två själar “träffas” för första gången genom ett enda klick på facebook. Två helt okända personer får kontakt och faller för varandra med tiden. Långa nätter, många samtal, minnen delas och planer planeras. Med flera timmars distans blir allting mycket svårare men när två pusselbitar faller på plats finns det inget som får de isär.
Han gör mig inte bara lycklig, han gör mig till en bättre människa, till en bättre version av mig.

Reply
sozyar

“really important meetings are planned by the souls long before the bodies see each other”

03.04.2014 , datumet jag aldrig glömmer. Två själar “träffas” för första gången genom ett enda klick på facebook. Två helt okända personer får kontakt och faller för varandra med tiden. Långa nätter, många samtal, minnen delas och planer planeras. Med flera timmars distans blir allting mycket svårare men när två pusselbitar faller på plats finns det inget som får de isär.
Han gör mig inte bara lycklig, han gör mig till en bättre människa, till en bättre version av mig.
och snart ska våran kärlek delas med nära och kära, men ringen och klänningen faller allt på plats.

Reply
Jennifer

Jag och min sambo träffades för tio år sedan, jag var 18 och han 21. Vi träffades genom gemensamma vänner och blev störtförälskade. Förhållandet var stormigt de första två åren och vi valde till slut att avsluta det. Vi var ifrån varandra i ett helt år innan vi insåg att vi inte kunde leva utan varandra och bestämde oss för att lägga allt det gamla bakom oss och försöka igen.

Vårt nya förhållande var som en dröm och det kändes så rätt på alla sätt. Vi köpte vår första lägenhet tillsammans och njöt av livet tillsammans. 2012 åkte vi till Jericoacoara i Brasilien (galet fin stad!), uppe på en sanddyn framför solnedgången så gick han plötsligt ned på knä och frågade om jag ville gifta mig med honom- det var så himla fint <3 Ett par dagar senare fick jag reda på att jag var gravid!

Vi fick vårt första barn våren 2013 och det andra kom 2 år senare. Våra barn är det absolut finaste vi har gjort men det har varit otroligt tufft utan nån som helst avlastning från familj- det har absolut påverkat vårt förhållande. Vi har ändå valt att fokusera på vår att vår kärlek är tillräckligt stark för att ta oss igenom denna tuffa tid och det har gett resultat! Vi är nästan som nyförälskade och det är så underbart! Min sambo är världens finaste och mest förstående man jag någon träffat!

Inte bara har bebisverkstan tagit upp mycket av vår tid de senaste åren men min sambo har också startat ett eget företag, vi har (pga enorm otur) varit tvungna att flytta hela fyra gånger på tre år och jag har under tiden studerat. Vi har helt enkelt haft enormt mycket de senaste åren men nu vill vi inte annat än att gifta oss.

Vi har planerat att ha ett litet bröllop för endast de närmaste, vi har hittat en perfekt lokal och behöver bara bestämma oss för ett datum. Då jag som sagt är student just nu och ekonomin inte är på topp så skulle detta verkligen vara en drömvinst för mig då detta inte är något som jag annars hade kunnat unna mig.

Jag håller tummar och tår för att jag vinner denna tävling- det hade betytt så otroligt mycket för mig <3

Reply
Mina

HI Kenza.
.
I met my fiancé on the national day for 4 years ago and It was love at the first sight, we where still study at that time, so we were and still are living apart each other, we have never lived together because our school isn’t in the same city and it is very important for us to get finnish study so we can get a work after. One years ago we got a beautiful boy, wihch is the sweetest babyboy ever.

When we were in Spain this summer we got engaged and we are getting married september 2017. Can’t wait to be he’s wife – he’s my future husband.
This summer we’re finally going to live together and being a family and i caaaaan’t wait for it. it’s gonna be amazing

It will be very nice if I could win this BEAUTIFUL RING and DRESS.

Thank you for being so generous and thoughful

Reply
Melissa Loeza

Where should I begin… My love and I first met while we were middle school. In middle school I was the girl who would bug him with love notes from another classmate. This classmate had a major crush on him and she would use me as the middle person to pass notes to him. At this time I was so annoyed by him and did not think nothing of him. By the time we hit high school, he had moved away to another city and I stayed in our hometown. During our senior year in high school, he found me on Myspace. Yeah, I know Myspace is so old; who uses that nowadays? No one. He sent me a message and we began to catch up and reminisce on the good old days. Time went on and we both graduated from high school and we lost communication for a while. He began to travel all over the country for work and I moved away for college. I was miserable in college, I had moved away from home to a new city where I no family or friends. He messaged me again on Myspace and I told him how I had moved away. He suggested we get together and hang out since since the city I was now in was close to where he lived now. One day after class I decided to drive to see him. I missed home and wanted to see/feel something/someone familiar that reminded me of home. We instantly clicked and he was no longer the annoying little boy he was in middle school . We hung out a few more times and while being back home visiting my parents he invited to the beach. We walked down the beach and he asked me to be his girlfriend. It took a little convincing, but I eventually said yes. And that was the beginning to the rest of my life. We have been boyfriend and girlfriend since December of 2009 and recently this year in May of 2016 at the same beach and spot he asked me to be his girlfriend, he proposed. He has been patient and understanding throughout these past 7 years. We have had our ups and downs; however, there is no one else I would like to have by my side. It feels as after all of these years we were meant to be. After moving to different cities and not seeing each other for years, destiny brought us back together. I thought about entering your contest, for there must be thousands of entries, but I took it as sign for I came across your contest on our 7 month anniversary, which was Dec. 28, 2016.

Reply
Anna Zetterman

Hej Kenza, jag träffade min fästman (!) för exakt 6 år sen idag, en väldig regnig nyårsaftons natt på Gili öarna utanför Bali. Jag på en 6 veckors backpacker semester runt i Asien och han för party semester med grabbarna från Australien. Vi satt uppe hela natten i ett regnskydd på stranden för att det regnade så mycket så kunde inte ta oss till några klubbar! Han skämtade och sa, kom till Perth så visar jag runt ! Sagt och gjort, flyget hem missade jag och den där 6 veckors resan är nu 6 år sen!!! Jag blev kvar och vi firar inatt vårt 6:e nyår men nu som förlovade :) Eftersom jag inte har min familj här så vill vi gärna gifta oss utomlands ( Santorini står högt i kurs! ) så vi kan umgås med alla en vecka, så att vinna en brudklänning och ring vore ju drömmen!! Tack för härliga 10 år Kenza och grattis till dig och Aleks! Kram!

Reply
Cinthya Barrales

Hej Kenza!

-Jag träffade Johan 2009.
-Vi har rest runt i världen och besökt 37 länder ihop?
-Vi har investerat i ett litet företag som vi jobbar med på somrarna???
-Vi försöker alltid att ha så roligt ihop?
-Vi har ALDRIG kallat varandra några fula ord (jätte stolt över detta, respekt?)
-Han friade i Mexiko nergrävd i sanden. (Han andades genom ett cyklop?)
– Vi gifter oss i maj 2017??
– Han är den snällaste människan jag känner❤

Vi ska gifta oss i Borgholm slott och jag har inte hittat min prinsessklänning än???.
Håller tummarna?

Gott nytt år✌✌✌

Reply
Cinthya

Hej Kenza!

-Jag träffade Johan 2009.
-Vi har rest runt i världen och besökt 37 länder ihop?
-Vi har investerat i ett litet företag som vi jobbar med på somrarna???
-Vi försöker alltid att ha så roligt ihop?
-Vi har ALDRIG kallat varandra några fula ord (jätte stolt över detta, respekt?)
-Han friade i Mexiko nergrävd i sanden. (Han andades genom ett cyklop?)
– Vi gifter oss i maj 2017??
– Han är den snällaste människan jag känner❤

Vi ska gifta oss i Borgholm slott och jag har inte hittat min prinsessklänning än???.
Håller tummarna?

Gott nytt år✌✌✌

Reply
Cinthya

En liten fråga bara…

Jag skickade in mitt bidrag till bröllops giveaway från Mexico nyss. Här är klockan ca 23.00 den 30 december men i Sverige är det den 31a december ???. Hoppas mitt bidrag får vara med✌.

Kram kram

Reply
Mounia

Hey kenza
By where to start? Then first of all one it is met at the time of a wedding of one of these friends in May 2014, me I was it asa waitress, it has to start has to speak etcc to me I to pack up again them even if it to interest to me much is necessary wellto be made wish ^^
Then I said myself if the destiny wants it I will recross it.
It is what it is to spend one day while going to the University andone has it to discuss again, I finished by him passing myFacebook, one long time to discuss, a good feeling,somebody who often made me laugh then one has to exchange our number.
Some month after one ended up this spending together on January 4th, 2015, the beginning of a history full with test andloves, at certain a moment, I required that it proves to me arecommitments sincere.
Is what was the case, it left to meet my brothers his is verybadly to pass, my brothers it have to miss it much respect butfor me it was retained.
Month passes, I finish by about of to speak with my parentsand the EC is drama it me have said noncategorical whenwell aware of me to marry with him, for the simple reasonwhich it does not have same nationality, although it is samereligion being Moroccan and him Algerian Tunisian it did not want, I am to fall from top I knew that it was a little nationalistbut not at the point to refuse me mn happiness.
The months are to pass, I have to crush black, enormouslylost weight, I have to depress, endure remarks and insults at home, but I am not to yield, it is to remain has my sides does not have to give up me, have was together to overcome thistest, have it is beaten, have did not want to give up havewent back from there to God, have is to swear to wait thetemp which it will be necessary.
6 months are to run out before there takes the last hope onlyhe to remain to us, that he ailler to see my father, if it were anumpteenth refusal its would know of it finished, I am rawthere until the end for us and patience has to function my father accepted for me, he understood that it was him andnobody other.
All has to change whole with the whole, thus it came to askme to my hands avc its family on October 23rd, 2016, all iswell to pass my parents have finally to accept and makespass mn happiness above all, but its has was very hard for usbut the finale result is worth the sorrow ☺️ of it.
As a result one prepares our marriage for November 18th, 2017, being student, one will make a marriage not veryexceptional, but with all that one lived together, that is essential as much as one is plain.
Its for me one would thus be dreamed to gain thiscompetition which falls precise just at this time from my life,I thank to you for making this competition and for allowing a future groom to carry out one dreamed ofprincess with such a beautiful dress and alliance you is areally formidable person remains you it that you are :) andespecially good luck for your wedding which will besplendid I am in a hurry.
Mounia
My address e-mail: [email protected]

Reply
Ayan

Vi träffades för flera år sedan när jag hängde med några vänner då han fick syn på mig. Han kontaktade mig och jag lekte som sagt väldigt kall och ointresserad haha. Efter några veckor så kontaktade han mig igen och vi började småprata lite, och när man är i invandrarfamiljer så är det väldigt beskyddande. Det behövde gömmas och vi gömde oss för familj, bröder och släkt. Krigade, krigade och krigade och nu är vi här.
Jag vill vinna för att jag alltid har drömt om att ha värsta bröllopet, men vi har inte råd. Därför valde vi att vänta på att gifta oss och ha bröllop då varken han har råd för en ring och jag har inte råd för en drömkkänning. Vinner jag så kan vi lägga alla pengar som vi har sparar på självaste bröllopet. Det hade betytt sååå mycket för oss. Allting handlar inte om det materiella för mig, men har man drömt om det så länge så kan man vänta. Men som sagt, detta hade varit en dröm för mig, en ren dröm!❤️❤️❤️

Reply
Ana Lopez Reyna

I’m Ana from Mexico and I’ve been reading you blog since 2011 when I meet my Swedish best friend and she showed it to me. Congrats on your wonderful year and cheers to this 2017!
I was living in Toronto 2.5 years ago, and since I didn’t have much friends I started using tinder to see if I could meet someone cool that could show me the city. I wasn’t really interested on actually meeting anyone until I started talking to Jono, he seemed like a cool/dorky Australian, who has also moved to Toronto about the same time as I did and he was also looking for friends. We talked more and I got the guts to meet him. We clicked immediately, spent talking about all of the things we had in common and laughing all night. We continued texting and it was very natural so we started dating, We fell in love with each other pretty quickly.
We dated for a year and then I choose to move back to Mexico because my father fell sick and then passed away. It was really difficult but Jono was always there for me, and I feel that I couldn’t have been able to go through everything without his support. He also had to return to Australia for work, but even though everything seemed so complicated we never ever thought about breaking up. We kept having hope, working hard and against all odds we stayed together in a long distance relationship for another whole year. Last month he came to visit me in Mexico and we had the time of our lives, he’s my best friend and I’m happy to say he’s the love of my life and the trip helped us realize how perfect we are for each other and how right we were to keep holding onto our relationship with all of its up’s and down’s. We decided that even though everything still seems complicated (visas, immigration and all that) we are ready for the next step so he asked me to marry him!!
There’s still a long road ahead, because we’re still in a long distance relationship but now I’m planning on moving to Australia and the dream is to have a beautiful wedding in my home country next year.
These prices you have are wonderful, and damn! would help a lot… but it’s amazing to share my story and it’s magical to know there’s a lot of us who have great stories.
Lots of love and positive vibes,

Ana.

Reply
Ida

Jag träffade min fästman genom en tjejkompis, vi föll båda pladask för varandra och vi har gått igenom så mycket ihop. Han är min stöttepelare och har hjälpt mig igenom många svåra situationer med mina alkoholiserade föräldrar. Idag väntar vi vårt första barn, en son! Vi tänkte gifta oss innan barnet kommer men barn medför stora kostnader och vi har fått skjuta upp det till obestämd tid.

Jag träffade min sambo i alldeles rätt tid, jag och mitt ex hade ett otroligt dåligt slut och jag mådde skit efteråt. När jag träffade honom hade jag äntligen kommit över allt och var redo för ett nytt förhållande igen. Han ör allt jag någonsin drömt om och oavsett om jag skulle vinna denna tävling eller inte så vet jag att vi en dag kommer att bli man och fru, precis som du och Aleks!

Reply
Marie Hedenbro

Vilken magisk tävling! Du är en stjärna och så fantastiskt givmild att låta oss tävla om en sån här fin vinst. Önskar dig all lycka i bröllopsplaneringen oavsett om jag inte vinner :) eller hur är det såååå kul att planera bröllop? :)

Jag och min blivande man träffades genom gemensamma vänner på en inflyttningsfest. Jg kommer ihåg så väl när han klev in i lägenheten där jag redan befann mig och min killkompis vände sig till mig och sa: Där, där har du en riktig Marie-kille. Och det var verkligen så. det roliga är att min blivande kände samma sak för mig, dock tyckte han att jag var så tråkig den kvällen eftersom jag inte följde med ut då jag skulle ha tenta dagen efter. Men inte kort därefter så blev det vi. Vi har haft en fin kärlekshistoria men mycket svåra delar på vägen då vi bott extremt mycket ifrån varandra. Nu äntligen har vi köpt en trea och kan rota oss lite mer. Den 10 juni 2017 blir vi dessutom vi föralltid då vi gifter oss. Jag har längtat så otroligt mycket till denna dag, och det kommer bli fantastiskt.

Reply
Sak

Jeg og min samboer planlegger bryllup til sommeren, så dette hadde vært en drøm som kom i oppfyllelse.
14 august er det 10 år siden vi ble sammen, 16 år var vi begge to. vi ønsker og gifte oss på denne spesielle dagen i barcelona ?
Jeg gikk på skole i samme klasse med min samboer, hvem kunne trudd vi skulle falle for hverandre etter skulen var ferdig?
I dag har vi en fantastisk jente på 4 år, hus og nå bryllup i vente. Føler meg heldig som skal gifte meg med min bestevenn ?

Reply
Jannice Söderberg

Här sitter jag i soffan bara en vecka sedan mannen i mitt liv friade, 72 veckor sedan han med lite nervösa steg flyttade in, 5 månader sedan stickan visade ett plus, bara 685 dagar sedan första gången vi sågs, kysstes och jag föll för honom.
Vårt första möte är inget man talar om för barnen direkt, en allt för blöt fotbollsfest med laget och plötsligt fick vi besök av några från herrlaget. Han klev in i rummet och pang mitt hjärta slog ett extra slag, jag smet in på toan snabbare än kvickt bytte jag om från jogging byxorna jag hade till mina jeans och fixade till sminket. Från en dimmig oklar fylla till en glasklar bild av kvällens slut. Efter denna kväll, natt och morgon har jag aldrig tvivlat en sekund på att man kan falla för någon på en gång, det var den 14 februari 2015.
Idag nästan två år senare har mitt liv förändrats totalt. Vi ska bli föräldrar, vi ska gifta oss, vi har köpt och ska renovera hus allt i denna stad jag i början föraktade och bara flyttade till för jobbets skull. Jag är lyckligare än någonsin och de ting du lottar ut skulle förgylla just bröllopsdagen med det lilla extra men min blivande man är det som förgyller varje dag som går.

Reply
Nina Wikström

Hej Kenza och wow vilken fantastisk giveaway du har.

Jag och min blivande man träffades för snart tio år sedan på krogen i Göteborg. Jag skulle få jobba extra på restaurangen där han var Hovmästare.
Kvällen innan jag skulle köra mitt första pass så träffades vi ute på en nattklubb på Avenyn ( jag var ute väldigt mycket på den tiden ) och vi började prata om att jag skulle åka till Hemsedal med ett gäng vänner några veckor senare.
Han erbjöd mig att låna hans ena snowboard och jag nappade på förslaget och gick med honom hem. Haha… Efter det var vi oskiljaktiga och flyttade ihop redan efter tre veckor. Jag har fortfarande inte sett hans snowboard som han påstod sig ha.
Nu har vi två fina pojkar och det senaste året har vi bott på Mallorca där vi upptäckte den fantastiska ön tillsammans. Han friade på vår altan i maj och vi gifter oss den 5 augusti i år. Vi har hyrt ett slott nere i Skåne och vi ser så framemot den stora dagen och att få fira den med nära och kära.
Den här vinsten hade varit pricken över i då jag älskar Ida Sjöstedts design.
Gott nytt år till er och all lycka i framtiden.
Kram Nina

Reply
Christina Winz

Hey Kenza,
First I wanted to congratulate you to your own Engagement, I was so freaking happy when Alex asked you the big question. I know how amazing it feels. So a little bit about me and my fiance. We’ve met trough friends when we where in school, thats almost 7 years ago. Crazy how the Time flies. We wanted to marry for about 2 years, but you have to know that our Situation isn’t the best, because I’m born in russia and he originated from turkey (we both live in germany). So in the beginning his parents gave him a really Hard Time about being with me, because i’m not a muslim. But I convinced them that religion alone dosn’t define a person and since then we are really happy. So back to being engaged. It would be the best Start into the new year, if I would win this Price, because I’m still in university( almost done with my Master in mechanical Engineering)and its really hard to finance a wedding Only with one selery. So it would be the best thing ever to win this price ?

Love you

[email protected]

Reply
Rebecca Edling

Jag och min blivande man träffades för första gången när vi var 14 år. Jag var och tittade på min dåvarande killes innebandy-match när han började spana in mig, snabbt därefter hade jag en ny förfrågan på MSN haha. Eftersom jag redan hade en pojkvän då blev vi istället bra vänner, även om han försökte vinna mitt hjärta redan då ;) vi fortsatte att vara vänner under hela högstadiet och gymnasietiden och vi båda bytte pojk- och flickvänner under tiden med råd från den andra. Men under sista året på gymnasiet, med alla vilda studentfest och bal blev vi ännu tajtare vänner än vi varit tidigare. Han var den som alltid ställde upp för mig när det var tufft hemma eller med ex pojkvännen och som kom och hämta mig utan att fråga när jag ringde gråtandes. Jag hade aldrig funderat över honom som mer än en vän trots att vi alltid haft en flörtig ton mot varandra, men när hösten efter gymnasiet kom och jag blev singel och han kysste mig en av dem där utekvällarna förändrades allt. Alla tankar i hjärnan blev snurriga men ändå blev det så självklart att han hade varit den rätta hela tiden. Efter en turbulent start, flyttade han snabbt in till mig, 6,5 år efter den där kyssen gick han ner på knä och fria. Svaret var självklart JA!!!! Och den 27 maj blir vi man och fru och jag är mer nykär än någonsin. Tänk att det var den där lilla killen i målvaltsdräkt med en MSN bild på en sol som var den rätta hela tiden!

Reply
Emilia Sköld

Jag och min blivande man (hihi) har varit kompisar sedan vi var 15 år. Hade väl egentligen aldrig tänkt att vi skulle bli ett par men när vi sedan skulle gå ut gymnasiet så bestämde vi oss för att gå balen ihop och efter det blev vi ett par, vi är nu 25 år och har haft det absolut bästa året någonsin då vi fick våran älskade son i september. Detta gjorde nog att min sambo blev ännu mer kär i mig då han i oktober friade i köket av vårt nya hus som vi äntligen fått komma hem till efter en lite längre tid på BB efter en jobbig förlossning. p

Reply
Natalia soon Mrs Zachwieja

My fiance is too shy to tell about how we meet. Radek was raised by his grandma. When he finished university she died ;(. He was so despondent that he couldn’t live. His uncle tried to make him happy and wanted to send him on a date with my friend, which he didn’t see and he didn’t know. Radek decided to go for a blind date for his uncle. That day my friend called me and she said that she don’t want to go there. She also asked me, maybe you wanna go and meet Radek?

I didn’t want go because I just broke up with my bf, being in a 7 years relationship. But I had feeling that I should go…. We met.
After we met, we were meeting every day. We fall in love and we love each other until today.

He support me in my illness…
He is like a summer wind and sun…
He is stubborn but in lovely way…
He is my comrade in all of travels…
He is my air because when he is not near of me, I couldn’t breathe…
He is my inspiration in life…
He is giving me power to live…
He is holding my hand when I need him, even if he is far away…
He is my only love forever!

We get engaged last summer, and we will get married next summer. I got a beautiful ring, maybe not so expensive but I will keep in all of my life.
It could be nice to win a ring and a dress but I’m happy without expensive things. The most important is to have in that day people which we love near of us…. and to have him near of me forever in illness and happiness…

I just regret that I couldn’t meet his grandma….

Best regards from Poland and hope your weeding will be the beginning of new, better life, near of the love of your life:*

Reply
Hadasch

Så härligt att scrolla och läsa igenom flera hundra kärlekshistorier!

Jag och min man träffades på oktoberfest i München för 7 år sen. Jag hade bilat ner från Sthlm med tre vänner som fyllde hela bilen med pruttar och skratt. Hyrbilen var så klen att när vi körde 100km/tim så skakade ratten haha ;-)

Väl där nere skulle vi träffa ena kompisens pojkvän och dennes bror. Den som varit på oktoberfest vet vad jag menar när jag säger att det var packat med människor som köade utanför tälten på morgonen. Han hade köat för oss. Själv skulle han tagit med en date med hon “never showed up”. När jag såg honom där i folkmyllret så tänkte jag direkt “han ska jag ha”. Kvällen slutade i att han och jag dansade med varandra på bordet, tappade bort de andra och hånglade en lååång stund innan vi sa adjö. Tre månader senare kom han till sthlm för nyår och frågade om jag ville bli hans tjej.

Efter år av distans så flyttade han till sthlm för ungefär 3 år sen. Har brett mackor på espresso house och lärt sig svenska för att sen hitta ett jobb som elektriker (hans bakgrund). Jag är så jäkla stolt över honom och tycker att vår historia är den finaste!

Förra nyår firade han. Vi hade då planerat för bröllop sommaren 2017.
I somras fick vi dock veta att det ligger en liten don pablo i magen, beräknad till mars. så istället för bröllopsplanering har vi prioriterat boende och barnsaker. Men vi har sagt till alla våra vänner att det blir ett bröllop i sommar. Samtidigt vill man också känna sig fin och inte bara göra det pga akut lösning. En bröllopsklänning från Ida Sjöstedt är den största drömmen för nog alla och jag skulle gääääärna dela med mig av klänningen till andra som vill gifta sig efter oss. Alla tjejer här förtjänar detta ❤️❤️

Reply
Johanna B

Vilken fantastiskt tävling!

Jag och min fästman träffades 2007 när vi konfirmerade oss. I april 2008 bjöd han mig på en dejt, min konfaledare övertalade mig att gå. Vi hade supermysigt och han skickade ett sms på kvällen att han tyckte att det var mysigt att träffas, jag svarade dock aldrig då jag inte visste vad jag skulle skriva! Det gick ett tag men sen började vi umgås igen. Den 9 maj 2008 så kysste vi varandra för första gången, 14 & 15 år gamla, och har hängt ihop sen dess ❤️

Att göra slut har aldrig varit ett alternativ för oss. Vi har sagt att när en träffas så unga så kan en antingen växa isär eller ihop, vi växte ihop. Vi har gått igenom gymnasiet, tonåren, fester, dödsfall, mina föräldrars skilsmässa och universitetsstudier. Vi flyttade ihop när vi var 19 år gamla och förlovade oss när vi var 21 år. Han är mitt livs kärlek och jag är så glad över att vi ska gifta oss 2018, 25 år gamla efter 10 år tillsammans och förhoppningsvis i en lokal som vår gamla konfirmationsledare äger. Tack för möjligheten att tävla i denna fantastiska tävling!

Reply
Niklas

Vilken perfekt tävling!
Jag träffade min tjej i Thailand år 2014, vi blev kära i varandra direkt! Och världen är så liten att båda bodde i Stockholm, på samma tunnelbanelinje! Jag friade till henne ett år senare på samma ställe i Thailand där i träffades för första gången och vi ska gifta oss nästa vinter. För oss blir det ett vinterbröllop i norrland, i en helt underbar skog, med släkt och vänner. Kommer vara så magiskt!
Därför vore priset perfekt att vinna så jag kan ge det till tjejen ?

Reply
Sandra Heingard

Jag och min fästman läste ihop på universitetet i något år utan att lägga märke till varandra. Jag spelade innebandy på elitnivå och en dag såg han mig i tidningen och en kompis berättade för honom att jag gick i deras klass. Därefter började han ta kontakt och vi gick ut några gånger. Såhär i efterhand har han berättat att han var väldigt säker på sin sak och visste att jag var den rätta redan efter första dejten.
I augusti gjorde han det mest perfekta frieriet när vi var på Nordkap och hälsade på en kompis. Han lurade upp mig på morgonen och sa att han sett valar nere i viken, väl där ledde han upp mig på en höjd med utsikt över havet och bergen. Ivrig som jag var över att få se valar så stirrade jag ut över havet, och la inte alls märke till smyckesskrinet som var format som en sköldpadda (mitt favoritdjur) som stod på en sten precis intill oss. Inuti låg en lapp med texten “Vill du gifta dig med mig”, samt ringen. Som jag började gråta. Och självklart sa jag ja! Svävar nu på moln och är världens lyckligaste!
I augusti gifter vi oss i Göteborgs skärgård, och vi kommer lägga mycket pengar på att alla våra gäster ska kunna vara med i flera dagar, för att fira vår kärlek med de människor vi tycker om mest. Så saker som klänning och ring är något som vi inte kan lägga så mycket pengar på.
Hade förgyllt vår dag/helg/äktenskap SÅ att vinna denna utlottning!
Gott nytt år!

Reply
Lisa

Jag och min fästman träffades en härlig varm sommarnatt 2010. Lite sliding Doors effekt. Jag var på väg hem med gott humör efter en personalfest och fick syn på killen som jag bara sett glimtar av innan. Då efter lite (luddig) eftertanke tyckte jag det var på tok för tidigt att avsluta denna fina kväll. Så jag sprang fram och nöp han i rumpan och frågade om vi inte kunde ha en efterfest. När jag vaknade nästa morgon kom han med blommor och räkmacka till frukost. Den sommaren var fantastisk. Sen så kom det att bli något turbulent med härliga ex som gärna ville vara med i matchen. Men det blev vi efter många om och men. 2014 kom vår första underbara dotter som förgyllt vårt liv, sen kom vår andra den 4:e december. Efter en förlossning på 4 dygn så var det en något mör mamma som kom upp till BB. Han bad mig sova en stund och väckte mig med en nyföding med en body som min äldre dotter hade målat ett hjärta (som såg mer ut som ett slakthus ha ha) och han hade skrivit vill du gifta dig med min pappa. Och visst vill jag det!!! Så nu planerar vi för en soon to be topdagarna i våra liv.

Reply
Emma Stenfors

Hej Kenza!

Vill börja med att gratulera till förlovningen, och vilken fantastisk tävling du ordnat dessutom! :-)

Jag heter Emma och är 24 år. När jag var 18 träffade jag min Mattias för första gången.

Vår historia börjar 2011 – jag och mina vänner firar då en vän som fyller år och vi börjar vår sommarkväll i Tantolunden. Som det brukar bli så kommer även ens vänners vänner, och det är nu Mattias kommer in i bilden. Han har varit och grillat med en kompis och får sedan höra att vi sitter ett gäng en bit längre bort. Så de kommer till oss och hälsar och gratulerar vår kompis på födelsedagen. Jag smygflörtar väl lite och berömmer hans matchning av klocka, halsband och armband, och håller hela tiden kvar blicken under tiden vi pratar med varandra.
Han och hans kompis lämnar oss senare under kvällen.

Efter några veckor ska jag ut med några vänner – Mattias har då fått reda på detta och frågar hans kompis ifall han vet om jag ska med, och han bestämmer sig då för att gå ut han med när han får reda på detta. Här kan man väl säga att vi får upp ögonen allt mer för varandra, vi har en trevlig kväll tillsammans och byter nummer med varandra. Och börjar nu umgås allt mer.

En morgon när vi sovit hemma hos mig ringer telefonen, jag har då några dagar tidigare skickat in en ”Flirt” via Lugna favoriter, så de ringer för att ställa frågor om oss, vem som ringer vem först, vem som är blygast och så vidare. Såå jag skämdes! Här har jag känt denna kille i knappt en månad och så läser de upp det jag skrivit i Flirten: ”som den underbara kille han är förtjänar han det bästa, på ett eller annat vis”. Vi vann biljetter till Josh Grobans konsert och blev efter det officiellt ett par.

Åren går, tillsammans går man igenom både lycka och olycka. Min pappa drabbades av cancer redan när jag gick i gymnasiet, två år innan jag träffade Mattias. Mattias är en väldigt omtänksam kille och har alltid funnits där för mig – tröstat mig när jag varit ledsen och gett både mig och min familj många fina minnen och skratt ihop. När min pappa i maj blev sjukare igen berättade jag för honom att jag och Mattias i september i år firar 5 år tillsammans, och han frågade då om vi inte skulle ta och förlova oss.

Senare i maj går min pappa bort, endast 54 år gammal och med en enorm saknad efter sig.
Ord kan inte beskriva min kärlek till min pappa. Det är jobbigt utan honom och saknaden gör ont varje dag.

September 2016 – det är min och Mattias 5-årsdag – 4 månader efter min pappas bortgång. Chocken börjar långsamt släppa och man börjar inse vad som hänt, försöker hitta tillbaka till någon slags vardag så gott det går.
Vi ger varandra några presenter och av Mattias får jag en resa till Paris där vi ska spendera några nätter i mitten av oktober. Han överraskar mig även med ett hänglås och varsina nycklar vilka han ristat in våra initialer på. (så himla fin).

Oktober kommer och väl framme i Paris checkar vi in på ett jättefint hotell, vi sover gott och går dagen efter till Eiffeltornet där vi åker upp hela vägen och tittar på den fantastiska utsikten. När vi kommer ner igen så låser vi fast vårat kärlekslås på ett staket, och kastar våra nycklar i dammen. Vi står och kramas och Mattias börjar berätta hur mycket jag betyder för honom, att han är så lycklig med mig. Han går därefter ner på knä och FRIAR(!!!), och frågar om jag vill gifta mig med honom. Varpå jag frågar helt mållös ”men du har väl ingen ring?!”, och han säger ”jo” och tar fram ring ur bröstfickan. Så himla vacker, och så så mycket kärlek.

Bröllopet – jag hade gärna gift mig ett år inom frieriet, ett sommarbröllop är någonting vi båda önskar. Det viktigaste är att jag ska må bättre, så utan att stressa fram någonting så har vi sagt att bröllopet får bli antingen i sommar, eller om jag då inte känner mig helt redo ännu – så sommaren efter. Gästlistan är redan klar, och jag vet att allting annat kommer att lösa sig vare sig vi väljer att gifta oss imorgon eller i sommar – tillsammans klarar vi allt, jag och min blivande man <3

Tack för att du tog din tid att läsa vår kärlekshistoria,
varma kramar, Emma S.

P.S Klänningen från Ida Sjöstedt är heelt fantastisk, och ringen kan väl inte heller bli annat än helt underbar (och inte minst unik) när man får chansen att designa den själv :-). D.S

Reply
E

Hej Kenza :) ?

Ser fram emot att få se ert bröllop mer än kronprinsessans, efter att ha följt dig i många år känns det som att en kompis ska gifta sig!

Jag har drömt sen jag var liten om att gifta mig, när jag var 7 år hade jag redan målat upp klänningen med massa fjärilar & blommor på, (väldigt lika Ida Sjöstedts!) och på inbjudan stod det att alla skulle komma finklädda och jag skulle bjuda på chokladbollar & Ballerinakex, haha! ?

Problemet var väl att jag inte hade nån kille, så minns inte om jag gifte mig med katten eller hunden ist..

Sen under årens lopp, har jag träffat många grodor. Men för två år sen träffade jag äntligen min prins. Jag visste att det var Han med stort H, jag trodde inte den känslan fanns!

Jag var så trött på olycklig kärlek, att jag sa innan vi skulle ner till havet på fest till mina kompisar “HUR svårt ska det va att hitta en snäll kille med bruna ögon & fint leende?” Så cyklade vi ner till stranden och där satt han i solnedgången…

Sen dess är det vi, han reser mycket i jobbet och det har varit jobbigt emellanåt. Men Amor vincit omnia, kärleken övervinner allt! Och vi har bott ihop sen dag ett, men pratar nu om nästa steg i livet…. En ring & & klänning är ju något som man ofta måste spara till, för det ska vara helt perfekt. Så att kunna vinna dom finaste som finns, skulle definitivt göra att min bröllopsdröm kan gå i uppfyllelse tidigare! Håller tummarna, och önskar dig allt gott! Kommer sitta klistrad vid mobilen den dag ni gifter er, och vänta på alla vackra bilder. Kram och Gott Nytt År! ♡

Reply
Johanna Thåström

Det var på Valborg 2011 som jag såg han på bild för första gången. Jag hade blivit medlem på mötesplatsen.se några dagar tidigare. När hans profil kom upp fastnade jag direkt. Några saker han tyckte om att göra var att mysa runt i mjukiskläder, gå långpromenader och att hålla hand. Detta måste ju vara mannen i mitt liv, tänkte jag.

Jag skickade iväg ett meddelande och vi bytte MSN. Sedan skrev vi till varandra på kvällen och bestämde en dag när vi skulle ses. Han bodde i Kungsbacka, skulle fylla 24 år och jobbade som elektriker i Göteborg. Han älskade att resa, spela spel, kolla på fotboll, heja på GAIS och att dricka öl. Jag hade hittat min hälft.

Själv borde jag i Halmstad, var 21 år fyllda och hade precis flyttat in i min första lägenhet som jag bodde i andra hand som jag skulle ha i ett år framöver. Det var torsdagen den 12e Maj skulle jag möta han på Halmstad centralstation för första gången.
Han tog tåget från Kungsbacka och jag stod och väntade på perrongen med min cocker spaniel som sällskap. Men han hoppade aldrig av på den perrongen jag stod vid. Jag var väldigt nervös när jag skulle träffa han för första gången, så jag hade ställt mig på perrongen där tåget skulle ta mig till Kungsbacka, inte komma ifrån. Redan där visste han vad han hade framför sig. ;)

Vi åkte hem till mig och han ställde sig i köket och lagade mat. Hans berömda spaghetti och köttfärssås. Har aldrig ätit något liknande och visste redan då att han var mannen i mitt liv. På kvällen låg vi i soffan och myste framför roliga tv-serier och frossade i oss massa gottigheter.

Sedan den dagen var jag helt fast. Han fann mitt hjärta och blev min bästa vän. Vi umgicks väldigt mycket under hela sommaren och hösten och blev bästa kompisar. Han var mitt balsam för själen när livet var tufft. Han har hjälpt mig i motgångar som jag aldrig kunnat ta mig upp ifrån annars.
I januari 2012 flyttade jag till Kungsbacka och vi började året med att resa. Thailand blev vårt första resmål. I december 2012 åkte vi till London och den 12/12-12 förlovade vi oss.

Nu, 5,5 år senare bor vi i en underbar trea i Kungsbacka och väntar en flicka i magen som är beräknad den 5e mars. Två ska bli tre. Vi kommer att bli en familj. Mannen i mitt liv kommer att bli pappa till vår flicka jag bär i magen. Och under samma veva som jag blev gravid höll jag på att planera vårt bröllop som skulle äga rum under sensommaren 2017. Men eftersom att vår efterlängtade flicka kommer i mars kommer vi att få skjuta på bröllopet lite och som det ser ut nu så blir det ett vinter-bröllop 2017 istället.

Det hade varit en SAGOLIK DRÖM att få vinna denna underbara klänning från Ida Sjöstedt och att få designa min egen vigselring från LWL Jewelry. En dröm som jag hoppas kommer att bli till verklighet. <3

Reply
Kim

Jag och min blivande fru började först snacka på internet när hon var i London innan hon skulle flytta till Barcelona 2011 där jag bodde/bor. När hon sedan kom hit så träffades vi efter bara några dagar och sen dess har hon förtrollat mig. Hon är den mest underbara, snälla, jordnära människa jag någonsin träffat och idag är hon den bästa mamma man kan önska sig till vår 1,5 åriga dotter, och höggravid och vackrast i världen med dotter nummer två som kommer i februari. Jag friade till henne i augusti då jag stolt vill kunna kalla henne min fru!!! Jag vill inget annat än att kunna ge henne ett drömbröllop och helst inom ett år då det betyder mycket för henne, så detta pris hade ju gett mig världens chans till att ge henne det!

Reply
Erika

Hej Kenza! Vilken fantastisk tävling! Det vore en dröm att få bära Idas klänning och en alldeles egendesignad ring från LWL Jewelry.

Jag och min fästman sågs för första gången för drygt 7 år sen, jag var 19 år och han var 23. Vi träffades på krogen genom gemensamma vänner. Han var inte alls min typ av kille. Han verkade vara en dryg typ och jag hade inte ögonen för honom. Där fick jag lära mig att skenet kan bedra. Ett par månader senare korsades våra vägar återigen och efter det bjöd han ut mig på en dejt. Han var inte alls den killen jag var van vid. Han var omtänksam, rar och en riktig gentleman. Jag blev genast förälskad. Genom dessa år har han lärt mig att bli en mer självsäker person, med honom kände jag mig trygg igen.

I år fyllde han 30 år och jag överraskade honom med en fest där alla våra vänner och familj var på plats. Det var då han hick ner på knä och ställde frågan. Vi blev våda riktigt överraskade denna kväll. Svaret blev såklart JA!

Nu bygger vi vårt drömhus och ska gifta oss den 27e maj år 2018. Jag ser verkligen fram emot vår framtid tillsammans.

Reply
Evelina

Vilken helt underbar tävling!

Jag och min fästman träffades på krogen, inte så originellt men vad spelar det för roll! :D
För två år sedan förlovade vi oss men han tyckte inte vi behövde gifta oss utan att det räckte med förlovning. På nått sätt har jag fått han att ändra sig och i somras gjorde han ett riktigt frieri.
I oktober kom våran lilla bebis till världen <3
I augusti ska vi gifta oss och vad vore inte mer perfekt än att vinna den där drömklänningen och en vigselring! (Speciellt nu när man är mammaledig;) )

Reply
Evelina Nohlgren

Han hann knappt frågade innan jag hängde kring halsen på honom

Alltså vilken dröm. Ett midsommarbröllop. Ute på landet i en gammal lada. Nära och kära. Vigseln är på en liten udde längs med vattnet. Där, där ska vi gifta oss och ha årets kalas för att fira våran kärlek. På vår 10 årsdag.

Vi träffades när vi var 15 år och har hållit ihop sedan dess. Vi har haft en del jobbiga tider, bland annat blev han så sjuk att han hamnade i koma och nu är jag sjukskriven för depression. Men genom dessa 10 år har vi aldrig tvivlat på varandra, trots svajiga tider.
För ett år sedan överraskade han mig, han lurade mig totalt och gick ned på knä på julafton. Han hann knappt fråga innan jag hängde runt halsen på honom.
Vi bor i Västerås tillsammans med våra två fina hundar, Hugo och Walter och vi längtar så till midsommar. Jag är så stolt att snart få kalla han min man, min fina snälla underbara roliga Erik. Du kan gå in på tängstagård.se och se de otroligt fina miljöerna eller läsa min blogg för lite bröllopsinspiration http://nouw.com/evelinanohlgren eller kolla på Instagram med hashtagen #herrochfrulennqvist

Ser så mycket fram emot att det snart är 2017, året vi gifter oss! På vår tio års dag. På min sambos morfar och mormors bröllopsdag, som han saknar enormt.

Har följt dig länge och det är så kul att läsa om Mani, alla dina resor osv. Men framförallt om bröllopsinspo. Det är SÅ kul! Jag längtar så och om jag skulle vinna skulle det bara vara en fet bonus!

Gott nytt år!
Evelina, Erik,
Hugo och Walter

Reply
Birgit

Hi Kenza!

At first, how many amazing stories, i’m sad that i don’t understand the ones written in Swedish, congratulations to all brides to be and i hope you all have the most amazing day ever!!! :)

I met my soon to be husband 7 years ago, when i was 15 and he was 18, actually we even knew each other few years before, as we were in the same school, he even asked me out when i was 13, but then i was too young and didn’t go! :)
So few years went by and when i was almost 16, everything worked out. We have made so many amazing memories together and i wouldn’t change a day. We are both from Estonia, last few years we have lived in Denmark and now finishing college in January.
He proposed in Estonia, we were having a picnic and bonfire in snowy forest, together with my family, I was so surprised and happy, it was definitely the best day ever!! Now, finally, we are planning our wedding in 2018 actually, as it was already too late for 2017, to get our favourite place and photographer, it is also quite expensive if you try to organize wedding of your dreams, our wedding theme will be forest fairytale, so this dress would be so amazing and on point!!

Good luck everybody and happy new year! :)

Reply
Sarah Johansson

Det största i livet hände oss en regnig dag i april. Isabelle föddes, tre dagar över tiden och så vansinnigt efterlängtad. Där låg hon plötsligt på mitt bröst och Jacob och jag kunde inte titta på något annat än henne medan vi torkade tårarna som trillade ner längst våra kinder. För här var hon nu äntligen! Vår dotter. Hon som gjorde oss ännu starkare tillsammans, hon som skapade en familj av oss två. Vi två som nu blivit tre.

Om vi backar några år, till när jag klev in i en lägenhet där jag och min bästa vän Lina skulle förfesta inför en utgång. Han satt där i soffan. Sjukt snygg och ett leende som inte var av denna jord. När min syster hämtade mig utanför hans lägenhet på morgonen pekade jag på hans dörr och sa (på riktigt!); “där inne ligger mannen i mitt liv”. Även ocharmigt bakfull kunde jag inte ha mer rätt! Och om jag nästa sommar får gifta mig med honom medan Isabelle tultar nerför altargången tillsammans med oss, i en dröm signerad Ida Sjöstedt och med en ring som verkligen symboliserar det vi är och vår kärlek… ja, det hade helt enkelt varit fullkomligt magiskt :)

Reply
Isabelle

Jag och min sambo träffades genom hans lillasyster som va min bästa kompis. En kväll skulle han å hans kompisar dra ut och vi hängde på och sen sa det bara klick. Nu har vi varit tillsammans i snart nio år och förlovade nästa lika länge! Skulle jättegärna vilja vinna så jag äntligen kan få gifta mig med min drömkille.

Reply
Mikaela

Jag och min fästman vill vara med och tävla i denna tävling då vi gifter oss den 16 september 2017. Haha, jag blir redan sentimental när jag bara har skrivit denna första mening så får se hur det går nu när jag ska beskriva om hur vi träffades. Nu när jag skrivit klart allt ser jag att det blivit lite långt, men hoppas att du tar dig tid till att läsa det :)

Första gången jag såg Marius, min fästman, var på mitt arbete. Jag blev helt blowned away. HAN VAR SÅ SNYGG!!! Jag har aldrig blivit attraherad av någon på detta sätt, det var faktiskt en helt sjuk känsla. Det var något med hans blick och hur våra blickar möttes och när han log mot mig- ja… jag blev helt tagen och jag kunde inte släppa honom ur mina tankar.

Dagarna och veckorna gick, jag fortsatte att spana efter honom i korridorerna på jobbet och fick reda på att han var en norrman som pendlade mellan Norge och Sverige. När jag gjorde i ordning mig på morgonen innan jobbet så gjorde jag mig alltid extra fin bara för att jag ville vara så fin som möjligt inför honom. Jag försökte så ofta som möjligt gå förbi hans plats på jobbet bara för att titta på honom (och för att jag ville att han skulle se mig). Men när jag såg att han såg mig blev jag helt nervös och knäsvag och vågade inte möta hans blickar. Jag vågade heller inte ta steget till att börja prata utan sa bara till alla i min omgivning hur attraherad jag var av honom.

En gång var han i köket på vår arbetsplats och skulle äta sin lunch samtidigt som jag satt där med en av mina bästa kompisar (som även då var min kollega). Han satt vid ett bord framför oss och så att han kunde se mig, jag blev så nervös av detta att jag inte kunde äta. Jag kunde helt enkelt inte ta en enda tugga, för jag hade spagetti och blev så rädd att han skulle se mig äta på ett sådant där ograciöst sätt som man kan äta på när man äter just spaghetti. Nej, så det blev inget ätande av den matlådan förrän han hade ätit klart och lämnat rummet.

Men så en dag så händer det jag önskat ska hända i säkert ett halvt år- men jag lyckas ju såklart tabba till det! Han skriver till mig på Facebook och när jag ser att det är han som skrivit så dör jag. Först och främst vågade jag inte öppna meddelandet på ett dygn för att jag blev så himla nervös. Sedan när jag väl öppnar meddelandet och han frågor om vi ska ses på ett glas så blir jag så ännu mer nervös och säger nej?! Jag skrev att jag hade ganska mycket just denna period och det skulle vara svårt att få till att träffas. MEN HALLÅ?! Vad håller jag på med?!!? Hur dum kan jag vara? Ja, så gick tankarna i cirka två dagar. Varför skulle jag låta min nervositet förstöra detta för mig? Så jag skrev till honom att jag ville träffas och såklart var jag sååååå nervös över detta. Så vad gör jag då? Jo jag tar med min bästa kompis (den gamla kollegan som var med i köket när jag inte kunde äta när han befann sig där) på dejten. Jaa alltså stackars Marius, var väl inte riktigt den dejten han sett framför sig, jaja. När min kompis märkte att det gick bra så lämnade hon oss och dejten gick så bra att vi fortsatte träffa varandra :).
Däremot slutade han på det svenska kontoret efter cirka två månaders dejtande, åh nej! Jag trodde faktiskt inte att vi skulle fortsätta träffas men han ville fortsätta trots att han nu endast skulle bo i Norge. Vi bestämde oss för att bli tillsammans den 12 november 2014 och sedan pendlade han mellan Norge och Sverige i cirka ett år. Denna period var extremt jobbig. Vi kunde bara ses på helgerna och längtan efter varandra blev tillslut olidlig. Vi bestämde att han skulle söka jobb i Sverige och flytta hit permanent. Dock tog det flera månader innan vi fick till detta, men tillslut flyttade han till min lägenhet i januari 2016. I april 2016 åkte vi till Rom och där friade han till mig och denna gång var det hans tur att bli extremt nervös. Jag har faktiskt aldrig sett min fästman nervös tidigare, men när han friade (och gick ner på knä!!) så skakade han som ett asplöv och det var såååå charmerande och sött!

I juli 2016 köpte vi en lägenhet tillsammans här i Stockholm och nu planerar vi bröllopet för fullt. Vi ska gifta oss i Olso den 16 september 2017 och är så lyckliga <3.

Att det blev han och jag… det hade jag aldrig trott de dagarna på jobbet när jag gick i korridoren på jobbet bara för att få se en glimt av honom. När jag tänker tillbaka på hur nervös jag blev bara av att se honom, för att nu få ligga i hans famn varje kväll… tänk om jag vetat det den dagen då jag inte ens kunde äta när han befann sig i samma rum!

Reply
Cornelia Håkansson

Hej!

Jag och min blivande man träffades på en 30-årsfest i Malmö 2012. Jag gick dit för att min kompis ville och hade egentligen inte alls någon lust. Men direkt när jag kom in på festen möttes våra blickar, och där stod han; lång, stilig, med blont, yvigt hår och fransk brytning (som jag först misstog för att vara “uppländsk”, vi skåningar är visst inte så bra på att tolka dialekter..). Sen gick vi hem till honom, och vem visste att jag sen den dagen aldrig skulle gå hem med någon annan? Dagen efter gjorde han frukost till mig, och det har han gjort varje dag sedan dess.

I september ska vi gifta oss. Egentligen skulle vi gifta oss i hans hemstad i Frankrike, men för en månad sedan fick vi beskedet att min mamma har cancer. Det har gjort att vi har beslutat oss för att ha bröllopet någonstans i Skåne istället. Det kommer att bli ett omtumlande år på många sätt, och fyllt av både glädje och sorg. För mig skulle det vara en dröm att få designa min egen ring, inspirerad av art deco och 1920-30-talets Frankrike. Att få möjlighet att bära denna vackra klänning av Ida Sjöstedt, som är en av mina absoluta favoritdesigners, på mitt bröllop skulle skänka så mycket glädje, underlätta året och verkligen förgylla vår dag.

Reply
Alexandra

Hej! Jag blev tipsad av två nära vänner om denna tävling och jag tycker att det är en jätte fin tävling. Klänning och ring är nog en dröm för alla tjejer och killar som ska gifta sig. Men sen att få tillfället att tänka tillbaka och berätta om sin kärlekshistoria men även läsa andra kärlekshistorier. Det är faktiskt inte så ofta man får det tillfället eller glömmer bort det lite grann. Jag och min pojkvän ska gifta oss den 12 augusti nästa år och han friade till mig på det finaste sätt jag kan tänka mig. Han överraskade mig verkligen och friade framför mina närmsta vänner. De som inte kunde närvara hade gjort en videohälsning och han hade klippt ihop alla videos till ett långt videomontage. Han vet vad min familj och mina vänner betyder för mig och ville att allihopa skulle vara den del av frieriet. Vägen dit vi är idag har varit spännande, rolig, härlig, fantastisk men också svår. Precis innan jag och min fästman träffades så var jag tillsammans med en kille som inte behandlade mig så bra. Jag gick från att ha mycket skinn på näsan med ett bra självförtroende till inget skinn på näsan och självförtroende på botten. Det var ett otroligt jobbigt år med andra ord, jag trodde verkligen att denna kille var den rätte och att han var fantastisk, men för varje dag som gick så blev han elakare och kontrollerande. Han fick mig att tro att jag förtjänade denna behandling, att jag provocerade fram det och att det var mitt fel. Men som tur var så tog jag mitt förnuft till fånga och lämnade honom. Efter det förhållandet och den upplevelsen så var jag totalt ointresserad av killar, tänkte inte ens på dom och fokuserade mest på min familj, mina vänner och att resa. Ett år efter uppbrottet så var jag god i tanken att den stora kärleken troligtvis kommer att vara min familj och mina vänner, för chansen att jag skulle kunna lita på någon kille den fanns inte. Men när jag minst anade det så träffade jag min blivande fästman på en maskeradfest som våra två vänner hade anordnat. Han visade ett tydligt intresse och dansade runt mig som en tok, haha med alla sina bästa (enligt honom själv) dansmoves…. och jag låtsades som ingenting, men det var någonting som fick mig att se honom. Efter den kvällen så hördes vi inte på ett tag, han bodde i Oslo och jag bodde kvar hemma. Men efter någon månad så kom han hem igen och han började höra av sig. Jag tänkte, jaja det blir väl en rolig grej och att ett förhållande var min sista tanke. Men ju mer jag umgicks med honom desto mer så ville jag vara med honom. Så jag gav honom en chans och att jag gav honom den chansen det kommer jag aldrig att ångra. Jag har aldrig mött en kille som är så omtänksam, framåt, smart, fin och som aldrig ger upp. Han har verkligen fått jobbat för att jag ska få tillbaka mitt självförtroende och för att jag ska lita på honom. Det är nog många som hade gett upp, för jag hade så svårt att lita på någon men Han, han körde på och idag 7,5 år senare är han min bästa vän och han är mitt livs kärlek. Det är många som frågar: är han den rätte? Är det ni för alltid nu? Ja man kan aldrig säga aldrig, men just nu idag och vad jag vet nu så är han den rätte och den person som jag vill gifta mig med. Vi har tusan bott i kollektiv tillsammans i flera år, haft distansförhållande i tre år och nu är vi äntligen där vi vill vara. Och om det skulle hända att det inte är så, då kommer jag fortfarande vara så tacksam för honom. För han har gett mig mitt självförtroende tillbaka, min trygghet och tron på kärlek.

Tack för detta tillfälle, jag blev alldeles nostalgisk och jag måste faktiskt visa detta för min fästman :)
Gratulerar till ditt giftermål, och tänk i år gifter du dig! Tiden går snabbt och helt plötsligt står man där, nervös som ett darrande löv…hehe.

Gott nytt år!

Reply
Camilla

Jag träffade min fästman på ett mörkt dansgolv som 15-åring. Från början var det klart att det skulle vara vi två, även om vi var unga. Åren har gått och nyförälskelsen har övergått till en djup kärlek till varandra. Vi har växt upp och mognat tillsammans, stött på motgångar och klarat av långdistans i olika omgångar. I februari friade han i Köpenhamn på vår 100-månaders dag. Jag var lyckligast i världen! Vi hade tidigare redan pratat om att vi ville gifta oss på vår 10-års dag i oktober 2017. Eftersom att jag ännu är student och vi inte har det ekonomiskt så bra ställt, ser det nu ut som att vi inte kommer att kunna gifta oss då. Att vinna denna tävling skulle betyda allt för oss båda! Bröllopsklänningen och ringen är viktiga för mig och om vi skulle spara in dom kostnaderna, kunde ett bröllop i oktober vara möjligt iallafall! :)

Reply
Ingela

Hej,

Träffade min fästman i unga år och redan då hade han något som fångade mitt intresse, nämligen en cykel med bockstyre ? något som jag länge hade suktat efter..
Nåväl, åren har gått och i somras förlovade vi oss på stranden i Igrane, Kroatien. Vi hade funderat på bröllop sommaren 2017 alternativt bröllop utomlands när vi fick reda på att en bebis är på kommande nu i maj ☺️ Bröllopet blir troligen istället under 2018 ?

Med mycket kärlek, hälsningar Ingela

Reply
Amanda

Jag tror numera på det så kallade “ödet”. Under 2013 hade jag försökt att flytta till min favoritstad Dublin två gånger, men misslyckats och behövt åka hem igen. Jag hade drömt om flytten i flera år och blev förkrossad när det inte gick som jag ville. MEN jag vägrade ge upp! Jag tänkte testa en tredje gång även fast att jag fick gå helt utanför min comfort zone och ansöka om ett IT-jobb, som verkligen inte var mitt kompetensområde (min familj och vänner skrattade när jag berättade att jag hade fått jobb inom detta område). Av någon anledning var jag ändå ganska lugn detta tredje försök och kände att jag bara måste klara av detta arbete för att få vara kvar i min älskade stad där jag hör hemma.

Tur var väl det att jag inte gav upp för när jag klev in på mitt nya jobb mötte jag mannen i mitt liv <3 Jag kände på direkten när vi hälsade och såg varandra i ögonen att det fanns något speciellt mellan oss och att detta var meningen. Jag förstod på direkten att han kände likadant. Vi drogs till varandra och umgicks hela dagarna på jobbet, utanför jobbet, blev ett par efter några månader och flyttade sedan ihop efter ett halvår. På vår årsdag förlovade vi oss i Dublin. Det har alltid känts så enkelt och bekvämt när vi är med varandra och det var speciellt att träffas utomlands, på något sätt kändes det som att vi kom varandra väldigt nära på direkten.

Nu har tre år passerat och vi bor tillsammans i Sverige med vår hund. Vi hade antagligen redan varit gifta om inte ekonomin hade satt stopp för det. Vi studerar båda två just nu och har därför inte så mycket att röra oss med. Om jag hade lyckats vinna denna fantastiska klänning och ring hade förutsättningarna sett helt annorlunda ut. Då hade vi haft möjlighet att gifta oss inom en inte allt för lång framtid. Vi båda drömmer och pratar ofta om vårt bröllop. Det hade gjort vårt förhållande helt komplett.

Det är dags att avrunda mitt inlägg, men egentligen hade jag kunnat berätta så mycket mer om vår kärlekshistoria. Det är bara så häftigt att man kan känna att så mycket pekar på att detta var meningen. Som sagt tror jag både på "ödet" och "tredje gången gillt", i alla fall när det gäller mig och min blivande man.

Reply
Julia

Me and fiance met 4 years ago…

It was such a surprise for us both… I was studying in Poland and he came there for his exchange from Stockholm. It was such a perfecr concidence as initially I was not about to be in Poland during his exchange and he prioritized other destinations to go on his exchange. But now we both understand that it was not random as we have met each other thanks to that… I would say that it was love from the first sight… When I first saw him and we got introduced, I thought: we will be together … Our first date was during ice-skating. I did not know how to ice skate and I was too shy to tell it and you know what… He turned to be a professional hockey player during school times!!! I thought I will fell down under the ice… haha… Since we first met and after our first date we were spending every single minute together: going on walks by amazing Old Town in Warsaw, walking in the snowfall, playing snowballs, visiting secret places in the city, swimming, going to Spa cooking together (I had to learn myself cooking as one of the dates was my tunmrn to surprise and I had no idea that Swedish schools learn boys to cook!!!). Everything felt just perfect and as it was a fairytale… It was first relationships for us both and everything happened around Christmas and New Year, so miracles happen and I know this for sure….And how not to believe in love from the first sight after all that???

Everything felt just perfect if not only he had to leave in 1 month to Sweden… I had 1000 000 questions in my head: will we be still together? will we meet more? will somebidy of us move to another country? But my then boyfriend was already sure that he has found the love of his life and is not going to lose it… He came back to Poland and not once… We both have been flying every month to each other for nearly 2 years… I was flying to Stockholm, he was flying to Warsaw. We have been meeting in Crete, Rome, Brussels, Lisbon, Madrid, Cyprus… If I am about to tell what the best that happened in my life, I would for sure answer: meeting my fiance… My life was so empty without him…

After two years of flying to each other and traveling to different places, we have finally moved in together in Stockholm in 2014!!!!! It has become even better… We started to have more time together: breakfasts, dinners, visiting friends and family, exploring Stockholm and Sweden… I have been emersed to Swedish culture and lifestyle and I just love it!!! Maybe I was Swedish in my heart?

Year 2016 was a big year to us… We have been on our trip to Rome and I had no idea that smth is gonna happen, but my then boyfriend was a bit nervous and I could not get why… We have been walking around and suddenly we are stopping near Fontanna di Trevi and he is going down on the knee… And I am asking: is smth wrong with your shoe??? haha… But he started his speech: Julia, I love you very much since the first day we have met. You make every my day a special day. You know how to make me laugh, how to calm me down, how to find lroper wirds with me every time I need it. I can not imagine my life without you… Wiĺl you marry me???

I was speechless for several seconds as I was shocked… “Yes, I will” I have answered…

It was the best moment of my life… I am looking to start our life journey as a wife and a husband… Right now we are in the planning of our wedding that will happen in Maldives, Stockholm and Warsaw in September 2017… I would be veeeery happy if I can wear this amazing wedding dress and this beautiful ring on our wedding!

Thank you Kenza!!! :*

Reply
Johan

Hej!
Jag viil tävla åt min underbara flickvän. Hoppas inte jag skickar in försent!

Jag (27) och min flickvän (28) träffades för snart åtta år sedan, på en liten liten PUB i Sälen, där vi båda arbetade! vi träffades när vi var unga, mitt under en säsong fylld av fest och jobb. Och efter första dagen, har vi hållit ihop! när säsongen led mot sin slut.. och jag skulle flytta tillbaka till dalarna, och hon till västkusten, visste vi inte vad som skulle hända! men det dröjde några veckor.. sedan flyttade hon upp, och efter det har det varit vi på riktigt! nu bor vi i sälen igen, på samma ställe som vi träffades! och det är helt underbart!!

vi inväntar 2017 med både spänning, och sorg..
vi har bestämt oss att vi kommer att gifta oss under sensommaren 2017. Vi har egentligen inte haft bråttom, men har nu insett att vi faktiskt har det. Och det är just för att vi vill att alla i våra familjer skall kunna vara med oss på våran stora dag!
Min mamma är sjuk, och har en begränsad tid kvar.. och vår stora dröm är som sagt att alla skall kunna vara med! och då har vi insett att det måste ske så snart som möjligt! så nu har vi bestämt oss att det blir i slutet av sommaren, och det känns helt rätt och underbart att det skall bli av!
det skulle göra oss så glada om vi vann detta otroligt fina pris!
min flickvän skulle se ut som en prinsessa i den fina klänningen.
Jag älskar henne av hela mitt hjärta, och hon förtjänar verkligen det absolut bästa!
och vi hade självklart önskat att vi hade kunnat spara pengar under en längre tid, för att göra detta till det bröllopet vi verkligen vill ha, men nu ser livet ut så här och man för försöka göra det bästa av situationen. och vi vill som sagt inget hellre än att min mamma skall kunna få vara med oss.
därför skulle ju detta hjälpa oss något enormt.. att min flickvän för känna sig som en prinsessa på våran stora dag!
allt annat löser sig :)

med vänliga hälsningar,
Johan

Reply
Therese Fritzell

Dagen jag träffade Simon

Hej Kenza,
Här kommer historien om hur jag träffade min Simon. För fem år sedan befann jag mig ensam i Frankrike. Hade inte planerat att resa ensam, men så blev det. En dag träffade jag Simon, en för mig helt fantastisk person som kom att ändra hela mitt liv. Vi hade bara setts en månad när det var dags att åka hem. Simon kom från Belgien och jag vågade inte hoppas på att vi skulle ses igen, men så hände det fantastiska. Hemma i min lilla hemstad bara några veckor senare dök Simon upp. Han hade fått låna en bil och bestämt sig för att köra hela vägen upp till Sverige, om jag var lycklig. Nu har det gått fem år tillsammans och för ett år sedan föll Simon ner på knä och friade. Tiden har gått så fort, under dessa fem år. Vi har bott i både Bryssel och Stockholm, stöttat varandra, lärt oss varandras språk, hitta jobb, nya vänner och idag känns det som vi är närmare än någonsin. Jag är så lycklig att jag träffat Simon och i slutet av maj är det äntligen dags för vårt bröllop. Det hade varit en dröm att få bära en så fin klänning av Ida på bröllopsdagen. Är jätte spänd på att se hur din klänning kommer att se ut! Tack för all din fina bröllopsinspiration, den har verkligen varit till stor hjälp.

Vänliga hälsningar

Therese

Reply
Vanja

Vi träffades på en förfest och hade aldrig setts innan. När vi hälsade på varandra började vi hångla (brukar inte göra så hehe). Så vi hånglade nästan hela kvällen. Sen satt vi uppe och pratade om livet den natten. Sen den dagen var vi med varandra varje dag tills vi blev tillsammans! Det var så uppenbart att det verkligen var meant to be!! Detta var för sex år sedan :-) I somras friade han och nu ska vi äntligen gifta oss!

Och jag vill typ ha vårt bröllop precis som du haha. Älskar dina inspirationsbilder. Tycker dock att det är svårt med klänning så skulle verkligen behöva hjälp med det!!! Och det hade varit så JÄVLA lyxigt att få den designad av Ida Sjöstedt!!!

Sen har jag inte köpt vigselring till mig själv än heller så det hade varit helt sjukt om jag vann detta!!! :-)

Vinner jag måste jag verkligen bara säga jävligt mycket TACK PÅ FÖRHAND!

Reply
Palwasha

Jag och min fästman träffades via nätet, vi förlovade oss igår och har planer att gifta oss nästa år ?? Min fästman är 26 år gammal och bor i Belgien (jag är också 26) han studerar på heltdi, jag är en ensamstående mamma till en underbar 5årig pojke, jobbar deltid som tandsköterska. Som många vet så tjänar man väldigt lite som tandsköterska och som student är det ännu svårare att få ihop ekonomin. Därför har vi båda lite svårt med ekonomin och vi hade tänkt låna pengar från vänner/familj för att sedan betala av allt lite i taget.
varför gifta sig när man har trubbel med ekonom?, ju för att vi har ett distansförhållande och kommer från en muslimsk familj, det går inte att träffas när vi vill eller att bo ihop.
Att gifta oss så snart som möjligt är den enda alternativen.
Sist men inte minst, vi önskar dig och Aleks lycka till, må ni leva länge och lyckliga ihop med en massa fina barn ☺

Reply
Cecilia Andersson

Hej Kenza! (först; Stort grattis till er!) Jag brukar aldrig vara med i sådana här tävlingar då jag ändå aldrig vinner men kände att nu måste jag ändå försöka!

Jag och min fästman har varit tillsammans i snart 13 år. Vi började i samma klass när vi började 7an och innan sommarlovet i 9an så blev det han och jag. Min första pojkvän. <3 Vi var paret som ingen trodde på eftersom jag var värsta pluggisen och han var mer av en "bad boy". Men åren har gått och det har alltid varit vi. När vi fyllde 19 flyttad vi ihop i en trång liten ettan, men det var vårt!
Julafton 2007 så fick jag en liten ask i julklapp och han frågade om jag ville gifta mig. JA! Så vi började planera men visste inte då att jag var gravid. Så våra planer fick sättas åt sidan för att spara pengar till att flytta till något större. Oktober 2008 fick vi får fina, underbara dotter och två år senare fick hon en helt underbar lillebror.
Så nu har vi varit förlovade i 9 år och under dessa år så har min fästman startat eget företag, vi har fått två barn, jag har pluggat på distans på universitetet i 3 av dessa år och fått min examen, vi har köpt hus och ett bröllop har helt enkelt inte kunnat prioriterats.

Nu är vi 28 år och våra barn är 8 & 6 år och trots att det har varit några tuffa år att komma dit vi är idag skulle jag aldrig vilja ändra på något. Nu planerar vi för att gifta oss vintern 2017, efter 10 års förlovning! Det kommer att bli vi och barnen i en solnedgång på en sandstrand…

Reply
Frida

Promenader under stjärnklar himmel och norrsken över himlen, så började vår resa när jag var 15 och Niclas 16. Vi kommer från en liten by i Tornedalen där alla känner alla, men trots att vi gått på samma dagis och bott grannar lärde vi inte känna varandra förrän i tonåren. Promenaderna slutade med att Niclas tillslut vågade ta steget och pussa mig, det är nu 12 år sedan! En sak som våra familjer än idag skrattar åt är Niclas som alltid hade med sin egen kudde, som han hade under armen när han korsade vägen för att sova hos mig :)

Vi har hunnit vara med om en hel del tillsammans under de här 12 åren och ska äntligen bli herr och fru den 7/10-2017!! Precis som du ska jag få gifta mig med min bästa vän, den underbaraste människan jag vet som alltid finns där i både vått och torrt!

Att få dela denna dag med våra nära och kära är helt otroligt och allt annat spelar egentligen ingen roll! Men att få bära denna klänning och en ring som kan vara den finaste jag sett skulle verkligen vara grädden på moset för denna dag! Håller tummarna! Jag hoppas er dag blir som ni önskar och önskar er all lycka❤?

Reply
Tova

Wow Kenza, vilken helt galen giveaway, vem som än vinner kommer ju bli världens lyckligaste brud!

Jag och min fästmans kärlekshistoria är inte på något sätt optimal men lite småkul att berätta för framtida barnbarn.
Vi träffades i Barcelona 2011 när jag flyttade dit efter ett halvår i London, vi hade snackat på internet i en månad innan då han fick min mailadress av min storasyster för att hjälpa mig fixa jobb, och redan efter fyra dagar sågs vi, och sen dess har vi varit oskiljaktiga. Han hade dock flickvän vilket jag från början inte visste, ett förhållande sedan 7år som inte längre var bra, dom flyttade till barca tillsammans väldigt unga och höll nog ihop lite bara fr att de var tryggt (ändå oförsvarbart det han gjorde mot henne)! Jag blev därför den andra, den stora hemligheten! Detta är inte direkt en drömstart för ett framtida förhållande, men ibland måste man följa sitt hjärta.

Vi träffades hela sommaren men i stort sätt bara på nätter, och utomhus. Då han bodde med sin tjej och jag med folk från jobbet där dom två och även jag jobbade. Detta resulterade i att vi hade alla våra möten och allt sex utomhus på alla möjliga ställen i Barcelona och jag blev extremt kär i denna äventyrliga kille! Jag hade aldrig varit med om något liknande innan, den här snubben va ju galen haha! Men när sommaren hade gått och jag insåg att han nog inte kommer göra slut med sin tjej och jag höll på att bli lite för kär, så åkte jag hem till Sverige och började plugga till socionom. Detta gjorde att jag nu var fast i Sverige i tre och ett halvt år och hans största skräck var att flytta tillbaka dit. Han vågade nog heller inte inse att han fått mer känslor för denna sommarflirt än det var tänkt. Men ingen av oss kunde släppa tanken på den andra, och vi skrev varje dag. Så efter mycket om och men, nästa sommar i Barcelona igen, några dagar i indien och Thailand ihop osv så blev det tillslut vi. Sedan dess har jag bara blivit lyckligare och lyckligare! Jag har dessutom fått han att flytta till Sverige i omgångar och en månad innan jag tog min socionomexamen föddes vår första dotter i maj 2015 och vi flyttade tillbaka till Barcelona i augusti (vi bor ganska nära hans ex och vi träffas relativt ofta hos gemensamma kompisar så no hard feelings idag). I juni detta året fick jag reda på att vi väntar underverk nummer två som beräknas komma om sex veckor (en liten flicka till), och i augusti så friade han!! Helt plötsligt sitter jag här som 25 årig blivande tvåbarnsmamma och fru, vad sjukt!
Min dröm och önskan har alltid varit att gifta mig inom ett år så vi försöker planera att gifta oss i augusti som kommer men vi åker till Sverige nu efter nyår för att föda hemma igen av trygghetsskäl osv och inför det och utökande familj som dessutom redan innefattar två hundar så har vi måstat köpa en ny bil, och de två månaderna som väntar kommer göra det kämpigt ekonomiskt med tappad inkomst, fram och tillbaka till sverige och dubbelvagnsköp, därför hade denna vinst varit en helt fantastisk hjälp och möjlighet to make my dream come true!

P.s När jag gifter mig ska jag ha en liknande frisyr som du hade då du gjorde vilket jag tror var ditt absolut första riktiga modelluppdrag (helt säkert ett av de första iaf för ca tio år sedan), detta har jag sagt i snart tio år och står fortfarande fast vid det, har därför senaste tiden sparat ut håret och måste bara lyckas hitta igen bilden som jag vet att hag har sparad på någon gammal hårddisk någonstans med tusentals andra foton då jag inte kunde hitta igen ditt absolut äldsta bloggarkiv strax efter att min kille friade för att visa honom :D

Reply
Ofelia Nilsson

Nästan fyra år har jag och han varit ett par
Ja, när man räknar på det blir det ganska många dar
Allt började med en påskkonferans
Och sen blev det minst sagt en romans
Kärlek vid första ögonkastet är väl inte riktigt sant
Jag är ju trots allt lite utav en pedant
Men kanske tredje, sjätte eller sjunde
Man skulle nästan kunna säga att allt gick fortare än OS-spurten 1984 gjord av Gunde
Han är såsen till min kebab
Haha den där kanske lockar dig till flabb
Han är jordnöten till mitt smör
Och gud, han är så snygg att jag tror jag dör
Med dessa liknelser förstår säkert också du
Att jag självklart, snabbst möjligt, vill bli hans fru
Frågan ställde han i somras bredvid en sjö i Budapest
Så självklart ska vi nu ställa till med en ordentlig fest!
I Augusti smäller det och då ska allt vara klart
Lokal, kyrka, klänning, ring och mat
Därför hade det varit sjukt kul att vinna en klänning från Ida
Att bära när jag med Oscar går sida vid sida
Genom kyrkan och se ringen på fingret glimma
Nu orkar jag inte längre rimma

Puss o kram
Hoppas jag hann skicka detta inom tävlingens tidsram ;)

Reply
Hana

I am from Singapore but I now live in Stockholm. Its been a one hell of a rollercoaster ride with me and my fiance. We met in 2012 while I was visiting a mutual friend in Uppsala for Valborg. We stayed in his tiny room. It was 6am and I had just got off a plane and really awake while they were sprawled on the bed and sofa. I burst into the room, opened my bag and started throwing singapore candy I had bought (bear in mind, i didn’t know who my fiance was at that time). During the days of valborg, he asked me to join him to gothenburg where he lived as he couldn’t bear just stopping at a couple days. He wanted to get to know me! He then came to visit me in Singapore that year and everything else was history (almost). I managed to move to Stockholm (and so did he) and we got engaged exactly one year ago. We will be planning our wedding during the next year and this is an amazing opportunity!

Reply
Ellinor Törnquist

Vilken möjlighet och gåva det här skulle vara, för mig och min älskade underbara! I april 2014 blev det vi, och sedan dess har vi legat i. Studier, jobb, hund, hyra och hus – ja jisses, vårt liv tillsammans är ett enda glädjerus. Vi träffades på hans bands spelning, jag hade inte tänkt gå dit, jag mådde ärligt talat skit. Men tack o lov så kom jag dit, sedan dess har han varit min favorit, en pusselbit. Väl på plats, han inget direkt sa, men därefter pratade vi var dag. Sena nätter och eviga samtal om allt mellan himmel och jord och ett tu tre så tittade vi på köksbord. Han min sambo har varit i snart 2 år, det är inte alltid lätt och ibland fäller man en tår. Men sånt är livet och det är ingen fara, jag vet ju att vi har varann och med honom får jag livet erfara. Han är givmild, lugn och varm, han fick mig på fall med sin härliga charm. Vi varandras motsatser är, jag har temperament och kan ofta bli tvär, men han vänder mitt humör, nästan som en trollkonstnär. Han är slarvig, inte direkt någon fena på ordning och reda. Men han tar fram det bästa i mig och jag i honom, vi kompletterar varann. Vår kärlek den är sann. Vårt liv har redan börjat ihop, men jag längtar efter och är ödmjuk inför resten av våra liv – vår vardag och våra äventyr – vilket ljuvligt tidsfördriv. Det är ett privilegium att så småningom få äkta denna man, vår kärlek går över hav och land. Han friade i november och bröllopet är tänkt att stå i september. En vinst som denna, hade varit en skänk från ovan, sannerligen den bästa gåvan. Eftersom vi båda studenter är, så växer inte pengar som skogsbär. Men det gör ingenting, det spelar inte så stor roll, bara jag inte behöver se ut som ett troll. Jag önskar bara att få känna mig vacker, ja kanske så pass så jag orsaker hjärtattacker.

Reply
Sahar

Hej! Min älskade sambo och jag skall äntligen gifta oss. På vår 5 års dag :) vi har vetat från början att det kommer bli vi. Men min sambo ville inte gifta sig, han hade inte mycket tillit till äktenskapet och den viktigaste anledningen var: “Jag älskar dig för mycket, jag vill inte skiljas”. Det är svårt att gå emot det argumentet, men jag ville gifta mig så gärna. Så jag friade (i typ 3års tid) och gång på gång fick jag nej. Men det gjorde ju inget för det var fortfarande vi. Vi bestämde att även om vi inte ska gifta oss skall vi ha en kärleksfest för att få fira vår kärlek till varandra, festen skulle vi ha just på vår 5-års dag. Sen hände något, han ändrade sig. På vår 4-års dag valde han ut en plats där vi kan se utöver vår älskade stad och valde att gå ner på knä. Det var inte lätt för honom, för de som känner mig så vet man att det är inte lätt att få syl i vädret när jag väl satt igång. Vi hade suttit på den kullen ett litet tag innan han tog mod. Jag utbröt i en komisk kombination och gråt och fnitter… trodde jag sa ja. Men det var snarare något som är svårt att beskriva i ord, men tänk dig själv att du halvhysteriskt gråter och skrattar i samma veva, håller din hand framför munnen för att du inser hur knas du ser ut, och klämmer ut ett ja :) så otroligt lycklig var jag just då! Så otrolig lycklig är jag just nu! Så min kärleksfest blir ett bröllop! Men nu är det så att jag redan har en bröllopsklänning och den ringen jag tänkte ha som vigselring kommer inte uppgå i 35 000kr. Om jag mot förmodan skulle vinna, skulle jag hellre vilja att en av mina närmsta vänner Idah och Jonas som också gifter sig nästa år får priset. Då kanske dem får berätta sin fantastiska kärlekshistoria. Tack för mig.

Reply
isabelle

Oh my what a dream this would be.. I met my wonderful fiancé at new years eve for 6 years ago! (31 december 2010!). He knew who I was, but I didnt know who he was. (we went to the same school, and he had been looking at me for a long time but didnt have the guts to ask me out..). At new years eve we danced, talked and kissed. After that, we talked on the Phone every day, and went on our first date in february (where i actually stepped in dog shit just before i went in to the restaurant, so that was a “succes”),haha. Anyways, ever since that day, we have been a couple through difficult times, and wonderful times..and i love him more than i thought was ever possible to love someone. He proposed to me the 25th of oktober 2014. We are still planning, but obviously we have to save up money for our dream wedding. This dress and ring would be more than a dream come true for me. :)

My e mail: [email protected].
– Isabelle :)

Reply
Robin

Ser att det är många killar som kommenterat och jag antar att många av dem, precis som jag, blivit beordrade att försöka vinna klänningen och ringen åt sin blivande brud. Inget att hymla med…

Så här är mitt bidrag:

Jag träffade min Linda på första skoldagen i sjuan. Det var uppenbart att hon var en av de coola tjejerna i klassen och jag blev betuttad direkt. Jag var dock knappast en av de coola killarna, så min förtjusning gick obesvarad och övergick istället i vänskap.

Vi gick i samma klass genom hela skolan, med andra pojk- och flickvänner, och fortsatte att umgås som vänner efter studenten. Men efter en utekväll, med lite hjälp av min wingman, visade det sig att vänskapen kunde bli något mer. Oturligt nog var detta kvällen innan jag skulle iväg och säsonga i fem månader så jag fick motvilligt åka iväg.

Väl hemma igen stod det till min stora glädje klart att där fortfarande fanns något mellan oss och vi blev snart ett par (vilken kom som en chock för alla våra vänner). Vi flyttade ihop och efter två år friade jag. Vi pluggade båda två så det där stora bröllopet vi drömde om fick vänta tills vi lyckats spara ihop pengar.

Men som med så mycket annat kom livet emellan och nu fem år senare har vi hus och en liten Benjanin, men fortfarande inga pengar till vårt stora bröllop. Det har visat sig att det inte är så självklart för en lärare och en sjuksköterska att samla ihop till ett bröllop med hundra gäster. Men vi ger oss inte…

Linda är den finaste människan jag vet och hon förtjänar allt det bästa här i världen.

Även hutlöst dyra klänningar och ringar…

Reply
Annica

Jag träffade min Emil på jobbet.. första gången såg jag honom på lagret liksom typ lite snabbt. Tyckte han var sjukt fin men jag hade ingen chans på honom tänkte jag. Så tittade på honom i smyg i 2 år. Sen tog min kompis och slängde iväg vänförfrågan på fb. Han acceptera den och jag blev nervös för han hade inte lagt märke till mig.. men efter 1 vecka så träffades vi själva. Jag var så nervös. Men vi träffades i ca 3 månader och samma veva åkte han utomlands och där insåg han att han tyckte om mig för mycket. Så när han kom hem så blev det vi förevigt.

Reply
Henrik

Min och Gabriellas kärlek..

Vi träffades på Gabriellas studentfest våren 2011.
Vi båda stod på dansgolvet och dansade till David guetta. Jag och Gabriella fick syn på varandra och det slutade med att vi var tillsammans resten av kvällen. “Han var ett fyllehångel jag aldrig blev av med” brukar Gabriella skoja om..
Efter den kvällen började vår kärlekshistoria och några månader senare så blev de äntligen vi.
Vi gjorde allt tillsammans, vi festade, vi skojade, vi tränade, vi baka, vi skratta, vi dansade, vi reste. Men allt var inte perfekt hela tiden, det var en väldigt intensiv period, vi grät, vi bråkade, vi skrek, vi var ledsna, med familjer som har brutit samman pga av alkohol, utbrändhet, deprisson så har det inte alltid varit så lätt. Men varje gång så kramades vi om och fanns där för varandra.

Nu 5 år senare bor vi tillsammans i vårt dröm hus som vi själva håller på att renovera. Tillsammans med våra två katter. Den 4 november 2017 så friade jag till henne, en helt “vanlig” fredag här hemma. Egentligen inget märkvärdigt, vi åt vår favoritmat och väntade på idol.. Hon blev helt chockad och svarade först, men jag har ju hela munnen full med mat ( haha ) och sedan så skrek hon ut ett JA!!

Planerna är att vi ska gifta oss i Augusti 2017. Inget stort eller märkvärdigt. Vi vill bara visa vår kärlek. Men jag VET att Gabriella egentligen drömmer om mer. Hon önskar sig sin sagolikaklänning, fantastiska blomster, en diamantring, hon önskar sig att få vara en prinssesa. Jag vet detta, men det skulle hon aldrig säga eller begära. För det är sån hon är, hon vill aldrig ta för mycket.
Det gör ont att jag inte kommer ge henne de.

Men jag vet att vi två älskar varandra mer än allt annat och den dagen kommer bli en av dom finaste dagen i vårt liv.

MVH
Henrik

Reply
Edwin

Hej !
På julafton för 4 år sedan såg jag min kvinna för första gången. Jag blev stormförälskad vid första ögonkastet. Där var hon och jag bara visste att hon var min. Vackrare än någon jag någonsin hade sett. Jag hade ingen aning om att man kunde känna så starkt för någon man just träffat, men min känsla sa allt. Hon var allt jag någonsin kunde önska och efter 3 månader var vi ett par offentligt! 4 år har nu gått och det har varit de bästa åren i mitt liv, hon gör mitt liv komplett. Hon är den starkaste kvinnan jag mött, ett tålamod man sällan stöter på och med ett hjärta av guld. Hon lyfter alla i sin omgivning och sätter sig själv alltid sist. Hon sprider glädje, trygghet och omtanke till alla hon håller kärt. Hon är en ängel utan dess like. Hon sliter hela tiden med motgångar och olyckor i sin omgivning och jag vet helt ärligt inte hur hon orkar fortsätta med samma styrka gång efter gång. Jag vet om att hon drömmer om att gifta sig, det gör jag med. Jag ser hur ögonen tåras på henne när Vi pratar om dagen och jag önskar så att kunna få fria till henne snart.
Hon är värd den vackraste ringen och det ska hon få men skulle jag vinna denna tävling så vore det möjligt inom en snarare framtid.

Reply
Matilda

Jag träffade min fästman för snart 5,5 år sedan. Den kvällen vandrade vi runt i staden vi bodde i tills vi närmade oss mitt hem, han stannade då upp mig, la sin hand på min kind och kysste mig i ösregnet. På något sätt visste jag där och då att han var den jag letat efter men kunde inte ana att det faktiskt skulle bli vi. Han har alltid lyckats överraska mig, det var han som tog första steget till att det skulle bli vi. Den 12 augusti 2014 kom den största överraskningen hittills, med ett frieri i vår första gemensamma lägenhet vi flyttade in i samma dag. Vi drömmer nu om ett stort bröllop där vi kan bjuda in alla nära och kära. Att jag skulle få möjligheten att överraska honom med en vinst av en brudklänning och en vigselring skulle ta oss ett steg närmare vår dröm!

Reply
Jennifer Eriksson

Min tvillingsyster är nyförlovad. Min bästa, finaste tvillingsyster. Hon har ställt upp i vått och torrt, ända sen vi var små. Hon stöttade mig i beslutet att säga upp kontakten med vår pappa, trots att hon själv inte sa upp kontakten med honom. Hon har stöttat mig under mina depressioner som pågått till och från sen jag var 15 – hon har alltid kunnat få mig att skratta även när det känts som mörkast. Hon lät alltid mig vara prinsessa i alla lekar, och hon fick vara prins. Jag skulle så himla gärna vilja ge henne chansen att vara en prinsessa på sin bröllopsdag.

Hon och hennes blivande man träffades på en jobbfest för fem år sedan. När jag pratade med Hanna dagen efter festen var hon redan head over heels för Dennis. Jag var lite skeptisk – hon hade ganska nyss gjort slut med sin tidigare pojkvän. Men sen den dagen har dom varit oskiljaktiga. Hanna och Dennis är det paret jag känner som har roligast med varandra. Jag har inte sett min bästa, finaste tvillingsyster såhär glad någonsin, och det har hållit i sig i fem år och förhoppningsvis för resten av sitt liv. Dennis har blivit en självklar del i vår familj, och har funnits i vått och torrt även för mig. Deras kärlekshistoria består av mycket skratt, men även motgångar som dom gemensamt tagit sig igenom. Det är den finaste kärlekshistorien jag vet.

Min tvillingsyster förtjänar verkligen det här, och det vore så fantastiskt att få ge henne chansen att få den vackraste bröllopsdagen hon kan önska sig.

Reply
Cecilia

Hej Kenza,

Jag och min fästman träffades för första gången på en pub i vår hemstad Vasa. Jag minns att jag hade dejtat ett flertal killar under det föregående året men ingen av dem hade varit den rätta, dessutom hade ja blivit riktigt sårad av en av dessa killar. Egentligen hade jag inte tänkt gå ut alls den kvällen som vi träffades, och jag var dessutom fast besluten om att sluta dejta för ett tag framöver. Till slut blev jag ändå övertalad att följa med en av mina vänner ut. Vi besökte ett par barer innan vi slutligen beslöt oss för att besöka på denna pub. I detta skede hade jag intagit ett par glas och kände mig passligt avslappnad… Det var då jag såg honom. Ungefär 10 meter framför mig, där han stod och talade med en av sina vänner. I normala fall skulle jag enbart ha konstaterat att “oj, vilken snygging”, men tack vare (jo, för en gångs skull tack vare) alkoholen tvekade jag denna gång inte en sekund, utan gick rakt fram till honom och introducerade mig själv. Vi talade en stund, och min vän anslöt efter en stund till diskussionen. Ursprungligen trodde jag att min blivande fästman var mer intresserad av min vän än av mig, men senare visade det sig att det inte stämde. Min fästman lämnade puben en stund senare, men tog följande dag kontakt via Facebook och på den vägen är det.

Idag bor vi tillsammans i Helsingfors tillsammans med våra två katter. Min fästman arbetar som ekonom medan jag själv studerar till läkare på Helsingfors Universitet. Det tog mig tre försök att komma in på läkarlinjen, och de tre försöken medförde verkligen blod, svett och tårar. Genom hela processen (under vilken jag inte varit mitt bästa jag, minst sagt) har min fästman stått vid min sida hela tiden och peppat mig ända fram till målet. Mycket tack vare min fästman får jag nu studera till, och i framtiden jobba med, mitt absoluta drömyrke.

Till min stora lycka friade min fästman den 4.8 i år och vi har, faktiskt tidigare denna vecka, bokat en festplats för vårt kommande bröllop som kommer att inträffa den 4.8.2018. Bröllopet kommer att firas i Vasa, staden där vi en gång träffades den där kvällen för över 7 år sedan.

Med hoppfulla hälsningar,
Cecilia

Reply
Michaela Eliasson

Hej Kenza,
Vilken vacker klänning och såna ringar!!
Jag och min fästman Kim träffades genom gemensamma kompisar under gymnasiet när vi var 16 år. Var kompisar under ett par år när vi sedan upptäckte att det vi hade var mer än vänskap vid 20 års ålder och nu åtta år senare är vi fortfarande lika nykära och förlovade sen två år tilllbaka.
Mitt drömbröllop är i en vacker klänning med min bättre hälft och bästa vän vid min sida, med den närmsta familj och våra vänner som vittnen. Alltid älskat havet så på en strand någonstans hade jag velat säga ja till honom, vid västkusten där vi bor eller utomlands spelar mindre roll bara det är vi två. Pratat om att 2017 är det år det är dags att bli man och hustru och längtar tills dess.

Kram Michaela

Reply
Emma

För snart 4 år sedan bröt jag mig loss från min destruktiva bana på riktigt, tog upp kontakten med min familj och kom in på en utbildning som jag ville gå. Jag och mamma åkte från stan för första gången på många år upp till vårt släktställe i fjällen. Första dagen som vi åker in till byn så står han där. Den absolut snyggaste killen jag har sett i hela mitt liv, en kille som jag känner igen från min barndom. Hans släkt äger gården bredvid vårt ställe, och min mamma växte upp med hans pappa och faster som bästa “semestervänner”. Jag känner hur jag får ett sånt där riktigt fånigt flin i ansiktet, och hela hjärtverksamheten bara avstannar. Han kommer fram till mig och hälsar, men hjärnan startar ändå inte riktigt. Inte förrän han börjar se awkward ut och vända sig om, får jag fram ett överdrivet “Heeeeej” och ger honom en kram.
Våra familjer spenderade resten av veckan tillsammans, lagade mat över öppen eld, sköt på skjutbana, vandrade i fjällen, gick på marknader och allt möjligt. I slutet av veckan gick vi på dans på folkparken och mitt i en bugg hade vi vår första kyss. Jag hade aldrig förr känt mig så fri och trygg på samma gång, och sen dess har han fortsatt att få mig att känna så. 2018 gifter vi oss och eftersom jag har drömkillen så hade drömklänningen gjort det hela komplett, för det hade jag aldrig haft råd med själv. ❤️❤️

Reply
Linda Funk

Dear Kenza,

I will try my best to find the words in English while telling you our and a kind of my story. Actually, i never really was a positive thinking person. Like my dad, I tend to think negative for not getting disappointed afterwards. But this time, I am so happy like I never was since I found my beautiful future husband Alex. So I want to try being positive and competing in your ‘The Big Giveaway Part 10′!! You cannot imagine how happy I was when I saw this post!! Dreaming about a wonderful dress and a gorgeous wedding ring seems to be in our roots :)) The dress ist breathtaking and looks so beautiful on you :) I really wish that I could have the luck to marry in such a beautiful dress, too.
To myself: My name is Linda Funk, i am from Germany and study in Münster since 3 years now. When I moved to Münster I was so confused and I always dream about finding my Disney-Dream-Prince that kisses me out of my dreams and shows me how wonderful the world is when you experience everything as a couple. But at first, there was no one, who really wanted a serious relationship. I already knew Alex, but he didn’t see me, when you know what I mean haha.. I mean, it was always during parties that I saw him and maybe a man doesn’t look for his woman in a club. Years went by and by pure chance, I run into him many times. I was always wondering how charming he is and that I reaallly like his humor. But I never ever thought that I already knew the man that I’ll marry some day and have children (awwwww *.*)..
Almost 3 years ago, Germany was playing football in the European Cup against Ghana I think, and then all the people in Münster where celebrating in the City. I lived there in a little student-appartment-share. My friend, Jenny, texted me I should come there and celebrate with them, but I had to learn for an exam… When my head was so full that i couldn’t think so more :D how so often..I went there and she celebrated with the friends of Alex!! I was excited when I saw him. And after some time, he came to me and that was the first time I saw that he really saw me AS A WOMAN :) haha I was so happy, BUT like God I wanted, I don’t know.. I was meeting another guy and i don’t wanted to behave inappropriately. Alex asked me If I had a boyfriend, and unfortunately I had to tell him the truth, because I just couldn’t lie to him^^ I told him that i was meeting someone and he seemed to be sad, he expected an other answer to his question. Maybe someone told him that I was single.. I was sad to, because I liked him so much.. I don’t know why, but I continued to meet this other guy who didn’t really make me happy. Nowadays I cannot understand why I did this, but it is no more relevant for today, as everything turned into the right direction :-)) Alex didn’t want to stop contacting me and I always told him I was in a relationship now. My life was like a Sinus-Curve, between family, university, my ex-boyfriend with whom I always had complications, and me… In this time my little beautiful sister Sina was born ( I LOVE HER SOOOO MUCH!!!) she is so beautiful has blonde hair and biiiig brown eyes. She’ an angel. <3 Then my grandpa died.. And that was a really hard time for me, because he was like a dad for me. He taught me how to live and always encouraged me to want more! I miss him so much. After the loss of my grandpa, I realized that no one would help me to make my life a better one! This is only my choice and it's me who can do this! I finished with my ex and tried to be positive and work on myself. I planned a semester abroad in France and was really happy about what was happening. In this moment Alex knocked another time at my door… hehe :) Today I am so happy that he never gave up. He asked me for a date in a Shisha Bar.
I don't really wanted a relationship, because I was going to go to France for 5 months. But God knew what was better for me! He sent me Alex, who was courting me:) We had 8 Dates and we never kissed, because I was shy and not sure if i should began a relationship before going to France. The 9th Date was soon beautiful. We were at a Sushi restaurant and everything felt like we were never not a couple (even if we did not kiss to this moment :D). For me, it was really a romantic way to get him to know. He was looking at me as if I am the most beautiful woman on earth. And I loooooved to look in his eyes while he was looking at me. I was so intensive and in this moment I knew, that I never ever no more wanted to live without this guy !!!!! The next Sunday I was chilling in bed at my parents house and texting with him, I was so emotional about my semester abroad and about him and I told him that i was scared to go to France without him.. And he told me that he doesn't want me to to go neither. I knocked at my sisters door (her name is Sophie and the ist 18 years old and my maid of honor :))))) I am so proud that I could ask my sister for that. Yessss, and I asked her if I should take the car drive to him and just kiss him! ohhhh.. She was shocked that this didn't happen till then ;D But I had do tell her that he tried to kiss me 2 times, but I was so scared that the kiss would disappoint me as everything was so beautiful…. it was so beautiful!! I was and am so in love..:)
You see, I can really write a book about us :D haha my friends are always telling me to come to the point. So hahahah. We kisses, I went to France. During my stay of 5 months he called me every night at 11 PM FaceTime. And he visited me there. That were 3 very romantic days. We were at Cannes, Monaco and Antibes and enjoyed the time. At the sea in the night in Cannes, he told me that some day he wants to marry me. And 2016 would be our year. :)))))) Yes, and then he told me that after the first date, when he returned at home, he already knew that I would be the woman he marries and the woman with whom he would have kids someday. That touched me so much.. so much. And as you can imagine, I was waiting the first half of 2016 everyday that he askes me if i want to marry him :D hahaha. But I had to wait until June. In June 2016 :) the 13th June 2016 was the night he proposed me. We made vacation in Menorca, had dinner in a restaurant. He told put on my high heels :) and after dinner we went for a walk and he stopped at a bay. He said 'Let's make some photos there.' I was soon naive :D He embraced me..'Linda, my life was always beautiful, I never had a moment where I was not happy, I thought this was a good life, but now since I have you I really know what life means. With you I am far more lucky than I ever was..' I was shocked!!! I thought he would cry and didn't know what was going on!! I looked at him and he stepped some steps back opened his little bag and bring a casket out!!! His hands we're shaking so much and he fell to his knees and asked me:'Linda do you want to be with me for the rest of your life and marry me?' AAAAAAAHHHH, I thought that I never would cry when someone proposes me! BUT I was crying linke a baby.. hihihihi Ohh.. yes. It was so beautiful and romantic. It was only us 2 in the moonlight :)
And now, we are living together in Münster in a little appartment. I love to live with him together. We are planning our wedding and already registered for the registry office. We will marry on 3th May :) And on 10th June we will marry in a church.
I am happy to marry the best man on earth and live with him till the end :) Far longer than forever (My favorite song of the disney movie: The Swan Princess) that our motto for the wedding, too :)

PS: I hope that the resemblance of the names of our fiancés will bring good luck!
I wish you a Happy New Year and love and luck for you two!! I am happy or you that you found you better half, too.:)

I am competing here maybe as the last girl, but I wanted to try it! Thank you for your time reading it. My sister and maid of honor is telling me now to wait, because we and our boys are going to Köln to celebrate the New Year:) Thank you so much and wish you all the best!!!

Reply
Iida

Hej Kenza,

Vi träffades med min fästman för nio år och en dag sedan. Inledningsvis hade vi sett varandra en gång tidigare, men den var dagen då vi hade vår första dejt. Vi skulle träffas klockan fyra prick under en klocktavla till ett stort varuhus mitt I Helsingfors, som heter Stockmann. När jag gick mot Stockmann fångade min blick en stor blond man klädd I en skinnjacka med en Clive Cussler -bok i handen. Dejten gick fint, så pass fint även att det tog hela åtta timmar innan vi skulle skiljas. Där började vår saga som ledde till att redan ett halvt år senare bodde vi tillsammans som tjugoåriga finnar i Stockholm.

Sju år sedan, på vår tvåårsdag, hade min sambo ordnat en överraskning till mig. Vi var på besök i Finland och jag hade fått instruktioner till att skaffa en vacker ny svart klänning och ett par nya höga klackar samt packa med alla saker som jag behöver för att klara av en endagsresa. Min sambo hämtade mig hos min mamma och började binda en sjal framför mina ögon innan vi satt oss ner i bilen så att jag inte skulle se vart vi var på väg. Jag hade ingen aning var vi hade hamnat och när jag fick öppna mina ögon var jag inne I ett lyxigt omklädningsrum där jag hade en badrock framför mig utan att ha blivit smartare om var jag var. Sedan blev det klart att det handlade om dayspa där jag skulle få en ansiktsbehandling med en del massering samt sminkning därefter. Efter att ha blivit färdig med behandlingar klev jag ut ur rummet där Han stod med en ros I handen I förväntan av mig, med en ny badrock som jag skulle byta till. Jag bytte badrockar och vi började gå längs en smal gång genom en byggnad som jag fortfarande inte kände igen. När vi hade nått den andra sidan av byggnaden så kom vi plötslig ut till en korridor i en hotell, som hette Klaus K, som ligger mitt I Helsingfors. Alla mina väskor och det jag behövde väntade mig I rummet och jag blev tillsagd att ha en timme på mig att göra mig klar inför kvällen. Efter en timme kom min sambo – igen med en ros I handen – till att hämta mig. Vi tog en taxi från hotellet till restaurangen. Restaurangen i frågan hette Chez Dominique som var under den tiden den finaste i Helsingfors och även i världen med sina två Michelin-stjärnor. När vi kom fram till restaurangen var jag helt övertygad att Han skulle fria till mig där I restaurangen. Nio rätter med underbara viner kom och gick förbi utan någon ring. Ändå var jag glad, fast en smula förvånad när vi började promenera tillbaka till hotellet efter en otrolig dag. Under den korta resan kunde vi inte sluta småskratta även med tanke på den fallande snön som hade täckt marken överallt runt oss. Framme vid dörren till vårt hotellrum öppnade jag den och klev in. Rummet var fyllt med rosor och ljus och till min stor förvåning när jag vände mig om så stod Han på knäet. Då tackade jag JA.

Varje år sedan dess på den 30nde december har vi ätit middag i en lyxig restaurang och fortsatt vår kväll med att stanna I en hotel som påminner oss om den dagen och oss. I går var en sådan kväll och vi var i densamma hotel som sju år sedan då jag blev friad.

Men nästa år ska det vara ännu mer speciellt för då ska vi jubla vår 10-årsdag med att tacka JA till varandra. Vi kommer att ha vårt bröllop i den centrala Helsingfors och vi ska fotograferas den 30nde december 2017 under den exakt samma klocktavla som tio år tidigare klockan 16.00 men bara som ett äktapar, Jag och Han, den stora blonden I skinnjackan som hade en bok I handen.

Här är vår historia. Nästa år blir särskilt speciellt för oss och det skulle vara otroligt skönt att få vinna den här tävlingen och få gå nerför gången till altaret i en spektakulär bröllopsklänning med egendesignade ring i fingret.

Med vänliga hälsningar,
Iida

Reply
Linda

Hej Kenza!

Stamplade på ditt inlägg på instagram, när jag faktiskt var och tittade på olika klänningar till mitt bröllop.
Jag och min fästman har ungefär varit ihop i 4 och ett halvt år nu. Det tog min man 6 månaders kämpande innan jag gick med på en dejt, det var kärlek vid första ögonkastet för honom men min kärlek växte för honom med tiden. Jag insåg vad en bästa vän är och att handlingar betyder mer än ord. Hand sätt att få mig att komma ut ur min “Shell” och att skratta när jag ville gråta. Det har inte alltid varit ett dans på rosor. Vi gjorde slut efter 2a året ett tag, för att sedan inse att älska någon betyder att kompromissa och vara osjälvisk. Sedan dess har vi varit oskiljaktiga och nu längtar vi till vårt bröllop med en framtid tillsammans där vi båda varje dag aldrig tar varandra för givet<3.

Hälsningar Linda

Hälsningar

Reply
Charlotta

Hej och gott nytt år!

Anton och jag har en ganska lång och härlig historia, vi träffades första gången i gymnasiet 10 år sedan, han var kompis med mina kompisar och vi gick på samma fester ibland. Anton hade dock alltid en flickvän, han var utåtriktad och glad och jag kände inte att jag var hans typ.
Flera år senare träffas vi i samma film-utbilning var jag drar en kurs och han är elev. Jag kommer ihåg att min första tanke om honom när vi träffades igen var “hans flickvän är så lyckligt lottad”! Han var sprallig, snygg, vänlig och varm, och vi drogs till varann som magneter. Efter flera månaders sneglande på varann, vi var båda i skilda förhållanden då, berättade jag för honom att jag precis blivit singel och hans ögon blev vida som tefat. Han skilde sig från sin dåvarande tjej och två veckor senare var vi ihop.
Jag har alltid sökt kärleken från exotiska och spännande platser, jag har förhållanden med personer från olika städer, land och kontinenter än var jag bott. Till slut hittade jag min man som hela tiden bott en kilometer från mig och vi har nu varit lyckligt ihop i nästan 6 år. För exakt 3 veckor sedan kom jag hem från jobbet en kväll och promenerade in i vardagsrummet som var fyllt av tända ljus och en Anton som frågade om jag ville bli hans fru, det ända jag kommer ihåg är att jag svarade SÅKLART! Så om ett år blir det bröllop med min bästa vän, hur lyckligt lottad kan man bli!

Reply
Kädy Moor

Hi Kenza,
I met my fiance 11 years ago and since then we have been inseparable. We live together in Estonia. He is absolutely wonderful and we always have tons of fun together. He finally proposed at Christmas this year. I was waiting for this a long time, however, it was a big surprise to me. I was pretty shocked, and my initial response was maybe, of course my next words were yes and how happy i am. Every day since that he makes fun of my silly response and calls me his future wife. It is so cute!! Now we are planning our wedding and we hope to get married on summer 2017. Our budget is quite small, so it would be a great help to us if we win this giveaway.
Best regards,
Kädy

Reply
Patricia

Rolig tävling, jag har faktiskt tävlat i två av dina andra tävlingar i förhoppning om att vinna något bröllopsrelaterat, dvs flygbiljjeter till new york och danslektioner.. Men detta skulle slå alla rekord om man kunde vinna!

Jag och min fästman är i full gång med planering för bröllopet som äger rum i Gävle den 26/8 2017. Det är så roligt att planera och jag trodde helt ärligt inte att det skulle vara så mycket att fixa inför.

Hur vi träffades? Ja.. Sommaren 2011 jobbade jag på Visby Glass.. På Gotland, och min fästman stod i baren på Gutekällaren. Vi träffades där, och man kan säga att jag spenderade ENDEL pengar i baren på gute och han spenderade ENDEL pengar på glass. Hehe..

Jag gick ut nästan varje kväll bara för att få stå i hans bar och dricka drinkar, samt flirta. Efter hans arbetspass gick vi oftast och hånglade i någon gränd och åt nattmat. Mina vänner tyckte jag var dryg som skaffade mig en sommarkatt, alla trodde det bara skulle bli så. Men tji fick dom. Nu i skrivande stund ligger vi i sängen med vår 4 månaders dotter och väntar på att få börja laga nyårsmiddag. Vi firar lugnt och stillsamt med god mat. Den sista januari ska save the date-inbjudningarna skickas ut. Det vore magiskt att få avsluta detta år med denna vinst. Lycka till till mig och även till Er med erat bröllop.

Reply
Patricia

Ett litet tillägg på min egen kommentar, blev så ivrig att skicka iväg så jag glömde att skriva och berätta om frieriet.

Exakt för 2 år sedan gick min pojkvän ner på knä, på en bro över Seine i Paris. Med utsikt över Eiffeltornet och alla raketer. I och med att det skedde efter 12-slaget så har vi vår förlovningsdag den 1/1. Det skedde bland kära vänner, och en av vännerna ska självklart vara brudtärna på bröllopet.

Reply
Sofia

Jag har alltid haft mottot “är det rätt känns det lätt”, trots detta har jag sällan trott på det när det gäller mitt eget kärleksliv. Jag har genom åren kämpat och slitit för killar som inte är intresserade, gått på dejter med killar jag inte ser en framtid med och försökt övertala mig själv att det nog kan bli bra ändå.. Efter över 6 år som mer eller mindre singel bestämde sig en av mina vänner för att ta tag i mitt kärleksliv och laddade ner Tinder (i mitt namn!). Morgonen efter vaknade jag med en kraftig baksmälla och en hög matchningar. Det var direkt en av konversationerna som fångade mig och när jag en vecka senare bestämt mig för att det här med Tinder inte var något för mig gav jag ändå denna kille mitt namn så att vi kunde fortsätta konversationen på Facebook.

Sagt och gjort.. dock blev konversationen innan första dejten mer utdragen än det var tänkt. Jag fick ett jobb i London och var tvungen att ställa in vår planerade dejt. Istället fortsatte vi prata varje dag i flera månader. När vi äntligen befann oss i Stockholm samtidigt fick vi till en dejt som skulle vara en lunch, men tog slut 12 timmar senare. Dagen efter sågs vi igen, och sedan dess har vi i princip bott ihop. Helt plötsligt var det både rätt och lätt – även för mig!

I somras tog min kärlek med mig till ett fantastiskt slott i Italien och frågade om jag ville gifta mig med honom. Mitt svar var ett självklart ja!

(Än idag vet jag inte om det var jag eller min kompis som “swipeade höger” för snart tre år sen – men jag vet att jag är väldigt lycklig att det hände <3 )

Reply
Sara Lindström

Jag och min fästman träffades för 6 år sedan…
Det var på en nattklubb där jag och mina tre tjejkompisar var ute för att fira födelsedag, då kommer det fram en kille och frågar; “är någon av er singel”? Ingen svarade direkt och tittade mer med den där blicken som att någon kommer och stör. “Nä hä, synd för min kollega här (lite längre bort) att ganska blyg och jag tänkte bara hjälpa honom på traven, han är lite blyg bara” sa han och dem gick därifrån. Sen gick vi och dansade varpå dessa killar kommer dansandes med inte allt för charmanta moves mot oss, varav den ena bar en mycket knepig hatt. Jaja, vi ville inte vara otrevliga så vi dansade med dem och försökte kallprata (skrika) så gott det gick på ett fullproppat dansgolv. Kvällen gick och sen kom killen i den knepiga hatten och presenterade sig – Johan. Han var superblyg och ganska svår att prata med pga sin blyghet. Vi var redo att gå hem, så jag säger något som aldrig förut har skett till Johan; “här är mitt nr, jag fyller år på måndag, du kan ju ringa och gratta mig om du vill. Tänkte att jag ville göra det enkelt för honom.
Han hörde inte av sig på måndagen men däremot på onsdagen. Han hade glömt bort att jag fyllde år. Vi bestämde oss för att ta en fika på stan dagen där på. Sågs några gånger men han var så ofantligt blyg så jag grejade inte att hålla igång samtalen hela tiden, tänkte att det här är lönlöst. Så hade min kollega sett oss när vi var och åt middag, så sa glatt dagen därpå; “Visste inte att du och Johan träffades, grattis – han är typ världens bästa människa!” Sen spred det sig att vi hade börjat ses, och folks spontana reaktion var i stil med vad min kollega sagt tidigare. Jaha, världens bästa kille alltså, som jag tänkt att jag inte skulle träffa mer… orkade inte blygheten… Tänkte att jag måste ge detta en chans för nångång måste han ju lätta upp lite?! Två månader hade gått och han skulle åka till London för att se något knepigt band med en kompis. När han kom hem hade han köpt små presenter från olika butiker, som att han skulle få mig att känna att jag varit med och gått på de olika ställena. Detta var nåt av det mest romantiska jag vart med om! Då började sakta gå upp för mig. Han ÄR världens bästa, roligaste, snyggaste killen jag mött, och han vill vara min!!! Efter ca 3 år fick vi världens finaste gosse och några månader efter friade Johan! Han sa då; “vi kanske inte behöver gifta oss inom ett år, men jag vill verkligen att du ska bli min fru en dag!” Det gjorde mig inget att vi inte skulle gifta oss inom ett år, vi höll på att bygga vårt drömhus och uppfostra ett barn, men jag är så glad att jag får bära en vacker ring som han valt. Till mig! En dag ska vi gifta oss men kanske bara behöver en spark i röven så vi tar oss till altaret en solig dag. ?
Gott nytt år! ??

Reply
Lina Sjödal

Hej Kenza!
Det började en fredagförmiddag i september 2012 när jag satt i min soffa på tredje våningen och åt en sen frukost. Helt plötsligt dyker en kille upp utanför mitt fönster. Det slutar med att jag har första parkett till att spana in världens hunk, det jag såg av kroppen i alla fall. Ansiktet missade jag då det var över fönsterkarmen. Helgen därpå såg jag en kille på dansgolvet med samma kropp och kroppsspråk som han i skyliften utanför fönstret. Jag gick fram och frågade vad han gjort utanför mitt fönster. Efter den kvällen blev det en första dejt, en promenad i ösregn. Sen träffades vi nästan varje dag efter det fram till december utan att bestämt säga vad vi var. När jag sen skulle åka utomlands en månad fick Jonas panik och ville veta om det var vi eller inte, så han frågade “chans “på mig. Jag åkte på min resa och sen efter att jag kom hem har det varit vi.
Vi har gjort spännande resor tillsammans, höjdpunkterna var att bestiga Kebnekaise och Kilimanjaro. Jonas har stöttat mig genom hypertyreossjukdomen. Vi har klarat av att flytta ihop och sen flytta ytterligare en gång till vår bostadsrätt.
Jonas friade på ett jättegulligt sätt men jag var så klart jättesur. Vi skulle på cykeltur och sen fika på ett mysigt café. På vägen dit ville han visa mig sin favoritlöprunda. Vad han inte sa var att det var en skogsstig. Det slutar med att jag, gravid i 6e månaden, jättehungrig och kissenödig försöker ta mig fram över stenar och rötter och blir jättesur. Självklart får han “punktering” och vill att jag ska komma tillbaka och hjälpa honom. Till slut vänder jag tillbaka för att titta på det punkterade däcket. Där står han på knä och petar på däcket. När jag kommer fram vänder han sig mot mig och frågar om jag vill gifta mig med honom. Jag svarar “ja, men det är väl klart att jag vill. Jag har ju din bäbis i magen och cyklar offroad för att titta på din löprunda, så vad tror du. Och varför gråter du?” Kanske inte helt optimalt att fria till en gravid, svettig, hungrig och kissenödig tjej och ha förhoppningen att vederbörande ska bli sprudlande glad och hoppa upp och ner.
Men som det ser ut nu ligger min blivande man i soffan med vår snart två månader gamla son på magen, hunden vid sidan och katten vid fötterna. Min lilla perfekta familj!
Vi planerar vårt bröllop till nästa vinter och jag hade så gärna haft denna vackra klänning på mig!

Reply
"Oskar"

Jag skriver inte mitt egna namn då min sambo läser din blogg dagligen och har förmodligen redan ställt upp i denna tävlingen.. Skulle turen vara med mig så vill jag att det ska bli en överraskning för henne!
Jag visste direkt när jag såg henne för första gången att hon var den rätta, det är henne som jag skulle spendera resten av mitt liv med. Det är väldigt konstigt att man kan känna så direkt genom att bara se en annan person, men så var det och så känner jag än idag när jag ser henne.
Det var en sommar för några år sen och jag hade precis kommit hem från en utlandssemester i Asien. En av mina vänner fyllde år och dom anordnade en fest för henne så varför inte åka dit och överraska med min hemkomst. Jag hade inte berättat att jag skulle dyka upp utan jag bara gick in på bakgården och det första som jag ser är denna tjejen, mitt i folksamlingen. Hon hade blont långt hår, en vit spetstopp, en blommig kjol och svarta slitna Dr Martens kängor. Det var någonting med hennes glädje och sprallighet som gjorde att jag blev glad över att se henne, även fast vi aldrig hade träffast innan. Mitt i mina tankar så kom min vän och omfamnade mig och välkomnade mig till festen. Kvällen gick och jag försökte mer och mer samla mig mod till att få prata med henne. Min vän märke mer än väl hur jag tittade på henne så hon gick och presenterade oss för varandra. Hon gav mig ett leende som jag kan leva med resten livet samtidigt som hon direkt bjöd in mig till ett kubbspel på gräsmattan. Kvällen fortsatte att gå och vi pratade med varandra som att vi inte visste annat. Men inget mer hände, jag visste bara hennes namn och ingenting mer.
Efter några dagar så kom den vanliga visan när det kommer till kontakt idag, en vänförfrågan på Facebook.. haha. Men hon svarade direkt och vi började att prata efter några minuter. Tre gånger träffades vi efter det och sen så var det hon och jag.
Hon lyfter mig och drar ut mig på sina galenskaper och hon pushar mig till mitt bästa. Vi båda studerar just nu på högskolan och en av hennes drömmar är ett fint litet bröllop på landet med sina närmaste, vilket jag har svårt att ge henne just nu när jag går i skolan.. Jag vill att hon ska få det perfekta bröllopet som hon verkligen förtjänar! Och jag hoppas att detta tillfället kan hjälpa mig med detta..

Reply
Jonas

Hallo!!

Min fästmö och jag har känt vararandra hela livet typ, dansat och hånglat på högstadie diskon när vi var unga. Efter skoltiden kom vi ifrån varandra. Träffades av en slump för ca 3 år sedan och nu har vi hus och barn på kommande.

Reply
Malin Erkers

Hej Kenza! Jag och Gabriel ska gifta oss den 28 oktober i en kyrka centralt i Stockholm nästa år och bröllopsplanerna är i full gång. Kyrka och restaurang är redan bokat men det återstår ju så mycket annat runt omkring. Du om någon vet väl det :) Blev tipsad om den här give awayen och tänkte göra ett försök. Vi träffades för 7 år sedan och blev ett par efter en månads dejtande. Gabriel jobbade natt på hotellet där vi båda arbetade och jag jobbade oregelbundna tider i hotellets kök. Vi hade jobbat på samma arbetsplats i nästan ett år utan att ha pratat med varandra men vi visste vad den andre hette. En kväll kom Gabriel till köket och var hungrig och frågade fint om det fanns någonting att äta. Det var för tillfället lugnt och jag bestämde mig för att laga något gott åt honom. Under tiden maten tillagades pratade vi konstant med varandra och vi båda upptäckte hur lätt det var att prata med den andre. Samtalet flöt obehindrat och vi skrattade ofta. Gabriel fick sin hamburgare och jag bad honom stanna och äta upp den. Tillslut gick han iväg och skulle fortsätta jobba. Det skulle ta nästan en vecka till vi jobbade ihop igen. Jag hade under den veckan tänkt konstant på Gabriel och undrat om han verkligen var så trevlig och snygg som jag mindes. Det var han! När vi väl träffades igen bad han om mitt nummer och sedan dess har vi varit oskiljaktiga. Jag har ofta tänkt på den kvällen och allt handlar om tillfälligheter- tillfälligheter som gjorde att vi träffades. Kram till dig Kenza och hoppas ni får ett underbart bröllop! <3

Reply
Martin

Hej.
Jag vill nominera min fina fästmö till denna tävling! På vår femårsdag i år bestämde jag mig för att gå ner på knä och fråga om hon ville fortsätta livet ut. Vi träffades första gången på krogen, där jag föll på en gång. Hon va svårare. Jag försökte kyssa henne redan där och då, men hon hävdade att hon inte var “en sån tjej”. Efter detta hördes vi hela tiden, och trots att hon hade tänkt vara singel ett tag (nyligen dumpad), så blev det vi två rätt snabbt. Vi är 26 idag och planerar att gifta oss (eller, givetvis är det mest hon som planerar.. ?) nästa sommar. Mest för att få ihop allt ekonomiskt och enligt planer. Hennes favoritdesigner är Ida Sjöstedt, men vi båda har insett att det är ingenting som vi kommer kunna ha råd med. Skulle hon vinna denna tävling, kommer hon definitivt få sitt drömbröllop. Och självklart, vill jag kunna ge henne allt i hela världen. ?❤

Reply
Emelie Berglund

Hej Kenza! Och tack för en inspirerande tävling. Jag tänker göra mitt bästa för att vinna denna tävling, och börjar då med det du efterfrågade: hur jag och min sambo träffades <3

Jag och min sambo firar 10 år tillsammans i februari 2017. Jag är trots dessa 10 år enbart 25 år gammal själv, och min sambo 26. Vi träffades alltså när jag fortfarande var 15 år och han 16. På den tiden då Lunarstorm var stort och MSN var nytt. Skolkatalogen var fortfarande det bästa som hände varje år, och sms var något man nyligen börjat med. Min pojkvän hittade mig i skolkatalogen. Han addade mig på MSN och skrev även till mig på Lunar. Svårare än så var det inte, och jag blev fast. Efter en biodejt och en hel del MSN och sms blev vi ett par. Idag 10 år senare har vi byggt upp ett liv tillsammans. Vi har snart levt längre ihop med varandra, än utan. Och därför känns ett bröllop som ett naturligt steg. Vi har även hunnit med att skaffa en son och bygga ett hus. Och till våren kommer lillasyster till världen. Efter det vill jag förverkliga vår dröm att gifta oss. Hade varit en fantastiskt sak, att få fria till min sambo med denna förutsättning på vår 10 årsdag.

Jag kan inte annat hålla tummarna över att vinna denna tävling. Hade varit en ära att bära en av Idas klänningar. Samt en riktigt vacker ring.

Gott nytt år på dig!
Och Alma lyckönskningar till dig själv på er stora dag då det är dags ?

Reply
Julia

Jag och min fästman träffades på Tjörn för 9 år sedan! Egentligen vad jag ute efter en annan man, men tog mitt förnuft till fånga när vi senare träffades igen och igen och igen under sommaren. I somras friade han och självklart tackade jag. Jag trodde jag var väl förberedd på att frieri men icke, jag blev ändå chockad! Han är världens bästa fästman och jag längtar så till vårt bröllop som är 8 juli 2017 i trakterna där vi först sågs! Gott nytt år!

Reply
Sanna

Vi träffade på Sandic när jag var 17,5 år och började jobba extra. Han är fyra år äldre och var så snygg. Vi blev kompisar, pratade mkt på jobbet, tog raster ihop, smsade och ringde varandra och hade lååånga samtal om allt och inget. Men inget hände på väldigt längre, vi var ju kompisar. Är slumpen så mötte vi upp en nyårsafton då jag och en kompis var på en dålig fest och lyckades tas oss in till stan sista bussen innan midnatt, vi skulle hem. Men Han skulle ut och ringde så vi möttes upp och gick hem upp för söderbacken när klockan slog tolv, hand i hand. Det var magiskt. Sen blev vi tyvärr inte tillsammans utan fortsatte till någon slags kk-relation fast med gullig sms och långa samtal om allt. Jag var så KÄR, mycket hjärtekross och fult spel senare så avslutade jag relationen. Han åkte på en lång resa och var borta minst 100 dagar och ringer helt huxflux från Singapore och undrar hur jag mår. Han kommer senare hem från resan och är så ledsen för allt han har gjort som sårat mig. Vi ses inte på hela våren trots att vi bor i en liten stad. Men när vi väl ses så finns kändisarna fortfande där och han erkänner äntligen att han också har känt likadant hela tiden men varit rädd och haft en enormt bekräftelsebehov. Han insåg allt detta när han backpackade och vad som verkligen är viktigt. Jag valde tillslut att börja träffas på riktigt och var väldigt tuff mot honom som fick vinna tillbaka mitt förtroende, min tillit och mitt hjärta. Men det gjorde han och sedan den dagen har det varit vi, tillsammans genom allt. Han är världens finaste som alltid fångar upp mig, stöttar, gör mig glad och överröser mig med kärlek. Vi är själsfränder och vet att livet inte alltid är lätt men vet att det vi har är värt att kämpa för när det är tufft. Lyckligaste dagen i mitt liv var för tre år sedan när han friade till mig! Vi hade börjat fundera/planera att gifta oss under nästa år men han blev precis delägaren i ett företag så där försvann alla hans sparpengar plus ett stort lån, det är hans dröm och det kommer att gå väldigt bra för honom då han är så driven och det är hans passion men det dröjer eftersom han är så klok och vill betala av lånen i första hand. Jag blev för tre månader sen arbetslös efter 1år och 10månader på ett jobb där jag trivdes väldigt bra och presterade bra men när det blev en fast tjänst som jag skulle kunna söka så fanns en person inom organisationen som redan var fast anställd men utan permantent placering som hoppar runt på olika avdelningar där det behövs så jobbet gick aoutomatiskt till henne. Det var en stor sorg speciellt då vi var ett otroligt härligt och bra jobbgäng. Så just nu ser det väldigt svårt ut att gifta sig inom 1-2år och människor i våran omgivning frågar frekvent när det blir av.. Så om vi skulle bli dem lyckliga vinnarna betyder det att vi kan gifta oss nu efter 7 år tillsammans och 3 år som förlovade! Det vore som i en dröm att få skrida fram till altaret i en Ida Sjöstedt skapelse med min absolut bästa vän och blivande man❣️?? Love is all you need!

Reply
Natalia

The story of my realtionship is very important for me. I met my fiance on a second day of Christmas, at a party. The funny fact is that we live in a rather small town and we didn’t meet before, but we have a lot of friends in common. One of them came with me to that party and when I left him for the moment, I came back to see that he is talking to my future husband, Maciek. He is tall and handsome (of course?) but that wasn’t the case – I fell in love with his voice. As it turned out – he was absolutely impressed and wanted to have my number and to see me again. He was afraid that I won’t be interested in him that’s Why he stole my cap, just to make sure I will see him again. And I had to meet him again cause it was my sister’s cap and she forced me to. Now I’m so grateful that he did that. We’re getting married in a year! I’ve never been happier and I met the best human and have an honour to spend the rest of my life with him. I couldn’t ask for a better man. He is my best friend and I love him more and more with every single day.
Wish you all the best Kenza ❤️
Natalia

Reply
Jenny

Jag levde i många år med mannen jag trodde att jag skulle gifta mig och skaffa barn med. När han omkom i en trafikolycka rasade mitt liv samman och jag sörjde både honom och att jag aldrig skulle gifta mig eller skaffa barn.
Min underbara granne stöttade mig…lagade mat, tog med mig på gymmet och såg till att jag höll mig vid liv. En vänskap som inte helt omkomplicerat växte till kärlek och idag njuter vi av den lilla familj vi skapat.
2014 förlovade vi oss 2015 stod vi på balkongen och lovade att under 2016 bestämma datum för vårt bröllop. Som vanligt är vi lite i sista minuten så ikväll när barnen somnat ska vi bestämma datum för vigsel. 2017 blir vårt år oavsett vilket ring eller klänning det blir, men det skulle utan tvekan bli pricken över i:et :)

Reply
Susan

Hi Kenza,
My name is Susan and I live in Poland. 
I really love your blog and I visit it everyday. That’s already my daily routine.

Sometimes even my friends make fun when I have nice outfit they say: „Oh, you look like Kenza, haha” and that’s the biggest compliment for me :)

But what I wanted to write about is my love story… I met my fiance 6 years ago, when he came for my concert where I was dancing ballet and afterwards we had a small talk. At this moment I felt already something weird in my stomach:) Then I had it in my mind that he could be the only one. After one year we went together to London for vacation still as friends. Unfortunately we missed our flight back home (really, not planned haha) so we had to buy another flight which was next day but to our polish coast, not to our hometown. Then we spent there another 24 hours which I will never forget cause it ended with him kissing me on the beach. From this moment we were truly sure about our feelings to each other. Even though we were living in 300 km distance we decided to take that risk and become a couple. That was the best decision of my life. After one year I moved to the city he’s working so we could finally spend time together every single day.

Month by month when we were discovering ourselves I was realizing that he matches me perfectly. He has every trait that is missing in me. After this couple of years I learned that the key to the good relationship is to be able to compromise.

This October he took me for a suprising trip to Como Lake in Italy. In this beautiful scenery he asked me if I want to spend the rest time of my life with him. It was totally unexpected and through my tears I said YES. That was amazing. Everything. I can’t find words to describe that.

During this Christmas we decided to get married this summer. It’s really not much time so I would be on cloud nine if I could wear THIS DRESS and the jewellery in this special day. It is super nice of you that you arrange this kind of opportunity for your readers.

Huge hugs to you and Aleks and we both wish you luck in your preparations and beautiful wedding in half a year!

And also happy New Year’s Eve!

Susan and Gregory from Poland

Reply
Sara

Vilken drömvinst! Jag och min blivande man träffades på Tinder av alla ställen – appen jag bara hade på skoj. Att vi ens träffades är det mest osannolika som hänt mig, och utan Tinder hade vi garanterat aldrig mötts. Han bodde i Danmark, jag bodde i Finland. När vi matchade befann vi oss inte i samma land – han jobbade en månad i Sverige, jag var hemma i Finland. Städerna vi befann oss i var ändå så pass nära varandra att vi “hittade varandra”. Jag “hjärtade” honom för att han såg söt ut och hade lite underliga bilder som jag inte riktigt förstod. Efter en vecka av chattande var han så pass intressant (och fortfarande väldigt mystisk) att jag bestämde mig för att hälsa på honom ett dygn i staden han jobbade. Vår första (dygnslånga) dejt är den konstigaste och roligaste jag varit med om och inkluderade bland annat en spontan middag med hans släkt. Efter den första dejten kändes allt spännande men självklart, och efter ett år av distansförhållande packade han sin väska och flyttade hem till mig, från Köpenhamn till en småstad i Finland – ett beslut som de flesta nog tyckte var ganska konstigt, men som för oss var naturligt. Ett halvår senare gick han ner på knä på ett (chockerande) romantiskt sätt och bad mig bli hans fru. I sommar gifter vi oss – i Sverige :)

Ibland tittar jag på honom och bara skakar på huvudet – för att han är så knäpp, för att det är så osannolikt att han är min och för att jag inte kan förstå hur jag kan ha haft en sån tur. Det räcker för mig och jag klarar mig fint utan drömklänning- och ring, men önskar dem ändå förtvivlat gärna :)

Reply
Lovisa

Hej Kenza!

Jag och min Jimmy träffades sommaren 2006, det var mycket surr och väldigt hemligt. Vi hånglade första gången på en fest i en vedbod haha så oromantiskt men ändå så himla fint, för vi båda minns det med glädje, vi har under våra år vart på olika resor, vi har flyttat och flyttat hem, vi har gemensamt byggt upp vårat liv och trygghet… nu bygger vi vårat hem där vi kommer bo med våran son som är ett år! När vi väl gifter oss så kommer vi bjuda in på cowboyfest och ha en storslagen fest i en lada där jag förhoppningsvis kan dansa barfota i en fräsig klänning?

Jag hoppas att jag vinner så min familj och jag får samma efternamn

Peace

Reply
Andreas

Hej Kenza!
Jag hörde om denna tävling via en kompis som tyckte jag skulle ta en titt. Hoppas jag inte är för sent ute bara.

Här kommer en lite längre historia om hur vi träffades:

Jag och min kära sambo Nina har varit tillsammans i 7år och har efter dessa år tillsammans växt ihop. Vi träffades för första gången under en helg på vårkanten som hette Kulturnatta. En av hennes kompisar föreslog att dom skulle fara till en fest där hon hade lärt känna en kille. På den festen så råkade jag vara. Hon var ganska blyg och jag var mer full en nykter. Men jag tyckte hon såg intressant ut så jag satte mig ner bredvid henne och började prata. Hon verkade inte så speciellt intresserad men jag försökte få igång en konversation. Efter ett tag så skulle vi gå ner till stan. Under den tiden så gick jag bakom henne och av någon underlig anledning började fylla i bokstäverna W E S C som fanns på hennes jacka. Jag ska säga att hon var inte ett dugg intresserad då heller. Men kvällen gick vidare och vi sa hej då runt klockan 02.00. Tiden gick och efter några veckor så fick min kompis ett sms av hans tjej. Hon tyckte vi skulle komma och bada badtunna hemma hos Nina. Jag var inte sen på den bollen och sa naturligtvis att vi skulle dit. Med navigering via telefon till hennes hus så vart vi något förvånade när vi kom körandes och det stod fyra stycken tjejer i bikinis och handdukar och vinkade hej vilt. Vi parkerade bilen på gräsmattan och tog på oss badkläderna och hoppade i. Det var lite kallt i luften men väldigt skönt i den 40 gradiga badtunnan. Alla pratade och skrattade, stämningen var väldigt hög. Jag satt och tittade mycket på Nina och för varje gång vart jag mer och mer förälskad. Helt plötsligt hördes ett skrik. Då var det någon som hade hoppat i älven som låg alldeles intill. Det var kanske 15 grader i vattnet och till min förvåning så var det Nina och en till som hade hoppat i. Utan att ens tänka efter eller känna på vattnet så hoppade jag i. Där låg vi och plaskade tillsammans i det kalla vattnet. Vi hade hittat något gemensamt, vi frös! Vi låg i vattnet en liten stund och pratade om att det var kallt och vad alla andra höll på med där uppe i badtunnan. Efter den lilla stunden i det kalla vattnet så gick vi upp och satte oss i badtunnan igen. Men denna gång hade något förändrats, hon började visa lite intresse. Ett tag efter vi hade satt oss ner så började det bli lite trångt i badtunnan då alla ville vara under vattenytan för att luften hade blivit så kall. Så efter lite om och men så kunde vi alla få plats. Det som hade hänt under den tiden var att hon hade förflyttat sig till mitt knä. Det kändes riktigt härligt. Jag höll om henne och kysste hennes hår och så var det tills det var dags och åka hem. Nu kommer den roliga biten. När vi alla skulle hem så fick vi inte plats i bilen som vi kom med då vi skulle skjutsa hem de andra tjejerna. Då kom någon med den briljanta (Från min synvinkel) idén att jag kunde väl sova hos Nina. Nina tyckte inte alls att den idén var bra. Hon visade verkligen det med sitt minspel och kroppsspråk (Hon visar sina känslor tydligt genom minspel och kroppsspråk än idag) Men tillslut så sa hon att det var ok. Men det var inte helt självklart att jag skulle göra det. När vi hade borstat tänderna och skulle ta och sova så hämtade hon ett till täcke. Hon tyckte inte alls att vi skulle dela. Sängen som vi sov i var 90cm bred. Hon var helt bestämd om att det inte skulle hända något den natten. Jag respekterade det till fullo och vi somnade ganska fort.

Efter den kvällen så gick allt väldigt bra och vi träffades en del under sommaren och blev ett par i mitten på augusti.

7år senare och vi minns den där kvällen väldigt tydligt och kärleken till henne har inte förändrats. Den är fortfarande lika stark som den kändes den vårkvällen i badtunnan.

Jag har länge haft tanken på att fråga henne om hon vill gifta sig med mig. Men jag har en tanke i mitt huvud att det måste vara mäktigt och pampigt. Jag tror att om jag vinner denna tävling så underlättar det min process i att fråga henne och planera något mäktigt och pampigt.

Med vänliga hälsningar

Andreas

Reply
Lydia

Min blivande man och jag träffades på en konfirmation för 3 år sedan där vi var konfaledare tillsammans. Enligt honom själv visste han redan då att jag var “the one”. Men det var inte förrän sommaren därpå som han frågade ut mig. Vi dejtade hela sommaren men det tog slut i början av hösten då jag kände att jag inte var redo för ett förhållande.

Vi hördes inte på två år och jag glömde helt bort att vi hade dejtat tills jag från ingenstans kom ihåg det i våras när jag var på volontärresa i Afrika. Två dagar senare fick jag tillgång till wi-fi och till min EXTREMA förvåning hade han skrivit till mig?!

När jag kom tillbaka till Sverige började vi dejta igen och sedan dess har det varit vi!

Jag kan inte vara lyckligare och våren 2017 blir han äntligen min för alltid!

Och en sådan fantastisk ring och klänning hade förgyllt denna tid ännu mer!

//Lydia

Reply
Sanne Ståhl

Jag och min fästman har varit tillsammans i snart 8 år och den 2:a januari 2016 firar vi vårt första år som förlovade! Vi träffades ute på krogen för 8 år sedan. Inget hände där och då men vi kunde båda inte sluta tänka på varandra och började skriva till varandra på facebook. Två månader senare träffades vi för vår första dejt, han lagade middag åt mig och efter det har det varit vi! Inte särskilt romantiskt kanske, och i och för sig skulle jag inte vilja säga att det är min fästmans starka sida.. Men förlovningen däremot, där hade han lagt allt krut! Jag anade ingenting men han planerade i månader in i minsta detalj och bjöd till och md ut mina föräldrar på middag för att fråga om min hand <3 När vi var nere för en dag av skidåkning i alperna strax efter nyår gick han ner på knä, på gränsen mellan Schweiz och Österike. Vi bestämde oss snabbt för att vi skulle gifta oss snart och började leta lokal. För att göra det enkelt för alla gäster blir det ett giftermål i Stockholm men för att få in vintertemat från förlovningen och skidåkningen som är en stor glädje i livet för oss båda så kommer temat för bröllopet vara vinter, även om vi gifter mitt i sommarn (!), närmare bestämt 12 augusti 2017. Jag har letat och letat efter en klänning som faller mig i smaken, men det är inte lätt. Särskilt inte om man, som jag, vill ha den i en rimlig budget men samtidigt matcha vår maffiga kyrka, Hedvig Eleonora i Stockholm. För den kyrkan krävs en riktigt prinsessklänning, och det är något som Ida Sjöstedt kan göra! Det hade varit en ära att få glida fram i kyrkan i denna prinsessdröm, en klänning som jag aldrig kommer ångra att jag bar på min bästa dag i livet! Och som pricken över i, få pryda mitt ringfinger med en passande ring.

Reply
Zandra ❤️ Andreas

Hej Kenza! Jag måste först och främst säga att jag tycker att det är fantastiskt av dig att erbjuda en lycklig vinnare denna möjlighet! Du är så generös! Och grattis till ert sommarbröllop! ❤️

Jag och min fästman träffades genom gemensamma vänner första gången på en krog i Stockholm. Mina vänner skulle köpa något att dricka och jag satte mig vid bordet med ett gäng killar som jag aldrig träffat förut. Jag såg Andreas direkt och väldigt snart så var han den enda som började prata med mig för att få in mig i gruppen, vilket jag verkligen uppskattade för att det var lite awkward innan. ^^ Den kvällen föll vi för varandra och tydligen märktes det för att vi inte riktigt kunde sluta prata eller titta på varandra, så våra vänner var tvungna att retas lite med oss på grund av det. Och tur var det för det var så vi fick varandras nummer!

Efter det blev vi först väldigt goda vänner men snart så blev vi tillsammans och har varit det i nästan 7 år.

Andreas friade till mig i Dubai för två år sedan och jag hade verkligen ett frieri som var taget ur en romantisk film. Jag har alltid velat att killen jag gifter mig ska fråga min pappa om lov först, i och med att min pappa inte är med i bilden längre så blev det så symboliskt när han frågade en manlig vakt på hotellet om han han kunde fria till mig ( i och med att man inte riktigt får visa känslor publikt i Dubai och han ville inte vara respektlös mot lokalbefolkningen ) Mannen sa glatt “Ja!” Och följde med upp där jag satt för att ta hand om eventuella “problem” som kunde dyka upp, så himla fint! ^^

Andreas gick ner på knä på hotellets rooftop bar med en fantastisk utsikt över Dubai en varm sommarkväll och alla gästerna häpnade och applåderade och en kille skrek till och med “just say YES!” Haha jag trodde att jag drömde för det var bara för magiskt för att vara sant.

Andreas är verkligen min bästa vän. Han har varit där för mig i vått och torrt och är på riktigt den finaste människan jag känner. Han är så ödmjuk och bryr sig verkligen om alla människor. Han ser direkt om något är på tok och lyfter alltid upp mig. Jag önskar verkligen att vi får den här chansen och att jag kan ha på mig denna vackra klänning och välja en underbar vigselring till och att vi kan få vårt drömbröllop!

Tack för den här chansen Kenza!❤️

Reply
Anna Malmgren

Jag och min sambo är 35 år har varit tillsammans i 17 år (!). I våras kom vi på att vi varit tillsammans mer och halva våra liv. Då tog han mig ut på bryggan i BÅSTAD och friade. Vi har fortfarande inte köpt ringarna så jag blev så glad jag när såg din giveaway. Att få bära Ida Sjöstedt på sitt bröllop är en sån sjuk dröm jag haft i många år. OCH ring från lwljewelry känns bara för bra! Vi bor i Stockholm men kollade på ringar i Helsingborg och blev tipsade om lwljewelry i Malmö. Tror alla blivande brudar skulle bli så himmelsk glada men jag kanske lite extra :)
Vi har två döttrar som är 4 år, respektive 1 år och jag kan knappt tänka på hur söta alla kommer vara på vår bröllopsdag oavsett om jag vinner eller inte. I keep my fingers crossed och passar på att samtidigt önska er lycka till på ert bröllop ❤.
Det största av allt är kärleken!
Kram Anna

Reply
Robin

Den 5e december 2009 är en dag som jag aldrig kommer att glömma, det var dagen då jag lade ögonen på min framtida fru. Vi både hade UF-företag och stod på samma julmarknad, på Löfstad slott. Så fort jag såg henne visste jag att hon var min livs kärlek. Jag vågade inte säga ett ord till henne, bara titta. Vi träffades sedan på juldagen och har sedan dess varit oskiljaktiga. Vi har både förlorat våra vänner sedan barnsben då de inte alls förstod hur det var att ha en flick/pojkvän och vilka uppoffringar man var tvungen att göra. Den 23 januari 2010 har vi valt som datum då vi officiellt blev ett par. Inte helt slumpmässigt att jag den 23 maj 2014 tog med Josefine ut till Löfstad slott och friade. Vi har sedan dess inte tagit tag i giftermålet då det har kommit andra saker i vägen. Den 26 juli i år kom vår underbara dotter. Vi har även nyligen köpt ett hus vilket innebär att vi inte kommer att ha råd att gifta oss på åtskilliga år. Jag är väldens lyckligaste och 2016 är ett år som jag aldrig kommer att glömma. Jag vet att Josefine är lycklig också, men hon vill verkligen heta samma sak som jag och Alicia i efternamn. Hon säger att hon vill gå till rådhuset men jag vägrar. Jag vill ge henne hennes drömmars bröllop. Jag vill stå längst fram i samma kyrka som mina föräldrar gifte sig i och se henne gå ner till altaret, sådär vacker som bara hon kan vara. Jag vill gråta, precis som min pappa gjorde när han såg min mamma. Jag vill att hon heter samma sak som mig och vår dotter. Jag vill verkligen ge detta till mitt livs kärlek.

Reply
Trang Valentine Thai

Hi Kenza,

First of all congratulations to your engagement !
Can’t wait to see your dream wedding, really excited. Well, also for my own wedding in april 2017. We are dating for 3 years now and got engaged this july 2016. How we met? I think as romantic as all the other girls here. I am from germany and he is french, we met 7 years ago during the holidays in Asia. Abut it took us quite long until we understood that we are more than just friends. I am super happy that i found the one person that completes my life, couldn’t ask for more. I have the same feeling about you and Alex. I really want this wedding dress with the perfect ring for me and my fiancee.

Happy that you offer something nice like this.

Happy new year and continue to be so happy with alex.

Reply
Rebecca

Min bästa vän Lovis ska gifta sig i Augusti 2017 och jag önskar henne verkligen världens mest fantastiska bröllop. Det här priset är väl varje kvinnas dröm (Klänningen!! Ringen!!) och det skulle verkligen vara en fantastisk gåva inför hennes och hennes fästmans näst bästa Dag i livet- den bästa kommer de ha i Februari då de välkomnar deras dotter.
Min bästis hade det tufft för några år sedan. Hon hade slutat på ett jobb pga utbrändhet, precis startat på ett helt nytt jobb i en ny bransch och hennes dåvarande förhållande var på bristningsgränsen. En dag fick jag ett sms som löd “om mitt liv faller samman kan jag bo hos dig då?” Och samma kväll kom min bästis för att sova över i min lägenhet på 27kvm efter att ha gjort slut med sin dåvarande kille.
Därefter gick allt otroligt fort och plötsligt var hon i början av ett nytt förhållande med en kille på sitt jobb som dessutom också han precis avslutat ett förhållande. Jag tror inte jag var den enda i hennes närhet som var orolig över hur fort det gick.. Man behöver ju klara av att stå på egna ben. Man ska inte gå direkt från ett förhållande till ett annat. Varningsklockorna TJÖT.
Men så var hon plötligt gladare än jag någonsin sett henne och hon kändes tillfreds och säker i sig själv och allt eftersom tiden gick bevisade den här kilen hur perfekt han är för henne och hon hur perfekt hon är för honom. De är ett team: de hjälper och stöttar och älskar varandra. För mig är dem definitionen av äkta kärlek och de gånger världen skrämmer mig och hjärtan krossas så tänker jag på dem och jag känner tro på kärlek igen: äkta kärlek finns och det spelar ingen roll när eller hur den startar utan det som spelar någon roll är hur den känns och syns.
Jag önskar och unnar henne (och honom) den här vinsten för jag vet hur stor betydelse det skulle ha för deras ekonomi att få hjälp med ring och klänning. Att klänningen dessutom är en sådan fantastisk design och en modell som är perfekt för henne och ringen otroligt lyxig och personlig gör att jag vet att de båda kommer älska vinsten inte bara av ekonomiska skäl.
Gott nytt år <3

Reply
Nicole

För 5 år sedan så lämnade min kära pappa detta jordeliv alldeles för snabbt. Han var kärnan och tryggheten i mitt liv och jag hade just fyllt 19 år, flyttat till min egna lilla etta i stan och skulle just starta livet på egen hand. Hela världen raserade för mig men en ljusglimt dykte upp ett år efteråt, min kära fästman. Han räddade mig ur allt som hände, han tog hand om mig och besökte pappa grav med mig så ofta som jag orkade och ville redan från början höra mig berätta historier om honom, så även han skulle lära känna honom. han blev räddningen i mitt liv och han friade även vid pappa så att jag skulle känna att pappa var en del av alltihop som han kommer missa. Jag kan inte med ord förklara hur lycklig jag skulle bli av att få ge min fästman nyheten om att jag fått vinna denna tävling och få chansen om denna otroligt vackra bröllopsklänning och ring, att få ge tillbaka lite glädje till honom av allt som han ger mig. Vi har planerat att gifta oss i december om 1 år och jag kan inte med ord igen förklara hur lycklig jag skulle bli. Jag hoppas att jag såklart Inte skrivit en kommentar här försent. Gott nytt år!

Reply
Sevala

Hej Kenza,

Här kommer min kärlekshistoria.
Jag var på semester i Sarajevo en sommar. Kvällen innan jag träffade min stora kärlek (kommer kalla honom för E framöver) så var jag på date med en annan kille, som dagen efter vår date presenterade mig för E. Dagen vi träffades för första gången så var vi på ett badställe. En av mina kompisar hade kollat in E och sa högt att han såg bra ut. Jag sa då till henne att vi får se till att fixa honom åt henne (skrattar fortfarande när jag tänker på just detta ögonblick). En kort stund senare blev jag och mina vänner presenterade för E och hans kompisgäng. E frågade efter mitt nummer och vi bestämde att hans kompisar och vi skulle gå ut tillsammans på kvällen. Den kvällen fick han feber men kom ändå till stället där vi skulle mötas upp på kvällen. Vi blev störtförälskade i varandra och umgicks varje dag hela semestern och när vi kom hem till Sverige så fortsatte vi ses varje dag. Han friade till mig i Sarajevo och sommaren 2017 kommer vi fira vår kärlek med vänner och familj i Sarajevo.

Reply
Sema Özcan

Min fästman Aleksandar friade till mig nu i december när vi firade 10 år. Jag var 16 år när vi vart tillsammans. Han är den mest fantastiska människa som finns då han låter mig få vara mig och aldrig velat ändra på någonting. Därför vet jag att han är rätt för mig.

Vi träffades genom gemensamma vänner. Vi kände varandra i några år innan när det helt plötsligt sa klick mellan oss. Han förtjänar det bästa.

Vi ska ha ett bröllop i Serbien och i Sverige samt köpa bostad. Därför skulle jag bli överlycklig om jag vann då som du själv vet, det är dyrt med ett drömbröllop. Klänningen är sagolik och jag skulle känna mig så vacker i den.

Tack för en fantastisk blogg!

Reply
Emma

Jag hade bett om en förflyttning till en annan avdelning på mitt jobb. Men så dök en möjlighet att kunna flytta hem till min barndomsö upp, och jag tog den. I stället fick en tyst, blyg kille tjänsten jag aldrig tog. Eftersom jag skulle flytta en månad senare lade jag inte någon större notis om honom, och hade ingen aning om att han klädde upp sig lite extra och spanade efter mig i korridorerna. Plötsligt en dag, när jag stod lutad mot en dörrpost och pratade med kollegor, fastnade min blick på honom – och det var som att jag fick en stor tung sten i huvudet (inget typiskt klick alltså?) och allt jag kunde tänka var “det är HAN”. Då hade vi ännu inte växlat ett ord med varandra, och det var två veckor kvar tills jag skulle flytta. Jag försökte släppa det, men någon natt senare drömde jag så verklighetstroget om att jag var dökär i honom att känslan fanns kvar när jag vaknade – och den försvann inte. Jag brukade alltid äta ute, men en undantagsdag tog jag med matlåda, och hamnade vid samma bord som honom. Och den blyga, tysta killen retades med mig hela den lunchen, lite mellanstadiestyle, och jag minns att en äldre kollega log lite ner i sin tallrik. Den inte längre så blyga killen började skicka förslag på musik han trodde att jag skulle gilla, och bestämde sig för att han skulle göra en spellista till mig. Jag skulle åka till Kebnekaise efter jag slutat på jobbet, och han tyckte att jag skulle stå på Sveriges högsta berg, lyssna på listan och tänka på honom.
Det gjorde jag.
Det är snart fyra år sedan. För ett år sedan förlovade vi oss och för knappt ett halvår sedan föddes vår son.
Vi drömmer om att gifta oss 2018, om vi får råd. Att få bära en Ida Sjöstedt-klänning och en vigselring som kanske påminner om dem du lade ut för ett tag sedan som inspiration till din egen vore lite för bra för att vara sant.
Det är så sinnessjukt många kommentarer här, men rimligtvis borde oddsen vara bättre än att vinna miljonen på en trisslott☺️.
Någon gång kan det väl få hända!

Reply
Julia Eriksson

Jag och min fästman träffades för första gången redan på högstadiet då min bästa vän gick i hans klass. På den tiden var hon kär i Robin och jag skulle lära känna honom för att sedan para ihop dem.. Det blev aldrig något mellan dem men vi fortsatte hålla kontakten och för snart 9 år sedan blev vi ett par! I februari i år friade han på ett otroligt romantiskt sätt och vi har planerat att gifta oss i maj 2018, då firar vi 10 år tillsammans!
Förutom frieriet har vi under året också hunnit med att köpa hus och jag tog examen och började nytt jobb. Vår dröm är att ha bröllopsfesten på Gothia Towers i Göteborg då det var där han friade. Det kostar dock en slant men jag har sagt att vi kan skära ner på “onödigheter” så som klänning och ring för att kunna bjuda alla de gäster vi vill fira med. Men självklart kvarstår drömmen om att få känna sig som en riktig prinsessa för en dag med en så otroligt vacker klänning och en fantastisk ring att kunna titta på varje dag resten av livet..!

Reply
Awesta A.K

Hej Kenza :)

Vi vill dela med oss av vår historia om hur vi träffades och hur det har varit att vara tillsammans i så många år. Vi hoppas att vår historia kan inspirera andra till att fortsätta älska och inte låta något komma emellan. Det började för sju år sen i London, jag var 16 år och han var då 20. Jag och min familj var där på semester sommaren 2009 och en dag var vi hos min fästmans familj på besök då våra familjer är nära vänner sedan år tillbaka, och det var där vi för första gången träffades. jag visste direkt att det var den personen jag ville spendera mitt liv med och bilda familj med men jag visste redan då att vår kärlekshistoria inte skulle vara något av det vanliga. Jag är nämligen från Kurdistan och han är ursprungligen från Somalia, som de flesta vet är detta en väldigt ovanlig blandning. trots detta valde vi att bli ett par, vi båda visste att det inte skulle bli lätt men vi ville inte heller ge upp om varandra. Dessa sju år har inte alls varit som vi trodde att det skulle vara, han hade en mer positiv inställning om vårt förhållande och var hela tiden redo att kämpa för mig men jag var mer tillbaka dragen då jag visste att min familj antagligen skulle ha svårt att acceptera situationen. Vi var i ett “hemligt” förhållande i över 5 år, med hemlig menar jag att vi hela tiden var tvungna och gömma oss när vi träffades, när vi skulle ut och äta eller fika. Jag var rädd att någon skulle se oss och att det skulle skapa problem hemma. Till slut bestämde han sig för att han ville träffa min pappa för att fråga om välsignelse men jag stoppade honom och sa att han fick träffa min bror istället, han träffade min bror och han var jätte glad att min fästman hade kommit och talat med honom om situationen. vi var överlyckliga då men denna glädje varade inte länge, efter några månader fick min pappa reda på att jag ville gifta mig och han blev inte så glad. han försökte prata med min mamma och mina systrar om vad de kunde göra för att jag skulle glömma min fästman och gå vidare med livet och förhoppningsvis gifta mig med en man från Kurdistan. jag gick igenom sömnlösa nätter, konstant gömde jag mig från att någon skulle få reda på att jag fortsatte träffa honom. Detta tog på vår relation, min fästman började bli rädd för min skull, han var rädd att något skulle hända mig, men jag försökte hela tiden övertala honom att min familj aldrig skulle göra något mot mig eller honom. men eftersom han inte känner min familj på samma sätt som mig, ville han inte inse detta. i 2 år träffade han båda mina bröder, min mamma och mina systrar men det ledde inte till någonting, han ville få välsignelsen från “the big guy” min pappa då detta är en kultur grej. i början av 2016 hände något som jag antagligen aldrig kommer glömma, jo han bestämde sig för att släppa taget om mig och berättade detta för alla runtomkring oss, jag blev nästan galen och hamnade i en grov depression. Han hade fått nog av att gömma sig och förstod att min familj inte skulle acceptera och även om de gjorde det skulle de bryta kontakten med mig. Han slutade prata med mig, blockerade mig osv. Detta fick mig inte att sluta kriga för honom, han betydde allt för mig så jag försökte få tillbaka honom och försökte få honom och förstå men han ville inte lyssna. Det kom till en punkt där jag bestämde mig för att göra allt i min makt för att få min familj att acceptera situationen. jag grät och gav upp på livet i ca 1 månad höll på bli galen då ingen runtomkring mig förstod hur det kändes. Jag hade liksom vuxit upp med den här personen han var allt för mig, det går inte ens och beskriva. Till slut valde min familj att acceptera vår relation och vi bestämde oss för att göra det officiellt för familjerna med en liten “förlovnings fest” hos mig där våra familjer fick träffas, plus på sidan kom min pappa för att delta i ceremonin. Den 4e Juni 2016 efter 7 hela år blev vi officiellt ett par och jag fick världens finaste förlovningsring av honom. Mitt liv har förändrats helt sen den dagen vi e mer kära än ever och min kärlek för honom växer och växer för varje dag. det finns mycket mer och berätta om vår historia men det kommer ta evigheter att skriva ner allt så för tillfället hoppas jag den här korta historien inspirerade dig och många fler. Idag sitter jag och skriver den här historien till dig med en liten bebis i magen och kan inte vänta tills sommaren 2017 då vi planerar att ha ett litet bröllop med vår lilla bebis som vi är så stolta över. Jag hade aldrig trott att jag skulle sitta på nyårsafton 2016 och vara några månader gravid med den finaste mannen i mitt liv. Hoppas du tyckte om vår historia trots de tråkiga stunderna.

Stort grattis till din förlovning och hoppas vi hörs snart :)
Vänliga hälsningar Awesta :)

Reply
Belinda

Heej!

Det var en lördagskväll i november för tre år sedan som jag ändrade de planer jag redan hade efter mycket tjat från mina vännner, för att följa med dem ut. Det jag inte visste var att den kvällen skulle komma att bli en av de mest betydelsefulla i mitt liv eftersom jag träffade min blivande man. Väl ute såg jag honom och det var något med honom som fångade mitt intresse, en av mina vänner gick fram till honom och efter det presenterades vi. Under kvällen stötte vi på varandra flera gånger och jag tyckte han var rolig att prata med, men där tog det stopp för min del. På slutet av kvällen sa han att vi en dag skulle gifta oss, och där och då blev jag ganska irriterad, dels för att jag tyckte det var så konstigt att säga så till någon som man precis har träffat men mest för att han verkade alltför självsäker och modig. Trots detta var det en del av mig som vile ge honom lite av min tid, vilket ledde till att jag, efter hans förfrågan, började ha kontakt med honom och väldigt snart var jag fast. Fem veckor efteråt gick vi på för första dejt och två år senare förlovade vi oss. Jag hade aldrig trott det, men han tog verkligen mitt hjärta med storm och jag är så tacksam över att jag valde att följa med mina vänner ut den kvällen i november. Ofta pratar vi om första gången vi träffades och han säger att han kände i sitt hjärta från första stund att det skulle bli vi, vilket det också blev.

Vi har nu varit förlovade i ett år och sommaren 2017 ska vi gifta oss. Efter en svår olycka som han var med om under hösten, hamnade vi efter med all planering inför bröllopet. Alla sjukhusbesök och operationer gjorde att bröllopet kändes som en dröm långt bort, jag ville bara att han ska bli bra. Nu mår han bättre och det är dags med planering, jag har varken en brudklänning eller en vigselring. Klänningen på bilden från Ida Sjöstedt är underbart vacker och det hade varit så roligt att bära den. Jag själv jobbar i en smyckesbutik och jag har hjälpt många par med sina förlovnings- och vigselringar, men själv har jag inte fastnat för någon modell hittills. Det hade varit helt magiskt att få möjligheten att vara med och bestämma hur min vigselring skulle se ut. Att vinna den här tävligen skulle verkligen förgylla vårt bröllop på många sätt. Jag är lyckligt lottad och ser så mycket fram emot ett liv tillsammans, det har varit tre mycket händelserika år och 2017 väntar vår viktigaste dag.

Tack för en otroligt rolig och inspirerande blogg! Önskar dig ett gott nytt år och som blivande brud, all lycka och en fantastisk dag när det är dags!
/Belinda

Reply
Johanna

Omg!! Skulle bli såå glad och tacksam om jag vann. Jag fyller 30 nästa år och bröllop och fest vore AMAZING i denna klänning!! Och ring :)

Wowowow!

Reply
Ellen

Hello,
Till 2 months ago I didn’t even know that I will have my wedding in 2017, I got a message in October while I was in Thailand on vacation from my dad, that he booked us a place. So that was a big surprise for my, because we weren’t planning a wedding in 2017. But let’s go back to 2015 when I met my future husband Alexander. I can say that it was a classic story we met on our friends party, and we fall in love in first 15minutes ;) even That I called him an a**holle but a handsome one :) but later on we found out that we were next to each other actually for the past couple of years. We had a lot of friends together but we had no idea about it, we lived on the same street for 3 years 200m apart and had no clue about each other, and we event worked in the same company for couple of weeks… But we had to wait all those years for that one special party to meet. Since that party we are together :) so yeah with all those surprises we are getting married and a nice dress or a ring would be a great surprise for 2017 :)
Best,

Ellen

Reply
Liselott Hammarstedt

2010 sprang jag in i en efterfest i ett camp på peace and love festivalen i Borlänge och hängde där till morgonkvisten. Resterande dagar under festivalen tog jag omvägar förbi detta camp för att träffa killen jag blivit så intresserad av. Vi hängde ihop mycket under resterande dagar av festivalen och såg bland annat Patti Smith och tje hives tillsammans. När festivalen var över åkte jag hem till Gränna och han till Linköping. Efter att jag varit hemma i några dagar började en panik växa i min kropp eftersom vi inte bytt nummer och det enda jag visste var att han hette Olof men att jag i princip fallit handlöst för honom. När jag sedan såg att en kompis till mig som också var med på festivalen blivit kompis med en Olof på Facebook hoppade hjärtat till. Det var han! Jag skickade ett meddelande till honom på messenger och så började vi ha kontakt. Efter några träffar flyttade han med mig upp till Åre eftersom vi kände lite “allt eller inget”, och det blev verkligen allt. Han blev mitt allt. 2014 hade vi ett uppehåll då jag åkte på utbytestermin i Australien eftersom jag var osäker på vår framtid ihop, men vi hittade tack o lov tillbaka till varandra efter ett år ifrån. Nu i somras friade han på min favoritplats, längs en flod i Nerja (staden i Spanien jag växte upp i) och gjorde mig till världens lyckligaste tjej! Vi har nyligen flyttat till Köpenhamn där vi båda jobbar och planerar vårt bröllop som kommer ske sommaren 2018. Vi kommer ha runt 100 gäster och jobbar hårt för att få ihop vårt drömbröllop – livets fest – därför skulle det vara en dröm att få möjligheten och äran bära en klänning från Ida Sjöstedt och en ring från LWL Jewelry!

Reply
Liselott Hammarstedt

2010 sprang jag in i en efterfest i ett camp på peace and love festivalen i Borlänge och hängde där till morgonkvisten. Resterande dagar under festivalen tog jag omvägar förbi detta camp för att träffa killen jag blivit så intresserad av. Vi hängde ihop mycket under resterande dagar av festivalen och såg bland annat Patti Smith och tje hives tillsammans. När festivalen var över åkte jag hem till Gränna och han till Linköping. Efter att jag varit hemma i några dagar började en panik växa i min kropp eftersom vi inte bytt nummer och det enda jag visste var att han hette Olof men att jag i princip fallit handlöst för honom. När jag sedan såg att en kompis till mig som också var med på festivalen blivit kompis med en Olof på Facebook hoppade hjärtat till. Det var han! Jag skickade ett meddelande till honom på messenger och så började vi ha kontakt. Efter några träffar kom han till Gränna på min stora 21 årsfest som jag hade tillsammans med en kompis och alla mina vänner var i chock för att jag lyckats träffa den här personen som var så kul och så lik mig på många sätt. Senare under hösten flyttade han med mig upp till Åre eftersom vi kände lite “allt eller inget”, och det blev verkligen allt. Han blev mitt allt. 2014 hade vi ett uppehåll då jag åkte på utbytestermin i Australien eftersom jag var osäker på vår framtid ihop, men vi hittade tack o lov tillbaka till varandra efter ett år ifrån. Nu i somras friade han på min favoritplats, längs en flod i Nerja (staden i Spanien jag växte upp i) och gjorde mig till världens lyckligaste tjej! Vi har nyligen flyttat till Köpenhamn där vi båda jobbar och planerar vårt bröllop som kommer ske sommaren 2018. Vi kommer ha runt 100 gäster och jobbar hårt för att få ihop vårt drömbröllop – livets fest – därför skulle det vara en dröm att få möjligheten och äran bära en klänning från Ida Sjöstedt och en ring från LWL Jewelry!

Reply
Kajsa

Hej Kenza, såhär står det till.
Jag och min käresta Tommie träffades för första gången på Göta Juck (Göta Källare). Jag stod själv i baren och väntade på mina kompisar som var och rökte, när jag ser en man komma emot mig som dansar sin numera signatur fuldans. Vi klickade direkt och drog vidare till stureplan där vi skulle försöka ta oss in på The lab. Hahah vilken katastrof!, förstås kom ingen av oss in, kanske var lika bra. Det slutade iallafall med att jag drar hem denna kille till mitt flickrum?!?!?!? vilket jag ALDRIG gjort tidigare. När vi sedan vaknar nästa morgon inser både han och jag ba- vafan hur ska vi ta oss ut härifrån obemärkta.. sagt och gjort vi springer och duckar runt varje hörn för att försöka smussla ut Tommie lite diskret. Njaa gick inte så bra, mamma kommer efter och hänger i trappan och as garvar och ska ha förhör. Jag pinsam tonårig går genast till mitt rum och stänger dörren och tänker fan det var inge bra hur ska jag förklara detta… Men senare på kvällen får jag ett jättefint sms när han sitter på bussen påväg hem till Borås. Att han gärna ville att vi skulle träffas igen och att det var mycket trevligt. Nu 4 1/2 år senare fortfarande tillsammans med 8 månader som långdistans förhållande Borås-stockholm, pendla varannan helg. 3 1/2 år som sambos. och snart 1 år som förlovade. Nu i somras köpte vi precis ett sommarhus som vi tänkte ha vårt bröllop på. Det hade varit så roligt att kunna gifta oss redan i sommar istället för att vänta ytterligare ett år för att spara ihop pengar till klänning och ring. Hade varit så fantastiskt roligt att få vinna en av Ida sjöstedts klänningar då jag har haft henne som inspiration till de klänningar jag skulle vilja bära och som passar just till den lantliga stilen vi siktar på, och WOW en egen designad ring uppe på det vilken DRÖM!

2017 here we come! *håller tummar och tår*

Reply
Nicklas

Jag och min blivande fru träffades för första gången december 2014. Hon hade nyligen blivit diagnostiserad för bröstcancer och valde att göra mastektomi. Alltså att båda brösten tas bort. Jag som sjuksköterskestudent befann mig på avdelningen under en period av 3 veckor och fick genast upp ett öga för hennes personlighet, hennes fantastiska ögon, men också hennes sätt att visa sig stark under en situation som vem som helst skulle gräva ner sig för. Efter att hon skrevs ut från avdelningen försvann hon, tills ett blommogram kom till avdelningen och vi träffades för första gången utan en sjukhusrelation. Trots att jag som blivande sjuksköterska inte skulle etablera en relation med “min” patient, blev det förbjuden kärlek. Som blivande sjuksköterska har jag inte världens största ekonomi, men trots det har jag friat och valt att gifta mig med kvinnan jag föll för direkt. En kvinna som visade sig stark och som jag snart har äran att kalla mig fru. Trots att det hon upplever som det kvinnliga attributet är borta, ersatt med vad hon kallar för gelé, vill jag ge henne ett fantastiskt bröllop där hon får känna sig kvinnlig. Med en fantastisk klänning som omsvärmar hennes fantastiska kropp och en fantastisk ring på fingret, vill jag bevisa för henne att hon är fantastisk som hon är, med eller utan bröst och att det hon har på bröstkorgen har ingen betydelse för mig. Detta är inget självömkande eller sätt att få sympati. Detta är ren kärlek och jag vill upplysa alla som genomfört en masektomi eller genomfört cellgiftsbehandlingar – ni är fantastiska, starka och vackra precis som ni är.

Reply
Felicia

Jag och min blivande man blev tillsammans när jag var 14 år och han 15 år. Det är så häftigt att tänka att det vi drömde om när vi var så små, att gifta oss och bilda familj, blir sant. I mars 2017, exakt på vår 10-årsdag (som för övrigt är första gången på 10 år som vår årsdag infaller på en lördag), gifter vi oss. I staden där vi är uppväxta och på ett ställe vi spenderat mycket tid vid med alla våra nära och kära. Vi spenderade vår 7-årsdag på Yasuragi och samma dag överraskade han mig med den största buketten rosor jag någonsin sett och gick ner på knä och frågade om jag ville gifta mig med honom. Ingenting har någonsin känts så självklart. Han är mitt livs kärlek och jag är så tacksam att jag vågade falla för snart 10 år sedan och han fångade mig. Livet är så fint tillsammans med honom och jag ser fram emot att dela resten av mitt liv tillsammans med honom och att i framtiden kunna berätta vår kärlekshistoria för våra barnbarn. Tänk att vi har vårt drömbröllop framför oss, att vinna det här skulle vara sååå kul. Älskar klänningen och skulle vara så glad om vi vann, att dessutom få designa en ring.. ja – wow!

Önskar dig ett riktigt bra 2017 Kenza och ser fram emot att få följa er bröllopsplanering och tillslut bröllop :D

Reply
Natalie

Hej Kenza :)

Vilken dröm till tävling! Jag tänkte att jag skulle dela med mig av min och min fästmans kärlekshistoria.

För mig är min fästman verkligen prinsen med stort P. Han kom in i mitt liv när jag var på botten och inte trodde att det var möjligt att det fanns människor som ville väl, var snälla och omtänksamma. Jag hade precis tagit mig ur ett väldigt våldsamt förhållande. I det förhållandet blev jag utsatt för en man som misshandlade mig och därför hade jag också tappat tro på livet. Marcus kom då in i mitt liv och försökte om och om igen att bevisa att jag kunde lita på honom, att han mest av allt ville att jag skulle må bra och han lärde mig att våga lita på kärleken igen. Han har bokstavligen räddat mitt liv! Utan honom hade jag inte varit här idag, det är jag övertygad om. Han finns alltid där för mig och visar mig hur mycket han älskar mig.

Våren 2014, redan 6 månader efter att vi blev tillsammans reste vi till den romantiska staden Paris. Där friade Marcus och bevisade återigen att han är min drömprins! <3

För ett år sedan blev jag sjuk och fick diagnoserna post traumatisk stress syndrom och depression, till följd av det enorma traumat jag utsattes för innan vi träffades. Fortfarande är det min älskade fästman som finns där dag och natt och stöttar mig till att bli frisk. Vår dröm om att vara gifta vid det här laget har tyvärr skjutits upp på grund av detta.. Men vårt gemensamma mål för att ta oss igenom den här jobbiga tiden är att vi ska gifta oss när jag lyckats vinna kampen över den här tuffa sjukdomen. Det håller vi alla våra tummar för ska ske 2017. Att dessutom få gifta sig i en sådan fantastisk klänning med tillhörande ring vore verkligen en dröm som blev till verklighet! Och vilken motivation det skulle ge mig att bli frisk dessutom!

Kramar Natalie

Reply
Seynabou

Dear Kenza

My fiance and I met 4 years ago at Starbucks in Zurich. I actually didn’t notice him but he saw me and started to talk to me. When the barista at Starbucks asked for my name he knew my name. We quickly talked and he did a request on facebook.

I lied and told him I was already 17 even if I was only 16. So I accepted the request and we began to text in Whatsapp. We didn’t had the chance to meet ’cause I was on holiday with my mum in Barcelona and only had wifi access in the lobby so we had to wait till I was back. After my holidays we finally managed to meet (I sometimes let him wait for 2 weeks with an unanswered message). One date after other passed during half a year and I began to like him (a lot). The only problem was that we lived almost 2h apart from each other and I also was a figure skater with 7 times a week training which took the most of my time. But this didn’t stop him to see me. He didn’t matter how long the ride was or how much time I had. He tried so hard to manage everything and now I can proudly say that I’m so happy he did. Because without his obstinacy we wouldn’t be were we are now and I couldn’t tell you my story.

The funny part about our story is that during this dating time I didn’t realize that he is interested in me. Either on valentines day, he sent me some flowers during the day and wrote me a text message, at home I first didn’t know who sent me the flowers. That was the first time I tought he could may be interested in me (even after dating during 5 months).

Some weeks later I was again on holiday in Africa for 4 weeks with my family so I left my phone at home, which means no contact to him. In this time I was thinking a lot about us so I decided to do the step after returning so we became a couple. This was on the 18th of May.
One year later we did the big step and moved together. I was 18, he 21, both in an apprentiship. Our parents weren’t that happy but this was not important for us.

After 1 1/2 year living together we made a trip to Bali.
One week traveling, one week on the Gili Island with the best view on the sea from the bungalow ( he organized everything).

On the 18th of October 2015 he also organized a candle light dinner close to the sea with our own waiter, it was just perfect. The hotelmanager brought us the dessert and a red rose for me, it was amazimg and I was so lucky this evening. Still flashed from the rose, he went down on hes knees and asked me THE ONE QUESTION.
With my answer and my tears in my eyes the firework behind me started. Isn’t this man just amazing?!
This made it to the best holidays I’ve ever had.
Now we are planning our wedding for the 1st of July 2017. The most beautiful day in our lives.

I would love to come to Stockholm togheter with my deputy at work and whose also a very good friend. She also told me to write you.
I hope to hear from you and wish you a verry happy new year.

Lovely regards from Zurich :)

Seynabou

Reply
Anna Wilhelmsson

Men vilken tävling! Jag skulle gärna tipsa min syster om denna tävling men jag skulle vilja att det blev en överraskning om jag vann hennes dröm klänning och ringen åt henne och såklart brudgummen. Jag vill vinna för att min syster ska vara så fin för hennes blivande man som det går att bli när dagen är där. Jag måste erkänna att jag är avundsjuk på deras kärlek, fint avundsjuk, för de är så kärleksfulla som att det alltid har varit dem och alltid kommer vara dem. Jag är säker på att hon gör han till en bättre person och jag vet att han gör henne till sitt bästa jag, det märks. De kommer blli fina föräldrar till sina barn och bygga det där huset de drömt om och göra alla resor som de pratar om. Men framförallt ordna det mest fantastiska bröllopet som jag som syster någonsin kommer att gå på. Hon är den jag har sett upp till och alltid kommer att se upp till och därför vill jag ge henne det finaste jag skulle kunna ge henne, en klänning och en ring. Hon och Viktor träffades en kväll på en fest på KTH när de pluggade, han visste precis vem hon var men hon visste inte alls om honom. Efter lite tveksam start under festen så träffades de igen, på en taskig pizzeria, som de skämtar glatt om idag. Och sen tror jag att dom var låsta till varandra. Finare människor finns inte! (Och jag skäms lite för att jag skriver hop något på nyårsaftonskvällen i all hast på väg till en glammig 20-tals fest för att fira in det nya året men man kan inte alltid vara perfekt)

Reply
Azze

Hej. Förlåt, jag kommer bryta din regel direkt. Men jag måste. Jag ska inte gifta sig, men min vän ska. Nu ljög jag förvisso. Men när jag såg detta, kände jag att jag inte bara kan låta det vara, utan jag måste. Snälla, läs vidare.

Jag lärde känna tjejen som kom att bli min närmaste vän, ett halvår efter att hon blev tillsammans med killen som kom att bli hennes livs ljus. Detta var tio år sedan. Vi var på studentresa i Aiya Napa, jag och hon. Hennes kille var då (precis som hon) ett barn och – drabbad av en förvrängd illusion om manlighet påhejad av sina kompisar – förbjöd henne att åka. Men hon vägrade låta sig kontrolleras. Även om hon inte var vidare intresserad av en studentresa, och mycket hellre velat stanna hemma och bara umgås med honom, kunde hon inte göra det av den rena principen, att hon är en fri människa och att han måste inse att han inte skulle få begränsa henne. Det var på denna resa jag och hon lärde känna varandra. Och det var på denna resa hon insåg, att hon älskade honom.

Hon som bara hade blivit tillsammans med honom för att kunna ligga utan att någon skulle kalla hennes för slampa… det har hittills blivit tio års liggande det! Då var han 16 och hon 18. Dom växte upp tillsammans, formade varandra, utvecklades i sin relation: från det mest häpnadsväckande svartsjukedrama, till den starkaste och tryggaste av relationer. Och nu, tio år senare, kan dom fortfarande inte slita sig ifrån varandra. Nu, tio år senare, är dom inte längre svartsjuka snorungar som brutalbråkar över ett kommatecken i ett meddelande eller vem den och den av det motsatta könet var som hade mage att säga “hej” med ett leende, som om—– utan ett starkt, självsäkert par, en fullständig förening. När ens partner också är ens bästa vän, på riktigt.

En gång sa hon, att hon trodde Gud givit henne honom som tröst för att ha tagit hennes syster ifrån henne. Men det är verkligen ingen fin saga. Det är en skitjobbig ful jävla berg-och-dalbana, med ångest och självförakt och skam och allt sånt som gör en bra film men ett hemskt jävla liv för en tjej som bara vill älska och låta sig älskas men tror sig vara oförtjänt därav. Och inte en enda droppe av hennes avgrundstårar har jag missat. Men heller inte, av glädjen.

Hon frågade mig för inte så längesedan om jag inte dömde henne för att hon kände sig lycklig?
Får man ens känna sig lycklig, när man förlorat en syster? Någonsin någonsin?

Det är bara nu, som det vackra tar vid.

I fem år hölls förhållandet hemligt eftersom hon befarade att familjen aldrig skulle acceptera honom: förödelsen av kulturkrockar ingen vill mjukna. Inte för att hennes föräldrar någonsin ville något annat än det dom trodde var bäst för henne, men ibland kan föräldrar som menar det allra bästa också bibringa det allra sämsta. Och skulden efter fem års lögner kommer hon aldrig kunna tvätta av sig.

När hon bestämde sig för att berätta så var det under det verkliga hotet, att det var antingen han eller familjen. Men hon iddes ej hemlighetsmakeriet mer. Så dåligt hon mådde över sin lycka. Det har verkligen inte varit lätt. Men nu – fem år efter att hennes förskräcka mor gissade sig till sanningen när hon i ångestkramp inte kunde få ur sig de ödesdigra orden, och tio år efter att hon piercade klitoriskappan med intentionen att vara sexig för alla killar hon skulle ligga med men kom snopet nog att någonsin bara visa den för en enda jävla kille som inte heller brydde sig om det jävla fittsmycket – har min vän äntligen börjat förstå, att det är viktigt att hon är lycklig. Framför allt: att hon får vara lycklig. Och det är han som gör henne lycklig.

Lögnen är att dom ska gifta sig. Dom har inte förlovat sig. Inte för att det råder den minsta tvivel om att dom är för varandra livet ut, utan endast på grund av dessa seglivade familjeomständigheter som ständigt stormat kring deras relation, som är så oerhört tunga att värja sig mot efter tio år. Såpass tunga att man hellre fortsätter glida under radarn med inga större chockbesked, än att ta steget ut till drömmen som är närmare livet än någonsin tidigare.

Den 16 januari fyller hon år. Och när jag såg detta sista i din Give Away, insåg jag att det enda jag vill, det är att ge henne denna sista skjuts mot giftermålet hon aldrig vågat hoppas på med den enda man hon någonsin velat ha, i födelsedagspresent, i bröllopspresent.

Reply
Linnéa Lind

Jag och min blivande man träffades på en fest hos min storebror 2011. Vi har 12 års åldersskillnad mellan oss och början av vårt förhållande präglades av en del svårigheter pga av dettta. Vi höll vårt förhållande hemligt under en lång tid för att jag var rädd för vad alla andra skulle tycka och tänka. När vi väl kom ut med det och berättade för vänner och familj var inte alla lika peppande. Detta har bara gjort oss starkare och jag kunde inte önska mig en bättre man än honom. Nästa sommar gifter vi oss och jag kan inte längta mer än jag gör. Har drömt om ett bröllop sen jag varit liten och att få ha en Ida Sjöstedts bröllopsklänning hade varit hur underbart som helst. Jag önskar er ett underbart liv och hoppas ni får ett lika härligt bröllop som oss! :)

Reply
Malin

Hej Kenza!
Har dragit mig undan från en nyårsmiddag för en chans att vinna denna fantastiska vinst.
Imorgon är det 7 år sedan jag åkte från Göteborg till Skåne för att träffa den där fantastiska killen, Joakim. Vi hade träffats en gång under sommaren, och det var som att blixten slog ner när den där dagen. Kanske var det vad man kallar för kärlek vid första ögonkastet?
Vi har sedan dess bott ihop i både Skåne och Göteborg, och delat allt vad livet innebär. Och det bästa av allt – jag blir bara mer och mer förälskad.
I början av förra året var vi på semester i New york och plötsligt på en solig, krispig promenad över Brooklyn bridge stod han där på ett knä och frågade om jag ville gifta mig med honom. Herregud! JA!!! Tårarna sprutade av lycka!!
Nu har vi precis sålt vår lägenhet i Göteborg och köpt ett hus, och vi är sååå taggade!
Planerar att gifta oss om exakt ett år, på nyårsafton, i ett härligt stort värdshus vid havet, samlade av vänner och familj för att föreviga kärleken.
Att min absoluta drömklänning dessutom kommer från Ida Sjöstedt gör ju att det känns ännu mer rätt att chansa här. Mailade dig tillochmed och frågade om du hade kvar din, då jag sett bilder på dig i den, men tyvärr hade du ju bara lånat den.
Skulle verkligen bli överlycklig om jag vann, och vi kunde lägga de där slantarna för klänning och ring på en ännu roligare fest.
Håller båda tummarna stenhårt. Stor kram!

Reply
Simon

Jag träffade min underbara Sara för tre år sedan i Göteborg. Det var den vackraste kvinna jag sett. Hon var då en blivande läkare fullt upp med studier. På något sätt lyckades jag charma henne. Jag bjöd ut henne på caféer och fina middagar. Nu tre år senare har vi flyttat ihop. Hon tog med mig till Värmland där hon nu arbetar som läkare och räddar liv. Nu bor vi ihop och planerar vår framtid tillsammans. Jag har aldrig varit lyckligare. Jag vill ge henne mitt allt. Jag vill att hon ska få världens finaste klänning på sitt bröllop för det är hon värd.

Reply
Emma Sundström

Hej Kenza! Först & främst: tack för 10(!) fantastiska år & all lycka till, till Er stora dag!

Jag och blivande man träffades sommaren 2009. Han hade spanat in mig på min dåvarande blogg och några dagar, den dagen jag fyllde 21 så ringde han och grattade mig. Vi träffades några dagar senare, han körde de 60 milen för att umgås med mig i 24 timmar. Han var den vackraste jag någonsin hade, och har skådat. Redan där & då visste jag att han var mannen om jag ville gifta mig med, som jag ville leva tillsammans med för resten av mina dagar. Han som skulle bli far till mina framtida barn.

Han är den mest fantastiska människa jag någonsin mött. Han har genom mitt livs med och motgångar alltid hållt min hand och varit ett med mig. Utan ett krav på gentjänst, utan som en självklarhet. Han har de vackraste av själar, och får mig vacker och älskad varje dag. Såhär snart åtta år senare kan jag inte se mig själv utan honom. Han gör mig lyckligast på jorden och om jag någonsin, kunde göra honom lika lycklig som han gör mig – genom att kunna bidra med något till vårt bröllop så att jag istället har råd att erbjuda honom en fin smekmånad så skulle det betyda allt för mig.

Ever thine, ever mine, ever ours ❤️

Reply
Amanda och Tim

Hej Kenza!
Jag och min fästman Tim,
Har bestämt oss för att skriva ihop ett litet rim.
För 5,5 år sedan blev vi nämligen ett radarpar,
och om exakt ett år vi varandra till äkta makar tar.
Våra vägar möttes på smögens brygga,
allt blev pirrigt, vi var unga och stygga.
Nakenbad och bus hela natten,
men för säkerhets skull satt hatten på skatten… ;)
Sedan denna dag har det varit han och jag,
och utan undantag är vi ett helt fantastiskt lag!
Nyårsafton 2017 smäller det,
och då vill jag såklart vara superhet!
Med en klänning designad av underbara Ida,
vill jag framåt altaret glida.
Och tänk att med en ring så full av bling,
Äntligen få säga ja till min king!

Kenza och Aleks
Vi önskar er all lycka på er stora dag,
Ni verkar också vara ett riktigt superlag!!

Kramar Amanda och Tim

Reply
Josephine

Me and my boyfriend met a few years ago. As soon as he saw me he knew he wanted me. I really put him to the test for a while since i did not think he was serious. But he turned out to be the love of my life.

I love him more and more each day and he makes me so happy. Unfortunately, I have not seen him in a year since he lives in an other country where I cannot go and he cannot leave. It is very difficult and hard on us but it has also made our love grow very strong. No one makes me feel like he does and I would never want to live my life without him. I know that soon we will meet again and we are then planning on getting married. To make the amazing moment where I get to be his for the the rest of our lives even better by winning either one of the prizes would make me incredibly ungrateful.

Happy new year,

Love, Josephine

Reply
Maria

Jag och Henrik (mannen i mitt liv) träffades för snart 10 år sen. Vi har varit ett par i 9 år. Det va jag som raggade upp den finniga 18-åringen, vi har hållit hårt i varandra, genom upp å nedgångar! Henrik friade nu i sommars 8/8 ( 8 står för evigheten, visserligen en slump men jag tror på slumpen) vi var å fjällvandrade, och upp i ett regnmoln 1112 m över havet. Kunde inte ha tänkt mig en bättre plats eller bättre tillfälle!

Nu har vi börjar planera för ett bröllop här i Stockholm, drömmen är väl i september 2017 men vi är kanske är för sent ute nu.

Drömmen vore att vinna klänning å ringen! Då har vi en start och bra bidrag till den största dagwn i bådas våra liv!

Kram!

Reply
Louise Johansson

Vilka fantastiska kärlekshistorier som du har fått här!
Min är inte särskild ovanlig eller romantisk men detta är hur hur jag träffade min älskling.

När jag precis tagit studenten började jag plugga till tandhygienist i Jönköping. Jag hittade först inga boenden och fick till slut ett rum i en studentkorridor.

Min blivande man bodde redan i korridoren och mitt öga drogs till honom från första dagen. Jag tror han kände likadant och var med mig och hjälpte mig inför mina tentor istället för att ha roligt med våra andra fantastiska vänner som bodde i korridoren. Vi lärde känna varandra snabbt och har varit tillsammans sedan dess, i vått och torrt.

Nu, 6 år senare ska jag och min sambo ska gifta oss 3 juni 2017 och vore fantastisk om vi skulle få möjligheten att designa min ring ihop och att ha en klänning från Ida Sjöstedt vore en dröm!

Gottt nytt år, jag vet att mitt 2017 kommer bli fantastisk och hoppas desamma till dig Kenza och er andra som läser detta!

Reply
Jenny

Jag och min fästman fick kontakt genom Facebook och blev tillsammans nyår 2008/2009. Det var många runt omkring som tyckte det ena och det andra om vårt förhållande då han hade kommit som ensamkommande flyktingbarn till Sverige och var en av de första som flyttade till vår lilla by där alla känner alla. I början var det jobbigt men jag bestämde mig för att inte lyssna på alla andra utan på mitt hjärta. Ett halvår senare började jag studera på universitetet och min pojkvän bestämde sig för att följa med. Det blev mycket nytt och många nya upplevelser då vi endast bodde på 29 kvadrat. Efter ett år flyttade vi till en större lägenhet och 2011 förlovade vi oss. Egentligen är vi gifta enligt islam men inte på papper i Sverige eller inför våra nära och kära och därför har vi länge tänkt gifta oss. 2016 var året vi tänkte satsa men då blev vi gravida och fick vår förste son och kände att vi ville ta en sak i taget. Nu har vi bestämt oss att gifta oss 2017 istället i min hemby och en egen designad klänning och ring skulle sitta perfekt då ingen av oss har speciellt mycket pengar och förhoppningsvis kommer min fästman få svenskt medborgarskap till våren så hela familjen kan åka på en första semester (kanske under smekmånaden?). Jag är doktorand och forskar om skogen (just nu mammaledig) och min fästman kör bussar. Vi skulle verkligen bli överlyckliga över denna vinst och håller tummar och tår!

Reply
Hanna Bonnevier

Jag och min blivande man träffades för lite över tre år sedan nu. Jag hade precis varit inlagd på sjukhus i över en månad och min framtid såg inte så ljus ut. Jag kommer ihåg hur jag blev skjutsad ut från sjukhuset i en rullstol och min pappa gav mig min telefon och jag började gå igenom alla missade meddelanden. Där hade jag ett meddelande från en kille från min hemstad som skrev att han ville träffa mig nästa gång jag var hemma i norr. Jag svarade att jag inte var i något skick för umgås med någon nu och att jag precis kommit ut från sjukhuset.
Jag blev inlagd för jag blev troligen utsatt för en magbakterie som inflammerade min mage så min blindtarm brast och mina lungor kollapsade så jag hamnade i koma med öppen mage i en vecka då jag hölls vid liv vid en respirator. Jag svävade mellan liv och död i en vecka med familjen vakandes vid min sida. Sen blev det blodförgiftning sen fick jag utstå alla sorters undersökningar och jag blev konstant stucken som en nåldyna i över en månad för inga läkare kunde förstå vad som var fel på mig. 40 läkare från Karolinska och st:Görans jobbade på mitt fall men ingen vet fortfarande vad jag råkade utför men de har lovat mig att det inte ska hända igen. Så jag var både fysisk och psykiskt utmattad och min återhämtning skulle ta minst ett år och det sista jag trodde var att jag skulle hitta kärleken med min sargade kropp med ärr efter operationer och undersökningar över hela magen.
Men Jonas som min fästman heter var så fin och ville komma och hålla mig sällskap fast han inte ens kände mig. Första gången han kom kunde jag inte ens gå utan att stödja mig på saker (när man legat i koma över en vecka kan man varken gå eller lyfta på armarna eller ens äta så jag hade tränat upp det mesta innan jag kom hem från sjukhuset). Men från den stunden har han tagit hand om mig. Han har stöttat mig på alla sätt och låtit mig läka i min egen tid. Utan honom hade jag inte mått så bra som jag gör idag. För jag förlorade mitt företag och mina vänner konstigt nog när jag var sjuk så inte nog med att jag nästan dog och hade en lång väg tillbaka så hade hela min framtid gått i kras. Men nu jobbar jag åt min fästmans företag, vi bygger vårt drömhus, vi förlovade oss för ett år sedan och ska gifta oss i sommar när huset är klart, vi har precis fått en liten hundvalp så livet är bra fantastiskt nu trots allt. Men jag har men för livet både fysiskt och psykiskt. Men man får ta en dag i taget.

Nu när alla våra pengar har gått till vårt drömhus så skulle jag bara kunna drömma om att få gifta mig i denna klänning och få designa min egen ring! Men det tycker jag att jag värd ❤️???

Reply
Ann-Sofie

Hej Kenza,

Omg, såg detta på instagram och kände mig lite typ av guided. Jag o min älsklig g träffades 2004. Det var verkligen love at first sight. Inte långt därpå kom vår dotter Nellie 2006, Åh vad vi väntat, hon var så efterlängtad men kom också m särskilda behov och ett handikapp. Livet blev inte så som vi drömt om… 17 mån där efter som en räddande ängel kom vår Chloe… Vår dröm är att få gifta oss och nu har våra tjära börjat tjatat på oss…Vi flyttar om 1.5 år till Dalarö och drömmen vora att få gifta sig vid havet vid vårt nya boende och få viga in det nya på många sätt och vis. Ida Sjösted och designen andas så mycket jag o att få designa ringen själv är en dröm… All Kärlek med en önskan om ett fint slut & Gott Nytt Magiskt År på Alla sätt o vis, Love , Fia xxo

Reply
Rosanna Gatti

Det finns så många fina kärlekshistorier och vår är bara en av dom. Hade vi haft råd med det bröllopet vi vill ha skulle jag kunna gifta mig nu på direkten men med sjukskrivingar, barn, flytt, nytt jobb, starta företag, barn igen, ännu mer investeringar i företaget, sjukdomar bland familjemedlemmar och andra härligheter samt oglamorösa saker i livet, har vi fått lägga bort fokuset på bröllop. Men ett datum är satt och jag hoppas och håller mina tummar att det är min tur att vinna något som jag verkligen vill ha och behöver, för då är vi ett steg närmare att få uppleva vår dag, vårt bröllop, där vi firar vår kärlek.

Jag träffade min största supporter, bästa vän och min stora kärlek Dennis under en spontanresa med gemensamma vänner för 5 år sen. Efter bara några timmar i varandras sällskap var vi sammanlänkade. Timingen var allt ifrån bra av många olika skäl när vi träffades men det kunde ändå inte stoppa vår kärlek. Redan bara efter nio månader gick han ner på knä och friade, kan fortfarande bli alldeles pirrig i magen av att titta på min fina ring han har valt ut.

Det har varit sjukt intensiva, händelserika och kärleksfulla år med den här mannen vid min sida men jag skulle inte vilja ändra på något för idag är vi fortfarande sammanlänkade, starkare än någonsin ihop och fortfarande kära mitt i småbarnslivet och eget företag ihop.

Reply
SaraL

Gott Nytt År❤
Grattis till din kärlek! min underbara älskling kom in i mitt liv när jag minst anade det men behövde det som mest. Vi träffades på en fest och kunde knappt slita blicken från varandra. Sen gick vi och åt tillsammans och pratade i flera timmar. Vi hade massor gemensamt så allt flöt på vädigt lättsamt. Men vi hade också våra svårigheter som vi delade med oss till varandra från början. Trots oddsen emot oss så fick vi en liten son som idag är 2 år. I somras 2016 friade HAN och vi är så glada och lyckligt lottade som har varandra. 19 augusti gifter vi oss på Gotland och drömmen blir sann. Tack för 2016! Det viktigaste som finns är hälsan och kärleken! Hoppas vi vinner ❤

Reply
Hannen Hasni

Oj denna chans får man inte missa!
Jag och min fästman träffades 2010 i Tunisien när jag var på semester där nere och hälsade på mina kusiner. Jag var hos min faster som har en liten “foodcourt” där kommer massor med människor och beställer ifrån henne och baaam där kom han min blivande man, söt och blyg som han var så fastnade jag för han. Eftersom att jag var med mina kusiner så vågade jag inte gå fram och prata med han och han gjorde inte heller det på grund av respekt. Jag trodde att det var kört där, att jag aldrig skulle få se han mer men i den studen skrek min faster mitt namn och han snappade upp det och gick hem för att söka efter mig på facebook. När jag kom hem den natten så kunde jag inte sluta tänka på hans fina leende, loggade in på min facebook och såg att han hade addat mig utan att tveka så accepterade jag förfrågan och där började vår kärlekshistoria.

Vårt förhållande har inte accepterats av många på grund av svartsjuka. Vi har kämpat igenom eld pch vatten och segrat mot distansen. Idag bor vi tillsammans i sverige vi planerar på att gifta oss i sommar men det vore en lättnad att kunna få ringen och klänningen så är vi en bit på vägen då ett bröllop verkligen kostar en del.

Tack på förhand och hoppas du får ett Gott Nytt Och! ?

Reply
Patrycja

We have met 4 years ago at the party. He is nine years older than me but I don’t feel the age difference between us. He’s my best friend and I love him so much. We have our ups and downs but as he says we can’t be mad at each other for a long time. He hasn’t proposed to me yet but we are planning our future together and I think it’s high time for him to do THIS. This gift from you would be a great start for planning our wedding. I wish you all the best on 2017!

Reply
Andreas

Min underbara älskling spanade in mig för ca 15år sedan på gymnasiet, men det fattade inte jag då. Sedan gick det några år och vi träffades igen via gemensam bekant. Blev en krogkväll och efter den skildes vi igen, men då hade jag pirret i magen. Därefter hade vi telefonkontakt och bestämde sedan träff. Sedan den dagen är vi oskiljaktiga. Detta var snart 10år sedan. Senaste fem åren har vi varit förlovade, men jag har inte fått tummen ur och tagit henne till prästen. Planerna för bröllop finns. Att vi för knappt ett år sedan fick en underbar liten dotter, gör att kärleken mellan oss blev ännu starkare. Om jag blir den lyckliga vinnaren, blir det lättare att fria till min älskling. Hon får bära en klänning och ring som skiner ikapp med henne. Den bästa ska ha det bästa och vi blir tre med samma efternamn.

Reply
Louise

Vår stora dag är 19 augusti 2017.
Jag och Jesper träffades via Match.com 2013 och sedan dess har mitt liv vänts helt upp och ner. Jag hade helt gett upp på att träffa min stora kärlek. Men sen en dag fanns han bara där, i mitt liv.
Jesper är den mest fantastiska man som finns och jag längtar så tills jag får bli hans fru. Vår kärlek blir bara större och större för varje dag som går.

Vår bröllopsdag kommer bli den hittills största dagen i våra liv. Det skulle vara helt fantastiskt att vinna detta och få förverkliga våra drömmar. Jag vill känna mig som en prinsessa och som den vackraste som finns på vår stora dag.

Reply
Leila

Stort grattis Kenza till er kommande bröllop! Åh tack till fina och stora giveaway.

Jag är nästan aldrig med och tävlar då jag inser att jag aldrig kommer vinna. Ibland upplever jag att det känns som ett dröm att få vinna. Men just den klänningen och ringen är värt att göra ett försök. Jag vill absolut inte ångra mig.

Min och Hamodi’s kärlekshistoria började år 2008. Då var jag 16 år och han 17. Sen vi var små träffade jag Hamodi varje gång jag och familjen besökte Libanon. Men jag trodde aldrig det skulle bli vi två. År 2008 var vi väldigt nära. När jag åkte tillbaka hem höll vi kontakten via MSN. Under den tiden var det ganska dyrt med utlandssamtal. Det fanns inte watsapp och viber som idag. Så enda sättet att vi höll kontakten var genom MSN. Efter all längtan jag och Hamodi hade (att vi äntligen skulle träffas), händer det oförväntade. Sommaren 2009 blev jag tvingad att förlova mig med min kusin. Hamodi visste att jag inte ville men kunde tyvärr inte göra något då familjen hade bestämt det. Så det blev slut mellan oss. Från att vi hade gett upp och både jag och Hamodi hade två helt olika vägar.. så möttes våra vägar 2016. Det var det finaste som hände oss 2016. Hamodi är min första och kommer vara det enda kärlek. Vi förlovade oss i år och våra planer nu är att göra vårt bröllop denna sommar. Vi hoppas bara på att hans papper går bra så att han kan flytta hit med mig.

Jag hoppas verkligen att få vinna. Skulle uppskatta det väldigt mycket.

Gott nytt år Kenza :) ♡

//Leila

Reply
Anna

Nu ska jag försöka göra en väldigt lång historia kort.
2002 började jag gymnasiet, första dagen la jag märke till en kille i min klass som jag sedan letade upp på lunarstorm, vi blev ett par och jag hade hittat kärleken i mitt liv (trodde jag). Vi höll ihop genom tonårstider, första flytta-hemifrån tiden. Han pluggade, sedan flyttade vi 25 mil för mina studier. Flyttade tillbaka. Förlovade oss efter fem år och 2013 gifte vi oss. Det året var kantat av fem närstående som kämpade mot cancer (varav fyra förlorade kampen). Min kille ville ha barn tidigt men jag kände mig aldrig redo. 1/6-13 stod vi där och lovade varandra evig trohet. I efterhand har jag fått hört att vi gifte oss för att han var säker på att jag där och så skulle ändra uppfattningen om att skaffa barn.
Jag blev gravid, tre gånger, missfall alla tre, varav ett som nästan kostade mig mitt liv. För honom handlade det om att ta revansch, försöka igen. Men jag var inte där, det tog hårt på mig att mitt liv inte var värt mer än ett eventuellt barn.
Jag började tvivla, tappade bort mig själv, hade inga drömmar utan levde hans drömmar. Vi tog beslutet att ta ett break, flytta isär och försöka leva som särbo och hitta oss själva. Den sommaren tänkte jag bara på mig själv.
Under den våren, när vi hade det som jobbigast, lärde jag känna en kollega av en slump, som hade det tufft hemma. Lite samma sits som mig, han hade gått isär med sin tjej fast de fortfarande bodde ihop. Vi började prata, ventilera, tog promenader tillsammans för att få andrum.
Jag minns att första gången han frågade om vi skulle ses utanför jobbet och bara ta en promenad så tvekade jag, jag har alltid varit väldigt blyg, svårt att släppa in nya personer. Men med denna kille så fanns ingen tvekan, jag tackade ja, vi tog en promenad och vi pratade om ALLT och ingenting. Det var som att vi känt varandra hela livet. Vi var ett stöd för varandra i allt svårt. Jag med ett äktenskap i kras och hand med en sambo och en liten treåring han var rädd att gå ifrån.
Känslorna fanns där hela tiden, min skilsmässa gick igenom. Han fanns där hela tiden, utan krav. Vi började umgås mer som vänner och jag fick säga hej till hans barn.
Nu, nu sitter jag här snart tre år senare, sambo, bonusmamma, förlovad. Vi har precis köpt våran första gemensamma lägenhet med toppenläge.
Jag trodde innan, efter ett elvaårigt förhållande att jag visste var kärlek var.
Nu vet jag. Jag trodde aldrig i mitt liv att jag skulle kunna leva med någon som har barn (jag ville ju själv inte ha några) men här är jag varannan vecka bonusmamma, tillsammans med världens finaste pappa.
En av de första sakerna han försäkrade sig om innan vi blev ett par var att jag inte ville ha barn, för han ville inte ha fler. Men nu, nu pratar vi båda om att det kanske inte är en sån dum idé ändå.
Han har lärt mig vad kärlek är, han stöttar mig i allt, stort som smått. Vi har under våra två år tillsammans aldrig bråkat, inte ens tjafsat, det finns inte ens på kartan, Vi kompletterar varandra i allt. Han hatar att städa, jag vill hellre göra det själv.
Och att se honom med hans barn smälter hela mitt hjärta, den kärleken. Jag vet att jag alltid kommer nummer två, och det är helt okej för mig. För hans barn kommer alltid vara nummer 1 och jag älskar honom för det.
Jag har inte haft det lätt i mitt beslut att skilja mig, jag är familjens svarta får, hans ex baktalar och hatar mig (även fast hon har ny kille sedan länge). Men, den här killen är värd allt.
Jag har aldrig tidigare känt mig så vacker som med honom. Varje dag får jag komplimanger av honom, Jag har alltid haft komplex för att jag är så himla smal men med lite bredare höft/rumpa och varenda dag säger han hur mycket han älskar min rumpa och kommer med små tjuvnyp.
Den här killen har gett mig det största självförtroendet någonsin, och ett nästan 15årigt komplex är nu helt borta, jag är stolt över min rumpa och vågar äntligen ha tajta klänningar.
I augusti i år, gick han ned på knä och friade, helt galet, men ändå så helt rätt. Allt har gått snabbt, men hjärtat har aldrig tidigare varit så bestämt över att han är den rätta. Han har allt en man ska ha, och höjer mig till skyarna.
Vi har inte satt ett datum för bröllop (han har tidigare försörjt sina tjejer och aldrig kunnat spara undan pengar, medans jag är en väldigt bra sparare), så, om jag skulle vinna detta, så blir det bröllop i år, och jag vet en sexårig liten tjej som inte skulle kunna vara mer lycklig över att få en riktigt prinsessklänning.

Jag tror på ordspråket, allt händer av en orsak. Så all skit med missfall och allt annat har lett mig till honom, och jag ångrar ingenting,

Reply
Tove Tonefjord

Att inte bara börja det nya året med nya möjligheter och äventyr framför sig utan även kunna se fram emot att få bära dessa otroligt vackra skapelser vore en dröm.

Idag firar jag och min älskade Martin vårt första nyår som förlovade och ser fram emot ett famtastiskt kommande år med bröllopsplanering! Efter att nu ha haft 8 år tillsammans så har vi mött både motgång och medgång. När jag går fel leder han mig rätt. När jag ifrågasätter mig själv så tror han på mig. När jag har en grå dag så lyser han upp. Han slutar aldrig att förvåna. Och det var inget undantag när han i ett litet båthus i skärgården frågade om jag ville dela mitt liv med honom.
Det vore en dröm att nu få förvåna honom i denna vackra kreation på vår dag❤️

Gott nytt år och all lycka till er!

Reply
Zachary Joy

I left my life in America to come to Sweden to perfect my profession as a hockey player back in 2011.
I met a lot of friends that looked after me but was homesick regardless as I was so far away from home.
Was invited to dinner at a friend of a friend
Place one evening and there I met an incredibly cute 2 year old kid.
All of a sudden the mother of the kid (who lived in the house) walked out from the bathroom. Little did she know that half the hockey team were sat in her sofa and she only had a tiny towel on and she became terribly embarrassed by the crowd of rowdy young warm blooded lads at her house.
I knew at that moment this girl was something else.
That was the first time we met and the rest is history. Now my stepson is 7 years old and we have two beautiful daughters together. I know that our wedding will be perfect with or without materialistic things however, I would just love my fiancée to have the best of the best as she is the best thing that ever happened to me.
I love you Robee Nobell soon to be Mrs. Joy

Reply
Rebecca Rooth

Hej Kenza!

Min drömman, mitt livs stora kärlek. Där stod han.

Det hela började med att jag tyckte att det var dags för en förändring, efter 3 år i England, 1 år tillbaka i Sverige och jag var uttråkad.
Januari 2015 tog jag mitt pick och pack och åkte till Melbourne, Australien. Min största dröm i livet, jag älskade det från första stund!
I mitten på 2015 var jag på en av mina lokala pubar och där stod han. Vid biljardbordet. Världens finaste killen. Jag gick upp till honom och började prata. Sen den dagen har vi inte lämnat varandras sidor.
Vi bor tillsammans precis utanför Melbourne, vid stranden tillsammans med hans 4 åriga son.
Den 23 oktober 2016 hade vi en date day och han tog med mig ut på lunch på en restaurang nere vid stranden. Vi hade en sååå fin dag!
Min underbara Matthew ringde sedan sin mamma och bad henne hämta oss så vi kunde åka hem till Matt’s föräldrar för att träffa Matt’s farfar som var ute för dagen(han bor på ålderdomshem).
Jag hinner bara ut i Matt’s föräldrars trädgård när Matt säger: “Bec”.
Jag vänder mig om och ser mitt livs stora kärlek på knä med den vackraste ringen jag någonsin skådat.
“Bec, the love of my life, will you marry me?”.
Vilken chock!! Men så mycket glädje.
Tårar, från Matt, mig, Matt’s föräldrar och farföräldrar.
“Of course, I will Matty. Of course I will!!”

Matt ville så gärna fria på restaurangen men våra kompisar gick förbi och såg oss och kom in och satte sig. Så Matt bestämde sig för att han ville göra det inför hans farfar då han är väldigt gammal och sjuk och kommer förmodligen inte att kunna komma till vårt bröllop då vi planerar att gifta oss någonstans i Queensland(måste alltså flyga) under 2018.

Matthew, jag och Braxton(Matt’s son) är en väldigt tight familj och vi älskar att vara tillsammans. Familjedagar varje helg och vi önskar verkligen att vi hade min familj närmare då vi skypar massor. Skickar presenter/julklappar fram och tillbaka hela tiden. Braxton älskar sin Nanna G och aunty Frida, det är min mamma och syster som han träffade i Februari 2016.

Jag, Rebecca, är 24 år och jobbar i Melbourne i en boutique med inriktning barnmode, mode för kvinnor och presenter. Jag älskar mode, sport och att resa. Och självklart våra underbara son(jag ser Braxton som min son).
Matt är 23 år och jobbar som snickare, han älskar att spendera tid med Braxton, sport och att resa och att vara med familjen.

Vi hoppas att gifta oss under 2018 så att min kära familj får chansen att planera för en resa komma hit.

Med alla kostnader det innebär att ha familj komma över från andra sidan jorden, kostnaden för mitt parnetvisum(ligger på 42000kr) så blir det inte mycket pengar kvar av vårt sparande och vi får börja om på ruta ett.
Och när jag såg den där fantastiska klänningen så föll jag direkt!
Jag önskar med hela mitt hjärta att jag vann denna fantastiska tävling och jag hoppas verkligen att du, precis som jag(hoppas!!), får “the wedding of your dreams”.

Tack för denna underbara tävling!

Kram,
Rebecca & Matt

Reply
Lidia

When I met him I did not believe in love at first sight. But that’s what happened. I have before my eyes a moment, a moment when at one point he looked me in the eye, and the world seems to have stopped, as if everyone and everything disappeared…I then I just knew, the same when U first met Alex, that he will be the father of my children. The paradox is that when I first saw him, without any interaction, conversation I do not liked that guy at all. We we`re` very happy.

But in the meantime I had a car accident, I was a few months in a coma and lost my memory for about 1.5 years. I remembered only my life to about 18 years of age. I reacted very nervously when he comes to visit me, it seemed to me that he is a stranger. He tried to help me understand, remember. I was finished with it, it’s like someone telling you about someone else entirely. I cried a lot and often. After half a year when there was no improvement, I asked him to stop coming because it will not do anything and I do not know who I am, I do not know him. I asked that he started a new life. And I left to new country. Memories started to come back again when I read my books, watching movies and listening to music. It started with a dream.

I did not know if I have to go home to after I acted, but he was waiting for me …

We`re now planning life, dreams…

Reply
Ylva

2 timmer efter midnatt och även 2 timmar in på det nya året så kanske bryter mot reglerna nu men hur kan man inte göra en chansning när man fick en ring på fingret för två timmar sen <3 min sambo friade alltså 10 minuter innan tolvslaget så tycker ändå att jag borde få kvala in bland de andra sökande :)

Såg inlägget om tävlingen för någon dag sen och blev lite ledsen för att jag inte kunde tävla, vinsten är ju helt klart något man drömmer om! Sen strax innan kl 24, på en balkong med utsikt över havet och koh mook i Thailand ställer min älskling äntligen frågan jag drömt om så länge <3 så nu ligger jag här i sängen alldeles pirrig och lycklig och fantiserar om vårt framtida bröllop. Min sambo, numera fästman :D, berättade att han gärna ville fria på semestern så vi skulle kunna planera bröllopet under kommande semestervecka. Kan inte tänka mig något bättre än att ligga på stranden och planera något så otroligt som ett bröllop!
Vi har varit tillsammans i 5 år nu och träffas på universitetet! Vi har ett helt fantastiskt förhållande och jag är mycket lycklig. Kan inte skriva så mycker mer nu i mitt lyckorus, svårt att fokusera :):)

Reply
Ann-Sofie

Hej!
JAG SKULLE BLI HELT ÖVERLYCKLIG ÖVER DENNA VINST! Skulle jag vinna är det som en skänk från ovan. Jag och min Peter ska gifta oss 20 maj 2017. Kan ju nämna att jag köpt en bröllopsklänning men den känns tyvärr inte rätt, köpte i någon slags desperat känsla av att jag inte hinner beställa hem någon annan pga tidsbrist och att jag ändå inte riktigt vet vad jag vill ha, jag kanske ändå aldrig skulle hitta en klänning jag skulle bli nöjd med. Nu gråter jag en skvätt då och då och intalar mig själv att det inte spelar någon roll, jag blir ju gift ändå, även om jag nu drömmer om att ha en annan klänning där jag faktiskt får känna den där wow-känslan … Och ringar har vi inte fått tummen ur att fixa än! Så en vinst i denna tävling skulle verkligen betyda mycket för mig, för min blivande med så klart men framför allt för mig som går och har den där känslan av att min klänning inte känns perfekt. Jag och min sambo träffades första gången på gymnasiet på en påskfest för ca 20 år sedan, vi hånglade upp varandra halva kvällen, jättetrevligt då kan tänkas men min Peter kommer inte ihåg något av detta tyvärr, lite för mycket alkohol i blodomloppet! Starkt intryck jag måste gjort känner jag när han inte har en susning om vad som hände den kvällen… Sedan träffades vi drygt 10 år senare när jag var ute på min systers möhippa, inte trodde jag väl då att det var min tur att träffa min blivande man denna kväll. Men nu är det alltså dags för oss att växla ringar, som vi då ännu inte skaffat, men hoppas just nu på att bli nålen i höstacken som du ska hitta i denna tävling. Min och peters resa tillsammans har verkligen inte varit bara guld och gröna skogar, en hel del hinder på vägen men vi håller fortfarande fast vid varandra och kämpar för kärleken. Ett barn har vi fått äran att välkomna till världen och hoppas på att det kan ta sig igen efter bröllopet, var inte helt lätt sist men det tog sig till slut! All kärlek till dig och lyllo den som vinner denna tävling! ♡ Ann-Sofie

Reply
Zandrah

Hej Kenza!
Ville börja med att tacka för en otrolig blogg och gratulera till din framgång! Du och jag lever helt skilda liv, men genom din blogg tar du med mig ut i världen, du ger mig inspiration, du får mig att skratta (och gråta en tår ibland), så TACK!

Jag och min sambo Eric träffades i Frankrike för snart 15 år sedan, när vi båda jobbade på Disneyland. Vårat förhållande har varit stormigt och vi har gått igenom mycket. De första fem åren bodde vi endast sporadiskt tillsammans, hans hem var Frankrike, mitt Sverige, och vi kunde inte enas om var vi skulle förenas. Men vår kärlek var stark och höll tills jag valde att flytta ner. Efter två år fick vi våra första barn, tvillingflickor födda i vecka 25. Älva dog, Khéa är 7 år idag. Ytterligare en kamp att gå igenom, men vår kärlek gjorde det igen! Ett barn senare valde vi att flytta till Sverige, och det skulle bli svårare än vi hade trott. När vår tredje dotter var bara fem månader blev jag gravid på nytt. Vi hade precis flyttat hit och bodde hos min mamma. Jag skulle söka jobb och försörja familjen, eftersom Eric inte kunde varken svenska eller engelska. Sämsta tänkbara tajming, men vi bestämda oss för att ta kampen. Jag hade haft svårt att bli med barn tidigare och vi ville ha fler, så valet blev ändå ganska självklart. Men som vi har kämpat sen dess, och som det har tärt på vårt förhållande. Eric har mest varit hemma med barnen. Det tog ett bra tag innan han började trivas i Sverige, och han har inte lärt sig svenska förrän nu. Jag är den som har försörjt familjen, så gott som jag har kunnat med en handelslön, och skött allt “administrativt”, kontakten med dagis, bostadssökande, bidragssökande m.m. Småbarnsåren kan vara nog påfrestande för en kärleksrelation, men det här… Men vår kärlek är stark, och vi förlovade oss 2013! Det blev ett par ringar i palladium och inte i guld som vi hade önskat, på grund av ekonomin. Vi har det fortfarande kämpigt, med tre växande flickor och ansträngd ekonomi, men vi har vår kärlek, till varandra och till våra barn! Och vi vill gifta oss! I februari år 2017 firar vi att vår kärlek burit oss genom alla svårigheter i 15 år och jag skulle så gärna vilja att vi gifte oss då! Vi skulle bara ha råd med ett enkelt bröllop med den allra närmaste familjen, men tänk om jag fick ha den där drömklänningen på mig och bli den allra vackraste av fruar i Erics ögon!!
Stor puss och kram till Kenza och alla andra blivande fruar och makar!! All lycka och kärlek till er! ❤

Reply
Zandrah

Vill bara passa på att fråga:

Eric, veux tu m’épouser?

Je t’aime ❤
/Zandrah

Reply
Tanja

Hi Kenza!

It’s still the 31st where I live so I hope my submission counts ?. I’m very lucky to be engaged to the name of my dreams,Danijel (who happens to be the same nationality as Alex!). Danijel and I met over seven years ago on a special night as faith would have it. I decided not to go to my high school prom and instead to go to a party event in another city, which is where I met Danijel and we immediately hit it off. Even with a distance between us (we lived in different cities), we put in a large amount of effort to make it through and stay together.
Fast forward seven years, and we now live together and are engaged. We moved in together a couple of year ago, and he knows what a huge animal lover I am. One day he came home to surprise me with a little kitten that had a note around his neck! As soon as I started reading the note, Danijel got on one knee and proposed. We are ecstatic to be getting married on August 5th 2017 and continuing with our love story! And we hope you will consider us for your giveaway! Happy New Years!

Reply
Dina

Jeg og min kommende mann møttes for 8 år siden. Det var hans kusine som ville at vi skulle treffes. Fra første gangen jeg traff han visste jeg at det var noe spesielt med han. En måned senere ble vi sammen, og i april 2016 fridde han i Paris! Han er min beste venn, min partner in crime og min man crush hver dag. Han gjør alt for meg og overrasker meg hver dag! Jeg vil gjerne overraske han med å bære en vakker brudekjole når jeg skal gå ned midtgangen 1.juli 2017

Reply
Sally

Hey Kenza! Hope you’re starting 2017 off right and that it’ll be your best year yet (which it will probably be anyway since you’re getting married with the love of your life too!! ;)
My man and I met 6 years ago and decided to live together almost right away! It’s crazy when i think about it now but it truly was love at first sight eventhough we didn’t believe in such a thing back then!!! He is the most caring, intelligent, funny, curious, hard-working and optimistic person I know and i am still so grateful that our paths crossed.
Eventhough we’ve been together for ages now, we didn’t feel any rush to go and get married ASAP as we knew our love was meant to be. Nonetheless, he proposed last year and I obviously said yes! He was so nervous and shaky even though I didn’t think twice about my answer as I am positive that we were made for each other. We’ll get married on early september this year so I would loooooooooooove to win this contest for this amaze-balls ring and wedding gown! I’ve watched your dress fitting on YouTube and visualized myself in one of these stunning dresses…Yeah, i can definitely say that having the opportunity to win my own would be a present out-of-this-world!!!
Wishing you and Aleks even more success and happiness in 2017 than ever before,
xxx
Sally.

Reply
Lejla

Åh Gud!!! Att Jah inte såg tävligen innan!! Men ger det ett försök ändå!! Jag och min fästman träffades sommaren 2015 i Montenegro. Vi har haft ett distansförhållande i mer än 1 år vilket haft sina upp och nedgångar. 23 april 2016 friade han till mig när han var på besök hos oss i Sverige. när jag kom hem från jobbet hade han med hjälp av min mamma och massa ljus format ett hjärta i vår trädgård där han gick ned på knä för mig. Lyckligaste dagen i mitt liv! Vi kämpar ständigt med distansen som stör vårt förhållande och sommaren 2018 kommer jag stå som brud i Montenegro och gifta mig med mitt livs kärlek. Detta som du lottar ut hade vart en DRÖM!! Jag längtar efter dagen då jag kommer ta på mig min brudklänning och få kännA mig som en prinsessa bredvid mannen i mitt liv! Jag hoppas inte jag är för sent ute. Och du är en sån underbar människa spm gör detta möjligt för dina läsare! Det gör mig så glad vilken blivande brud som än vinner.

Reply
Anna Svensson

Hej Kenza! Tusen tack för en inspirerande blogg som jag nu följt i tio års tid! Jag skulle vilja ge bort denna fina present till min bästa vän Lovisa som ska gifta sig 19 augusti 2017 med sin fina fästman Rasmus.
Jag och min bästa vän Lovisa har funnits vid varandra sedan vaggan och att hon nu ska gifta sig är en stor dröm för oss båda.
Lovisa och Rasmus träffades när dem var 15 år gamla efter att jag gång på gång tjatat på min bästa vän Lovisa att ge Rasmus en chans när han satt på sin moped utanför hennes hus och brummade. Nu 10 år senare ska dem gifta sig!!
Att få ge denna fina bröllopspresent till sina bästa vänner vore så himla roligt, efter allt dem har gjort för mig.
Kärlek.
/ Anna

Reply
Kayan

OMG!

I can see I’m a little too late! My fiancee and I met almost 12 years ago at the age of 18. We’ve been good friends for 2 a 3 years!
And suddenly that friendship turned into love! He proposed to me in 2015 just right before his father was diagnosed with cancer. It was a really had thing for him to do at the moment, but at the same time he want to stick to the plan to propose to me. Because I had already been joking 2 or 3 years ‘WHEN’ he will propose! After that we didn’t really took the time to focus on our wedding but really want to marry in 2017! In this year it will be our 10th anniversary and he asked me on 4.7.2007 to be his girlfriend and on 7.7.2015 to marry him! So everything includes a SEVEN is kinda our lucky number! ;)

However, I’m already 4 days pass due date for the competition. Get caught up in work and totally forget about it! It still feels pretty good somehow to share my love story with you. And it’s crazy to see so much brides are getting married! Wishing everyone the best <33 :))

Reply

(Your IP-Address will be registered. Comments which are seen as offensive towards me or people close to me will be deleted. Spam and link-filled comments will be removed.)

Leave a Reply

Your email address will not be published.

You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>

*