• header

A DREAM

Jag drömde om pappa inatt. Precis som många gånger förut men ändå inte, inatt var annorlunda. Jag tror att jag pratade med pappa via ett medium för några veckor sedan. Eller jag är rätt säker på att det var han, för hon sa saker som ingen annan vet om. Hon sa även att han försökt visa sig för mig och att jag är mottaglig för det. Jag har känt honom flera gånger sedan han gick bort, och kanske var det han som kom till mig inatt.

Jag var tillbaka i vårt gamla radhus på Diligensvägen. Kliver ut ur badrummet på nedervåningen och ser honom i mammas gamla sovrum. Han ligger på sängen men är vaken och han tittar på mig. Jag springer fram till honom och kastar mig på honom, kramar om honom och gråter. Han var så smal och benig som sista tiden på sjukhuset, men han luktade precis så som han luktade när jag var yngre. Cigaretter och alkohol. Men jag brydde mig inte. Han var där och det var det enda jag behövde. Vi sa ingenting till varandra, jag bara grät och grät medan han höll om mig. Han var död men där och då levde han.

Vaknade som vanligt upp med ett hål i hjärtat, men idag kändes det faktiskt lite lättare. Att jag ens kan sitta och skriva det här utan att bryta ihop är något nytt, för senast igår kunde jag inte prata om honom utan att gråta. Kanske är det för att jag fick tröst i drömmen. Att jag ännu en gång fick känna att han fortfarande är med mig. Jag väljer att tro på det iallafall. Jag väljer att tro på en plats efter detta liv och att vi kommer ses där igen. Jag måste tro på det.

// I dreamed of my dad last night. Just like many times before but not really, last night was different. I think I talked to my dad through a medium a few weeks ago. Or I’m pretty sure it was him, because she said things that no-one else know about. She also said that he’s been trying to show himself to me. I have felt him several times since he passed away, and maybe it was him who came to me last night.

I was back in our old townhouse on Diligensvägen. I step out of the bathroom downstairs and I see him in my mother’s old bedroom. He’s lying on the bed but is awake and he looks at me. I run to him, throw myself at him, I’m hugging him and crying. He was as skinny and bony as his last weeks at the hospital, but he smelled just like he smelled when I was younger. Cigarettes and alcohol. But I did not care. He was there and that was all I needed. We said nothing to each other, I just cried and cried while he was holding me. He was dead but at that point he was alive.


I woke up with a hole in my heart as usual, but today it actually felt a bit easier. That I can even sit and write this without breaking down is something new, because as late as yesterday I could not talk about him without crying. Maybe it’s because I got comfort in my dream. Maybe because I once again felt that he’s still with me. I choose to believe in that. I choose to believe in a place after this life and that we will see each other again. I have to believe that.

Jag tillsammans med pappa, min bror och min syster. Firar min 6e födelsedag på det lyckligaste stället jag visste, hos mormor och morfar ute på landet. 

// Me together with my father, my brother and my sister. Celebrating my 6th birthday at the happiest place I knew, at grandma and grandpa out on the country side. 

78 Comments

Synnöve Gjerseth

Kan du SNÄLLAAA berätta vem din healer er? Jag dör efter att gå till en healer, men det finns så många, och många av dem tar bara dina pengar och är inte alls “äkta”. Pretty please?? =))

Reply
Anica

Alltså det verkar inte som att Kenza gick till en healer, utan snarare att ett medium kom till henne i något tillstånd.

Reply
Cecilia

Kan rekommendera en healer som heter Esmaralda, hon har även en blogg (ezmaralda.blogg.se) :)

Reply
Diana

Vilken fin dröm på något sätt. Han kommer till dig för att göra dig trygg i att han har det bra nu, att han finns där för dig och vakar över dig. Vad fint att ni fick ett bra avslut måste jag säga.

Reply
Janinaclarissa

You will see him again. We are not just a bunch of bodies, I believe our souls go somewhere after we leave our bodies.
My grandpa died 10 years ago and I sometimes feel him too. It’s like he’s watching me and looking out for me. I don’t see him but I feel him.
I like to picture him sitting on the edge of a cloud and just smiling down at us. :-) I also believe that we go to a happier place after we die. That also comforts me. He is waiting for me in a happy place and WE WILL meet again. I do not believe that the last time I saw him was the last time.😊

I hope you start feeling better. One day at a time 😊 -Janina

Reply
Dixi Wonderland

Det är så fint av dig att dela med dig. Jag vet många som förlorat anhöriga och sedan träffat dom i drömmarna och fått ett andra farväl. Dock precis dom du skriver så är känslorna annorlunda efter drömmen. Man har ett lugn som man inte haft tidigare och det hjälper många att gå vidare. Och bara för att man går vidare så betyder inte det att man glömmer :)

Reply
Gabriella

Jag beklagar så innerligt. Kan inte ens föreställa mig smärtan om pappa skulle lämnat jordelivet. Styrkekramar till dig! ❤️

Reply
Kate

One dream can change a lot.
I was still processing a thing that happened to me when I was younger, until I saw a dream about that person who hurt me. I literally killed him in my dream and after that dream, I was free from my past. I only realized it later.
And I guess it is our brains way to let go and say goodbye.

Reply
johanna

Så fint skrivet, och vad skönt det måste kännas att det är lite lättare nu. Såklart det är svårt och jobbigt när någon nära går bort. Kram <3

Reply
K

Tack Kenza för att du delar med dig utav så privata och personliga händelser. Det är så fint att få ta del av något som verkligen är du och din bakgrund. Din pappa var en vacker man!

Reply
Luise

Hej Kenza, någonting lika hände till mig för några år sedan när min farfar gick bort (och jag ska försöka skriver det på svenska). EGENTLIGEN (det säger jag ju alltid) tror jag inte på sådana historier, men det hände ändå. Min farfar var sjuk och vi visste att han snart skulle dö, det var ingenting vi kunde göra mot det. Så det var ingen stor överraskning. Men jag kommer ihåg att jag lag i sängen på en söndag, vaken, typ klockan 6, tror jag. Inte denna “vakna, vända sig om och sover igen” varken “jag vill bara sova, värför kan jag inte?”. Men en ganska konstigt känsla. Lungt, och ja… skönt kan man säger. Fridfull. Och jag visste bara, att min farfar hade lämnat oss i just den moment. Det kände som han hade “besökt” mig en sista gång. 5 minuter senare ringde telefonen och då visste jag, att det var sant.

Vet inte precis värför jag skrev det nu, men jag tror att han (och morfar med) är alltid med mig, och så är din pappa (alltid med dig)!

Kram

Reply
Nina

Hänt liknande både när min farfar och min farmor dog. När farfar gick bort så var det en liten fågel som knackade på rutan in till mig flera gånger, sedan stod den kvar och tittade hur länge som helst. Kanske dumt egentligen men jag kände att det var något. Samma när farmor dog, då följde en ekorre med mig bredvid till bussen.
När farfar dött så drömde jag också en dröm. Han knackade på dörren och sa att han hade gått hit (från vårt hemland haha!) för att se till så att jag mådde bra <3. Jag har ofta sömnparalyser men vet ej om detta var det eller något annat men när jag "vaknade" så stod han där i dörröppningen och tittade. Jag är svinrädd för spöken (och mina sömnparalyser) men det kändes så himla tryggt när han stod där.
Så jag tror lätt att drömmen betydde något. <33

Reply
Jana

This actually made me cry. But not because of the sadness, it’s your braveness that really touched my heart. You are so brave to be able to forgive though it’s not easy and to share your feelings and deepest thoughts, to just be honest and show your weakness – which actually just shows how strong you are. You might not read all this comments but I just felt like writing this. Since already 6 or 7 years you kind of accompanie me through different phases of my life and I’m always wondering why I keep reading your blog, I’m really not into blogs or fashion or so what ever – but you are an outstanding person and you and the way you live your life really impresses me. You really have a beautiful soul and I am more then convinced that you will find happiness again and that you will make it through this difficult times even stronger than you were before.

Thank you for being real, for being so honest, for always standing up for your values and for having the courage to sharing your life.

Love from Berlin

Reply
S

I could not had wrote it any better!

Jag grät och grät tills tårarna inte längre kom när jag läste det här inlägget. Jag grät av sorgen och jag grät för din skull. Det känns som om att du är en del av mig: En nära vän. Du har varit min vän sedan jag för första gången läste din blogg, du har varit min vän sedan du kommenterade mina foton på THF, sedan vi båda var lika galna i THF. Vi slutade prata med våra pappor och tog upp kontakten till dem vid samma tidspunkter i livet, vi förlovade och gifte oss samma år. Vi fyller år samma dag.

Allt med dig känns så mycket som… mig! Det är galet. Och jag kan inte sluta känna med dig. Du är extremt stark (precis som tjejen ovan skriver) som visar att du är mänsklig och inte skäms för att visa dina svaga sidor.

<3

Reply
S

Sedan jag läste din blogg för första gången för 10 år sedan*

Båda var lika galna i TH*, skulle det såklart stå!

Reply
Mia

Måste kännas konstigt för Mika som haft en fin relation med sin pappa och prata med dig och att du tror att ni går igenom samma. Typ som du skulle sitta och prata om hur kärleksfull relation du har med Aleks och så skulle någon som är i ett misshandelsförhållande prata om sitt och tro att ni delar samma upplevelse bara för att ni båda är i en parelation. Mika sörjer på en annan nivå än du.

Reply
A

Äcklig kommentar, visa lite respekt. Oavsett vad som har hänt så var det hennes pappa!

Reply
Isabella

De va de värsta ja läst!! Va är de för fel på dig ditt odjur? Vart är mänskligheten? Vart är känslorna? Vart är samvetet? Fy va vidrig kommentar usch…

Reply
S

Måste kännas konstigt för alla som träffar dig att behöva träffa en sån otroligt otrevlig människa. Bete dig för i håveta!

Reply
Sandra

Kenza, I have never comment your post.
but…. YES, of course that there is place after this life.. it is heaven :) I know that you don’t believe in God.. but I’m Christian and I do! :)
so just remember that THIS life is something temporary ! You will meet with your dad :) i’m sure :)
Take care, I keep fingers crossed for you! Kisses :)

Reply
Nariman

Åh fina du! Jag vet hur det känns. Min pappa gick bort i samma cancertyp för 5 månader sen så jag kan relatera. Varje gång jag läser dina inlägg om din pappa så kan jag inte hålla tårarna tillbaka, DI hjälper mig bearbeta min sorg. Jag tror på att Vi kommer ses igen, och han ser dig Kenza och är så himla stolt över dig. Ta hand om din familj, var stark för dom❤Allah shafikoum.( båda mina förändrar är/var från Marocko/Casablanca) 😃

Reply
Tereza

Kenza, I’m glad to hear that you have experienced this dream. I believe that after death the souls are still here with us for a certain period of time. I think it depends on how many things they have to solve, for example excuse for their feats and so on. I lost my grandpa last week and I know he also came to me and I felt him.
So remember he is still with you, last night he was really with you and he will always be with you.
Sending love, T. ❤️

Reply
Desirée

Något liknande hände mig när min farmor gick bort förra året. Jag drömde att jag stod i badrummet mitt i natten och att min sambo sov, ungefär så verkligt som att jag var vaken. När jag kom tillbaka till sängen så låg vi ju båda där och sov, och min farmor stod på sidan och höll min hand. Jag såg det liksom utifrån. Då tittade hon på mig och bad mig hälsa en personlig grej till min storebror.
Helt plötsligt vaknar jag av att jag ligger i sängen och med handen på sidan av huvudet där hon hade hållit i den, och jag kunde fortfarande känna hennes hand.
Det är det absolut sjukaste jag varit med om vilket har gjort mig övertygad att hon var där och att jag på något vis träffade henne när jag sov.

Reply
C

Vilket vackert inlägg Kenza! En av mina närmsta familjemedlemmar gick bort för två år sedan. Det var det värsta jag gått igenom och jag trodde inte jag skulle överleva den sorgen. Jag hade inte möjlighet att säga hejdå för jag bor flera timmar från min familj. Han somnade in först när de bekräftade att jag inte kunde komma och de skuldkänslorna vet jag inte om jag någonsin kommer komma över. Ett par dagar efter hans bortgång så vaknade jag mitt i natten av någon satt på min sängkant, jag kände mig iakttagen men ingen var i rummet. Jag visste inte om jag höll på att bli galen men brast ut i gråt för jag insåg att det var han. Vi hade en diskussion men ingenting sades däremot sa han saker till mig som bara han visste om, strök mig över huvudet som bara han kunde och berättade om saker vi gjorde när jag var en tvärhand hög. Folk som läser det här nu måste tro jag är helt galen, I don’t blame you – det trodde jag också där och då. Men det är det finaste jag varit med om och några veckor efter detta kom han tillbaka till mig. Det var inte en lika intensiv upplevelse, men han var där. Jag saknar honom varje dag och kommer nog aldrig acceptera att han faktiskt är borta men att han kom till mig, linsom din papps kom till dig i drömmen hjälpte mig acceptera det även fast det gjorde så satans jävla piss ont. Du klarar det här, våga ta emot honom igen. Han kommer komma igen. KRAM!

Reply
U.K

Efter min pappa dog så drömde jag om honom varje natt i flera månader (jag drömde om honom också i hans dödsögonblick). Jag tror han var med mig. Det var alltid samma. Vi åkte runt stan och pratade och hade roligt, och tillslut så skulle han gå in i en byggnad och ner för en trapp och där såg jag andra döda släktingar och han sa att jag inte fick följa med ner dit än för jag måste fortsätta leva. Nu (tio år senare) drömmer jag om honom lite då och då, att vi står och kramas i hallen i hans gamla lägenhet. Länge, länge. Precis som vi gjorde när han levde. Jag känner hans mjuka skjorta mot min kind, hans starka armar och hans doft. Börjar gråta nu när jag tänker på det för de där drömmarna med just hans doft. De betyder mycket. Jag förstår att du är tagen. Det är skönt att veta att de inte försvinner från en helt. Halva jag kommer ju från honom så jag tror aldrig man kan separera oss helt, även i döden.

Reply
m

fina kenza <3
självklart finns det en plats efter döden, detta liv är ingenting och det kommer kännas som att livet endast varade en kort stund sen.
kram på dig

Reply
Patrycja

I applaud you for sharing this. I have not been through such terrible loss or longing for present father when growing up but I suppose many readers share similar feelings so to see somebody open up about it and talking honestly, especially in the times when we pretend everything is perfect must mean a lot to many people.

Reply
E

Jag tror lite på detta också, har följt din blogg i så många år men detta är faktiskt första gången jag skriver en kommentar.

När min mormor gick bort oväntat (hon hade också cancer men ingen hade misstänkt något förens de sista veckorna).
Min mormor hade frågat sjuksköterska ”är det slutet nu” samma dag hon somnade in, men som att hon ”härdade ut” tills vi alla kom.
Mamma & jag åkte dit, min mamma var så orolig och jag sa ”hon kommer inte dö idag”

Jag skulle börja jobba min första dag på mitt nya jobb. När jag senare fick reda på att hon hade somnat in så åkte jag dit igen.
Först vågade jag inte gå in till rummet men beslutade mig senare för att göra det.
Det var inte så läskigt som man trodde, hon låg ju bara där så fridfullt.
Flera gånger tyckte jag mig se henne ”andas” och det såg de andra också. Det var som att hennes själ inte ville lämna denna jord och himlen bildade en sån fin rosa färg senare runt kvällen.

Jag drömde om henne flera gånger.
Innan begravningen så bad jag faktiskt henne om ett tecken på att hon fortfarande fanns där, det var då solen lyste starkt in mot mitt ansikte, jag kollade upp och bara log.

Har även känt hennes doft smita förbi mig väldigt fort, först trodde jag att jag hade blivit knäpp..
Sen har vi ett skåp från henne, som ofta stod ganska mycket öppet, man stängde igen det och lite senare så var det öppet igen. Tillslut sa jag ”mormor kan du sluta om det är du”, efter det har det inte hänt igen..

Reply
Vlora

Så fint!
Jag tror på Universum och att vi är eviga själar. din pappas själ lever alltid kvar. Och finns säker kvar i energi form och försöker ge er energi och healing för att orka vidare. Det har säkert funnits en önskan inom dig att få se honom igen därför så har du fått se honom i igen då. Även våra drömmar är ”verkliga ”, det är en viss skapelse därför kan andra själar komma besöka oss där. Din pappa omger dig med sin energi hela tiden kan jag tänka mig. Men vi är så blockerade och stressade att vi inte ”känner det” . Jag kan inte föreställa mig vad du går igenom och vi som själar har ”valt” visa motgångar. Din pappa är evig själ, precis som du. Vi är
Universum vi är alla ett en del av samma
Själ. Därför kommer din pappa alltid finnas inom dig. Ibland är det svårt att förstå varför man måste gå igenom vissa motgångar men det är själen som har valt det , det finns tror det eller ej en helhet. Det blir lättare så länge det finns en önskan om att det ska bli lättare. Universum ser alltid till att vi får vår innersta önskan för eller senare. Om du behöver gråta varje dag hela tiden så ska du göra det. Släpp ut allt som vill ut det är också en del av din healing. Önskar dig det bästa !

Reply
Isabelle

Hej Kenza, detsamma hände mig en tid efter att min pappa dog. En dröm där jag träffar honom efter hans död men i hans jobbarbil, där han omkom.. Jag grät precis som dig och tror någonstans att det var han som kom till mig:). Kämpa på, kramar!

Reply
Andrea

I lost my dad 9 years ago and there was a time where I always had this feeling, the feeling that he was there. I never knew how to explain it to anyone, because people around me don’t really believe that there is life after death. Two years ago I had to go trough an operation and when I woke up from the anesthesia I cried and told the nurse that I saw my dad, that he was there with me. She told me I was dreaming, but I don’t know I think he really was there.
And now reading about your dream and your feelings, makes me hope that I was right. They are still there watching over us.
I think it is really brave of you telling us all of this, big hug <3<3

Reply
Josefine

Så fint att din pappa hälsade på! ❤
Hade en liknande dröm några månader efter pappas bortgång, som vilken dag som helst så umgicks vi, men jag grät och visste att han var borta och han kramade om mig.. och sen vaknade jag.
Jag är säker på att dom besöker oss “från andra sidan” när dom vet att vi är redo, för att visa att dom finns hos oss trots att vi inte kan se dem ❤

Reply
Sandra

<3 Får såna drömmar om min pappa också. Ibland gråter jag hysteriskt för jag vet att han är död och får panik av att han kanske försvinner igen, men ofta tar han mig i sin famn och jag får känna hans trygga varma pappalukt igen, och det ger mig ett lugn för jag vet att han finns med mig. På något vis blir hjärtat lite lättare dagen efter, för det känns som att jag fått träffa honom igen och saknaden dämpas något för en tid. Det är så hemskt och fint på samma gång <3

Reply
Angelica

Hej!

Jag vet inte om du alltid läser alla kommentarer men jag hoppas det, jag skrev när din pappa precis gick bort.

Min pappa dog plötligt i augusti, jag vet vad du går igenom. Man måste tro på något på andra sidan för att kunna ta sig igenom smärtan. Jag tror absolut det var din pappa i drömmen, jag har också träffat min pappa i drömmar efter att han gick bort. Han viska i mitt öra “det är jag som rör dig” och så drar någon i min fot, det var helt sjukt och hela jag skaka efteråt samtidigt som jag var glad och tacksam.

Jag tänker inte skriva att det blir bättre för det blir det inte, ens pappa är ju borta, föralltid, men smärtan blir lättare att leva med, det lovar jag dig. T hand om dig. Stor kram.
(Vill du någon gång prata med någon som går igebom det samma som dig så tveka inte att höra av dig)

Reply
Nina

This is great. I’m happy to hear you are at least finding ways to connect to him and if that brings you comfort – that’s amazing.

I think you would like the book ‘Vortex’ (it’s on Audiable). Apart from all the positive stuff she talks about, she also lost a husband and talks how to connect to people who passed away. How they talk trough us or are around us.

Personally, I think those things are just marketing tricks for people in grief. As a scientist, I have completely different views and believe that we can be such narcissistic human beings to believe that there is no end. Death and brith is part of the process and I also think it’s important to embrace it.

How’s your health? Hope you’re doing better.
Hugs!

Reply
S

Jag tror att vi människor idag måste bli mer kopplade med det själsliga. Det har glömts bort på något sätt och ses som omodernt. Men precis som den kroppsliga måste man ta hand om det själsliga.
Jag har ingen tvekan om att det är din pappa som ser att du har lidit och behöver hjälp att gå vidare. Sånt där känner vi. Och det är helt naturligt.
Fantastiskt att du känner dig lättare nu. Det verkar som att det var det som du behövde och du kunde bara få det av din far

Reply
Veronika

Min farfar gick bort idag och det gör så ont. Har hänt så mycket underligt idag. Bara att jag öppnar din blogg och der detta inlägg. Det hjälper. Vi är inte ensamma och jag tror också farfar är med mig <3 kram

Reply
souphie

All the strength to you Kenza<3 It has been 7 years since my little brother died and I also sometimes dream about him. I am so happy in the dream and so so sad when I wake up. At least we get to be with them sometimes in the dreams.

Reply
Evelina

Så fint.
Det är de enda jag kan säga.
Ja, jag känner med dig. Det måste finnas något mer efter detta, där man möter de personer man älskar men förlorat igen.
Kram

Reply
Mb

Inte samma sak men… Min pappa tog sitt liv när jag var i tonåren och snart har jag levt halva mitt liv utan honom. När det hände ville jag inte se hans kropp och jag var arg på honom så länge, säkert flera år och vägrade vara ledsen eller förlåta honom. Så drömde jag en natt om honom, om att jag visste att han var död men jag var ändå bara så glad över att träffa honom. Han höll om mig och jag bara grät och grät, och när jag vaknade var ansiktet blött av tårar och mitt sorgearbete kunde börja på riktigt. Jag var inte längre arg utan saknade bara honom så mycket :(

Reply
A

Får så ont i magen när jag läser om din sorg som du går igenom.
Min mamma gick bort hastigt för 4 år sen och hade även hon problem med alkohol och våran relation var verkligen till och från, Vi hade en när hon var nykter (hon var periodare) men undvek det när det var dags för en dipp.
Jag vet exakt vad du går igenom, den första tiden är fruktansvärd och man måste nästan tänka på att andas i varje andetag för smärtan och ångesten äter upp en. Och man har nästan som panik för man inte vill glömma bort deras doft, skratt, röst, kroppsspråk osv. MEN, det blir lite lättare varje vecka. Det går inte en dag utan att jag tänker på henne och när jag tänker på henne så är det min nyktra friska mamma jag minns som var världens bästa oavsett.
Jag går själv hos ett medium och har gjort det senaste 2 åren, och det ger mig verkligen en stor tröst och det är lite lättare att leva efteråt.
En dag kommer du känna att du fixade det här också och är ännu starkare då.
<3

Reply
Alice

Hej Kenza, jag började gråta när jag läste denna text. Just för att jag förstår dig. Jag kanske inte förstår helt och hållet, fullt ut, till 100 procent. Men jag vet hur det är att förlora en förälder, jag vet att första året är det jobbigaste, att det andra året är jobbigt det med. Men jag vet att det blir lättare ju mer tiden går, ju mer år det går.

Jag förlorade min pappa när jag var 12 år, han gick bort i lung cancer. Nu har det gått 7 år och jag är redan nästan vuxen. Och det finns mycket som gör mig arg på honom. För alkoholen han drack, för cigaretterna han rökte och på att vår relation var så dålig. Men vi har även fina minnen, och jag har börjat förlåta mer och mer. Och idag är jag tacksam att jag finns, att jag har en så fin mamma och syskon, att jag följer min dröm med mera med mera.

Åh jag vill bara säga att jag tycker du är fantastisk. Och jag vet att det är svårt att leva med sorgen men det blir bättre ju mer tiden går. Tack för ditt inlägg, det fick mig att vilja skriva en kommentar, för jag pratar inte så ofta om min pappa. Älskar din blogg och ta hand om dig och önskar dig en superfin helg.

Kramis

Reply
V.

Jag ser
Mig själv som mottaglig och känner ett styng av avundsjuka att din pappa kom till dig i drömmen. Min pappa gick bort när jag var liten, och har i många år liksom sagt att det är ok, jag minns inte honom etc. Men de senare åren, speciellt sen jag själv fick barn, så känner jag en tomhet. Jag har bett sååå mycket för att han ska visa sig, i en dröm, ge mig något tecken. Jag vill det sååå gärna och jag är sååå öppen för det. Blir ledsen när det inte händer alls.. jag behöver det.

Men är väldigt
Glad för din skull, och tack för att du är så öppen med detta.
Glad påsk!

Reply
Rebecca

Åh fina Kenza. Tack för att du delar med dig. Jag kan relatera så mycket då jag drömde mycket om min far efter hans död för 3,5 år sedan (gör det även idag ibland). Han förblödde i sin ensamhet på sitt köksgolv (skrumplever av alkoholism) och jag vet inte ens vilken dag han dog. Han vågade aldrig berätta att han var i livets slutskede, jag tror han ville skydda mig samt skämdes över vad hans leverne hade lett till. Han kom till mig i drömmarna flera gånger i veckan i månader! Drömmarna hjälpte mig att bearbeta sorgen och vi gick igenom steg för steg tillsammans.

Jag kan inte räkna antalet gånger drömmarna bestod av att jag bara kastade mig i hans armar, helt överlycklig och utom mig, och bara grät och grät och grät över att se honom och känna honom, känslan av trygghet vällde över mig samtidigt som jag var på det klara med att han var död. Samtidigt som tomheten omslöt mig när jag vaknade bringade det också en stor värme i tillvaron. Jag hoppas du känner likadant.

Precis som du utgår jag från att jag får träffa pappa igen – jag tror det är så vi överlever.

Reply
Josefine

Oj vad detta träffade rakt i hjärtat på mig (och säkerligen många andra). Tack för att du delade med dig. Jag har också förlorat en nära anhörig och jag är helt övertygad om att hon är med oss. Ibland pratar jag högt, som att jag pratar till henne, berättar om min dag, hur jag mår. Ofta får jag då någon form av tecken tillbaka. En gardin som börjar vifta, ljudet på TVn skruvas upp, bilstereon som är avstängd börjar brusa. Jag tror att det är viktigt för oss som Vill tro, att detta är våra nära och kära som lämnar sina avtryck. Så lita alltid på din känsla. Kramar i mängder <3

Reply
Louise

Kenza jag beklagar. Min pappa gick bort i cancer och jag drömmer emellanåt att jag möter honom. Jag kramar honom hårt och vägrar släpppa tills han säger att han måste gå och jag släpper taget medans jag gråter av sorg. En sak ska du veta som du troligtvis redan vet. Du är inte ensam, aldrig. Och det finns de som förstår dig mer än du tror.. jag vill ge dig all kärlek jag har och önskar att du en dag kan tänka på din pappa och bara känna kärlek & värme utan saknad eller andra känslor. Jag saknar min pappa varje dag & efter 20 år gråter jag ändå. Men jag gråter av kärlek inte av sorg eller saknad. En svår känsla man bara kan förstå om man varit med om det själv.

Du är bäst <3

Reply
Malin

Min pappa gick bort 2014 och jag är helt övertygad om våra kära som lämnar oss kommer tillbaka i våra drömmar med ett budskap. Ibland är de för att trösta, ibland för att hjälpa oss i något! De kommer när vi minst anar men behöver de mest. Och vi kommer alla att ses igen 💜

Reply
viky

❤❤❤ You’re so strong girl. I can only imagine how hard it must feel. Sending you cybernetic hugs and positive energy

Reply
Maria Sidor

Ååå Kenza min pappa gick bort alldeles för tidigt för några år sedan…har alltid vela gå till ett medium men hittar inte någon som känns seriös.
Skulle uppskatta så mycket om du kunde maila mig vem du gick till!!!
Kraam!

Reply
Therese

Hej Kenza!
En kort berättelse om min historia som kanske ger dig mer tro på att det du beskriver faktiskt stämmer.
Min pappa togs ifrån mig när jag var 18 år gammal av lungcancer men det var lunginflammationen som tog honom. Jag har hels mitt liv upplevt att jag är på något sätt mottaglig men efter min pappas död så fick jag verkligen ett kvitto på att jag var det. Han kom till oss på flera sätt när han hade dött, bland annat i en dröm som var så fruktansvärt verklig. Jag kom ut på vår altan där han satt. Jag blev helt knäsvag när jag såg honom, sprang fram till honom och vi bara omfamnade varandra och grät. Han berättade att han mådde bra och att han fick skjuts överallt (månaderna innan blev han av med körkortet). Så han beskrev det som att allt var över förväntan. Jag blev så lättad och så glad. När jag sedan försökte ställa frågor om han träffat mormor och morfar tittade han seriöst på mig och jag vaknade ur drömmen som om att någon drog mig snabbt därifrån. Kanske först att jag ställde för många frågor som jag inte skulle. Jag var hur som helst jättenöjd över mötet med pappa och valde att tro på drömmen. Sen dess har jag kännt en inre ro likt ingenting annat och jag upplever att han funnit samma känsla då han lugnat ner sig med besöken.

Hoppas detta stärker din tro på att din pappa faktiskt besökte dig för att få hålla om dig och visa dig att han mår bra.

Reply
Sofia

Vet precis vilken känsla du menar. Gick igenom liknande med min far för några år sedan. Samma sjukdom, fruktansvärd resa att gå igenom. Behandlingar och implikationer som tillslut blev för många. När han hade gått bort, någon dag senare när jag var på botten kände jag som en vind som gick in i mig. Blev lugn. Det väljer jag att tro att det var han som ville lugna mig. Och att drömma om honom känns så verkligt. Det är kanske drömmarna som används som kommunikationsmedel. Hur som helst vill jag skicka mycket stöd och kramar till dig. Det blir inte bättre, men det blir annorlunda. Sorgen kan fortfarande slå mig i ansiktet, när jag kör till jobbet, på affären eller när nåt händer som påminner en om allt. Men det är också ett tecken på stark kärlek. Och det är jag glad och tacksam för att jag har upplevt. Och jag tror definitivt vi träffar dom igen. Garanterat. Kram på dig!

Reply
My

Det är det vi måste göra. Tro på att en dag ser vi dom igen. Våra fädrar. 7 år sen är det sen pappa förlorade kampen mot cancern. Jag kände hans närvaro i början men inte nu… så jag längtar lite extra mycket till just den dagen, till den platsen vi möter de igen. ❤️

Reply

(Your IP-Address will be registered. Comments which are seen as offensive towards me or people close to me will be deleted. Spam and link-filled comments will be removed.)

Leave a Reply

Your email address will not be published.

You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>

*