• header

HOW DID IT GO?

Started 2018 in Thailand and I had no idea of how tough this year would be… 

Det är bara en månad kvar på 2018 och jag kan inte förklara hur skönt det känns att lämna detta år bakom mig. Det värsta året i mitt liv. Vid vissa tillfällen så trodde jag ärligt talat att jag skulle gå under av sorg. Framförallt februari och mars är två mörka månader som jag knappt kommer ihåg. Jag minns bara att jag grät det första jag gjorde när jag vaknade, samt grät mig själv till sömns varje natt. Hade jag inte haft Aleks så vet jag inte hur det hade gått.

I januari, innan pappa gick bort, skrev jag en lista om allt jag önskade mig för 2018. Jag har varit lite rädd över att kolla tillbaka på den listan för fokus låg bara på att ta mig igenom dagarna. Men vi kollar iallafall:

– Bra hälsa. Få ordning på min sköldkörtel. Nästa vecka har jag käkat Levaxin i 6 veckor, ska ta nya prover då och se om vi fått ordning på mina värden eller om vi måste justera dosen (ligger på 50 mg nu). Jag ska även hålla min regelbundna träning (2-3 pass i veckan) och fortsätta äta bra mat (MYCKET grönt!), men också äta för själen när jag känner för det. Fortsätta hålla balansen helt enkelt!

Denna punkt har jag ändå lyckats någorlunda bra med. När sorgen tog över och jag även fick en chockerande diagnos som vände upp och ner på mitt liv så tog jag årets bästa beslut, nämligen att fokusera på mig själv och min hälsa. Jag sjukskrev mig och min största prioritet blev att må bra. Sorgen kunde jag inte bara ta bort, men jag kunde se till att inte stressa, att träna bra, ta hand om mig själv och få in stunder av glädje i mitt liv. Jag var ute mycket i naturen, umgicks med nära och kära, läste böcker, mediterade, reste och började med yoga. Det tog tid, men någon gång under sommaren började jag hitta tillbaka till mig själv igen.

– Lycka. Efter 2017 som var ett tufft år så önskar jag att jag får vara glad större delen av detta år. Glad och bekymmersfri, kommer väl inte riktigt bli så men fan vad skönt det hade varit. Jag hoppas iallafall och tror att jag kommer kunna ta mig igenom svårigheter som väntar tack vare människorna jag har vid min sida.

Det här gör så ont att läsa. Jag tyckte att 2017 var tufft pga cancern och tiden på sjukhuset, men jag kunde aldrig ana hur tungt det skulle komma att bli. Sorgen efter pappa slog mig hårdare än vad jag trodde. Kanske var jag inte beredd på att jag även skulle behöva bearbeta och sörja hela min uppväxt och vår trasiga relation. Nej, större delen av 2018 blev inte lyckligt för mig. Men jag klarade det ändå. 

– Bli helt rökfri. Jag har aldrig gömt för er att jag röker ibland, mest feströker (har så jäkla svårt för att stå emot cigg när jag dricker alkohol, vilket jag knappt gör längre) eller kompisröker om en vän räcker fram en cigg, men jag vill sluta med det med. Nu har jag inte rökt ett bloss på flera veckor och det känns väldigt bra. Varje dag får jag se vad rökning tillslut gör med en person och det är fruktansvärt. Jag ska göra allt vad jag kan för att stå emot.

JA! YES! Vid jul tog jag mitt allra sista bloss och fyfan vad skönt det känns att ha slutat en gång för alla. Jag har till och med druckit alkohol vid 3-4 tillfällen under året och lyckats stå emot. Jag hoppas att jag ALDRIG någonsin tar ett bloss igen. 

– Börja podda. Detta SKA bara ske, jag måste bara hitta rätt timing och jag är inte där just nu. 

Jag har inte velat ta på mig nya projekt när jag inte har mått hundra, MEN nu kan jag äntligen berätta att podden kommer snart. Det får dock bli RÖTT på denna, för det kommer ske i januari. :-)

– Blogga bättre. Har nog aldrig bloggat så lite som under 2017 vilket inte är så konstigt med tanke på hela situationen och jag vet att jag inte ska känna mig dålig för det, men jag vill verkligen prestera bättre i denna del av mitt jobb i år. MEN – hälsa först. Jag får inte känna mig stressad över detta.

Här har jag failat big time och ni förstår ju varför. HELVETE vad min blogg har sugit röv detta år och jag är ledsen för det. Det har varit så svårt att komma på något att blogga om. Jag har inte velat låtsas som att allt är bra, men jag har inte heller velat att min blogg bara skulle handla om hur piss allt varit. Därför blev det lättare för mig att bara dra mig undan. 

– Meditera mera. Började med detta i december (med appen Headspace) och jag gillar det som fan, men glömde bort det under semestern. Det ska jag börja med igen!

Yep! Under sommaren blev det mycket mediation och yoga och jag tror det blev en del av min räddning.

– Läsa mer böcker. Varje gång jag reser så hittar jag min kärlek för böcker igen men av någon anledning så känns telefonen viktigare är jag är hemma? Hm. Ska sluta pilla på telefonen i sängen och läsa en bok istället.

Den har jag också lyckats med! Framförallt att sluta pilla på telefonen hela tiden. Usch är så trött på att scrolla runt på instagram osv, känns som sånt slöseri med tid.

– Fira vår första bröllopsdag. Den 29e juli har vi varit gifta i ett år och det måste ju firas! Vi tänker typ antingen bjuda in alla och ha världens roligaste fest (även om den inte kommer slå vår bröllopsfest) eller typ åka iväg och göra något bara vi två.

Jajjemen, en brakfest blev det med alla våra nära och kära! Vad ska vi hitta på nästa bröllopsdag? En till fest? Haha nää, nästa gång hittar vi på något bara vi. 

At our 1 year anniversary party. I never thought I could love him more than I already do, but after everything we’ve been through this year I just feel that our love has grown even stronger. 

– Resa till Maldiverna och checka av det från min bucketlist. Vi funderar på att åka i mars?

Det blev inte i mars, men däremot blir det nu i december! Vi åker efter jul och firar nyår på stranden där. Åh så härligt.

– Umgås mer med min vänner. Brukar vara bra på detta men under slutet av 2017 drog jag mig undan lite. Orkade helt enkelt inte och de har varit väldigt förstående. Men jag vet att jag mår så mycket bättre av att umgås med dem. Så ska försöka boka in lite mysiga middagar, träningsdejter och sånt nu!

Ja och vi har haft väldigt fina stunder ihop i år! Sorg kan man inte ta sig igenom själv, man behöver stöd. Så är det bara.

– BEBISGOS! En av mina bästa vänner föder vilken dag helst nu och jag längtar.

Tre vänner fick barn i år och fler väntar barn. Riktig babyboom haha. Så fint. Att vår gud-dotter Miléa kom till världen var såklart bland det finaste som hände i år.

Became God-parents to this girl <3

– Träffa min syster och barnen mer. Åka ner och hälsa på eller tvinga upp dem hit oftare, vilket är roligare för här har de ju Stockholmskusinerna – Aleks brorsdöttrar!

Vi har träffats mycket i år och det är jag så himla glad för! <3

– Springa milen. Har aldrig sprungit mer än 7-8 km och så fort våren kommer ska jag börja springa igen (kan bara springa ute, hatar löpband).

Flera gånger till och med! När våren kom så kom jag även igång med löpningen igen och det var skönt för både kropp och själ. Det längsta jag sprang var 12 km.

– Laga mer mat. Jag och Aleks turas om att fixa middag men medan han står och lagar storkok i timmar så beställer jag från indiska restaurangen runt hörnet….

Hehehe, fail. Aleks har som vanligt varit duktig på det men jag minns knappt vad fan jag lagat i år.

– Köpa landställe. Kommer aldrig sluta drömma om en stuga! HOPPAS detta blir året vi hittar något som känns rätt.

Nej. :-( Så ledsen över detta, men det är svårt att hitta något max 2 h från Stockholm för runt miljonen. Allt är svindyrt och sen så är det så jäkla omständligt att gå på visningar, det tar en hel dag liksom.

– Filma mer (för privatbruk). Är ju en mästare på att ta en miljard bilder men det är ju SÅ mycket roligare att titta tillbaka på små filmklipp.

Det här har vi gjort mycket! Så kul att ha. :-)

– Tatuera mig. Skulle egentligen gjort det förra året men det blev aldrig av. Men i år så! Är inte riktigt säker på vad än dock, men jag vet att den ska vara tillägnad min make/bästa vän. Inte namn dock, hehe.

Oops. Det blev visst 3 nya i år haha. Bland annat vårt bröllopsdatum, skissat av Aleks himself.

– Besöka Shiva i Portugal. Nu har hon lämnat oss och det suger, men så fort hon installerat sig i Lissabon så ska jag åka och hälsa på!

Var där i maj och hälsade på! Så himla fin stad. Har dock inte träffat Shiva sedan dess, saknar henne. <3

Det gick ju helt okej ändå, med tanke på omständigheterna. Jag tror inte jag kommer göra någon lista för 2019 utan jag har bara ett mål, som jag inte lyckades med i år, och det är att få vara lycklig. 

// It’s only a month left of 2018 and I can’t explain how good it feels to leave this year behind me. The worst year of my life. At some points, I honestly thought that I would break from grief. Especially February and March are two dark months that I hardly remember. I just remember that I cried the first thing I did when I woke up, and cried myself to sleep every night. If I didn’t have Aleks I don’t know how it would have gone. 

In January, before my father passed away, I wrote a list of everything I wanted for 2018. I’ve been a bit scared to look back on that list because my focus was just about getting through the days. But let’s have a look:

– Good health. Get my thyroid values in order. Next week I’ve been on medication for 6 weeks, so I’m gonna take new samples and see if we got my values right​ ​or if we have to adjust the dose (I’m on 50 mg now). I will also keep my regular workout routine (2-3 times a week) and continue to eat good food (LOTS of greens!), but also eat for the soul when I feel like it. In other words – keep the balance!

I have achieved this goal quite well. When the grief took over and I also got a shocking diagnosis that turned my life upside down, I took the best decision of the year, and that was to focus of myself and my health. I took a long break from work and my main priority was to feel well. I couldn’t just remove my sorrow, but I could make sure I did not stress, that I exercised well, that I took care of myself and added moments of joy into my life. I was out in the nature a lot, spent time with my loved ones, read books, meditated, traveled and started doing yoga. It took time, but at some point during summer I started to find myself again.

– Happiness. After 2017 that was a tough year, I wish to be happy for most of the year. Happy and care-free, not really gonna happen but damn how nice that would’ve been. But I hope and believe that I will be able to go through the difficulties that awaits thanks to the people I have by my side. 

This hurts to read. I thought 2017 was tough because of the cancer and the time spent at the hospital, but I could never imagine how heavy it would get. The sorrow after my dad hit me harder than I thought. Maybe I wasn’t prepared for that I also had to process and mourn my whole childhood and our broken relationship. No, I was not happy during most of 2018. But I managed to get through it anyway.

– Be completely smoke free. I’ve never hid from you that I smoke sometimes, mostly when I party (so hard to resist a cigaret when I drink alcohol, which I barely do anymore) or when I friend offers me one. Now I haven’t smoked anything at all for several weeks and it feels very good. Everyday I see what smoking eventually does to a person and it’s terrible. I will do my best to resist.

YES! YES! At Christmas, I had my last cigarette and it feels so good to have quit once and for all. I even drank alcohol at 3-4 times during the year and managed to resist. I hope I NEVER ever smoke again. 

– Start a podcast. This WILL happen, I just have to find the right timing and I’m not there right now.

I didn’t want to start any new projects when I wasn’t feeling well, BUT now I can finally tell you that the podcast will be launched soon. I have to put RED on this one though, because it will be in January. :-)

– Post more on my blog. I have never blogged as little as in 2017, which is not weird considering the whole situation and I know I should not feel bad about it, but I really want to perform better in this part of my job this year. BUT – health first. I should not feel stressed about this.

I’ve failed big time here and you understand why. HELL my blog has sucked ass this year and I’m sorry for it. It has been so hard to come up with something to blog about. I have not wanted to pretend that everything is fine, but I also did not want my blog to be just about how shitty everything has been. That’s why it was easier for me to just pull myself away.

– Meditate more. Started with this in December (with the app Headspace) and I like it a lot, but forgot doing it during our vacation. I’ll start with that again!

Yep! During summer, I did a lot of mediation and yoga and I think it became a part of my rescue.

– Read more books. Every time I travel, I find my love for books again. But for some reason the phone feels more important when I’m at home? Hm. Stop being on my phone in bed, read a book instead.

I’ve also succeeded with this one! Most of all I’ve stopped being on my phone all the time. Uhh I’m so tired of scrolling around on instagram etc, feels like such waste of time.

– Celebrate our first wedding anniversary. On July 29th, we have been married for a year and we mustcelebrated! We intend to either invite everyone and have the world’s best party (although it will not be as fun as our wedding party) or maybe go away and do something just the two of us.

Yep, we had a party with all of our loved ones! What should we do for our next anniversary? Another party? Haha noo, next time we’ll do something just us. 

– Travel to the Maldives and check it off my bucket list. We are thinking about going in March?

It didn’t happen in March, but it will happen in December! We’re going in a month and we will celebrate New Year’s on the beach there. Oh how lovely.

– Hang out more with my friends. I’m normally good at this but in the end of 2017 I pulled myself away a bit. I just didn’t have the energy and my friends have been very understanding. But I know I feel so much better when I spend time with them so I’ll try to book some cozy dinners, workout dates and so on now!

Yes and we’ve had very nice moments together this year! You can’t go through grief by yourself, you need support. That’s just the way it is.

– CUDDLE WITH A BABY! One of my best friends is giving birth any day soon and I’m so looking forward to it.

Three friends had babies this year and more are expecting now. A huge babyboom haha. It’s so beautiful. Our God-daughter Miléa came to the world and that was of course one of the best things that happened this year. 

– See my sister and the kids more. Travel and visit them or make them to come up more often, which is more fun since they have their Stockholm cousins here​​ – Aleks nieces!

Yes we’ve been spending a lot of time together this year and I’m so happy about that! <3 

– Run 10 km. I’ve never done more than 7-8 km and as soon as the spring comes I’ll start running again (I only run outside, I hate treadmill).

I even did it several times! When spring came I started running again and it was good for both my body and soul. The longest I ran was 12 km.

– Cook more food. Aleks and I take turns on making dinner but while he’s cooking big stuff for hours, I order form the Indian restaurant around the corner… 

Hehehe, fail as usual. Aleks has been good at it, but I can’t even remember what the heck I’ve cooked this year.

– Buy a country house. I will never stop dreaming about a cabin! HOPE this will be the year that we find something that feels right.

No. :-( I’m so sad about this, but it’s hard to find something within 2h from Stockholm for around one million. Everything is crazy expensive and then it’s also so tricky to go and see the places, it takes a whole day.

– Film more (for private use). I’m a master at taking a billion pictures, but it’s SO much more fun to look back on videos.

We’ve done this a lot. So much fun to have. :-)

– Get a new tattoo. I was supposed to get one last year but it just didn’t happen. But this year it will! Not really sure what motive yet, but I know it will be dedicated to my husband/best friend. Not his name though, hehe. 

Oops. I got 3 new tattoos this year haha. One of them was our wedding date, written by Aleks himself.

– Visit Shiva in Portugal. She has left us now and that sucks, but as soon as she’s ready in Lisbon I will go and visit!

Were there in May and visited her! Such a nice city. Haven’t seen Shiva since then though, I miss her. <3

That went pretty alright, given the circumstances. I don’t think I will make a list for 2019 because I have only one goal that I did not succeed with this year, and that is to be happy.

61 Comments

Patrycja

Kenza, I think you are really being too tough on yourself because of some assholes who keep commenting how boring your blog is. You don’t realize you post here almost every day, if not every day and that’s more often than most bloggers do after years of posting online. I started visiting your blog around the time you had that model tv show with your male friend, so that’s what, summer 2011? 2012? Anyway I have been visiting daily (or almost daily) since then and I didn’t have any time period when I would stop. In the meantime there were other bloggers whose websites I would visit but sooner or later I would stop, if the content got too monotonous or they wouldn’t update so much (and by that I mean 2 times a month-that’s not a lot). I like your blog because you keep the balance, outfits posts, work posts and private ones and also sharing your stories on difficult situations which I think makes you relatable.

If you don’t want to make a list fine, although I would change that. Please add visiting Warsaw to the list!! :D you have many fans in Poland. Hell I would even volunteer to make a little city tour with me, what do you think :D haha, I am not a professional tour guide but worked as one at one of the venues some time ago and I just love showing my city to the foreigners, so that would be a pleasure! I also remember you knew Maffashion, not sure if you keep in touch but coming to Poland could mean seeing her as well, hehe. I remember you used to be ambassador for Glitter but sadly we don’t have their stores anymore so not sure what brand-acitivities could lead you here, so I’m afraid only a private trip is possible. But you know, the earliest in April, before that the weather could be tricky. This year it’s been exceptionally good, pretty much from April on until mid-October it was very warm. And the summer… but that goes to the whole Europe as well, Sweden included, as you know.

Reply
Zlata

Thanks for sharing that with us Kenza 🙏🏼Everything will be alright life is always about white and black but the sun will rise and we will try again! SO please, never give up!

ps I would be so happy to see your posts a bit more often!

http://www.petrenkoko.com

Reply
Mathilda

Hej,

Jag förlorade min mamma den 6 mars i år. Också i cancer. Och jag vet inte riktigt varför jag skriver denna kommentar. Men jag känner att jag behöver det. Att visa på att jag förstår, inte allt, men en del hur du känner och jag kan också tänka mig hur du har mått under 2018. Precis som jag. Eller ja, delar iallafall. Sorg är ju olika från person till person, men jag tror ändå att den är lika smärtsam i slutändan. Konstigt det här med sorg. Hur man hanterar det och hur omgivningen hanterar det. Sorg är också ganska klumpigt. Åt båda håll. För när en frågar mig hur jag mår, vad ska jag svara? Ibland kan jag inte svara. För att jag vet inte riktigt hur jag mår. Och den som frågar vet ibland inte vad denne ska säga. Samtidigt vill jag inte skrämma bort någon. Fråga på, men svaret kommer bero på dagsformen brukar jag säga. Ta det med ro och tålamod. Kanske är det för att sorg är så skrämmande. Den omsluter det öde vi alla väntar. Men glöm aldrig att sorg är otroligt vackert. För den ger liv och förstärker alla minnen som lämnats kvar. På gott och ont.

Reply
Julia

Dear Kenza I just wish I could hug you. Nothing else matters besides your happiness and you will get there! You forgot to write about last weekends pop-up, Thats huge! You accomplised so much even in your shittiest year. Hopefully your health will be under control now, that would be the best news for you to close this year. ❤️❤️

Reply
Ida Hedlund

Broke my heart sista meningen, började gråta! Känner samma sak för min egen skull också! Hoppas vi båda klarar det ❤️

Reply
Emma Siigur

I never get tired of reading your blog! And when there are quiet times in blog, I always look forward to new posts (but this is only positive waiting, like waiting a new episode of your favourite TV-show). You are such a strong women!
lots of love <3

Reply
Jouke

THIS! Exactly this, Kenza! <3 Waiting for your posts is like waiting for the next episode of your fav tv-show. Nothing to worry about. You are strong! Love

Reply
Anonym hehe

Kenza! <3 jag är rädd att jag fått hypotyreos, är det det du har? Alltså jag har mått så jävla dåligt på sistonde. Jag läste dessa symtom och kan nästan bocka av varenda en. https://skoldkortelforbundet.se/sjukdomar/hypotyreos-symptom/
Men jag går på antidepressiva så vårdcentralen är helt övertygade om att det är biverkningar. Så jag vågar inte föreslå att jag tror jag har det här för är rädd att inte bli tagen på allvar. Vet inte varför jag skriver det här, men vill typ ha stöd utan att folk ska skylla på mina antidepressiva för mina panikattacker, depression och PMDS (vilket också är symtom på denna diagnos……) jag blir galen

Reply
Sara

Så himla fin text! Tack för att du delar med dig ❤ och nej bloggen har inte sugit röv i år, jag har läst nästan varje dag och tycker att bloggen är väldigt trevlig!

Reply
noor

It is so important to take care of yourself in order to feel good and be happy. Me time is so important these days. I’ve realized that after I got some serious stuff to deal with. But it also means that you have to say no. No to the things that you actually dont want to do, no to the the things, how small it is, that means nothing to you. Then you will find happinness.

To be honest, I was kinda shocked that you used to smoke. Especially when your friends offers you one. are they even your friends? :-)) But its good that you stopped. ❤

Reply
Anonym

Ett “av mina värsta” år också, 2018. En person som jag är kär i och verkligen vill leva med, både gifte sig och fick barn med en annan person. Det gör riktigt ont i mig!!
Vad bra att du slutade helt med rökningen. Jag hoppas jag kan sluta helt och feströka jag med, så himla onödigt!

Reply
Lina

Hej Kenza. Jag har följt dig sedan staaarten av din blogg och det låter väl konstigt men jag har i princip växt upp med dig och din blogg så du är liksom en stor del av mitt liv. För några månader sedan lämnade jag en elak kommentar angående att du alltid klagar på ditt liv och borde vara mer nöjd med det du har. Antar att jag bara var avundsjuk och bitter. Har sedan dess haft dåligt samvete så jag vill att du ska ”förlåta” mig så att jag slipper denna jobbiga magkänsla :( för jag dör för dig verkligen :( förlåter du mig ??? <3

Reply
Sara

Fy fan. Jag håller med. Skönt att det här pissåret är över. Tänkte samma sak förra året, ”nu kan det inte bli värre” men så kom 2018. 2019 måste bli vårt år, Kenza!!

Reply
Dixi Wonderland

Sorg är något som vi alla kommer att få uppleva. Jag var på min fjärde begravning för bara någon månad sedan. Det är tungt och jobbigt för man saknar de som gått bort så himla mycket. Kan tänka mig att din situation har varit extra jobbig eftersom att du haft det jobbigt med din pappa. Då får du så mycket mer känslor än bara sorgen som ska hanteras. Jag tycker du har gjort helt rätt i att bara fokusera på att må bra. Tråkigt att det funnits personer som ifrågasatt ditt val med sjukskrivning osv. Oavsett hur mycket pengar man har så är det inte svaret på lycka. Jag hoppas att 2019 blir ett bättre år för dig. Du får se 2017 och 2018 som de åren då du fick mycket lärdom om vad som är viktigt i livet.

Reply
Taleen

sending you much love ❤️
You’re being so honest it shows that you really process everything that happened. Some people “just move on” But stay sad deep down. I believe that once you’re done processing you will be happy again and stronger !
As always thank you for sharing such personal stuff it feels good to see that everyone goes through something sometimes i believe that I’m doomed but life really is just about going through shit while focusing on whatever positive things there might be and to me that’s exactly what you do 💪

Reply
johanna

Tycker du, rent utåt sett, varit otroligt stark det här året. Jag vågar inte ens tänka tanken på smärtan av att förlora en förälder. Och sorgearbete tar tid.
Önskar dig all lycka och kärlek under 2019 <3

Reply
Emma

Vad är det för hemsk sjukdom du har? Du pratar som att du är döende ibland när du skriver så.. Om det är hypotyreos är det ju inget som är ”super” allvarligt då man kan ändra sin livsstil sen börjar det bli bättre.. Finns ju sjukdomar som är så mycket värre än det. Därav man blir lite så om det år något annat än hypothyreos?

Reply
Kenza Z

Kenzas svar: Hypotyreos-diagnosen fick jag förra året och det är inte den jag syftar på här, den känner jag tack och lov knappt av så länge jag är under rätt dosering. Den dagen jag känner mig redo att prata om vad som hänt så kommer jag göra det.

Reply
hanna

Hej fina du,

Jag har precis blivit diagnosticerad med Hypotyreos, och som du vet är det och har varit fram tills nu en känslomässig dimma och berg och dalbana på samma gång. Lättnad i och med diagnosen, sorg i och med att behöva förhålla sig till detta och längtan efter att må bättre.
Om du hade haft ork att berätta mer om hur det går med din medicinering, hur behandlingsprocessen har gått för dig hade jag varit så nyfiken på att läsa <3

Reply
Betty

Grät när jag läste detta Kenza! Kan verkligen relatera mycket av det du skrev och modigt av dig att du vågar dela med dig! Glöm aldrig bort att du är världsbäst och att alla har olika kamper.

Ps: Längtar tills Januari!

Reply
Rasha

Kan du inte skriva lite boktips på det du har läst? Behöver lite inspiration.

Reply
A

Fint att du delar med dig och du är inte ensam om att livet inte blev som du tänkt dig.
Kommer ihåg när jag var yngre så hade jag verkligen en bild av hur mitt liv skulle vara när jag närmade mig 30 men saker och ting blev inte alls som jag hade tänkt mig. Det är på både gott och ont. Nu vet jag att allting händer av en anledning men ibland kommer alla dessa frågor. Kommer det någonsin bli som jag hade tänkt mig.
Kämpa på Kenza!

Reply
Marta González

Hello Kenza,
I just wanted you to know something. Years ago I followed A LOT of blogs and bloggers, but, to this day, you’re the only one that I’ve continued reading and checking-in. I think it is because you seem so genuine and true to yourself, nothing feels “fake” about you or your content. You show us that you’re vulnerable too (just like every one of us). You also inspire me a lot for some reason, to challenge myself and enjoy the little things in life more (I already do, but even more ;) )
Anyway, even though I’ve been reading your blog FOR YEARS, this is my first time writing a comment. I just wanted to cheer you up!

Hugs from a follower in Spain :)

Reply
Sara

Jag brukar själv dela in allt i år och sträva efter att ett år skall bli så bra som möjligt. Om mer än häften av året har gått och jag inte känner mig nöjd och gör någonting roligt, brukar jag tänka att det inte spelar någon roll, eftersom “året ändå är förstört”. Men jag tror att man måste sluta tänka på det sättet och dela in allt i år. Både bra och tråkiga saker kan hända under samma år. Sedan är det en annan sak att i slutet av året reflektera över vad man gjort och hur man mått under de tolv månader som har passerat.

Så kul med podden!! Den ser jag verkligen fram emot!

Reply
Lina

Din blogg är så sjukt deprimerande. Man pallar inte läsa om alla problem längre. Man känner sig alltid nedstämd nuförtiden efter man läst din blogg. Föredrar de andra bloggarna numera där det är mer driv och power.

Reply
Molly

Så bra och konstruktiv kritik… Om du känner så skulle du kanske testa att låta bli att läsa just den här bloggen? Du gör själv ett aktivt val när du läser den här bloggen. Glöm inte att det finns en riktigt person bakom den här och alla andra bloggar, i detta fall en person som öppet berättar att hon mår dåligt. Visserligen har jag fått intrycket av att Kenza är en otroligt stark person (inte minst för att hon vågar dela med sig av just sina problem) som kanske inte ens tar åt sig, men jag tror heller inte att kommentarer som denna hjälper henne att må bättre. Tror du det?

Reply
Anni

Jag upplever verkligen tvärtom! De flesta av Kenzas inlägg är ju om mode och skönhet och det är inte jätteofta hon skriver personligt. Jag uppskattar verkligen hellre när hon skriver personligt. Hon skriver ju dessutom mycket hennes företag – hur de kämpat och har kämpat. Och hon hur hennes uppväxt var och hur hon kämpat från misär till att bli poker. Jag tycker verkligen att hennes blogg är just “power” när hon skriver personligt såhär! Men man tycker väl olika.

Reply
Elisabeth

Lina, og likevel er det akkurat det du gjør: leser hennes blogg. Ta med deg din negativitet og «flytt» til en annen blogg, om du kjenner det slik.

Reply
Annie

Det är såna här kommentarer som skapar just det du verkar vilja motverka: psykisk ohälsa. Vi människor är inte programmerade till att ha power och vara glada _hela_ tiden. Att inte låta sorg ta plats eller att tro att “driv” är något statiskt som en person har 24/7 är helt makalöst. Det är när ett instagramkonto, en människa eller en blogg enbart är fylld med “power” och “driv” och “positivitet” som jag börjar ana ugglor i mossen. Enligt dig verkar det vara en strävan. Jag respekterar din syn men vill med denna kommentaren visa att vi är många (hoppas jag!) som vägrar att hoppa på det tåget och istället beundrar Kenza för hennes uppriktighet och ärlighet. Det är när människor i min omgivning uppvisar ett övermänskligt beteende om att allt är bra och att livet enbart är härligt, kul, drivande, positivt och alldeles underbart som jag blir orolig på riktigt.

Kenza, om du bara visste hur viktiga dina inlägg är. Hur viktig DU är för så många, genom att dela alla aspekter av livet. Glädje, sorg, yta, djup och samtidigt visa på din integritet. Att du väljer att inte dela med dig av allt, ingen människa behöver dela med sig av allt. Allra minst för offentligheten.

<3

Reply
M.T.

Och vem har sagt att Kenza är skyldig att få dig att må bra? Va oskön du är. Innan du skriver något sådant nästa gång – försök tänka om någon reagerade på liknande sätt mot dig ifall du väljer att öppet berätta om något jobbigt.

Reply
Tia

Happiness is really something that we always have to work on :)
I myself started doing something just a few months ago called the “21 day Gratitude Challenge” .. first I thought that “I don’t have to do this I’m grateful for everything in my life?” But it takes 21 days for your brain to “rewire” from a negative thinking state to a positive .. so everyday when you wake up think about 3 things that you are grateful for and before going to bed you do the same. It creates a shift in your brain.
Happiness is born in being grateful, that is the key! The minute you start being and thinking about everything that you are grateful for in life you become happy. Not even kidding.
It’s hard being grateful for sorrow in your life. But shifting it to thinking of what you have learnt from it and what it thought you instead of what it DID to you makes it easier ..
I hope this makes sence … google the 21 Day Gratitude Challange and give it 21 days .. if it doenst work at least you will know 126 things that you are grateful for. And btw .. it is hard in the beginning knowing what to be grateful for, but it does not have to be like major things! Like today Im grateful for my super yummy latte this morning, that I got to finish work early and for my boyfriend who’s cooking dinner :)
All the best Kenza :)

Reply
Emma

Bra kämpat i år! Något som jag verkligen önskat är att du skulle dela med dig mer av psykisk ohälsa. Jag förstår att det måste vara jobbigt men det skulle vara så värdefullt för så många av dina läsare, dels att visa att det inte är bättre att hålla något inne men också att en förebild för många också har det tufft.
Det kommer kanske så småningom! Ta hand om dig ❤️

Reply
Hana

<3<3<3 I'm not someone who leaves comments that often, but know that I (along with other people) sincerely care about you. I feel like you're a friend of mine, even though you don't know me. Take care of yourself and your loved ones, you are loved and you are amazing, whatever happens! Above all, you are STRONG! The ones who really follow you for the right reasons will never be mad at you for not posting or making a list or whatever… You do you girl, we are always here!

Reply
Luisa

I’ve been following you for 10 years and you are still the best blogger out there, even if you post less ;) So don’t worry about your followers, take care of yourself. Nothing is more important.

Reply
Kristina

You should read Anthony Williams book Thyroid Healing, he has helped so many. Eating pills will just put you on a pill dependency it will never actually heal you and eventually your body stops producing the hormones because of the pills. Its really bad. But you can heal by changing how you eat. Anthony is called the Medical Medium and he’s helped so many that western medicals haven’t been able to do anything for. Highly recommend and if you check out his Instagram you’ll see he shares so much about peoples miraculous recoveries. Your thyroid problems might be why you’ve been so low as well (on top of everything). :)

Here’s his instagram: https://www.instagram.com/medicalmedium/?hl=en

Reply
Clara

Fina Kenza, tack för att du delar med dig av detta. Förutom att det kanske hjälper dig att vara öppen, så tror jag att många som läser kan relatera till dina ord. Jag har själv sedan en tid tillbaka en sjuk anhörig som kommer att bli sämre med tiden, detta drabbar mig i perioder väldigt hårt känslomässigt. Har inte upplevt en nära anhörigs bortgång, men tror att det jag känner är som en low-key sorg som färgar min tillvaro. Blir så nyfiken på hur du hanterat sorgen, typ om du läste någon särskilt bra bok, hur du mediterar, vilken yoga du gjorde/gör och annat som du tror har hjälpt dig. Förstår också att det kan vara väldigt personligt, den dagen du är redo så finns det iaf folk som vill läsa/lyssna <3

Reply
Maria

Så fint och bra reflekterande inlägg! Man borde alltid blicka tillbaka lite för att se vad man kan göra bättre :)

Reply
Esmée

Dear Kenza, i just wanted to tell you that i’m so thankful for you and your blog! <3

Reply
Tina

Gråter när jag läser detta. Jag hoppas ditt 2019 kommer bli lyckligare och att du en gång kommer se 2018 som en bra erfarenhet trots så smärtsamt ❤️

Reply
Alva

Åh jag blir så ledsen av att höra hur tufft du har haft det<3 hoppas att nästa år blir lite lättare för dig. Kram fina!

Reply
Klara

Meeeen. Vad är denna “chockerande diagnos” då?? Snälla, kom igen! Sluta teasa.

Reply
May

Trodde också 2017 var ett av mina jobbigaste år pga att jag tog itu med mitt missbruk. Men 2018 var nog ett av de värsta åren jag har varit med om. Blir så ledsen när jag aldrig får uppleva lycka, utan alla år skall vara ännu jobbigare än den andra. Visste inte att livet kunde vara så tufft. Jag är hoppfull ändå och önskar att jag någon dag fick lyckan att uppleva hur det känns att ha vänner och en partner som älskar en.

Reply

(Your IP-Address will be registered. Comments which are seen as offensive towards me or people close to me will be deleted. Spam and link-filled comments will be removed.)

Leave a Reply

Your email address will not be published.

You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>

*