• header

NÄR LIVET HÄNDER – AVSNITT 6

Veckans poddavsnitt blev lite annorlunda men enligt oss väldigt viktigt. Jag berättar om hur det var att växa upp med en missbrukande förälder, beslutet att förlåta min pappa och om hans bortgång. Varför? För att allt för många barn växer upp såhär, allt för många barn känner sig bortvalda precis som jag gjorde och allt för många familjer splittras pga missbruk.

Det tog mig många år att förstå att pappa faktiskt var sjuk. Att alkoholismen var en sjukdom. Kanske hade allt varit annorlunda om kunskapen var större och om han hade fått den hjälp han behövde. Nu är det för sent för oss, men för många andra finns det fortfarande hopp. Därför har jag valt att starta en insamling tillsammans med Hjärnfonden för att hjärnforskningen kring beroendesjukdomar ska gå framåt. Så att forskarna kan lära sig bättre hur hjärnan påverkas och ta fram bättre behandlingsmetoder. Jag hoppas ni vill hjälpa mig!

Ni hittar insamlingen HÄR (målet är 200 000 kronor, högt mål men jag tror vi kan klara det. varje litet bidrag räknas!), och HÄR kan ni läsa mer om just beroendesjukdomar.

Och podden hittar ni som vanligt i apparna Podcaster, Acast och Spotify. Tack Dani för att jag fick kidnappa detta avsnitt och prata om alkoholmissbruk. Nästa avsnitt kommer handla om Danis förlossning, för min fina vän befinner sig just nu på BB!! <3

68 Comments

sara

Jag VET att ett alkoholberoende klassas som en sjukdom men jag kan inte låta bli att tänka såhär: Barn som föds med cancer, njursvikt, aids och hiv, en blodpropp och behöva amputera ett ben, en kvinna som dör av livmoderhalscancer, mänsom drabbas av prostatacancer, halsfluss, urinvägsinflektion osv osv DET är för mig sjukdommar! Sjukdommar man drabbas av och som man inte kan råför eller bota i förväg.
Jag vet att begreppet sjukdom även innefattar social och psykisk ohälsa och där går väl begreppet alkolist/beroenden in. Men kan inte hjälpa att jag tycker det är orättvis mot de som förlorat ett barn, en vän, en förälder i en dödlig sjukdom och som drabbats helt utan förvaring och utan att det gick att hindra/stoppa, att jämställa eller ens använda samma begrepp som vid alkolism. Vet att man inte ska jämföra eller “vem har det värst…” osv men tycker det är svårt, oskäligt och oumant att säga att alkolism är en sjukdom precis som vilken annan sjukdom. För mig finns det olikheter, en alkohlist/drogmissbrukare/mfl väljer att ge vika åt sitt beroende medan en som är cancersjuk inte kan göra något annat än att hoppas på ett mirakel.
Är jag ensidig, blåögd och onyanserad när jag säger och tycker såhär eller finns det någon som förstår hur jag menar och tänker?
Allas kamp är såklart lika viktig rättfärdigad och jag respekterar att detta är din kamp då den drabbat dig/din familj. Men för mig finns det andra kamper inom begreppet sjukdom och vård som ligger mig närmare hjärtat och hjärnan.

Reply
Josefine

Psoriasis är en sjukdom, halsfluss är en sjukdom, diabetes likaså och ingen har diskussionen om hurvida vi ska kalla dessa för en sjukdom för att cancer skulle vara värre.. beroende är så tabu och skamfyllt vilket syns i din o många andras syn att det är “självvalt”.
Det är bevisat att vissa gener är starkt kopplade till beroende (därav ökad risk om ens familjemedlem har beroendeproblematik). Det är alltså inte bara så enkelt som att en del njuter av ett glas vin utan problem pga aktivt val o andra väljer att vilja förstöra sitt och andras liv.

Reply
MN

Idag finns det mycket kunskap kring beroendesjukdomar och vi vet att det inte är individens val att bli beroende. Det finns en ärftlighetsfaktor som spelar roll, många faktorer spelar in i vem som blir beroende och vem som inte blir det. Och själva beroendesjukdomen är inte bara psykologisk eller social, utan också fysisk/kemisk. I min familj är i princip alla missbrukare, aktiva eller drogfria. I varje generation är vi några som har klarat oss, i min generation av ett syskon och ett tiotal kusiner är jag den enda som inte utvecklat ett beroende av alkohol eller droger. Och då har ändå några av mina kusiner vuxit upp under relativt trygga förhållanden. Så jag har stor respekt för hur den här sjukdomen kan utvecklas, och för mig är det väldigt uppenbart att det inte är någon som väljer den.

Reply
Pauline

alltså, hur kan du skriva såhär?
plus att du dessutom skriver ”allas kamp är såklart viktig” men samtidigt menar du att du inte tycker att alkoholism ska jämföras med andra sjukdomar. det upprör mig att läsa din kommentar, den gör mig ledsen. jag har precis varit och hälsat på min pappa på sjukhuset, ännu en gång har jag inte vetat om han kommer klara sig eller inte. alkoholism är lika hemsk som vilken sjukdom som helst eftersom det är som vilken sjukdom som helst, då det är just det, en sjukdom. du skriver att du ”vet att man inte ska jämföra” men din kommentar genomsyrar att det är precis det du gör.

jag ber dig vänligen att läsa på om sjukdomen, för detta gjorde ont att läsa.

Reply
C

I totally get your point, just wanted to add two things: As you mentioned you can’t do anything about having cancer: Many cancers (or maybe even MOST?) are result of an unheatlhy lifestyle: smoking, bad eating habits, abuse of alcohol etc. So when you see e.g. really obese woman/man in Macdonald’s with children you could also easily say: she/he doesn’t care for their children enough because she/he chose this lifestyle. Food addiction is smth people often forget about.

2nd: People who grew up in abusive family often feel unloved and quilty, they think ”am I not worth loving?”
What I want to say with this: It is hard for them to accept that their family members/parents didn’t choose them and that instead they consciously chose drugs e.g.

Reply
Lisa

Nej absolut inte. Varför det? Jag tänker likadant och skulle aldrig någonsin kalla alkoholmissbruk eller drogmissbruk för en sjukdom. Det är något en person tar frivilligt och sedan fastnar i och inte kommer ur. Enbart beroende och ingen sjukdom.

Reply
Caroline

Då tycker jag du ska läsa på om sjukdomen.
Det är kronisk förändring i hjärnan och man blir egentligen inte helt frisk, därav “nykter alkoholist”.
Precis som andra sjukdomar har vi från födseln olika hög risk att drabbas av beroendesjukdom.

Det finns behandling för de flesta sjukdomar men alla blir inte friska. Precis som vid beroendesjukdom.

Sen kan man alltid prata om vem som har det värst.. min morfar dog av följderna från alkoholism och min mormor från cancer.
Nog led familjen mer av hans “dåliga vanor”..

Reply
Jonna

Fattar vad du menar och känner, jag trodde också så förut. Men numera finns det hjärnforskning som visar att det absolut INTE är ett val att fortsätta missbruka. Det är inte svaghet eller dålig karaktär som får en människa att dricka sönder sig, utan hela hjärnan ”går sönder” och för missbrukaren blir suget efter drogen helt ohanterbart. Reptilhjärnan tar över och konsekvenstänk och impulskontroll försvinner verkligen helt, det känns för missbrukaren som att det enda som kan rädda livet på den är drogen. Det är ju ingen som VILL svika sin familj och förlora jobb och vänner, hade de kunnat välja annorlunda hade de självklart gjort det! Men alkoholisten och den gamla vanliga älskvärda personen bakom blir som två skilda personer och skuld och skam får allt att eskalera. Vi måste få bort den gamla myten om att alkoholister väljer att dricka, det är en riktig sjukdom som bäst botas med AA och total nykterhet. Skitbra initiativ med insamlingen, det behövs mer forskning och nya behandlingar för alla därute som lider!

Reply
Emma

Nej, sara, jag håller inte med. Att en alkoholist skulle ”ge vika för sitt beroende”? Det är ju det som är hela grejen, de kan inte själva ta sig ur det. Jag har själv förlorat en närstående med alkoholproblem och att förminska den kampen tycker jag är otroligt respektlöst gjort av dig.

Reply
Tatiana

Jag förstår och håller med dig Sara. Jag har träffat på många missbrukare och har mycket mera sympati för dom som tillsjuknar i cancer och andra sjukdomar. Missbrukare måste ta ansvar för sina handlingar. Synd om deras anhöriga är det förstås, speciellt barnen.

Reply
Julia

Bara för att det ena är värre än det andra blir det inte mindre sjukdom för det. Har någon rökt hela livet och får lungcancer är det lika mycket en sjukdom som någon som inte har rökt och får lungcancer. Att säga att alkoholister och drogmissbrukare “ger vika” är ett otroligt idiotiskt synsätt. Då har du inte alls förstått innebörden. Det handlar inte om att “ge vika”. Det är en sjukdom som behöver behandling, precis som vilken sjukdom som helst. Jag tror att många beroende och närstående hoppas på ett mirakel precis som en cancersjuk hoppas på mirakel. Tror du verkligen att alkoholberoende eller missbrukare aktivt väljer bort sina liv, sina barn, hem och jobb för alkohol och droger? Det är inget val den beroende gör. Beroendet som sjukdomen innebär är så starkt att det inte ens blir ett val.

Reply
Charlotta

Alla får ju tycka olika, men dina ordval säger ju att du tror att det är ett val. Och det är ju så att många som levt med människor som är beroende vet att det är en sjukdom. För det är inget val för missbrukarna att vara beroende av substanser. Fanns det sådana val så hade de gärna varit utan sitt beroende och smärtan den kan åsamka närstående.
Det är ju upp till alla vad de tycker “ska prioriteras”, men det var kanske onödigt av dig att ta upp detta just på Kenzas blogg, just det här inlägget och just då detta var mycket så att vi som levt med människor som har beroenden kan känna att vi också kan överleva.
Hoppas du får stöd du behöver och kan låta andra få plats för det stöd de behöver. Genuinely.

Reply
Anna

Jaha betyder det då att dom som “väljer” att ha en beroende sjukdom inte ska få hjälp?
Jag som (fd) spelmissbrukare har inte valt det iaf.

Reply
Linnea

Fast det är inte alls så. Förstår ditt tänk men att säga att missbrukare själv väjer att ge vika till sitt beroende är fel, för när det gått så långt är det inte ett val man tar. Det är beroendet som tar det valet. Även en missbrukare hoppas på mirakel, för även ett alkoholmissbruk är något som man själv inte väljer, inte själva missbruket som ger konsekver. Missbrukare väljer inte själva att bli missbrukare, och så är det. De allra flesta missbrukare önskar att de orkade hålla sig ifrån alkoholen, men det är ett beroende. Det går nästan inte. Och det förstör familjer. Även om man vet att drickandet förstör så är det ofta ett sånt beroende att man inte ”kan” göra något annat än att ge vika. De allra flesta alkoholister dricker inte för att de vill hamna i misär eller förstöra sina barns uppväxt, men ett utvecklat beroende är så svårt att ignorera och bli av med.
Och om du nu tycker att alkoholism är ett ”val” så är det iallafall inte ett val för människorna omkring. Kanske även för de människorna behövs forskningen. För alla de barn, partners och föräldrar som blir offer för någon annans missbruk. För man vill hitta något som kan hjälpa människor ur missbruk. För att hitta behandlingar.

Reply
Erik B

Alkoholism klassificeras enligt WHO som en sjukdom. Och förresten halsfluss och urinvägsinfektion är ingen sjukdom, det är en infektion. Istället för att dra upp en massa vad DU tycker är en ”sjukdom” och inte är en, det är DINA åsikter. Det finns gott om forskning som du kan läsa så förhoppningsvis ändrar du ditt tankesätt som någon dag kan få dig på plats.
/ ST-Läkare

Reply
Anonym

Min pappa dog av sitt missbruk för nu ett år sedan. Han kämpade varje dag med sin sjukdom och nej hans missbruk var inte ett medvetet val han gjorde. Han kunde inte välja antingen eller. Han var exakt lika sjuk i sin sjukdom som en cancer-sjuk människa. Innan han dog hade han besegrat cancer två gånger men han beskrev sin beroende-sjukdom som mycket värre än cancern.
Läs på lite innan du uttalar dig om sånt här. Otroligt dumt skrivet.

Reply
Frida

Ja jag tycker du är väldigt ensidig, blåögd och onyanserad när du skriver såhär. Även respektlös måste jag säga, en sån här kommentar är nog det sista Kenza behöver läsa.

Reply
Bella

Hur tänker du kring anorexia, bulemi och liknande? Räknas detta som sjukdomar för dig? Var ska man dra gränsen?

Reply
jojo

Det spelar ingen roll vad som för dig är “riktiga” sjukdomar, beroendesjukdomar är fortfarande riktiga sjukdomar. Sjukdomar som drabbar hjärnan. Det är inte brist på karaktär eller svaghet som gör att man “ger vika för sitt beroende”. Sen att det finns en uppenbar riskfaktor som man själv kan påverka (dvs att dricka alkohol, vilket de flesta gör utan att veta om man är predisponerad att utveckla beroende) spelar ingen roll. Det finns sådana påverkbara riskfaktorer även för sådana sjukdomar som du beskriver (cancer, amputation, blodpropp, osv) och det är inget som drabbade skammas med, hur skulle det se ut?

Reply
Sara

Hela problemet ligger i det du skriver: att personen väljer att ge vika åt sitt beroende. Det är där sjukdomen yttrar sig. Alkoholister behöver hjälp och vård för att motstå sitt beroende. Mentaliteten att de får skylla sig själva (som du i princip säger när du tycker att de väljer att dricka) är ett stort problem när det kommer till att ens våga erkänna sitt beroende och söka hjälp. Skammen är stor just på grund av att sjukdomen inte är accepterad.

Jag förstår absolut att du tänker i dessa banor, men om jag ska svara på din fråga så ja, nu är ensidig, blåögd och onyanserad. En alkoholists livsöde måste också få ha betydelse och vi kan inte jämföra sjukdomar på det sättet. (Du skriver det själv först, men sedan gör du tydlig värdering) Det ena utesluter inte det andra. Självklart kommer du tycka att andra sjukdomar är viktigare och det är ok, alla brinner inte för samma saker. Men att faktiskt skriva som du gjorde till någon som förlorat sin pappa två gånger, pga alkoholism och sedan pga cancer, det är okänsligt och inte rätt forum att starta en sådan debatt.

Jag har mist nära och kära i de ”accepterade” sjukdomarna du nämner men smärtan att också ha förlorat någon pga av beroende och alkoholmissbruk har varit minst lika svår (eller annan psykiskt ohälsa) men det finns också en bitter eftersmak för kanske hade hen överlevt om det fanns mer forskning och bättre vård i det området?

En människa som tar illa upp för att alkoholism är en sjukdom pga av att deras barn dött i cancer, tror jag faktiskt inte händer. Man har nog inte tid att tänka i såna banor när man sörjer sitt barn. Att känna att världen är orättvis är en sak, men att vilja ta bort sjukdoms-status för en annan sjukdom är ju inte lösningen och hjälper igen.

Reply
Katniss

Första gången jag någonsin kommenterar här men kände mig tvungen. Så som du uttrycker dig är lite som att säga åt sitt barn att äta upp sin mat för att barnen i afrika svälter.

Begreppet ”sjukdom” innefattar mängder med diagnoser. Att likställa MSA med olika former av diabetes går inte likt det inte går att likställa paniksyndrom med alkholism. Sjukdomar, oavsett vilken, drabbar individen på så många olika plan, fysiskt, psykiskt, existensiellt, socialt osv att det inte går att jämnföra vad som är värst eller vad som inte får klassas som en sjukdom. Självklart finns det många aspekter som spelar in; ett barn med leukemi har inte valt att drabbas av sin sjukdom samtidigt som en individ med missbruksproblematik inte väljer att lida av sitt problem, däremot kan hen ha valt substans trots god insikt i vad som sker/kan ske av att bruka den substansen. Men det är inte det som är viktigt. Det viktiga är att inte jämnföra. Alla kämpar på sitt sätt och oavsett hur orättvist man tycker saker är så hjälper man INGEN sjuk människa genom att se ner/förlöjliga andra sjukdomar/tillstånd.

Å andra sidan har du rätt att tycka precis vad du vill men bara för man tycker olika saker behöver man inte häva ut sig allt man känner till en människa som ex Kenza, som upplevt konsekvenserna av att ha en människa med missbruksproblematik i sin närhet.

Reply
Frida Andersson

En alkoholist VÄLJER inte sitt beroende. Ja, det är blåögt av dig att tro det. De flesta alkoholister inser inte ens att de är det, förens det är försent. Alkoholism är en fruktansvärd sjukdom som kan drabba vem som helst. Även dig. Det ligger ofta psykologiska anledningar bakom, något som gör att alkoholisten inte ens förstår att det de gör skadar dem och andra.

Reply
Anna Larnmark

Jag förstår dina tankar och tycker att alla har rätt att känna olika – men jag tycker det är tråkigt att du skriver det just idag, just här. Det känns okänsligt och onödigt.

Reply
Nelly

Jag håller inte alls med.. Att säga att någon VÄLJER “att gett vika” för sitt missbruk är att förringa problemet. Alkoholism är en sjukdom, punkt. <3

Reply
May

Alkoholism är absolut inte självvalt. Det kommer lika smygande utan förvarning som cancer. Alkoholism är dödligt. Antingen ger din kropp vika eller så tar du livet av dig själv. Det är en sjukdom som inte går att bota pga att det påverkar CNS och gör förändringar så att din kropp skall kunna fungera normalt med alkohol konstant närvarande. Man kan bara reglera sjukdomen om man lyckas bli nykter. Det är i och för sig en helt annan kamp och resa med att bli nykter…
Jag fick höra att 90% av alkoholister och andra beroende har bakomliggande psykiska problem som triggat beroendet. Som t.ex. i mitt fall handlade det om mobbning och helt ärligt så tror jag att jag aldrig hade ‘insjuknat’ om jag hade blivit behandlad bättre av andra människor. Det kom fram även i behandlingen vad som hade utlöst sjukdomen. Så det handlar ju snarare om att någon annan har gjort dig sjuk eller påverkat ditt insjuknande. Absolut inte självvalt. Hade aldrig velat gå igenom något av det!

Reply
Emma

Det handlar inte bara om pengarna, utan även om att belysa frågan i sig, vilket insamlingar är ett bra sätt att göra det genom samtidigt som man tillsammans bidrar till ett bättre samhälle. Varför ska Kenza betala så mycket själv menar du? För att hon själv varit utsatt? För att hon är framgångsrik? Så konstig mentalitet verkligen

Reply
j

Av allt du kunde kommentera så är detta det bästa du kom på?
Tror du missade poängen där, lilla vän.

Reply
Charlotta

Vi är många med familjemedlemmar som är sjuka i missbruk och/eller pu grund av missbruk, och vi behöver varandra!
Jag är glad att du inte tänkte på att man kan behöva sådant stöd för det innebär nog att du inte varit tvungen att leva med sådant. Hoppas du tar tillvara på det, lycka till.
KENZA tack för att du pratar om det här samhällsproblemet, det är alltför få som vågar <3<3<3

Reply
Dixi Wonderland

Tårarna rann ner för mina kinder när jag lyssnade på dagens avsnitt. Först vill jag tacka dig Kenza för att du orkar prata om detta och vill hjälpa andra. Många ser det kanske som en självklarhet men det är också något väldigt personligt. Om Dani skulle läsa detta så vill jag även berömma henne för dagens poddavsnitt. Tyckte hon ställde väldigt svåra men bra frågor till dig och hela poddavsnittet blev så otroligt givande samtidigt som det var hjärtskärande. Jag vet att du är nere i Marocko nu och jag hoppas att ni har det bra trots att det naturligtvis är väldigt jobbigt ❤️

Reply
Pauline

vad fint av dig Kenza. min pappa kämpar mot samma sjukdom och jag ska idag besöka honom på sjukhuset igen, det är väldigt tufft detta och jag är glad du pratar om det, och att du pratar om det som en sjukdom. jag tycker överlag att folk ska sluta romantisera drickande (och skämta om att de är ”alkoholister” när de dricker) för det är ett väldigt känsligt ämne för många. kram på dig!

Reply
Booboo

Ett starkt avsnitt som fick mig att reflektera över min egna relation med mina föräldrar. Har ingen kontakt av andra orsaker än dina, men kan känna igen mig i sveket och sorgen man känner utav det. Jag vet inte vad exakt detta avsnitt väckte i mig – men jag har gråtit i flera timmar sedan jag lyssnade.

Tack för avsnittet.

Reply
Angelica

Åh dagens podd avsnitt berörde verkligen. Jag förlorade min pappa ca 6 månader innan du förlorade din. Jag känner också igen mig i det att han är begraven i ett annat land, att man inte kan besöka graven. Jag har tatuerat kordinaterna till där vi spred min pappas aska. Tycker det är fint att alltid ha “min pappas plats” med mig!

Starkt av dig att dela med dig av allt, kram!

Reply
asmae

Detta avsnitt var så fint, det fick mig att tänka på min farfar och börja grina.

Reply
Anonym

Åhh Kenza! Jag blir så glad att du gör en insamling till Hjärnfonden. Jag växte upp med en psykiskt sjuk pappa som gjorde att familjen splittrades. Han var djupt deprimerad i många år, var beroende av många starka läkemedel, och det var svårt för mig att se honom så, samtidigt som jag hade en hårt arbetande mamma. Idag har han fått diagnosen demens. Fyfan för denna hemska sjukdom och alla andra hemska hjärnsjukdomar.

Kommer självklart att donera en slant till forskningen, även fast jag är en fattig student <3

Reply
Fanny

Mina tårar rinner, så otroligt starkt avsnitt. All kärlek & styrka till dig Kenza ❤️

Reply
Annie

Fina Kenza, blir så berörd av din historia. Tack för att du delar med dig! Så viktigt, och så fin och inlyssnande Dani är. KRAM till er!

Reply
Nathalie

Bästa avsnittet! Tack för detta. All styrka och kärlek till dig <3 haft liknande uppväxt. Dani var super!

Reply
Emma

Det var ett tungt avsnitt och jag vill tacka för att du så öppet delar med dig av din historia. Jag har själv förlorat en närstående efter den där jävla alkoholismen. Och cancer är fruktansvärt. <3

Reply
Ida

Så fint ❤️ I AA pratar man om de tre aspekterna i vad som gör det till en sjukdom. Den ena är den fysiska allergin, dvs den onormala reaktionen på substansen, den andra är mental besatthet som kan översättas i att det är en tanke starkare än alla andra, att någon dag ska missbrukaren kunna missbruka normalt, den tredje och kanske viktigaste delen, som driver den beroende till missbruket är den andliga bristen, eller själsliga sjukdomen, hålet i själen som man försöker fylla med yttre omständigheter. Det kan vara allt från alkohol, mat, sex, shopping mm. Därför det klassas som sjukdom. Så bra att du tar upp det! Att bryta tystnaden om sjukdomen är så viktigt, både för den som har sjukdomen och för anhöriga. Det handlar inte om svag karaktär eller dålig disciplin för om man hade ett val skulle ingen alkolist välja att vara det. Du är modig, Kenza. ❤️🙏🏽

Reply
Sabina

Hade tårar i ögonen hela vägen hem när jag lyssnade. Du är duktig på att berätta om svåra saker på ett väldigt väldigt fint sätt. Jag hoppas dina fina minnen av din pappa kommer vara dom som finns nära till hands och dom du kommer berätta om för er son. Stark du är som delar med dig och tar ett så fint initiativ. Massa styrkekramar.
/Sabina

Reply
Charlotta

Tack för det här Kenza. Har växt upp med missbruk och annan ohälsa i min familj och det har alltid känts lite mindre ensamt att du varit så öppen om hur det varit i ditt liv med att försöka älska någon som är sjuk på ett sådant sätt.
Enormt starkt initiativ med insamling, skickar all kärlek och styrka till dig vännen<3

Reply
Lisa

BB och förlossningen är två olika saker, när du har värkar/vattnet gått och du ska föda, då är du på förlossningen. Efter en viss tid där efter barnet kommit först då flyttas man till BB (ibland handlar det bara om att barnet och mamman mår bra, t.ex om det är många som ska föda).
På BB tar de prover osv på barnet och ser till att ni får den hjälp ni behöver och att ni mår bra.

Det kan även handla om att man måste stanna på BB ganska länge oavsett om man vill eller inte. Vi var tvungna att stanna i 7 dygn, trots att vi från början trodde att vi skulle få åka hem efter 3. 3 dygn är det vanliga vid förstföderskor i den delen av Sverige jag bor. :)

Reply
Frida

Min pappa gick bort för snart 3 år sedan å saknaden är enorm än idag 💖 alkolismen tog hans liv till slut å jag är så tacksam att nån som du väljer att uppmärksamma denna sjukdom som präglade mitt hela liv.

Reply
Amanda

Tack Kenza att du lyfter detta. Jag själv växte upp i en familj med alkolism och jag måste så dåligt under min uppväxt. Jag skämdes så mycket. Talade inte ens om det för mina närmsta 2 vänner. Men idag skäms jag inte och jag mår BRA idag. Jag har äntligen vågat släppa in en väldigt speciellt person som jag kan idag kalla min pojkvän men gud vad jag grinade av avsnittet. Jag har inte gråtit på ett par år men jag grinade så mycket. Tror det drpg upp en del känslor just hur man mådde när man var liten. Men tack igen fast det var lite jobbigt att lyssna på, men det var värt det. Tusen kramar till dig Kenza

Reply
Elsa

Som sjuksköterska som jobbar med palliativa så fäller jag massor med tårar för din pappas bortgång Kenza. Jag har aldrig blivit så berörd av ett poddavsnitt. Aldrig.

Reply
Rebecca

Jag förlorade min pappa till alkoholen för 11 år sedan och tycker att det är helt fantastiskt hur du öppnar upp dig om detta. Det är så vanligt med skam för de anhöriga till en missbrukare och den skammen blir knappast lättare av all okunnighet kring sjukdomen. För det är just det det är, en sjukdom och jag tror av hela mitt hjärta att ingen förälder av eget val sätter flaskan framför sina barn. Varken din eller min ❤️ Styrkekramar!

Reply
Emma

Det du skrev när han hade gått bort var så otroligt rått, ärligt och vackert. Så himla fint ♥️
Massa kärlek till dig ♥️

Reply
Stina

Massa kramar till dig! Har en pappa med samma sjukdom, känner igen mig i så mycket det du pratar om. Oerhört viktigt ämne att prata om för det berör så många människor trots att alla skäms över att prata om det.
Vill bara säga tack att du ville dela med dig av din historia, en annan känner sig mindre ensam i allt det som gör ont.

Reply
Kakan

Ett starkt ämne, tack för att du delar med dig! Själv hade jag en mamma som var alkoholist och som gick bort i följdsjukdomar för att hon inte klarade av att ta hand om sig själv. Jag var mamma åt min mamma sedan 10 års ålder och det är först nu när jag själv är mamma som jag förstår hur mycket min barndom har påverkat mig. Vi försökte i så många år att hon skulle få hjälp, men hon ville inte själv. Det sociala nätverket runt omkring fallerade totalt. När jag var 12 år kom jag hem och då hade hon försökt tända eld på huset. När jag då ringde runt för att få hjälp fick jag till svar att det enda de kunde göra var att gripa henne för förargelseväckande beteende om jag släpade ut henne på gatan (fylleri). Hur skall en 12-åring klara det?!

Jag kunde aldrig förlåta min mor men jag satt vid hennes sida när hon gick bort, ett tungt avslut på så många olika sätt. Jag tror inte att jag än i dag har förlåtit henne för allt, men jag har lärt mig att hantera sorgen och allt vad det innebär.

Reply
Vanja

Hej, superviktigt ämne, fint att du tar upp det! Har precis läst en bok av Johann Hari, som är en brittisk journalist och författare. Boken, Lost connections, handlar om hur drogpolitik påverkar dödlighet och tillfrisknande från missbruk, den bygger på massa fältstudier och forskning. Boken handlar också om varför man missbrukar, finns så mkt missförst kring detta och så mycket att göra för att hjälpa de som fastnat i missbruk. Länkar till en podcast som går igenom det mesta. Om du Kenza har tid, lyssna gärna, eller läs boken och samma för andra som läser här. Det går att göra skillnad och vi kan sätta press på våra politiker. https://aca.st/cbcf2d

Reply
Vanja

Hej, superviktigt ämne, fint att du tar upp det! Har precis läst en bok av Johann Hari, som är en brittisk journalist och författare. Boken, Chasing the scream, handlar om hur drogpolitik påverkar dödlighet, tillfrisknande från missbruk och om varför man missbrukar. Den bygger på flera års fältstudier, intervjuer och forskning. Finns så mkt missförstånd kring detta och så mycket att göra för att hjälpa. Ni som bryr er om ämnet och har tid, läs, eller sök på johann hari i podcaster el dyl, han har intervjuats massor. Känner mig hoppfull, om våra politiker ändrar linje kan så många räddas. Ps svarige har näst högst dödlighet för missbrukare i hela världen. Tack igen för viktig post

Reply
Vanja

Haha oj, råkade posta 2ggr, boken heter chasing the scream, inte lost connections :))

Reply
C

Kenza, tack för att du är så modig och för att du gör det här för alla de barn och unga som just nu går igenom det Helvete som det innebära att leva med alkoholism i familjen. Det är så otroligt tabu att prata om det här. Det visar kommentarerna. Många har så otroligt lite kunskap om psykisk ohälsa och beroendesjukdomar. Jag kommer själv från en familj där alkoholism har funnit bland flera familjemedlem. Det pågår till viss del fortfarande. Ofta är det kopplat till psykisk ohälsa och ett trauma i barndomen. Det är inte den personens val. Personen behöver professionell hjälp. Men pga stigmat är det så otroligt svårt att få hjälp i tid. Och de anhöriga blir så drabbade, skild, skam, ilska, förtvivlan. Känslan av att aldrig räcka till, att inte vara sedd. Jag känner igen allt du beskriver. Min mamma insjuknande när jag var 19 år. Men tendenserna hade funnits länge, inser jag i efterhand. Jag har varit så arg velat bryta. Nu är hon död. Om hon fått rätt hjälp i tid hade det inte behövt hända. Jag kommer självklart att bidra till din kampanj! För att synliggöra detta enorma folkhälsoproblem som drabbar framförallt barnen till föräldrar med missbruksproblem. Det följer en hela livet. Som ett ärr som aldrig läker. Du är så stark ❤ TACK! Du är förebild på alla sätt.

Reply
S

Båda mina föräldrar är alkoholister och har varit sen jag var runt 10 år. Det blir en konstant ångest som trycker inom en varje dag. Alkoholen gör så att de bråkar våldsamt och polisen har fått komma två ggr och ambulansen ett flertal ggr efter självmordsförsök. Alkoholen har orsakat så mycket smärta i mitt och mitt syskons liv under 17 år och pågår fortfarande. Det är så bra att du lyfter detta och lyfter det som en sjukdom. Det är en sjukdom som äter upp det de rör vid och tar bort det fina från så många ögonblick i livet som är viktiga!!
Tack för att du gör rösten hörd för de som blivit missförstådda och övergivna pga alkoholen, både de som är beroende och medberoende.

Reply

(Your IP-Address will be registered. Comments which are seen as offensive towards me or people close to me will be deleted. Spam and link-filled comments will be removed.)

Leave a Reply to asmae Cancel Reply

Your email address will not be published.

You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>

*