NÄR LIVET HÄNDER – AVSNITT 8
Nytt avsnitt av Kenza & Dani – När livet händer!
Tänk ändå, att för bara 2 veckor sedan låg Danis lilla bebis fortfarande inne i magen och nu är hon här. Det är så svårt att förstå vad en kropp är kapabel till att göra, skapa & bära ett liv. Så häftigt. Tar aldrig detta för givet och jag tackar min kropp varje dag för att den orkar och för att jag får vara med om detta mirakel.
Det jag ville säga till er nu var att vi har ett nytt poddavsnitt uppe! Veckans avsnitt blev ett gott & blandat-avsnitt där vi pratar mycket om veckan som varit och hur vi mår, Dani som nybliven mamma och jag som gravid i vecka 28, samt en hel del om mina rädslor som plötsligt dök upp. Vi är alltid väldigt öppna och ärliga i vår podd och vi hoppas att ni gillar det.
Har ni något specifikt ämne ni vill att vi pratar om i nästa veckas avsnitt så tar vi mer än gärna emot tips! :-)
Avsnitt 8 – Bröstpumpning och panikattack
I veckans avsnitt berättar Dani om sina första dagar med bebisen och Kenza öppnar upp om sina rädslor kring förlossning och sin blivande roll som mamma. Vilka egenskaper hoppas tjejerna att barnen inte ärver? Varför tvivlar Kenza på sig själv? Hur lär man sig egentligen ta hand om en bebis? Och vad är status på Danis snippa?
Ni hittar vår podcast i apparna Podcaster (iPhone) samt Acast och Spotify (Android/iPhone)!
23 Comments
(Your IP-Address will be registered. Comments which are seen as offensive towards me or people close to me will be deleted. Spam and link-filled comments will be removed.)
Onsdagar är min nya faaaaavoritdag för att världens bästa podd släpps då!! Grymt bra jobbat tjejer:D
Att bli och att vara mamma/förälder, en ständig oro :) oron börjar så fort man plussar på stickan, oro för missfall, oro för förlossning, oro för plötslig spädbarnsdöd, oro för det käraste man har och så vidare, sen föds ens bebis och så kommer masssa nya känslor till en, underbara starka kärlekskänslor blandat med nya orokänslor. Vissa har mer orokänslor än andra såklart. Men vi måste lära oss att leva med och hantera denna oro så att den inte tar över alltför mycket :) balans i allt är a och o! jag tänkte och kände exakt som dig när min bebbe låg i magen.
Du kommer bli en fantastisk mamma som kmr lära känna din bebis och ert nya liv i sin takt. Man lär sig för varje dag och utvecklas hela tiden som förälder. Det är ju den viktigaste uppgiften man någonsin kmr ha :) men ingen är perfekt! Du kmr kunna ringa din syster din mamma din vän, BVC eller 1177 om du nån dag eller kväll känner att du behöver få råd eller tips.(försök undvik familjeliv och massvis med kommentarer om hur du ska göra och inte, säger jag nu som
Här kmr med tips haha) Det mesta kommer du klara på egen hand tillsammans med Aleks såklart för du och aleks kmr känns er bebis bäst <3
Jag hoppas innerligt att du får en normal förlossning, det önskar man alla såklart men det är inget vi kan veta eller ha kontroll över. Men du ska veta att alla i förlossningsrummet är där För Dig och din bebis och dem kmr göra allt för att underlätta för er <3 våga ha tillit för dem och våga även lyssna på din kropp. Bredvid dig har du Din bästa Aleks och snart har ni er bebis! Våga även prata med någon om din oro om du känner att den tar över för mycket, kanske psykolog eller terapeut (vill dock betona att det är fullt normalt att känna oro så man behöver ju inte söka hjälp hehe men man vet ju själv om det tar över för mkt och då är det aldrig fel att testa att få hjälp) !
Gällande amning så kmr BB och BVC (samt alla dina nära) ge dig massa råd och tips som passar din situation men också de allmänna råden osv. Amningstips från dina följare kmr nog ba kännas overload haha!
All kärlek och styrka till er från en nybliven mamma <3
Kenzas svar: Tusen tack för din fina kommentar! <3
Hej!! Ett avsnitt om era karriärer hade varit intressant! När började ni arbeta, vad var era första arbeten fram tills idag, vad har ni tyckt varit roligast, har ni några karriärsråd osv! Tack för en underbar podd!
Hej Kenza!
Lyssnade precis på avsnittet och fick pausa när du berättade om din panik för att gå in här och skriva. Jag fattar paniken exakt. När jag var i vecka 28 gick jag runt i en affär med min mamma och så greps jag av exakt den där paniken och började storgråta. Allt kom bara över mig. Det var helt fruktansvärt, som att jag plötsligt insåg att jag inte hade en aning om vad jag höll på med. Och det var precis så där kopplat till grejer man ska köpa. Det är så lätt att läsa listor på internet vad man behöver och ska ha, men sen är man ensam i beslutet kring vilken som är bäst och hur fan ska man veta när man inte har barn. Som tur var gick den där paniken över, den är säkert hormonell. Och även om jag aldrig ens hållit i ett barn innan jag fick min dotter så gick det super. Barn är inte alls så ömtåliga som man tror och första barnet gör en till mamma. Jag har fått strålande mamma-instinkter och det är sant att man själv är sitt barns bästa mamma. Plus att du får en otrolig beskyddarinstinkt och då är plötsligt nässug, suppar eller ögondroppar något problem man bara löser det, helt automatiskt, det är ascoolt.
Yes, it is always a wonderful when finally a new human is in this world.
xx Rena
http://www.dressedwithsoul.com
Lol you don’t translate the sick pervy stuff?
What was that last time about waters breaking? Who even does that?
För att Dani fick en bra förlossning så behöver det inte betyda att du kommer få en dålig. Varför kan du inte bli inspierat istället? Förstår du vad jag menar?
Hej, jag vill bara tipsa om “amningshjälpens slutna grupp” på facebook. Sidan är suverän. Amning är en helt vetenskap och det råder otroligt stor okunskap kring det såväl bland allmänheten men oxå inom vården tyvärr.
Mitt tips är att läsa på om amning innan förlossningen. ” amning i vardagen” av marit olander ska vara otroligt bra.
Även inför förlossningen rekommenderar jag boken ” att föda utan rädsla”. Jag har fyra barn och har läst boken inför varje förlossning. I den finns även kapitel för Alex att läsa.
Du är verkligen inte ensam med dina känslor! Jag kände exakt samma när jag var gravid med mitt första barn. Graviditeten var inte planerad och jag var ”bara” 21 år och väldigt ung. När jag gick in i v.24 fick jag panikattacker vid ett par tillfällen! Var livrädd för vad som skulle komma, om jag skulle klara av det osv. Men det gjorde jag, jag klarade av förlossningen och idag är jag mamma till en snart 3 åring och nästa barn är beräknat om 1,5 v.
Kan även säga att jag inte känt några sånna känslor den här graviditeten, är mycket lugnare nu för jag vet att jag fixar det! Och det kommer du också göra, utan tvekan.
Tack för en så fin podd! Älskar att ni är så öppna, det skulle vara kul att höra lite mer om era karriärer, hur det blivit att ni jobbar med det ni gör idag och hur ni kom dit! Samt lite om hur ni tänker inför framtiden? Tror ni att det går att vara influencer och bloggare och hålla det igång fram tills ni är kanske 50? (Obs vet att ni jobbar med annat också men tänker på hela influencer biten :-) )
Och en sista sak hehe att eran poddgår att hitta på Podbean också en app som finns på android och iPhone att ladda ner!
Vet du(eller nån annan här) vad låten heter i din senaste vlogg?? den här ”all night long..” som spelas ett par gånger. Snälla sökt som en tok men hittar inte. Har den på huvudet o den e så bra. Snälla så tacksam för svar!!!
Jag vill ha business talk! Vad man ska tänka på kring samarbeten, hur man förhandlar om pengar osv. Du har en enormt erfarenhet av detta så du måste ju ha en massa tips :D
Älskar er podd!! Så fortsätt med det ni gör! Ett önskemål från min sida är att ha ett avsnitt med spådamen ni pratade om, och prata lite mer om andar/parallella universum och annat övernaturligt! Ni är så grymma, massa med kramar till er!
Kenzas svar: Vad kul att du säger det, för spådamen är bokad!! :D
Tror dom flesta känner sig rädda o oroliga någon gång under graviditeten. Det är ju en väldigt stor förändring i livet. Men när du närmar dig förlossning kommer du säkert vara så trött på att vara gravid att du bara vill få ut honom. O då blir du mer peppad än rädd. Jag har fått två barn o blivit snuvad på eda båda gångerna. Ja, jag ska inte ljuga det gör ont som fan o jag önskar att någon gett mig epiduralen men man klarar av det. Konstigt nog går tiden fort trots att man har så ont. O kom ihåg att vid varje värk är du ett steg närmre att få träffa din son. 💕
När bebis väl är ute så kommer allt kännas självklart och behöver du hjälp med något har du alltid personalen på bb, sedan bvc, familj o vänner. Jag har just nu en 3,5 åring o en 3 månaders o med facit i hand så är bebisen hur lätt som helst. Det är när dom kommer in i trotsåldern man verkligen sätts på prov 😂
Another pretty pic! :)
Kenza, jag känner SÅ mycket med dig. All ära åt Dani som hade en kanonförlossning och verkar vara världens mest chill (chilla?) person. Men jag är precis som du lite nervig. Och samtidigt som det är underbart så kan det också vara lite jobbigt att höra om hur bra det har gått för någon för det ökar ju den här dumma pressen man ibland har på sig själv. Så jag ville bara säga att det är väldigt, väldigt ovanligt att mamma eller barn dör under förlossningen, och utöver det så tar man sig ju igenom allt. Det kanske inte alls går som man hade önskat, man kanske mår jättedåligt eller blir förlöst med kejsarsnitt, men vad gör det egentligen? Jag tycker inte du ska känna någon press att ha kul eller ha rätt inställning. Ta det som det kommer bara, förhoppningsvis går det ju jättebra och ni får en fin upplevelse, men man ska inte vara hård mot sig själv och ställa krav på förhand. :) Kram Kenza! Det blir bra oavsett!
Hej! Jag hade gärna hört era tankar om valet att skaffa barn. När/Hur ni blev redo och om er partner också var redo då eller ni fick vänta eller tvärtom? Jag väntar på att min man ska bli redo och att vi ska ha lite bättre grund (jobbmässigt) men sen vill jag börja försöka. Men mannen kan inte svara på när han kommer vilja börja försöka och detta är svårt för mig.
Hoppas på tips från er! Tack för bra podd!
Jag tror att plötsliga panikkänslor är vanligare än man tror. Att känna att man inte är redo är nog oxå vanligt för hur ska man veta när de är första gången? Men jag tror man kommer in i mammarollen, vissa saker lär komma naturligt för er och vissa saker lär man sig tror jag. Tror att oro alltid kommer finnas mer eller mindre men på olika sätt beroende på barnets ålder. Jag fyller snart 31 men mina föräldrar kan fortfarande känna oro då jag trots allt alltid kommer vara deras dotter liksom och är fortfarande de värdefullaste dom har (och min syster). Det kommer nog vara som ett pussel för er att lägga men lita på att de mesta kommer falla på plats, bit för bit. Och att du hela tiden kommer växa in i mammarollen. Och under din förlossning så kommer ju alla fokusera på Dig och ditt o Bebors välmående ❤ Ingen vet ju om din förlossning blir lika smidig som Danis men jag är säker på att du kommer klara det oavsett! Kroppen klarar mer än vad man tror och hur de än går så kommer du mycket troligt att bli väl omhändertagen och dom kommer göra allt för att underlätta för dig o för att du ska känna dig trygg. Kram
Hej Kenza!
Du kanske har blivit tipsad om detta redan, eftersom du har så många fina läsare, men jag vill nämna boken “Föda utan rädsla” av Susanna Heli.
Jag ska föda vilken dag som helst nu och är omföderska. Fastän mina tidigare förlossningar har varit mestadels bra (min första var verkligen precis sådär drömmig som Danis, epiduralen gjorde underverk!) så har jag haft svårt att tro på att jag kommer kunna hantera smärtan, att jag kommer klara av att föda etc. Känner igen mig mycket av det du pratar om i avsnittet vad gäller just tankar kring förlossningen! Jag har dålig självbild av mig som födande kvinna, trots att jag gjort det tre gånger förut!!!
Jag fick “Föda utan rädsla” av en av mina bästa vänner och den här hjälpt mig jättemycket i att inte vara orolig/rädd inför förlossningen! Den är lättläst, informativ och har en massa konkreta tips! Finns även ett kapitel som riktar sig till den födandes partner som min man har läst. Så verkligen ett hett tips att köpa hem den och läsa, kanske kan den hjälpa dig också i din mentala förberedelse! Mig har den som sagt hjälpt jättemycket :)
Tack för en mysig podd!
Din kommentar i podden om att du ändå hoppas er son inte får mörka ögon är så himla ytlig och konstig. du har väl mörka ögon och är lika fin ändå? Jätte konstig kommentar verkligen.
Kenzas svar: Varför förvränger du det jag sa? Jag sa absolut inte att jag hoppas att han inte får mörka ögon. Vi fantiserade om både yttre och inre egenskaper och då sa att jag hoppas att han får gröna ögon för att det är lite unikt, men att det såklart inte spelar någon roll om de är bruna (herregud hade inte brytt mig om han så fick ROSA ögon). Sa även att jag hoppas att han inte får min dåliga syn och hörsel, men det betyder inte att jag kommer älska honom mindre om han kommer ut döv?