FOREVER AND EVER
Mina bästa vänner och jag förra veckan. I lördags hamnade vi i en sån där rolig men jobbig situation som vi alltid hamnade i när vi gick i skolan (jag och Nadia brukade bli utslängda från klassrummet för att vi inte kunde låta bli att skratta..) Ni vet, när man verkligen inte FÅR skratta för att man ska sitta tyst och vara seriös och allt är så superduperallvarligt. Så, Mika sitter bredvid mig med hår för hela ansiktet för att ingen ska se henne men jag hör hur hon andas och kväver sina skratt, Nadia mittemot mig kan jag inte ens titta på för jag bara KÄNNER hur hon sitter och flinar, och Dilay (mittpunkten i denna situation) som försöker hålla koll på oss så att vi beter oss, men jag ser hur hon själv försöker att inte dra på mungipan allt för mycket. Då och då kan vi inte låta bli att få ögonkontakt men slår snabbt bort blicken för att inte brista ut i ett asgarv. Ni vet, när det egentligen inte finns något att skratta åt men man bara inte kan låta bli. Där och då kände jag att ingenting har ändrats. Vi må ha våra egna liv nu med jobb, män och andra vänner etc och vi har inte längre tid att hänga varje dag, men vi är precis lika nära. Som i mellanstadiet, som i högstadiet, som i gymnasiet. Det här är fan mina systrar, min familj. Jag dör för dem.
Bara för att de är så jävla fina så ska jag skämma bort dem med en spadag imorgon hos Njuta Spa ute i Nacka! Bara vi fyra med god mat, sköna behandlingar och kanske liiiiite skratt. ♥
// My best friends and I last week. We ended up in one of those fun but awkward situation we always got into in school (Nadia and I used to be kicked out from the classroom just because we couldn’t stop laughing..) You know, when you really CAN’T laugh because you’re supposed to sit still quietly and be serious. So, Mika is sitting next to me covering her face with hair so that nobody can see her but I can hear her breathe trying to choke her laughter, I can’t even look at Nadia on the opposite of me because I can FEEL her smiling, and Dilay (the center in this situation) who’s trying to keep an eye on us so that we behave, but I can see that she tries not to smile too much. Every now and then we can’t help but to make eye contact but quickly look away so that we don’t burst into laughter. You know, when there’s actually nothing to laugh about but you just can’t help it. There and then I felt that nothing has changed. We might have our own lifes now with work, men and other friends etc and we don’t have time to hang out everyday, but we are still just as close. As in middle school, as in junior high, as in high school. These are my freaking sisters, my family. I’d die for them. So just because they are so damn wonderful I’m gonna spoil them with a spa day tomorrow! Just us four with good food, nice treatments and maybe a liiiitle laughter. ♥
