Search Results: fall

Nikola 5 months old! ♥

Weight: 8,7 kg(+0,5 kg since last month – birth weight 4.2 kg)
Length: 70 cm (+3 cm since last month – birth length 54 cm)

Det blir mycket bebisinlägg här nu (sorry för det) och det är för att han senaste veckorna i princip suttit fast på mig pga tänder och annat och jag sover så dåligt. Så vi har inte gjort så mycket han och jag, är mest hemma och försöker vila på dagarna. Men men!

Igår blev lillskrutten 5 månader gammal! Nytt sedan förra månaden är att han har börjat äta lite mat! När han blev 4 månader började vi låta honom slicka av vår mat från ett finger, sedan fick han suga och slicka på frukter och grönsaker. Vi har en sån liten smaknapp som man kan lägga små bitar i, så den tar han tag i och suger på själv. Varje gång jag själv äter mosar jag något litet och ger honom så att han ska vänja sig vid nya smaker. När vi kom hem från resan så började vi introducera gröt (den som är från 4 månader, från Semper) också! Vi började med knappt en halv tesked, nästa dag 1 tesked, dagen efter 1.5 tesked osv och nu är vi uppe i en liten portion. Han tycker det är okej men har lite svårt för konsistensen så jag gör den lite rinnigare med bröstmjölk i. Något som verkligen går hem är morot- & potatispuré! Ska skona er bilder på kladdig bebis men man blir ju så glad när han sitter där med hela ansiktet orangefärgat och skrattar. :’)

Vi var hos BVC för några dagar sedan och vägde och mätte. Han följer sin kurva på längden men viktkurvan har gått ner. Tydligen vanligt att den snabba vikttillväxten går ner lite runt denna månad, kallas “amningspuckel”. Vi pratade om detta och eftersom att det känns som att han inte riktigt blir helt nöjd av min mjölk längre så har vi nu lagt till en portion gröt/mat per dag utöver amningen. Berättade även för vår BVC-sköterska att jag planerar att dra ner på amningen nu och eftersom att han inte är ett fan av ersättning, men gillar mat, så sa hon att vi kan gå på mat direkt istället. Så planen är väl att börja ta bort ett amningsmål per dag nu och byta ut det mot annat. Vi får se hur det går! TACK för alla era tips i förra inlägget angående det!! I helgen ska vi ställa oss och laga lite olika puréer och se vad han gillar. :-)

Vi pratade även om sömnen och att den fortfarande inte är bra. Han vaknar fortfarande massor med gånger under natten, ligger och gnäller och vänder och vrider sig. Han rullar även över på mage i sömnen och vaknar till och ser helt chockad ut haha. Fick rådet att försöka sluta amma på natten eftersom att det inte ska behövas längre, men jag har försökt i några nätter nu men det går verkligen inte. Han somnar inte om såvida jag inte ger honom bröstet. Helt omöjligt. Har även försökt lägga honom i hans egna säng för att vi inte ska väcka varandra men det går inte heller. Men jag vet att det plötsligt kan vända så vi kämpar på!

Och juste – för 2 veckor sedan fick Nikola sin första tand!!!!! Och kort därefter kikade den andra ut också. Han har bitit mig några gånger i bröstvårtan vilket gör FITTont (hans tänder är så sjukt vassa också?!?!), vill bara skrika och typ putta iväg honom då men så försöker jag tänka att jag snart kommer sakna amningen. <3 Annars så mår han toppen, skrattar och leker, kan stå utan stöd (givetvis håller vi i honom, balansen är ju inte där än) och har börjat åla sig fram på golvet. Snart dags att börja babysäkra hemmet!

// Many baby posts now (sorry for that) and that is because he has basically been stuck on me the last couple of weeks because of teething and other stuff and I don’t sleep good. So we haven’t done much, we are mostly at home and try to rest during the days. Anyway!

Yesterday our little man turned 5 months! A new thing since last month is that he has started eating some solid food! When he turned 4 months we started with letting him lick off our food from a finger, and then he got to such and lick on fruits and veggies. We have a “tasting pacifier” that you can put little pieces in, so he grabs it and suck on it. Every time I eat myself I squeeze something small and give it to him so that he get used to new flavors. When we got home from our trip we started introducing porridge (it’s from 4 months, from Semper) too! We started with half a teaspoon, next day 1 teaspoon, the day after 1,5 teaspoon etc. Now we’re giving him a small portion. He thinks it’s alright but is having some troubles with the thickness, so I make it a bit more watery with some breastmilk in it. Something that is really popular is carrot & potato puree! I’m gonna force you to look at a sticky messy baby but I get so happy when he sit there laughing with his whole face covered with orange stuff. :’)

We were at the health center the other day to take his measurements. He’s following his curve on the length but his weight curve has gone down. Apparently it’s normal that the fast weight gain goes down a bit during this month, something because of the breastfeeding. We talked about this and since it feels like he’s not getting completely satisfied on my milk anymore, we’ve added a portion of porridge/food per day on top of the breastfeeding. I also told our nurse that I’m planning to cut down on the breastfeeding now and since he’s not a fan of formula, but likes food, she said that we can go straight to solid food instead. So the plan now is to start with removing one meal of breastmilk per day now and replace it with something else. We’ll see how it goes! THANK YOU for all your advices regarding that!! This weekend we’re gonna cook some different purees for him and see what he likes. :-)

We also talked about sleep and it’s still not good. He still wakes up many times during the night, he’s twisting and turning and whining. He’s also rolling over to his belly in his sleep and wakes up and looks completely shocked haha. I got the advice to try to quit breastfeeding during night since that shouldn’t be needed anymore, but I’ve tried a couple of nights now but it’s not working. He’s not falling back to sleep unless I give him the boob. It’s impossible. We’ve also tried to put him in his own bed so that we won’t wake each other up but that’s not working either. But I know it can suddenly change so we’ll keep on fighting!

And oh – 2 weeks ago Nikola got his first tooth!!!! And shortly after that the other one came out too. He has bitten me a few times in my nipple which hurts as HELL (his teeth are so sharp?!?!), I just want to scream and push him away but then I try to think that I will miss breastfeeding soon. <3 Otherwise he is feeling grate, laughing and playing, can stand up without support (of course we hold him though, his balance is not there yet) and has started to use his arms to move forward while laying on his belly. It’s soon time to make our home baby proof!

Och så några bilder på mina favoritfossingar för bebisfötter är fan det gosigaste som finns!!!! <3 Pussar ihjäl dem varje dag, får passa på för vips så är de väl storlek 46 haha :’)

// And some photos of my favorite little feet because baby feet are the cutest thing there is!!! <3 I kiss them so much every day, have to do it while I still can cause suddenly they’ll be like size 46 haha :’) 

Här kommer ett inlägg jag velat skriva ett tag men typ inte vågat. Bara av att jag nämnde i ett inlägg en gång att jag vid runt 6 månader “vill” sluta amma, för att vi vill ha fler barn, så fick jag taskiga kommentarer om att det var synd om Nikola och att jag var mer en bebismaskin än mamma. Det var inte kul att läsa sånt. Men jag känner ändå att jag vill förklara varför för att slippa frågor framöver så här kommer det.

Jag har som ni vet varit väldigt öppen om vår kamp för att få barn samt mitt tillstånd, dvs att jag kommer hamna i klimakteriet väldigt tidigt. I januari har det gått 2 år sedan jag hade lika få ägg kvar som en kvinna på 45+, redan då var våra chanser väldigt små så jag har ingen aning om hur det ser ut nu. Kanske är det helt kört, kanske inte. Nikola lyckades bli till ändå och det ger oss såklart hopp om framtida syskon.

I en perfekt värld hade vi inte börjat tänka på barn nummer 2 på långa vägar. Vi kanske hade suttit och planerat hur stor ålderskillnad vi vill ha på barnen, kört preventivmedel fram tills att Nikola är 2 år och sedan sett till att få mig på smällen. Men så funkar det inte för oss (och inte heller för väldigt många andra) och vi känner att vi inte har någon tid att förlora. Sist tog det oss 15 månader aktivt försök inklusive 2 misslyckade IVF-behandlingar för att bli med barn, vem vet hur lång tid det kommer ta nästa gång? Om det ens går?

SJÄLVKLART är vi extremt tacksamma för att vi har fått ett barn, och blir det bara ett barn/ett biologiskt barn så blir det. Nikola är det största som hänt oss och vi hade världens jäkla tur som fick honom. Fan jag gråter bara av att skriva detta. Han betyder verkligen allt för mig och jag tackar högre makter varenda jävla dag för att jag fick bli hans mamma. Men vi måste också precis som andra kunna få drömma om fler barn och en stor familj om det är det vi vill ha, drömma om ett eller två syskon till Nikola. Det gör oss inte mindre tacksamma över Nikola för det.

Så ja, vi har pratat om att jag ska sluta amma vid årsskiftet för att få ordning på mina svajiga hormoner. Jag vet att en del får tillbaka ägglossning/mens medan de delammar (och vissa som helammar) men jag tror inte det kommer hända mig eftersom att jag redan hade problem med det innan. Vi kommer inte aktivt försöka bli med barn redan då för jag orkar inte ge mig in i det än, jag behöver fortfarande få läka psykiskt efter den extremt påfrestande perioden vi gick igenom innan jag blev gravid. Men skulle jag bli “spontant gravid” igen så är det väl helt fantastiskt oavsett hur liten Nikola är. Måste vi söka hjälp igen för att inget hänt under nästa år så kommer vi ta oss igenom det med.

Imorgon blir han 5 månader och under månaden som kommer så ska vi introducera lite mer mat (och ersättning) till honom och trappa ner på amningen. Vet inte hur det kommer gå, vi kommer ta det som det kommer och blir det så att jag delammar in på nästa år också så blir det så. Vill anpassa mig efter honom och inte ha för bråttom heller. Viktigt att det känns bra för oss båda, även om det just nu känns piss för mig. Har riktig separationsångest, hade helst ammat till minst 1 år men jag tror jag hade känt likadant då med. Iallafall, ni får gärna dela med er av era egna erfarenheter här! Framförallt ni som valde att trappa ner/sluta amma runt samma tidpunkt som jag. Hur gjorde ni med mat, ersättning, nattamning osv? Vi har redan börjat ge lite gröt och så men ännu inget som ersätter målen med bröstmjölk. <3

// Here comes a post I’ve been wanting to write for a while but haven’t dared. Just by mentioning in a post once that I “want” to stop breastfeeding at 6 months, because we want more children, I got mean comments saying they felt sorry for Nikola and that I was more a baby machine than a mother. It wasn’t fun to read that. But I still feel that I want to explain why so that you don’t have to ask questions about it later, so here it comes.

As you know I’ve been very open about our struggle to get become parents and about my condition, that I will enter menopaus very early. In January it’s been 2 years since I had just as few eggs left as a women in age 45+, and back then my chances were already very small so I have no idea how it looks now. Maybe it’s completely over, maybe not. We still managed to create Nikola and of course that gives us hope about future siblings.

In a perfect world we wouldn’t start think about child number 2 in a long time. We might have been sitting here planning on how many years we want between our kids, using contraceptive til Nikola is 2 years old and then knocked me up. But that’s not how it works for us (or for many other people) and we feel that we don’t have any time to lose. Last time it took us 15 months of actively trying to get pregnant including 2 failed IVF treatments, who knows how long it will take next time? If it’s even possible?

OF COURSE we are extremely grateful that we got one child, and if we only have one child/one biological child so be it. Nikola is the biggest thing that has ever happened to us and we are so damn lucky that we got him. Fuck I’m crying now just by writing this. He really means everything to me and I thank higher powers each damn day that I got to become his mother. But we are also allowed just like everyone else to dream about more children and a big family if that is what we want, dream about one or two siblings for Nikola. That doesn’t make us any less grateful for Nikola.

So yes, we have talked about that I’m gonna stop breastfeeding around New Years to get my messy hormones in place. I know some people get their ovulation/period back while they are breastfeeding but I don’t think that will happen to me since I had problems with that before already. We will not actively try to get pregnant already because I don’t have the strength to get into that yet, I still need to heal mentally after that extremely tough period we went through before I got pregnant. But if I get “spontaneously pregnant” again, wouldn’t that be amazing no matter how little Nikola is? If we need to seek help again because nothing has happened during next year, we will get through that as well. 

Tomorrow he will be 5 months old and during the upcoming month we’re gonna introduce a bit more food (and formula) to him and slowly cut down on the breastfeeding. I don’t know how it will go, we will take it as it comes and if I end up partly breastfeeding when we enter next year too so be it. I want to adjust after him and not be in too much hurry either. It’s important that it feels good for both of us, even though it just feels shitty for me. Huge separation anxiety, I would have preferred to breastfeed to at least 1 year but I think I would have felt the same then as well. Anyway, please share your experiences here! Especially you who chose to cut down/stop breastfeeding around the same time as me. How did you do it with solid food, formula, breastfeeding at night etc? We have already started giving a little porridge but nothing that is replacing his breastmilk meals yet.  <3

Om en vecka har det gått 5 månader sedan jag blev mamma och jag har samlat ihop era frågor kring kroppen och första tiden som föräldrar här!

Hur mår fiffin? 
Den vanligaste frågan jag fått haha, och det förstår jag. Innan jag själv födde barn undrade jag hur fasen ens vagina skulle klara av det och sedan dessutom gå tillbaka till någorlunda normalt igen. Jag hade ju väldigt ont där jag hade blivit sydd (jag sprack grad 2 och sydde 8 stygn utvändigt) men efter knappt 2 veckor försvann det. Mitt avslag försvann efter ca 4 veckor (det kommer blod och sårvätska från såret där moderkakan suttit) och efter min 6-veckorskontroll där allt såg bra ut vågade jag mig på att ha samlag igen. Om det gjorde ont? Ja. Men det har blivit bättre sedan dess, även om det fortfarande svider/stramar i början. Annars så känns det bra där nere, det ser typ likadant ut som innan graviditeten så det är bara vid samlag som jag känner att något är annorlunda. Jag hoppas att det kommer bli ännu bättre med tiden för jag kan fortfarande inte njuta ordentligt och det suger såklart. :/

Hur har din kropp förändras sedan innan graviditeten?
Höfter och midja blivit bredare, huden på magen är lös och naveln är stor. Väger fortfarande ett par kilon mer än innan graviditeten men det är inte så konstigt med tanke på att jag äter mer skit (sötsuget är brutalt) och tränar mindre. Röven är plattare än någonsin. Tror mina bröst kommer se helt annorlunda ut efter amningen också för när jag precis ammat så hänger dem som små ärtpåsar haha. Kan även dra ut mina nipples flera cm?! De är helt elastiska haha. Många frågar om jag fick bristningar och det fick jag. Inte på magen, men på rumpa/lår. Jag har alltid haft en rätt avslappnad syn på min kropp men jag kan tänka mig att detta ändå hade stressat mig lite innan jag fick barn. Men idag så känns allt sånt så oviktigt. Det viktigaste är hur kroppen KÄNNS och den känns bra! Fortfarande lite svag i core men det har blivit mycket bättre.

När du tittar tillbaka på din förlossning nu, minns du den som positiv eller negativ?
Nu minns jag den bara som positiv. Kan liksom gå runt och längta tillbaka till förlossningsrummet haha. “Ja jag satt och krystade på en pall i 2 timmar och trodde jag skulle dö, men såååå farligt var det väl inte?!” Sjukt att man glömmer smärta (även om jag aldrig kommer glömma, ni fattar). Som när man efter en utekväll är så satans bakis och lovar sig själv att aldrig dricka alkohol igen, men det är som bortglömt helgen efter. Man minns bara att man hade kul så man går ut igen. Det måste ju fan vara därför folk vågar föda barn igen haha!

Vill ni fortfarande ha tre barn?
Ja!! De senaste månaderna har varit de bästa i mitt liv och kärleken till Nikola är det största jag någonsin känt. Jag vill gå igenom detta igen. Och igen och igen. Sen vet vi ju inte om jag ens lyckas bli gravid en gång till men drömma får man ju göra. <3

Bråkar du och Aleks mer sedan ni fick barn?
JAJJEMEN haha! Från att typ aldrig ha tjafsat så tjafsar vi lite nästan varje dag, som resultat av att vi pikar varandra. Alltid om små skitsaker som rör vardagssysslor, och av irritation pga för lite sömn. Man får lära sig att bita sig i tungan och tänka efter om det är värt att bli osams över något som vem som alltid får tvätta nerbajsade kläder. Oftast tjafsar vi samtidigt som vi skrattar och sedan blir sams snabbt igen. Vet ju att vi båda gör vårt bästa och att vi inte hade tjafsat om vi inte var så himla trötta. Viktigt att visa varandra respekt och omtanke, lyssna på när den andra behöver klaga lite utan att kontra med “jag har det värre än du” och inte glömma bort att kramas och pussas och säga jag älskar dig.

Hur har ert förhållande förändrats?
Att påstå att ens förhållande inte förändrats efter man fått barn är fan lögn alltså! Helt omöjligt att det inte gör det när man plötsligt inte längre är varandras nummer 1. Sen tror jag självklart att man kan hitta tillbaka till det man hade innan, men det är svårt den första tiden när man inte kan vara bara vi två. Vi försöker umgås lite på kvällarna när Nikola somnat men det är inte alltid det klaffar. Jag älskar Aleks mer än vad jag gjorde innan för nu är vi en familj, han gav mig min son och det går inte att beskriva kärleken jag känner när jag ser dem två ihop. Jag älskar dem så mycket. Men eftersom att fokuset är på Nikola nu så är det svårt att hitta tid för oss två som par, men jag tror och hoppas det kommer bli lättare ju äldre han blir. 

Vem skulle du rädda ur elden nu då, Aleks eller Nikola?
Haha alltså, självklart Nikola. Innan jag fick Nikola så kunde jag inte föreställa mig hur stark den kärleken skulle vara, och precis som när jag svarade på denna “pest eller kolera” i podden så visste jag ju att jag skulle tänka annorlunda när han väl var född. Jag hade gjort allt, precis ALLT, för honom.

Vad har varit det tuffaste med att bli mamma?
Sömnen, utan tvekan. Eftersom att jag helammar så har jag fått ta all matning (även på natten) själv och det har varit tufft. Speciellt när jag också måste upp och jobba vissa dagar. Det har också varit det svåraste, att kombinera “mammaledighet” med att driva eget och jobba lite varje dag.

Har ni någon som hjälper er med Nikola?
Ibland när jag behöver jobba en stund på vardagarna kommer mamma över och hjälper mig med Nikola. Oftast försöker jag sitta och jobba när Nikola sover men det går inte alltid att få ihop det så och då är det skönt att mamma kan komma och ta ut honom på en långpromenad. Har jag t.ex. plåtning en hel dag är Aleks hemma med honom. Än så länge funkar detta (även om jag ibland bara vill bryta ihop och lägga ner mina bolag) och vi tror inte att vi kommer behöva mer hjälp än så innan han börjar förskolan.

Får du ibland dåligt samvete gentemot Nikola? 
Hela tiden. Han är så jävla snäll (oftast) och jag känner mig sämst i världen när jag typ sitter en timme vid datorn och jobbar och han bara sitter och tittar på mig i babysittern. Men även de dagar då han får nästan 100% av mitt fokus så får jag dåligt samvete över att jag kunde ha lekt med honom mer. Fan alltså. Får ont i hjärtat bara nu när han ligger och sover ensam i sovrummet och jag inte ligger bredvid honom.

Hur delar ni upp ansvaret?
Sömn: jag tar alla nätter eftersom att Nikola ammar. Vi samsover och jag liggammar under natten. Aleks kliver upp med honom vid 6 varje morgon och är med honom tills han går till jobbet vid 8:30 så att jag får sova ostört en stund. På helger går han också upp vid 6-7 och tar honom och då får jag sova ostört fram till 10 när Nikola är hungrig igen.
Mat: jag tar all matning. Planen är såklart att detta ändras när Nikola börjar äta annat. Ibland när jag är iväg på t.ex. plåtning försöker Aleks ge honom flaska men det är fortfarande inte så poppis, så oftast får de komma förbi plåtningen.
Blöjor: Aleks tar nästan alla byten när vi båda är hemma, eftersom att jag byter alla blöjor när han jobbar.
Bebiskläder/prylar/produkter: Jag köper allt sånt och ser till att allt finns hemma.
Hushållssysslor: Aleks handlar och lagar all mat. Jag plockar alltid undan här hemma. Vi hjälps åt att tvätta. Och så har vi städhjälp 1 gång i veckan.
Hund: Aleks har Mani på jobbet och tar även alla rastningar. På helgerna tar vi några rastningar ihop.

Känner ni att ni saknar eget rum till Nikola?
Nej och jag är glad över att vi inte gjorde om vårt extrarum till barnrum! Hade varit så onödigt eftersom att han sover i vår säng. Det börjar dock bli lite trångt med babyprylar i vardagsrummet nu så jag känner att jag vill flytta till större när Nikola blir runt 1 och börjar leka ännu mer med leksaker.

Använder ni preventivmedel eller försöker ni bli gravida igen?
Vi använder inget preventivmedel, jag helammar och har inte fått tillbaka min ägglossning/mens och vi försöker inte bli gravida. Ska skriva ett eget inlägg om detta sen.

// Next week it’s been 5 months since I became a mom and I’ve gathered your questions regarding body and first time as parents here!

How’s the vajayjay?
The most asked question haha, and I understand that. Before I gave birth myself I wondered how the hell the vagina would go through that and also go back to pretty much the same again. I had a lot of pain where I had been stitched (I “bursted” grade 2 and was sewn on the outside with 8 stitches) but after barely 2 weeks the pain went away. I stopped bleeding after around 4 weeks and after my 6 week check-up where everything looked fine, I dared to have sex again. If it was painful? Yes. But it has gotten better since then, even though it still hurts a bit in the beginning. Other than that it feels good down there, it looks pretty much the same as before pregnancy so it’s just during intercourse that I feel that something is different. I hope it will get even better with time because I still can’t enjoy it like before and that sucks. :/

How has your body changed since before pregnancy?
Hips and waist are wider, the skin on my belly is loose and my belly button is big. I still weigh a few kilos more than before pregnancy but that’s not weird since I eat a lot more junk (my sweet tooth is insane) and workout less. My ass is flatter than ever. I think my boobs will be completely different after breastfeeding too because when I’ve just fed Nikola, my boobs are like tiny empty sacks haha. I can also pull out my nipples several cm?! They are so elastic haha. Many of you ask if I got stretch marks and yes I did. Not on my belly, but on my bum/thighs. I’ve always had a pretty relaxed view on my body but I can imagine that this would have stressed me a bit before I became a mother. But today all of that feels so unimportant. The important is how the body FEELS and it feels good! Still a bit weak in my core but it feels a lot better.

When you look back at your labor now, do you remember it as positive or negative?
Now I only remember it as positive. I can walk around and long back to the hospital room haha. “Well yes I sat on a chair and pushed for 2 hours and I thought I was going to die, but it wasn’t thaaaaat bad?!” Crazy how you forget pain (even though I will never forget, you get it). Like after a night out and you’re so hungover and promise yourself you will never drink again, but that is forgotten the weekend after. You just remember that you had fun so you go out again. That has to be why people dare to give birth again haha!

Do you still want three kids?
Yes!! The last few months has been the best of my life and my love to Nikola is the greatest I have ever felt. I want to go through this again. And again and again. Then we don’t know I can even get pregnant again but we are allowed to dream. <3

Do you and Aleks fight more since you had a kid?
WELL YES haha! From never fighting at all, we argue a bit almost every day. Always about small stuff about daily chores, and of irritation due to lack of sleep. You have to learn to bite your tung and think twice if it’s worth fighting about who always has to wash poop clothes. Most often we laugh at the same time we argue and then we become friends again quick. We know that both of us does our best and that we wouldn’t have argued if we weren’t so tired. It’s important to show each other respect and that you care, listen to when the other needs to complain a bit without saying “it’s worse for me” and don’t forget to hug, kiss and say I love you. 

How has your relationship changed?
To say that your relationship hasn’t changed after having a baby is a freaking lie! It’s impossible that it wouldn’t change when you’re suddenly not each others number 1. Of course I believe that you can find your way back to what you had before, but it’s hard the first time when you can’t be just the two of you. We try to hang out a bit in the evenings when Nikola has fallen asleep but it’s not always the right timing. I love Aleks more than I did before because now we’re a family, he gave me my son and it’s hard to describe the love I feel when I see them two together. I love them so much. But since the focus is on Nikola now it’s hard to find time for us two as a couple, but I believe and hope that will get better the older he gets.

So who would you save from the fire, Aleks or Nikola?
Haha Nikola of course. Before I had Nikola I couldn’t imagine how strong that love would be, and just like I said when I answered this game question in our podcast I knew that I would think differently when he was born. I would have done ANYTHING for him.

What has been the toughest part about becoming a mom?
The sleep, without doubt. Since I’m breastfeeding only I’ve taken all the feeding (even night time) on my own and that has been tough. Especially when I have to get up and work myself some days. That has also been the most hard part, to combine “maternity leave” with running my own business and work a bit every day.

Is anyone helping you with Nikola?
Sometimes when I have to work a while during the day, mom comes over to help me with Nikola. I try to work when he is sleeping but it’s not always the right timing so then it’s nice that my mom can come over and take him out on a long walk. If I have a photoshoot for example, Aleks stays at home with him. For now this is working (even though I sometimes just want to cry and shut down my companies) and I don’t think we will need more help than that before he starts preschool.

Do you feel guilty towards Nikola sometimes?
All the time. He is so damn kind (most often) and I feel like the worst person ever when I for example sit by my laptop and work for an hour and he is just looking at me from the babysitter. But even those days when he gets almost 100% of my focus, I feel guilty that I could have played even more with him. Damn it. My heart hurts even now when he is sleeping alone in the bedroom and I’m not next to him.

How do you share the responsibilities?
Sleep: I take all the nights since Nikola is breastfeeding. We co-sleep and I breastfeed while lying down during night. Aleks gets up with him around 6 each morning and takes care of him til he goes to work at 8:30 so that I can sleep undisturbed for a while. In the weekends he also goes up with him at 6-7 and then I get to sleep undisturbed until 10 when Nikola is hungry again.
Food: I handle all the feeds. The plan is that this will change when Nikola starts eating other stuff of course. Sometimes when I’m off for a photoshoot etc, Aleks tries to bottle-fed him but it’s still not that popular, so they often have to come by the photoshoot.
Diapers: Aleks takes almost all the diaper changes when we are both at home, since I change all the diapers when he is working.
Baby clothes/products: I buy all that and make sure that we have everything at home.
Daily chores: Aleks do grocery shopping and cooks all the food. I always clean up at home. We both do the laundry. And then we have cleaning help once a week.
Dog: Aleks has Mani at work and also takes all the walks. In the weekend we do some walks together.

Do you feel that you miss having own room for Nikola?
No and I’m happy we didn’t change our extra room into a nursery! It would have been so unnecessary since he is sleeping in our bed. It’s getting a bit crowded with baby stuff in our living room though so I feel that I want to move to a bigger place when Nikola is around 1 year and starts playing even more with toys.

Are you using any contraceptive or are you trying to get pregnant again?
We are not using any protection, I’m still breastfeeding only and haven’t gotten my ovulation/period back and we are not trying to get pregnant. I will write a separate post about this later!

My family ♥