Search Results: h

Fråga mig inte hur jag ska kunna somna såhär tidigt med tanke på att jag sov typ 100 timmar inatt och klev upp sent, men jag måste verkligen försöka somna för imorgon ska jag upp svintidigt. Imorgon har vi nämligen 3 olika inspelningar till showen så vi måste dra igång tidigt, halv åtta ska jag vara där.

Men kul blir det! Nu ska jag och Mani ut på sista rundan och sedan lägga oss. Förresten, jag har märkt att ni har blivit lite sämre på att kommentera! Vad tråkigt. Jag vet att det inte finns så mycket att kommentera men jag är ju van vid att på kvällarna sitta och läsa dagens kommentarer och att det tar ett tag, men nu går det snabbt haha.. Ni vet väl att jag ibland sitter och svarar på era kommentarer? Jag svarar på dem precis under. Nu har det blivit lite mer sällan när jag jobbat hela dagarna men jag brukar sitta och göra det och jag ska bli bättre på det. Vill ju ha lite kontakt med er!

Jaja nu kissar Mani på sig. Vi hörs imorgonbitti! ♥

Jag och glada Alexander (som håller i Lobby med mig) i lördags

Äntligen har jag hittat ett par sköna jeansleggings! Fickor dessutom, grymt! Har ju fan bott i mina gamla från Ginatricot men de är så höga i midjan, obekväma och åker ner hela jävla tiden vilket gör mig galen. De här från Carlings sitter på plats och är riktigt sköna!

Ok, det har var det galnaste jag någonsin gjort. Jag vet inte om det är på ett positivt eller på ett negativt sätt, men det var bara galet. Självklart en riktigt mäktig känsla och jag är ju glad över att jag gjorde det men det var så konstigt. Helt jävla stört.

Att se människorna innan mig (som gjorde typ sitt 1000:e hopp) hoppa ut ur planet som att det inte vore något konstigt alls var så himla knäppt. Och sedan jag då sist av alla, när jag stod där på kanten och tog ett djupt andetag och sedan hoppade ut. Alltså fyfan, det går inte att beskriva hur det var. 4000 m upp i luften. Föll fritt i ca 45 sekunder och de första tio var riktigt äckliga. Han jag hoppade med gjorde ett riktigt dåligt hopp sa han själv, och vi snurrade runt upp och ner och jag vet inte vad (alltså inte med flit), men jag överlevde. De övriga 35 sekundrarna kändes såklart också i hela kroppen men det var mer som att man flög och att det blåste en massa, inte att man föll så snabbt. Eller jo, det är klart att man kände att man föll men det gick ju att andas och det kändes inte alls som att magen skulle vändas ut och in.

Sedan när fallskärmen vecklades (på typ 900 ms höjd) svävade vi i luften i ytterligare 5 min. Det var så otroligt vackert där uppe och det var så stört att dingla med benen så högt uppe vetandes att jag bara satt fast i honom med 4 krokar. Jag var såklart rädd då men jag kände mig ändå trygg.

När jag kom ner var jag helt skakis. Jag kunde inte fatta att jag gjorde det. Allt var så overkligt och gick så himla snabbt. Jag måste hoppa igen och då kunna “njuta” lite mer av det. Om det går att njuta dvs, haha.

Innan hoppet. Försökte se cool och avslappnad ut.

Men egentligen skakade jag av rädsla och tillslut kunde jag inte hålla tillbaka tårarna

Haha, ser ni oss? Detta foto togs en stund efter att fallskärmen vecklats ut. Det var så högt uppe att planet bara var en liten fjutt och man fick verkligen anstränga sig för att kunna när hopparna hopppade ut, de såg ut som små små sandkorn (stod och kollade på när andra hoppade innan)