Search Results: h

Pants here (reklamlänk/adlink – I’m wearing size S in this color) // coat from Nelly // sunglasses from RayBan // bag from Chanel // sneakers Adidas rivalry

God morgon! Eller morgon och morgon, vi har varit uppe sen halv 9. Min dag börjar dock aldrig förrän Nikola sovit sin förmiddagsnap hehe. Han ligger och sussar sött i sin säng nu (KORS I TAKET) så jag passar på att blogga och göra mig i ordning. Man hinner inte göra så mycket på 30 min så det är turbo som gäller.

Idag ska vi träffa Ines och Valentina! Så sjukt länge sedan. De har varit bortresta så vi har inte setts sedan innan jul.. Känns som att barnen vuxit så mycket sedan dess. Valentina säger mama och Nikola ställer sig upp mot saker (imorse vaknade jag av att någon knuffade på mig, öppnar ögonen och ser en glad kille stå där bredvid mig med händerna på min höft haha. det var som att han ba “vaaaakna mamma vakna!!!”). Nu är det verkligen dags iallafall! Vi ska käka lunch och promenera. Ska bli mysigt. :-)

Hoppas ni får en fin måndag!

// Good morning! Or not morning, we’ve been up since 8.30. My day never starts before Nikola has slept his morning nap though hehe. He is sleeping in his bed now (HALLELUJAH) so I’m blogging and getting ready. You can’t do much in 30 minutes though so I’m doing it in turbo speed. 

Today we’re gonna meet with Ines and Valentina! It’s been such a long time. They have been away so we haven’t seen each other since before Christmas.. It feels like the kids has grown so much since then. Valentina says mama and Nikola is standing up against thing (this morning I woke up by someone pushing on me, I open my eyes and see a happy boy standing there next to me with his hands on my hip haha. it was like he tried to say “waaaake up mommy wake up!!!”). Anyway now it’s definitely time! We’re gonna eat lunch and take a walk. So cozy. :-)

I hope you’ll have a great Monday!

Approx 20 priganice:

3 dl water
6 dl flour
50 g yeast
1 tsk/tsp sugar
1 tsk/tsp salt
1 msk/tbsp rakija (brandy works too)
Rapeseed oil

Som lovat, här kommer receptet på Aleks priganice! Finns olika namn för dessa “munkar” men i just Montenegro heter de priganice. :-)

Häll upp vattnet (ljummet) i en stor skål. Häll i socker och smula jästen. Rör om tills jästen löses upp. Häll i salt och rakija (varför alkohol tänker ni haha men det är tydligen viktigt för att oljan inte ska tränga in i degen). Vispa i mjölet med hjälp av en sked och rör om. Degen ska vara lite lös och kladdig. Låt jäsa under handduk i ca 20 min!

Häll rapsoljan i en kastrull eller djup stekpanna och värm upp. Forma degen med hjälp av två matskedar t.ex. och klicka i! Fritera på mellanhög värme (vi kör 7 av 9) och vänd på dem då och då tills de får en fin gyllenbrun färg. När de är färdiga, ta upp dem och lägg dem på hushållspapper så att lite överflödig olja sugs upp.

Färdigt!! Servera med vad ni vill. Aleks älskar att äta dem med honung medan jag gillar nutella till. Går även att köra någon typ av sylt. Och ost. Mmmm..

<3

Tog så fina bilder på Aleks och Nikola igår morse, var bara tvungen att lägga upp dem här. Blir fortfarande alldeles varm i själen när jag ser dem ihop. Har känt Aleks i 11 år nu och jag har nog alltid känt på mig att han skulle bli världens bästa pappa, men natten efter att jag hade överraskat honom med ett positivt graviditetstest så låg han hela natten med handen på min mage för att hålla superlilla embryot varmt, då visste jag.

Stunder som dessa får mig såklart att tänka på min egen pappa. Sakna de stunderna vi hade när jag var liten, sakna de stunderna som vi borde haft men som han kastade bort. Imorgon är det 2 år sedan han gick bort. Jag undrar om han ser familjen jag hunnit skapa sedan dess? Ser han Nikola?

Jag ser att några av er tycker det är störigt att jag ständigt refererar till “min familj” och “min son”. Men ni måste förstå en sak. Har man vuxit upp i en trasig familj där det enda man önskade sig var en plats där man kände sig trygg, så känns det som att man vunnit livets största jackpott när man äntligen fått just det. Nikola och Aleks är min trygga plats. Och jag är stoltast i världen över oss.

// I took such beautiful photos of Aleks and Nikola yesterday morning, I just had to post them here. It still warms my soul every time I see them together. I’ve known Aleks for 11 years now and I kinda always felt that he would be the best dad in the world, but the night after I had surprised him with a positive pregnancy test he had his hand on my belly all night just to keep that super little embryo warm, then I knew.

Moments like these makes me think of my own father of course. It makes me miss the moments we had when I was little, miss the moments we should have had but that he threw away. Tomorrow it’s been 2 years since he passed away. I wonder if he sees the family I have created since then? Does he see Nikola?

I see that some of you thinks it’s annoying that I always say “my family” and “my son”. But you have to understand one thing. If you’ve grown up in a broken family where everything you ever wished for was a place where you could feel safe, then it feels like you’ve won the biggest lottery in life when you finally get that. Nikola and Aleks is my safe place. And I’m so freaking proud of us.