Search Results: kamera

– In collaboration with Ivyrevel.com –

Our new campaign REVELISTA REVOLUTION is out! Shop the looks here ♥ 

För några veckor sedan plåtade vi vår nya vårkampanj (jag fick också vara med på ett litet hörn hehe, framför kameran denna gång) och idag släpptes den! SÅ fina grejer. Vi släpper ju nya plagg varje vecka på ivyrevel.com och det är så mycket fint påväg in. Längtar tills våren kommer och jag kan börja använda alla nyheter. :-))

Spana in hela kampanjen HÄR!

// A few weeks ago we shot our new spring campaign (I also got to join infront of the camera this time hehe) and today we released it! So many nice stuff. As you know we drop news at ivyrevel.com every week and there are so many pretty stuff on the way. Can’t wait for spring to come so I can start wearing all our news. :-))

Check out the whole campaign HERE! 

– This post is in collaboration with Ivyrevel.com

An afternoon at JBR beach

Vi har det bra här. Vi softar mest, äter mat och lyssnar på podcasts. Det känns konstigt att se bilder på mig själv där jag skrattar, för jag mår fortfarande dåligt. På dagarna när vi sysselsätter oss så lyckas jag tänka på annat men sorgen slår mig fortfarande flera gånger per dag. Vid varje böneutrop så kastas jag tillbaka till pappas begravning och på kvällarna när jag försöker sova så bränner tankarna i huvudet. Jag kan inte fatta att det gått en månad nu.

Jag vet inte varför jag skrev detta, det här inlägget skulle ju handla om vår eftermiddag på stranden i förrgår. Men någonstans känner jag mig väl tvungen att förklara varför jag fortfarande är lite off eftersom jag fått kommentarer om det. “Varför uppdaterar du så dåligt? Varför tar du så dåliga bilder? Varför gör du inga vloggar? Du har blivit så tråkig!” Ja, jag ber om ursäkt för det. Men vissa dagar får jag ge alla mina krafter till att samla mig och sluta gråta och då är det inte så lätt att ta upp kameran eller sätta sig och skriva om sin dag. Jag trodde att ni alla förstod det. “Du ska ut och resa, har du redan glömt din pappa?” Jag fattar att ni kanske tänker att jag mår bra nu för jag lägger upp bilder där jag poserar och ler. Men jag mår inte bra, inte på långa vägar. Jag försöker bara gå tillbaka till mitt jobb och vanliga liv men vissa dagar går det inte att låtsas. Vissa dagar äter sorgen och saknaden upp mig och jag skriker efter pappa tills jag knappt kan andas. Vissa nätter får Aleks ligga uppe och hålla om mig för att jag gråter hysteriskt. Vissa stunder känner jag att ingenting spelar någon roll längre. Jag har inte sörjt färdigt och jag måste få göra det. Vill jag ena dagen sysselsätta mig med jobb & blogg och andra dagen stänga in mig hemma så måste jag få göra det. Jag ber er bara ha överseende med det och tänka steget längre innan ni skriver något som kanske sårar mig.

PS. Vet också att ni är många många fler som både kommenterar och mailar massa fina ord och stöd och det är ni som får mig att fortsätta. Tack. <3

// We’re having a good time here. Mostly just chillin, eating food and listening to podcasts. It feels weird to see photos of me where I’m laughing, because I’m still not ok. During the days when we do stuff I manage to get my mind on other things, but my sorrow still hits me several times a day. At every call to prayer from the mosques I get thrown back to my fathers funeral and in the evening when I’m trying to fall asleep the thoughts are burning inside of my head. I can’t believe it’s been a month now.

I don’t know why I wrote this, this post was supposed to be about our afternoon at the beach the other day. But somehow I feel that I need to explain why I’m still off since I get comments about that. “Why do you update so bad? Why are your photos so bad? Why don’t you make any vlogs? You have become so boring!” Yes, I apologize for that. But some days I have to use all my power to get myself together and stop crying and at that time it’s not easy to pull my camera or sit down and write about my day. I thought all of you understood that. “You’re going on a trip, have you already forgot your dad?” I get that you might think that I’m fine now because I post photos of myself posing and smiling. But I’m not fine, not at all. I’m just trying to go back to work and my regular life but some days I just can’t pretend. Some days the sorrow eats me alive and I keep yelling after my dad until I can barely breathe. Some nights Aleks has to stay up and hold me because I’m crying hysterically. Some moments I feel that nothing matters anymore. I’m not done mourning and I need you to let me mourn. If I want to keep myself busy with work & blog one day and the next day hide at home I need you to let me do that. All I’m asking is for you to keep this in mind and think one step further before writing something that might hurt me.

PS. I know you are many many more who both comment and e-mail me lots of kind words and support and thanks to you I continue doing this. <3

Photos by Fabian Wester

En miljard bilder från världens bästa kväll….vår bröllopsmiddag! Redan när jag och Aleks kom ner till tältet och alla stod och dansade så förstod vi vilken härlig kväll vi hade framför oss. Det var ingen vanlig middag, utan redan från klockan 18 (till 03!) så var det en jäkla fest! Så mycket dans, skratt, vackra tal, tårar och en massa kärlek. Vi ville inte att kvällen skulle ta slut.

Jag har helt seriöst aldrig haft så roligt i hela mitt liv. Kan inte nog beskriva hur tacksam jag är för alla dessa fantastiska människor vi har omkring oss. Tack för att ni gjorde hela vår bröllopsdag till en så otroligt minnesvärd dag. Vi kommer bära med oss detta i våra hjärtan för alltid!

Några roliga saker som höjde kvällen lite extra:
– Mellan maträtterna och vackra tårfyllda tal så kunde plötsligt en partylåt sättas på och så kom personalen in och delade ut shots medan vi dansade på stolarna.
– Istället för en traditionell gästbok så fick gästerna fota sig själva med polaroidkamera och skriva en liten hälsning på. Bilderna blev mer och mer spårade ju senare det blev…
– Våra gäster hade övat in en flashmob som de körde för oss under middagen. Gissa om vi blev överraskade!! Så fint av dem. De hade setts och övat in den några veckor innan (lett av min gamle Let’s Dance-partner Calle!), samt när vi var iväg och tog våra bröllopsfoton. :-)
– Strax efter midnatt så rullade Babas foodtruck in. Lite hamburgare i magen gjorde att vi orkade dansa natten lång!

// A billion photos from the best night ever…out wedding dinner! Right when Aleks and I came down to the tent and everyone was standing up dancing, we realized what a lovely evening we had infront of us. It wasn’t a regular dinner, from when it started at 6 pm (to 3am!) it was a hell of a party! So much dancing, laughing, beautiful speeches, tears and lots of love. We didn’t want the night to end.

Seriously, I’ve never in my life had this fun. I can’t describe how thankful I am for all these fantastic people we have around us. Thank you for making our whole wedding day to such a memorable day. We will carry this with us in our hearts forever!

Some fun stuff that made the night even better:
– Between the food and the beautiful speeches that made us all cry, the dj’s suddenly put on a party song and then the staff came in and served us shots while we were dancing on the chairs. 
– Instead of a traditional guest book, our guests took photos of themselves with a polaroid camera and wrote something on. The photos got more and more crazy for every hour…
– Our guests did a flashmob for us during the dinner. Can you imagine how surprised we were!! So sweet of them. They had practiced it in a dance studio a few weeks before the wedding (my old Let’s Dance partner Calle was the leader!), and when we were away and took our wedding photos. :-)
– Right after midnight, Babas foodtruck rolled in. Some burgers in our tummies gave us the energy to dance all night long!