Search Results: min pappa

Click here if you can’t see the video

Jag vill börja med att tacka er för era gratulationer och fina ord. Det värmer så mycket. Det är fortfarande lite svårt för mig att tro att detta verkligen händer mig, jag antar att jag alltid kommer vara ärrad efter vad vi gått igenom. Går igenom.

För ett år sedan, i samma veva som min pappa gick bort, så visade det sig att min oro var sann. Vi hade försökt bli med barn ett tag och prickat in rätt varenda månad och jag bara visste att något var fel. Första halvåret var man pirrig, allt var kul och spännande och man hade tålamod. Visste ju att det kunde ta tid. Men sedan började det bli frustrerande, och varför är min menscykel så konstig? Tänkte att det var hormonfel, kanske pga min sköldkörtel eller något. Efter utredning på IVF-kliniken visade det sig vara värre än vad vi hade kunnat tänka oss. Jag närmar mig klimakteriet. 26 år gammal fick jag höra att mina ägg snart är slut och att vi kanske behöver fundera på äggdonation.

För några veckor sedan, när vi hade tagit oss förbi de känsliga 13 veckorna, valde jag att göra en video om detta. Hur läskigt det än är att blotta sig på detta sätt så vill jag göra det, dels för att förklara för er varför jag mått så dåligt under 2018 men främst för att ta bort skammen kring fertilitetproblem. Jag hoppas att jag kan hjälpa någon där ute att känna sig lite mindre ensam, och lite mer hoppfull.

PS. Jag är medveten om att jag använder fel ordval i videon. Kvinnan som bär barnet ÄR biologisk mamma, det jag menar är genetisk. Lite svårt med engelskan ibland. Jag är ledsen för detta, hoppas inte någon tar illa upp. <3 // I want to start with thanking you for all your congratulations and kind words. It warms our hearts. It still a bit hard for me to believe that this is actually happening to me, I guess I will always be scarred from what we’ve been through. Are going through.

A year ago, at the same time my father passed away, it turned out that my worries were true. We had been trying to conceive for a while and we had timed it correct each month and I just new that something was wrong. The first half year were exciting, everything was fun and we were patience. We knew it could take time. But then it started to become frustrating, and why is my menstrual cycle so weird? I thought it was something wrong with my hormons, maybe because of my thyroid or something. After doing all the tests at the IVF clinic it turned out to be worse than we had imagined. I’m getting closer to menopause. I was 26 years old and they told me that I’m almost out of eggs and that we might have to consider egg donation.

A couple of weeks ago, when we had made it through the sensitive 13 weeks, I decided to make a video about this. Even though it’s so scary to expose myself like this, I want to do it. Partly to explain to you why I’ve been feeling so bad during 2018, but mostly to take away the shame about fertility problems. I hope I can help someone out there to feel less alone, and a bit more hopeful. 

PS. I’m very aware of that the woman who carries a child IS the biological mother, I’m using the wrong word (English is not my mother tounge) what I meant is genetic. I’m sorry for that, I hope I won’t offend anyone. <3

Det är ju Alla helgons dag idag så jag och Aleks besökte kyrkogården nu på kvällen. Det var så fint med alla ljus överallt, men också så sorgligt. Att livet tar slut så fort och kvar är bara minnen och folk som saknar. Vi tände ett ljus vid Aleks mammas grav och ett ljus för min pappa i minneslunden. Pappa är ju begravd i Marocko och ärligt talat så känns det skitjobbigt att jag inte har en plats att gå till här, en plats där jag kan känna att en del av honom finns, en plats dit jag kan gå och minnas och sörja. Vi alla planerar iallafall att åka ner och besöka pappas grav i början av nästa år. Kan inte fatta att det redan gått 10 månader…

Det har fällts många tårar ikväll så nu ska vi bara mysa ner oss i soffan och kramas.

// As you know it’s All saint’s day today so Aleks and I visited the cemetery in the evening. It was so beautiful with all the candles everywhere, but also so sad. Sad that life ends so quick and left is memories only and people who miss. We lit a candle at Aleks mother’s grave and one for my father in the memorial park. My dad is buried in Morocco and to be honest it feels really tough that I don’t have a place to go to here, a place where I can feel that a part of him exists, a place where I can go and remember and mourn. But we all plan to go down and visit his grave in the beginning of next year. I can’t believe it has already been 10 months….

Many tears have been shed tonight so now we’re just gonna cuddle down in the couch and hug each other.

It’s time for my Friday list! HAPPY FRIDAY EVERYONE!

Vad har du på dig idag?

En gammal sweatshirt från någonstans, jeans och skärp från Zara & mina Balenciaga sneakers. :-) Gud är så omotiverad vad gäller kläder nu för tiden, tar bara det som ligger överst i lådan så att jag istället kan få sova lite längre. Lite hösttrött antar jag.

Vad lyssnar du på idag?

Ja men gissa… SHALLOW med Lady Gaga och Bradley Cooper såklart!! Fyfan vilken bra film. Vet inte vad jag ska säga mer än att ni måste se den. Satt och rös, skrattade och grät vartannat. Men jag var inte beredd på att den skulle handla om psykisk ohälsa och missbruk… Det är ju något som alltid ligger och skaver i mitt hjärta. Läs mer nedan.

Vad är du på för humör idag?

Jag är trött men glad! Ska luncha med Mirre idag och äntligen hälsa på lilla Luna. Ja hon har fått barn! En liten tjej som kom i augusti. Ska bli mysigt att pussa på henne. <3

Helgens planer?

Min fredagskväll kommer se ut som alla andra fredagskvällar dvs mat, Idol och någon serie. Imorgonkväll ska jag på Angelicas event med MAC (och sno lite gratissmink hehehehe) och sedan ut och käka middag med Humlan. På söndag har jag, Nadia, Mika och Dilay bokat in en brunch! Någon gång under helgen ska jag också försöka träna ett pass, det var några veckor sedan nu.

Vad var det roligaste hände denna vecka?

Hmm.. Vad har jag gjort denna vecka? Minns knappt haha. Nej det har nog inte hänt något speciellt denna vecka, har mest jobbat på dagarna och på kvällarna har vi bara kollat serier och chillat. Får nog säga gårkvällen då eftersom att vi gick på bio och såg en jävligt bra film.

Veckans fundering?

Filmen igår kastade mig tillbaka till hur det var hemma när jag var yngre. Till ilskan, till oron, till skammen. Fyfan för alkohol, droger och vad det förstör. Missbruket blev min pappas död men det som gör mest ont är att han aldrig någonsin var lycklig. Mina glada minnen med honom är få, vår relation de sista åren var kass och vi kommer aldrig få en till chans. Jag kommer alltid vara arg på honom för sveken och för att han valde bort oss, men efter att han gick bort så har jag fått en lite större förståelse till hans sjukdom. Pappa var psykiskt sjuk och det fanns ingenting vi kunde göra för att hjälpa honom. Vi försökte, om och om igen tills vi inte orkade mer, men han ville inte. För stolt för att inse sina svagheter, eller för förstörd för att orka göra något åt det. Jag vet inte. Det finns fortfarande tillfällen då jag klandrar mig själv, men jag var bara barn och jag kunde inte ta hand om honom. Jag trodde lösningen var att hälla ut alla vinflaskor och ölburkar, gråta och skrika på honom tills han förstod min smärta, ställa ultimatum. Men ingenting hjälpte. Det låg så mycket djupare än alkoholen. Det jag önskar är att alla gånger vi hade polisen hemma hos oss för att något gått snett i pappas huvud, att någon tittade efter oss och räckte ut en hand. Jag önskar att någon hade lyssnat på oss, försökt prata med honom, erbjudit honom hjälp. Någonting. Tänk om…. Tänk om.

What are you wearing today?

An old sweatshirt from somewhere, jeans and belt from Zara and my Balenciaga sneakers. :-) Gosh I’m so unmotivated when it comes to clothes nowadays, I just take what’s on top in my drawers so that I can sleep a bit longer. I guess I’m a bit “autumn tired”. 

What are you listening to today?

Well guess…. SHALLOW with Lady Gaga and Bradley Cooper of course!! Wow such a good movie. I don’t know what more to say, you have to see it. I sat there with goosebumps, laughing and crying. But I wasn’t prepared that it would be about mental illness and addiction… That will always be something that’s hurting my heart. Read more about it in the end of this post.

Today’s mood?

I’m tired but happy! I’m gonna eat lunch with Mirre today and finally meet little Luna. Yes she had a baby! A little girl who arrived in August. It will be so cozy to cuddle with her. <3

Plans for the weekend?

My Friday night will look like all the other Friday night’s meaning food, Idol and some tv-series. Tomorrow night I’m gonna attend at Angelica’s event with MAC (go and steal some free makeup hehehehe) and then out for dinner with Alexandra. On Sunday I have a brunch scheduled with Mika, Nadia and Dilay! One day during the weekend I’ll try to do a workout as well, it’s been a few weeks now.

What was the most fun thing that happened this week? 

Hmm.. What have I done this week? I can barely remember haha. No nothing special happened this week, I’ve been working during the days and the evenings we’ve been watching series and chilled. I guess I have to say last night then since we saw a really good movie.

Thought of the week? 

The movie yesterday threw me back to what it was like at home when I was younger. To the anger, the anxiety, the shame. Fuck alcohol and drugs and what it destroys. The addiction became my father’s death but what hurts the most is that he was never happy. My happy memories with him are few, our relationship the last years was shitty and we will never get another chance. I will always be angry at him for the betrayals and for not choosing us, but after he passed I’ve got a bit bigger understanding for his illness. My dad was mentally ill and there was nothing we could do to help him. We tried, over and over again until we no longer could, but he didn’t want to. To proud to realize his weaknesses, or too destroyed to have the power to do something about it. I don’t know. There are still times when I blame myself, but I was just a child and I couldn’t take care of him. I thought the solution was to pour out all the wine bottles and beer cans, cry and scream at him until he understood my pain. But nothing helped. It was so much deeper than the alcohol. What I wish is that all the times we had the police at home because something had gone wrong in my dad’s head, was that someone looked after us and reached out a hand. I wish someone would have listened to us, tried to talk to him, offered him help. Something. What if…. What if.