OUR JOURNEY
Click here if you can’t see the video
Jag vill börja med att tacka er för era gratulationer och fina ord. Det värmer så mycket. Det är fortfarande lite svårt för mig att tro att detta verkligen händer mig, jag antar att jag alltid kommer vara ärrad efter vad vi gått igenom. Går igenom.
För ett år sedan, i samma veva som min pappa gick bort, så visade det sig att min oro var sann. Vi hade försökt bli med barn ett tag och prickat in rätt varenda månad och jag bara visste att något var fel. Första halvåret var man pirrig, allt var kul och spännande och man hade tålamod. Visste ju att det kunde ta tid. Men sedan började det bli frustrerande, och varför är min menscykel så konstig? Tänkte att det var hormonfel, kanske pga min sköldkörtel eller något. Efter utredning på IVF-kliniken visade det sig vara värre än vad vi hade kunnat tänka oss. Jag närmar mig klimakteriet. 26 år gammal fick jag höra att mina ägg snart är slut och att vi kanske behöver fundera på äggdonation.
För några veckor sedan, när vi hade tagit oss förbi de känsliga 13 veckorna, valde jag att göra en video om detta. Hur läskigt det än är att blotta sig på detta sätt så vill jag göra det, dels för att förklara för er varför jag mått så dåligt under 2018 men främst för att ta bort skammen kring fertilitetproblem. Jag hoppas att jag kan hjälpa någon där ute att känna sig lite mindre ensam, och lite mer hoppfull.
PS. Jag är medveten om att jag använder fel ordval i videon. Kvinnan som bär barnet ÄR biologisk mamma, det jag menar är genetisk. Lite svårt med engelskan ibland. Jag är ledsen för detta, hoppas inte någon tar illa upp. <3 // I want to start with thanking you for all your congratulations and kind words. It warms our hearts. It still a bit hard for me to believe that this is actually happening to me, I guess I will always be scarred from what we’ve been through. Are going through.
A year ago, at the same time my father passed away, it turned out that my worries were true. We had been trying to conceive for a while and we had timed it correct each month and I just new that something was wrong. The first half year were exciting, everything was fun and we were patience. We knew it could take time. But then it started to become frustrating, and why is my menstrual cycle so weird? I thought it was something wrong with my hormons, maybe because of my thyroid or something. After doing all the tests at the IVF clinic it turned out to be worse than we had imagined. I’m getting closer to menopause. I was 26 years old and they told me that I’m almost out of eggs and that we might have to consider egg donation.
A couple of weeks ago, when we had made it through the sensitive 13 weeks, I decided to make a video about this. Even though it’s so scary to expose myself like this, I want to do it. Partly to explain to you why I’ve been feeling so bad during 2018, but mostly to take away the shame about fertility problems. I hope I can help someone out there to feel less alone, and a bit more hopeful.
PS. I’m very aware of that the woman who carries a child IS the biological mother, I’m using the wrong word (English is not my mother tounge) what I meant is genetic. I’m sorry for that, I hope I won’t offend anyone. <3
