När bägaren rinner över
Jag har en riktigt dålig dag idag, jag måste ha vaknat upp på fel sida där jag inte är mitt starkaste jag. Där varenda elak kommentar träffar hårt och får mig att brista ut i gråt. Fan vad trist stämning det är här inne på min blogg nuförtiden. Får ont i magen varje gång jag går in här och det har fått mig att låta bli. Jag har bloggat sedan jag var 15 år gammal och tro mig, jag är van vid att ta hat, men när man är så svag psykiskt så är det mycket svårare att vifta bort.
Jag VET att jag inte levererar lika bra här som jag en gång gjorde, jag VET att min blogg inte är lika bra, väluppdaterad & spännande som den brukade vara. Jag vet att inläggen där jag delar med mig av något privat är väldigt få. En dag kommer ni få en förklaring på det, men just nu måste jag få ta mig igenom det. Fan jag har kämpat med att hålla huvudet över vattenytan sedan pappa gick bort och allt annat skit hände. Har känt mig totalt värdelös och hatat mig själv och min kropp, och att då gå in här och bara få det bekräftat att jag inte duger till något har fått mig att vela skita i precis allt. Radera bloggjäveln och alla sociala medier. Som ett stort långfinger till de som vid pappas död lämnade kommentarer om att det var detta jag ville (“nu är du väl glad? du hatade ju honom!”), eller till de som dagligen går in här endast för att spy hat över mig. Klaga på mig, klaga på min livsstil & mina val, för att jag inte är perfekt. Men det är kanske det de vill? Trycka ner en tills man tillslut ger upp? Inte kan väl jag låta dem vinna. Aldrig.
Jag jobbar med en modeblogg och ett modeföretag. Mode är min passion men det är yta & konsumtion. Det vet jag och jag har aktivt valt att jobba med det. Det vet ni och ni har aktivt valt att följa mig. Och jobb är jobb, har man påskrivna samarbetsavtal så måste man fullfölja dem. Jag är inte girig, mitt liv kretsar inte kring att tjäna så mycket pengar som möjligt, jag är inte ond, jag försöker inte lura någon eller göra någon illa. Däremot har jag gjort allt för att fullfölja mina avtal, leverera det som är utlovat sedan starten av detta år för att inte orsaka problem för andra inblandade parter. Det finns ingen mer än jag som önskar att jag mellan alla samarbetsinlägg kunde leverera personliga, roliga & härliga inlägg med små glimtar från mitt liv. Vissa dagar kan jag göra det, för vissa dagar känns lite mindre tuffa och då lyckas jag för någon sekund glömma bort allt som pågår. Men ibland går det inte, för ibland klarar jag bara av göra det som andra säger åt mig att göra. Som på autopilot.
Jag ber om två saker. Ha förståelse för att människor på www är vanliga människor som går igenom sorger & kamper precis som alla andra, försök ha förståelse för att det kan ligga annat bakom som du inte har någon aning om. Tycker du inte om det personen du följer postar, eller mår du på något sätt dåligt av det personen postar, avfölj. Det är inte svårare än så.
Kram och kärlek till er som dagligen skickar pepp <3
// I’m having really bad day today, I must have woken up on the wrong side where I’m not at my strongest. Where every bad comment hits hard and makes me cry. What a negative energy it is on my blog nowadays. I get pain in my stomach every time I log in here and it’s stopping me to go here. I’ve been blogging since I was 15 years old and believe me, I’m used to taking hate, but when you’re so weak mentally it’s much harder to just brush it off.
I KNOW that I do not deliver as well as I once did, I KNOW that my blog is not as good, well-updated & exciting as it used to be. I know that the posts where I share something private are very few. One day you will get an explanation for it, but right now I have to get through it. Hell I have struggled to keep my head over the water surface since my dad went away and everything else happened. I have felt totally worthless and hated myself and my body, and then logging in here and just getting it confirmed that I’m not good enough for anything has made me feel that I want to give up everything. Delete my damn blog and all social media. Like a big middle finger to those who wrote comments when my father passed away that this was what I wanted (“aren’t you happy now? You hated him!”) or to those who go in here everyday just to spit hatred over me. Complain on me, complain about my lifestyle & my choices, because I’m not perfect. But maybe that’s what they want? Drag me down until I give up? I can not let them win. Never.
I work with a fashion blog and a fashion company. Fashion is my passion but it’s shallow & consumption. I know that and I have actively chosen to work with it. You know that and you have actively chosen to follow me. And work is work, if you have a signed cooperation agreement, you have to complete them. I’m not greedy, my life is not about earning as much money as possible, I’m not evil, I’m not trying to trick someone or hurt anyone. However, I’ve done everything possible to complete my contracts, delivering what has been promised since the beginning of this year to not cause problems for other parties involved. There’s nobody more than me that is wishing that I could provide personal, fun & lovely posts with small glimpses from my life between all collaboration posts. Some days I can do it, because some days are a bit less tough and I forget for a second what I’m battling with. But sometimes it just doesn’t work, because sometimes I can only do what others tell me to do. Like on autopilot.
I ask for two things. Have understanding that people on the internet are regular people who go through sorrows and battles just like everyone else, try to understand that there may be something else behind it that you have no idea about. If you don’t like what a person is posting, or if you somehow feel bad about yourself because of something this person is posting, unfollow. It’s not any more difficult than that.
Hug and love to you who send love everyday <3
