TOKIO HOTEL – KINGS OF SUBURBIA

My best TH memory has to be the first time I saw them live! I was sooo excited and just could’nt sleep the night before! It was the best day ever for me at that time ;). Hopefully they will tour again soon :)!

Hej Kenza, mitt bästa minne med TH måste nog vara första gången jag hörde bandet. Jag hade precis kommit hem från en otroligt dålig dag och satt i mitt rum när jag helt out of the blue hittade TH. De räddade min otroligt dåliga dag samt en massa andra dåliga dagar. Jag minns att jag bokstavligen gick runt och lyssnade på deras låtar konstant. Deras låter gick på repeat en miljon gånger (om inte mer), jag kunde helt enkelt inte få nog. Sen dess har TH stått mig väldigt nära hjärtat. Alla deras låtar betyder något speciellt för mig som inte riktigt går att förklara. Skulle uppskatta otroligt mycket om jag blev tilldelad deras nya skiva!!
Tack på förhand!
//lara

de var länge sen man lyssna på dem, besök gärna http://nathasmakeup.com/

Oh, TH is my favourite band since I was 11 (I´m 20 right now). I feel exactly like you :) I´m totally crazy for them right now. I can´t wait until their upcoming tour. I will die I know that haha :D. My memory with TH is probably when I was 12 :D It was my first concert in Bratislava. I was there with my best friend and I remember that we sewed a doll which looked exactly like Tom. But before we got the change to throw it on stage, our tickets fell down behind the fence :D I thought that I will kill someone :D But fortunately, one man was walking there, so he gave us our tickets back…I felt like I still have a chance to impress Bill haha :D as 12 years old :D nice try :D on my second concert we could´t find the arena where they played so it was amazing too :D but that´s another unforgettable memory with another Tom doll :D (with cornrows this time :D)

Mitt bästa minne med Tokio Hotel var när jag och min bästa vän, två helt alldagliga tjejer som gick i sjätte klass, kom till skolan med svarta naglar, svarta snäva jeans, fixat hår, svartmålade ögon och våra nya t-shirtar med tryck fram och bak på med vårt favoritband tokio Hotel som motiv, vilket chockade hela skolan eftersom ingen innan oss hade klätt sig såhär och i vanliga fall var vi två tjejer som inte direkt stod ut bland alla elever på skolan. Vi var så stolta och överlyckliga för våra nya tröjor och det kändes som om vi var kungar över den lilla skolan i min hemstad just för att vi vågade stå ut och visa upp vår gemensamma kärlek för världens bästa band. Ett minne jag aldrig kommer att glömma!

Jag har aldrig riktigt varit något TH-fan men lyssnat på deras låtar, det har jag. Mitt bästa TH-moment var när jag hade tagit mitt körkort och jag hade precis kommit hem igen efter teorin, och mötte min pojkvän som låg och sov i sängen. Jag berättade för honom att jag hade klarat det, han pussade mig och kramade mig och grattade mig tusentals gånger! Sen tog vi mammas bil och åkte en runda, och jag slog på min mobil på shuffle. Då kom “Automatic” från TH’s album Humanoid upp på Spotify, och det är faktiskt en av mina favoritlåtar med TH! Så där satt jag och sjöng för fulla muggar, körde rundor i stan och var lycklig över att jag äntligen fått mitt körkort, och min pojkvän satt bara bredvid och tittade på mig medan han log och sa, “jag älskar dig så”.

Kram Kenza, du är alldeles underbar :)

Hmm my best memories with TH… :) Let me tell you a little story :) I met them when I was 11 or 12 years old and first I didn’t like them :o but then I TOTALLY fall in love! TH was with me everywhere, all the time with their music – school, breaks, holiday, relationships – just EVERYWHERE where was my head ;p and I love these days, when I was teenager and I want back to these days like a hell! (now I have 20;) I love this times, all memories – and also TH, because they are a part of this :) but my best memories with TH? All nights when I was go to bed with headphones and music TH in my ears ;)

Lots of love :*

my best TH memory… there are a lot! :D one of the best memories was on christmas some years ago when i got a life size TH poster! :) <3

Got so many memories about this band! I love so much this band !

nice post
Visit my blog: Tu Nuevo Look
Bloglovin

You are so lucky to have sat down with them!
TBH I actually wasn’t a fan whatsoever when I saw them the first time, ever. I guess it had this “image” in a few circles, but then, BAM, I was amazed.
Not only that, but the style – damn its an art of its own by now – he’s got a one-of-a-kind, amazing style!

http://www.stylephantom.com

Oh, yeah. This album is amazing <3
So my best memory….
It was 27th of September of 2007. Tokio Hotel's concert in Moscow. I spent a lot of time in the street in front of the concert hall, emotions overcrowded me and I didn't believe it was real! I saw this guys so close to me!
And then…they played 'Schrei' and Bill looked at me. For a few seconds we looked into each other's eyes. It was unbelievable feelings…
Already 7 years passed but I still remember his eyes.❤️

My best Tokio Hotel memory, in fact, is about all these years at all: all these voting, waiting for news, tantrums, agonizing wait in periods of calm from the guys, and then the flow of new information, when you do not have time to watch everything at once, the new album, after which you realize that all this waiting was worth the result, then weeks of constant listening of new songs, and all over again. Favorite boys. *-*
But if I should choose the best memory, I think it`ll be a moment, when during one of the group`s rehearsal, which I saw with my own eyes, Bill went to the guitar of Tom, touched the strings of a guitar, heard how they responded to his touch and started so happily smile like a child! Never forget that smile!
The day was incredible at all, because it was the first time I saw them live. There were so much laughter and happy tears with my friends in that day. Forever in my heart.

I have quite a funny story to tell you..

Years ago I spent a lot of time at my grandma’s place. I had my own room with pink walls and pink sofa.. I watched a lot of TV back then. My favorite channels were MTV, MCM and some german music channels, so I frequently heard and saw Tokio Hotel from TV.. and to be honest, I didn’t like them at all! Anyways, one day I went back to grandma’s and saw a HUGE TOKIO HOTEL POSTER on my pink wall. I never asked where she got it and I NEVER took it off the wall though.

Thanks to you Kenza I heard Tokio Hotel’s new album Kings of Suburbia and I was SO AMAZED. This album is beyond awesome. I was speechless when I first heard “Love Who Loves You Back”. I have listened to the album a million times already (with my little sister, and she now likes Tokio Hotel too). I have also listened to some old TH songs and I actually really like them. And of course.. these TH guys are f**king hot! :)

So yeah, those are my best and dearest TH memories.

Puss puss från Estland ♥

haha oj det var längesedan! :D

Mitt bästa minne var när killarna kom ut och signerade utanför Sheraton 2009. Då såg jag även dig IRL :) hoppas på vinst! Har inte fått mina händer på albumet <3

My best TH memory was the concert in Oslo in 2010! I really hope they will come back :D

Tokio Hotel i first heard when i was seven years old and they are – all my childhood. I remenber as vslyuchali their CDs as loud as possible and denced. We were crazy adout boys. Still love them and atill love the new album as well as previous!

Mitt allra bästa/tydligaste TH minne är när jag och min bästa vän satt timtals framför radion och väntade på en intervju med P4 och sedan spelade in hela intervjun med våra mobiler. Lagom töntigt, men tydligen nödvändigt (hittade intervjun i min gamla telefon, skrattande så jag grät). Och sen är det ju förstås EMA , satt klistrade framför tvn! Finaste bandet, bästa delen med min tonårstid!

My best TH memory would be when i and my best friend ate sweets revising clips, interviews, concerts TH, talked and remembered the first time we learned about this group in 2006, we believe that we are at a concert and had fun. I hope this year we will see them finally!
P.S. I apologize for my terrible English:D
xo

My best TH memory is that when I was watching their performance for the firs time in Moscow on Muz Tv award backstage. It was unforgettable!

Åh jag hade också dom som idoler när jag var liten, eller mindre. Kom ihåg när vi satt och lyssnade på låten “monsoon” och låtsades att vi stod på scen med dom. Det var så nära vi kom dom. Vi sjöng inte heller den engelska versionen på den utan det var mycket ballare och mycket personligare att sjunga den tyska. Ingen kunde tyska så det lät troligen inte jätte bra haha. Kom också ihåg att Bill var den snyggaste nåååågonsin

Mitt bästa TH-minne är konserten i göteborg 2010 när jag och min dåvarande bästa vän var där. Det var en häftig upplevelse och första gången jag var på en konsert utan vuxna, bara det var ju ascoolt för en fjortonåring! :P

I remember when I was 14,I started to experience depression symptoms and right around that time I heard ‘Schrei’.
I fell in love with the entire album,but my favourites will always be ‘Schrei’ and ‘Rette Mich’,because all I wanted to do is to scream and be saved..

I have looooooots of Tokio Hotel memories and they all are amazing to be honest… but I think that If I had to choose one it would definitely be the first time I saw them live, which was in 2008 in Madrid (Spain). I was only 14 years old and I remember that day like if it was yesterday, seeing your favourite band for the first time is just so exciting haha I remember not only that day but also the previous ones in which I was so nervous planning everything and counting the days :P
Thanks so much for this giveaway Kenza!! It’s actually because of them that I knew about your blog and I have been reading it everyday for the last six years or so, I remember every post you wrote about them, their music and the concerts you went to!! The good old days <3
Lots of love from Spain :D

Awww thank you Kenza! Yea I’m one of the first fan of you and I discover you and your blog with the same passion: Tokio Hotel. Now I know you’re not fan anymore but they will be still in your heart as your tatoo “hilf mir fliegen”.
Sincerely I dont really know what is the best memory I have of them because I never be able to go to their concert or something like meet&greet or signign session and this makes me feel so sad cause I’m a fan of them since 2007 and I never realized my Dreams and hope for this new year. Even if I never met them I can say that the best TH memory is of course the performance during the EMA’s singing Monsoon under the rain ahaha best performance ever <3
Even if I won't win, I'm happy to share memories with you, really really happy
And also thanks for answering me like 4 times ahahah.. you're so cute and nice :)

Hey! I want to tell you about my best memories of Tokio Hotel! So, my best memories of Tokio Hotel is…hmm…so hard question!
You know, I dreamed to see my favorite band, but in our country concert was canceled! Ooooh, I was so upset! But after a while they again arrived to us on the Awards MUZ TV – 2011! I think this is my best memories of the guys. When they were a few meters away from me…they give happiness! Oh, yeah! It is my best of the best memories of Tokio Hotel! Träume sind wirklich!!!

Mitt bästa minne är helt klart när jag fick se dem live i Göteborg när de var här 2010. Jag hade varit ett fan sedan 2007 och tjatade så länge på mina föräldrar om att jag ville få se Tokio Hotel i Göteborg när de skulle komma hit. På julafton 2009 överasskades jag av mamma och pappa med konsertbiljetter, gissa om jag blev glad!? Och att få se sina idoler live var så galet! Lyssnar på dem än idag så skulle verkligen bli jätteglad om jag vann :)

Mitt favorit minne med Tokio Hotel måste vara när i början när de blev kända kunna höra de på radio och sjunga med Durch den Monsun.

Huh… i have many- many memories, but the most bright was years and years ago,when i have seen them in the first time. It was video – “Rette mich”. when i saw Bill`s eyes… OH MEIN GOTT))) all guys were perfect. i was so nervous when i saw them) it was so unusual, i was 17, and it was my first passion… after that my second passion became german.. i am grateful to this group for those years, for their music, for those who they are. and now when i grew up, i have beautiful memories and i have many many thanks for this guys! thank you for attention, and good Luck to winners)))

Åh! Svårt att säga bara ett minne…jag har hatkärlek till vissa minnen. Som när jag fick reda på att den första Sverigekonserten blev inställd. Jag blev helt förstörd. Jag grät så mycket och gick runt med ett rött armband för att supporta Bill. Det är ett sorgligt minne, men det visar på hur extremt mycket Tokio Hotel betydde/betyder för mig. Det bästa minnet måste ju då vara när de väl kom till Sverige några år senare och spelade i Globen! Det var så många blandade känslor. Jag grät, jag skattade, jag skrek halsen av mig. Jag minns att jag gick på toa en gång var 5e minut innan konserten för att jag var så nervös. Jag hade planerat min outfit för konserten långt i förväg, allt för att se bra ut när Bill skulle lägga sina ögon på mig. Jag kommer ihåg att min mamma som var med mig tog en bild på Bill och när hon visade den för mig under konserten sa hon “Kolla på din man” och jag såg hur fin bilden var och började gråta ännu mer haha. Aa, det är nog mitt bästa minne, hela den efterlängtade konserten med dem. När man visste att man andades samma luft som dem.

Mitt bästa TH-minne är lätt när jag var på deras konsert den 5 mars i Göteborg 2010.
Jag tog ledigt från skolan halva dagen och åkte tåg upp med 2 kompisar och den enas mamma, det blev lite strul med tågen eftersom vår vagn av någon anledning inte kopplats på, så vi fick sitta på golvet vid dörrarna i princip hela resan. Men trots strulet så kom vi fram, mina två kompisar skulle bo på hotell, men jag och min mamma (som kom med ett senare tåg) skulle bo hos några kompisar istället.
Jag kommer ihåg min förväntan innan, hur jag planerade vilka kläder jag skulle ha på mig – ifall jag (mot förmodan) skulle träffa på bandet.
När vi blev insläppta i arenan började det gå upp för mig att jag faktiskt skulle få se TH spela på riktigt, det skulle inte bara vara någon video på youtube – jag skulle vara där.
Jag kommer ihåg att någon i deras crew kom ut på scenen och tog upp en gitarr och alla började skrika för att vi trodde att det var Tom som kom ut.
När de sedan kom ut på scenen och började spela så började jag nästan gråta, jag var så lycklig – att jag äntligen fick se det bandet som jag följt i så många år, spela live. Känslan är obeskrivlig. Det bandet som innan den stunden lika väl kunde vara påhittat, med personer som inte fanns på riktigt stod då framför mig och spelade.
I bilen hem från konserten var jag nästan i chocktillstånd. Konserten var över och jag visste inte när jag skulle få chansen att se dem igen. Om jag ens skulle se dem igen, någonsin.
Den 5 mars 2010 var en av de bästa dagarna i mitt liv och nu när deras nya skiva släppts, så har jag stora förhoppningar om att se dem live igen. :)

Well, my best memory would be definitively be the time I met them on the street when they were with their dogs. I was so shocked that I went to see them because I wanted to talk to them but when they looked It was impossible for me to say something because It was unreal ! So I just continuated on my way without talking to them, I heard them laugh because they knew I am a fan so I just came back and said “Hi, you’re the best”, we laught, they said Thanks and I just came back home. It is really a stupid meeting because I’m too shy, but just because I met them and I can laugh when I remember It, this is my favorite moment.
Hope you’ll like It ! (And to win haha)

First of all, this is so cool!. I’m from Argentina and here there’s no deluxe KOS :) It would be awesome to win one!.
My best TH memory has to be the first time I saw their video, MONSOON. I didn’t know who they were. I was like love at first time (:D) and now I’m a teenager again, following every single thing they do. They are my fav band everrr. I love Bill, Tom, Gus & Geo so, so much. I always will

Haha, ja tänk vilken inverkan viss musik har på oss människor :).

Dyuring the first flight in my life i was listening WBMW. It was magic)

Mitt bästa TH-minne är när jag och mina två vänner övertalade min mamma att köra oss till Sthlm för att stå i kö hela dagen utanför Bengans i Sthlm för att de signerade sin skiva “Scream” 12 juni 2007. Lång kötid och kallt, men så värt det!

Bästa TH minnet är när jag upptäckte bandet och insåg hur bra dom var. Och när jag fyllde år fick jag även alla deras (tidigare) album samt affischer, flaggor och tröjor. Snacka om att jag var lycklig då, vilka härliga minnen det var!

Hi, Kenza)))
Thank you for your support to the guys)))
My classmate told me about the guys, and when I had to go to school I turned on the TV and there was their clip “Rette Mich”
I remember only how I watched it….than I saw everything like through a mist…. since then I began to listen to their music.

So my best memory is when they came into my life…
Forever and Now Für immer und jetzt

Nä nu fick jag ångest och åmgrar direkt att jag inte skrev ihop någonting längre. Men saken är den att skulle jag börja beskriva hurpass mycket jag vill vinna så hade jag inte kunnat sluta. Tokio Hotel har varit en såpass stor del under en lång tid i mitt liv.

Mitt bästa minne är när jag och min bästa vän hade ett kalas för Tom och Bill när de fyllde år. Tårta, ballonger och allting haha! Så satt vi och lyssnade på dem heeeela dagen (precis som alla andra dagar i veckan)

My best TH memory was a long time ago. I’ve wait outside for 72 hours, under the rain, “black ice storm”, cold weather… So whats the good part of this memory? All the people I’ve met in this 72 hours, they were all as crazy as me and my friends.

I also saw them when they get out of the elevator at a tv station. It was their first time in our country. I remember how they react when they saw how many people was there for them.

But the best memory I ever got is : Meeting my best friend (who live in another country) because we were both huge tokio hotel fans; we talk on internet for 3 years before we finally meet. She is my best friend since 7-8 years now :).

well, as for me, my best memory of TH is the first time I heard about them. my friend gave me CD with TH songs, videos and pictures inside, I spent whole night watching and listening it all and when morning came , I was pretty sure I know guys not for 1 night but for all my life..
I didn’t feel loved enough, didn’t have many friends, but I had Bill, Tom, Georg and Gustav. I put all my love inside my thoughts written in diary, I was a girl who loves Bill with all her little childish heart. and this love made me better, I started to grow this pure feeling inside of me, not like crazy fan love, but like tender girl’s love , love that came from the deepest heart. I’m unreally grateful to Tokio Hotel for making my life better, for giving me power to fight for my dreams and never feel lonely during cold dark nights. I’m not little girl anymore but I will never forget this night, night that changed everything to the best.

Hej Kenza!
Mitt bästa Tokio Hotel-minne är faktiskt tudelat. Har sett killarna LIVE två gånger, en gång under Elämä Lapselle och andra gången 2010 då de spelade i Finland för första gången sådär på riktigt. Under Elämä Lapselle konserten satt jag på fel sida av scenen då scenen var tudelad med stora tyger.
Jag var jätte ledsen, men Bill, solstrålen, skuttade in på andra sidan scenen och vinkade till oss och hoppades att vi ändå skulle trivas fast vi inte fick se dem. Helt fantastisk känsla. Han brydde sig ju verkligen om oss! Sedan var det ju deras egna konsert 2010, och ja, jag tror jag aldrig gråtit 2h av lycka då de spelade.

// Laura

Hello, I’m Elena, 18. I’m from Russia. I never was on the TH’s show, but this guys give me they are beautiful music. It was the first rock band in my life since 11. I’m so proud of them, I love them very much. Now Tokio Hotel is other, but I never will love them, their music. I had love rock music and it’s their merit. I’m so sory, I don’t know English very good, but I hope you understood me.
I really want to go to the TH’s show. Guys come on Russia!!! XOXO
Россия ждет Tokio Hotel!! Мы любим вас!

It`s hard to choose one, but I know one. Once I have seen TH photos then I don`t very know themselfs. And started to screaming loud, shaking, laughing… Theen I saw photo with Bill`s beauifull face I starting cry. It was in England, and next day I get to know that at 7 pm is their consert. I was so surprised. I go to their consert, I was very happy. After that I usually a wents to their shows. But I haven`t Kos yet!(

My best TH memory is a show in Sweden, we came in Stockholm with my friend (we are from Russia), the weather was extremely cold but still it was one of the happiest day in my life! The show, guys, a lot of aliens and all atmosphere…. ) (also this day we took a photo with u Kenza ;))
And my 2nd memory – is a signing session in Moscow, I get a photo with all band!!!!! I am still so excited about that fact ))) It warms my heart when I think about it. Actually all the memories about TH in my life are lovely and great) It starts from 2007! I hope they will keep making aliens all over the world happy!))
PS Sorry 4 mistakes in my message))

Hej Kenza!
Mitt bästa Tokio Hotel- minne är utan tvekan när jag och min lossas pappa såg dem live i Göteborg 2010. Hade långt innan det verkligen älskar dem och äntligen fick jag se mitt favoritband live. Det var magiskt och hela jag fylldes av många olika tankar och känslor. Många kan inte förstå att man kan vara så lycklig av att “bara” se fyra killar sjunga och spela. Men för mig är och var det väldigt speciellt. Killarna är väldigt speciella för mig och de har hängt med så länge (och då ska jag tillägga att jag bara är 18 år).
Älskar grabbarnas utveckling, både inom musiken men också utseendemässigt. Det är mycket därför bandet ligger nära om hjärtat. De kör sitt eget race, dom ser ut och är sig själva. Det har betytt mycket för mig och jag tog även lärdom av det.
Under en lång period var det ENDA jag spelade Tokio Hotel. Jag har alltid varit en sådan person som testat olika grejer och varit mig själv till 100%. Tokio Hotel hjälpte mig att stärka det och inte glömma bort att fortsätta i de banorna. Många tittade snett på mig när jag kom med rosa hår, svart hår, lila slingor, annorlunda kläder och hade helt plötsligt lika kort hår som La Roux. Lyssnade inte på vad andra ville och sa utan gjorde det jag kände för, det är lite tack vare Tokio Hotel. :)

Lätt! 5 Mars 2010, konserten i Göteborg. Jag hade pratat med en tjej vid namn Agnes i några år innan. Vi var båda helt besatta av TH och hade typ en miljon internskämt om dem. Kruxet var att vi båda var 14 år då och bodde i varsin enda av landet. Vi hade alltså aaaldrig träffats förut utan hade bara kontakt via MSN! På något sätt lyckades vi tjata tillräckligt på våra föräldrar så att de tog kontakt med varandra och bestämde att vi skulle få ses i Göteborg och gå på konserten ihop. Naturligtvis var våra föräldrar med men det var faktiskt bara skönt den dagen, träffa någon för första gången liksom, vi var båda SJUKT nervösa.
Hur som helst så tog jag in på hotell med min mamma och någon timme senare vandrade hon och hennes pappa in på hotellet med. Vi kollade till på varandra och kutade sedan genom hotellkorridoren, rakt in i armarna på varandra! Det var så knäppt, det var som om vi känt varandra hela livet!
Konserten blev våran förening, sedan den dagen har vi varit bästa vänner. Vi bor fortfarande på var sin sida av landet men vi ses alltid ett x antal ggr per år och alltid så sitter vi och skrattar åt denna sjukt härliga dag. Det lilla speciella var under “In your shadow”, “våran” låt. Ååh vi bara stod och kramades och sjöng med! Minnet får mig att rysa, utan detta hade jag inte haft min älskade bästa vän idag och Gud, jag vet int evad jag hade gjort då!

Hellu! :D Åh vilken rolig tävling!
Älskar nya albumet och alla deras album! Bästa minnet måste ha varit när jag var på deras Humanoid konsert i göteborg för ett par år sedan och såg de live för första gången i mitt liv (är 19 nu och fortfarande lika förälskad i de)! Fyfan vilken lycka, jag stod längst fram och hade köat i 10 hela timmar i november kylan. Haha det roligaste måste också ha varit att ingen av mina vänner tyckte om TH så jag fick tvinga med min stackars syster som inte ens visste vilka det var så att jag inte skulle dra dit själv… Men kommer aldrig glömma tårarna som forsade så fort Bill kom ut från klotet och när han sedan kastade sin handduk som jag slogs om i det hemska tjejhavet… Haha!!! Kommer de ut med en till världsturné så kommer jag LÄTT att se de igen! Håller tummarna för detta nu!! :D

This might sound lame, but it’s not lame to me. This will always be a big memory and it will always mean something to me. it is not WITH Tokio Hotel so maybe this won’t count… but it is my experience of finding out about them. And it changed my world.

I was 13 years old. One day while being on Youtube, I stumbled upon a video of Bill Kaulitz on Youtube and it was called “You’re so gay, Bill Kaulitz”. (btw it was just a comedy video, so the video-maker was joking and she was a huge fan of Bill) I just clicked curiously on that video, having no idea who Bill Kaulitz was or if he was even gay – not that I cared about his sexuality anyway. But as I watched the video, I noticed a guy in the video with baggy clothes and dreadlocks and he seemed quite close to Bill. I wanted to know who he was, and of course found out about the band Tokio Hotel. I became a Tom fangirl and started listening to Tokio Hotel’s music. That’s when I fell in love because not only was Tom the most beautiful person I’d ever looked at, but the music he made with his band members touched my heart so he seemed perfect in my eyes. I really felt like I loved him when I saw more and more interviews and other videos of Tom and seeing him with Georg, Gustav and Bill, hanging out as the best friends they are, and sharing their humor and love with fans all over the world. For years I’ve dreamed of meeting Tom and I still haven’t. I do believe that I will “see” him one day at a concert and it will probably make my heart go crazy. I’ve been a fan for years and years and years and I feel like I know him as a good friend would know their good friend… It’s sad that he’ll never know I exist and I’ll never mean anything to him, but he means a lot to me and even though I’ve tried to “get over him”, I think I’ll always have a soft spot for Tom Kaulitz. :)

Kenza, I’m so jealous you got to meet Tokio Hotel twice – like actually sit and talk to them… they probably remember you and think you’re a cool fan. You’re so loyal too – after all these years, you still support them and you respect them and treat them as human beings which can be a challenge for some obsessed fans to do. But yeah… Tokio Hotel mostly have great fans who truly care about them.
I’m not very happy about this Tokio Hotel album, honestly… they’ve changed their style too much for me, I miss the old… but I will ALWAYS love Tokio Hotel because I became a fan at a time when I really needed someone to look up to and they inspire me a lot. They are who they are, even though some people are mean to them and I’m the type of person who’s always been scared of what other people think of me, so I admire Tokio Hotel so much for being themselves and going for their dreams. I love that they don’t let fear rule their lives, and they choose the passionate career they feel so much for. I hope I can care less about people’s opinions of me and focus more on my own dreams and goals and make it happen in my life so it’s my reality, and not just a dream anymore.

I will always love Tom, even if some people don’t believe you can love a person you’ve never met, I really feel for him. I don’t have crushes on people often at all, I’m not a player… I take love very seriously. And I believe I know Tom in some ways – throughout the years I’ve watched him grow from a boy to a man – and I don’t know everything about him, but you don’t have to know everything about a person in order to genuinely care for them. So I believe my feelings are real, because otherwise I would’ve gotten over it a long time ago. But I still feel for him. I probably always will. :)

My best memory – when I was 12 years old. 4 friends came to my house, we have included TOKIO HOTEL and sang almost 3 hours (although we did not know the German language). Then we decided that create a rock band together , and next week we have to go to music school (in which we learned to 3 years). Now we are no longer a musical group, but our life is connected with the music so far.

Mitt bästa TH minne är ett av de minnen som ligger mig närmast om hjärtat överlag.
Jag gick i 4an och min kompis hade precis bytt skola vilket resulterade att jag blev helt ensam klassen. Detta var extra jobbigt eftersom att jag hade gått med de andra eleverna i klassen i flera år men eftersom att det hade varit “vi två” så hade ingen av oss brytt oss så mycket om att skaffa fler kompisar. Vi hade det båda väldigt tufft hemma så vi höll oss på vår kant för att slippa förklara eller låtsas inför resten. Vår gemensamma drivkraft var just TH och många raster satt vi i skogen och försökte lära oss texterna utantill. Jag som har väldigt svårt för språk kunde sitta uppe hela kvällarna för att nästa dag kunna sjunga med under samma fraser som min vän X) detta var dock väldigt bra eftersom att min drivkraft i alla ämnen ökade! Men sedan flyttade hon och jag satt ensam i skogen.. en dag när jag som vanligt satt och fördrev tiden tills tonerna av Tokio Hotell så kom en av mina klasskompisar förbigående. Han hade varit hemma för att gå ut med sin hund under rasten hela veckan och därför både sett och hört mig men inte vågat gå fram. Men just denna torsdag gjorde han det, ställde sig framför mig och sjung hela refrängen som jag själv nynnade på. Efter det har vi inte släppt varandra. Trots att detta var i fyran och att jag nu går på gymnasiet så pratar vi varje dag. Denna kille har betytt så otroligt mycket för mig och jag kommer aldrig släppa honom. Vi har hjälp varandra finna vägar värda att gå på och hjälp varandra upp för stup. Jag vet inte om detta är ett TH minne som du menade men det var just detta band som förde oss sammans så därför kommer det vara det abbsolut bästa med dem för mig.

Hej Kenza!

Gud va roligt att du har en tävling gällande TH! Jag skrev ett inlägg ang deras nya album som du gärna får läsa . http://zillas.se/2014/october/kings-of-suburbia.html Jag har, precis som du själv, en väldigt stark koppling till deras musik från mina yngre tonår :)

Mitt starkaste minne är i alla fall från den 4 november 2007 då mina gudföräldrar tog med mig hela vägen till Essen i Tyskland, min gudfar köade med mig i nio timmar och släppte sen in mig ensam för att kolla på dom. Jag tog mig längst fram till scenen, och eftersom jag gick själv var det bara jag och musiken. Gud va jag grät och i slutet hällde Bill sin vattenflaska över mig, ville inte duscha på flera veckor haha. Det var så speciellt eftersom hela konserten var på tyska och där kom lilla jag på 13 år helt ensam och fattade inte ett ord. Men låtarna, dom kunde jag allt ;) Svårt att få ner det i ord men det var det absolut bästa jag varit med om i musikväg.

Och kommer dom hit igen då står jag längst fram och dansar, så jag antar att vi ses där ;)
kramis

We have waited for them to come to Morocco, but they never did. I was 14, and they were in their glory days. So I just paid my concert ticket in Parc des Princes in Paris, which coincided ironically with my final exam, on June 21st. Oh God, I cried for days ! My father then did the thing that will make me love him forever: Not only he accompanied me, spent a night with me outside and helped me to be in the first row, he also gave my school a false ordinance and lied to my mom, assuming that I was already done with my exams. He totally rocks ! (Lucky me, I can remember this moment all my life, you can see my father and I in TH TV haha.)
So I called him about a week ago, and told him that Kings of Suburbia was out… He was like: “OH NO.”

Kom på att du antagligen inte orkar klicka på allas länkar så klistrar in mitt inlägg i en kommentar :)

“Tokio Hotel.

Mina älsklingar. Mina yngre tonår. Svart kajal, trasiga kläder, korta kjolar. Ingen mascara, tre cm hår. Svart, vinrött, lila. Bilddagboken, Sergels Torg. Vänner, bekanta, fest. Och så Tokio Hotel. Älskade Tokio Hotel.

Jag avgudade det bandet. Hela mitt rum var tappetserat med affisher på Bill (favoriten) men också hela bandet. Helt ärligt tog jag aldrig ner dom utan när jag och Edwin träffades satt fortfarande affisherna uppe haha. Till mitt försvar var jag väldigt sällan hemma och jag trivdes med bilderna. Jag har SÅ mycket minnen till deras tidigare album. Allihopa. Jag har ju haft biljett att se dom tre gånger men bara gått en gång. Tyvärr. Men det var den coolaste gången. Mina gudföräldrar tog med mig till Tyskland så fick jag se dom. Åååå jag minns det så väl. Hur ja köade i flera timmar, blev vän med typ hela kön, stod längst fram. Ja ni!

Och nu har dom släppt ett nytt album. Dom skulle lägga ner 2010, men jag antar att det bara var en paus. För uppenbarligen är dom tillbaka nu. Jag sitter och lyssnar på albumet just nu. Jag är ingen riktig kritiker och jag är väl inte helt opartisk men jag gillar det. Det låter inte som deras musik om man inte lyssnar med “rätt öron”. Jag hör det på en gång, men pappa hade svårt att tro att det var dom. Kings of Suburbia är väldigt likt Automatic, tycker jag. Det är “lättare” musik, lite mer pop (?) med autotune.

Så här kan jag säga, kommer dom till Sverige ska jag stå längst fram, helst på, scenen. Och jag ska sjunga och dansa och minnas. Kommer troligtvis gå ensam men det kommer vara så värt det!
Bara för att det är dom. “

Jag var nio år när tokio hotel fångade mitt hjärta och sen dess har dem haft det i sina händer! julafton 2007 fick jag biljetter till deras konsert 2008 här i Stockholm, MEN, såklart blev Bill supersjuk och var tvungen att ställa in. jag vet inte hur länge jag grät… när jag fick biljetterna bokstavligen sjönk jag ned under bordet hemma hos mormor och blev totalt mållös! dessa grabbar var verkligen allt för mig! ett album skulle ju inte sitta fel, dessutom älskar jag deras andra album och CD skivorna spelar på repeat här hemma haha!

Hej!
Ett av dem bästa minnena (har väldigt många) är när jag på alla hjärtans dag fick min biljett till Tokio Hotel i globen. Jag var så exalterad att jag hoppade runt hemma och jag vet inte vad. Och sen att jag kom till Stockholm den dagen, de var försenade och jag tackar min mamma än idag att hon hade lust att stanna kvar med mig så att jag kunde se hela konserten. Sista tåget gick vid 22 så pappa kom och hämtade oss mitt i natten (bor ganska långt ifrån Stockholm). Jag kan drömma än idag om hur fantastiskt det var att få se dessa fyra underbara killar som är en stor del utav mitt liv. Och jag kommer aldrig att glömma den dagen då jag hörde dem för första gången, det var en tjej som var ett år äldre än mig som satt och lyssnade på dem och frågade om jag ville höra.

Och sen när man satt vid datorn och spelade in deras låtar mot högtalarna på datorn till mobilen när man inte hade funktioner så att man kunde föra över låtarna. Kommer ihåg att jag skulle på klassresa när jag slutade sexan och visste inte hur jag skulle klara mig en vecka utan att får höra på deras musik.

De vart några minnen men de är dem bästa minnena som jag har av dem :)

I definitely agree that the album is great – brought so many memories back to me aswell! It is really a good idea with this competition, thank you for the opportunity :-)
Although I’ve sadly and to my big regret never gotten the chance to see Tokio Hotel in concert (which I am of course going to change, when they are going to tour with KOS – and hopefully come to Denmark again!) – I still have a lot of good memories with them. One memory, that really means a lot to me, was when I was only 11 years old, and received their “Schrei – so laut du kannst”-CD as a birthday present. My family all wondered why I wanted to listen to “that kind of music”, because I wasn’t what you could call punk or emo or whatever. All I knew was, that I felt such a strong connection with the band, especially Bill, and of course their music. It appealed to me in a way, that I had never in my life felt, although I was only 11 years old. I listened the CD fully through, and I’ve been a fan ever since – and I am 18 now ;-) So I am really looking forward to hopefully finally seeing them in concert next year! It is really cool, that you still hold on to them and their new music, despite the fact that they have obviously changed. We all change, constantly, all the time, so I find it so exiting to have followed them and their journeys towards this – I’m thinking, that you feel the same. I hope that you have a great night Kenza, you are a huge inspiration for me. I am going through a hard time right now, and I know that you have experienced some of the same things – so thank you so much for sharing your joys aswell as your troubles, it is very brave of you.
Lots of love from Eva from Denmark <3

Hi, Kenza! My name is Olya and I’m from Russia. I want to share my special and best TH memory with you!

3rd of June 2011. It was the BEST day in my life. I came to Moscow from my hometown (It’s about 800 km from Moscow) to see Tokio Hotel, to be closer to them and of course to see their live performance! Tokio Hotel was invited as headliner for Muz TV Awards 2011. I was lucky to be on the red carpet before the show. There were a lot of fans, but I took a seat in the first row. Hours of waiting were very nervous! I couldn’t believe that in a few minutes/hours I will see them! the Idols of my childhood. People who are always by my side, and who always save me with their songs.
We were waiting for the guys there for a few hours, we were very-very tired and hungry. But it seemed so little things! After several hours of waiting, we saw Tokio Hotel at the red carpet! Guys was so smiling and friendly, they looked perfect and …tall haha
Now I’m writing this text and my heart is beating like at 3rd of June! It was unforgettable! guys were in front of me! And I was even able to get autographs :)

I believe that everything is possible! We just should to be patient and believe in our dreams till the end. Tokio Hotel is my favourite band from 2007 to the present. They are the whole world for me. I really hope and believe that it wasn’t the last happy day with Tokio Hotel in my life.

Memories associated with Tokio Hotel … They are quite a lot. But the most memorable is all associated with them. Because from that time, I and Dad became best friends. Our relationship has not been a relationship of father and daughter, before the Tokio hotel. In that time he supported me in everything. I’ll never forget how we went with him to their concerts. How much was emotion!!! And we were together. In that time We carried out a lot of time together. I can never forget it. That’s why Tokio Hotel is not just for me, a musical group, and the group that has enabled me to understand what a father’s love and never forget about it. I miss that time. But my memories are always with me.

Oh vad kul!

Hey Kenza!

It’s really hard for me to pick a favorite moment because there are just too many! :-) But I think my Meet & Greet with them in Rotterdam (23-02-10) was just the best thing ever. I couldn’t believe that they were going to be so close to me, and when the time was finally there I was in shock haha. I’d won the prize but I was allowed to bring a friend so I took my best friend. I remember Bill jumping in the room and the way he said “hello!” was just so happy. After everyone had autographs, I saw Tom and Bill do a little clapping game. I will never forget that! I got a photo with them and I can remember that I layed my hand on Georg and Gustavs back (hehe). My dream came true.

If I win this album I will give it to my best friend, because I squeezed her hand too hard when I saw Tokio Hotel so close :-)

♥

My best TH memory is both the best and the worst. In 2008 they were coming to Spain (on the 18th of March haha still can remember the exact day) and I had the tickets from November 2007. When the day came, the concert was cancelled and I have to admit I was kind of an obsessed fangirl that spent 2 or 3 days crying. I said that is both the best and the worst memory because nothing would replace the excitement I felt during all those months of waiting and it’s something I’ll always remember.

Hej Kenza, mitt bästa TH minne var när jag fick tokio hotel biljetter till deras konser i Globen och jag skulle gå med min mamma. Men hon hade gjort en liten överaskning och sa att vi inte skulle gå, och jag blev ju såklart skit ledsen. För hon sa att hon inte kunde gå. Men hon sa att jag skulle gå till en restaurang som heter riche. Och där satt hon och vi åt middag och jag car ju skit arg och ledsen över att vi inte skulle gå. Men så åkte vi bilen hem ( trodde jag ) men så stannade hon och sa.. Såklart ska vi gå på ditt favoband jag ville bara skoja lite med dig. Sen så gick vi in och jag dansade och grät och hade en så underbar upplevelse. Och jag fick uppleva den med min älskade mamma. Haha skrattar fortfarande över detta. Tycker idag det var lite roligt hur hon kunde hålla sig så bra.

Även om jag inte vinner deras album så är jag glad att jag fick berätta mitt roligaste Tokio Hotel minne med min mamma.

Kram Kenza

Det hela började med att jag började prata med en tjej via ett forum på nätet, enbart för att vi delade samma passion – Tokio Hotel. Hela mitt rum var täckt med TH planscher, till och med taket. Nu när jag tänker efter, så var det ganska sjukt egentligen haha. Till saken, jag och Hanna blev bästa vänner och var besatta av bandet tillsammans. Jag älskade Tom och hon älskade Bill, hon och jag kompletterade varandra. Vår högsta önskan då var att se dem live, men hur skulle våra föräldrar gå med på det? Tillslut gjorde de dock det, vi fick vars en biljett till konserten i Köpenhamn 2010. Jag hade aldrig någonsin i mitt liv tidigare känt sådan lycka. Tillslut kom dagen vi åkte dit, vi köade halva natten och dagen för att få bra platser. Det spöregnade, men inte var vi ledsna för det – detta var ju våran dröm. Timmarna gick och tillslut stod vi där, längst fram på konserten och såg vårt drömband. Jag och Hanna tittade på varandra – både skrattade och gråtandes. Det där var lycka, det där var den bästa stunden i mitt liv.
Jag har tyvärr ingen kontakt med Hanna idag, men jag kan fortfarande blicka tillbaks och tänka på det. Det var faktiskt den bästa stunden i mitt liv, och det tycker jag än en gång. Och även fast jag inte har lyssnat på Tokio Hotel på ett bra tag, så sitter de hårt om hjärtat. De var ju ändå de som förgyllade min tonår.

Jag har egentligen inget hopp om att vinna, men bara av att skriva denna texten gav mig ett stort leende! :)

Förresten, du är himla vacker Kenza!

Kramar, Anna

Mitt bästa minne med Tokio Hotel måste nog vara när jag fick veta att dom skulle spela i Sverige. Något år innan när dem skulle spela här men det blev tyvärr inställt eftersom Bill blev tvugnen att operera sig,så jag drömde varje natt om att jag var där och fick se dom live men blev alltid lika besviken när jag insåg att det bara hade varit en dröm. Men nu skulle jag faktikst jag få se dem live och jag minns att jag sprang runt i huset och skrek och hoppade av glädje när vi hade köpt biljetterna för nu visste jag att min största dröm skulle bli verklighet. Jag räknade ner varje dag och tillslut kom äntligen den 4 Mars. Kommer aldrig glömma när hela scenen lyste upp och ut från värsta runda klotet kom bill och jag bara skrek, skrev av ren lycka för jag visste intehur jag skulle betee mig för där stod de fyra stycken killarna som jag hade väntat på i flera år att få se live. Det var verkligen lycka för mig, jag kommer aldrig någonsin glömma den kvällen och jag hoppas verkligen jag får se dem uppträda live någon fler gång för det är något speciellt med att se sina största idoler live.

åh vad kul med en tävling! :D
mitt bästa tokio hotel minne måste nog vara när jag var på deras konsert i göteborg 5 mars 2010. Minns att vi gick upp 2 på natten för att bila från helsinborg till göteborg och vi köade sedan i 16 timmar i 16 minusgrader! det var både det värsta men samtidigt det bästa! allt var liksom värt det i slutändan! har aldrig heller varit så kissnödig i hela mitt liv och naturligtvis vågade jag inte lämna kön, så det slutade med att jag lättade på trycket liiiite grann i brallan precis innan insläppet, men vad gjorde det egentligen, jag skulle ju få se mina idoler! :D konserten var helt underbar och jag stod längst fram tillsammans med min tvillingssyter och efter konserten så grät jag så mycket att det var helt sjukt haha..ren lycka! har aldrig känt mig så lycklig i hela mitt liv! äkta lycka verkligen! efter allt gråt så åkte vi tillslut snabbt till statoil för att gå på toa…herrregud, så behövligt haha! minnns också att jag klätt upp mig sååååå himla mycket… typ transparenta tights, klackar, klänning osv medans alla hade kommit i tjocka vinterkläder och filtar ( 16minus vad tänkte jag haha :p) menmen jag ville ju vara “snygg ifall killarna skulle ta in mig backstage” hahaha guuud! men jag älskar verkligen nu och då, så mycket kärlek och lycka man kan känna från ett band, helt underbart! <3

Mitt bästa minne var när jag cyklade till stallet, 16 år gammal och var besatt av dom! Kollat alla videos på youtube, väggarna snyggt pryda i alla olika affischer och och kunde allt mellan himmel och jord om dom! Och när jag cyklade och lyssnade på dom i hörlurarna så kände jag mig så där löjligt kär innan man viste vad riktig kärlek betyde. Men just då var de inga problem att trampa fram och man kände sig som världens lyckligaste :) det är mitt minne!

My best Tokio Hotel memory is connected with one of the most difficult periods in my life. It was the summer of 2007. Everything in my life was so hard, literally unbearable, so I drove myself to a wild depression. It was the time when I first had a very bad and (as I now understand) very stupid thought to leave this life. I was overthinking everything and soon came to the coclusion that nothing and no one keeps me in this life, my parents and me are like strangers, they always shout at me and…no one will stop me. But who knew that salvation is already on the road? I found out that Tokio Hotel would come with a solo concert to my city and I decided to go, because at that time it was my favorite band. At the concert…I felt something incredible, something magical, encouraging and the first time in my life I felt REALLY happy. I heard one of my favorite songs – “An deiner Seite” and I realized that all my thoughts about leaving this life, about all the things I thought were bad – just nonsense, because I have friends who care about me and always will help me. I must live just to try to change something.
It may seem impossible that just a song can change something, right? But this moment…when you hear your favorite music, you see your favorite artist live … it’s beyond words. The feeling that every cell in your body is filled with music, pleasure, love, happiness … I’ll never forget how I cried after the show, but it was tears of happiness. Something in my mind just turned over, and everything seemed better. After this concert the band, these four guys and their music became really something special for me. I’ve been a fan of this band for almost 9 years, I can’t even imagine my life without them now. I’m ready to wait for years until they release a new album, I’ll support and defend them forever. It’s a really wonderful feeling and I think that due to this feeling, due to flame that was lit in my heart at that day in 2007…I’m still alive.

Tokio Hotel har betytt otroligt mycket för mig och kommer alltid att göra, trots att jag fyller 22 år i år. Under högstadietiden blev jag mobbad och jag minns att jag lyssnade på deras musik så fort jag hade möjlighet. På rasterna, innan och efter skolan.. De var ett otroligt stöd. <3 Mitt bästa minne är deras konsert i Göteborg. Det var min allra första konsert någonsin och efter att ha köat sedan sex på morgonen hamnade min vän och jag längst fram. Där och då försvann tid och rum och det var en mäktig känsla att bara sugas in i musiken och atmosfären, tårarna bara rann. Passande nog läste jag grafisk design på gymnasiet och jag kan ju säga att efter konserten var de flesta av mina arbeten Tokio Hotel-relaterade. ;)

Mine best memory would always definetely be the waiting with other fan-girls before the arena or something 2days before the live show! That was always so funny and amazing! I was so in love with that. Even in – 10C :D Talking, waiting, singing with the girls like me and then first lines! I can still remember and recall that feeling I had and how happy was I! :D I can never forget that :)

Hej!
Mitt bästa Tokio Hotel-minne var när jag och min bästa vän Elin var på deras konsert i Globen 2010. När vi efter många timmars köande (i värsta kylan, hade ingen känsel i fötterna!) äntligen kom in och gick ner på golvet nedanför alla läktare lyckades vi på något sätt att komma in på golden circle-området. Det där området längst fram av ståplatserna i en inhägnad alldeles längst framme vid scenen (vi hade inte ens såna biljetter?).

Vi blev helt lyriska och hela kroppen var på högvarv! Dock skulle det dröja ett bra tag tills konserten skulle börja så vi satte oss ner på golvet och tittade på alla människor som surrade runt. Bara minuter efter att vi satt oss ner börjat introt till Noise och vi bokstavligen kastar oss upp på fötter och skriker rakt ut av lycka! Ääääntligen stod de där, kanske 15-20 meter ifrån oss och spelade alla låtarna vi älskade så mycket! Definitivt mitt bästa TH-minne :-)

Kram från Elvira

Hi! My best TH memory is when I was watching them perform for the first time in Copenhagen, I think in 2010. Me and my best friend had been laying outside in the snow for 13 (!!) hours, so that we could get in the front row. And funny enough we saw you, and Mirre at that concert! That’s a special and funny memory :)

Ett av mina bästa TH-minnen var när jag och ett gäng TH-fans som jag precis hade lärt känna, hade en fest i en lyxig lägenhet i Melbourne med stora panorama fönster som visade en häftig skyline av stan. Under mestadels av festen så stod vi och sjöng och spelade THs “Monsoon” på Playstations Rockband på högsta volym. Vi låtsades att vi var TH och att de hade en förfest i denna lyxlägenhet inför en spelning, samtidigt som vi tittade ut över Melbournes skyline av neon och rockade på som bara den! :) Ett grymt minne som jag aldrig kommer glömma!

4 years ago, I was sitting on a bench in a park nearby my house. I had my earplugs in and was listening to music. Suddenly, a guy sat down next to me. I thought: “ohhh no, I hope this weird guy doesn’t talk to me” so I kept staring at my phone. When I peeked to my right side, I saw his lips moving but I didn’t hear what he was saying. Finally (after 2 minutes or so), I pulled my earplugs out and I heard him sing “Oooooooh, they’re telling me it’s beautiful…”. Apparently, my music was SO loud that he could hear it. I was so embarrased at that moment! But now we laugh about it, because that guy is now my boyfriend. Today, we celebrated our 4 years together. And every year, we still listen to World behind my wall <3

It’s hard to pick just one memory, the guys have been part of my life and they also changed it completely. I’m gonna write about this because you, Kenza, were standing next to me and I didn’t even know it :P.. Back in 2008, it was summer, super hot and full of people in front of the arena in Geneva. We waited for hours burning in the sun, the French girls shouting “routulez!”, someone fainting, someone using a megaphone, others singing. Then finally the door opening…and the rush of adrenaline which brings you to life.

xx Vanessa

My best memory about Tokio Hotel is 3 june 2011. That day I have firstly deliberately heard Tokio Hotel. They comedy to Moscou to sing at Muz-tv Awards. Nearly 7 days I was jumping around the apartment like a crazy person. I couldn’t understood, why I was so excited at that moment. But at the moment, I heard the first sound of the song, I understood. It was THAT music, which was the one I needed I understood. It was THAT music, which was the one I needed in the following years. This texts, this energy!
I have never been so motivated previously. But while listening Tokio Hotel I was able to wipe the mountains into the dust, to study perfect and to create new and new sculptures.

Hej Kenza!

Jag började lyssna på Tokio Hotel när jag var tolv år gammal, 2007. Mitt bästa TH-minne måste vara när jag och två av mina kompisar var på deras konsert i Göteborg. För oss tre var det första gången vi skulle få uppleva den efterlängtade Tokio Hotel konserten och jag minns i vartenda detalj allt som hände den underbara och spännande dagen.

Vi försökte komma så tidigt som möjligt till kön, vi blev nummer 119, 120 och 121. Vi stod hyfsat långt fram i arenan. Det tog en evighet för konserten att starta. Jag hade fjärilar i magen, tiden kunde inte gå saktare. Plötsligt blev det mörkare och mörkare i arenan och publiken blev mer högljud. Jag kunde inte höra mig själv skrika men jag vet att jag skrek allt jag kunde.

Jag kunde inte tro mina ögon, men där stod han. Den första jag såg var Tom Kaulitz, då jag stod på vänster sida av arenan. Jag vände blicken snabbt mot höger och såg Georg Listing spela bas. Sedan tittade jag i mitten och fick syn på Gustav Schäfer samt Bill Kaulitz under som börjar sjunga. Och i den stunden, blev min dröm sann.

Jag får fortfarande rysningar när jag lyssnar på Noise, låten som de öppnade konserten med. Allting var så epic. Det var den bästa dagen i mitt liv. Jag kan fortfarande än idag inte vänta tills jag får uppleva Tokio Hotels magi.

Det bästa minnet jag har av Tokio Hotel är när de spelade här i Göteborg, en av mina lyckligaste dagar någonsin!
Men något jag aldrig glömmer är när Bill sätter sig ner med tom bredvid och spelar phantomrider. Det är en av mina favoritlåtar och de bästa minuterna i mitt liv, för det var så fint att se de två sitta bredvid varandra och sjunga, gud jag älskade varje sekund av den låten.

Okay, my best memory was at a concert Tokio Hotel. I was very sad and depressed, and when the group was a “meet & greet” and I took their autographs that Bill saw my condition and said, “hey, do not be sad, we do love you.” And it was memorable !!

Hej Kenza!
Mitt absolut bästa TH-minne är när jag fick träffa dem på deras fan-party i Hamburg, Tyskland. Jag minns att jag bara var 15 år då och anmälde mig till tävlingen under min pappas namn utan att fråga, man var tvungen att vara 16 år på grund av alkoholgränsen i Tyskland. Helt plötsligt vann jag,1 av ca 250 st personer i hela världen?! Jag som aldrig vinner något, det var som om hela världen stannade upp just då! Jag ringde min pappa helt förkrossad över att jag trodde han skulle bli arg på mig, men han blev bara otroligt glad för min skull och samlade ihop sina enda sparpengar för att ta mig till Hamburg med bara 1,5 veckas framförhållning. Så den 30 november 2008, fick jag stå några centimeter ifrån mina största idoler och förebilder. Jag minns att jag planerade och övade så mycket på hur jag skulle ge min kärleksförklaring till Tom, men när jag väl står framför dem så får jag inte fram ett ord och min puls blev så hög så att jag blev helt skakis.
Idag, 6 år senare och 21 år gammal, minns jag som om det vore igår och är otroligt glad att jag fick den chansen än idag. Jag har aldrig vunnit över 100kr på varken triss eller bingolotto, men en biljett till Tokio Hotels exklusiva fanparty i självaste Hamburg blev min första och troligen sista storvinst i mitt liv! :)
Jag lyckades hitta en gammal video som jag filmade och lade in på youtube. Där hör man min reaktion på rösten och att snyggaste Tom Kaulitz tar tag om min handled som jag blev väldigt stolt över då ;) Här är länken: https://www.youtube.com/watch?v=ilNcH6jYqLQ

Känns kul just nu att få dela med mig av mina minnen och få skriva ner det här, det gjorde verkligen minnena mer levande! Självklart var konserterna i både Köpenhamn och Göteborg där jag köade i flera dygn helt underbara och magiska, men fanpartyt är ett minne jag kommer leva på hela livet!

Kram, Elin från Ystad.

Привет)))Честно,трудно выбрать какое-то определенное воспоминание,связанное с TH,так как я выросла в на их музыке…ооо,вспоминаю свои 14 лет,как же было трудно достать их первый альбом, и вот он у нас в руках…сколько же было этой юношеской радости,счастье прям переполняло))мы с подружкой прилетели домой и вот диск в дисководе,загрузка…и началось,мы с замиранием сердца слушали каждую их песню))….была просто буря эмоций))после,наверное спустя пол года,может чуть больше, папа привез с Германии их DvD…его мы пересмотрели СОТНЮ раз)много чего было,может и каких-то глупых слез,мыслей,разговоров,которые сейчас вспоминаешь с улыбкой))ааа,еще мы в школе танец ставили под песню ” ich bin nicht ich” и это было очень круто!!!))я очень рада,что их музыка есть в моей жизни,что они в какой-то степени в ней тоже есть…и сейчас мне 21 и я также очень ждала выхода их альбома,и вот снова слушаешь их работу и вспоминаешь ту бурю эмоций,те свои 14 лет)))…..

Mitt bästa minne med Tokio Hotel var när jag ÄNTLIGEN fick se dem 2010! Jag skulle ha sett dem 2008 när de ställde in och jag var helt förstörd. Jag var 12 år och minns att jag bara grät av tanken på att inte få se dem men sedan när de släppte konsertdatumet för 2010 så visste jag att jag var tvungen att gå på konserten. Vi köade i nästan 12 timmar och hamnade lyckligtvis längst fram och jag var sååå himla lycklig under hela konserten. Jag stod längst fram och fick äntligen se mitt favoritband i hela världen!

Åh, har så sjukt många bra minnen! Men det allra bästa måste nog vara då jag såg dem love för första gången. Jag var på konserten med min då bästa vän som jag lärde känna pga TH. Vi kunde inte sova kvällen innan, och vaknade tidigt för att gå och köa i flera timmar i kylan. Det var nog värt det dock! Den kvällen är utan tvekan en av de bästa i mitt liv.

Hi, firstly, I’d like to say thanks for such an opportunity to share with you our best memories about TH. I’m from Russia and I had been living in a small russian town since childhood, so I never had any chance to go to the TH’s concert. But three years ago I took a chance to come to St.Petersburg on the concert. Unfortunately it was canceled, we were staying in the concert hall all day long, but the concert hadn’t held. Inspite of that I wasn’t dissapointed, cause when we went out from the hall we saw like one of the TH’s security was walking with Twins’ dogs, there were two dogs: Tom’s boy and the other one (I’ve forgotten the name, sorry). I managed to touch them, I was really glad, cause I like dogs very much, more over these two are owned by Kaulitz brothers. I was so happy, as if I were at the concert)) When we already were on our way home I noticed Tom in the window, then he disappeared, then appeared again and then the Gustav’s hand. Oh my God, I’ve never seen them before with my own eyes, that’s why seeng them at the window was like a mirracle for me. Though I didn’t see them that day as I wanted and the concert was canceled, that day was best ever! because I touched the small part of their life, I was involve in something common with TH. So, that’s my best memory dealing with TH)))

My best TH memorie was the last concert, in the “welcome to humanoid city” tour. It was the second time that I saw them live but at the same time the special one, I think I will never forget it. I was a cry mess, I felt really bad, just crying and full of pain in my legs, I couldn’t barely stand myself, I had to call the security to rescue me from the crowd, when he did it, he took me to some chairs that were aside where Bill was getting ready with Tom for playing “zoom into me”, I screamed for them and they smiled and waved me. I felt so happy ! With Tokio Hotel I only have special memories, like this year, they released the album in the month of my 18th birthday !!

I work at the recording studio in Los Angeles where TH filmed the video for “Run Run Run’. It was really fun to be around to see the whole process. The guys are all so sweet!

Träffade min bästa vän tack vare tokio hotel. Minns en resa där vi hade rest runt i 3 veckor och sett dem. Sista konserten var vi så trötta att vi bestämde oss för att skita i att köa. Men precis vid insläppet hände något märkligt och helt plötsligt stod vi längst fram ändå. Tror vi stod och grät i en halvtimme innan vi började garva åt varandra genom hela konserten. Vi hade så himla roligt den kvällen, ett så himla bra avslut på resan.

Hello, Kenza)
I would like to tell you about the most important and personal memories in my life, connected with tokio hotel.
It might be weird, but they’re my best memories.
If I have to point out something very important though, that would be the memory of the moment, than I realized, that Tokio Hotel have become the part of my life. I grew up with them, and I think that I can compare their music with an important person in my life.
Tokio Hotel showed me that you have to believe in yourself, and fight for your dreams, helped me to meet new friends. They gifted me the period in my life, that I consider one of the best, thats why their existence in my life is the most important memory.
I love this band since I was 15, now I am 22, and I love each member of it still, each one of them is equally important.
I just hope, that there will be a lot of amazing moments connected with them in my life, which will later become memories.
Sure, I want to win, but I just hope you read this). Thank you).

my best TH memory was at 2007, autumn. it was about -15 degrees Celsius (by the way i live in Yakutsk, Russia). so it was very cold and i was walking down the street. suddenly the weather became stormy, rainy, snowy. сlouds darkened the skies. and i remembered “Ich muss durch den monsun”, their song brought me warmth, optmism. maybe that’s the reason why i love them endlessly – it very difficult to live here without their music.

On that day, the first time I realized what it’s when your dream comes true. First time I realized what it is to see in front of a man who in a typical day you can see only on the posters in his room … It was the Muz-TV in Moscow. They were headlining the show. But before you see them, I stood for two hours, maybe more, at the red carpet. Not paying attention to anybody and a deaf ear to what was said by the master. And now, the long-awaited moment … I see a couple of black cars, of which overlook the guys. Heart goes to the heel, drum perepenki is about to burst from screaming fans. Boys welcoming smile, and then go sign autographs. Unfortunately, I did not get it, but I managed to shake hands with Tom. Accident. At that moment I could have to call an ambulance. Haha. Then we quickly ran into the room kontserntny as journalists they were interviewed. Three hours passed and they still have not acted. Someone would collapse to the ground, someone had already fallen asleep, but we continued to wait. And waited. The boys took the stage and made ​​a splash! Tears of joy, cries of pleasure. A dream come true. It was the best recollection, the associated.

Sorry, my English bad :(

Finally they’re back!!! I’m from Bulgaria and Tokio Hotel isn’t really popular among the people here. I’ve been listening to their songs for 5-6 years and there were periods when I was listening to a particular song 3-4 days on repeat without stopping it! :D My best memory of TH (I hope it could be consider as a memory of them) is from 5 years ago (when I was 13) and I first found out about your blog. Back then I was a total “metalhead” and my style was reaaaallyyyyyyyyyyy weird. Like most of the rock and metal addicted kids, as you know, I was wearing only black T-shirts with logos of my favourite bands on them and most of my jeans were ripped (I was watching Do It Yourself videos on Youtube and learned how to rip them by myself). So, obviously, my style wasn’t something unique and fashionable. One day, I came back home from school and opened your blog. You had uploaded your MTV interview with TH and I was totally shocked and happy!!!!! I felt like I interviewed them myself and watched the video over and over again. I even learned exactly what you say on the interview by watching it so many times and I remember dreaming that interview a couple of times where I was the interviewer and I was repeating exactly the same questions as you! From that day on, I was soooooooooo fascinated by the thing that a super cool blogger like you is listening to TH that I started becoming interested in fashion and clothes rather than only black T-shirts. Now, I and the people I know consider my style as fashionable and it’s thanks to you and TH! As you say that you’ll show and tell different photos and memories to your grandchildren, I’ll show them your blog and tell them that story, too! Keep being such an amazing, inspirational and one of a kind person!

Ååh mitt bästa minne är konserten i Göteborg. Jag var den mest lyckligaste i världen. Den underbara musik och att dessutom få andas samma luft som killarna. Det är också ett fint minne då min mamma var med, som gick bort i cancer förra året.

Mitt bästa minne med tokio hotel är när jag äntligen fick gå på deras konsert efter att jag hade lyssnat på dem i flera år. Hade inte fått eller kunnat gå innan, så när jag väl fick gå var det den bästa dagen någonsin. Efteråt hade jag nästan tappat rösten, men det var det värt!

Hej Kenza!
Om jag skulle berätta mitt bästa TH minne så skulle jag kunna säga att de var den där kvällen året jag gick i 9onde klass när jag och mina närmsta vänner åkte till Stockholm för att se deras konsert, jag hade väntat 2 och ett halvt år på de ögonblicket så när jag väl såg dem komma ut på scenen exploderade jag av massa känslor. Men HUR underbart de än var så var de inte mitt allra bästa minne.. utan de går tillbaka till tiden jag först började lyssna på dem år 2007. De var en tid jag fortfarande inte riktigt visste vem jag var, när jag av en slump hittade TH och började lyssna på dem öppnade de upp en helt annan värld för mig. Dem förde mig samman med vänner som än idag är mina absolut närmaste. Så de bästa minnet jag har är den dagen jag träffade mina TH vänner och när jag vågade kliva ut ur min lilla bubbla, den där vårdagen 2007.

Hej Kenza! Mitt bästa Tokio Hotel minne är nog alla de sena nätterna när jag låg vaken, mådde dåligt och inte kunde sova pga min mamma och mammas kille bråkade för fullt för han va påverkad av alkohol. Då tog jag alltid upp min iPod och satte på favoritlåten som hjälp mig igenom så mycket, An deiner seite, låten som jag även tatuerade in ett citat av på min arm så fort jag blev 18 och hade pengar till en tatuering, och ja det var min allra första och mest betydelsefulla tatuering kommer aldrig ångra mig. Så som för dig, har Tokio Hotel betytt enormt mycket för mig och hjälp mig igenom så mycket! Hoppas jag vinner för som en fattig student har man inte direkt råd att köpa deras nya album (tyvärr)!

Kram på dig!

Hej!
Jag har många bra TH minnen, men det bästa var när jag fick deras autografer. Det började med att jag var med min lillasyster en kväll och vi skulle umgås, då min kompis ringde mig och sa “ska vi dra till hotellet som jag tror tokio hotel bor i?” Jag tvekade inte en enda sekund, drog med min lillasyster in till stan och så stod vi där, utanför hotellet. 4 timmar senare hade de fortfarande inte dykt upp och jag var tvungen att åka hem för min syster började frysa. Jag lämnade ett meddelande till TH på en servett och bad vakten att ge den till dom. Jag var så himla ledsen att jag inte fick se dom. Men jag bestämde mig för att jag skulle se dom minst en gång innan dom åkte från Sverige. Så jag ringde till min kompis och sa att vi drar imorgon på morgonen till radiostationen som dom skulle vara på. Jag skolkade skoldagen och drog runt kl 6 på morgonen till radiostationen. det var redan en massa folk där så för att jag skulle kunna se dom, kröp jag mellan allas ben och satt sedan längst fram vi staketet. Vi väntade ett ganska långt tag och så kom dom! Helt plötsligt kom alla ut en efter en och jag blev bara så himla glad!! Jag förstod inte att det var sant! Dom satte sig i bilen och jag sprang efter, sedan stod jag utanför bilen och vinkade, och BILL VINKA TILLBAKA!

jag och mina TH-kompisar drog direkt till Sheraton hotell efter att bilen hade försvunnit (då såg vi dig också hehe) och där väntade vi i mer än 6 timmar. Men det var det värt, för dom kom sedan ut och hälsade på alla oss. Sedan gick de ett varv runt till alla och gav autografer. Jag fick stå jätte nära killarna och jag fick deras autografer!! Nu sitter autograferna på väggen framför min säng och dom har jag tittat på varje kväll sedan den 8/9 2009. Jag älskar grabbarna !! hehe :)
hoppas du får en bra dag! kram

Åhh mitt bästa Tokio Hotel minne är när jag fick se dem live, en av de bästa dagarna i mitt liv för ett då 15 årigt hjärta. Jag kommerihåg hur jag förberett mig till max, köpt nya kläder i topp till tå helt i svart och orange. Orange just för att stötta Bill i hans tidigare operation mot sin cysta i halsen. Sen hade jag utnyttjat ett present kort jag fått av mamma på julafton, att gå till en nagelbar och fixa naglarna, och även dem gick i orange mönster för jag hade läst att det första Bill kollade på hos en person var hur välskötta händerna var. Konsterten sen fick mitt hjärta att bulta extra hårt i flera veckor efteråt.
DET var mitt bästa Tokio Hotel minne