JAG UNDRAR…
Ibland känns det som att huvudet ska explodera på grund av alla frågor jag inte ens vet om jag vill ha svar på. Oftast dyker de upp om jag haft en dröm om pappa där jag flera gånger slår och slår tills mina händer blöder. Spottar och skriker och frågar VARFÖR. Eller som nu igår, när en av mina vänner sa att hon sett honom. Han var med sin fru och sina två små barn, båda yngre än hans äldsta dotters barn. Tydligen såg han risigare ut än någonsin. Riktigt risig. Och även om jag fortfarande är så arg och hatar honom så mycket att jag inte vet hur jag skulle reagera om jag såg honom, så gör det ont i mig att få höra det. Någonstans visste jag ju detta, att han aldrig skulle förändras. Han valde bort sina tre barn för flaskan, ljög och lurade oss på både det ena och det andra. Varför skulle det var annorlunda med dessa två? Men självklart fanns det en del av mig som verkligen hoppades och trodde att dessa barn skulle slippa gå igenom samma sak. De är väldigt små, men jag undrar om de känner av otryggheten? Jag undrar om frun ångrar att hon inte tog det hon hört på allvar? Ångrar hon meddelandet hon skrev till mig om hur elaka vi alla varit mot honom? Förstår hon nu? Förstår han? Ångrar han det han gjorde mot mig, mot oss? Tänker han på mig ibland? Ser han min bild på Arlanda eller på tidningsomslag och tänker att han är stolt? Eller anser han fortfarande att jag inte förtjänar mitt efternamn? Har han funderat på sina barnbarn, vilka de är och hur deras skratt låter? Skäms han över den ekonomiska soppan han lämnade min mamma och bror i? Pengarna han stal från mig? SÅ MÅNGA FRÅGOR. Men nej, jag vill inte ens ha svaren. För de kommer förmodligen inte vara de svaren jag vill höra. Det är det aldrig.
Det är inte bara kroppen som är trött idag, utan hjärtat också. Det kommer och går i perioder, ibland kan det gå flera dagar utan att jag tänker på allt detta. Men för det mesta ligger det där inom mig och river. Skönt att skriva av sig lite, såhär inför Fars dag.
268 Comments
(Your IP-Address will be registered. Comments which are seen as offensive towards me or people close to me will be deleted. Spam and link-filled comments will be removed.)
Fina Kenza, du är stark!
Be Strong Girl <3
Min farsa var likadan (han dog). Jag ser det som att han vart hjärnskadad. Jag ser det som att människor vill väl, det vill de alltid men att människor också kan gå sönder. Han hade en sjukdom som förstörde för mig och alla omkring honom. Tillslut tog det hans liv. Det betyder inte att han kan ursäktas på något sätt för det han gjorde. Det innebär mest att jag använder det som förklaring för min egen skull.
Jag kan aldrig förstå hur det känns för mig, men det gör ont i mig bara av att läsa detta :( Hoppas att du en dag kan få inre frid från detta hela tiden!
Kramar <3 <3 <3
stor kram! <3
Ovisshet är ofta det värsta, krävs nog en himla acceptans att du aldrig kommer få svar för att gå vidare. kram igen!
Förstår verkligen dina känslor, haft liknande situation.
Ta hand om dig!
http://hajnal.se
Jag kan inte sluta läsa det du har skrivit… Ibland lättar hjärtat med att bara få skriva ur sig allt. Jag tror vi alla har någonting brustet i oss som inte läker. Kram❤️
Fina Kenza!
förstår dig.
firar inte heller fars dag.
Styrkekramar till dig! <3
Du är så fantastik <3 Förstår att det är tungt..
<3
Brukar typ aldrig kommentera på din blogg… Men nu måste jag göra det.
Vädligt starkt skrivet ut av dig! Och modigt!
Kram
Fina underbara du. Du är så otroligt stark och jag beundrar dig varje dag, att du har blivit/är den fantastiska kvinna och superstar trots alla omständigheter. All cred till dig. Skickar massa kärlek till dig <3
Hej Kenza! Vill bara du ska veta att du inte är ensam. Har själv en pappa jag inte har träffat på 5 år, men har haft kontakt med på sms, Facebook och samtal ibland, men oftast har han alltid ringt eller skrivit när han i full, så i detta fallet har han förlorat mig som dotter för sin sprit och egna problem. Han har varit så elak och sagt saker jag aldrig kommer glömma eller kunna förlåta. Alla kvällar man packat sin väska när han blivit för full och gått hem till mamma mitt i natten, alla gånger jag har varit rädd. Vi är starkare utan våra pappor, vi väljer inte våra föräldrar. Som tur är verkar vi båda ha våra fina mammor kvar i bilden. Det är aldrig vårt fel. Ha en fin dag. Kram
Hej alla. Tack för era kommentarer och mail efter detta inlägg. Ni hjälper mig mer än ni tror. Tack. <3 <3
<3
Hi Kenza,
I am one of your big fan. I love your style and inspiration. I translated your page to understand and let me tell you that I went through the same thing with my father. He left us and divorced my mom. So, I know exactly what you feel. However, my advice to you is try to make yourself busy once these Questions come to your mind and think about the good things. I know it is not easy and unforgettable but the past in the past and it will never change. Look at yourself in the mirror and see what you have acomplished so far. You have a loving and caring boyfriend who will be a great example to your kids, your mother, your brother, your sister and her kids who all love you and they are by your side.
You are a gorgeous lady do not let the past ruin your present and your future.
Keep smiling you have a beautiful smile and You are stunning shining women.
Love,
Sarah
Kram!
Det är du fina Kenya som borde ta bort hans efternamn. Du borde inte bära den mannens namn han är inte värd benämningen pappa eller far. Tycker så synd om de andra barnen han fått. Du har ju ett bra liv nu fin och snäll pojkvän. Ingen ska behöva ha det som du och dina syskon hade det. Min dotter har inte sett sin pappa nu på flera år pga alkohol tabletter och knark. De förlorar själva också på det men ni har väl ett hål i hjärtat på något sätt. Man tycker ju att de som ska bry sig mest om allt när de gäller barnen så är de väl föräldrarna!! Du har blivit en fin människa pga din mamma och morfäldrar. Du har ett stort hjärta Kenya. Kämpa på tusen kramar :)))
Stor kram <3 Du är en otroligt stark och duktig tjej!
<3 <3 <3
Styrkekramar! Förstår att man kanske inte bara kan "gå vidare" och släppa det helt när det gäller en familjemedlem, det kommer kanske alltid att finnas där. Men jag hoppas att du kan få stöd av personer i din omgivning och fokusera på dem som bryr sig om dig och tycker att det du gör är fantastiskt!
Hi kenza,
The comments of everyone are so loving,
Nice too see so many sweet ppl here…that YOU atracted by being you.
Keep your head up,keep your heart strong my daling!
Lots of love,
Maria
Åh.. Ska vara ärlig nu och måste säga.. trodde ditt liv var bäst! När man tittar på ditt utseende, dina bilder, texterna du skriver och personer du sett/träffat, men när jag läser detta vill jag bara, åh typ krama om dig! Du kanske har skrivit detta tidigare, men har inte sett det isåfall.. Men kämpa Kenza! Om inte han är stolt, så hoppas jag du är det själv, för det bör du vara! grym är duu
Idag är det fars dag, min kille ligger i sängen och pratar glatt med sin pappa medan jag funderar på om jag “borde” eller vill höra av mig till min. Men jag vill inte. Eller? “Han är ju ändå din pappa”…
Skulle jag göra det hade anledningen just endast varit för att det är fars dag. Den anledningen känns så jäkla fel.
Samtidigt så kan jag inte låta bli att få det där dåliga samvetet. Det är det värsta. Det dåliga samvetet gnager sig fast i mig och han är så brilliant på att bidra till det. Manipuleringen och sättet han pratar med mig på. Det är svårt att förklara det för folk som jag möter idag, som inte följt min resa med honom. Och på något sätt gör det att jag får ännu sämre samvete. “Men det där sms:et var väll gulligt?” säger några när jag ibland väljer att öppna upp mig lite och berätta. Men det de inte förstår är när jag sen förklarar att det kan komma ett sådant “gulligt” sms som sedan följs av arga vredesutbrott, anklagelser för att jag är korkad eller bara “varför ringer du?”. Att han använder allt jag berättar för honom, emot mig.
Så jag undrar också. Massa. Och särskilt dagar som denna. Jag undrar även varför jag undrar. Varför kan jag inte bara släppa det, gå vidare och lägga det bakom mig? Jag vill ju inte tänka så mkt på honom och på hur jävla ont det kan göra. Men så är jag hans dotter och hoppet och önskan om att relationen en dag ska bli bra, den kanske man får vänja sig med att leva med, trots att man samtidigt försöker intala sig själv att det mamma, systrarna och psykologen säger om att det aldrig kommer bli bra för han kommer aldrig ändra på sig.
Vi alla föds in i en familj. Det är liksom en av de få sakerna här i livet som vi inte kan ändra på. På samma sätt som de gener vi fått och den uppväxten vi har haft. Det vi kan är att lära oss att leva med det. Att gråta när vi vill gråta, och prata när vi behöver prata. För jag tror att det största felet många av oss barn gör, med en trasig relation till en förälder, är att stänga inne och tro att det är vårt fel. För det är det banne mig aldrig.
Ett sista tips: jag tror att vi väljer våra föräldrar för att lära oss något här i livet. Det må vara en flummig filosofisk syn på det hela, men det hjälper mig när jag mår som sämst.
Kram,
Maria
❤️
Skickar massor av kärlek till dig, du är SÅ stark!!
Tror inte ens du kommer se det här, men det är värt att skriva det ändå. Är han inte stolt så är han alldeles för dum för att förstå det. Vem skulle inte vara stolt över en tjej som dig? DU har lyckats så GALET bra i livet Kenza. Alla drömmer om ditt liv, och ditt utseende, ditt sinne för humor och hur du är som person. Om inte han kan se det, så ligger felet i honom. INTE i dig. Kom ihåg det. Hela Sverige och alla läsare utanför är så stolta över dig och jag förstår att det kan kännas som att det inte räcker, men vi är många som är så stolta över dig i alla fall, vilket ändå kan vara värt att minnas, värt att le för.
Kram på dig!!!
Du är så stark! Jag har också blandade känslor inför farsdag.. Min pappa är alkoholist, min bror och jag sa mer eller mindre upp kontakten för ca 5 år sedan då han valde att höja handen mot oss och var allmänt förjävlig rent ut sagt.. Har sedan dess sett min styvfar som funnits i våra liv i 17 år som min pappa egentligen. Men för 1 år sedan förändrades han totalt och valde att lämna min mamma och det visade sig att han varit otrogen! J*vla as rent ut sagt och jag är glad att jag iallafall får fira mina barns pappa idag på fars dag ❤️ Kram till dig!
Kenza du är fantastisk!!! Och så stark! Stor kram!!
Kram!
Du är sjukt stark världens finaste Kenza! Du förtjänar det bästa. Massa styrkekramar! <3 <3 <3
Älskar dig! Du är en sån förebild för många <3
Vill ge dig en stor värmande kram. Du har fått sådana kloka kommentarer, och jag hoppas att det kanske känns lite bättre för dig. Du förtjänar att må bra, fina människa <3
Hej Kenza!
I have been reading your blog for several years now. Have not posted before, but I think I want to thank you now for your honest words! I think you are such an inspiration and a great role model for others. I’m sure it must not be easy but I admire the way you can be so honest about your life here, even on these more personal and very sensitive matters. I hope you will find peace and ease into these things! Time and being open about it will definitely make it easier.
Starkt inlägg Kenza. Är själv uppväxt med en alkoliserad pappa och precis som du säger, ibland är det bäst att inget veta… all kärlek till dig!
Du är så otroligt stark och en riktig kämpe. Att du åstadkommit så mycket i ditt korta liv utan honom visar det tydligt. ♥
Jag såg dig en gång i våras i en matbutik. Den första tanken som slog mig var “omg det är ju Kenza!!”, sen slog det mig att Kenza är mycket mer än bara en jätte snygg kvinna på sina bilder på sin blogg. Hade inte riktigt tänkt den tanken innan.. Istället för att fangirla och springa fram tänkte jag på att du är en person som fortsatt kämpa och jobba hårt även fast din uppväxt med din pappa förstört dig till stor del. Och det är det som jag tycker är mest inspirerande med dig, att du valde vägen du ville gå. Var fylld med inspiration på väg hem den dagen och kommer på mig själv att jag fortfarande är inspirerad av dig efter sådana här, djupare inlägg. Tack för det :)
Jag vet inte vad jag ska säga Kenza, men vill säga någonting. Efter allt du har gått igenom men är ändå så stark, är verkligen så inspirerande! Du är en sån stark och snäll kvinna. Du behöver inte någon som bara har tryckt ner dig, du har resten av din fina familj som älskar dig, du har din pojkvän och massvis med vänner och läsare som finns där för dig. Det är det enda du behöver, du behöver inte honom. Jag beundrar över hur stark du är och vill bara krama om dig och säga allt detta till ditt ansikte att allt kommer bli okej.
Kram ❤️
vill bara ge dig ge en stor kram..
Kenza, you are a wonderful and lovely human being. You put a lot of work in your blog that we enjoy seeing and you have such a good energy and we can tell you have such a strong temperament cuz what you have, your wealth, qualities, you stole them from nobody. You have even more respect from me as you survived emotional abuse from your father (as I have) and never pretended you were just a pretty face with pretty clothes and a glamorous life. You seem wonderful and your readers can tell. You did what many of us survivors wish we could do: move forward and build a happy life. I never thought a fashionista could inspire me this way. Nothing was ever your fault, even though your anger is understandable.
Beundrar din styrka, du är en riktig kämpe Kenza. En stor kram till dig, du är värd det bästa i världen kom ihåg det gumman.
<3
Älskade Kenza! Vilken underbart stark och fin kvinna du är!
Det är så svårt det här med kärlek och föräldra relationer, jag ska försöka uttrycka mig tydligt i min kommentar och jag hoppas du inte missupfattar mig.
Jag har en vän vars pappa är alkoholist, och har varit det länge. Han lämnade sin familj när min vän var 16, bara kom inte hem en dag liksom. För henne har det varit jättesvårt såklart, att känna att hennes pappa inte riktigt bryr sig. Folk söger ibland till henne att skita i honom och klippa banden. “han gör dig ju bara besviken, du behöver inte den negativiteten i ditt liv” osv, men hon svarar alltid att “det är ju min pappa. Det spelar ingen roll hur jävla dum i huvudet han är eller hur mycket jag hatar honom, _han är min pappa_”. Hon hatar honom för allt han gjort och hur han svikit henne och hennes mamma, men at the end of the day så är han hennes pappa, och det kommer han alltid vara. Det måste ju vara jättesvårt att hantera för henne och ingen kan ju riktigt förstå hur det känns om man inte själlv gått igenom det.
Oavsett tror jag att det är superviktigt att ALLTID komma ihåg att det här har ingenting med min vän att göra, och vad som hänt med din pappa har ingenting med dig att göra. Det har påverkat dig, såklart, men du är inte anledningen till att det som hänt har hänt. Vi har alla demoner inom oss, och vi hanterar vår smärta på olika sätt, men vad som är viktigt att förstå är att missbruk är ofta ingen “orsak”, utan en snarare en flyktväg. Få människor väljer ju att missbruka, det är en sjukdom, en svaghet. Vad din pappa, och många andra går igenom, och har gått igenom i sitt liv påverkar uppenbarligen honom så djupt att han inte kan sluta. All skit han har gjort och hur illa han behandlat dig och din familj är ju inte ert fel utan hans och hans missbruks fel.
Det är så himla lätt att klandra sig själv och tänka “tänk om”, “vad kunde jag gjort annorlunda” osv, men det spelar ingen roll, för inget av det som hänt hände pga dig. Det spelar ingen roll att han inte tycker du förtjänar hans efternamn eller om han inte tänker på dig, han tänker inte inte på dig för att du är du, utanför att hans värld inte är större än honom själv och hans missbruk. Jag säger inte att det är konstigt att du känner som du gör, eller att du känner fel, absolut inte, men om han inte älskar sina barn är det inte för att hans barn inte är älskvärda, utanför att han helt enkelt inte är kapabel till att bry sig om någon annan än sig själv.
(observera att jag inte på något sätt är utbildad inom missbruk eller dyl. Jag studerar visserligen Sociologi, men min kommentar är endast baserad på egna erfarenheter och konversationer med andra i situationer som liknar din. Jag känner varken dig eller din pappa så det finns inget som säger att “jag har rätt” men jag ville bara bidra med min point of view och kanske få dig att må lite bättre och inte klandra dig själv.) Puss och Kram
Du är bäst och så stark <3
Han har en sjukdom, Kenza. Det är svaret på alla dina frågor. Du lider, men du kan inte hjälpa honom. Det är bara han som kan hjälpa sig själv men han vägrar. Om du vill ha chansen till ett normalt liv så är den enda åtgärden att hålla dig borta från honom. Lev livet, gläd dig åt framtiden. Du måste släppa det förflutna.
Det finns möten att gå på för barn som vuxit upp med alkolister/dysfunktionella föräldrar. Jag var själv fördomsfull mot dessa innan jag började gå (och det är 5 år sen) tack vare dessa möten lägger jag pussel med mig själv om sånt som har varit svårt att förstå ex jag kan förstå min mammas sjukdom bättre även om det aldrig blir förlåtet. Man måste inte vara troende på dessa möten även om man pratar om högre makt (högre makt kan va stryka man får av gemenskapen där) jag rekommenderar att gå en gång bara för att testa. Kan va skönt att veta att det finns andra i samma sits alla är i olika åldrar och det är tystnadsplikt.
I just want you to remember that you are not alone in this world! There are so many girls who have to face family issues like you. I really hope that doesn’t bring you down. You are the smartest, strongest and most authentic young woman.
Love, Kim
Kärlek kommer lastat !
Hej Kenza!
Jag brukar typ inte kommentera eller något, utan tittar på dina fina bilder och tycker om din blogg helt enkelt.
Men denna inlägg berörde mig. Jag förstår precis hur man känner i just denna situation. Känner samma sak varje år då det är fars dag.
Min pappa och mamma skilde sig när jag var liten och inte haft kontakt med honom sen dess, han hittade en annan kvinna som han skaffade barn med och skilde sig där också, så han har 5 barn som han inte har kontakt med förutom mig här och min halvsyster som bor i schweiz, men det är fortfarande inte samma sak – att växa utan en pappa är svårt men min mamma gjorde ett underbart jobb. Han drack även en hel del och gör fortfarande det..men då jag fyllde 20 – så tog jag kontakt med honom och pratade för jag tänkte att åren bara flyter på så fort och jag vill lära känna min pappa, höra hans version etc.
Han verkar fortfarande bry sig om sig själv men vi pratar när vi har tid över skype, han bor i Grekland och kör sitt race helt enkelt.
Med det vill jag säga är att din pappa är säkert stolt över dig, tänker säkert på dig, skäms så otroligt mycket och är feg för att göra nått åt. Du har all rätt och undra och bara ens tänka liksom tanken om honom men du har växt till en bra människa och se själv vad du har åstadkommit.
Det är tungt, och det blir till en börda på ett sätt men man släpper det sen och går vidare. Tänk ut, gråt – gör vad du känner men en dag så kommer han ångra det, men det är redan försent.
Anyway, u rock! Sköt om dig!
Min pappa stack när jag var 6, är idag 25. Sista gången jag såg honom var jag 14, då genom ett fönster på fjärde våningen. Han lämnade, likt din, min mamma i enorma skulder. Tre barn som undrade vad dom gjort för fel när pappa inte vill veta av dom. Idag är han gift med nya barn som han älskar och tar hand om. Så sjukt. Men mitt i all min bitterhet så är jag även så tacksam. Tacksam för att jag har min mamma och mina syskon, en storebror och en storasyster. DET är min familj. Vi behöver ingen pappa.
<3333
Vilken kvinna du är !
Det du skrev i detta inlägg var precis det jag behövde läsa. Att jag inte är ensam med dessa tankar. Min pappa valde också flaskan framför oss och på grund av det gick han tragiskt bort. Det är så många tankar som snurrar och, precis som du, så vill jag nog inte ha svar på dem för det kommer bara att få mitt hjärta att gå sönder ännu mer. Önskar att jag kunde ge dig en kram och att vi kan säga till varandra att det är okej. Sen önskar jag att vi, vi som går/gått igenom något sådant kunde stötta varandra på något bra sätt. För jag känner mig väldigt ensam i detta och oftast känns det som att alla vill veta så mycket men inte kan förstå hur det känns och att det gör ont att prata om det.
Tack för att du delar med dig och underlättar för mig så det inte känns så himla ensamt<3 Kram
<3 <3 <3 <3 <3 <3
Själv är jag 16 år. Mina bröder 17, 26 och 27.
Min pappa har varit alkoholist iallafall 20-25år.
Han manipulerar. Han får mamma att känna “allt är hennes fel”. När jag fick panikångest och depression (tragglat med detta i 4 år. Blev felbehandlad hos BUP. De sa att jag hade socialfobi. Sådant som blir bättre varje gång man utsätter sig för situationen. Jag sa att detta var fel, blev bara värre. Min pappa kunde inte stötta min mamma, då han sa att allt är hennes fel.. Man undrar ju hur han tänker… Men iallafall. I våras/somras efter 3,5-4 år felbehandling blev jag äntligen diagnoserad: autism.) så blev mamma så manipulerad att hon GRÄT flertalet gånger med tanken “allt är mitt fel”. Hon tror fortfarande att allt är hennes fel, bara för att “mannen i huset” säger detta.
Hon jobbar även för hans företag. Han åker på affärsresor där han bor på 5-stjärnigt och äter 7rätters. Han har nu skaffat en till anställd som jobbar från andra sidan Sverige, och betalar för “fulltid”, men denna jobbar knappast fulltid.
Han kommer hem och berättar om alla hotell, hur han bjudit sina “vänner” (människor som ler och skrattar för att få pengar) på humrar osv. Han är så bortskämd med all resturangmat att han inte kan äta Ett enda mål rester. Köttfärssås är för dåligt för honom. Han kommer hem, sätter på grillen, lägger på dyrt kött, går iväg och super, glömmer bort grillen, saltar, saltar igen, glömmer bort, saltar, kommer in med sönderbränd och saltad “mat”. Inte ens katterna kan äta detta. Då är det illa.
Min mamma har inte kunnat ta ut lön sedan 2011 pga hans utgifter (det är ju MINST 4000 i månaden på sprit). Hon jobbar nu 3 dagar i veckan som personlig assistent på annan front, för att ha råd med mat, huset (vi bor på gård. Du hörde rätt. HON betalar trädgård, stora 8rum, 2toaletter, kök, vind och stora källaren och tvättrum – huset + hela kontoret och ett annat hus. 3 hus. Hon betalar allt detta. Han betalar inte ett öre. Hon betalar el Osvosv. Hon lagar mat. Han sover, skriker i sömnen, äter, grisar ner och bränner mat, dricker, skriker på henne. Han bor i hennes hus. Detta är tacksamheten hon får.), bilar Osvosv. Hon får kolla på varenda prislapp för att få allt att gå runt.
Här drömmer jag om ett stall, fina hagar, paddock osv, då hästar är nog anledningen varför jag inte tog mitt liv som 12-13 åring (fick panikångest över skolan och klassrum. Var utfryst/mobbad av klasskompisar och mina “bffs”. Var svag då. Var deprimerad och utbränd). Hästar hjälper mig. Mamma försöker få ihop allt hon kan för att vi ska ha råd med hästarna vi har. Pappa hjälper inte till med ett enda öre.
Väntar på dagen då man ska hitta “pappa” död. Tanken har slått mig. Och det läskiga är; jag vet inte hur jag kommer reagera. Jag får inte den där “gråter, kommer aldrig kunna överleva detta”-känslan som när jag tänker på om något skulle hända mina brorsor, mamma, farmor.. Känns hemskt.
Sammanfattning: Manipuliv, bortskämd barnunge till farsa som överger allt för flaskan (en gång fanns ingen sprit hemma. Då drack han sånt där..man använder vid rengöring som fräter. Kommer ej ihåg vad det heter. Men ah, helt sjukt. Hans hals är väldigt hostig nu, då det fräte. Han har även druckit en hel flaska av likör en gång.). Han bor i huset mamma betalar. Detta är tacksamheten hon får.
Vill bara skriva att jag förstår dig min pappa och mamma skilde sig för ca etta halvår för att han var internet “otrogen” sedan sa att han ville skilja sig och då bodde jag och min bror kvar med min mamma då jag bara är 15år. Men vi träffade ändå honom på middag eller lunch typ varannan vecka men jag hatade honom för att att han var så dålig förälder sen under sommarlovet åker han till hemlandet i tre månader och under resan försöker jag kontakta honom jag ringer min mormor och frågar vart han är, och då svarar hon inte och säger bara med vänner. Och sedan när han kommer tillbaka efter sommaren då går vi ut på middag tillsammans och då lägger min bror en kommentar på skoj och säger vad har du gjort i Iran, har du gift dig eller och vad svarar han JA!!! Jag blir då jäkla frustrerad och och vill verkligen riva av hanns ansikte. Så han gifter sig utan att berätta det till sina barn som försöker ha kontakt med honom vilken slags människa är det???!!!! Nu har jag brutit min kontakt med honom helt och svarar aldrig när han ringen och lägger inte ett skit på att tänka vad han tycker om mig för det viktiga är vad jag tycker om och vad dina nära och kär tycker om dig skit i den idioten!!
Har aldrig sagt detta till någon inte ens mina allra närmaste vänner.
❤️
Du är stark Kenza med en sån fin utstrålning. Så som du inspirerar mig och tusentals andra tjejer är helt otroligt. När det gäller din pappa så tror jag att dina tankar kommer gradvis att försvinna när Du skaffar egna barn (om Du nu skaffar egna barn <3) och när Du bildar egen familj. Det känns alltid jobbigt när dessa tankar spökar i huvudet, men som Du brukar säga – Du är bättre utan han och det har Du bevisat. Håll hårt i din underbara man, din otroligt fina mamma och alla dina härliga vänner! Du överlevde alla hemska år Du var med om.. Det finns inget Du inte klarar av. Tusentals kramar, Sarah ❤️
Åh :( min pappa är alkoholist och jag känner igen så mycket som du skriver. Har inte haft kontakt med honom på 2,5 år, men vi bor i samma stad och passerar varandra på gatan som att vi inte känner varandra.
Trots att det nog är såå jobbigt för dig att dela med dig, så är det så himla bra och trots att jag lider med dig är det ändå otroligt skönt att veta att man inte är ensam.
<3
stay strong <333
Hälsa ali <3 från mig hoppas han ej känner någon smärta men han är min broder livet ut ialf men hälsa Ali från mig Kenza :) hoppas du ochså mår bra massa kramar och kärlek ifrån mig <3
Som trogen läsare av din blogg uppskattas såna här ärliga inlägg av mig och säkert många andra. Även jag har haft ett komplicerat och dysfunktionellt förhållande till min pappa. Jag har gått från att älska honom, till att bli så sjukt besviken, till att bli arg, likgiltig, till att hata honom fast ändå älska honom på nåt konstigt vis just för att han är min pappa, till att önska att han var död för då skulle allt vara så mycket enklare, till att tycka så oerhört synd om honom. Idag tycker jag nästan om honom. Men det är fortfarande mycket jag bär på som jag aldrig lär säga till honom, eller fråga. Jag vet att jag alltid avundats andra som har haft ett bra förhållande till sina pappor, samtidigt som jag aldrig kunnat relatera till det. Det förstör så mycket inom en när man inte har ett bra förhållande till sin far. Jag vet inte vad jag vill säga med detta förutom att du inte är ensam. Vi är många som saknar något att fira på fars dag.
Hi Kenza, I am french and my english is pretty bad. Unfortunately, i don’t understand the swedish but I used google to translate this post. I understand what you feel. My parents are very selfish and they made me untrust and depressive but I have a great husband. It is very difficult to have a parent so bad and selfish. But look at you and watch what you accomplished. You have a great career and a great family which don’t need this guy.
<3
Tak for at du deler dette med os. Min mor er alkoholiker og jeg kæmper også med at sætte hende fri.
Tycker verkligen att det är så himla fint och starkt att du delar med dig av detta!