THE BIG 10 GIVEAWAY – PART 10

Vilken underbar och helt ofattbar giveaway! Stort grattis till det stundande giftermålet och fantastiska 10 år, jag har följt dig hela vägen.

Det som är lite extra kul är att min pojkvän/själsfrände friade precis i samma veva som din! Vi ska gifta oss 27 maj 2017, här i Stockholm.

Från första sekund vi såg varandra har vi vetat att det skulle vara vi. Det lite lustiga i det hela är att jag såg honom två månader innan han såg mig…

Jag och min kompis V var ute och åt lunch en dag. Båda pluggade, en ny termin hade precis dragit igång (vi pluggade i Uppsala). Som alltid satt vi och fantiserade och hittade på historier om människorna vi såg. Plötsligt går en absolut drop-dead hunk förbi mig, jag slutar prata med V och blir stum… “Men vilken Angelica-kille”, säger V.. “Synd bara att han är 27 år, sambo med två barn och här på affärslunch”, sa jag… Där och då etsade han sig fast på min näthinna och jag kunde inte släppa honom.

Någon vecka senare ringer V upp mig och är alldeles uppspelt. Hon hade hittat killen! Han var inte alls 27, utan 21 och kursare till V:s nya korridorskompis. “Han ska vara lite svår att nå”, hade hon sagt. “Fokuserad på sitt”.

I slutet av oktober fyller V år och har en stor födelsedagsmiddag på en av studentnationerna (Stocken) i Uppsala. Efter middagen startar alltid klubben. Vid denna tidpunkt har V blivit bra vän med korridorskompisen så hon är också med. När middagen nästan är slut stannar hela rummet upp och tystnar. DÄR VAR HAN. Jonathan var där, med ett stort gäng från sin klass (dvs också korridorskompisens klass). Efter middagen sammanstrålar gängen eftersom det finns gemensamma nämnare. Jag håller mig lite i bakgrunden eftersom korridorskompisen sagt att Jonathan inte är något att satsa på. Alla hamnar i djupa samtal utom jag… och just Jonathan. Vi börjar prata och han är ju inte alls svår utan helt fantastisk! Allt klickar och fjärilarna i magen får egna fjärilar i magen. Jag har fått berättat för mig senare, att hans värld slöts kring mig där och då och att han visste att han skulle bli lyckligast på jorden med mig. Det slog minst sagt gnistor, vi dansade hela kvällen och såg bara varandra. Dagen efter hade vi vår första dejt – med bakispizza och kvarlämnat vitt vin i Jonathans korridorsrum. Sedan dess har vi suttit ihop och 3,5 år senare känner jag fortfarande att jag lever i en drömvärld som får ha det såhär bra. Att få vara såhär lycklig.

När vi hade varit tillsammans ett år signade vi en nyproducerad bostadsrätt i Sthlm, som vi skulle få vänta två år för att flytta in i. Folk tyckte vi var galna, men vi var säkra på varandra och vår kärlek. Men vår historia har alltid varit sån att vi gått vår egen väg och varit så säkra på varandra att vi blivit dubbelt så starka och trygga på köpet.

Nu har vi precis flyttat in i lägenheten och det mesta av våra besparingar går såklart åt till att skapa drömhemmet. När Jonathan friade på Utös klippor var det dock självklart att vi skulle sluta cirkeln och gifta oss på Kristi Himmelsfärdshelgen nästa år – precis som min mamma och pappa gjorde för så länge sen. Det skulle därför nu vara så så fantastiskt att få toppa vår otroliga och drömlika historia med drömklänningen och drömringen.

<3

Min blivande man var min systers pojkväns bästa kompis. Lustigt nog så var det inte genom dom vi träffades, utan genom en kompis till honom som jag lärde känna på min brors 30års fest. Vi blev snabbt ett par och inom ett år blev vi gravid. Nu 4år senare har vi en dotter & en son ihop och har flyttat till hus. Planerna är nu att gifta oss & då ekonomin inte är sådär att man har massa pengar över direkt så finns det inte en chans att jag skulle kunna lägga ens i närheten av så mycket pengar på en ring eller klänning till bröllopet. Det hade verkligen varit en DRÖM att få bära detta och känna sig som en prinsessa för en dag. Blir ju lätt att man prioeriterar bort sig själv när man har barn, inte för att jag måste, utan mest för att jag tycker det är viktigare att dom har allt dom behöver?. Håller alla tummar & tår för att vi skulle få vinna ♥️??.

Hi Kenza,

my name is nicole and the name of my husband is Daniel, we life together in a house with the parents of my husband in Germany. Together we have three boys, 14 years, 12 years and 10 years. I met my husband the first time for 21years and we married in 2002! We would to renew our wedding ceremony in a white dress. I should win, you make me so happy.

Kind regards

Nicole

Hello, my name is Aleksandra and I am 22 years old.
And my boyfriend name is Milosz and he is 24 years old.
And this our love story from my point of view ❤❤❤❤
I remember I the day I met my fiancé perfectly. It was during the year 2008 right in the middle of may. I was at school and I remember being soo stressed due to my maths exam with one of the most horrible teachers in the school.On this particular day my horrible maths teacher decided to pick on me to answer a question on the board on the day that there was new people in our class. As I walked up to the board I noticed a guy who wasn’t usually in our class, however I recognized his face from somewhere I just couldn’t pin point where from. He was sitting at the front desk retaking a previous maths exam.He was staring at me which made think something was on my face it gave me major paranoia. That same day when I got home I received a message on MSN an online chat from an unknown number. It was him! The older guy in my maths class. He started teasing me making me try and guess who it was that was messaging me.Then I realized where I know him. He was the friend of the guys who lived on the same block as me. Me and him started talking for a few weeks however I was sceptical to continue because I thought him and his friends were making a joke out of me.But then one of my close friend informed me on how they were the ones who actually gave him my number as he had asked him secretly. Then I felt okay to meet him so we finally did….It was a hot day and I remember perfectly what I was wearing and what he was wearing. I was wearing a yellow t shirt with a dog face on it ? (bearing in mind I was 15 and that was cool back then) and black shorts (really short!) with cherries printed on it (I was so short) I didn’t realize just how short these shorts were.Then we started seeing each other but we were on and off. Until I went to my first disco tech where we had our first kiss. I literally did not leave his lap the whole party. We have been together ever since.
7 years later…. we were on our way back home to London from our home country Poland for christmas and I noticed that my boyfriend was being weird and off and he was go mental every time I touched his bag. We went to eat at the airport in a restaurant and we were running late for our airplane. Then he started to tell me how much he loved me (randomly so I was weirded out, like what’s going on?) he also mentioned our first ever date and said to me how he couldn’t stop thinking about my short shorts ?then he asked me ‘could you imagine being my wife?’ I said yes stop being weird. Then he suddenly took out the most beautiful ring I had ever seen and asked me to be his wife and I said yes!!!! ( I had no choice I was going to sit on the same plane as him ??????? just joking)

Where we are now…. we are still planning our amazing wedding that’s going to take place in my home country Poland on the 29th of July in 2017.

Thank you for taking the time to read my story. I hope to hear from your soon ??

Aleksandra Zajaczkowska
E-mail; [email protected]
Instagram @alexizajc

Det var i oktober 2013 som jag och min vän skulle ut och dansa en kväll och jag var supertaggad på att ut och dansa men precis när jag börjat göra v så ringer hon och säger att hon inte orkar. Jag blev såklart besviken och när jag berättar för en annan vän så säger han att han ska till en av hans kompisar på förfest och eventuellt skulle all ut sen. Så frågar han om jag vill följa med och eftersom jag är en person som älskar att bara vara hemma och se på film och många andra vänner sagt till mig att vara lite mer spontan så sa jag ja.

Jag tar bussen till grannstaden och möter min vän och vi åker tillsammans till hans vän då. Hoppar av bussen och möts av han vi skulle till. Pontus. En svinrolig kille som var megasnygg!! Den kvällen satt vi och pratade hela tiden, när det sen var dags att åka hem så frågade han mig om vi skulle ses en annan dag. Jag sa ja, och så fortsatte det. Han visade sig vara en kille som älskar politik, fotboll och träning medan jag älskar inredning, musikaler och godis. Men vi kompletterar varandra på ett perfekt sätt som vi gör att vi skrattar mycket ihop varje dag, reser till nya platser i världen och umgås med våra familjer (med mer såklart). Kan inte tänka mig någon bättre!

Efter 10 månader så flyttade ihop trots att många tyckte det var tidigt och det har gått hur bra som helst.
I maj nästa år planerar vi att försöka få barn och vi letar efter vårt framtida hus! Livet är bra men en drömklänning och en glittrig ring hade ju varit magiskt!

Vore en dröm att vinna, då jag önskar att inom den närmaste framtiden stå brud!

Min sambo & jag träffades sommaren -01. Av en slump följde jag med och spelade brännboll i hans “socken”, och där tändes en gnista. Ja, han kunde inte ha fallit för min sportsliga sida, det måste ha varit något annat, hihi! Han hade redan flickvän fick jag veta, så vi sms:ade varann lite då och då. Först på hösten blev det allvar, och vi blev ett par 28/10-01.
Till både min och hans familj har vi sagt att vi kommer gifta oss inom ett år efter förlovning, båda två har lite “gamla traditioner” kvar i oss…!

Och nu till saken…
Veckan innan vår 15-årsdag vann min sambo pengar. Han betalade restskatten och sedan köpte han förlovningsringar till oss! Så nu väntar hela släkten på att få komma på bröllop…
Vi har inte haft ekonomisk möjlighet att gifta oss. I somras köpte vi hus, och vi har varit tvungna att kosta på nytt tak. Dyrt. Sedan är det är mycket annat som ska fixas (isolering, fönsterbyten…) innan vi kan börja tänka på ett bröllop. Mera dyrt.
Jag önskar inte ett jättebröllop men jag vill ha en fin klänning och någon som sminkar mig och sätter upp håret. MIN dag då jag får vara fin! Och en vacker ring. Skulle jag vinna detta vore jag (och sambon) världens lyckligaste, för då kan verkligen drömmen bli sann!!

Tack för chansen, all lycka till dig & Aleks i framtiden!

Jag och min sambo träffades faktiskt ute på en karaokebar genom gemensamma vänner.
Han stod uppe och skulle sjunga “Dom andra” med Kent (vilket är min absoluta favoritlåt!) så jag tog tillfället i akt och hoppade upp scen bredvid honom och så sjöng vid den tillsammans.
Han friade till mig nu i somras ute på Fårö som ligger på Gotland. Vi åkte runt en vecka där med bil och campade.
Han gjorde det ute på en udde där det var vass, kritvit strand och blommor utspritt. För att komma till udden så gick vi längs en lång strandpromenad. Sen, ute på udden i solnedgången så gick han ner på knä och popped the question (låter kanske klichéaktigt enligt vissa men det passade oss perfekt)!
Vi har bestämt oss för att gifta oss i Nacka kyrka där min sambos pappas aska är spridd i minneslunden. Vi tyckte att den kyrkan är perfekt då den är vacker och för att vi vill att hans pappa ska vara med på sin sons största dag i livet!
Mer än platsen för vigseln och festen efter har vi inte kommit igång med än, men med hjälp av dig, Kenza, så skulle vi komma ytterligare en bit på vägen med en klänning som jag bara kunnat drömma om och en ring som kommer passa så fint med min förlovningsring!
Nu hoppas vi på vinst???

Jag och min sambo sebastian träffades på buss 159 som går här i Borås till Dalsjöfors där han bodde och jag bodde då i Gånghester som låg emellan Borås och Dalsjöfors. Det var kärlek från första ögonkastet. Men det har inte alltid varit lätt. 10 dagar efter det blivit vi så dog min bror och hela min värld blev kaos, ett halvår senare skildes mina föräldrar sig och min pappa flyttade till England. Men vi kämpade på och klarade oss igenom det jobbiga. Vi var då 14 och 16 år och nu 26 och 28 år. Vi har tre barn, och har varit förlovade i 5 år. Men tyvärr så har vi inte haft råd att gifta oss då vi båda hemskt gärna vill ha vårat drömbröllop och det kostar ju en hel del. Att vinna det den här klänningen och ringen hade betytt att vi äntligen kan gifta oss då vi vill inget hellre!

Vi håller tummarna!

kram!

Hi kenza <3,
I met my boyfriend at my cousin's wedding, who married his brother (i mean my boyfriend's brother HAHA). it was in morocco, it was love at first sight, We have been together for 4 years, 4 years of happiness and love. The first 2 years was difficult, because I was in Morocco and he was in Paris. But the distance only solidified our couple and we were able to face everything. I joined him in Paris in 2014, and ever since, every day is a gift from heaven. I hope to spend the rest of my days with him. We live now in Paris, the city of love, where we enjoy every day together. and we adopted a little dog, called LADY,who fills our life with joy.

I wish you all the happiness of the world with your lover, you are a beautiful couple, you inspire us every day.
LOVE U

Det låter ju så klyschigt när man försöker sätta ord på det, men första gången jag såg Roberto kände jag “Men det är ju han som är HAN”. Min och Robertos kärlekssaga är en modern sådan. Den startade med Tinder ( :P ) Jag hade flyttat till Spanien med den personen som jag trodde var kärleken i mitt liv. Men kärleken i mitt liv började bete sig underligare och underligare, och precis som den moderna sagan går; Så visade det sig att han var otrogen mot mig. Min värld rasade och jag kände mig så ensam, så lämnad och till råga på allt hade jag flyttat till ett främmande land! Och jag kände mig så GAMMAL! ‘Jag är 27 år. det blir inga barn, jag kommer aldrig att gifta mig;”
Min bästa vän som studerar till psykolog och som var på långbesök i Spanien tog med stor entusiasm på sig uppgiften att “få mig att upptäcka att det faktiskt finns andra killar där ute, och du är inte gammal!! Se på det som KBT, beteendeterapi!” och praktiskt taget tvingade mig att ladda ner Tinder. Sedan swipade hon runt åt mig, bestämde dejter åt mig, sminkade mig, valde outfits och höll mig i handen (snarare drog mig.. men men) till av henne bestämda dejter. Där satt jag så sedemera på akward dejter med spanjorer och försökte förklara vem jag var och förstå vad dom svarade på knagglig spanska.

Roberto var dejt nummer 3. Och jag glömmer aldrig ögonblicket jag gick imot honom där han stod och väntade vid en staty vid stranden. Bäst kan jag väll beskriva det som att jag “kände igen honom” fastän jag visste att vi aldrig hade setts förut. Jag kände mig både trygg och osäker på samma gång, för jag VISSTE JU att det var han som var han. + Den där akward känslan när man går imot någon och inte vet vad man skall göra med sina svängande armar som plötsligt känns jättelånga och som om dom är ivägen….

Vår första dejt var den sämsta i mitt liv! Det visade sig att Roberto nyligen kommit ut ur ett långt förhållande precis som jag, och att han också!! hade blivit ivägtvingad på denna dejt av sin kompis.

Enklaste sättet att beskriva det på är väll att varken han eller jag hade några väggar uppe, och var ganska trötta på allt av vad vi trodde var kärlek. Så vi satt liksom där utan några filter och var helt ärliga, och pratade skit om oss själva. haha! Typ “Jag är sämst på att gå upp på mornarna och kommer alltid försent’, “jag kan inte laga mat och jag tycker att det är skittråkigt”, “jag är dålig på att hålla kontakten med mina släktningar och ringer knappt min mamma”, “jag tror att jag kanske har fått en depression nu efter att mitt ex gjorde slut”.
När jag gick från den dejten ringde jag min vän och sa ‘Att det här var det sämsta dejten med den bästa killen jag varit med om”
Han såg vem jag var och jag såg vem han var, utan väggar, filter och fake:ade leenden. Han är mitt livs stora kärlek.

I somras, då vi varit tillsammans i ett år, friade han till mig i min hemstad Göteborg som var slutstationen på vår första semester ihop, en tågluff genom Europa. Han hade övat in ett långt tal på svenska! (som han hade klistrat in pocketboken han “läst” under hela semestern och tränat sig på), bokat en cellist som satt och spelade vår låt i ett lusthus i botaniska trädgården där han gick ned på knä. Efter frieriet tog han min hand och bad mig att vända mig om, och då kom alla mina vänner och min mamma! ut under ett träd där dom stått och gömt sig.
Hade jag vetat för snart 2 år sedan då jag kände mig ensammast och mest lämnad i världen, att det bara var en station på resan till kärleken, hade jag inte trott på det. Jag är så tacksam över insikten att “Bara när du är helt och fullt dig själv, kan du bli sedd och älskad på rätt sätt.”

Jag och Roberto planerar vårt bröllop, och att vinna klänningen och ringen hade varit en dröm! Då vi egentligen vill lägga den stora delen utav (den väldigt begränsade…) budgeten på att våra gäster skall få en fantastisk dag. Men jag kan liksom inte helt släppa drömmarna om en sagoklänning.
Vi ska gifta oss på en fin rustik gård med mycket grönska, och klänningen hade passat in så bra, och är allt jag någonsin drömt om och mer.

Dear Kenza,

when I read you post about this special giveaway on Instagram I got really excited. My boyfriend (now fiancée ) and I just got enganged 4 weeks ago. So the time for this competition is just perfect for me as I am currently planning my own wedding (I still can’t believe it!!). I am super excited about everything that is going to happen in 2017 and hopefully you choose me as a winner.

But first I want to tell you the story about how we met. Actually I met him in april 2014 just right in front of my door. At that time things weren’t turning well for me – I was unemployed and tried to sell my car but somehow I wasn’t able to sell it until that point. So I placed another advertisement (for the third time!) to finally get rid of that car. I received a few emails of potential buyers but picked out just one of them to contact that person by phone and make an appointment.
A few days later I just came back home from an job interview and had almost forgotten that I had an appointment with that guy I talked to a couple days ago. Just as I walked in, my mum told me, that she saw someone standing by the car behind the house. So my mum and I both quickly went outside, afraid to miss that potential buyer. Just as I opened the door I saw him and his father getting into his car. At first it seemed as they were about to drive off. When he noticed us coming out of the house, he slowly droped out of his car again. That moment when we both looked into each others faces and eyes was just undescribable. It might sound cheesy but I was mesmerized right away. And so was he as I could tell from his facial expression. I guess we didn’t expect a meeting like this.
We introduced ourselfes to one antother, went to the car (which now was a minor point somehow) and started to talk – my mum and me with him and his dad. He decided to buy my car real quick, but wasn’t able to take it with him right away so he said he’ll pick it up the next day. So we went inside, signed the contract of purchase, talked and drank some tea together. I can’t tell how excited and nervous I was to see him again the next day. It just felt crazy. And he told me afterwards that he felt the same way as I did.
After all that we kept in touch, texting all day and night for weeks until he asked me out for the first date. Well and now we’re engaged and hopefully getting married in september next year! Though we’ve been through really hard times together, I am happy to call him my husband-to-be and I just can’t wait to tell our future children about this crazy story.

P.S.: He actually bought the car to sell it himself. But it’s still in his friends garage. He said that he wanted to keep it as his “lucky charm”.

Hej Kenza!

Jag skulle vilja börja med att skriva stort Grattis till er förlovning. Har inte träffat Alex, men jag tycker det är väldigt kul att följa din blogg (även om det varit i omgångar) och se att du träffat en sån fantastisk kille.

Han påminner lite om min Mattias. Han verkar vara en omtänksam person, och ni verkar ha fantastiskt kul ihop! Det tycker jag är det viktigaste! :-)

Hur som helst, nu till Vår Historia.
Jag och Mattias träffades på jobbet. Vi hade arbetat på samma kontor i ungefär 2 år, och jag kommer ihåg första gången jag gick rundvandring på kontoret. När vi hälsade så tänkte jag “Gud vad skönt att det fanns lite man-candy här och att det finns nått fint att titta på” – haha!

Åren gick och efter ett tag hamnade vi på samma avdelning. Det var då det blommade upp känslor. Det var en fantastisk tid att gå till jobbet varje dag. Mattias gjorde att varje dag var helt underbar och jag hade aldrig träffat en människa som var så komplett. Kanske hade det med att göra att han är så mycket äldre än mig. Det skiljer 7 år mellan oss – vilket jag tycker är jättehärligt! Tänk att få leva med en person med så mycket erfarenhet och skinn på näsan ;-)

Tyvärr stack det är i ögonen på många på jobbet, och även om det inte gjorde oss så mycket så blev det till slut för mycket för mig och jag valde att gå vidare från den arbetsplatsen. Det var väldigt tråkigt, eftersom många av dem som jag ansåg var mina vänner tyvärr vände mig ryggen till..

Även om det gått några år nu så kan jag fortfarande sakna att arbeta med Mattias.
Dagarna var mycket härligare då!
Nu när Mattias studerar hoppas jag på att vi ska kunna starta eget tillsammans, med det får bli en dröm längre fram :-)

Mattias friade 1 juni 2014. Det är vår årsdag.
Jag sa självklart JA! Jag tror att man vet när det är rätt person man är med, och då blir saker inte komplicerat. Jag älskar honom och han älskar mig, vad mer kan man begära liksom?:-)

12 augusti 2017 så äger vårt bröllop rum på Lisö, på vägen mot Nynäshamn. Vi har bokat (lånat snarare, eftersom M är student :-) en lada på en strand vid vattnet och nu är planeringen i full gång.

Jag längtar….!

Stort lycka till med ert bröllop, det kommer säkerligen bli den bästa dagen i ert liv.
Man lever bara en gång <3

Massvis med kramar!
/Johanna

Jag och min blivande man träffades på jobbet. Hade bestämt mig att aldrig träffa någon på jobbet men plötsligt en dag var det bara så självklart att det var han och jag ❤ Vi höll det hemligt länge och det var sådan härlig känsla att bara vi visste och när vi sågs vid kaffebryggaren för att hämta kaffe exempelvis var det helt underbar känsla. Han är min själsfrände och mannen i mitt liv. Vi gifter oss i sommar efter sju år ihop. På bröllopet har jag mina närmaste vänner som tärnor, min dotter på två år och mina två systerdöttrar som är 2 och 3 år som näbbar. Vad vore då pricken på i:ET att få äran att bära klänning från Ida och dessutom en fantastisk ring livet ut.

Hej,
Min kära kom till sverige mars 2014 och Jag och min kära har bara träffats sedan september 2014. Vi har alltid vetat vilka vi var, vi träffades umgås för jag skulle visa honom runt i orten vi bodde i, från den dagen har vi pratats varje dag och vi började träffas mer och mer, det var som ett klick. Från den minuten jag såg honom den kvällen visste jag att det var mannen jag vill tillbringa resten utav mitt liv med!
idag står vi som husägare men full renovering och hoppas att allt fortsätter och utöka vår familj och hem slm vi byggt upp för oss!
Tack

Att få möjlighet att bära en sådan fin klänning på vår dag hade varit en dröm! Min fästman Henrik friade till mig på vår 3 års dag, 2016-10-10, tänk att en sådan gest kan göra att tårarna rinner av ren lycka. Han friade på det stället där vi träffades för första gången, nämligen i en korsning i området där vi båda två faktiskt bodde. Att vi träffades just där är på grund av att vi fick kontakt via nätet och vi bestämde träff för en promenad :) Det blev en mysig runda i skogen med en fika, där fick jag lära mig att han inte heller dricker kaffe, fullträff enligt mig ;) Aldrig trodde jag att jag skulle träffa min framtida man på nätet haha, men jag är otroligt glad idag att jag faktiskt skrev till honom. Vi har inte bestämt något datum för vårt bröllop ännu, det finns lite planer på att överraska våra vänner och familj på hans 40 års dag i september nästa år. Just därför hade det varit underbart att få ha en drömklänning så jag kan få känna mig extra speciell, för att inte tala om att få en helt fantastisk vigselring ihop med min förlovningsring (Henrik valde den själv) som jag älskar. Henrik är min bästa vän och jag älskar honom över allt annat!

Jag hade gått igenom min värsta hjärtesorg någonsin. Jag hade träffat mannen i mitt liv, han vars barn jag skulle bära, men han var inte redo och efter ett och ett halvt år av fram och tillbaka så tog jag mitt pick och pack och lämnade honom. Om man efter ett och ett halvt år av sällskap inte kunde ta steget och faktiskt bli tillsammans tänkte jag att det aldrig skulle hända. Jag började om mitt liv med ny utbildning och nya bekantskaper och söp mig redlöst full efter vår första tenta en tre-fyra veckor in på terminen och spenderade då en natt med den där långa, mystiska killen. En månad senare var vi ett par efter att jag smsade honom och frågade hur länge han tänkte behålla statusen singel på facebook. Tretton månader senare flyttade vi ihop då vi två veckor efter att vi pratat om att kanske börja titta på lägenheter för att i framtiden bo tillsammans fick erbjudande på en lägenhet mitt i stan. Två år senare sitter vi här tillsammans och även om det inte är officiellt ännu så har en fågel viskat i mitt öra att frågan kommer komma på kanske den mest klyschiga tidpunkten, 1 januari när vi njuter över vår favoritmat, bakispizzan. Frågar inte han, så frågar fan jag. För jag älskar honom. För han gör mig trygg. För han tar hand om mig. Jag har med honom fått vara mer öppen och ärlig än i någon annan relation. Jag har under mina svackor när min depression, trots min friskförklaring, gjort återbesök bara fått stöd och kärlek av honom. Detsamma har jag stått vid hans sida när sjukdom och död har valsat in i släktingars liv. Jag vet att han vill ge mig allt, men god ekonomi är inte något alla alltid har, och att få ge honom detta att i retur ge mig, tror jag skulle vara körsbäret på glassen, bubblorna i champagnen, baconet i burgaren, för honom. Jag tror ingen kan älska så mycket som han älskar mig.

Åh! Det är min dröm att då bära Ida Sjöstedt på bröllopet!

Jag och min fästman träffades 2011 när vi började plugga i samma klass på universitetet. Under första terminen växte en stark vänskap fram och jag hittade en trygghet i honom som jag inte upplevt tidigare. Denna perioden var jag dock tillsammans med en annan kille som inte behandlade mig väl, vilket jag tyvärr inte orkade ta tag i och bara levde med. Efter flera år av psykisk misshandel var jag på botten och såg inget värde i mig själv, förrän jag träffade killen som skulle visa sig vara mannen i mitt liv! Han visade mig vad det innebär att verkligen finnas för någon och stötta, vilket resulterade i att jag tillslut lämnade mitt ex. Under den perioden växte även en stark kärlek fram (som jag försökte dölja för att inte förstöra vår vänskap) som tillslut ledde till ett fantastiskt förhållande där jag känner mig älskad och uppskattad varje dag. När han för 1.5 år sedan gick ner på knä fanns ingen tvekan, klart jag ville gifta mig med denna fantastiska människa! Om allt går som planerat blir det bröllop 2018, då vi båda är färdiga med studier och har råd med vårt drömbröllop

Vilken härlig tävling, jag vill absolut vara med i den!
2016 var året då jag fick min kärlek, han är verkligen mitt allt och jag har vetat sedan början att han är rätt för mig. Plötsligt så var allt så lätt, man bara vet när det är rätt liksom! :)
Vi träffades ute när vi dansade, vi båda brukade gå ut och dansa latindans socialt och jag glömmer aldrig när jag såg honom första gången! Det var verkligen något med honom och det märkte jag ordentligt några månader senare när det klickade mellan oss och han bjöd ut mig. Vår första dejt var kvällen då jag föll pladask och sen den dagen har vi verkligen suttit ihop. Allt gick snabbt eftersom det kändes så självklart, så att spendera varenda dag och natt tillsammans blev en självklarhet redan då :) Under året har vi hunnit med två resor, träffa varandras familjer, släkt och vänner, firat allt som går att fira och när jag sitter och skriver detta så sparkar vår lilla bebis för fullt i magen :’) Jag har aldrig i hela mitt liv känt att allt är underbart och fulländat, förrän nu, och jag vet att det är tack vare honom, mannen i mitt liv! Vi vill absolut gifta oss, men har lagt de tankarna på is eftersom att det kostar en hel del och vi måste prioritera vår underbara bebis först och främst. Jag pluggar fortfarande på universitetet och vi ska flytta till eget för första gången, så att köpa en bröllopsklänning och dyra ringar finns liksom inte på kartan i nuläget tråkigt nog då vi gärna vill stå där tillsammans med vänner, familj och framför allt vår nya lilla underbara bebis som tittar ut nu till våren. Därför skulle det vara så roligt att få vinna! Att slippa tänka på pengar för en stund och få hjälp att genomföra något som skulle betyda så otroligt mycket för oss, och göra oss såååå lyckliga! Skulle så gärna vilja ha ett sensommar bröllop vid vattnet och se honom hålla vår bebis i famnen när jag går fram till honom för att säga ja! :’) Och den här klänningen känns verkligen perfekt för det jag tänker mig, med massor av fina blommor i håret! Jag känner verkligen att en vigselring på mitt finger skulle vara en dröm när jag är hemma med vår bebis, slutför mina studier och börja jobba, att få gå igenom något så stort tillsammans med vår bebis och inte bara skjuta allt på framtiden. Man ska leva här och nu och eftersom att vi verkligen vill gifta oss så känns den här tävlingen som vår chans att få göra det under 2017! :)

Hej! Jag och min blivande man träffades på Lunarstorm (ha!!!!) för si så där 10år sedan. Chattade, MSN, pratade i telefon varje dag tills år 2010, då vi träffades för första gången… Han bodde i Malmö och jag sthlm. Vi träffades 5ggr irl innan han tog sitt pick och pack och flyttade hem till mig, var inget konstigt med det då han kände/känner mig bättre än någon annan! <3 vi flyttade till Uppsala där vi bor nu tillsammans med två barn! Vem hade kunnat ana det när man satt på Lunarstorm, av alla ställen. Att jag skulle hitta en kille som först skulle bli min bästa vän till att bli mitt allt… Vi kommer från två helt olika bakgrunder men det har verkligen hållt oss ihop, utvecklat oss som person och par. Han är den som får mig att skratta även om jag känner för att bara gråta.

Kyrkan och lokalen är bokad, även om inget annat är fixat än! Den 16 september 2017 blir vi man och hustru.

10 år och 1 dag.
20170617 det är då vi tänker gifta oss.
Då har vi varit förlovade i 10 år och en dag.
Två barn har vi lyckligt kunna få.
Men hur började allt detta?
Vänner, båt, uppträde.
Min sambo är musiker.
Han spelade med ett band. Jag åkte på en tjejresa. Och där såg jag honom. Han bara stod där. Min blivande man ❤
Otippat. . . Vem kunde tro?
Och nu så är det dags.

Jag måste medge att detta inte riktigt är mitt forum. Men när jag hörde min fästmös entusiasm över denna tävling så kände jag att jag måste göra vad jag kan för att hjälpa henne att vinna detta pris, för ingen förtjänar det mer än hon.

Vi träffades när vi bodde 8 timmar ifrån varandra, vilket gjorde situationen aningen komplicerad. Samtidigt, på något konstigt vis, har ingenting tidigare känts så lätt och självklart. Vi hamnade tillslut i Stockholm där vi nu lever ett underbart liv tillsammans. Jag friade till henne i slutet av sommaren och vi kommer att gifta oss sommaren 2018.

Jag vet att dagen kommer bli fantastisk, oavsett klänning eller ring. Men att få ge henne precis den klännig och ring hon drömmer om, hade betytt väldigt mycket. Att för en dag få henne att känna sig som den prinsessan hon är – för ingen förtjänar det mer än hon.

What a great prize!

My fianceé proposed after 11 years together and I just got my beatiful engagement ring for Christmas. He proposed to me in our anniversary, I thought he would not even buy me present so it was a total suprise although we have planned our wedding for years.

We started dating first year in High school when I was sixteen :) We are each others best friends and know each other so well. Next thing is to plan a wedding. I am starting to lean towards winter wedding but still not sure.

My engagement ring is a beatuful filigree ring with one large and six small diamonds. It might be tricky to find a perfect match for it, so I think we need to be designed to match it. TRhe dress s also beautiful and would make my life easier, because I am afraid that deciding between dresses is going to be difficult.

HON ÄR EN ÄNGEL, VÄRLDENS VACKRASTE MÄNNISKA PÅ DENNA JORD VÄRLDENS MEST OSKYLDIGA TJEJ SOM MÄRKER UT SIG UR MÄNGDEN.
JAG SÅG HENNE OCH VÄRLDEN MIN STANNADE TILL, DET VAR PÅ MIN FÖDELSEDAG, ( 14 FEBRUARI 2012) OCH ENDA SEN DESS HAR DET VARIT VI, KÄRLEK FRÅN FÖRSTA ÖGONBLICK!!
MEN VÄRLDEN ÄR SÅ ORÄTTVIS, ALLT ÄR ORÄTTVIST HON SOM VAR SÅ OSKYLDIG OCH LYCKLIG ALLT FLÖG IVÄG.
allt flög iväg när vi fick reda PÅ I NOVEMBER MÅNAD ATT HON HAR EN ELAKARTAD CANCER I LUNGORNA SOM HÅLLER PÅ ATT SPRIDA SIG , 18 MÅNADER har hon kvar, jag vill se henne LYCKLIG EN SISTA GÅNG JAG VILL ATT HON BLIR MIN FRU, jag vill att hon ska VETA ATT JAG ALLTID KOMMER ATT VARA HENNES.
Jag vill se henne i den VITA KLÄNNINGEN och SÄGA JA, hur hon än är.
Fan vad jag älskar denna kvinna.

Hello!

Our story begins on a friday night, in a very unconventional modern way.

I went out with some friends to a local restaurant. There, as I was on the phone I noticed this guy looking at me seating on a table with another guy. We made eye contact and we both smiled, looking back, that was the beginning of everything. We didn’t talk right away and he didn’t approach me but it turns out the friend he was with identified me (another friend of theirs asked me out once, we live in a small city in a small country so everyone knows each other) so he texted his friend that knew me and begged him for my number. He contacted me via whatsapp, which was a little creepy at first but something told me to answer him back. So we go back and forth texting for a few days, he doesn’t tell me exactly who he is. Still, I kinda knew that it was him, the guy from the restaurant. Curious and being a bit adventurous, I tell him to meet me at a restaurant where I used to dance flamenco every friday night but he would never go. For two weeks he didn’t dare to go or ask me out properly and finally when I told him I was blocking him and insinuating that he might be a creep he told me his name and we agreed to go out (I asked around some friends in common for references, he was all cleared) Later on I learned that he thought I had a boyfriend (my profile was filled with pictures with my gay best friend) so he thought I was playing around.

He picked me up and as soon as I got in the car I shook hands with him and introduced myself which took him by surprise. We went to the same restaurant where he first saw me and turns out, he was so nervous he asked his friend to go to the restaurant and pretend it was a coincidence that we were all there in case the date went bad. So we started talking and he has to spend the night trying to get rid of his friend because everything turned out perfect. Our table even got a bit crowded because another friend of his arrived by real coincidence in the restaurant with his fiancee, my boyfriend and him hadn’t seen each other for a while and after a few minutes his friend asked us how long had we been dating which was a bit embarrasing. We then hit a club and after that started dating.

Its been 4 years together, one of those living together. We have faced rejection from his family, drama from the past and a lot of obstacles in order to be together. We have helped each through many milestones and difficult times. He proposed on December this year, surrounded by my family and it was great (he planned a fake secret santa with my cousin in order to make it a surprise)

Hej!
Jag och min fästman har varit ett par i 4 år. Vi träffades på en disneymaskerad och jag föll pladask direkt. Vi förlovade oss för ett år sedan med en tanke på att gifta oss inom ett år. Drömmen om ett giftemål har fått sättas på paus då mina föräldrar bor i Canada och jag vill vänta på att de ska flytta tillbaka. ( vilket de förhoppningvis gör till september 2017!). Sparpengar och Bröllopspengarna har gått åt till att hälsa på dem och prioterat att vara min familj nära. Jag har fått kolla på budgetklänningar som inte sitter som de ska och även sh. Drömmen om ett stort bröllop finns där och jag önskar med hela mitt hjärta att jag snart kan få uppleva detta med hela min familj samlad.
Jag önskar också dig ett fantastiskt bröllop med mycket glädje och många minnen!
Mvh Nellie

Hej!
Jag träffade min blivande man för första gången när han började i sexan på samma skola som mig. Jag gick i sjuan och tyckte att han var den snyggaste killen jag någonsin sett. Vi umgicks tillsammans med våra kompisar en del utanför skolan under höstterminen men i januari bestämde vi över MSN att vi skulle titta på film hemma hos honom. 19:e januari 2004 hade jag varit hos min bästa kompis och sminkat mig fint och skulle möta honom på vägen och gå tillsammans till hans hus. Det var snöoväder och jag var väldigt nervös. När vi kom hem till honom var jag så nervös att jag pillade på ärmen av min tröja så att den gick sönder. Vi tittade på film och kysstes i flera timmar innan jag fick hämtning av mina föräldrar. När jag kom hem såg jag att mitt fina smink hade runnit ner över kinderna på grund av snöovädret och jag skämdes. Jag var 13 år och Adam var 12 år och sedan den dagen har vi varit tillsammans. I maj 2017, 13 år senare ska vi äntligen gifta oss. Under dessa år har Adam hunnit utbilda sig till brandman och personlig tränare och jag har utbildat mig till lågstadielärare. Nu bor vi i en fin lägenhet med våra två katter och planerar vårat bröllop, vilket känns fantastiskt roligt. Vi hoppas på att vår stora dag blir så fin och rolig som vi drömmer om. Och att få bära en sådan klänning och ring skulle helt klart vara en dröm som går i uppfyllelse.

Kram Emma

Hey Kenza, thank you for the wonderful competition! :) I love to follow your journey to plan your wedding. This is our story: We were only 10 years old when we first met. My fiance was the new boy who game to our class and I remember crystal clear how he stood in front of the class and introduced himself. He had a beautiful blond hair and the cutest brown eyes, and I knew right away that he was the one. I told my friends that day that I was going to marry him one day. The year was 2001. Now 15 years later I am planning our wedding and I could not be happier. The year of our wedding we have been together for 10 years and on The day engaged for 3 years. We are having midsummer wedding 2017 in our hometown in Finland. That will be our day forever and I hope it will be filled with amazing stories. Maybe this will be one of them<3

Lots of love for you and your fiance! Hope to see more of your wedding plans :)

Du är helt underbar som gör en sådan här tävling!:)
Jag och min sambo träffades faktiskt på ett dansställe 2011. Vi hade gemensamma vänner och började prata. Har varit oskiljaktiga sen dess. Vi har under åren hunnit flytta till Stockholm och tillbaka till Kalmar och har dessutom 2 underbara barn. En kille på 3 år och en liten tjej på 10 månader. Midsommardagen i år så friade min sambo och självklart blev det ja!:) vår dröm är att gifta oss på midsommardagen 2017. Men med två småbarn som kommer först så är det svårt att få ihop pengar till drömbröllopet… Att få gifta sig i en Ida Sjöstedt är väl alla tjejers dröm och just denna klänningen är ju SÅ underbar! Jag håller tummarna och hoppas jag har turen på min sida:)

Hi!

What an awesome giveaway and a fantastic wedding gift for the final winner.

Me and my man met 7 years ago at a birthday party of our mutual friend. Since that night we have been inseparable. By that time I was only 18 yo and my boyfriend-to-be 21. I was a young girl who just graduated from highschool and was applying to study in a university in Helsinki. He had just started the mandatory military service that took all together 9 months. During the 9 months we only met every other weekends and after the service my boyfriend got in to a university in a city 450 km away.

Even though the long distance, we were deeply in love right from the start and hence in a committed relationship. Now when I think of those times, I believe the distance only made our relationship stronger.

After all it took 5 years before we could actually be together together. After graduating he moved back in Helsinki, and we moved in together right away. Now we have been living together for 1,5 years and things are going better than ever. He is definitely my best friend and my soulmate and I can’t wait to marry him.

Looking forward to hear other readers stories!

Best,

Loviisa

Detta vill jag vinna till min blivande fru!

Jag och min sambo gifter oss efter 10 år tillsammans nu i maj. ❤️ Vi träffades genom gemensamma vänner och längtar efter resten av vår framtid.
Just nu har vi en lite tuffare period ekonomiskt med ett hus som renoveras, 2 små barn och inkomstbortfall då sambon studerar, så bröllopet kommer vara relativt enkelt med de närmaste. Så denna vinsten skulle verkligen lyfta hela bröllopet till en lyxigare nivå.
Min sambo är 28 år, världens bästa mamma och kämpar hårt för att vi ska ha ett lyckligt liv, hon förtjänar verkligen denna vinsten! ? Det vore en dröm att kunna överraska henne med en sådan ring, något som vi inte har möjlighet till just för tillfället.

Jag och min sambo träffades för 3 år sedan på jobbet. Utan att det ska låta för klyshigtt men det var kärleks vid första ögonkastet. Vi har haft väldigt mycket struggles i vårt förhållande pga olika religioner och familj som stått i vår väg. Men vi står stadigt vid varandras sida och låter ingen komma emellan oss. Vår plan är att gifta oss till sommaren bara åka iväg jag och han helt själva till vårt drömparadis men behöver jobba väldigt mycket extra timmar för att kunna ha råd att ha ett bröllop utomlands precis så som vi vill ha det. Att få en chans att vinna denna bröllopsklänning och ring skulle göra det så mycket enklare för oss att uppnå vår dröm och även ge oss en stor försprång till att komma till det stadiet där vi är äntligen gifta, att vi kan ropa högt att vi tillhör varann för evigt nu och ingen kan ändra det eller komma emellan oss!

Jag trodde inte på ödet. Inte alls. Men så som jag träffade min älskade fästman, det måste vara just ödet…
Jag sökte ett vikariat på en gymnasieskola, i 2månadet fram till sommarlovet. Jag blev kallad till intervju. Ångrade mig. Hur skulle jag, 24år gammal, ta mig an gymnasieelever? Försökte desperat ringa rektorn för att avboka men fick inget svar. Jag var tvungen att gå på intervjun, som jag glömt tiden till. Jag chansade. Kom fram 30min sent, tänkte att nu var det kört. Men rektorn kom 35min sent. Hennes telefon hade lagt av. Jag fick jobbet. Min nya kollega tjatade dagligen om hennes bror och att vi borde träffas. Men det kändes ju konstigt att träffa någon jag inte kände. Han tänkte likadant. Hon kämpade utan framgång. Om jag bara vetat hur underbar han va skulle jag aldrig tvekat. Sommaren kom och både mitt och min kollegas vikariat gick ut. Vi sa hejdå och önskade varandra lycka till.
Under sommaren ringde rektorn och ville förlänga mitt vikariat. Han jag vikarierade för hade blivit sjuk igen. Och vem dök upp efter lovet? Min kollega. Hon hade också fått förlängt av samma anledning. Tjatet fortsatte. Efter 5månader gav vi upp. Han fick mitt nummer och ringde mig. Vårt första samtal och vi pratade i 6,5timme i sträck. Det kändes som en dröm, han va allt jag någonsin önskat mig. Snäll, rolig och ödmjuk. Vi blev kära redan då. Ett år senare, på min födelsedag friade han på yasuragi. Och den 30 september 2017 gifter vi oss i ett stort Grekiskt/Libanesiskt bröllop. Alla otippade händelser ledde oss hit och jag kan inte bli mer lycklig…eller jo, om jag får gifta mig i den underbara Ida Sjöstedt klänningen och egendesignade ringen. Vilken dröm det hade varit ?!

Hej Kenza, grattis till er förlovning!

Råkade skriva min kommentar som reply, så testar igen:)

Jag och mitt livs kärlek har varit bekanta sedan barnsben, träffades ca 1 år efter jag kommit ur ett destruktivt förhållande. En utekväll lämnade jag mitt telefonnummer till honom, något jag aldrig tidigare gjort. Sedan dess har vi varit tillsammans, 7 år senare och vi gifter oss sommren 2017, i kroatien. Han är mitt allt, varje dag gör han något som får mig att må som en prinsessa. Han är helsvensk men trots det väljer han att ha bröllopet i mitt hemland, han lär sig till och med kroatiska så att han kan kommunicera med släktingar. Tänk att jag efter 7 år fortfarande är kär, älskar honom mer och mer efter varje dag som går.

Amanda

Måste bara börja med att säga vilken fantastisk giveaway du har!
Jag och min kille träffades först i skolan och då gick vi i samma klass 8-9:an. Redan då hade vi lite smått tycke för varandra men vi hade båda relationer med andra och sen när vi slutade 9:an sågs vi inte så ofta utan stötte på varandra vid 2 tillfällen på lite udda platser och vid båda gångerna säger sig min kille ha drömt om mig natten innan vi setts. Den 3:e gången vi sågs var 14:e juli 2011 på hans båt när jag och två vänner blev dit bjudna av en annan kompis till oss. Hela den kvällen gick vi igenom gamla minnen och hade utöver det en helt underbar kväll. Efter detta träffades vi nästan hela tiden. Vi hann bestämma att jag skulle hyra ett rum av honom, under denna period bodde jag nämligen på ett skyddat boende som jag ville ifrån. Jag flyttade in hos honom 3 veckor efter och extra rummet blev min garderob istället.
Från första stund har allt känts så bra. Han fick mig att komma på fötter igen och hitta mig själv. Han blev och är min stöttepelare. Sen 2011 har vi hunnit göra något nytt varje år. Vi köpte hus, fixade tomten, förlovade oss, byggde nytt hus och i år fick vi vårt första barn, en liten son :)
Jag gick upp rätt mycket under min graviditet och jag har fått kämpa för att komma i form igen. Under denna period så bestämde vi oss för att nästa år får bröllop stå på schemat så nu är kyrka och lokal bokat för i juli.
Jag skulle tycka det vore helt fantastiskt att vara en av de som skulle vinna den helt fantastiskt vackra klänning och ring som du “lottar ut” och få känna mig som en prinsessa för en dag och få gå fram till min blivande och vara helt outstanding.

Jag och min kärlek träffades en sommar när vi hamnade på samma grillkväll hos min kusin. Visade sig att han var bästa vän med min kusins man. Vi träffades igen av slump i en park och det var då jag fick upp ögonen för honom. Senare på kvällen smsade jag min kusin och skev att han var “ju såå mumsig” och “antydde” ganska glasklart att jag var intresserad. Då får jag till svar “Hej. F här.. Vad trevligt att höra. Vill du komma på middag någon kväll?” Och då har min kusin gett sin telefon till honom, som tydligen var och hälsade på sin bästa vän (min kusins man). Hahaha det var lite pinsamt ;-)

Han hade ett barn sedan innan, jag två. Vi har nu även en gemensam och alla är under 10 år. Jag har aldrig älskat någon så som jag älskar hobom. Det är kämpigt att vara “den moderna familjen” med ex som ska tycka sitt, med släkt som behandlar olika etc. Men mest av allt så är det tid och ekonomi något som inte riktigt går runt alltid för oss och är anledningwn till att vi inte gift oss än. Vi väntar på att hinna planera, att hinna spara men tiden bara går… Man behöver självklart inte brassa på utan kan lova varandra förevigt ändå, men drömmaren i min fantiserar ändå om det där fina bröllopet, med THE DRESS! .. Och självklart en fantastisk ring ? Som vi aldrig skulle ha råd med haha, för barnen behöver skor, och overaller och nya kläder haha ?

Vilken underbar giveaway, blev alldeles varm i hjärtat när jag såg detta.
Det var för cirka 3,5 år sedan jag mötte min drömman, på krogen. Vi började fort att dejta då han skulle börja plugga på annan ort mot slutet av sommaren. Vi föll fort för varandra och visste att detta var något värt att satsa på! Vi fortsatte lära känna varandra genom distansförhållande och kunde efter ett år flytta ihop då han kunde byta studieort. Dessa år tillsammans har varit helt underbara men 2016 slår allt! Det var året vi tog examen och började jobba med våra drömyrken som sjuksköterskor. I slutet av sommaren gick Kristian ner på knä och friade under vår resa i Lissabon och sist men inte mist fick vi i mitten av november reda på att vi väntar barn. Mycket har hänt under året och mycket kommer hända under kommande år med barn och bröllop. Vi planerar för ett vackert sommarbröllop under 2018 och vad vore inte finare än att bära en bröllopsklänning från Ida Sjöstedt när man ska säga ja till varandra föralltid.

I met my boyfriend when I least expected it. I met my now-fiance at the university here in Oslo. We are both studying dentistry. When I first started uni, I told my mom that he was a guy you marry, but I just saw him as a friend at the beginning. He is the shy-cute guy, and he actually is my neighbour, but I didnt know this before we started at the university. He never told me he has feelings for me, but his bestfriend told me that he was head-over-heels for me. After this day I got crazy for him. We started dating, we took the bus together to the university every day, and we have never spent a day apart since that time. We go to university together everyday, we have been through bad and good and we have 6 months left of our university. My boyfriend proposed at Burj Khalifa the 25th of December 2016, and we are planning our wedding in Santorini the 2nd of July 2018.
This giveaway would be perfect for us, as we are students and dont have that much money to spend.

Jag och min fästman träffades för snart nio år sedan. Han började i min klass och vi blev snabbt oskiljaktiga. När vi hade varit tillsammans i två och ett halv år kom ett besked som skulle påverka hela vår framtid tillsammans. Han fick ett utvisningsbesked om att han och hans familj skulle utvisas till Ryssland, ett land han inte kommer ifrån. Vi kämpade hårt, i tidningar, TV och genom manifestationer för att uppmärksamma allmänheten om deras situation och i ett sista försök att få hålla ihop. Även om vi lyckades bringa stor uppståndelse och irritation kring ett oriktigt utvisningsbeslut och felaktig behandling av min fästman och hans familj lyckades vi inte ändra utvisningsbeslutet. Dagen kom då han blev ofrivilligt tagen ifrån mig. Vi hade ingen aning om hur vår relation skulle leva vidare. Vi höll kontakt via Skype och videosamtalade på årsdagar och vid stora högtider (tack gode Gud för internet!) Vi gick miste om otroligt viktiga milstolpar i varandras liv. Student. Bal. Körkort och allt det där fina man vill dela med sin livskamrat. Efter mer än ett år av tårar och cyber-kramar fick han äntligen komma tillbaka igen, men under vissa förutsättningar. Jag körde till Arlanda för att möta honom och har aldrig varit så nervös som då. Sen dess har vi flyttat till vår första lägenhet, börjat studera tillsammans och skapat ett liv ihop. Han har äntligen fått permanent uppehållstillstånd och väntar på besked om att få bli svensk medborgare. Jag har äntligen släpps rädslan om att han återigen ska ryckas ifrån mig och vi har trots alla motgångar lyckats hålla ihop. Jag är så tacksam att jag ska få gifta mig och bilda familj med den finaste man jag någonsin mött!

Hej!
Åh vad den här tävlingen gjorde mig glad ända in i själen. JAG ska ju faktiskt gifta mig. Gifta mig med min sambo, och pappan till våra två små barn, som jag träffade i slutet av år 2008. Jag hade några månader innan, 18 år gammal, tagit farväl och begravt min pappa och var kanske inte på den bästa platsen i livet. Men då träffade jag en glad och positiv kille som liksom gjorde allting så mycket lättare. Jag kände att han var en bra paus från allting.

Den pausen ledde till, hittills, åtta underbara år och två små flickor. Bästa som hänt mig. I somras gick han ner på knä och trädde den vackraste ringen runt mitt finger. Nästa sommar ska vi gifta oss och både kyrka och lokal är bokat. Dock så är ju bröllop allt annat än gratis och vissa saker måste man dra ner på…. att få vinna en drömklänning OCH drömring vore som en saga bara det. Jag skulle bli så himla lycklig och håller verkligen alla tummar och tår!!!

Vilken drömtävling!

Jag och min älskade ska gifta oss nästa år, på vår tioårsdag. Direkt när jag såg honom visste jag att det var något speciellt med honom. Vi har blivit vuxna tillsammans under våra år, du känner säkert igen det. Det är liksom ups and downs, vi har båda förändrats på mer än hundra sätt känns det som. Vi gick igenom en riktig tuff fas för några år sedan, då det kändes som att antingen gör vi slut eller så är det vi forever. Och vi tog oss ur det starkare än någonsin, vi lärde oss kommunicera genom vår kris. Kommunikation är så galet viktigt i ett förhållande! Idag har vi en underbar dotter också och vi letar nu efter ett större ställe att bo på. Men det får bli efter bröllopet :)

Vi kommer ha en ceremoni och en härlig fest på Mallorca med våra närmsta vänner och släkt. Vi har hyrt en gård där alla kommer bo över och festen blir under bar himmel och det kommer grillas och drickas vin hela kvällen. Jag längtar så mycket! Och om jag fick möjlighet att bära Idas klänning vore lyckan extra spetskantad. För att inte tala om ringen :)

Hej Kenza!
Detta inlägg träffade mitt hjärta och jag brukar inte vara med och tävla för att jag aldrig vinner. Men denna tävling hade varit helt fantastisk att vinna!

Jag och min Jonas träffades för snart 7 år sedan som små 17 åringar och 2017 fyller vi båda 24 år. Vi har verkligen växt upp ihop och utvecklat ett helt fantastiskt förhållande. Är sedan 3,5 år sambos och 11 juni 2015 så fria han till mig. Den lyckligaste dagen i mitt liv hittills! Just 2015 var förövrigt ett riktigt skit år, då jag förlorade min pappa i cancer och mådde/mår skit över det. Men den ljuspunkt jag har från 2015 är hans frieri som skedde högt ovanför Göteborg i Göteborgshjulet.

Jonas är verkligen min klippa och den person jag beundrar mest av alla människor. Hans sätt att få mig att le, skratta och känna glädje även de dagar då allt känns totalt meningslöst. Vi har pratat om vårt bröllop och hur magiskt det kommer vara. För våra allra närmsta vänner och familj och släkt.

Från att varit små 17-åringar och tagit oss igenom så mycket som vi gjort tillsammans. Ålderna när det händer som mest stod vi starka tillsammans och många trodde att detta bara var en tonårsförälskelse och det känns så häftigt att här står vi snart 7 år senare, kärare än någonsin och vill inget annat än spendera resten av våra liv tillsammans som ett gemenst J. Julia & Jonas <3

Hi kenzas! I love you and I love this contest!
Thank you from me and (sure) from all the bride-to-be of 2017! =)

I tell you a little bit of my love story.
I’m an italian girl, 25 years old, from Florence. He’s 29, from Sicily.
We met in the Christmas 2011, five years ago. IN MADAGASCAR. yes……….it’s so crazy!
I was on holiday with my family and he lived there from years, and he worked as a musician in the hotel where I stayed with the family.
It was love at first sight. It was everything very strange but those days still make me shiver on the skin.
Unfortunatly holidays came to an end and I had to return to Italy. From that moment everything was very difficult. Stay away from the person you love should be illegal. It hurts, yes……. but we never gave up, in spite of everything. For 3 years, we had so many Kilometres and even an Ocean between us. We lived on Skype. When I could, I took a plane to reach him, and twice a year he came back to Italy for few weeks. We did well, we never gave up. Until the day when he decided to return to Italy (finally), and now are more than two years that we live together, and even today I’m not accustomed to. So, when he made me the proposal this summer, I felt like the most happy and lucky woman in the word. We struggled to stay together and I look forward to June 22!!!!

I send you a big virtual hug.

Raissa Sereni

Det här måste ju va den optimala tävlingen! Blev helt lyrisk när jag såg, haha :)

Jag och min pojkvän träffades för tre år sedan i Santa Barbara, Kalifornien, (han är Amerikan och jag är Svensk). Jag pluggade där och vi gick på samma skola, och en kväll träffades vi när jag var påväg hem från en fest. Jag gick förbi utanför en “restaurang” där han satt och natt-käkade i slutet av kvällen, såg honom genom de öppna dörrarna och gick rakt in och satte mig bredvid honom. Jag vet inte riktigt vad jag tänkte för jag har aldrig gjort något liknande innan, haha, men jag brukar va lite blyg när det gäller sånt tror att jag tänkte att jag ska va självsäker och “ta för mig”, haha. Jag satte mig iallafall bredvid honom vid bordet, och precis det ögonblicket när vi hälsar på varandra och han säger sitt namn, lyckades en av hans kompisar fånga på snapchat så vi har faktiskt en kort liten video av ögonblicket precis när vi träffades. Hur fantastiskt är inte det alltså?
Jag är så sjukt trött på dubbelmoralen som finns för tjejer och killar i “dating-världen”, att det är okej för killar att ligga runt, men inte tjejer osv. och jag får ofta höra saker som att man inte ska “ge in” för tidigt till killar om man vill ha ett förhållande, att killar tröttnar om de får vad de vill ha för tidigt osv osv. Det är många som sagt till mig att man inte kan träffa en bra kille på krogen/fester, och att inga “kärlekshistorier” börjar så, men det var faktiskt precis så jag och min pojkvän träffades för tre år sedan, och nu ska vi gifta oss. Jag tycker att vår kärlekshistoria motbevisar hela den här sociala iden om romantik och hur tjejer/killar ska vara. Det kanske inte låter så typiskt romantiskt, men jag tycker faktiskt att det är det :)

För 4 år sen blev jag tillsammans med min blivande man. Denna historia sig sträcker sig tillbaks enda till gymnasiet då vi var rivaler. Vi gick i samma teckenspråksklass. Han tyckte jag var en besserwisser som hela tiden skulle sätta honom på plats, medan jag kände att jag inte ville vara en av de många tjejer som föll för hans charm, och hans trix för att få sina läxor gjorda.

Vi tog studenten och det var inte förens efter det som vi börja se varandra eye to eye. Ett halvår efter gymnasiet träffades vi för första gången igen, på inget sämre ställe än Burger king, där jag väntade på att en vän skulle sluta sitt arbetspass. Så dök han upp och till min förvåning var han inte alls särskillt “slick” utan en hur skön kille som helst.
Det var då vi bägge fick upp ögonen för varandra. Men pga av studier och andra saker på olika platser dröjde det, trots vårt tycke för varandra ytterligare ett år innan vi visste att det skulle bli vi.

Det var en kväll då min närmsta killkompis ville att jag skulle följa med honom till en bar i stan för att hjälpa honom ragga. Jag som nyss jobbat och inte hunnit vila var måttligt intresserad. Men efter lite tjat följde jag trots det med. Väl på baren förstod jag att jag begått ett misstag och önskade direkt att jag hellre skulle varit hemma i soffan för att se några avsnitt Grey’s anatomy ;) men väl på plats fick jag försöka göra det bästa av situationen. Med mitt ointresse innebar det dock att jag dansa för mig själv i ett hörn, och min vän som tagit med mig som wingman fick leta tjejer ensam. Men så kom min blivande man in och det var då det bara klicka. Energin kom tillbaks in i min kropp då jag visste att vi båda kände att något var pågång, bara efter att vi blickat mot varandra.

Några år efter detta bestämde han sig för att fria till mig på skybar i malmö under solnedgång, mitt framför hela resturangen. Med hans farmor förlovningsring som hon fått på fingret 1954, och jag nu fick på fingret 62 år senare. Han är verkligen inte personen som man frågar efter romantiska råd. Så för honom att komma på något sådant och våga ta steget till att verkligen fria är något jag aldrig ens kunnat drömma om.

Nu sitter jag här och ska äntligen gifta mig och  drömmer mig bort om att få bära en vacker Ida Sjöstedt klänning och få känna mig som en drottning när jag äntligen får gifta mig med min stora kärlek.

Vilken häftig give away. Jag tror inte du kommer väljs mig av alla men jag får prova.
Jag träffade min kärlek 2012. Jag var ute och reste som många andra efter skolan och där, där jag minns anade det hittade jag honom. På Bali. Som du kan förstå har det varit tufft, att bo på olika ställen, olika världsdelar. Men vi har gjort allt för att hålla ihop. 2013 kom våra första son, ett underbart mirakel och 2015 kom nästa. Allt har gått i ett och vi har fått ställa vårt eget liv åt sidan. Min kärlek väntar nu på uppehållstillstånd och är därför på bali, och jag har med ett brustet hjärta fått åka hem med våra pojkar då vår äldsts fått problem med hörseln och kräver svensk vård.
Vi vill så gärna gifta oss nästa år när han kommer hit och tänk vilken hjälp att vinna detta.
Hade det funnits något för min man att vinna hade jag skrivit där också. Han är så fin, genuin,ärlig, omtänksam, världens finaste pappa och fästman. Vi har haft många svåra år men bevisat att kärleken klarar allt. Kan skriva flera blad om oss men detta får räcka. Hoppas vi blir välsignade och vinner. Tack Kenza.

We have been together three years, but since we’ve been friends for thirteen, it feels like we’ve been together forever. I really feel like every single part of my life has improved by sharing it with him. Sometimes I still can’t believe I got this lucky – to get be with my best friend forever, it’s amazing.
This summer we bought our first home together and next spring we will have a baby daughter joining us and the wedding will follow.
(I got a little teary-eyed just writing this and thinking about our life together, haha. Pregnancy hormones :D)

Jag ska inte gifta mig (tyvärr). Däremot ska min bästa vän Jonna göra det. Jonna och jag träffades när vi studerade juridik i Stockholm, en stad som jag flyttade till helt ensam från Vänersborg. Jag var övertygad om att jag skulle spendera de nästkommande 4,5 åren ensam, eftersom jag hade hört att alla stockholmare redan hade vänner. Men så träffar jag henne. Världens mjukaste, snällaste och roligaste person som har förgyllt mina tre år här och gjort att Stockholm helt plötsligt känns litet. Hon har stöttat mig i mina svåraste stunder och alltid lyssnat på stora som små problem. Nu ska hon snart gifta sig med sin fina Niclas och det enda som saknas är klänningen. Jag hade blivit så glad över att äntligen få ge tillbaka någonting. En bröllopsklänning som hon endast har kunnat drömma om kommer inte ens det nå upp till det jag är skyldig henne, men det är en bra bit på vägen!

Jag håller alla tummar för att jag får göra det för min bästa vän.

Underbar giveaway!!✨??

Jag och min älskade fästman har varit tillsammans i snart 5 år!❤️ Vi fick kontakt med varandra på grund av att en av mina vänner inte orkade hålla tyst.? Jag hade frågat om hon kände honom och det visade sig att de hade samma tränare. Min ivriga vän hade med detsamma kontaktat honom och sagt jag var intresserad. Dagen efter hade jag en vänförfrågan på Facebook. Vi chattade och började sedan umgås. Först som vänner, som sedan övergick till hjärtesorg och missförstånd. Efter ett halvt år blev vi äntligen ett par och nu har vi som sagt snart varit tillsammans i hela 5 år! Vi har gått igenom mycket och har förändrats på vägen. Vi är förlovade sedan i somras och nu planerar vi att gifta oss sommaren/hösten 2017!?✨❤️?

Hoppas på att vinna drömringen och den otroligt vackra klänningen!✨?? Det skulle hjälpa oss otroligt mycket ekonomiskt och göra mig otroligt glad! Tack på förhand Kenza!❤️

Heej!
Jag och min fästman träffades för ca 8 år sedan, jag var då 15 år och han 18, idag är jag 22 och han 26. Vi hade precis blivit tillsammans och var otroligt nykära, och tanken av att jag skulle resa iväg på en 2 månader lång familjeresa fick oss båda att sakna varandra innan jag ens hunnit åka iväg. Då fick jag en idé och skrev ihop 60 olika brev, där han skulle få öppna ett brev varje dag och när han skulle öppna sista brevet skulle jag vara hemma igen! Haha undrar hur jag kom på det som 15 åring…
Hur som helst vi är tillsammans sedan dess utan någon paus och ska gifta oss 1 juli 2017. Vi drömmer om ett magiskt bröllop som vi båda kämpar för samtidigt som jag pluggar. Han är världens underbaraste kille som får mig att känna mig som en prinsessa och visar samma kärlek som han visade för 8 år sedan! Han KÄMPAR verkligen för att fixa det magiska bröllopet jag drömmer om, och det enda som saknas just nu är bröllopsklänningen och vigselringen, att vinna båda hade varit drömmen!

Jag och min blivande man träffades sommaren 2009 på en camping i Halmstad! Haha ja, ni läste rätt på en camping!
Vi tog oss igenom två år på distans (jag från Göteborg och han från Skåne) innan jag tog mitt pick&pack och flyttade ner till Skåne.
2013 överraskade han mig med en resa till Paris, där friade han och jag sa såklart JA!
Sedan blev det flytt till radhus och nu väntar vi vår första bebis tillsammans. Giftermålet har tyvärr fått vänta men jag känner att
jag gärna hade velat gifta mig efter sommaren för att fira allt vi har kämpat för men även för att fira vårt nya liv som föräldrar.
Han är verkligen mitt allt!

Jag träffade min A för ja vad är det nu….?? 1999 va det i allafall. Jag hade inte fyllt 16 och han var två år äldre. Allt genom en kompis till mig på en marknadskväll. Jag avvaktande men såklart smickrad men tordes inte mer. Han med mod och letade reda på mitt nummer för att kunna ringa nästa dag. Till min förvåning.
Ja sedan dess har vi varit i lag med alla upp och ner perioder alla har. 2008 friade jag 9,5 år va det då. Har alltid haft versionen om att gifta mig inom ett år. Men ja nu är det snart 2017 och tiden går. Men för kärleken och det possitiva ett äktenskap har bland annat för våran dotter nu snart 4år. Vill vi gifta oss med släkten och vänner som sällskap här i norr.
Att då få möjligheten att vinna en dröm klänning och ring som ej finns med i kalkylen för oss vore såklart fantastiskt.

Fin gåva till min blivande fru.

Jag träffade min sambo Jennie på dansgolvet, för ca 6 år sedan.

Ja tyckte att hon var skit snygg och visste direkt att de kommer bli vi. Kärlek vid första ögonkastet ?!

Vi har hunnit med att göra så mycket under denna tid tillsammans, vi har rest runt och bott både i Sthlm och Växjö, pluggat båda två, men nu är vi klara med studier och har bosatt oss hemma igen.

I November 2017 kommer vi att flyga ner med våra familjer och möta Jennies bror med fru och deras 1åriga dotter.

Vi kommer att gifta oss på en strand i koh samui, ett otroligt vackert ställe, vår favorit ö.

Jag skulle så gärna vilja överraska min blivande fru med denna vackra klänning och ring, jag tror hon skulle bli väldigt glad och otroligt vacker i dom.

Ja hoppas jag vinner denna gåvan till min Jennie.

He is the love of my life. I knew it the first day I saw him. We used to go to the same university and that’s how we met as well. After then we have shared the ups and downs of our lives together.

His passion is to write, maybe even become a writer one day. A year ago I was thinking about how could I show him my support for his biggest passion. I bought a tiny ‘pocket-size’ book, that costed 1 euro and wrote our story to it until that day, from my perspective. I hoped that the value of my words made the book worth more than the actual cost was. Original plan was to fill up the entire book, but as being not so blessed with writing skills I was able to fill only one third of it. I ended my story saying: ” This is our story. We have created it together I just took a pen and wrote it down. Please write the next chapter and keep the book with you trough those ups and downs life creates.”

Two months ago. He asked if I still remembered the tiny book I once gave him. I had to think for two seconds, and then I remembered it. He took it from his pocket and handed over to me. I opened the book from a mark he had made and started reading. It was emotional, so much good memories. On the last page it said: Are you ready to close this chapter and begin a new one with me?

I will be saying YES (officially) in September ’17. <3

Btw. This give-away is a dream of a every girl. Thank you for offering the opportunity.

Jag och min kärlek ska gifta oss den 27 Maj 2017. Jag har inte kunnat kolla klänning än då jag i detta nu är höggravid (skulle ha fött för 13dagar sedan).
Att få vinna detta vore ren magi för oss då vi har väldigt snäv budget.
Jag och min kärlek träffades när vi “nollades” på högskolan i Halmstad. På Halmstads nollning så får nollorna inte ha någon sexualdrift :P Vi var därför tvugna att hålla avstånd till varandra under nollningen och klickade ordentligt som kompisar. Nu 4 år senare är vi både bästisar, sambos, älskare, och snart gifta :)

Hej Kenza,

Jag & min andra halva, Robin, träffades när vi var 11 år för första gången. Vi blev ihop och var tillsammans i ett år ungefär. När vi gjorde slut så fortsatte vi att umgås ändå och har alltid haft otroligt kul tillsammans.

När vi var 15 år så förklarade Robin för mig att han var kär i mig, att han alltid har varit kär i mig, sedan vi träffades för första gången. Och så otroligt glad jag blev, som kände precis likadant.

Sedan dess har det alltid varit vi och kommer alltid att vara vi. Vi är nu sambos och förlovade. Han studerar medan jag arbetar. Robin friade till mig för ungefär ett år sedan och det finns ingen annan man jag skulle kunna tänka mig så lycklig tillsammans med.

Han är personen jag kommer att spendera resten av mitt liv med. Jag har redan min drömprins och skulle bli överlycklig av att få gifta mig med ringen och klänningen i mina drömmar också.

Kram! Sara

Jag och min sambo träffades för snart 14 år sedan, hemma hos hans syster (som är min bästa kompis), under alla åren har vi alltid klickat och alltid kommit bra överens, våra konversationer har varat i timmar. Förra året förändrades allt, våra konversationer blev allt mer djupa och vi började träffas mer och mer, nu var det en självklarhet att prata varje dag. Tills en dag tog han modet och skrev vad han kände och om jag stod på samma sida som honom, så förra året bestämde vi oss för att ta vår relation till nästa steg, det var både skrämmande för vi visste båda vad som stod på spel, inte bara vår vänskap utan min vänskap med min bästa kompis. Av alla mina beslut jag har tagit i mina 27 år så är detta en av dom bästa, att få dela en vardag samt en framtid med min bästa killkompis. Allt kom så naturligt och det känns som att allt innan honom har varit en dimma. Men i november fick vi världens finaste besked, vi väntar en flicka och det var så oplanerad för vi hade börjat prata om vart vi ville av vårt förhållande och om giftemål och barn var del av vår framtid. Självklart var det en del av vår framtid men giftemål skulle komma först, men allt blev inte som planerad, pga vår ekonom har vi valt att säga vi är förlovade och ring kommer senare in i bilden när vi har köpt vår lägenhet nästa år. Vårt bröllop blir augusti 2018, så vår fina dotter kan få vara med också.

Karol

Vilka underbara priser :) jag och min fästman planerar sommar bröllop!

Först och främst, tack för en grymt bra blogg!

Jag och T träffades i Oslo första gången då jag jobbade som servitris och serverade honom och hans dåvarande flickvän.
Jag tyckte att han såg väldigt bra ut men var själv också upptagen så det blev inget mer med det.
Nästa gång vi sågs var ute på krogen via gemensamma vänner. Han fångade mitt intresse med sin charm och vi pratade en längre tid och han berättade att han nu var singel. Jag hade då ett väldigt trassligt förhållande med en kille som varit otrogen mot mig och tryckt ner mig psykiskt under en längre tid. När jag några dagar senare hittar min kille i soffan med en annan tjej (?!) insåg jag att det var dags att slänga ut honom. Det tog inte lång tid förrän jag hörde av mig till T och vi började ses. Han berättade då att han varit förtjust i mig i över ett år och var så glad över situationen. Samtidigt var han rädd för att vara vara ett “rebound” och att allt gått för fort. Men nu 3 år senare är vi fortfarande ett par och fortfarande lika kära! Han lärde mig med sin ärlighet och trygghet att det går att lite på folk igen trots år av svek från mitt ex. Förra midsommarafton gick T ner på knä i Tallinn och jag sa såklart “ja”. Sedan överraskades jag av flera vänner som hade kommit dit för att fira.

den här klänningen är så fin och jag hade blivit gladast i världen om jag vann!!

Jag skulle vilja nominera min storasyster, för det finns ingen som förtjänar detta lika mycket som hon.

Min syster är en riktigt superwoman. Hon är otrolig på att värna om andra och är en otroligt fin storasyster till mig och mina syskon. Hon är även en fantastisk mamma, samtidigt som hon och hennes fästman renoverar ett stort hus.

Hennes fästman friade på julafton för två år sedan, men bröllopet har liksom fått vänta pga att renoveringen tar väldigt mycket energi och pengar. Jag tycker att det är på tiden att ge något tillbaka till dom för det är dom verkligen värda. Det är slitigt att renovera huset och samtidigt få ihop tiden, busungen och framförallt ekonomin. Detta skulle definitivt hjälpa dom på traven och ringen på bilden råkar jag veta är en precis sådan hon vill ha!
Hon förtjänar detta, hon har t.o.m gått med på att ha tacobufé på bröllopet:)

Jag hade velat vinna denna åt min syster då jag är den typen som typ kommer bli forever alone med min hund hahah! Min syster däremot är lyckligt lottad och hennes sambo friade till henne för några månader sedan och min syster har alltid velat gifta sig inom ett år. Men med två små barn och mammapenning vet jag inte hur dom ska få ihop det riktigt så kan jag (DU) hjälpa henne på traven med denna klänning och ringar hade både jag och hon blivit överlyckliga!

Vi träffades genom bekanta för över 8 år sen, när vi båda var 17, och det klickade direkt. Tyvärr bodde vi i olika städer; jag i Stockholm och han i Jönköping. Jag tog första steget till vår första kyss samma dag som vi träffades och även till första sms:et när han hade åkt hem till sig igen. Vi har haft ett distansförhållande ända tills hösten 2016 då vi blev sambos. Kort därefter blev vi med kattunge! Nu är nästa stora steg att gifta oss och då skulle det vara en dröm att bära en kreation av Ida!

alltså fick tips om denna tävling på en Facebook sida om bröllop, och denna tävling passar ju mig perfekt! förstår att det är många som tävlar men alltid värt att prova. Skickade ut våra save the date kort idag, 17 juni blir det av. En liten oro över att få ihop detta med ingen budget och jag som studerar samtidigt, men vill man så går det. Vi ska gifta oss för kärleken och hoppas att allt löser sig, men lite orolig är man ju allt. Nu till berättelsen om hur vi träffades: i början av 2017 träffade min bästa kompis en kille, jag hade precis blivit dissad av den killen som jag då trodde jag var svinkär i, livet var allmänt hårt. När min bästis sa att hennes kille gärna ville träffa mig, var det istället jag som var dissig för jag hade gett upp hoppet om kärlek, 17 år och aldrig haft ett “riktigt” förhållande. Så varför skulle det denna gång ge ett bra utfall? jag var oerhört svårflörtad om man säger så, haha.
När våren närmade sig, hade han flera gånger frågat om mitt nummer och om min msn, till slut gav jag med mig och jag gav min bästis min msn och hon förde det vidare. Direkt den dagen skrev han till mig, varje dag skrev han, gulliga komplimanger och snälla ord men som sagt fortfarande svårflörtad. Valborgsfirandet stod runt hörnet och vi bestämde att vi kanske kunde ses den kvällen efter att vi hade varit på olika förfester, och så blev det, svin nervös var jag men även han. vi pratade med varann hela kvällen, en liten kyss på kinden och vi bytte nummer. Dagen efter skrev han och tackade för gårdagen och frågade om jag var sugen på att hänga med på bio, hans kompis och min bästis tillsammans, som en pardejt typ haha. men det ville jag inte, var fortfarande svår, dock hade jag sovit över med ett gäng tjejer och medans jag var på toa svarade dom till emanuel att jag gärna hängde på. Så då gick jag på bion, och shit även att jag var svårflörtad så var handsvetten ett faktum, vi höll i hand och jag borde ha avskräckt honom med den handsvetten men icke. Sen den dagen träffades vi väldigt intensiv och jag började släppa på min barriär och jag blev kär i den här fantastiska killen.
Jag är verkligen tacksam för mina vänner som fick ihop mig med den här killen. 3 år efter fick vi en son, Kommande år har vi varit tillsammans i tio år, vi har alltså en 7 åring här hemma i sommar, vi har alltid sagt att när det är 10 års jubileum är det dags att säga ja, och jag hoppas att det blir så. 10 år av kärlek och jag är fortfarande lika kär om inte ännu mer, ju mer man lär känna en människa ju bättre blir allt. Han är världens finaste som verkligen bryr sig om mig och är världens bästa pappa till vår son. att han nu ska bli min man känns både konstigt och ofattbart. han är den som tror på mig i alla stunder och får mig att vara mitt bästa jag.

Woooow!! Denna giveaway är ju alla blivande brudars dröm!!!

Min blivande man är tysk och har alltid bott i Tyskland. Vi träffades för 14 årsen när jag besökte min släkt (hans familj är vänner till kusinerna) och då var jag endast 14 år. Jag föll för honom direkt när jag öppnade dörren och såg honom, vilket är lite roligt då mina föräldrar träffades på exakt samma sätt. Men vi var dock enbart vänner i början då jag var så ung (han är 4 år äldre). Det var först 8 år sedan vi blev tillsammans och hade distansförhållande i 7 år tills jag föregående år flyttade ner för att för första gången bo tillsammans i några månader. När vi bott tillsammans i 6 mån friade han då han förstod att det verkligen skulle vara vi två för alltid. Då han fortfarande har några månader kvar av skolan flyttade jag tillbaka till Sverige feb 2016 för att jobba och spara pengar och vi har återigen distansförhållande. Detta slutar dock i augusti när vi gifter oss och jag flyttar ner.

Då vi behöver skaffa lägenhet i Frankfurt (han pluggar till läkare i Stuttgart), ha ett bröllop, vill åka på smekmånad osv kommer det bli lite kämpigt ekonomiskt eftersom vi endast har en inkomst sedan några år tillbaka då han pluggar och bara jag jobbar. Vi hade tänkt att vänta tills han också jobbat lite så att vi kan spara men vi klarar inte av att ha distans längre men vill gifta oss innan jag flyttar helt. Därför hade denna giveaway varit rena drömmen och hade underlättat det väldigt mycket för oss ekonomiskt och skulle ge oss möjlighet att kunna få lite mer av det jag alltid drömt om! Dessutom är ju hennes klänningar helt fantastiska! Vad gäller ringen kan jag inte ens fantisera hur awesome det hade varit att kunna designa sin egen ring. Jag har fortfarande inte ens hittat förlovningsringen (har varit förlovad i ett år) då de jag velat ha kostar en del så jag går runt utan ring. :)