THE BIG 10 GIVEAWAY – PART 10

5 years ago I finally meet the love of my life. We meet in Luxembourg while on Xmas holidays,and we keept a distance relation for over a year: I was in Spain working as a teacher and he was in Australia. We tried to work out all the possible options to be together ( changing university, finding work, visas…) until I made the BIG desition of moving to Sydney and leave all what I ever had and was in Spain. It was the craziest yet the best decision of my life. We went throgh a lot of troubles, such as visas, work and although it cause a lot of stress, we must had have an angel over us cs we had all what we always wished for.
We have shared the most incredible 5 years of our lifes and we are now living together and sharing our dream life but in Luxembourg, the place we initially meet for the first time. Life couldnt have had a better destiny <3 for me.
[email protected]

Jag och min sambo träffades när vi var 15 år gamla jag var otroligt blyg och väldigt sen i utvecklingen när det kommer till bröst var jag platt jag var kort och kallades mini i skolan hade aldrig någon pojkvän så han blev min allra första han tog min oskuld efter en relativt kort tonårsromans tog det slut och tre år senare träffades vi igen jag bokstavligt talat föll på honom på dansgolvet då jag snubblade på sista trappsteget och vi har varit tillsammans ända sedan dess, idag har vi en otroligt vacker dotter tillsammans och är förlovade, vi är som gjorda för varandra och min dröm har alltid varit att gifta mig med honom på en underbart fin gård i Skåne som arrangerar otroligt vackra bröllop drömmen hade varit att få bära den otroligt vackra klänningen jag aldrig haft råd med annars just nu är inget datum satts för när vi ska gifta oss då vi har haft mycket ekonomiska motgångar sista tiden men vi båda hoppas på att dagen ska kunna komma inom en snar framtid :)

Hej vilken trevlig giveaway! Jag och min fästman träffades på nyår för sex år sedan när min kompis bjöd med mig på en fest för att träffa en annan som hon och hennes pojkvän trodde jag skulle klicka med. Men så blev det inte jag och den andra killen kunde inte varit mer fel för varandra, istället träffade jag min blivande man på denna fest och han som jag inte klickade med är nu min fästmans blivande bestman. Vi har sen dess flyttat hemifrån tillsammans bott i en mini etta utan att slå ihjäl varandra, köpt vårat första egna boende (ett hus från 70 talet som är helt i original skick)

När jag i i början av sommaren var brudtärna på min bästa väns bröllop och fångade buketten när den kastades och kollar på min pojkvän som skriker ut ett nej kan man inte bli annat än lite orolig. Men exakt en månad på dagen senare Går han ned på knä på en strand i Grekland och friar!
En resa som började med att hans väska försvann på vägen ned och en konstig pojkvän som bara gick och ringde flygplatsen och reseledarna förstod jag varför han varit så konstig hela tiden. VEM lägger förlovningsringen i stora resväskan??

Vi är nu mitt uppe i planering och försöker lägga budget samtidigt som vi renoverar vårat hus själva på helger och efter jobbet. datum är satt för sommaren 2018, och jag hade så gärna velat vinna denna giveaway då nästan alla Ida Sjöstedts klänningar är med i min inspirations mapp på Pinterest och då vi inte kommer att ha råd att lägga sådan stor del av våran budget på kläderna.

Jag har suttit och läst en del av kommentarerna och det finns verkligen en del mysiga kärleks historier, du har rolig läsning framför dig. Då du också är en blivande brud vill jag önska dig lycka till med eran planering och hoppas du har lite roligt som jag har.

Tove

Hej Kenza! Vilken fin tävling du ordnat. En dröm!
Jag ska försöka berätta lite om hur jag och min kärlek träffades och vårt liv tillsammans.
Jag och M är från samma förort i Stockholm, rättare sagt från samma gata tre portar ifrån varandra har vi vuxit upp. När vi var små kommer jag ihåg honom som den blonda fotbollskillen, inte så mycket mer. Åren gick och han blev fotbollstränare åt min lillebror i det lokala fotbollslaget. Eftersom jag tycker att det är kul med fotboll var jag och tittade på brorsans matcher lite då och då och då lärde jag känna M. Det visades sig att vi hade en hel del gemensamt. När vi pratade kunde vi prata hur länge som helst om vad som helst. Hur som helst, för drygt 10 år sedan, sommaren 2006, förstod vi att det skulle vara vi två. Vår första riktiga dejt var på en Lalehkonsert, vi höll dock på att missa konserten då vi satt och pratade och pratade innan. Efter den konserten har det varit vi två. Först i distansförhållande, sedan fick jag honom att flytta ifrån storstan till mig. Från pytteliten lägenhet och studier till större lägenhet och jobb. I tio år har M funnits vid min sida och han har inte vikt en tum. I vått och torrt. Han är den som får mig att skratta trots att jag har en jobbig dag. Han tar vaknätterna med vår minsting som nu är tre månader när jag är helt slut. Han är den bästa pappa som jag någonsin kunde ha drömt om att få till våra tre barn. Han ställer inte bara upp för mig utan för folk i vår närhet, men även folk vi inte känner. Han hjälper mina vänner att flytta från en stad till en annan. Han kör dem till flygplatsen i en annan stad för att de inte ska missa flyget. Ser till att folk som inte har tak över huvudet får det, om än tillfälligt. Osv osv. M har alltid sagt att det där med förlovning och giftemål inte är något för honom och jag har tänkt att det är ju inte det viktigaste, bara man har varandra. Men jag har alltid haft en önskan om att få gifta mig och han har vetat om det. I augusti förra året på vår nioårsdag överraskade han mig rejält och lite till då han friade. Det gjorde han med hjälp av våra söner, så fint att mina ögon tåras bara jag tänker på det. Han hade tänkt ut att vi skulle gifta oss nu i år på vår tioårsdag. Det blev inte riktigt så som vi hade tänkt. I samma veva som förlovningen hittade vi vårt drömhus och slog till. På nyårsafton fick vi dessutom veta att vi väntade vårt tredje barn. Detta år med husinflytt och allt vad det innebär och en svår graviditet gjorde det omöjligt för ett bröllop. Så vi har skjutit på festen till nästa år istället. Nu är dottern född och vi har bott i vårt hus ett drygt halvår och vi planerar för hur vår fest ska se ut. Nu blev denna text lång, men detta är bara glimtar att mitt liv tillsammans med M. Det är svårt att korta ner det man fått uppleva med en person i tio år. Att få vinna detta pris vore såklart underbart. Det finns en liten rolig detalj i det hela. Julen 2008 fick jag en finfin present av M, en vårkappa, som var designad av just Ida Sjöstedt! Han hade ingen aning om designern, utan strosat runt i vår stad och sett denna kappa och han tyckte att den skulle passa mig fint. Jag blev naturligtvis helt kär i denna kappa (materiell lycka jag vet) och har sedan dess drömt om att få bära någon av hennes fina klänningar. Jag hoppas du inte somnat vid det här laget. Detta är en del av min historia. Önskar er all lycka på er dag och ert liv som gifta!

Hii kenzaaa !

Its the most amazing giveaway i’ve never se en in my life ! My fiancé and i met in university, it was he’s last year when I entered the university so he’s 4 years older than me. He used to see me in between classes and then he asked one of my friends to give him my contact then hé started talking to me in facebook then we mooved to whatsapp and then to face to face conversations in school i was dating someone else that time and then after a While we broke up and didn’t talked with my fiancé for a long time .
After 3 months came my birthday and i wasn’t happy at all as im supposed to be because my friends and my familly forgot about my birthday i was sad and sitting alone in the court , he saw me and came to ask about what was happening then i told him everything and he invited me to go out , i refused at the begining  but he insisted and this was as our first date ! Since that time we are together (3years) and lately we decided to move on with our relationship to another step and get engaged ! It was and it will always be my best relationship ever in which i had the most Beautiful memories ! I love him so much he changed my entire life to better.
Best thing that ever happened in my life !
And this giveaway will be my second best thing that would ever happen to me i always dreamed about à Beautifully designed wedding dress (i loved it on you) and a magnificient ring !

Here is my email :  [email protected]  or  [email protected] both works

Good Luck for your wedding day can’t wait to see you !! Love youu

Hej!

Jag och min fästmö träffades för lite mer än två år sen på en idrottsfolkhögskola där vi båda pluggade för att bli personliga tränare. Vi gick i parallellklass så vi umgicks inte alls i början. Det var under lunchrasterna som det hela började. Vi satt med våra vänner vid olika bord. Som man gör så tittade jag runt på folk i matsalen och man fick ögonkontakt med vissa men strax flackade jag eller den andra med blicken. Sen mötte mina ögon en tjej som hade en förtrollande blick. Ingen av oss släppte ögonkontaken och båda började le som tokar. Kort därpå fick jag en kommentar på en av mina gamla instagrambilder där vi började prata lite. Det ena ledde till det andra och vi började umgås mer och mer och blev efter ett tag ett par på skolan och flyttade ihop där. Vi gick officiellt ut med att vara tillsammans när klassen åkte ner till Göteborg på fitnessfestivalen.
Bara en månad efter examen köpte vi lägenhet ihop. Vi hade skämtat lite om att vi ska gifta oss och Lisa kunde ofta fråga “när ska du fria till mig?”. Cirka en månad innan vår ettårsdag gick vi i centrum och jag tyckte vi skulle stanna förbi guldfynd för att testa ringar, för skojs skull. Lite visste hon att jag var där dagen efter och berättade att jag ville ha mitt namn ingraverat tillsammans med datumet som det skulle ske.

På ettårsdagen vaknade vi upp och var supertaggade! Vi hade en champagnefrukost med ost och delikatesser som väntande. Sen skulle vi in till Berns Asiatiaska och äta julbord med stora familjen, båda våra föräldrar och syskon.
När vi kom dit satte sig alla ner och alla utom Lisa och hennes mamma visste att jag skulle fria. Innan någon hann gå och ta mat så började jag hålla ett litet tal som jag knappt minns. Sen gick jag ner på knä och ställde frågan: “vill du gifta dig med mig?”. Hon svarade ja och folk runtomkring applåderade och gratulerade. Därefter kom bubbel in till alla!
Nu i augusti ska vi gifta oss och jag längtar som en galning! Det skulle betyda så mycket för mig att vinna detta eftersom jag vill ge min Lisa det bästa. Men med en studentlön är det svårt.

Håller tummarna!!

Vilken jäkla tävling! För mig, och de allra flesta som svarat gissar jag på, är detta ett helt overkligt pris! Så fantastiskt att du kan göra detta för någon.

Jag och min underbara sambo träffades för första gången för över åtta?! år sedan på en fest. Redan då klickade det och även om vi var för unga för att förstå det så var det nog kärlek vid första ögonblicket. Vi var båda där med någon annan och trots att det aldrig blev något då kunde vi inte släppa tanken på varandra och drygt två år senare hörde han äntligen av sig och frågade om en date. Jag gick sista året på gymnasiet vid den här tiden och hade flyttat tio mil hemifrån för att kunna plugga och S bodde kvar i våra hemtrakter. Första daten och kyssen var magisk! Vi kollade på en film under kvällen som vi sedan dess ser varje år på det datumet, men det tog mig flera år innan jag såg slutet på den. Vid samma scen varje år påminns vi båda om vår första date och vår första kyss vilket gör att vi båda glömmer filmen för varandra. Under den första tiden gjorde vi allt för att kunna ses så ofta som möjligt även om vi bodde långt ifrån varandra. Han sträckkörde sent på kvällarna för att vi skulle hinna ses och vi försov oss ett antal gånger för att vi stannat uppe och pratat så länge när vi väl sågs.

Vi flyttade ihop efter bara två -tre månader tillsammans (trots protester och tvivel från andra) och har varit oskiljaktiga i snart sex år. Nu i efterhand visste vi båda redan från början att det skulle bli vi två. På vår två-års dag förlovade vi oss i Paris och nu i april är det hela fyra år sedan! Trots att vi båda var så unga hade vi kunnat gifta oss redan där och då men på grund av dålig ekonomi (studenter) och i brist på tid för att planera ett bröllop har det fått vänta tills vi båda är klara med våra utbildningar. I sommar är jag äntligen klar med min utbildning till designtekniker och vi kan börja planera ordentligt för framtiden och för bröllopet.

Då jag själv arbetar med och utbildar mig för att arbeta med mode/mönsterkonstruktion älskar jag klänningar som Ida Sjöstedts och vet vilket hantverk det ligger bakom varje enskild klänning. Dock har jag varken råd eller tillräckliga sömnadskunskaper för att själv kunna köpa/göra en sådan fantastisk klänning. Att få vinna något sånt här precis när vi ska berätta för våra familjer att vi ska börja planera inför bröllopet skulle vara helt otroligt!

Hei!
Håper du forstår norsk, for denne kjærlighetshistorien kommer på norsk, og handler om meg(som da er norsk) og min svenske forlovede.

Det var mai 2013, og jeg hadde meldt meg opp på EBS sitt bartenderkurs i London. Fikk litt angst da jeg en uke før avreise fant ut at jeg skulle bo på en slags sovesal med folk fra hele verden, og prøvde å få kurset byttet til Kos i stedet. Takk gud for at det ikke skjedde. 19 mai 2013 dro jeg ned og møtte først en svensk jente fra Malmö. Hun hadde allerede pratet med en annen fra Malmö som også skulle ned, og vi skulle treffe han på hostellet og finne på noe vi 3, denne kvelden. Bartenderkurset skulle starte dagen etter.

Jeg vet ikke hva det var med han, men for meg var det kjærlighet ved første blikk. Han var ulik alle jeg hadde møtt. Jeg kjente meg komfortabel rundt han med en gang. Jeg husket at jeg tenkte jeg aldri ville ha sjangs på en som han. Jeg var trossalt bare 18, og han 24. Jeg ventet på han hver morgen på hostellet, bare for å få ta tuben med han til skolen. Jeg satt å leste hver eneste kveld(i stedet for å gjøre andre morsomme greier som kan gjøres i London), bare for å få tid med han. Det tok nok ikke lang tid før han forsto at jeg var betatt. 4 uker skulle vi være på kurset i London. 4 uker var alt som trengtes. Det var helt forferdeig å si ha det på togstasjonen kings cross. Han skulle tilbake til Malmö og jeg til Norge. Ville vi noensinne møtes igjen? Det er alltid noe man sier når man treffer folk utenlands, men skjer det virkelig noensinne?

Jeg kom hjem. Spiste middag med familien, men alt jeg kunne gjøre var å tenke på han. Jeg gikk fra middagsbordet og satt meg nede på pikerommet og gråt. “Sånn er livet. Jeg har også blitt kjent med mange folk mine år i utlandet, og det er alltid leit å si ha det” sa mamma. Det kunne ikke slutte her. 3 dager etterpå var jeg i Halmstad for å feire midsommar, med denne fantastiske mannen som jeg kun hadde kjent i 4 uker. 4000 i minus på visakortet, men hva betydde vel det? Hadde jeg ikke gjort det, tror jeg aldri vi hadde vært hvor vi er nå.

Et halvt år reiste vi fram og tilbake en gang i måneden, og det var aldri noen tvil(i alle fall ikke fra min side, hehe). Jeg flyttet ned til Malmö da vi bare hadde kjent hverandre i knappe 6 måneder. Her ble vi boende et halvt år, før vi flyttet til min hjemby i Norge, hvor vi har bosatt oss.

I Napa Valley i USA 1 August i år, gikk han ned på kne. Jeg sa selvfølgelig JA! Fra meg har det vært så sikkert allerede fra vår tid i London mai 13. Det var han jeg skulle gifte meg med! Og nå skal det faktisk skje. Bryllup planegges, og det blir mest sannsynlig i Italia juni 2018.

Vi er begge studenter, og det ville vært en DRØM å vinne både brudekjole OG ring <3

Klem

Jag hade nyligen lämnat ett långt förhållande och skulle upptäcka världen som reseledare! :) På flygplatsen på min första destination stod han och tog emot mig, som min chef, och han var inte alls min typ!! ;)
Men ganska så snart så upptäckte jag att han var nog bara lite nervös över att ta emot sina nya guider! När säsongen var slut fick vi olika destinationer, jag valde då bort min och åkte till hans för att få vara med honom, sedan arbetade vi tillsammans i 4 länder till!
När vi sedan valde att flytta till Sverige igen, flyttade vi till hans hemstad, 110mil ifrån min familj, där bodde vi i knappt 2 år, och vi fick även vårt första barn! Nu bor vi mina hemtrakter igen, vi har fått två barn till, 3 barn på 3 1/2 år, så det är fullt upp. Till sommaren blir vi man och fru och det hade varit fantastiskt att få möjligheten att bära denna underbara klänning!
Jag har drömt om ett prinsessbröllop sedan jag var liten, men som föräldraledig så får man spara och dra ner på det mesta, så fastän jag vet att vi kommer få ett fantastiskt bröllop så har jag fått dra ner lite på mina drömmar. Denna klänning och ring hade lyft bröllopet väldigt mycket. Med 3 barn på kort tid så har kroppen ändrats än del och jag hade fått en hel del extra kilon, nu har jag sedan maj gått ner nästan 25kg, och skulle mer än gärna vilja visa upp mig i denna klänning.
Håller tummar och tår att jag (och min sambo såklart) blir vinnare utav denna fantastiska tävling!

Åhhhh drömmen om att bli min killes fru.
Vi träffades genom en gemensam kompis för 13år sedan.
Han var killen som fick mig att skratta och är fortfarande den som får mig att skratta och le.
Vi har varit med om en hel del, bl.a byggt hus helt själva, samtidigt som det kom en oplanerad liten underbar dotter.
Idag bor vi i vårt underbara hus med 2 fina barn och vår första lilla kille (hunden Charlie som är 12år)
Jag friade till min sambo Jimmy för 4år sedan genom att trycka upp en tröja till dottern där det stod ” vill du gifta dig med mamma”. Den hade hon på sig när Jimmy kom hem från jobbet och jag hade dukat med finposlin och roser. Svaret blev självklart men tyvärr så har vi kommit in i vardagslunken och detta pris skulle få oss att äntligen gifta oss.
Ser fram emot att bli Jimmys fru av så många andledningar men vi behöver hjälp på traven.
Tackar så länge och håller tummarna för att denna fina klänning och ring ska sitta på mig :)

Hey Kenza❤️

First of all, I am so happy for you
I am pretty sure that you are just as excited as I am. Even though I am only 20 years old I choose to get married soon because I want to build a family with him.

He shows me day by day that he is the one I want to have babies with❤️❤️

I hope the winners feel blessed to receive such an overwhelming present.

Lots of Love from Germany?

Min underbara sambo och jag träffades på krogen för 10 år sedan, ett riktigt “kvart i två-ragg”? Inte trodde jag väl då att det skulle visa sig vara mannen i mitt liv! 2013 friade han på ett helt perfekt sätt i fjällen. En fackelprydd väg fram till ett hjärta av marsaller och en byggd snösoffa där jag fick sitta och han gick ner på knä framför mig. Efter mitt självklara ja, sköt han två raketer för oss❤️ Tanken var att vi skulle gifta oss sommaren 2014, men sedan dess har det hunnit komma ytterligare två barn (har tre) som fått oss att skjuta på giftermålet. Nu är amningen snart över med trean och vårt bröllop åter i plan! Inget bokat än, men det står mellan ett vinterbröllop i Tärnaby eller ett sommarbröllop 2018 i Gävle. För nu ska det verkligen bli av och hur underbart blir det inte med tre små brudnäbbar ? Att själv få bära en sådan otroligt fin klänning och få en prinsessring vore en dröm.

Jag träffade min fästman för inte alls länge sedan, knappt ett år sedan, och jag har aldrig varit en som trott på kärlek vid första ögonkastet men med honom visste jag. Direkt kunde jag se att det var mannen som jag skulle spendera resten av mitt liv med och uppenbarligen så kände han detsamma eftersom han friade till mig på julaftonsnatten. Det var det finaste ögonblicket i mitt liv och det slutade med att vi grät och dansade tryckare medan “Kärleksvisan” med Sarah Dawn Finer spelade i högtalarna långt in på småtimmarna.

Sedan jag har varit liten så har jag drömt om ett riktigt prinsessbröllop och Ida Sjöstedt är en av mina absoluta favoriter så detta känns verkligen som det är gjort för mig! Och en riktigt glittrig, vacker och underbar ring på mitt finger skulle göra att jag får känna mig som en prinsessa både på min bröllopsdag och alla andra dagar därefter.
Jag förstår att jag väldigt lätt smälter in bland alla kommentarer och försvinner i mängden här men det här skulle verkligen vara min DRÖM eftersom det inte finns någon chans att jag skulle kunna ha råd med en klänning som ens liknar denna, för att inte tala om ringen.

Jag önskar dig all lycka på din bröllopsdag och själv så håller jag alla tummar och tår för att jag kan få vinna detta, det skulle betyda så himla mycket för mig.

Med vänliga hälsningar,

Sofia

Detta med att alla säger: – Du kommer träffa den rätta när du minst anar det stämmer totalt in på hur jag träffade min fästman. Vi träffades sen sommaren 2014 i Västerås på en intensivkurs för körkort. Vi var där i 2 veckor och efter avslutad kurs och ett körkort fortsatte vi träffas och i oktober 14 blev vi tillsammans och inledde med ett distansförhållande.Han bodde i Örebro och jag i Stockholm. Vi insåg rätt snabbt att vi ville leva tillsammans och redan efter 4 månader flyttade vi ihop, vilket innebar en ny stad för mig. Vi påbörjade sambolivet med att hyra en stuga av bekanta för att spara ihop till en lägenhet. Sommaren där på, dvs 2015 bokade vi en resa till Spanien där min man friade till mig och jag sa JA! Även fast vi bara varit tillsammans i 10 månader visste jag att han var den jag ville leva tillsammans med resten av mitt liv. Oktober samma år köpte vi vår gemensamma lägenhet. Nu kämpar vi för att få ihop det till ett sommarbröllop 2018. Jag studerar just nu och har 2 år kvar och min fästman jobbar heltid. Det är tufft att inte ha två starka inkomster så denna utlottning skulle betyda väldigt mycket för oss och vara till en stor hjälp för att förverkliga vårt bröllop som ska äga rum 2018. Tack så mycket?❤

Jag och min blivande man jack, träffades när jag var 13år och han hade nyss fyllt 14år.
Jag hade spanat in honom i smyg och berättade om det för min bästa vän Nikita (som för övrigt ska vara brudtärna). Men eftersom han var “den snygga & populära sportkillen” så hade jag inga större förhoppningar att han ens skulle lägga märke till mig, som då var den väldigt försynta, försiktiga & duktiga lilla flickan.
Men Nikita berättade för honom om mig, och han kontaktade mig via “kamrat” som var grejen på den tiden. Vi hade vår första “dejt” den 10:e december 2006. Vi gick tillsammans genom stadens julmarknad, hand i hand. Jag minns att när min mamma kom och hämtade mig från julmarknaden så skrattade hon åt mig, jag luktade på min vante, för att den luktade som honom. En liten förälskad 13åring.
Sen den dagen har vi varit ett, varje dag sen dess har vi delat ♡
Och den 16 augusti 2015 fick vi våran ögonsten, vår son Milton ♡
I våras/somras gick vi dock igenom en otroligt jobbig tid. En sjukdomstid som innebar många sjukhusbesök och ambulansfärder.
Den tiden testade oss verkligen, men vi väljer att se positivt i efterhand på allt ont vi varit tvungna att gå igenom, att allt detta hemska vi fått genomlida iallafall har fått oss mer sammansvetsade än någonsin. Vi vet att inget kan dela på oss, och vi mår bäst när vi får vara tillsammans, även om det innebär att ta med godispåsen och ha fredagsmys från en sjukhussäng. Bara vi får vara med varann.
Den 10:e december 2016, alltså iår. Firade vi 10 år tillsammans. Då gick han ner på knä och frågade om jag ville bli hans fru Rosö, dela varje dag med honom resten av livet.
Efter ett tufft år står vi nu här, i årets slut, friska och tillsammans, och ska gifta oss! Nu ska vi äntligen bara få njuta av varann och ha detta roliga att se fram emot tillsammans ♡

…Och jag behöver inte ens nämna att få gifta sig i en Ida Sjöstedt vore en dröm? Att FÅ just dessa SÅ viktiga detaljer i den finaste dagen i livet vore helt galet. Och att få designa min egen ring, som jag ska bära resten av livet för att stolt visa upp att jag är Jacks fru skulle vara den allra finaste gåvan någonsin. Jag hoppas ♡

Hej Kenza,
Jag har läst din blogg i många år men det första gången jag skriver. Det är inte för min skull utan för att min lillasysters och hennes sambos skull.Jag hoppas verkligen på att hon vinner klännigen och ringen för det förtjänar hon verkligen.
Min syster och hennes nuvarande sambo träffade för drygt 2 år sen på deras dåvarande arbetsplats. Min syster hade precis gjort slut med sitt ex som hon var i förhållande i 7 år och det sista hon tänkte på var att hoppa in ett nytt förhållande. Men denna mannen blev störtkär vid första ögonkastet och bestämde sig för att visa sin kärlek för henne oavsett vad än som krävdes.Trots att hon avvisade honom på gång och gång pga sin rädsla att bli sårad igen så lyckades han vinna hennes hjärta till slut efter ett helt års kämp.
Idag har de varit tillsamnans ett år snart, flyttat ihop och lever lyckliga. Nu är min syster gravid och vill gifta sig innan barnet födds.
Hennes sambo sliter ihjäl sig på jobbet för att kunna ge henne en fin ring och ett dröm bröllop. Min syster och hennes sambo har givit så mycket av sin kärlek och tid till samhållet,båda två jobbar hårt med att hjälpa de ensam kommande barn i Sverige.
Hade de vunnit klänningen och ringen så hade det vart det bästa som kan hända de innan barnet födds. Det här två fina människor som fötjänar det bästa för att de ser allt & alla med respekt och hjälps åt på alla håll.
Ha en god forsättning!

Hej Kenza!

Wow vilken tävling!
Jag och min blivande man träffades för snart 4 år sedan. Allt började i en liten stad då han såg mig via gemensamma vänner.
Jag är inte född i Sverige, utan flyttade hit från Mellanöstern när jag var 9 år gammal.
När jag träffade honom för första gången, efter många om och men, så visste jag på en gång hur otroligt det var att min partner för livet var född just här, så långt bort. Jag trodde varje sekund att allt var omöjligt och att han aldrig kunde bli min pga våran kultur och skillnaderna mellan våra traditioner.
Jag samlade mod länge, och efter 1 år lite drygt så talade jag om för mina föräldrar att jag har träffat mina drömmars man, men han är svensk.
Men min far bara såg mig i ögonen och talade om för mig att skita i vad våran släkt och alla andra tyckte eller sade, och att han ville träffa Erik. Det var den största lättnaden jag känt i mitt liv.
Idag är vi förlovade sedan 1,5 år sedan tillbaka och har tillsammans precis köpt och flyttat in i vårat första hem.
Ingenting har varit enkelt när det kommer till oss förutom den grandiosa kärlek vi känner för varandra.

Att vinna denna tävling vore ännu en dröm i upplevelse gången.

Tack, Bana

Hi kenza, first of all, thank you so much for this giveaway, it’s such a beautiful opportunity for brides to be who don’t necesseraly have a lot of money.
My fiancé and i met a year ago. I was so depressed following to a rupture which broke me. I met him at university, he was (and still is) a good an old friend of some of my university friends, and one day, between two courses, he decided to come and have a seat with his old friends, who was mine too, and i was Also here.
We were all talking about my heartache and, even if i didn’t know, je started to make jokes with me to make laugh, in a word, we were meeting.
2 weeks later, after nights and nights talking on the phone and seeing each other at university, we went to a restaurant and he kissed when i really didn’t expect it. We have stayed minutes and minutes without saying a word, just looking at each other with the conviction that this story was going to be the story.
From that day, we keep falling in love a little bit more everyday.
We have a spécial relation, because we knew from the day of our meeting that we were soulmates, we are too similar, words can’t describe this, this feeling of security and to be loved forever.
He always surprises me with roses (one more by month passed together), he often writes letters to me, he has even drew our future house.
He is the one, the man of my dreams, the men thy réalise all my dreams, he is romantic and respects me so much.
He proposed the day of our one year, early decembre, even if we are still at studies, because we needed to move on the next step of our relation.
We LOVE each if he sont much, being away from him even one day makes me sick. After one month of dating, we had already planned all our future, because we wanted and still want the same things in life.
As students, our parents Will help is for the wedding but it would help a lot if i could woon this dress with this ring, i would finally jave my princess dress and it would be that less to pay for the wedding.
I really hope to win, it would help me a lot and make meeee soooo happy.

Sarah.
[email protected]

I met him on a plane. I’m a flight attendant. He was sitting in front of my jumpseat. We started to talk and he gave me his number before he disembarked. That’s how it started. Now it’s been a couple of years together. I’m trying to change airline to do short haul flights only (or change job) to be able to see him more often. We have projects and my job doesn’t make it easy. Long story short!
Bisous !

Wow vilken chans att få bära Ida Sjöstedt på mitt kommande bröllop. Jag och min fästman Patrik träffades för snart 5 år sedan (jag är 25). Jag hade aldrig riktigt vågat ta steget att bli tillsammans med någon, och alltid fallit för “the bad guys”. Så en kväll gick jag förbi denna underbara kille och tänkte bara “honom ska jag ha”. Att det dock tog ett halvår för honom att bli övertygad är en annan historia! ;) Vi har nu varit förlovade i snart 3 år och ska gifta oss sommaren 2018. Patrik gick ner på knä på en strand i Kenya efter solnedgången och jag har inte tvekat en dag sedan dess. Han är en riktig romantiker även om han inte erkänner det själv! Jag studerar och har därför inte så stor budget för en Ida Sjöstedt klänning, vilket vore en DRÖM att få bära. Dessutom kommer den inte bara bäras en kväll – utan två – då vi även ska ha ett bröllop i Patriks pappas hemland i Iran! Jag känner igen mig mycket i dig och Aleks förhållande, även om inte jag är en storbloggare såklart! ;) Jag vet ej om du kommer ihåg detta men du kommenterade med “??” när jag berättade att min pojkvän såg ut som din haha! Önskar er all lycka för erat kommande bröllop, bara det är en dröm i sig att få följa efter alla år :) Kram på dig Kenza, önskar Jacqueline och Patrik.

Vi träffades i Thailand, han jobbade med dykning och jag tog mitt dykcertifikat på samma dykskola där han jobbade. Vi träffades och började umgås direkt, jag blev förälskad direkt. Han var den finaste människan i hela universum och jag kunde inte släppa min blick från honom. Vi bodde där efter i Thailand tillsammans ett år och vi båda jobbade med dykning. och nu i höstas när vi åkte tillbaka till samma ställe på semester så friade han UNDER VATTNET, när vi dök. Det var det mest romantiska ögonblick, han tog fram ett stort plakat under vattnet och frågade om jag ville gifta mig med honom, och medan vi var under vattnet hade resten av personalen dekorerat båten så när vi kom upp var det ballonger och blommor överallt, tårta och champagne och solen sken. Jag kunde inte vara lyckligare.
Och att få bära den här klänningen på våran dag hade varit min största dröm!

Hej du vackra och kloka kvinna!

Men alltså, vilket sammanträffande att jag och min fästman pratade om att börja planera detaljer inför vårt kommande bröllop. Och så får jag syn på din fantastiskt generösa giveaway. Det måste vara ett tecken :)

Jag och min ljubav träffades för 7 år sedan och herre min je vad mycket som hänt sedan dess. Allt började med att M (min fästman) och jag hade en gemensam vän med på Facebook som vi båda skrev med, men vi två kände inte varandra då. Dock visste jag vem han var, han var den där lokal-rappar-kändis-hunken som alla brudar ville ha. Förutom jag förstås. Det var verkligen inte min typ och jag tänkte inte ens på att han existerade förrän han först petade mig på Facebook. Ja, alltså “poke” var ju lite halvt poppis back in the days. Han peta, jag RÅKADE peta tillbaka av misstag och förstod det inte själv förrän han skickade ett PM-> “Aj, you poked me right in the eye” jag minns ännu idag vad jag både kände och tänkte när jag såg det. Jag svarar, “Eh, you started it” Svarade mest pga irritation över att han minsann skulle veta sin plats att det var HAN som började. Ångrade ganska fort efteråt att jag svarade med tanke på att jag startade någonting som kom att bli någonting jag aldrig trott jag velat ha. Jag som bara ett halvår innan blev singel ifrån ett destruktivt förhållande och redo för att partaja, resa och hitta mig själv. Jag var precis fyllda 21 år och livet började då för mig. Och det var precis det som hände. Minst sagt.

Facebook konversation fortsatte, M fortsatte att ställa massa frågor, följdfrågor och skrev romaner om precis allt mellan himmel och jord. Jag svarade i början med enbart ett ord men orden förlängdes ju mer tiden gick och desto mer intressanta hans frågor var. Han frågade ifall han kunde få min MSN och vi fortsatte konversation efter konversation på MSN. Han berättade om sig själv, sin familj, vänskapskrets, jobb (han var då en mycket stolt gymnasielärare i media och idrott) hade en stor passion för musik och sysslade med att producera beats vid sidan av. Upptäckte ganska fort att vi hade en del gemensamt, bland annat musiksmaken, så vi började dela musik med varandra. Allt var egentligen väldigt oskyldigt och vi blev vänner. Enligt mig förstås. För just där och då vägrade jag erkänna att jag fann honom intressant och att jag överhuvudtaget kände någonting för en främling jag aldrig träffat live. Men det var spännande så jag fortsatte att prata med M då jag någonstans ville se vart detta skulle leda. Fann jag kanske en vän för livet? Även om det nu skulle bli så att han inte var boyfriendmaterial. Veckor blev till månader och dagar blev till nätter. Vi pratade alltså JÄMT. Och nu orkade vi inte vänta tills vi kom hem från våra jobb och till våra datorer, så vi uttökade internet tiden i mobilen (ja, man fick köpa till det) så vi kunde skriva till varandra åtminstone på Facebook när vi hade tid. Nyfikenheten förvandlades till pirr i magen och jag accepterade till slut hans 52737392e fråga till att få videocama med mig, nattetid med såklart. Han ville inte se en sminkad och fixad tjej, han ville se hur jag såg ut bakom all utklädnad. Och det fick han. Vi skrattade mer och mer för varje camsamtal och vi insåg att vi hittat en ny vänskap hos varandra. Inte en endaste gång innan hade M slängt upp en kommentar om mitt utseende (vilket jag var van vid att få utan killar som jämt skulle ragga) men inte M, han hade och har en stor respekt för kvinnor. Men så en eftermiddag satt jag i köket åt mat och camade med honom, varpå det blir tyst och han från ingenstans säger;
“Alltså, gu vad du är underbar. Och du är så jädra vacker med dina stora mörka ögon, ditt söta leende och din grop i hakan som jag också har,att jag inte kan sluta titta eller tänka på dig”
plötsligt satt jag i stolen med hela munnen fylld med bulgur och sås och kunde inte få fram ett enda ord. Det jag kände där och då tog plötsligt över hela mig så mycket att jag blev mållös mest av mina känslor än hans ord. Herregud..har jag fått känslor för en kille som jag inte ens har träffat?!! Hjälp. Och jag skulle ju inte ha någon förhållande alls mer. Hjälp igen.

I ren panik stänger jag av datorn och intalar mig själv att jag inte tycker om M. Han hör av sig, jag svarar inte. Kan-inte-bli-ihop-med-en-kille-igen-och-ta-risken-att-bli-sårad-igen. Nej!
Jag fick alltså kalla fötter. Dagarna gick och någon gång då och då hörde han av sig, precis som vanligt, med en länk pål en grym låt eller en historia om vad han gjort med sina kids under dagen (gymnasieelever) ibland kunde jag få ett sms som “såg dig på bussen, fan vad fin du e” men jag svarade aldrig, men han gav heller aldrig upp. Haha. Typiskt M.

Jag fortsatte att festa på helgerna, en lördag var det latino tema på en klubb i stan, vi var såklart på plats. Jag och mina girls. Han var där, med sina boys och hela magen vred sig när jag såg honom. Fjärilarna som bodde i magen under dessa fyra månader vi hade pratat med varandra hade utökat sig och blivit fler och starkare.
Jag tyckte att han var det hetaste jag någonsin skådat. Men bara fyra månader tidigare sa jag att han överhuvudtaget inte var min typ av man när jag såg hans bilder. Jag drogs dessutom till män med hår. M var alltså allt det jag inte sökte efter utseendemässigt, och eftersom man ögat ser ju utseendet först så fann jag ingen attration i början. Men där på klubben vid baren stod jag och nästan dreglade på min söta paljettklänning. M kommer fram till mig och mina vänner, hälsar väldigt gentleman-aktigt på mig (kram och puss på kinden) samma med mina vänner och ger oss en komplimang. Precis som om vi känt varandra för alltid och absolut inte det minsta awkward. Han är sex år äldre än mig och han visade klart och tydligt att han var en äldre MAN då. (Jag var van vid yngre pojkar tyvärr) ?

Han presenterar oss för sina vänner och frågar vad vi vill ha att dricka. Här insisterar han alltså på att vi skall umgås med han och hans vänner den kvällen. Jag låter mina tjejer bestämma och de verkar inte ha något emot det då de har retat mig länge för att vara kär i M och att jag lever i förnekelse. Haha. Vi sitter vid eget bord nu och pratar på och skrattar på rätt bra hela gänget. Ca två timmar senare står min ena tjejkompis och dansar med M vän och den andra tjejkompisen står vid baren på övervåningen och pratar med en kille hon träffat vid utgången. De blev sedan ett par. Jag hade druckit tre drinkar under de timmarna var redo för damernas.
Jag reser på mig och går bort mot den långa korridoren, går in, kissar, fixar till sminket och håret efteråt och går ut. Kommer ut i den långa korridoren och möter Ms blick. Han kom ut ur herrarnas på andra sidan samtidigt som jag. Men istället för att vända om och fortsätta gå mot utgången går han mot mig och jag stannar till.
Plötsligt står jag lutat mot en vägg och hans ansikte så nära mitt att jag nästan kan känna hans små ljuvliga läppar. Vi säger inte ett ord på hela ögonblicket. Helt plötsligt hör jag mig själv tänka medan han står och tittar på mig (vi är båda nyktra)
“Va fan gör han? Det är bäst för honom att han kyssar mig här och nu…annars gör jag det” haha.

M -> ” Sedan första gången jag såg din profilbild har jag inte kunnat sluta tänka på dig. Jag känner på mig att du är unik och gjord för mig”
Jag -> Jaså? (Dör inombords och tänker att det känns som jag är med i en romantisk komedi)
M -> Får jag lov att kyssa dig?
Jag -> OMG, OMG!!! Vad ska jag svara? Pep fram ett litet ja.
Kan tillägga att det var de godaste läpparna jag någonsin smakat.
Nu fanns det ingen återvändo, jag kände det på mig det han sa om mig fast tvärtom, han var gjord för mig och det visste jag med.

Två år senare flyttade vi ihop. Tre år efter det friade M till mig.
Han gick ner på knä på min favorit restaurang och förklarade sin kärlek för mig. Han började och avslutade med samma mening som den kvällen hab först kysste mig på klubben.
” Sedan första gången jag såg din profilbild för fem år sedan har jag inte kunnat sluta tänka på dig. Jag känner på mig att du är unik och gjord för mig. Vill du gifta dig med mig och bli mamman till mina barn my love”
Efter att jag givetvis svarade Ja, fick jag världens sötaste ring som jag hoppas på att kunna komplettera med en vacker vigselring.

Nu två år efter förlovningen ligger jag här bredvid min kärlek, i vårt nyköpta hus bredvid vattnet och skogen i vår lilla “nya” stad. Jag ligger och killar honom på ryggen för att det är det bästa han vet. Vi har precis varit inne i rummet bredvid vårt och tittat till våra ljuvliga små bebisar som kom till oss i april i år. Efter en lång, intensiv och känslomässig berg&dalbana med barnakämpande blev vi äntligen välsignade med, inte en, utan två små perfekta liv. M är världens bästa pappa till våra små flickor och han kommer att bli världens bästa make. Utan tvekan. Han är vår klippa.

Bröllopsplanerna har vi varit tvungna att lägga på hyllan pga den känslomässiga resan kring karusellen med barnverkstaden. Men nu har vi börjat ta tag i dessa planer och är mer än redo att få vidga ut vår kärlek i större form. Jag vill ingenting annat än att spendera resten av mitt liv tillsammans med M som min make och pappan till våra barn. Men jag skall icke försköna det, att ha tvillingar kostar, inte lite heller. Och de tar upp i princip all vår vakna tid. Och eftersom M jobbar mycket (egenföretagare) så är jag hemma med tjejerna mest och på heltid. Vi har icke satt något datum ännu men planerar att ha ett enkelt litet bröllop eventuellt till sensommaren. Vi tänker kontakta en weddingplanner eventuellt.

Så att få äran att utses som vinnare av denna fantastiska gåvan du skänker oss läsare Kenza, vore rena drömmen just nu mitt i mitt kärleksfulla men också mycket intensiva lilla kaos.
Att få veta att två av de största deltaljerna på bröllops-to-do-listan är avbockade. ??? Wow, får gåshud bara jag tänker på det.
*Håller tummarna här hemma*

PS. Tack för att du alltid är en fanatiskt förebild och för att du alltid är så genuin Kenza. Ljubimo te ; ) och vi önskar dig och din soon-2-be husband all lycka och fortsatt kärlek i all framtid.

Hej Kenza, I’ve been with my fiancé for 11 and half years now and we just welcomed our first baby earlier this summer. The story of how we met gotta be traced back to almost 3 decades ago when his mom and my mom became friends both living in a foreign country. They met each other while taking the babies (us) out in a neighborhood playground:) Growing up we didn’t hang out that much as we lived in different countries until we were grownups that’s when we met again and fell in love until today.

Hi, not sure it this will work for people not living in Europe but I met my partner when I was 16, we been together now for almost 16 years, of which 9 years have been long distance and not just regular long-distance but him in Australia and me in Canada. We have been through a lot and there were times when we both threw in the towel because it was too hard. In my culture, I should have been married at 23-24 MAX but here I am at 32 still waiting to be reunited with my love ( he is still in Australia). We are planning our wedding this summer and as he is a medical student, his loans and me taking care of my mom makes it very hard us to have anything too glamourous. Hope we win but to who ever wins! Congrats, what a thoughtful give away!

Vi träffades första gången i lågstadiet när han som nyinflyttad började på klass två. I högstadiet blev vi kompisar och var i samma kompisgäng hela gymnasiet. Båda har haft andra förhållanden vid sidan om vår vänskap och det var först när vi var runt 20 år och samtidigt singlar som han på en nyårsfest kysste mig vid tolvslaget. Detta blir nu imorgon exakt åtta år sedan och i oktober 2017 har vi vårt bröllop. Jag tycker att det skulle vara fantastiskt att vinna priset! :)

Vilken fantastisk tävling! ?

Jag och min kärlek träffades på en fest 2008, vi hade gått på samma skola innan men aldrig lagt märke till varandra. Det blev dock inte vi 2008 då han samtidigt träffade en annan och vi bestämde att vi skulle lägga allt på is, men när man har träffat den rätta kan man inte släppa den personen och sommaren 2009 blev det äntligen VI ❤️ vi har även hunnit ha distansförhållande några år under tiden jag studerade på annan ort och jag är så glad att vi har klarat av det och aldrig hindrat varandra från att göra saker. När jag sedan var färdig med skolan och fick jobb i den nya staden flyttade han dit och vi spenderade ett år ihop där. Nu har vi dock flyttat tillbaka till vår barndomsstad där vi båda har våra familjer och i vår börjar vi bygga vårt drömhus!!

Vi har varit förlovade sedan sommaren 2009, då var vi utomlands för första gången ihop för att vi skulle flytta ifrån varandra och sista kvällen kom frågan från ingenstans (vi var väldigt unga då så detta var inget vi ens hade pratat om tidigare) :) Tanken har alltid varit att vi vill gifta oss så snart vi flyttat hem igen men med ett husbygge framför oss har det tyvärr blivit att man skjuter fram det för att hinna planera det perfekta bröllopet och även hinna spara till det. Skulle jag vinna denna tävling skulle jag överraska min livskärlek med att fria själv och säga att drömklänningen och ringen är färdig och att vi kan börja planera när vi vill samla vår familj och vänner. Det skulle vara sååå kul att få överraska honom med detta då det är han som har dragit det stora lasset när det gäller huset. Och jag vill inget hellre än spendera mitt liv med honom ?

What sort of crazy love story starts with “we met when someone wrapped a giant snake around our necks”? But that sums up the relationship between me and my fiance… a little unconventional. We met in Melbourne, Australia, where we were on an exchange semester back in our school days (he is from Germany). The first day of school, the university had exotic pets that you could pick up, and that included having a snake wrapped around your neck… it just so happened that I was wrapped up with the future love of my life. We became friends then quickly fell in love while in Australia, but I didn’t think it would ever work once we returned back to our home countries.

People had warned me against ever doing long distance, and the idea of a long distance relationship never appealed to me, but I just couldn’t turn down Alwin’s blue, puppy-dog eyes. We spent four years in a long-distance relationship, seeing each other only in the summer and over Christmas, before we finally graduated and he was able to spend a full year living with me here. It was marvelous to spend a full year with him, and just when we were starting to enjoy a “normal” relationship, his Visa expired and he was forced to return back to Germany! I have started a graduate program for school here, so back to our long-distance relationship it seems!

Just before he had to return to his homeland, we celebrated our time together with a trip to Iceland, where he proposed just hours before boarding his flight! So now I’m experiencing an unconventional engagement – living alone but planning my wedding :)

I’m so excited for you and your fiance, and I’m excited to see what’s in store for me and mine.

All the best for 2017!

Jag och min fästman träffades första året på gymnasiet. Då vi båda hade gått om ett år och hamnade i samma klass. Han blev kär i mig direkt från första dagen. Vi blev sedan ihop på hans födelsedag i maj ett år senare. Då jag fick ta första steget då han var lite väl blyg och försiktig av sig ? Efter detta så har vi gått igenom en del som gjort att vår kärlek blivit starkare för varje bakslag vi haft.
Jag själv är levertransplanterad, vilket jag gjorde då jag endast va 16 månader gammal. Sen visade de sig att vi har svårt/kan inte få barn naturligt. Så båda våra barn är via IVF (assisterande befruktning). Där första graviditeten tyvärr slutade med att vi förlorade vår första son mitt i graviditeter. Dottern som oxå blev till via IVF kom 3 månader förtidigt och svårt lungsjuk sitt första levnadsår. Va en jobbig tid som stärkte vår kärlek något enormt. Men samma året efter kom nästa bakslag då regeringen vill bygga en elledning som skulle gå precis där vi bor (hus är helt nybyggt, vilket vi gjorde under tiden som vi låg på sjukhuset med dottern) detta skulle innebär att dem skulle riva vårat nybyggda hus. Vi gick i ovisshet i flera år, vilket tärde på förhållandet. Men även detta visade att vår kärlek är stark.

Så nu är det planerat att vi ska gifta oss 9 september 2017:)

Denna givaway skulle göra så mycket för oss ?

Hej Kenza!

Den fantastiska Ida Sjöstedt-klänningen är ju helt underbar! Jag har letat efter en bröllopsklänning länge, länge och har haft svårt att fastna för någon. Det finns helt magiska klänningar som jag mer än gärna skulle vilja ha men de är oftast långt över min budget, så även denna.

Till sommaren ska mitt livs kärlek och jag gifta oss, vilket är helt sjukt för mig att tänka på när jag för 5 år sedan inte ens trodde på kärlek. Jag hade så många misslyckade relationer runt omkring mig att jag helt hade bestämt mig för att det var omöjligt att vara lycklig med någon. Den mest misslyckade relationen av dem alla var mina föräldrars. Vår familj var just då på väg att slitas i stycken och jag mådde väldigt dåligt. När det var som värst klarade jag inte av att vara ensam hemma med mina tankar mer än några minuter. Jag bodde då tillsammans med mina två bästa vänner, och en dag när jag kom hem från skolan var de båda i en park nere i stan och grillade. Jag cyklade snabbt dit och hittade gänget de var där med men inte dem. I all min ångest höll jag nästan på att få panik när jag tillslut hittade en annan vän som jag lättat började prata med. Han presenterade mig för mig en kille jag inte hade träffat förut och jag föll direkt. På riktigt alltså, vid första ögonkastet. Mitt dåliga mående och kassa självkänsla fick mig dock att snabbt dra mig undan, men vi fortsatte att springa på varandra i olika sammanhang och ganska snabbt började vi dejta. Han var helt olik någon annan person jag någonsin träffat. Svaren på vad jag sa var aldrig de slentrianmässiga jag förväntade mig, utan alltid med genuin eftertanke och omtänksamhet. Han tänkte på ett annorlunda sätt och fick mig att se saker med nya ögon, och efter flera år var det till stor del med hjälp av honom som jag lyckades lappa ihop relationen med min familj.

Bara några veckor efter att vi hade träffats skulle jag fly landet, vilket jag hade bestämt sedan många månader tillbaka. Jag skulle ta ett studieuppehåll och resa till USA, och därefter fortsätta runt jorden. Dagen jag åkte kunde jag inte hålla tillbaka tårarna trots att vi inte alls kände varandra särskilt väl. Efter ett par dagar i USA ringde han plötsligt och bad mig svara ärligt på om jag skulle bli glad om han kom och reste med mig. Glad? Jag blev överlycklig! Så på en roadtrip genom södra USA:s fantastiska landskap började vi lära känna varandra på riktigt. Vår relation blev snabbt djup. Jag tror det beror på att vi gick från att ha träffats inte mer än 15 gånger tidigare till att spendera tre veckor dygnet runt tillsammans i en bil och ute på riktiga äventyr.

När de tre veckorna var slut reste han hem igen, till jobbet som väntade. Jag grät ordentligt även nu när vi skiljdes åt. Så fort han kom hem började vi planera nästa resa tillsammans och 4 månader senare åkte vi till Nya Zeeland tillsammans, och därifrån hem till Sverige. Hans pappa mötte oss på flygplatsen. Pappan hade då precis blivit sjukskriven för lunginflammation och var därför ledig när vi landade med flyget. Efter resan var det inte många nätter min nyfunna kärlek och jag sov utan varandra. Han bodde på samma gata och vi började snart planera att flytta ihop. Men nästan exakt 6 månader efter att vi kom hem från Nya Zeeland stod vi på hans pappas begravning. Lunginflammationen visade sig vara en aggressiv form av lungcancer. Killen som hade fått mig att tro på kärlek försvann långsamt framför mina ögon och ersattes av en tyst, lågmäld och orkeslös person. Trots att vi flyttade ihop tvivlade jag många gånger på vår framtid eftersom tillvaron hemma blev så grå och stilla. Jag hade svårt att nå fram till min kille och kände mig maktlös. Men jag gav inte upp. Det tog faktiskt ett par år innan depressionen började krypa tillbaka och livsgnistan återvände till hans ögon. Själv minns han inte mycket av den grå tiden, och det är nog lika bra.

Tillslut pluggade jag klart och vi flyttade för ett drygt år sedan till Göteborg där jag friade en grå decemberdag. Jag blev så nervös när jag skulle göra det att jag började gråta och knappt fick fram orden. Jag tyckte själv att jag förstörde ögonblicket men han tyckte tvärtom, och blev rörd över att jag var så känslosam. Efter allt vi har gått igenom med båda våra familjer känns det som att vår relation är så stark som den kan vara. Många av mina vänner har faktiskt sagt att vi är det enda paret de tror kommer hålla ihop livet ut. Och det är något jag hoppas av hela mitt hjärta. Det har varit en stundtals knölig väg men nu är vi otroligt samspelta. Jag är så glad över att nu få planera vårt bröllop. Att ha gått från att inte tro på kärlek till att få gifta sig med sin bästa vän, vilka resa!

Hej Kenza,

Ja hur ska jag börja?
Man kan väl säga att de fyra åren jag har varit med min fästman har varit de bästa någonsin.
Allt började då jag startade jobba på ett callcenter för fyra år sedan. Jag utvecklades snabbt på jobbet och så snart jag blev supervisor på företaget, var det några som såg till att jag inte längre skulle trivas. De försökte mobba ut mig och trampade på
mig varje dag. Samtidigt var det en kille som alltid ställde upp för mig och hjälpte mig varje sekund. Denna killen är idag min fästman.
Han kom alltid till jobbet och överraskade mig med presenter och blommor, varje dag gjorde han något fint för mig för att jag skulle må bra.
Redan 10 månader efter vi blev tillsammans fick min pappa en hjärnblödning i Grekland. Mattias min älskade stod hela tiden vid min och även vid min familjs sida. Han låg i koma i 1,5 månad och kunde sedan efterhand flyttas till Sverige.
Mattias har inte lämnat mig en enda gång, fast jag var så förstörd under en längre tid.
Jag fick en depression, men han lyckades vända min värld upp och ner!
Allt har varit tufft både med en massa sjukdomar och samtidigt skulle jag hantera att plugga till sjuksköterska. Mattias har verkligen fått mig att se värdet i livet, fast man nästan inga pengar har.
Det har varit tufft att plugga samtidigt som pappa skulle börja lära sig allt igen och var genom en lång resa med rehabilitering. Jag fortsatte kämpa med plugget och Mattias stod hela tiden vid min sida. Idag har jag bara 6 månader kvar tills jag är färdigutbildad sjuksköterska.

d. 12 maj 2015 på vår två års dag och nästan tre år efter vi träffades, friade mitt hjärta. Han planerade först en promenad på stranden och sedan när vi kom hem tog han ögonbindel på mig, han tog min hand och ledde mig mot vår balkongdörr.
Sedan stod han på ett knä och friade. Han hade även överraskat med en förlovnings fest efter jag såklart hade sagt ja. För nere i trädgården stod hela min släkt och hans samt nära vänner.
Idag har vi bokat lokal till vårt bröllop som ska hållas i maj 2018. Det har varit tufft med pengar och vi måste hinna spara innan vi har råd med bröllopet. Det ska hållas i en vacker trädgård i skåne.
Jag måste tillägga att han är allt jag någonsin drömt om, den som håller ihop mig och får mig att fortsätta kämpa för utbildning m.m.

Sarah och Mattias bröllop maj 2018

– Lämna en kommentar till detta inlägg där du berättar om hur du och din fästman/fästmö träffades och lite om er och er kärlekshistoria.

Første gang jeg så min forlovede var da vi begge gikk i 6. klasse på barneskolen, men på hver våres skole. Han var en typisk kjekk fotballgutt, og jeg var en litt mer klønete og rødmende jente. Siden den dagen ble jeg trollbundet av han. Jeg fikk tak i telefonnummeret hans, og sendte massevis av meldinger både dag og natt – jeg tror han kanskje ble litt skremt, men vi hadde hele tiden en litt flørtene tone. Årene gikk, og vi fortsatte å sende meldinger, men ingen av oss turte å snakke til hverandre. Da vi begynte på videregående skole havnet vi i samme klasse, og da løsnet det heldigvis for oss også. Vi ble omsider sammen i 2010 – 3. klasse på videregående, og har vært sammen siden det. I år fridde han til meg, og det er det fineste jeg noen sinne har vært med på. Vi gifter oss til sommeren på en svensk herregård, og hva hadde vel vært mer passende da enn en svensk-designet brudekjole? Da vil jeg virkelig føle meg som en prinsesse når jeg sier ja til drømmemannen min! Åh som jeg gleder meg til livet videre med han!

Håper virkelig jeg har vinnerflaks denne gangen.

Stor klem!

Jag och min fästman kommer från samma lilla stad och vi har gått på samma skola.
Men det va inte förrän flera år senare jag fick upp ögonen för honom. Det var en helt vanlig torsdag på Ica som han kom gående mot mig med ett stort leende. Jag minns att jag tänkte “men Gud vad snygg han blivit!” Men jag vågade inte le tillbaka och vände bort blicken. Senare på kvällen beklagade jag mig över hur feg jag var till min bästa tjejkompis.
Men dagen efter satt jag med Tinder, nyfiken över att se vilka i vår lilla stad som dök upp. Undermedvetet ville jag säkert att killen från Ica, som blivit så snygg, skulle dyka upp. Och det gjorde han! Jag swipa höger direkt och en vecka senare gick vi på vår första dejt. Jag va så nervös att jag inte kunnat äta på två dagar. Vi sågs för att ta en öl, och satt och pratade i nästan 5 timmar. Sen den dejten har vi varit störtförälskade och oskiljaktiga!
Nu har vi varit ett par i ett och ett halvt år och för tre månader sen friade han till mig, min stora kärlek! På min 25årsfest gick han ner på knä inför alla mina närmsta vänner och familj. Han citerade Beyonce “If you like it then you better put a ring on it” och frågade om jag ville gifta mig med honom!
Jag har aldrig varit i sånt kärleksrus tidigare, high on love!
Att jag ska få spelades hela mitt liv med denna man gör mig så lyckligare än jag trodde va möjligt, men jag blir tårögd bara av att tänka på att få bära en sådan vacker klänning på vårt bröllop och känna mig som världens vackraste på vår mest minnesvärda dag i livet. Sen att dessutom kunna se ner på en helt otroligt fantastisk ring på mitt finger varje dag hade gjort mig så otroligt glad och tacksam. Det är verkligen ringen jag allltid drömt!!

Jag ska precis börja min drömutbildning till sjuksköterska och vårt efterlängtade bröllop kommer ta lite extra tid att spara ihop till, men om med denna ring och klänning hade blivit vår kommer jag inte kunna vänta! Då blir det ett sommarbröllop 2017!

Pussar kramar och kärlek från Amanda

Hej Kenza! Vilken tävling och vilket pris! Måste vara alla tjejers stora dröm ?

Jag och min fästman Sebastian har varit ett par i lite mer än 4 år, men vi träffades mycket tidigare än så, vi umgicks faktiskt i våra tonår och hade någon berättat för mig att det var honom jag skulle gifta mig med när jag var 13 år hade jag skrattat ihjäl mig!
Efter ett par års uppehåll från varandra så träffades vi igen och då var det helt annorlunda, vi fastnade för varann direkt och det har nu varit vi sen dess. Vad som hände vet jag faktiskt inte men det bara blev vi.
Sebastian är en fantastisk människa. Jag har två barn sen tidigare och han har tagit till sig mina flickor på ett underbart sätt och är bara helt fantastisk.
Han friade till mig för ett par veckor sedan och bröllopet är planerat till augusti nästa år. Vi har inte den bästa ekonomin så att få vinna detta vore en stor dröm, och jag skulle kunna få bli den prinsessa min prins förtjänar på våran stora dag!
Lycka till med ditt bröllop och ha det gott! Kram Linda

Jag träffade min kärlek en höst för några år sedan, via gemensamma bekanta på… *trumvirvel*… INSTAGRAM! Efter mycket like’ande och kommentarer fram och tillbaka, så tog han initiativet till att ses över en kaffe. En kaffe som skulle rundas av efter en timme pga jobb – men som slutade i fem timmars fantastisk connection och konstant babblande i streck. Det var något med den här unge mannen som jag inte sett i någon annan förut. Han var så trygg. Så säker, ödmjuk och målmedveten. Jag älskade det och bara visste direkt. Så klyschigt men sant – det här var Han. 2 veckor senare bjöd han ut mig på middag, och vi blev sittandes kvar långt efter stängning. På detta datum återkommer vi numer, till samma restaurang, varje år. Det var liksom vår första riktiga dejt och har blivit en mysig liten tradition som jag hoppas ska leva kvar i minst 40 år till.

Vår tid tillsammans har därefter präglats av både högt och lågt. Vi blev sambos. <3 Har peppat varandra i karriärerna, utbytt idéer och tankar. Vi har spenderat mycket tid ifrån varandra pga jobb, men alltid sett till att få den där fina kvalitetstiden ihop. Vi har infört små traditioner som charkis-söndag och champagne-torsdag som håller i sig än idag, kommit varandras familjer otroligt nära, gjort små utflykter och provat nya saker ihop. Med honom får jag vara precis som jag är, ha mitt eget jag och samtidigt vara en del av vårt Vi. För 1,5 år sedan inträffade något väldigt allvarligt i min familj, som jag trodde skulle få honom att lämna, då det skulle tära för mycket på oss. Men han stod kvar. Genom sjukhusvistelser och rättegångar. Dömde inte. Han höll sin famn öppen för mig att gråta i, varje dag, dygnet runt. Han grät med mig. Stöttade. Hjälpte oss att vara starka. Ville lyssna, prata och förstå. Att gå igenom den här krisen tillsammans, förde oss närmre varandra än vad jag någonsin trodde var möjligt. Samma år gick också en väldigt nära olyckligt bort i sjukdom och än en gång så påmindes en om hur skört livet faktiskt är. För oss alla. Att en aldrig vet vad som väntar. Men vad jag vet, det är vad jag har idag. Och bland många fantastiska människor i mitt liv, så har jag en fantastisk fästman – en person som jag älskar både villkorslöst och stort. Genom allt. Livet väntar inte. Han är den som jag inte vill vänta med, och den som gick ner på knä för snart ett år sedan och sa just det; att "med dig, vill jag inte vänta." För att det som vi genomgått tillsammans klargjort för vad som faktiskt betyder något – på riktigt. Så han friade. På ett stengolv hemma, utan ring. Och jag sa ja. Vi utbytte sedan ringar på världens vackraste lilla plats i Italien under sommaren som var och det är ett av de finaste minnena som jag bär med mig.

Och då livet inte väntar, så har han nu påbörjat sin drömutbildning och jag har startat upp ett eget företag. Ekonomin är därav allt annat än stabil – men vi är lyckliga och klarar av det; hjälps åt precis som alltid. Att få vinna denna giveaway vore alltså fantastiskt, med tanke på det just nu rådande ekonomiska tillståndet som omöjliggjort för oss att gifta oss till sommaren 2017, som först planerat. Målet är alltså sommaren därpå. Att få stå där, med den jag älskar, inför alla dem som vi båda håller av som mest – efter allt som varit – och i världens kanske vackraste klänning och ring, det är min önskan detta år. <3

(Tack Kenza för en så fin och härlig blogg! Och all lycka även till er med både bröllop och allt som ni tar er an. Kramar i massor!)

Wow vilken fantastisk give-away! Tack för att tänker på oss blivande brudar.

När jag såg honom där framför mig i toalettkön på festen kunde jag inte motstå att gå fram och säga hej, vem är du? Det är det bästa jag någonsin gjort.

Han blev lite överrumplad över frågan och vi började prata. Plötsligt var det min tur att gå in på toaletten, och när jag kom ut igen så stod han kvar där. Vi fortsatte att prata och tiden bara försvann, det var något speciellt med den där killen i toalettkön. Han var mannen i mitt liv!

Nu har vi varit ett par i fyra år. I augusti tog han mig till en liten idyllisk ö i skärgården, där på en stenig strand gick han ner på knä och frågade om jag ville gifta mig med honom. Jag sa JA!

Vi ska gifta oss 1 juli 2017 och det är fullt fart med planeringen. När jag såg brudklänningen på bloggen, så kände jag på en gång att det är DEN. Det är den jag har letat efter så länge, och drömt om att ha på mig på min stora dag.

Att få designa sin egen vigselring har jag knappt vågat drömma om, tanken på att det kan det bli verklighet ger mig så mycket hopp och fjärilar i magen. Det skulle vara en obeskrivlig känsla att få bära en vigselring jag själv har designat i hela mitt liv!

Vilket helt fantastiskt pris! Är helt säker på att detta kommer hjälpa någon som verkligen behöver och vill ha det och göra ett fint bröllop ännu mer magiskt. För oss hade det underlättat något enormt!
Vi bägge är endast 20 år men vi blev tillsammans när vi nyss fyllt 15, vi har inte lämnat varandras sida sedan dess.
Som små barn sågs vi ibland på luciafiranden mm. eftersom vi nästintill bor grannar (fast på landet så inte direkt grannar som man hade kallat det i stan). Vi umgicks aldrig som barn men en dag, 14 år gammal, började jag ta bussen till högstadiet (vi gick på olika skolor och kände alltså inte varandra) och i busskuren satt den sötaste killen jag sett. Liten och blyg så fick jag inte fram ett ord knappt men han började prata och vi gillade varandra och blev snabbt vänner. Detta trots att jag ibland knappt kunde säga något eftersom jag blev så nervös att jag fick helt torr mun och hade svårt att få fram ord. Jag minns det än idag, hur jobbigt det var men också hur väldigt lycklig jag blev varje morgon när jag såg att han också skulle åka buss in till stan.
Vi lärde tillslut känna varandra bättre och några dagar innan han fyllde 15 satt vi på bussen och han frågade om vi kunde bli tillsammans. Nu lite mer än 5 år senare känns det inte längre nervöst varje gång jag pratar med honom men jag känner mig mer och mer kär för varje dag som går och ofta frågar vi varandra hur vi kunde ha sådan tur så tidigt i livet. Är det meningen att man ska kunna känna såhär? Hela livet? Jag vet att vår kärlek bara kommer att växa mer och mer med oss. Vi har sett varandra växa upp till “vuxna människor”, förändrats och hjälpt varandra. Vi älskar varandra mer än vi trodde var möjligt och ser fram emot att spendera resten av våra liv tillsammans. Att vinna en bröllopsklänning som denna och en sådan ring (!!) hade betytt otroligt mycket för oss och vår framtid.
Tusen kramar och massor av lyckoönskningar till alla, så många fina kärlekshistorier man får läsa här!

Hej Kenza! Jag och min blivande man har träffats för 10 år sedan och vi har varit tillsammans sedan dess. Jag var 15 år och han var 17 år. Jag föll för hans leende direkt. Vi har inte haft det lätt och flera motgångar har livet bjudit oss på. Vi bodde i olika städer och hade distansförhållande fram tills jag blev 18. Men jag visste hela tiden att han är den rätta mannen och att vi kommer gifta oss en vacker dag. Vi flyttade tillsammans senare för att studera. Senare blev jag sjuk och många vänner försvann. Det känns som att när man blir det på riktigt slutar folk höra av sig som om de inte kommer ihåg dig längre. Men han fanns där för mig varje dag och tog hand och mig hur mkt han bara kunde. Jag älskar honom såå. Han är min själsfrände, vi kan varandra, han vet allt om mig och jag om honom. Vi har samma humor och vi hittar på dåliga skämt som bara vi förstår. Han är min och jag är hans för evigt. Våran största dröm är och gifta oss. Hoppas du kan hjälpa oss med att förverkliga denna dröm! /en trogen läsare som har läst din blogg sedan du började! ?

INFINITUM! Det är vår historia! För all evighet är det vi. Mot alla odds har vi kämpat år ut och år in, och trotts motgångar har vår kärlek bara växt sig starkare. Jag är glad att jag inte lyssnat på min familj eller vänner utan bara på mitt hjärta och han likaså. Det har funnits tider då vi inte haft många vid vår sida, men vi har alltid följt våra hjärtan och det visade sig vara rätt. Vi har alltid vetat att det är vi för alltid! Vi har alltid vetat att vi skulle besegra alla motgångar och allt som stod i vår väg. Vi är kärlekens krigare 
Vi träffades för 8 år sedan på en försfest hos min syster genom en gemensam vän som också tränade thaiboxning. Våra år tillsammans har gjort oss starkare, klokare och visare. ”I nöd och lust” heter det, inga problem för oss! 
Den 22 december i år friade Sonny till mig, med den vackraste ringen! Vi har graverat in Infinitum i ringarna. En dröm blev sann! Vi ska gifta oss den 28 Oktober i år i Malmö och det hade förgyllt vår dag ytterligare om vi vunnit denna tävling.
Bästa lyckönskningar till dig Kenza. Må er kärlek vara i all evighet……….INFINITUM…………

I januari är det fyra år sen jag träffade min blivande man på en hemmafest långt utanför stan. Kvällen slutade med att vi hånglade på nattbussen hela vägen till söder, åt på grillen och sov tillsammans. Han är min stora kärlek, bästa vän och andra halvan i vårt gemensamma företag.

För ett år sedan fick vi beskedet att vår hundvalp behövde avlivas. Det var en av många tunga upplevelser på rad och jag föll rakt ner i mörkret. Vi ville fly livet och tog alla pengar vi hade och åkte till en ö i Asien några månader. En kväll när vi låg på kajen i solnedgången så tog han fram den största fakediamantringen jag sett och friade. Utan honom hade jag inte klarat det här året och att vi ska gifta oss är det bästa som finns ❤

Hej Kenza,

För 5 år sedan träffade jag en kille som kändes bra för att vara sann, han var den som avslutade mina meningar, den som sa det jag precis tänkte på, killen man bara ser i filmer, du vet känslan man får när det är för bra för att vara sant?

Livet började i andra änden för mig, jag har alltid drömt om förlovning – giftermål – sambo – barn.
I mitt fall blev det sambo – barn….men jag fick trots allt mannen andra bara ser i filmer.

Idag är vi sambos och väntar vårt första barn ihop, en dröm jag haft länge <3
Det som hindrar oss från att uppfylla den sista drömmen, ett bröllop, är ekonomin.

Hade jag blivit utvald av dig hade jag fortsatt den oplanerade riktningen jag tagit och gått ner på knä och friat till honom, kärlek är ömsesidig och frågan "Vill du gifta dig med mig" ska komma från båda.

Vi träffades genom gemensamma vänner under vår studietid i Uppsala och så här 7 år senare är jag så TAGGAD på 2017 då jag äntligen ska gifta mig (känns som jag väntat de senaste 5 åren på detta haha) !!!

Senaste året har varit lite tufft för oss, han flyttade till Paris för jobb och jag var kvar med jobb i Stockholm.

Efter många flighter fram och tillbaka och X antal timmar med videosamtal istället för och ses har jag äntligen lyckats flytta ner och alla pusselbitar faller nu på plats.

ÄNTLIGEN kan vi börja leva vårt drömliv i romantikens stad och äntligen få ha Paris som VÅR stad!!

OCH… för bara några veckor sedan friade han i Paris vid vår favoritpark meden glims av Eiffeltornet i bakgrunden – den känslan när man tror att han är på väg och pop the question!!! Utan att tänkt så mycket på det innan hur man en dag vill bli friad till så gjorde han det exakt som jag ville ha det, jag hoppas alla får uppleva denna LYCKA!

Samma kväll kan man ju inte hejda sig och man sitter redan och börjar prata bröllop, om att gifta sig redan till sommaren och få till det där bröllopet vi (jag kanske mest?!) alltid drömt om…

…men nu är det ju inte många månader att hinna spara ihop till allt men jag känner att jag inte kunde vänta, jag vill bara gifta mig nu! Och bara att få ihop tiden att hitta drömklänningen när jag inte bor nära och kära som kan vara mina smakråd gör det ännu svårare.

Jag skulle därför bli obeskrivligt glad om jag får bära en så underbar Ida Sjöstedt klänning och få välja ut en drömring från LWL till mig själv! Tack för en så fantastisk tävling!!

Hej Kenza!
Jag träffade min Micke för snart 9 år sedan. Gjorde ett starkt intryck i form av att vara en hyfsat otrevlig 18-årig full fjortis (eftersom jag inte tyckte det var någon idé vi tog i hand då han verkade vara en snobb pga han var uppstyrd i skjorta och pullover, när jag den perioden i livet drogs mer till piercings, tatueringar och palestinasjalar). Oerhört ocharmigt och rent oförskämt av mig, får skylla på att jag var i en “hatar alla killar-fas”. Tydligen gillade Micke otrevliga tjejer, för han fick upp ögonen lite för mig den kvällen har han berättat i efterhand. Sa han tyckte jag var “rolig” och “intressant”. What? Haha! Vilket fall som helst så träffades vi nästa gång 1 månad senare ute på klubb, båda hade kommit bort från sina sällskap så vi bestämde oss för att gå och käka. Han med bandagerad hand, och jag med plastgipsat ben (inget hindrade en från att gå ut och festa på den tiden haha) och vi kom fram till att vi skadat oss på SAMMA plats vid olika tilfällen, hos en snubbe i stan som ofta hade förfester.

Efter den kvällen började vi ses och hänga, dröjde någon månad så var vi ihop. Jag tog hela mitt flickrum och banade väg in i hans nyss införskaffade ungkarslya. Sedan dess har det varit han och jag! Vi är så sjukt olika men ändå så lika. Jag är väldigt pratig, impulsiv och energisk. Han är väldigt lugn, analytisk och ordningssam. Han arbetar med att hjälpa människor som har det svårt och är alltid den bästa lyssnaren och har det största hjärtat. Han är den finaste människan jag vet, inifrån och ut. När han gick ner på knä på ett torg i Paris och ställde frågan höll jag på att smälla av, så glad! JA! 27 Maj 2017 är bröllopet, jag är så taggad att jag inte vet var jag ska hä mig själv! :)

Detta pris du lottar ut är helt fantastiskt, vilken fet guldkant det blir på bröllopsdagen i den klänningen och med en så fin ring! Håller tummarna nu!

//Caroline

Vilken rolig tävling!

Jag och min fästman har känt varann och umgåtts i flera år. Har alltid tyckt att han ser bra ut & är sådär härligt mystiskt, men har alltid känt att han inte gillar mig på “flickväns-sättet”. Men sommaren 2014 upptäckte vi båda två nya sidor hos varandra, vi hördes varje dag och umgicks mer än någonsin. Vi började snapchatta (haha) och så en fin sommarkväll i juli på en konsert med Björn Rosenström slog kärleken till och vi blev ett par. I somras, på vår tvåårsdag, gick han ner på knä och friade med en nyckelring, eftersom han inte var säker på vad jag ville ha för ring. Nu har vi riktiga förlovningsringar & ska gifta oss till sommaren. Har inte ens hunnit börja kika på klänning än så att vinna den här klänningen vore DRÖMMEN. Vill ju vara mitt finaste när jag ska gifta mig & deklarera kärleken till mannen i mitt liv inför hela våra familjer.

Innan jag träffade min blivande fru levde jag ett liv som var bråkigt och innehåll mycket oroligheter och jag befann mig i en så kallat “fel umgängeskrets”. Mina närmsta hade förklarat för mig att mitt liv skulle ta slut innan 30 års ålder och därmed levde jag efter det. Något år efter att jag träffade min flickvän förändrades allt, men vi fick kämpa för det. Man kan väl säga att vi träffades genom min tvillingsyster, eftersom att de var varandras största rivaler inom den idrott vi alla sysslar med. Det började med en del gemensamma dejter och därefter fortsatte vi på egen hand. Jag var dålig på att framhäva mina känslor eftersom att jag ville upprätthålla mitt rykte framför mina vänner. Min kärlek var då bara 18 år och hade inte ens gått ut gymnasiet. Hon var mycket duktig i skolan och samtidigt elitidrottare. Jag däremot, 4 år äldre, levde i ett liv med fest och alkohol och hade inte ens lagt märkte till hur bra hon gjorde ifrån sig. Istället var jag beroende av bekräftelser från andra och det spelade ingen roll hur många gånger hon kom på mig, jag lärde mig aldrig. Ingen av våra familjer eller vänner stöttade oss i vårt förhållande. Min familj tyckte inte om den personen har höll på att förändras till och hennes familj trodde inte att en människa kunde göra en så stor förvandling som krävdes. Våra gemensamma umgängeskretsar upplever idag att jag är en ny person. En härligare och mer ödmjuk person. En person som jag själv trivs med att vara. Så här i efterhand vet varken hon eller jag hur det kommer sig att hon faktiskt stannade hos mig, men ingen är gladare än jag. Idag ser mitt liv helt annorlunda ut, jag har tagit mig ur all det mörka och försökt ta med mig de människor som velat, även om jag fått lämna några bakom mig. Jag har fått en fantastisk familj, jag håller på att utbilda mig och för första gången någonsin har jag fått en längtan efter att få egna barn. Jag ska ge dem allt jag inte fick i min barndom, och framförallt ska jag ge dem en familj som varar för evigt. Den 28e juli har jag och kärleken varit ett officiellt par i 2000 dagar, vilket vi planerar att föreviga genom ett bröllop. Eftersom att jag inte levde ett liv som var tänkt att leva länge, gick jag inte in med några sparade pengar. Min ordentliga sambo däremot, har alltid drömt om ett liv med familj i villa och därför sparat sedan barnsben. När jag hörde om denna otroliga tävling såg jag det som en chans att äntligen få ge tillbaka lite och kanske ge min blivande fru och mina blivande barns mamma en oförglömlig dag ❤️

14, 62, 19, 17, 29, 27, 24

Somliga har tur i spel, andra har tur i kärlek.
Vår kärlekshistoria har kommit att rama in så många siffror att jag använder ‘kärleksraden’ när jag spelar (de får tillfällen jag gör så) – kärlek är större än något, så vem vet, kanske kan våra siffror ge tur…
14 är datumet jag skickade iväg mitt första mail.
62 är antalet mail vi skickade innan vi sågs.
19 är antalet dagar det tog innan vi träffades
17 är datumet jag fick missfall
29 är datumet vår första flicka föddes
27 är datumet vår andra flicka föddes
24 är datumet mannen friade.

Hade någon frågat mig för 10 år sedan var jag skulle träffa min dröm man inte hade jag då sagt ifrån grannkommunen…jag har rest land och rike runt, men tänk- min drömman fann jag i Skurup!

Johan och jag träffades som ni förstår via nätet. På en datingsida som heter Spray.
Jag hade nyligen flyttat hem till Sverige efter att ha bott 12 år utomlands. Nätdating lät som ett sunt förslag till att träffa någon sympatisk, bättre än baren, och nästan ingen i mitt umgänge var singel så jag kände mig minst sagt ensam.
Jag upptäckte Johans profil och blev småförälskad redan när jag såg hans bild, för han var verkligen läcker! Men när jag läste vad han skrev började hjärtat mitt göra volter.
Jag vågade knappt hoppas att han skulle svara, men nog gjorde han det.

“Tack snälla för ditt öppenhjärtiga brev:) jag tar åt mig av dina värmande ord samtidigt som jag ler lite för mig själv när jag läser igenom resten av ditt meddelande. Detta eftersom att du gör mig nyfiken och det är bra…” (har självklart sparat alla mail)

Så löd Johans första rader, han var välformulerad, varm och hjärtlig. Jag svarade honom direkt, och så flöt 62 mail på innan vi fann ett tillfälle att ses.

Vår första date skedde hemma hos mig, vi hade kommit överens om ‘ingen mat’ för det hade vi inte klarat av pga nervositeten men en flaska vin…vår träff var magisk. Allt bara föll på plats.

“När det är rätt så är det lätt”- så kändes det iallafall för vår del. Efter tre veckor frågade Johan mig om jag ville stänga ner min datingsida och träffa honom exklusivt. Vilken fråga!!!? Självklart ville jag det och bara det! Jag var kär, förälskad, det pirra i hela kroppen.

Vi träffades intensivt och nästan varje dag innan vi fick vårt första bakslag. Mitt missfall. Även om ett barn inte alltid är planerat så gör förlusten ändå ont. Vi sörjde båda och saknades var enorm. Kort därefter valde vi att flytta ihop.

Den 29 januari föddes vår första flicka. Lyckan var total. Hon var allt och mer- som man kunde drömma om. Och tack vare henne var beslutet att skaffa en till enkelt. Nästa prinsessa föddes 27 juli året därpå, dvs i år. Nu var vi verkligen en familj och jag kunde inte tänka mig något som kunde göra lyckan mer komplett. Men Johan har en förmåga att förvåna och förundra.

På julafton, när våra familjer var samlade, gick han ner på knä och bad om min hand.
Ingen har gjort mig så lycklig som Johan, han är min perfekta partner och jag älskar honom av hela mitt hjärta. Självklart var mitt svar ett slungande JA!

Så skulle vi vinna, ja då har ju faktiskt kärleksraden bringat tur, och ja förlorar vi, då har vi tur ändå- tur att ha varandra.

Dear Kenza,

I Met my Love 2.5 years ago in the First week of my Exchange semester in the south of France. He studied there too and we spent everyday together and travalled in France and spain together with Friends. Luckily he actually lives in Germany like me so it wasn’t a very Long distance relationship:) After the Semester abroad I moved to his hometown and did an internship there, because we were so used To be together everyday. We are really best friends and lovers and if we are apart we Face Time everyday like 2 Hours ?
I Hope your Wedding next Year will be perfect to you and aleks:)

Greetings from Germany
Anabel

Allt började i November för fyra år sedan när jag klev in i ett av våra lokala bilförsäljningsföretag för att jag hade problem med min dåvarande bil. Jag hade varit i kontakt med en av företagets bilförsäljare som hade lovat att hjälpa mig. Jag visste redan då att han som skulle hjälpa mig var kollega med Johan som även han jobbade som säljare där men jag hade inte sett honom på flera år. Till saken hör att Johan och jag har vuxit upp i samma familjekvarter, vi har gått på samma skola osv. Det skiljer fyra år på oss så vi har aldrig haft några gemensamma vänner, men vi har som sagt alltid “vetat om varandra”.
När jag kom in och såg Johan var jag tvungen att kolla några extra gånger för han var långt ifrån hur han såg ut när jag såg honom sist, inte så konstigt med tanke på att det var flera år sedan då. Men jag kunde snabbt konstatera att han legat i med både träning och styling för ja, jag måste ju erkänna att han hade blivit riktigt snygg med åren, haha..
Problemet med min bil blev efterhängset och jag var tvungen att besöka företaget (läs Johan) flertalet gånger… Ska väl erkänna att vi endast bytte någon mening med varandra under mina besök eftersom det var hans kollega som hjälpte mig. Efter ett besök plingade till i telefonen och jag hade fått en vänförfrågan på Facebook. Jag måste väl även här erkänna att jag satt och väntade hela kvällen på att han skulle börja skiva till mig, men nej han höll mig på sträckbänken. Så jag tog saken i egna händer och skrev till honom, något som jag nu fått höra ett flertal gånger… Men på den vägen är det och igår (29 December) gjorde vi en high five till våra fyra år tillsammans.
Den 15 April i år gick han ner på knä och friade och den 12 Augusti 2017 gifter vi oss!

Den största dagen i livet och förhoppningsvis den första och enda dagen som man vill känna sig vackrast i världen. Tror vi alla kan vara överens om att en brudklänning signerad Ida Sjöstedt och en vigselring designad tillsammans med LWL Jewelry kan få mig att uppfylla den känslan ;)
Hoppas!!

Wow – this give away is huge and it would mean the world to me to win this!
Me and my fiancé met two and a half year ago, a warm summer night in Copenhagen. We fell instantly in love and have been together ever since. 5 months after we met we moved in together and the following month we took a huge step and moved to Dubai together (because of his job). Everything was new and fantastic and we even got married – at city hall in Copenhagen. After one year in Dubai we moved to Spain, where we live now. A lot have happend in the short time we have been together. Lived en thee countries, got a dog, got married, got engaged (yes in that order ?) and this Christmas we got the greatest gift of all – our son! Amazing how your life can change in less than 3 years.
As written, we are already married, but only at city hall. Our lives have been so busy moving, my finances father died and now having a baby. All that means that we have not been able so save much up for our real wedding, and it keeps getting postponed beacause of that. To win this competition would mean that we can get married within a year and it would mean the world to me! Also to be able to contribute with something for the wedding as my husband have been provinding for me since we moved to Dubai.

I am crossing my fingers and praying for us to win!

Lots of love from the Dane in Spain!

Jag och min stora kärlek träffades på internet. På en dejtingsajt. Jag hade haft oturen att bara träffa puckon till killar och bestämde mig för att göra ett sista försök och dör dök han upp killen med stor K! Han tog mig med storm med sin humor, sin snällhet och sin charm. Vi chattade i ett par veckor och sen bestämde vi oss för att träffas på en promenad. Aldrig varit så nervös innan. Vi tog en fika och sen en promenad, plötsligt hade vi pratat i sex timmar och det kändes som jag känt honom länge. Idag är vi förlovade, ägare till ett fantastiskt hus och 2017 kommer en stor förändring hända i våra liv. En ring och en klänning skulle fullborda sommaren 2017s planer!

I met my man four years ago.. on a train!! It was a crazy coincidence since he visited his dad in Berlin and I visited my sister living there. On a sunday morning we both caught a train to Munich, the city we were/are both living in. In Germany you can go on a train without a seat reservation and try to find an available seat or you can buy a reservation to have a seat for sure. We both did that – NEXT TO EACH OTHER. We talked almost throughout the 6 hours train ride, with a small nap in-between. It already felt so natural and relaxed and just so much fun. After we arrived at the train station we exchanged some pleasantries like “oh that was nice, the time flew by.. etc.” and me thinking – “commooooon, ask me for my number”. But nothing happened. Still I wasn’t particularly mad or in a bad mood because of that- the good mood from the train ride just stayed with me for the next days. So then I found myself in the library studying for exams – procrastinating.. trying to find him on facebook (I only had his first name and a few facts from our conversation) .. and tadaaa I found him! After a quick conversation with my (male) flatmate (too weird to write him? noo) I just wrote him a message. And I got an answer 5 minutes later! He wrote that he was so glad I wrote him and that he was so mad at himself that he was too shy to ask. And the rest is history.. <3

Hey Kenza. Although “we are friends” already for several years, this is my first comment on what you leave. I do not want you to think that so many years watching you and only competition has prompted me to write a few words from each other. I just think it’s the right moment. I treat you like a friend because you’re the only blogger that I began to watch as a teenager, continues as a woman (I’m 25) and I’m not going to stop. I love your style, but not always like everything. But I feel that I also love your way of being. I am pleased with your success, I feel sadness when you write about the problems and I feel that in the real world that we have what talk to each other more than once. Such familiarity with the person, which never even met may seem strange, but I would be really sorry if you closed the blog, and the Internet is an integral part of our lives and we all have to deal with it. Internet is start of my story with Arek. By chance we came across each other on a social networking site, we started writing to each other, after a few months we met, after more than a year we lived together and in May we will celebrate the 7th anniversary of the relationship. Arek is fantastic, I love it most for being with him I am a better person. However, over the seven years he could not declare. We know that we will always be together, and somewhere in my head already planning the wedding, but still is no ring. I know it’s my fault, too, because sometimes even together watched some rings, but always said, it’s not the one that still find the ideal … Recently Arek said that in the coming year ceases to listen to me and will buy what he think. I know I wanted to do it in accordance with our Polish tradition, come to my family home and ask my father for my hand. But unfortunately, a few weeks ago with my dad I was diagnosed with a malignant tumor of the head. The disease progresses so that within a few days, terribly lost weight, lost his eyesight and the doctors give him little chance of survival. Now, practically living in the hospital. Nothing is important, engagement, wedding, private life. What is most important is beyond our reach, and we can not affect. I know this is not a competition history prize and quite such is not to be. I just want you to read this comment knowing that you have in Poland a devoted reader for which you are inspired, wirutalna friend and who wishes you all the best. We all should be happy of all little things because we don’t know tomorrow. With Love, Your Karolina <3.

Jag träffade min själsfrände genom gemensamma vänner när jag var 14 år gammal, dvs för 13 år sedan. Vi blev bästa vänner direkt. Bästa vänner som snart insåg att de ville dela livet med varandra. Men på grund av vår unga ålder och andra omständigheter valde vi att vara just bästa vänner – till den dagen då vi båda var redo att binda oss för resten av livet. Den dagen kom för 5 år sedan, i maj förlovade vi oss och i sommar gifter jag mig med mannen i mitt liv. Kan inte tänka mig en mer perfekt klänning till vårt enkla sommarbröllop utomhus. Ibland tar livet mirakulösa vändningar. Som den gången vi träffades första gången, och som den gången alla pusselbitar föll på plats och vi två blev ett. Kanske tar livet ytterligare en mirakulös vändning imorgon <3

Gud vilken rolig tävling! Mitt livs kärlek friade under vår resa till Los Angeles för snart 1 år sedan och i sommar ska vi gifta oss. Han är min första pojkvän och innan vi blev tillsammans förstod jag inte hur mycket man kunde älska en annan person. Vi träffades på jobbet för snart fem år sedan. Jag var en ung och levnadsglad 22-åring som jobbade extra på ett lager där jag körde truck samtidigt som jag pluggade. Han var 30 och hade precis fått heltidsjobb där. Bland gångarna medan vi plockade varor som skulle skickas ut till en av landets största dagligvaruhandelsbutiker började vi prata om musik och förstod att båda hade ett stort musikintresse och också till stor del väldigt lik musiksmak. Genom att under arbetstid gömma presenter i min bil för att tillslut bjuda ut mig på den finaste picknicken i en underbar park i Skåne så fångade han mitt hjärta. När vi lite smålulliga stod i en kö till en bajamaja på Sweden Rock Festival 2012 bestämde vi att vi var tillsammans och från och med den dagen har jag spenderat nästan all vaken och ledig tid med min bästa vän och min stora kärlek. Trots att vi har varit tillsammans sedan den 8e juni 2012 så firar vi den 8e varje månad med en liten dejt, en god middag eller någon annan överraskning och skålar för att vi fått spendera ytterligare en månad tillsammans. Nu är vi 27 och 34 och till sommaren gifter vi oss och att få göra det i den fantastiska klänningen och med en lika underbar ring och med en man som jag, trots alla år, älskar mer och mer för varje dag, hade varit en enorm dröm.

Hej Kenza

Sista året på högstadiet när jag var 16 år träffade jag min tjej och vi har varit ihop sedan dess. När vi blev tillsammans trodde ingen av oss att det skulle hålla mer än 6 månader. Men nu sitter jag här 9år senare och jag är glad över att kunna kalla henne min bästa vän och snart även min fru.

Den 18 maj(vår 9 årsdag) 00:00 ringde jag min tjej som låg och sov. Hon vaknade direkt och sa med en arg ton ”vad vill du” då svara jag ”kan du vara snäll och komma ut i vardagsrummet”. Hon klampade ut där ilsken som ett bi, men när hon såg mig förvandlades hennes arga min till ett glatt och nyfiket ansiktsuttryck. Jag stod i svart kostym och vit skjorta och hade skapat en tidslinje från 2007–2016(Åren vi varit tillsammans) jag hade även tänt lite ljus och spritt ut lite rosenblad och skapat en gång. Jag berättade sen om dem stora händelserna som hänt under åren som vi varit tillsammans och förklarade varför jag älskade henne och varför jag ville spendera resten av mitt liv med henne. Därefter gick jag ner på knä och sa ”vill du gifta dig med mig”. Hon sa ja och jag satte på en ring på hennes finger graverad med texten ”9år-förevigt”.
Så nu är bröllopsplanerna i fullgång, kyrka och lokal är bokad men resten återstår. Vi ska gå på bröllopsmässa nu i februari och hoppas då kunna sätta de sista bitarna på plats. Vill du var med och lägga pusslet för att förverkliga våran dröm?

/D

I have veen together with my fiance for 7 years. I just turned 20 when we met and he is 2 years older than me, so we have really grown up together. With our ups and downs like in every relationship I feel that this year in 2016 we finally “relaxed” and are both feeling more sure and loved than ever. So when I found out I was expecting our baby boy (who will be born in March now) I thought I could not wish for anything else..and then he proposed to me! It was in the cutest and most personal way I could have imagined, everything was just perfect. He is my soulmate and the idea that we have made a lil human beibg and in October 2017 we are getting married is just amazing. Although there is still tome I am already stressing about the perfect dress! I saw the Ida Sjöstedt dress in your instagram a while ago and thought it eas just perfect, I hope I will ve back in pre pregnancy shape for October and then this dress would be ideal for me, I love the details and the simplicity about it! Best of luck to you and your fiance with all the planning also!;)

Jag och min kille träffades för snart fyra år sen på en födelsedagsfest. Jag tyckte han verkade ganska korkad först när vi stod ute och rökte och pratade om våra livsplaner. Han var en kompis till min kompis som jag pluggade med, vi sågs på fester och utgångar några gånger och det blev alltid så att vi satt och snackade, vi retades och flirtade. Under sommaren (2013) började jag gilla honom väldigt mycket märkte jag, vilket var ett problem eftersom han hade flickvän. Jag reste utomlands med en kompis och försökte glömma honom, det gick ganska bra. Efter två veckor ungefär när jag kommit hem skrev han på fb och frågade om vi skulle ses, jag tyckte det var lite konstigt eftersom vi aldrig sågs själva men sa ja eftersom jag fortfarande var lite svag för honom. Vi sågs och började dejta, han och hans ex hade gjort slut så vi höll det hemligt några veckor och tog det lugnt. Till slut fick alla reda på det iaf och efter fyra månaders dejtande blev vi tillsammans. Efter mycket kompromisser och kulturkrockar bor vi nu tillsammans sen ett år tillbaka och i november friade han till mig när vi var i Barcelona. Det kom som en överraskning och var så fint då han sa massa fina saker och gick ner på ett knä på en pir i havet. Mer fantastiskt kunde det inte ha varit för någon av oss. Vi vill gärna gifta oss under 2017 men eftersom han pluggar så har vi svårt att få till det ekonomiskt just nu. Det skulle vara en ära att få vinna denna tävling.

Håller tummarna för att 2017 blir vårt år!

Gott nytt år och lycka till med ditt bröllopsplanerande :)

Me and my man found each other from Tinder (so random!) a little over a year ago. He is an iraqian asylum seeker (more random!) and I had my doubts… But I doubted for no reason. Four dates later I asked him to be my boyfriend. Ten months later he proposed to me. I have found the love of my life and I still can’t believe how lucky I am to have found someone like him.

Greetings from Finland :)

En ring och den klänningen skulle vara en dröm som går i uppfyllelse, helt overkligt!

Jag träffade min blivande man ute på krogen. Jag raggade upp honom för att min kompis tyckte att hans kompis va snygg. Jag hade varit nöjd singel ett tag och hade inte planer på att träffa någon och denna killen jag hade raggat upp var ju snygg och är det något jag lärt mig under åren så är det att snygga killar ställer bara till problem:) Hur som helst så fick han mitt nummer och det dröje inte lång tid innan han hörde av sig. Vi smsade i flera dagar och det visade sig att denna snygga killen faktiskt var något att ha. Han var ung och bodde fortfarande hemma hos sina föräldrar så det dröjde inte lång tid innan han tillslut flyttade in i min lägenhet med mig och min dotter. Detta började i april 2012 och nu har vi ett hus och två fantastiska barn, och till sommaren så ska vi äntligen gifta oss.
Jag kan inte ens förklara hur mycket det skulle betyda för mig om jag vann denna tävlingen, att en arbetarkvinna som mig skulle kunna ha en coture klänning! Wow! Ingen hade varit snyggare än jag i den klänningen!

Hej fina Kenza, När jag såg att du lottade ut THE DRESS och chansen att få designa sin egna DRÖM-ring så höll jag på att tappa andan…
Första gången jag såg denna otroligt vackra kreation var i din blogg, jag kände direkt att det var den klänning jag ville gifta mig i.
Jag och mitt livs kärlek, Thomas, var en av de första som träffades via internet, år 2002. Jag var 22 och han 28. Vi bodde på 20 mils avstånd, så vi pratade först i timmar på telefon i ca ben månad, när vi sedan träffades så var allt bara självklart från dag 1. En liten kul detalj var att 2 år tidigare så hade vi båda varit och firat millenieskiftet på Gondolen i Stockholm där jag hade blivit uppbjuden till dans av hans underbara spanska pappa Xavier, R.I.P ❤️. Jag kan känna igen mig mycket i din och Alex kärlek, ni två är så himla fina tillsammans ❤️❤️ Under Thomas och mina underbara år tillsammans där vi hunnit med en massa tokiga påhitt, så har vi tyvärr också haft en lång och kämpig tid med sjukdom. Jag har lyckats ta mig ur en näst intill dödsdömd diagnos och jag har kämpat så himla himla hårt, varje dag.. Samtidigt har min älskling alltid funnits där för mig. Nu när jag äntligen blivit bättre så planerar vi att gifta oss i Torrevieja, Spanien i början av juni vid havet. Det vore helt overkligt fantastiskt att få vinna, jag håller alla fingrar och tår..! Utlovar en riktig bildbomb ❤️ Kramar från en trogen läsare sedan 7 år ❤️

Nästa år (2017) har jag och min fästman varit ett par i 10 år. Vi träffades utanför folkets park skolavslutningenkvällen han slutade nian. Visst har vi haft våra ups and downs men i slutändan står vi alltid tillsammans lite starkare. Vi älskar att resa och har lagt mycket av vår tid och våra pengar på detta. Under hösten köpte vi vår första bostad. Det vore underbart att få fira 10 år tillsammans med ett bröllop. Vi har pratat om det flera gånger men då sambon just tagit tjänstledigt för vidare studier har vi fått skjuta på det. Detta kanske vore nyckeln för att få ett bröllop efter 10 år tillsammans ❤

Hvilken drøm det hadde vært å vinne dette!❁

Jeg og min kommende mann møttes gjennom en som jeg jobber med og hans leietaker som på den tiden leide kjellerleiligheten. Jeg har alltid likt å spille poker, og var bedt på pokerkveld hos min kollega. Jeg var sikker på at vi bare skulle være kollegaer fra jobben denne kvelden, men det viste seg å være en ekstra spiller. I løpet av kvelden kom huseieren ned for å være med på noen runder, jeg kjente han ikke igjen fra noen sted, men jeg fikk fort forklart at han hadde en ganske populær instagram konto. Etter å ha floppet i pokerspillet, gikk fokuset mitt over til å finne ut mer om denne flotte mannen. Jeg har fått høre i ettertid at han gikk «all in» tidlig i spillet for enten så vant han runden med mye gevinst eller så fikk han muligheten til å snakke med meg. Heldigvis for meg så tapte han denne runden og var derfor ute av spillet, men ikke med meg. Vi satt resten av kvelden og snakket, og ble enige om at jeg fikk bli med på et av hans instagram bilder. Etter dette har det blitt flere bilder, flere minner og heldigvis skal jeg få dele resten av livet mitt med verdens beste mann♡

Wow, måste bara först säga att det är en helt fantastisk tävling och vilket pris! Har kikat på klänningen på Ida Sjöstedt Instagram och drömt mig bort om hur fantastiskt det skulle vara att få gifta sig i den! Jag och min fästman förlovade oss i somras på en strand i norra Italien, det var såklart helt fantastisk! Jag var helt lost när han bad om en promenad på stranden efter en supermysig middag (hade ätit så sjukt mkt och ville bara hem till hotellrummet och få knäppa upp byxorna ?). Men följde med efter många om och men och då gick han ner på knä och jag blev så chockad! Vi hade träffats fyra år tidigare då vi arbetade på samma arbetsplats och jag tyckte att han var så otroligt söt! Det visade sig att vi hade gemensamma vänner och höll kontakten lite sporadiskt första året. Inför sommaren 2013 så började vi smsa mer och mer och pratade om resor och min fästman kastade ur sig frågan om jag inte ville åka på en sista-minuten med honom. Jag funderade i typ 15 sekunder och tänkte att det kan ju bli kul och spännande. Vi åkte till Turkiet i en vecka, och det var väl den mest utdragna första daten någonsin men efter några dagar där så var vi båda totalt förälskade! Jag hade såklart några månader innan sagt till mig själv att inte träffa någon dörren jag blev färdig ned mina studier (vilket är i år), men blev så förälskad som jag aldrig trott varit möjligt och då försvann all annan logik! Och 4 augusti 2018, fem år efter att vi berättade att vi älskar varandra ska vi gifta oss!?

Jag kommer ursprungligen från Norrbotten men flyttade till Stockholm för fem år sedan. Jag har aldrig riktigt trott på kärlek och upplevt att jag, trots ihärdigt dejtande, aldrig träffat någon som jag har haft riktigt roligt med. Inför midsommarafton 2014 blev jag medbjuden till Halmstad för en midsommarfest, med till festen skulle också en kille som jag aldrig träffat. Sin vana trogen började jag såklart kolla sociala medier för att få en uppfattning om denna kille; en kille som min kompis beskrev som otroligt roligt och lättsam. Jag gillade vad jag såg. Första gången vi träffades var när vi hämtade upp honom med bilen för att bege oss mot Halmstad. Jag hade redan bestämt mig. Han visade lägenhetsprospekt på en lägenhet som han var intresserad av att köpa. “Fin” sa jag men tänkte för mig själv att han ska inte köpa en lägenhet nu när han ska flytta in hos mig. Vi spenderade midsommar ihop och efter det var vi tillsammans nästan varje dag. Efter en månad flyttade han in hos mig (han köpte ingen lägenhet) och i somras friade han. Han är mitt livs kärlek och får mig att skratta hysteriskt varje dag. Han är otroligt omtyckt av min familj och mina vänner och vi planerar nu för bröllop i Rättvik, där min fästmans familj har sina rötter.

Vore en ära att få vinna detta pris <3

Alex är den enda personen jag någonsin har ogillat från absoluta start. En köksmästare och restaurangare som jag trodde raggade på alla servitriser. Jag driver själv ett träningsföretag (tack för all entreprenörsinspiration förresten) och när vi träffades blev det en sådan krock. Jag har tränat non-stopp i 10 år och han har varit full non-stopp i 10 år. Typ :-) Och när han la in en stöt så trodde jag att han drev med mig. Vad ville denna snygga dryga kock med mig att göra egentligen? Vi träffades ändå då och då via vänner och det ena ledde till det andra (han var ju ändå snygg) så blev det några dejter. Men det kändes alltid obekvämt och fel och jag minns att jag tänkte “Över min döda kropp” medans han fick känslor och OCKSÅ tänkte “Åh nej”. Hans ursprungliga plan var ju trots allt mest att få mig i säng och fortsätta som singel i många år till. Under ett år träffades vi sporadiskt och jag var sjukt ointresserad medans han trodde att jag spelade svår. Jag var den enda tjejen som någonsin sagt nej (!) till honom så han kunde inte sluta tänka på mig. HAHA.

Det slutade i alla fall med att vi efter ett år träffades igen och det var som att fasaden var borta och han var så öppen och härlig. Jag insåg att det här var ju en helt annan kille än den jag trodde han var. Sedan tog det inte lång tid innan hjärtat var helt förlorat och några månader senare blev vi sambos. Han är allt jag önskat mig och varje dag vaknar jag lycklig över att han finns i mitt liv. Ibland tänker jag på hur han är den enda kille jag någonsin tänkt “Över min döda kropp” om… Livet är bra sjukt!!!? Nu längtar jag efter att han ska fråga den stora frågan. Och tills dess får jag väl tävla om dessa vackra priser.

Detta är för övrigt min enda kommentar på 6 år. Jag är själv ung företagare och har anställt 2 personer. Jag har tänkt några gånger att för varje 10:e miljon Kenza omsätter så ska jag omsätta 1 :-) Ta hand om er och er kärlek och tack för all inspiration!

Hej!
Var tvungen att dela med mig av min story, tyvärr såg jag att du ville att man var ogift. Vi gifte oss nui sommar. Och även fast jag vet att min älskade fru skulle dö för ringen (och klänningen) så varar ärlighet längst och därför måste jag skriva igen och säga att vi redan är gifta. Men gillar du vår story blir vi glada för nåt pris iaf ;)

Mvh Marcus

Hej Kenza!
Vilken dröm det hade varit att få vinna detta!
Jag och min sambo Emil träffades på jobbet för nästan exakt 3 år sedan. Vi började som vänner men upptäckte ganska snabbt att det var mer än bara vänskap:) Nu har vi fått en underbar liten dotter som blir 4 veckor just idag <3. Vi vill verkligen gifta oss och ha vårat drömbröllop! Men som nyblivna småbarnsföräldrar är det knappast möjligt för oss att köpa en klänning eller ringar som är i närheten av detta! Det hade varit en underbar dröm att få ha på mig en Ida Sjöstedt klänning till vårat bröllop herregud! :D
Jag har fått min lilla prinsessa och det hade varit fantastiskt att få vara en jag med till vårat bröllop <3

?Till min syster?
(Jag hoppas inte min syster ser den här kommentaren haha). Min syster är min bästa vän. För 1,5 år sedan träffade hon sin nuvarande fästman och det vankas bröllop i augusti. Fram till hon träffade honom var hon helt övertygad om att hon skulle få leva själv hela sitt liv. Jag vet inte hur många gånger hon kommit till mig och sagt dåliga saker om sig själv och att hon aldrig skulle hitta någon. Varenda gång försökte jag få henne på bättre tankar för jag visste såklart att hon skulle träffa någon underbar när tiden var inne. Och till slut stod han där framför henne. Dem träffades på en dejtingsida och det var kärlek vid första ögonkastet när dem träffades första gången. Jag är så oerhört lycklig och stolt över min syster. Att dessutom få välkomna in min framtida svåger som är helt fantastisk känns underbart. Dem förtjänar det bästa. Tänk att få överraska med detta eftersom jag vet att dem lever oerhört snålt just nu och inte kan unna sig något eftersom dem försöker spara ihop så mycket dem bara kan till bröllopet. Detta skulle verkligen hjälpa dem på traven och kanske inte känna sig så pressade över pengarna. Sedan vet jag att hon tycker det är svårt med just klänningar till sig själv så detta skulle vara helt perfekt! Kram och gott nytt år ?

Hello Kenza,

I am very excited to hear about this contest! You are a very generous individual for doing something like this for your fans and we really appreciate it! <3
I have known my fiancé now since April 2014, approaching 3 years now. We met during University. It's a funny story actually – I was very shy to talk to him and so was he, all throughout our 4 years in the same program together. Eventually, as the last exam was coming to an end, I thought to myself that if I don't make a move now, we will probably never see each other again. So I glanced at him as I got up, and as he was still writing his exam, he looked up at me as I walked out the door (he still tells me to this day about how unforgettable that look was :P). I walked slowly out of the exam room but unfortunately did not see him coming out yet. I thought to myself, oh well… I tried. A few months later, I couldn't stop thinking about him and so I did the unthinkable. I added him on Facebook. Those moments after I added him were heart pounding, every second felt like forever! But finally, he accepted! We have been talking to each other every single day since then. We still laugh about our first date and how we are definitely one of a kind – we went on a 50km bike ride through the city trails because I wanted to show him all of my favourite places. We both love to bike and we have very similar interests. He is such a caring, generous, loving person and truly the best man in my life. I don't know what I would ever do without him. We complete each other and all of our friends say we are their favourite couple. I just can't keep my hands off him, everywhere we go and everything we do, I want to do only with him. The moment he proposed, I felt like the happiest woman in the world. I love him more and more each day and can't wait to spend the rest of our lives together as we grow old together.

Please choose us to be a winner in this contest. We have both still not found our ideal careers yet and unfortunately do not have the financial stability to buy any expensive gifts for each other, as we are saving for our wedding day. This would help us so much, beyond words!

You are one of my role models and I love the way you present yourself, your work, your life, and how amazing you are to share it all with your fans!
I am so happy that you and your fiancé have found each other too, because you actually remind me of how similar we are :)

All the very best & a Happy New Year to you and your loved ones!

Första mötet med min fästman är oförglömlig. Något vi skrattar åt än idag. Anders, som han heter, skulle ha fest hemma hos sig på Valborg. En grillkväll med de närmaste vännerna. Vår gemensamma vän Linda bjöd med mig då hon tyckte det skulle vara kul om jag träffade hennes kompisgäng. Jag och Anders hade alltså inte träffat varandra. Innan festen blev jag lite nervös och frågade Linda om hennes kompisar skakade hand när man hälsade, något jag alltid gör. (Udda fundering men det var fet jag var orolig för, ville inte hamna i en pinsam situation) Hon sa då att de gör de inte de kommer bara låtsas som du alltid varit med. Så när vi stod utanför Anders hus och han öppnar så utbrister jag “jag är med Linda!!”. Han var på väg att sträcka fram handen därav min kommentar och så smet jag in. Så pinsamt! Den kvällen var helt kravlös och vi pratade om lite allt möjligt. Dock var det inte lovefeelings…

Några veckor senare åkte hela gänget på en kryssning till Åbo. Det började med att Linda och jag dansade lite och sen kom hennes pojkvän och Anders. Min återigen udda reaktion blev “ska jag dansa med Anders!?” lite lagom nervös. Efter den dansen släppte vi inte varandra för en sekund. Vi dansade hela natten och vi hade bara ögon för varandra. Det var något alldeles speciellt! Sån där connection man bara ser på film. Dagen efter var vi nervösa båda två, hur ska det här gå? Kommer vi ses igen? Allt känns ju så rätt!!

Jo vi sågs snart igen på tu man hand. Föll pladask gjorde vi verkligen och knappt en månad senare var vi ett par. Ytterligare några månader senare flyttade vi ihop i vår första egna lägenhet. Där vi nu bott i över ett år. I oktober 2016 friade han till mig och självklart svarade jag ja! Vi längtar så tills vi ska gifta oss och jag håller på för fullt med min spektakulära bröllopsbok. En bok som jag fyller med urklipp, tips och bilder inför den stora dagen. Att gifta mig har alltid varit en dröm. Att jag nu haft turen att träffa min drömman är helt underbart. Bröllopet är planerat till sommaren 2018! Vi kan knappt vänta men vill ändå ha tid på oss att planera allt.

Jag är så lycklig som funnit honom. Att vid 19 år ålder (nu 21) hitta den jag vill spendera resten av mitt liv med. Sen att vi träffades så slumpmässigt är så coolt. Jag träffade Linda genom universitet och vi hade inte känt varandra länge heller. Sån tur att hon bjöd med mig hem till Anders. Annars hade jag inte suttit här med en ring på fingret och fullt planerandes av mitt och Anders drömbröllop. Jag kan inte annat säga än att jag är den lyckligaste på jorden och att vinna denna tävling vore helt outstanding! Anders har haft stor inverkan på mitt liv och har verkligen gjort mig till en mer välmående person. Livet har inte alltid varit lätt men jag kände direkt att jag kunde anförtro mig till honom. Han är min stora stöttepelare som alltid finns där för mig. Precis som jag finns där för honom.

Många varma hälsningar från Ronja

Gud vilka fantastiska historier alla har! Jag hoppas att alla tänker på dessa regelbundet, speciellt när allting inte är lika romantiskt längre :)
Jag träffade min prins via min kompis Tinder. Jag vet, visst låter det galet? Hon la upp en bild på båda oss när vi var i Shanghai en vecka och firade nyår. Jag hade haft en jobbig höst i Kina och hon flög dit från London för att överraska mig. Vi hittar 2 killar som vill gå på en dubbeldejt med oss, och träffar de för er drink. Det hade kunnat sluta innan detta, eftersom trafiken i Shanghai kan vara galen när alla bilar ska fram i rusningsrtrafik så de var 40 minuter sena. Som tur var visste inte vi detta då ingen av våra mobilen kunde ta emot sms, så vi satt och väntade. De sprang in på baren i French Concession eftersom de trodde att vi gått. Drinken blev till en middag med våra vänner som blev till en till drink efteråt som blev till karaoke långt in på småtimmarna.

Två dagar senare möts vi upp för nyår, de här två killarna och våra vänner. Vi diskuterar nyårslöften och jag lutar mig fram och viskar: Mitt nyårslöfte är att endast dejta 2m långa tyskar nästa år, lite på skämt. Någon timme senare får jag min nyårskyss och dagen efter åker jag till Stockholm igen, och tror att jag aldrig mer kommer få se honom.

Han ville annat, så han bokar en flygbiljett till Stockholm för Alla Hjärtans Dag… Han kommer hit och sedan dess har det varit vi. Långdistans är ingenting jag rekommenderar till någon så jag flyttade till Tyskland ett tag. Nu har han precis fått jobb i Stockholm och kommer hit! Tänk att en dubbeldejt på Tinder via min kompis kunde bli så lyckosam! Vi har aldrig matchat på Tinder själva, så utan min kompis hade detta inte varit möjligt! Hon ska självklart få vara brudtärna!

(Un)fortunately we have a really common way how we met with my boyfriend – of course via friends. It`s really mind blowing and amazing that actually this happened more than 11 years ago and our first kiss was at New Year´s Eve so I will have anniverssary for our first kiss as well tomorrow :). During this 11 years we have had amazing time, of course its own ups and downs but the most amazing thing is that we have a small 3 year old princess growing at home. We haven´t had a chance to register/marry before since we always thought that we will postpone this for a little bit later (we have time) but now actually 11 years have passed and it would be just awesome when our daughter could also witness this registration/marriage and take part of it :)

Hej Kenza!
Så glad jag blir över att den sista give away handlar om just bröllop då jag och min blivande man har
kört fast oss lite både med idéer och ekonomiskt. Hoppas inte jag alls är försent ute och du redan har
dragit vinnare! Jag och min sambo träffades genom en gemensam vän. Det var så att min väninna till
mig hade fixat en så kallad blind dejt till oss lite i smyg. Vi båda hade ingen aning om detta och sågs
för första gången i hennes lägenhet. Vi klickade direkt och började genast dejta. Två år senare har vi
fortfarande kärleken brinnande. Vi hade från en början större passion om att planera bröllop och detaljer.
Men glöden och lusten försvann rätt så fort när vi kom fram till slut priset. Jag är 19 år och studerande
elev, samt har två deltids jobb vid sidan om för att kunna betala vardags livet. Min sambo Jobbar deltids
som servitris. Vi har endast extraknäck att liva utav, och de e svårt att hålla allt rullandes med boende och
mat, även aktiviteter så som (dejter) nöjen vill säga. Så att kunna få den ära att både ha en designad
brud klänning av Ida Sjöstedt som är så otrolig duktig, och fantastiska vackra ringar hade gynnat vår
framtid enormt.

Puss och Kram
Elin & Christian

Min kompis tipsade mig precis om den här tävlingen! Hoppas inte att jag är försent ute!!! HÅLLER TUMMARNA!

Jag är 24 år och träffade min nuvarande fästman när jag var 18 år. Vi har varit förlovade i snart 4 år och jag tror verkligen att det är mannen i mitt liv. Det är mitt första seriösa förhållande medan han är några år äldre men säger att “du är mitt enda förhållande”. Det tyckte jag var fint sagt.

Som sagt har vi varit förlovade i snart 4 år och vi VILL VERKLIGEN GIFTA OSS!!!!!! Men ekonomin har inte hamnat rätt än. Jag har haft olika vikariat och projektanställningar MEN NU ÄNTLIGEN har jag fått fast jobb. Och drömmer nu om att gifta oss. Sommaren 2018, då har vi råd! Meeeeeeeen (eftersom mina bästa vänner tjatar på oss och det var dom som sa att jag skulle vara med i den här tävlingen) så hoppas dom och jag (!!!) på att vinna. Då jävlar kan vi slå till med bröllop i sommar eller eventuellt ett höstbröllop.

Kram!!

Detta brev fick jag den åttonde mars 2015 från vad som då var en främling men som skulle komma att bli min fästman och alldeles snart min man.

”Hej Trulsa,
Du är kickass, vet du det? Jag vet att det här är freaky/10, no worries though. Jag tog mig till ett café och hade tänkt jobba lite. Men ah. Ack ack.
Så jag skriver världens bästa brev till dig istället. Har inga baktankar, i alla fall inga dåliga☺, hursomhelst, det är inte en baktankens dag utan välviljans. Jag hoppas bara kunna göra dig jätteglad glad med brevet. Det är inte min filosofi, speaking of filosofi, att göra saker litegranna. Soe. Antingen hade jag inte alls skrivit (och spenderat förmiddagen med att läsa om Aquinos syn på ingjutna dygder, men du hör ju…), eller också hade jag försökt skriva ett brev som liksom förtjänar att ramas in.

Jag hade kunnat skriva mera som folk. Vilket troligen är mera ändamålsenligt, för då hade du inte behövt undra om jag var en galning utan kunde koncentrera dig på att vara glad ☺
Tro mig alltså jag kan såntdär och är väluppfostrad som en gnu. Men det tråkar ut mig att vara squarepants, det är tusen gånger roligare att skriva när man liksom inte bara mjölkar praktisk-cortex på konventioner (hejhurmårdujagmårbravadsmartduverkarvaravadgörduannarsvarförpluggardufilosofivadskadublinärdublirstorahaojvadintressantkulsåvadhänderihelgendå). Jag tycker att det är ovärdigt dig att få ett sånt brev, och det är ovärdigt mig att skicka det. Det är roligare när man undersöker lite vad som finns för Trulsa-associationer i hela hjärnan. Dessutom tror jag att du förstår (vill inte vara den som är den nu, okej, men tjejer som pluggar filosofi är sällan 100% konventionella – ta det som den första komplimangen, kanske en av de bästa).

Du vet, det är så här, tror jag. Man går runt som bäst och tänker att inget särskilt händer. Jag har iofs ingen aning om vad du gör nu, kanske är du på en Yacht i typ Biscaia och dricker drinkar och lyssnar på världens bästa musik och solar i världens bästa bikini och inte har ett bekymmer i hela världen och känner att allting är precis så bra som det skulle kunna vara. Att, om du har, säg, tio bra grejer, eller hundra bra grejer – att alla dessa grejer får precis den sortens credit som de är värda (alltså mycket). Jag hoppas du vet vad jag menar, känslan, att du har haft massa såna dagar, och att du kommer få jättemånga mer! Isåfall blir det här brevet en extra credit till den elfte eller hundraförsta grejen du har, en extra fjäder i Trulsas segerhatt. Som kille tror man att tjejer alltid får credits, särskilt de som är så bra som du.
Men kanske har du, å andra sidan, en rätt vanlig dag. Iz friday. Du kanske inte alls har en yacht-dag utan en jätteseg dag, kanske jobbig. Det kanske är en skitdålig dag för dig idag! Hursomhelst, för vad det är värt, im just a dude liksom, men jag vill verkligen att du ska vara glad. Det menar jag verkligen. Det hade sugit för mig att veta att du hade en dålig dag.

Whaaa, säger du. Who iz dis och varför skriver han till mig? Ptjaå. Vi var i samma seminarium i kursen kritiskt tänkande, jag hade oftast svart tshirt på mig (lång historia, i can explain everything, jag är ingen slashas egentligen :D), jag fann nästan alltid Viktors extremt humorbefriade jokeforambiguity-test det roligaste jag hört på hela året, jag var mest benägen av alla att säga saker utan att tänka, och är överlag så ärorik att mitt ansikte är som solens ljus och mina ben högresta som cederträd från Libanon. Anyways. Jag är en ganska intuitiv person och jag skriver till dig därför att jag vet att du är kickass. Du förtjänar mad creds. Jag tror att du är grymt smart (ta det inte som en pressure-grej). Dels smart som i smartypants. Men också smart som i vettig, tänkande och sansad. Alla tjejer ger inte det intrycket, men det visste du redan. Du gör det, iaf, och jag menar det på ett bra sätt (det finns också en smarthet som bara är irriterande, om du förstår). Jag misstänker att du har mkt vettiga föräldrar.
En annan grej, du är verkligen strålande vacker Trulsa. Jag har aldrig i mitt liv träffat en tjej som kan förstå att hon ser bra ut, så det vore bärande att säga att du inte heller förstår det (kan ha fel). Anyways, du måste veta det Trulsa. Kom ihåg det, okej? Jag kan helt ärligt säga, för det första, att jag inte har sett någon vackrare blond person än dig (jag säger blond person, för att det liksom blir en helt annan grej än en brunhårig person, jag kan inte jämföra). Starkare, jag finner det otroligt att en blond person kan vara vackrare än du. Den näst finaste blonda personen jag kan komma på (som jag kan namnet på) är Cate Blanchett. Du är finast. En tanke som stör mig är om du inte kan förstå det. En annan sak som stör mig, bara när vi ändå är inne på ämnet, är hur många som kommer försöka fuffens med dig – troligen är ALLA ovärdiga. Inte bara sådär kanske ovärdiga, utan alltså på ett uppenbarligt sätt ovärdiga. Dont get me wrong, jag slutade sätta folk på piedelstal när jag var 20. Jag fattar grejen med att du är, om man så kan säga, “en vanlig tjej” – låter fel men du kanske förstår vad jag menar. Med det sagt, också den allra bästa killen kommer också vara “en vanlig kille”, i samma mening.
En fin grej med dig, för att fortsätta, är att du inte bara har en casual snygghet. Alltså jag kan tänka mig att du kan köra för casual-snygg i en kontext där du känner för det. Och jag menar inte att dissa casual-snygghet, det är najs. Men, to be honest. Jag går till gymmet, och har tjugo eller trettio casual-snygga tjejer inom en radie av femtio meter. Alla kan ha leggings, neonshaker, NY-keps och hela hejhejjagärsnygg-grejen, du med. Anyways, is nise, men du har något som är tusen gånger finare. Man kan gå till en Statoil-mack och hitta tjugo paket tuggimmi. Oh yeah pink strawberry, gör en glad och det är bra att ha. Sedan kan man gå ut i skogen, och hitta en fin jäkla mistel, ett rådjur, en blomma, eller så. Jag vet inte om tjejer ärligt fattar skillnaden. Killar, speciellt dräll-killar (min lillasyster och jag kallar dem kart – som i omogna äpplen) handlar ofta som om de inte ser skillnaden. Så om de ser dig, och hundra andra tjejer i t.ex. en krogmiljö, skulle de sätta dig nånstans på samma skala som alla strawberry-tjejerna. Men innerst inne, såvida de inte är seriously korrupta i hjärtat, fattar de skillnaden. Jag hoppas att du också ser skillnaden. Det säger jag inte för att vilja få dig att tänka att du är bättre än alla andra, eller för att jag dissar andra (det gör jag inte!). Men du är väldigt fin Trulsa, och det menar jag inte bara om ditt utseende – även om jag inte vet så mycket om hur du är som jag skulle vilja. Menar heller inte det på något förväntansfullt sätt, som att sätta någon sorts prettoförväntan i huvet på dig och att du härefter måste sitta rak i ryggen som en prisbelönt uppvisningshund för att leva upp till något (men det tror jag inte att jag behöver säga). Du är bara fin, okej?
Du har också en helskön röst, mkt speciell. Jag tänkte på det på seminarierna. Om du var på ett hem för hemlösa katter, skulle alla kattungarna somna när de hör dig prata filosofi (eller vad som helst) ?
Jag tycker det är fint. Du klär dig väldigt fint, du signalerar att du respekterar dig själv och att du tar saker på rätt sorts allvar. I like. Jag föreställer mig att yttre saker många gånger säger något om personer, och hela grejen med Trulsa-intryck får mig att undra hur du är som person. Det kanske låter konstigt, men jag har tänkt på dig de senaste dagarna. Vet inte varför riktigt, men jag har undrat hur du har det, och vad du gör. Du verkar bara vara en sån särskild person och du lämnar så klura-mystiska-fina intryck, som är svåra att kleta sig ur. Förstår du? Kanske har du fått samma shit av nån nån gång. Det är säkert många fler än jag som tänker så om dig, vet du det? Tänk på det. The Trulsa-effect. Det är bra att ha, när/om man sitter där nån dag och det känns som att ingenting händer och att det bara är samma samma och att verkligheten är motsatsen till såna där filmer som man ibland önskar kunde vara beskrivningar av ens eget liv. Who knows, du vet. Kanske gör någon nån gång en Trulsa-film? Inte om en brud i Paris som äter fluffiga pastellmacroner och som alla långa mörka ynglings-främlingar i välsittande kavajer uppvaktar med typ najs-rosa blommor. Men om dig, som går runt i Engelska parken och helt ovetandes gör alla möjliga personer jätteglada. Grejen med den där bruden i Paris, är att hon inte visste att hon var bruden-i-Paris förrens hon såg sig själv på bioduken. Va?! Säger hon. Innan dess trodde hon att hon var en vanlig tjej som åt havregrynsgröt till frukost (eller vad nu fransyskor äter – förresten säger man fransyskor om franska tjejer, eller är det jag som är hungrig och/eller ofrivilligt vulgär?) och fick grus i skorna på väg till halvtråkiga föreläsningar, dagar när det var bara jättemolnigt på hela himlen och alla spotify-playlistor var sönderlyssnade. Var inte en Trulsa som fattar att hon var kickass-Trulsa när hon sitter på ålderdomshemmet och fattar hur Trulsig hon var när hon var ung. För mig är du en rockstar. Bob Dylan, Elvis Presley, Marilyn Monroe och såna bigshots ägnar jag ca 0.00000001% av min tanke åt. Jag har tänkt på dig tusen gånger mer än dem. Jag vet inte ens varför jag gjort det. Hursomhelst. Stay badass Trulsa. Om du får vägarna förbi ett gym nån gång, ta ett par maffiga hantlar. Ha ett skitspännigt linne. Sätt dig ner på en bänk, kör koncentrationscurls, mustigt, grundligt och o-apologetiskt. Lyssna på typ Wu Tang – Heaterz eller Mobb Deep – Survival of the fittest. Laters, gå till ett cafe. När du sitter där och dricker vadhelst du gillar mest, ha tanken i huvet hela tiden, att du är Guds gåva till mänskligheten. Och vet att alla där fattar det också. Sup in deras undermedvetna beundran av dig, du har all rätt att göra det, och låt den ge dig en skön känsla i hjärtat. Gör så, alltid, det är din gudagivna rätt. Du är verkligen strålande ☺

Stay badass. Du är bäst Trulsa. Jag gillar dig. Jag har några få personer som jag har som förebilder, av samma orsak som jag gillar dig; huxflux-episk intuition som nosar upp verkligt underbara människor bara. En är Maria Goundorina, dirigent för massa körer. Hon dirigerar som en svan (gå och se någon konsert med henne om du får tillfälle, hon dirigerar massa körer – du kommer fatta direkt vad jag menar. Kom då ihåg att det intrycket som du ger är lika omedelbart) och brinner uppenbarligen så sjukt mycket för vad hon gör. Jag var tvungen att ta hennes autograf, den sitter på min vägg. En är Latsbrah, har en sida som heter “The Golden One” på facebook. Han har massa bra grejer, en sak jag gillar är att han skiter i vad folk tycker och tänker och gör sin grej utan att småfjutta. Jag vet inte vad du tror Trulsa, men jag tror att människors själar är odödliga. Latsbrah är en av sjukt få som beter sig som om han vore odödlig. Jag tycker bara det är så sjukt friskt och skönt med en person som bara kör på. Alltså självdistans är skönt men det får inte bli på ett krympande sätt. Hans autograf hänger också på min vägg, med en sjukt spännig bild där han är klädd som Achilles. En tredje förebild jag har är Tosin Abasi, gitarrist och asskicker. Han är så påhittig, nyskapande och har ett intressant sätt att få ihop förnuft och intuition (det skulle kräva tio sidor till för mig att beskriva, så jag bangar). Hans autograf hänger på min vägg. Du är i mina ögon minst lika iögonfallande som dom. Jag skiter i om det här låter cheesy. Men jag vill ha din autograf. Jag skulle sätta den på min vägg inramad med en jäkla liljekonvalj eller lijla eller så. Jag skulle uthärda tystnadensominfinnersignärXskompisarserattXhareninramadlilja. Jag ser att du är en vanlig människa, men du är det på ett sätt som mera får det att verka som att hela du är typ bara gjuten av matt pärlemor. Sånt som är heltigenom vackert utan att vara skränigt. Not kidding you. Du skulle vara det även om du är skitgrinig, hungrig i morgonfrilla. Fråga din mamma eller pappa, de kan intyga det. Du är finast ☺

Jag vill dricka kaffe med dig. Vill du det? Om inte. Kan jag få din autograf? Så att jag kommer minnas dig, och så att du får vara på min inspirational wall of fame? Alltså jag vet att det är en jättekonstig fråga (lovar, jag är inte dum i huvet, men jag gillar fina människor och inspireras av dem, och du är uppenbarligen en väldigt fin människa). Hahaha jag vet att om jag fick ett jäkla mail av en random tjej som frågade mig om min autograf så skulle jag undra mycket och skratta nonstop i tio minuter. Men jag skulle ge henne autografen.. sooeee ☺
Om du inte vill ta en kaffe, men kan tänka dig att ge mig din autograf, så skicka den till Josef X, Xgatan X, XXXX Uppsala. Om du vill ta en kaffe så skulle jag bli jätteglad. Om ingetdera, så gör du mig jätteglad ändå. Tack Trulsa ☺
Jag hoppas att du får en jättefin Fredag.

Mina finaste hälsningar,
Josef ”

Tisdagen den 20:e januari 2015 hade jag min första föreläsning på universitetet i Uppsala i Teoretisk Filosofi. Jag kom först till föreläsningssalen och satte mig längst upp i högra hörnet så att jag kunde iaktta alla som klev in genom dörren. En efter en kom in och jag försökte se efter om det var någon jag kände, men icke. När vi precis skulle till att börja slinker en lång kille in genom dörren, helt oberörd, leendes. Jag ser hans ansikte och känner direkt igen det; som att jag sett det varje dag hela mitt liv, men jag kan inte komma på var jag sett honom. Han går upp dit jag sitter och hänger av sig sin rock och sina hörlurar vid några krokar på väggen. Sedan vänder han blicken till mig och ler menande.

Efter föreläsningen blev vi indelade i seminariegrupper, det var fyra stycken och det visade sig att vi kom i samma grupp. Under seminarierna pratade jag mest hela tiden, ställde frågor och svarade på frågor. Då och då pratade han också och jag upptäckte att han hade världens underbaraste humor och världens härligaste skratt. Vi pratade aldrig med varandra dock och efter några veckor var kursen över.

Den åttonde mars vaknade jag till ett långt Facebook-meddelande från en ”Josef” som jag inte hade en aning om vem det var. I takt med att jag läste förstod jag. Det var han som log så fint åt mig:) Jag hade aldrig pratat med honom, visste inte hur han var, men tro det eller ej; från stunden jag läste klart hans första meddelande har jag vetat att jag kommer att gifta mig med honom. Under den här perioden var jag övertygad om att jag inte skulle gifta mig, inte få barn, utan istället leva lyckligt själv och klättra inom akademien, vara coola mostern med några bulldoggs osv. Men efter den dagen förändrades allt. Vi träffades för en fika på Güntherska i Uppsala. De efterföljande messkonversationerna och breven kan fylla ett bibliotek. Vi var båda två sådana att vi trodde att vi alltid skulle leva ensamma, vi var för speciella för att någon skulle ha tålamod med oss eller vi med dem. Men så träffade vi båda precis den som hade förmågan att förverkliga oss och öppna oss för kärlek. Den sjunde oktober 2016 gick han ned på knä i Tropiska Växthuset i Uppsala med orden ”Jag vill att du ska ha hela mig och jag vill ha hela dig, alltid. Trulsa, vill du gifta dig med mig?”. Den tionde juni 2017 gifter vi oss i Adolf Fredrik Kyrka i Stockholm:)

Jag är så osannolikt lyckligt lottad som får gifta mig med min själsfrände redan vi 22-års ålder. Då vi båda är studenter vore det dessutom osannolikt drömskt om denna fantastiska gåva tillföll oss. Som modegalen filosofistudent med utbildning vid Tillskärarakademin i Stockholm vore det fullkomligt underbart att få gifta sig i svensk design á la Sjöstedt och dessutom få en ring att bära varje dag hela mitt liv som evig påminnelse om vår enhet och om denna fantastiska dag. Lycka till med processen! Kram från Trulsa.

Hey Kenza!
Jag och min kille Joel har känt varandra hela vårat 26 åriga liv, vi är lika gamla(födda 90). Gått i samma klass fram till gymnasiet och vi växte upp i samma by 4 km ifrån varandra. När vi var små var vi bästa vänner och “ihop” av och till. Kära redan då. Vi har ett gammalt foto när vi är ca 2 eller 3 år och håller handen och pussas, ett väldigt sött kort, hade gärna visat. Jag visste redan då att det var Joel jag ville ha! Idag har vi 2 helt underbara döttrar, yngsta är 2 månader. Vi kommer att gifta oss till sommaren nere vid sjön här i byn där vi bor. Jag hade gärna redan varit gift med Joel men med ett nystartat företag och en mammapeng så har vi faktiskt inte haft råd med ringar och allt där till. Jag sa till Joel att jag skulle skicka in här och tävla och det tyckte han lät som en mycket bra idé!
Mvh

Åhh vilken dröm!! Jag och min kille blev ihop redan när vi var 13år. Två vilsna tonåringar som vågade tro på kärleken. Sen har det varit en lång resa, där vi stundtals tvivlat på om vi ska få ihop våra liv och våra olika drömmar, men allt går med stor kärlek. Så nu 10år senare ska vi gifta oss, så himla häftigt! Jag har sedan jag var liten byggt upp ett drömbröllop i mitt huvud och speciellt en drömklänning. Nu har jag provat över 50st utan att hitta den, men en Ida Sjöstedt, jag dööör ?
Nu håller jag alla mina tummar och tår att det blir verklighet!!

Åh vilken härlig tävling!
Jag och min fästman träffades för snart 7 år sen genom att han la till mig på Facebook och jag som tur är accepterade trots att jag inte visste vem han var. Jag skrev ett meddelande till honom för han var ju väldigt söt och efter en stunds snack kom vi fram till att vi bodde tre gator ifrån varandra! Någon dag senare tog vi en promenad och sen dess har det varit vi. Vi har fått vara med om så mycket tillsammans, student, flytta hemifrån, stöttat varandra genom tuffa beslut och jag ser framemot att få vara med om så mycket mer tillsammans med honom! Han friade för 6 månader sen på en resa och nu har vi börjat planera vårt bröllop som blir av 25e augusti 2018. Att få vinna en bröllopsklänning (drömmen) och en ring hade varit helt fantastiskt då vi kämpar varje månad med att spara pengar till bröllopet men för tillfället går det rätt trögt med många tråkiga utgifter så detta hade hjälpt oss något otroligt! <3

Jag och min fästmö träffades på Debaser Slussen hösten 2013. Jag hade spelat där med mitt dåvarande band och gick runt på uteserveringen och kände mig tuff. Hon satt med sin kompis ett par bord bort, direkt när jag såg henna rykte jag tag i min kompis och pekade ut henne. Han tyckte precis som jag att hon var OFATTBART snygg och eftersom han dessutom är rätt mycket modigare än jag gick han fram och pratade lite med henne och hennes kompis. Som tur var för mig så gick det inte så bra. Festen fortlöpte utan att vi gjorde något mer än att titta åt varandras håll då och då. Stället stängde och jag var på väg med en förstärkare in i en taxi. Här går min och min fästmös historia isär, hon hävdar bestämt att jag sa hej först, men det är inte sant. Så det så. Vad som hände var att hon “råkade” springa in i mig. Jag skickade iväg min kompis i taxin, jag och min fästmö satte oss på en trottoarkant och pratade. Tre månader senare flyttade vi ihop. Vår första tid var rätt stökig, hon stannade med mig trots att jag festade lite för hårt, inte kunde bestämma mig för om vi skulle vara ihop och dessutom under en synnerligt usel kväll lyckades kräkas över hela hennes rygg. Kort sagt: hon hade ALL anledning att sticka, men gjorde det inte. För det är jag evigt tacksam idag.

I somras friade jag till henne. Hennes familj har ett hus som hennes farfar byggt i Kroatien, i en liten by som heter Mala Duba. Här spenderade hennes pappa sina barndomars somrar, hit flydde hennes mamma med henne när kriget kom till Sarajevo. Första gången jag var i Mala Duba var för tre år sedan. Min fästmö ursäktade sig innan vi kom dit: “det är inte så lyxigt, förvänta dig inte för mycket”. Jag trodde på riktigt hon blivit lite dum i huvudet när jag fick se byn och huset för första gången – det är helt löjligt vackert, nästan obeskrivligt. Jag kan inte tänka mig något lyxigare. Första gången vi promenerade genom Mala Duba kom vi till en bänk vid slutet på strandpromenaden. “Det där är kärleksbänken. Där satt jag och smyghånglade med mina sommarkillar, det är dit nyförälskade går och tittar på solnedgången”, sa hon till mig. Det var (såklart) där jag friade till henne. Var annars liksom?

27 maj gifter vi oss, med eller utan lyxig klänning och ring. Oavsett vilket vet jag att det kommer vara den bästa dagen i mitt liv. Ser så mycket fram emot att leva resten av mitt liv med henne! <3 <3 <3

Hi Kenza,

My fiancé and I are from Norway, but I will write about our love story in English, maybe it’s easier for you to understand.

In June 2014, after a rehearsal before exams, I went to take the bus home. I was tired and had my things to think about. I sat in the back of the 31-Grorud bus facing the opposite direction of which we where going. One stop later, this gorgeous, most amazing girl came on. I mean this girl was the type you’d think didn’t exist in real life. She looked retouched, but she was so real. I was not the only one noticing her, obviously. There was this middle eastern guy, this polish dude, I remember them all so vividly. Staring down the girl I found so unreal.



I knew that staring at her would just make her uncomfortable, so I’d rather test my grounds the subtle way. I looked at her through a window reflection, and when she noticed me noticing her, I pretended to feel awkward about it, and looked away. Soon I’d look again, to see if she wanted my attention. And she did, we kept searching the reflections from the windows, all the windows, to see if we really had that interest going. We went on like this for the entire bus ride. My stomach was tickling, she was blushing. And this whole time, we had still not looked at each other through anything but window reflections.



I remember wondering when this amazing experience would end, and she would eventually go off the bus. I mean out of the 40+ stops, what chances where there that she would end up going off at the same stop as me, right? Well… What do you know? Grorud T, the last stop, was the only stop left. My heart was racing, I would get the chance to talk to her, without being rushed by the short duration of a stop, without time as a constrictor. It would be just me, and her. Eyes locked, I was so excited. 



*Last stop*



She walked on ahead of me. Just after exiting the bus, she slowed down and started turning. I was ready, ready to watch perfection, ready to watch the truest and most humble beauty yet. I was standing still now, smiling from ear to ear, as she looked me in the eyes. I was shocked… To say the least, how on earth could this perfect creature exist? She was even prettier than I remembered from when she got on, prettier than her reflection in the windows. “Hey” I said in a maybe all to dark manner, “Hi” she replied with the sweetest of voice. “How are you doing?” I continued. “I am doing great” she replied. We moved from pleasantries to actual conversation, conversation that ended up in us exchanging numbers. It was love at first sight.



Sadly, this was the last time I saw her. For 15 months. You see… As much as we wanted to meet, we had terribly relationships ending at the same time. I had a girl living at my place, even though I had ended it. She had no family and no place to stay. I couldn’t kick her out. We decide not to meet with deepest regrets. And when I finally managed to sort things out, I looked her up on Facebook immediately. What surprise this would be I thought, and then I see it. The most beautiful woman in the world, smiling… She looks so happy, and her belly is so big. She is beautiful, she is happy and she is pregnant. Contacting her now would be selfish, it would be reckless, and it would be a terrible decision. I mean, look at her, she must be so happy. And I have no right to intervene. I kept replaying our first conversations, and I got very annoyed at myself for not acting faster.



Months went by, and I went to the city centre of Oslo. It was around one year since our first meet now, and who do you think I see? Of course it is her, she is there in all her perfect beauty – with her sister and her sisters husband. I look at her, and she looks at me. Our eyes lock, my stomach races again, my biggest regret, standing on the other side of the area I am at. I need to speak to her, if only to tell her I was sorry for how things ended.

I decided to message her on Facebook. I told her how happy I was for her, and congratulated her. To my surprise she told me she had broken up with her ex long time ago, but had decided to keep the baby. She was abused, to say the least. But put on a strong face for her baby, the world could not see what she told me. No one would know what horrible life her past year had been. This was our real beginning. We started talking again, chatting, skyping, sending snaps and texting. I was traveling a lot in that period, and we would end up talking at the most random times due to the time zones.



She had the baby when I was in the USA, 19th of July 2015. There were a lot of issues for her in this time period, but it’s too personal to share right now. Eventually we would go on our first date. Watching movies at her place. We got slightly unlucky, her son, was sick that weekend and would not stop crying, so movies became a movie, The Lion King (which was supposed to be our warmup film). But I loved the time we spent. We kept meeting for the next couple of months. And eventually we became a thing.



This thing is now engaged for over a year, and looking forward to our wedding. Norwegian-Iraqian Lina and Norwegian Vegard. My fiancee has always been a big follower of your blog, for the last 5 years. But lately she has been very busy with the baby and us. I think winning this thing, would be one of the biggest and greatest surprises I could give her before our wedding.



Links to Instagram for verification: instagram.com/misskamil_ and instagram.com/vegardvgy

Åh , att få vinna detta skulle vara bästa starten på 2017!
Jag och min sambo träffades när jag sommarjobbade på hans arbetsplats, för 14 år sedan. Jag tyckte i smyg att han var snygg & när jag senare köpte en lägenhet i samma hus som honom så började vi umgås mer & mer. Kärleken var ett faktum. Vi var unga när vi träffades & har mött både med & motgång under våra år. Idag ser jag på honom & väljer med glädje att fortsätta vara hans, varje dag.
Idag har vi tre ljuvliga barn & bor i hus. Vi förlovade oss när vi tågluffade i Europa 2008. Att vinna detta skulle möjliggöra våra planer att gifta oss! Renovering av hus & föräldraledighet är inte direkt drömupplägget för att kunna spara till bröllop. Barnen vill att vi ska gifta oss, så hela familjen får heta samma efternamn :)
I våra förlovningsringar står det ” överallt förevigt” och det är så jag känner än idag. Han & jag ❤️
håller tummarna !

“Dagen är den 21 september 2013

När vi äntligen vid 14-tiden kom fram till våra pittoreska boenden hände något märkligt. Kaj fick eget tält för han var lärare. Fullt förståeligt. Vad som hände sedan var inte fullt så förståeligt. En masaimänniska tog tag i mig & Axel & förde bort oss från gruppen. Vi välkomnades in i ett tält med två, faktiskt ganska stora, sängar med tillhörande myggnät.”

Det här är ett utdrag ur min resedagbok som jag skrev under tre veckor i Kenya 2013. Vår första natt på savannen, omringade av våra universitetskompisar i tälten bredvid, ledde till en 9 månaders bergochdalbana av känslor. Detta berodde på stor del av min dåvarande ätstörning och även annan psykisk ohälsa jag bar på. Det var under dessa 9 månader vi lärde känna och förstå varandra och vår omvärld och de här 9 månaderna gjorde mig säker på att jag hade träffat mannen i mitt liv. Detta var besvarat och vi blev officiellt ett par.

Jag diagnostiserades tidigare i år med bipoläritet (typ 2) vilket min, numera fästman, Axel uppmärksammade genom att gå ner på knä och fråga mig om jag ville bli hans fru.
Trots sjukdomen som ständigt närvarar i vardagen drömmer vi om ett bröllop nästa sommar där vi är omgivna av våra närmaste. Det hade varit helt otroligt att få ytterligare en guldkant i detta planerande genom att vinna detta. Om jag hade mött Axel vid altaret, iklädd i denna dröm till klänning, & med vetskapen om vilken ring vår marskalk snart kommer att föra fram till min blivande man kommer jag att skapa ett minne av en upplevelse som jag kan rida på även i de tuffaste stormarna i livet.

Jag och min fästman träffades i vår hemstad Örnsköldsvik när vi var 19 respektive 24 år gamla. Han ryckte tag i mig på Olearys en onsdagskväll i Maj och presenterade sig genom att sträcka fram handen och ta mig i hand. Han var extremt trevlig och väckte min nyfikenhet. Han kändes mogen och spännande. Det skulle dock ta ett par månader innan vi började träffas på riktigt. Vi träffades den gången på en fest med gemensamma vänner. Då de övriga festade hamnade vi i ett hörn och satt och pratade i timmar. Han ställde så extremt annorlunda frågor som jag aldrig hade varit med om förut. Nästan som ett “quiz” med frågor som “vinter eller sommar?, solsemester eller skidsemester…” jag bjöd in mig själv till hans lgh på efterfest. När söndagen kom väntade jag på att han skulle höra av sig. När klockan slog 12 och han fortfarande inte hört av sig tänkte jag “vinna eller förlora. Varför ska alltid killarna måsta ta initiativ?!” Och skrev ett sms om att jag suttit och väntat på att han skulle höra av sig, inte kunnat sluta tänka på honom och gärna träffar honom igen. Jag fick vänta några timmar på svar (han sov, själv kunde jag inte sova pga fjärilarna i magen, haha) men sedan den kvällen har det varit vi.
Vi har till stor del av vårt 7-åriga förhållande haft distansförhållande då jag studerar i Zagreb, Kroatien. Men nu är jag inne på sluttampen på utbildningen och vi planerar att gifta oss i Opatija våren 2017. Han friade i Jan förra året på Gimo herrgård. Jag har vetat att han var “the one” sedan dag ett. Trots att jag tyckte folk var galna som sa så innan jag träffade honom. När Man vet så vet man. Trots distans stora delar av året vore alternativet att inte vara tillsammans inte ett alternativ för oss. Vi har alltid lyckats hålla vår relation positiv och värdesätter den tid vi har tillsammans istället för att fokusera på det negativa i att vars ifrån varandra stora delar av året. Det vore fantastiskt att få denna möjlighet till en vacker klänning och ring då jag studerat i 5 år och har studielån upp över öronen. Önskar även dig en fantastisk bröllopsdag till sommaren ?

Jag och min kille träffades på min systers och hennes killes gemensamma födelsedagsfest. Jag var relativt nybliven singel och de (min syster med kille) hade skämtat om den här enda personen som var singel utöver jag själv och att vi kunde få till det. Little did I know tills vi tog hand och jag kände en direkt en attraktion. På den vägen var det, vi “råkade” hamna mittemot varandra vid middagsbordet och några timmar senare gick vi iväg och skulle “diska” i köket. Dvs då jag i princip (för första gången i mitt liv) kastade mig över honom och kysste honom från ingenstans. Det var början på vår kärlekshistoria. Början som innebar distansförhållande när man är som mest nyförälskad. Början som innebar viljan att flytta hem tidigare än tänkt och börja ett nytt liv. Ett liv med honom.

❤️

Hello Kenza,

Your post is exactly what I was dreaming for! I’m getting married in few months and it would be a dream to wear this beautiful couture dress and unique ring for my big day.

I met my fiancé 10 years ago, we were only friends back then. I directly loved his personality as well as his sense of humor. It was looking in a mirror, we were exactly the same. We became closer with time but we were too proud to admit the feelings that we had for each other. We were only 18 back then and we were totally scared of the feelings we had for each other. Two years later, I went abroad to study and it totally broke my heart to leave my first love there without saying anything. When I graduated, I continued traveling the world, but I couldn’t find anybody like him.

7 years later, I went back for my best friend’s wedding. It was such a beautiful wedding and I even catched the flower bouquet! I couldn’t stop thinking about my first love. 7 days later, I got a text from him, then a call, then a extraordinary dinner together. When we saw each other, we both understood that we both stayed in love with each other all this time and that it took us 10 years to admit it.

I feel so blessed to be able to marry my first love, winning this beautiful giveaway would be the icing on the cake! I would be so grateful and happy to wear Ida Sjöstedt dreamy wedding gown and have a perfect IWL ring on my finger.

Hope to be the lucky one!

With love,

Warda

❤️

Träffade min sambo på julafton 2007. Mina föräldrar var på resa och jag firade med min syster och hennes man och hans familj och släkt å där var han. Det sa klick direkt och några månader senare flyttade han från sin hemstad in i min etta i gbg och idag bor vi i en liten stad på västkusten med 2 barn och i år på julafton 9 år efter att vi träffades friade han med en 200 kroners ring med löftet att jag på den stora dagen skulle få en finare men i mina ögon finns det ingen vackrare. Då jag är mammaledig undersköterska har vi inte jätte gott om pengar men va gör det när vi har varandra och våra barn. Men visst drömmer vi väl alla om det där perfekta bröllopet och att få ha en vacker klänning och en drömlik ring på fingret.

Jag hade precis flyttat till New York för att praktisera i en termin. Det var det galnaste jag hade gjort och jag kände inte en enda själ i staden, men jag vägrade att sitta hemma och vara ensam. Så jag bestämde mig för att dra ut och bara ta tag i människor som verkade roliga och sköna att hänga med. Jag ville ju bara få vänner! Av alla hundratals ställen i världen så hamnade vi på samma ställe och våra vägar korsades på the 4th street. Han var där på semester och det visade sig att han också var från Europa (norra Tyskland…och väldigt nära Malmö där jag egentligen bodde). Han åkte hem 3 dagar senare men det var kärlek från första början och trots att jag skulle på ett utbytesår i Australien terminen efter så blev vi tillsammans. I 3 år har vi haft långdistansförhållande (Han i Tyskland/Italien och jag i Sverige) vilket har varit så jobbigt men SÅ värt det. I höstas fick han jobb i New York – och det känns som det är ödet att vi får påbörja vårt liv tillsammans i staden vi träffades i för 3 år sedan. Jag nekades visum att vara med honom i USA, och då fanns det egentligen bara en sak att göra – det bästa beslutet som vi någonsin tagit. <3

Det vackraste av alla ljus kom äntligen in i mitt liv…
En höstdag för lite mer än tre år sedan stod hon plötsligt där. Hon som nu ska bli min fru.
Hon stod där, så vacker och sprudlande av liv, vid Djurgårdsbron med sin lilla hund. Vi gick, den första, av våra många fina promenader tillsammans runt Djurgården.
Sakta, steg för steg, under vintern och våren, lärde vi känna varandra. Vår kärlek fick växa sig stark. Vi pratade om allt och drömde tillsammans. Hon fick mig att känna mig närvarande i livet på ett sätt som jag aldrig tidigare hade upplevt. Jag ler av lycka när jag skriver detta.
Sedan dess har vi promenerat över hundra gånger runt Djurgården. Tillsammans har vi sett årstiderna och naturens alla skiftningar.
Vi förlovade oss framför Rosendals wärdshus en dag i maj, då vårgrönskan var som intensivast och vackrast.
Hon har blivit det bästa av allt i mitt liv.
Angelica – min soul mate, min bästa vän, mitt hopp, min älskling och min kärlek. Tack för att du finns. Med dig blir alla önskningar i mitt liv möjliga.

Jag älskar dig, nu och för alltid.

—————————————–
Kenza, lycka till och vi önskar dig ett riktigt gott nytt år.