THE BIG 10 GIVEAWAY – PART 10

För mig är det väldigt speciellt, kanske inte för en annan, vår story är inte breathtaking, men vår tid tillsammans har varit och är. Vi träffades på en restaurang i Stockholm (där vi bor), han och hans vänner satt vid bordet bredvid oss. Direkt när jag såg honom tänkte jag wow, men helt plötsligt blev jag en person jag inte är- superblyg. Jag vågade knappt titta på honom, han konverserade hela kvällen med min vännina, så jag tänkte att intresset för mig var förbi. Men när vi skulle hem då frågade han om mitt nummer! Jag var så lycklig! Han smsade mig och frågade mig om vi inte skulle ses dagen efter. Vilket vi gjorde… en dejt blev fem och till sist var inget annat så naturligt som att bara vara med varandra. Vi cyklade Stockholm city runt, badade i havet, tältade, vi åkte runt i olika länder och tiden då känns som tiden idag- jag är precis lika kär i honom nu som för två år sen & äntligen så ska vi gifta oss nästa år! Det känns helt fantastiskt! Jag var student när vi blev ihop, det är först nu jag kan tillhöra med lite ekonomiskt & det vore helt fantastisk ifall jag hade kunnat berätta att Kenza hjälpte mig via Ida Sjöstedt som står för klänningen och LVL för ringen! Vilken dröm! Vår saga fortsätter men den vore ännu mer glittrig om jag hade kunnat vinna detta! All kärlek, Nina

Jag och min fästman träffades för snart sex år sen. Jag hade just fyllt 18 och flyttat hemifrån till en liten etta. Jag var också nybliven singel, och var såå trött på allt som hade med killar att göra. Jag hade bestämt mig för att leva som singel i måånga år. Det gick ju sådär..

Det blev rätt många utekvällar under helgerna och en lördag när jag och min tjejkompis gjorde oss iordning för en utekväll berättade hon att hon några dagar innan träffat på världens trevligaste kille som bodde i mitt hus. Jag kommer ihåg att jag inte brydde mig ett dugg eftersom jag var noll intresserad av killar just då. Nåja, några timmar senare var vi redo att åka och bestämde oss för att ta bilen till stan. Vem står inte där utanför vårt hus och väntar på taxin om inte han – den trevliga grannkillen. Jag hade ingen koll vem det var men min kompis puttade mig i sidan och gjorde klart vem det var. Hon frågade ifall vi inte ska erbjuda honom skjuts med oss istället så han inte behöver stå och vänta på taxin men jag vägrade, jag var ju inte ett dugg intresserad.

Vartefter timmarna gick sveptes drinkar ner. Jag och min kompis dansade och skoj, ända tills jag tappade bort henne. En stund senare kommer hon framdragandes med han – min granne och vi var så tvugna att presentera oss för varandra. Sedan minns jag inte så mycket mer av kvällen, annat än att jag hade det roligt. Jag kan säga att det var lite mindre roligt att höra av min kompis dagen efter vad som hade hänt. Natten innan, efter att min kompis presenterat mig och min granne för varandra, hade hon tappat bort oss åå något sätt. Hon hade gått runt och sökt mig en bra stund för att sedan hittat mig på dansgolvet hånglandes i full fart med min granne.

Helgen efter blev det också utgång, och även denna kväll var min granne också ute och festade. Denhär kvällen har jag dock lite mera minne av. Jag och han satt och talade, och i slutet innan stängningsdags sade jag att han dagen efter skulle gilla tre bilder av mig på facebook, och sen bjuda mig på kaffe klockan 7 på kvällen ifall han är intresserad. Och om han inte gör det så då vet jag ju att han inte är intresserad. Som du hör så gick det bra med mitt nya “singelliv”…
Dagen efter minns jag att jag satt hos mina föräldrar och väntade och vääntade på några gillamarkeringar. Det kändes som en evighet, men efter flera timmar ploppade de tre gillanoteringarna på mina bildee upp. Nu var det bara att vänta på kaffeinbjudan då. Tiden gick, klockan blev halv 7, sen 7 och jag hade typ tappat hoppet. Halv 8 plingade telefonen till med ett meddelande: “ska vi fa på kaffe?”. Jag blev överlycklig och hoppade runt och gjorde mig snabbt iordning. Jag hoppade i hans bil och vi körde till en bensinmack – glamoröst jag vet. Vi satte oss ner vid ett bord och jag minns att jag var otroligt nervös, han var ju så snygg.
Efter kaffet åkte vi till mitt där vi tittade på en film. Han berättade att hans kompisar hade suttit i bordet bredvid på bensinmacken och filmat oss, då de var så förvånade över att han var på dejt, vilket han aldrig är. Kul…

Efter det blev det mera utekvällar och filmkvällar då vi träffades. Jag gick emot mina singelplaner och blev kär men ett riktigt förhållande hade vi svårt att få till. Åren gick och vi båda började dejta andra men vi kunde ändå inte riktigt släppa varandra. En tid senare flyttade han till Sverige (vi är båda från Finland) och jag var trött på av och på “förhållandet” och sade att det får vara nog. Månaderna gick utan att vi hade kontakt, men sen en dag hörde han av sig och sade att han var tvungen att träffa mig vilket jag gick med på. Han reste hem och vi träffades. Han berättade att han under de senaste månaderna utan mig har insett hur mycket han tycker om mig och att han inte vill leva utan mig längre. Han var beredd på att göra allt för att få oss att funka. Jag trodde inte mina öron och ögon. Han – som varit så speciell under de senaste åren vill ha mig, så som jag vill ha han. Vi bestämde oss för att göra ett försök även fast vi visste att det skulle bli svårt med ett långdistansförhållande. Han bodde ju och jobbade i Sverige och jag var fast med studier i Finland.

Men på något sätt fixade vi det, två år distansförhållande. Det är det jobbigaste vi har gjort tillsammans. Att vara så långt ifrån varandra, längta ihjäl sig till varandra och veta att det är två månader tills man får se varandra nästa gång. På samma gång som det är det jobbigaste, gjorde det oss starkare tillsammans.

Det var i slutet av sommaren, en natt när han kom hem från Sverige. Jag hämtade honom från flyget och tyckte att han verkade lite konstig i bilen på väg hem. Han var tystlåten och det brukar han nästan aldrig vara. Vi hann komma till min lägenhet innan han ställde sig på knä och höll upp en nyckelring. Jag fick mitt livs chock och började dra upp honom stortjutandes och sa att han inte får göra så för det är så dyrt att gifta sig. Men efter jag lugnat ner mig lite svarade jag självklart ja. Nyckelringen fick jag som tur byta mot en riktig ring jag själv valt senare.

Nu är min studier klara, och jag har hunnit bo 5 månader i Sverige. Vi har firat jul hemma i Finland med släkt och vänner, planerat lite kring vårt framtida bröllop. Just nu ligger han och kollar ishockey i soffan på nedre våningen och jag ligger här på vinden, trött men framförallt lycklig och tacksam över att jag har han i mitt liv. Han som jg inte var ett dugg intresserad av. Ack så fel man kn ha ibland. För Han betyder verkligen allt för mig.

Hi! Im a girl from norway, and how I met my fiancé is when i was 17! I started to stalked him for a month before summon up to curate to speak to himxD He tried to talk to me that first time I was near him and I couldn¨t even look in his eyes xD( shyyy). But till the end we become best partner :) At first sight i thought he was the real one for me! And Now we have been together for 5 years and live happy together, so i still belive in love at first sight, you can call me silly but yeah, i do!

Would be very nice to win the ring, because the ring he got me 2 years ago is broken and the dress maybe the one to our wedding (when we are getting married). :D

Hello kenza, I’m one of your biggest morrocan fan ?
well, my story began 6 years ago, I met my fiancé in a Spanish language center. I made the first step, which is a bit strange in my country hahaha, but I do not regret it.
We have had a long love story until now. our fiancaille ceremony was in November 2015, and since that time we are trying to plan our wedding which will probably be in May 2017.
i am happy to participate in your giveaway, hope i will be winner and i will hear from you very soon ??
Besos
Charifa

Jag och min sambo träffades när jag var 16 och han 17 vi gick på samma skola. Vi har varit tillsammans i 7 år nu och varit förlovade i 1 år. Under våra år tillsammans har vi skaffat hund,katt och nyss köpt hus så nästa steg är giftemål. Då vi nyss köpt hus är inte ekonomin prioriterad till en fin klänning och ring så det skulle vara underbart att vinna detta pris så vi kan göra nästa steg på vår kärleksresa.

Jag har även följt din blogg i 7 år älskar den!

Hej vackra Kenza!

Jag är 23 år gammal och min sambo friade till mig 1 Oktober i år här hemma i vårt kök.
Det var ett känslofyllt frieri där mitt hjärta fylldes med mer kärlek än jag trodde var möjligt.
Min pojkvän är 28 snart 29 år och är världens mest snällaste människa. Det finns inte en själ på denna jord som tycker något annat.
Jag var 19 när vi träffades på Coop forum (matbutiken) i Göteborg där jag började arbeta och där han arbetade extra vid sidan utav plugget. Vi mötes där i dryckshyllan och jag föll pladask. Allt gick fort därifrån, han fick mig att växa upp fort och gjorde mig till en bättre människa. Jag är idag färdig undersköterska och har precis fått min första heltidsanställning och fasta arbete. I årskiftet flyttar vi till drömlägenheten och 2017 eller 2018 är målet att gifta oss.
Alla borde få ha en Martin i sitt liv.

Jag och min fästman träffades när vi var små och har varit tillsammans 3 gånger innan. Vi är nu ihop i snart 6år. Och vi förlovade oss för 3 år sen. Vi har inte kunnat genomföra bröllopet än eftersom vi inte riktigt jagt ekonomi för det. Vi har en son som är 2år. Och vi vill gärna ha ett stort bröllop så vi kan bjuda vår familj och vänner. Så en klänning och ring hade gjort så extremt mycket. Att slippa tänka på att behöva finansiera den delen.

Wow. Jag finner inte ord. Får gåshud av bara tanken. Vad skriver man nu för att träffa rätt? Vad skriver man för att få dig att känna den kärleken och lyckan jag känner för min blivande man?

Vi träffades första gången för ca 2,5 år sen på en nattklubb. Jag hade sett honom förut via gemensamma vänner. Jag försökte lägga in en stöt men råkade kalla honom vid fel namn.. Han dissade mig och efter det tänkte jag inte så mycket på honom. Men sen, för 2 år sen, skickade en vän till mig en snap på mig till honom och skrev “jag har en tjej till dig” och han svarade “wow”. Vi sågs den kvällen och för 5 månader sen gick han ner på knä.

Sen jag var liten har min största dröm i livet varit mitt framtida bröllop. Jag har fantiserat om den dagen sen jag var 9-10 år. Jag minns att när jag till och med skrev inbjudningslista och googlade fram klänningar.. :)

Idas klänningar är en dröm, den som vinner det här priset och får sin drömring dessutom är lyckligast i världen och jag kommer vara så avundsjuk men jag önskar alla tjejer detta!

KRAM och Kenza? Tack för att du är så snäll och fin mot alla oss.

Jag vet inte hur jag skulle kunna beskriva min pojkvän så att någon ens förstod en promille av vad han betyder för mig.
Han är allt.
Vår historia började med den kärlek vid första ögonkastet som man tidigare trott varit bullshit. Det krävdes liksom inte mer än ett leende för att skulle veta att det var han, han som var tänkt för mig. En vecka senare flyttade han in och ingen har någonsin gjort mig så lycklig.
Vi har ingen historia av dramatiska missuppfattningar, hemska svek och storslagna återföreningar. Ingen i min familj hatar honom och ingen av mina ex stalkar mig. Vi har det bara bra med varandra, sådär odramatiskt och tryggt som jag förstod att ett förhållande ska vara, först när jag fyllt 25.
Som en obotlig romantiker och tror jag blint på själsfränder och evig lycka. Jag kan inte vänta på att vi snart ska visa världen vår.

Hoppas ert firande av er kärlek blir lika fint som jag tänker mig, Kenza. All lycka till er!

Hej Kenza!

Först av allt vill jag gratulera till ditt kommande bröllop och en fantastiskt bra & inspirerande blogg! Älskar när kvinnor gör sin grej och vågar ta plats! You go girl!

Min Wilhelm träffade jag för tre år sen på SF bio i Växjö i lilla Småland. Jag gick på bio med en vän en söndagseftermiddag och efter filmen snackade jag med en av de anställda jag känner som jobbade med Wilhelm den dagen. Wilhelm var precis nyinflyttad från Göteborg och det blev att vi så småningom fick närmre kontakt genom vår gemsamma vän från bion.
Första intrycket han gav mig var absolut inte att han skulle kunna visa sig vara min livskamrat. Jag var så inställd på hur jag trodde min “typ” av kille var att jag höll på att gå miste om den finaste människan jag träffat.
Att gå från att tro att vi två var helt olika personer till att komplettera varandra, stötta varandra och kunna skratta tillsammans precis varje dag! Jag är så tacksam att jag gav oss två en chans trots tvivel. Biobesöken har för oss blivit en återkommande väldigt speciell grej, Vår grej!
Vi bor tillsammans i en lägenhet i Växjö men håller på att planera ett husbygge som ska börja våren 2017.
Vi är två arbetsmyror på 25 & 26 år, jag arbetar som Frisör/egenföretagare och Wilhelm på Synsam. Omringade av två stora familjer med många syskonbarn. För oss är vänner och familj en otroligt viktig del och en stor dröm är att få samla alla dessa människor och fira vår viktigaste stund tillsammans med dom!

Önskar dig och Aleks all lycka i framtiden, ni kommer vara ett väldigt vackert brudpar!
Kramar Isabelle Berg! !

åh gud!!! vilken tävling! drömmen!!
Kort resumé om mig och min fästmans kärlekshistoria dååå.. vi träffades när jag var 17 (är nu 23) Var faktiskt av ren slump att vi träffades. En gemensam vän till oss skulle få skjuts utav honom hem från en fest vi var på och jag blev erbjuden skjuts hem. Tackade ja och det slutade med att han släppte av vår vän och vi satt kvar i hans bil och pratade tills kl 8 på morgonen! Redan där visste jag vad jag ville ha ;) det tog ett halvår innan vi insåg att vi var skapta för varandra och efter det har det bara varit vi. En kväll i maj gick han ner på knä och friade hemma i vår lägenheten efter att jag kommit hem från jobbet. Så jävla oväntat och han hade köpt en ring som är min stil så mycket att jag fan fortfarande blir chockad över hur snygg den är när jag kollar på den haha.
Ah gud detta är ju supersvårt. Vem du än väljer i denna tävlingen kan jag lova att du kommer göra till en utav de gladaste bruden i sverige! Otroligt fin tävling och lyckoönskningar till allas bröllop :* :)

? Vilken drömvinst!

Kan tänka mig att man undrar hur gammal jag är under min berättelses gång, men jag är i alla fall 26 och läser till sjuksköterska:) EN TERMIN KVAR!!!!
Hur som helst.

Som du vet är bröllop otroligt dyrt och man ska ju bära denna ring för resten av livet så man vill ju inte snåla in direkt.

Jag träffade min blivande man när han höll upp porten för mig:)
Jag hade varit hos mina vänner och de bestämde sig för att gå ut men jag och min bästa vän valde istället att åka hem.

I samma trapphus i en annan lägenhet satt min blivande man med sina vänner och bestämde sig för att gå ut.

Så av en slump gick vi båda grupper ut samtidigt och deras gäng gick först och min sambo sist av dom så höll han upp dörren och jag tackade så mycket och han svarade på Göteborska. Jag reagerade på att han va från Göteborg för detta var under min stora kapten röd-tid (han är en reggaeartist från Göteborg) så jag kommenterade dialekten och vi slängde någon kommentar fram och tillbaka och sedan gick jag och min bästa vän.

Men på vägen till bilen sa min bästa vän typ “tyckte du han snygg?” Vilket jag ju givetvis gjorde så min vän bara tvärvände och gick och tog min sambos nummer ?.

Så på den vägen träffades vi och nu sitter vi här i soffan, han spelar FIFA och pendlar mellan total glädje och vrede och jag läser din blogg ?.

Friade gjorde han med hjälp av vår katt :)

Om jag skulle vinna, skulle jag såååå gärna skicka lite foton både nu och sedan när vinsten kommer till användning ?.

Ohhh jag skulle så hemskt gärna vinna denna tävling! Jag ska nämligen gifta mig med min livs kärlek den 28 april 2018! Hur vi träffades är en ganska rolig historia (inte den mest romantiska om man säger så :P)

Det var nationaldagen sommaren 2015. Jag och min bästa vän (båda singlar då) bestämde oss för att spontant ta oss i på en pubrunda här i Stockholm. Det händer ytterst sällan att vi är spontana, men just den kvällen kände jag att jag bara MÅSTE ut, det var hur skumt som helst men det kändes som att något faktiskt väntade mig där ute. Det var redan sent och ingen av oss var fixade för utgång. Vi kastade på oss något finare än pyamaserna vi hade på oss, smetade på lite smink och gav oss ut i Stockholmsnatten. Väl framme gick vi in på grand escalier. Efter en stund kände vi att det var dags för nästa ställe. Vi promenerade runt på Stureplan men inget föll oss i smaken. Till slut hamnade vi på East. Vi stod ute på East med varsin drink i handen, njöt av sommarnatten i vårt fina Stockholm och hade hur trevligt som helst tillsammans. Helt plötsligt kommer det fram en man (vi kan kalla honom colombianen) till oss och försöker presentera sin “vän” för oss. Vännen (vi kan kalla honom armenien) säger snabbt, “öhhh alltså jag känner inte honom”. Colombianen och hans flickvän förde konversationen framåt och var hur roliga som helst och det visar sig att armenien inte alls kände dom. Vi stod hur som helst kvar och skrattade och hade trevligt. Helt plötsligt får jag för mig att titta snett åt vänster och får ögonkontakt med en man som senare skulle bli mannen jag kommer att spendera resten av mitt liv med och just i den sekunden sa något klick i mitt hjärta. Han var armeniens vän. Han kommer fram till mig snabbt som attan och försöker föra en konversation med hjälp av Colombianen (som han alltså inte kände). i efterhand har jag fått veta att han egentligen är hur duktig som helst på att flörta men just då blev han kass som attan. i konversationen råkar han till och med förolämpa mig, allt gick bara fel för honom. Mitt i allt försöker min vän fejka ett “toabesök” för att “rädda” mig. Mitt svar till henne var “okej, ska jag hålla din drink så länge”, dvs. jag ville vara kvar, trots allt. För att hålla det kort: mitt i det dåliga flörtandet kände jag bara från ingenstans “jag tror att jag har hittat mannen jag vill spendera resten av mitt liv med”. Tanke skrämde mig eftersom han varken var min “typ” (om man nu ens har en typ), han var inte den charmigaste just där och då och jag är en vääääligt skygg person, aldrig släppt in någon i mitt liv och aldrig haft pojkvän. Så sådana tankar är oerhört ovanligt för mig. Aldrig hänt mig förr att jag tänkt eller känt så och ännu konstigare för en person man inte känner och som man precis träffat. När det var dags för oss att gå så frågade han om mitt nr… när jag stod där och velade i vad som kändes som en evighet tänkte jag: “sumpa inte alla dina chanser Seles, du vet inte han kanske är din framtida man, han kanske är the one”. (låter hur klyschigt som helst men det var faktiskt precis så). Han fick mitt nr och från den dagen var vi båda fast. Inget har kunnat separera oss.

Exakt ett år senare den 6 juni 2016 gick han ned på knä och friade, min älskling, min prins, min fina Paul, ska jag få spendera resten av mitt liv med bara för att jag valde att faktiskt ge mig ut den kvällen för 1,5 år sedan. Det var det bästa beslutet jag tagit i mitt liv.

Om 1 år och 4 månader blir vi man och hustru. Det skulle vara pricken över i:et att få min drömklänning av Ida Sjöstedt (som jag oavsett om jag vinner eller inte vill ska designa min brudklänning) och min drömring. Jag vet att det är många brudar som är lika värdiga detta vackra pris, men jag hoppas att vår okonventionella kärlekshistoria räcker <3 <3

PS. min vän (Antoinette) som var med den utekvällen ska även hon gifta sig med sin prins den 30 september 2017, det vore hur underbart som helst om vi båda vann <3

Jag och min sambo träffades för över fem år sedan genom gemensamma kompisar precis före jag skulle resa iväg till syd-och Centralamerika i fyra månader. Sedan dess har vi gjort flera stora resor tillsammans och i somras friade jag och han sa ja!

Allting började en sommardag hemma, i väntan på en bästa vän sitter jag i trädgården med datorn och Facebook. Detta är 2012, precis efter studenten. Kikar igenom nyhetsflödet och ser en bild på ett gäng killar, många jag känner igen men där var en som jag aaaaaldrig tidigare hade sett?! Okej vem är detta tänker ju jag…. Såklart så måste jag ju gå in på profilen och kolla läget. Mitt i mitt eget stormar min vän in genom garaget till trädgården (som tur var öppet- jag hade ju råkat låsa på framsidan) och samtidigt som hon kommer ut blir jag chockad och knuffar till drickan så att allting spills över datorn och i all panik försöker jag torka bort det, nnnneeej!!!

Dagar går och jag har ju absolut glömt bort den där killen jag inte kände igen… Men, ett privatmeddelande på Facebook träder fram och vem kan detta vara? Iiiiiingen mindre än den där killen jag inte kände igen?!?
-“Känner vi varandra?” Skriver han
Vaaaaaaaaa?!? Hur kan han veta att jag varit inne och kollat hans profil!!?! Nu förstår jag absolut ingenting!
-“Nej? Det skulle jag inte tro, hurså?” Svarar jag
-“Jaha, nej du puffa mig” Skriver han
Oooooom jag skämdes, jag förstod ingenting! Vadå puffa? Jag har inte puffat någon?! Jag kände bara hur allt blod samlades i ansiktet, röd som en tomat…. Där satt jag och skämdes alldeles själv och börjar garva av förvirring.
-“Puffat? Jag har inte puffat dig” Svarar jag
I samma ögonblick förstår jag precis vad som händer…. Jag har puffat honom!! Medan jag spionerade på hans profil och drickan föll över datorn och i panik för att få bort allting HAR JAG PUFFAT HONOM!!! ? Nej nej nej nej!!!

Samma sommar åker jag på semester och han skriver men såklart så skulle jag spela upptagen precis som alla andra tjejer (??) och läser så fort jag ser men svarar inte. Vad tror ni händer? JOOO Facebook har uppdaterats och jag svarar en vecka efter och skriver
-“Heeej! Jo det är bra tack, hur är det själv? Här är det varmt och skönt, hur är vädret i Sverige? Har inte sett att du har skrivit, inte alls varit vid datorn här nere. Ha det så bra ❤️” (ja vi hade börjat med hjärtan)
När jag skickar detta ser jag att i höger hörn står det “Läst”
????????
Läst??? Vadå läst! Ja plötsligt händer det…. Han har sett att jag hade läst hans meddelande precis när han skickat det eftersom att jag konstant suttit och kollat ifall han skickat något men inte velat svara för att spela “tuff och upptagen”
Allting började här….

Vi började träffas och trivdes i varandras sällskap, vi blev snabbt två individer som blev bästa vänner. Vi var väldigt olika men ändå ganska lika? Han tyckte om svart och jag tyckte om vitt, men vafan båda färgerna är ju basfärger? Det är väl lika eller? ?
Min familj älskade honom, hans familj älskade mig (I think so) Min farmor tyckte han var så himla underbar! Hon var så glad över att jag var så lycklig och plötsligt var han och jag ett par!
(Jag nämner farmor eftersom att jag var närmst henne)

År 2014 dör min älskade farmor, påkörd under sin semester… Allting rasade samman 10 juli… Ingenting var lika kul mer, inget var lika fint och vackert längre… En tuff tuff period för mig.
I Augusti samma år tar han mig på en resa i Turkiet för lite avkoppling och för att komma bort från allt det jobbiga. Och där hörni, där händer det. Han friar! ❤️? – jag sa ju såklart jaaaa!!
Nu äntligen kände jag att allting faktiskt kunde bli bra igen!!! Vi ville gifta oss ett år efter förlovningen alltså sommaren därpå eftersom vi båda två är från före detta Jugoslavien och bröllopet skulle självklart vara där….
Jag kan säga att allting inte gick som det skulle, från att ha en som dött var det nu 5 st…
På två år förlorar jag min farmor, farbror, farbror, morfar och mormor… Inte nog med det, så dör min pojkväns farmor också… Detta var en period i min familjs liv som tog över våran liv helt och hållet…
Och mitt i allt detta försvann vår planering av vårt bröllop… Det gick bara inte. Vi kunde inte kombinera lycka med sorg….

Idag 2016 kan jag med glädje skriva att vi äntligen har bestämt datum och vill verkligen gifta oss! Vi vill ha ett fint bröllop med massa traditioner från våra föräldrars rötter och vi vill ha vårt kärlek skriftligt på papper och ett minne för livet. Vi vill ändra dessa tuffa perioder som vi haft till en ny start. Vi vill stänga ute allt negativt med lycka, vi vill vara dom som öppnar nya dörrar!
Så 22 juli 2017 har vi äntligen vårt dröm bröllop!
Och jag är mer än glad att säga att jag aldrig någonsin kunde ha hittat en bättre soulmate än min älskade fästman! ❤️
– Detta är precis hur allting gick till för mig, och kan vi. Kan alla ta sig igenom!
Önskar alla blivande brudar en riktigt härlig tid med sina nära och kära och ett lycka bröllop!
– Erna ❤️

Stopped by a “facer”

My fiancé and I meet on the street of Copenhagen. He was working as a “facer” for a mobile company and I was walking home from work with a birthday cake because I was going to a birthday party later.
He stopped me and I usually don’t stop for “facer” cause a lot of times I’m on my way to university or work.
I said to him that I didn’t have time, but he suddenly said that I should look at him. And he got my attention.
It ended with that he sold me a mobile subscription and I ran down to catch the train.
Two days later, I meet him again at a station and we could feel the chemistry. We talked a bit and I left him without asking for his number cause I’m a lady ;) When I got home, I saw that he had sent me a message on Facebook.
We’ve been together since I knew he would be the love of my love and here we’re.

Träffade min Jonas första gången när vi var 18-19 år gamla, blev redan då förälskad i denna fina kille men tyvärr var han inte intresserad. Visste innerst inne redan då att detta var mannen i mitt liv, men kunde inte påverka eller göra något åt detta just då. Åren gick och livet kom emellan. Men midsommar 2007 förändrades allt, var ute med ett par gemensamma vänner till oss och får veta att Jonas skulle komma efter att han slutat jobba, blev så glad då vi inte setts på ett antal år. Det var den bästa midsommar i hela mitt liv för efter den dagen har vi i princip varit oskiljaktiga. Sommaren 2017 firar vi tio år tillsammans och har varit förlovade i tre år samt att vi har det bästa livet kan ge, en fantastisk dotter på fyra månader. Detta var meningen med livet att vi skulle bli ett par, få barn och gifta oss. Tänk att äntligen få knyta vårt band, att det är vi på riktigt, blir pirrig i magen bara jag tänker på det. Mannen i mitt liv, största gåvan i livet-kärleken.

Jag och Linus träffades på min 20-års fest, då några av våra gemensamma kompisar frågade om de fick ta med en “sjysst kille”, vilket gick bra för min del. In genom dörren kom Linus och det var kärlek vid första ögonkastet. Jag har alltid varit kräsen med killar, och hade för tillfället gett upp hoppet om att träffa någon innan han klev in genom dörren . Jag vill inte påstå att de 5 1/2 år vi delat har varit perfekta, men däremot tror jag att det är just därför vi är där vi är idag, vi har klarat av så många prövningar tillsammans, vilket bara har gjort oss starkare i vår relation. Trots att vi stött på många hinder så har vi aldrig varit osäkra på våra känslor för varandra, snarare tvärtom! För fem år sedan trodde jag inte denna kärlek som övervann allt faktiskt fanns, och nu är jag lyckligast av alla för att Linus kom in i mitt liv, tog mig med storm och bevisade motsatsen, och har gjort så varje dag sedan dess. För en månad sedan var vi i Dubai och han överraskade mig med att fria på den sista kvällen av resan där vi satt på en balkong med Dubais fastland som utsikt med varsitt glas cava i handen. Behöver jag tala om att jag svarade ja?! vi bestämde direkt att vi ska gifta oss augusti 2018, så vi hinner förbereda allt så som vi vill ha det och spara pengar till bröllopet. Nu i helgen åkte vi runt och kollade kyrkor och har precis bestämt oss för vilken kyrka vi kommer gifta oss i! Statusen för oss är nu att gå nyförlovade på små fluffiga moln, och jag kan knappt vänta tills den stora dagen är här! Särskilt inte om vi skulle vinna detta och få lite hjälp på traven ?? Kram från oss!

Jag och min sambo/blivande man träffades via en gemensam vän. Vi hamnade på samma fest och det första jag sa till mina kompisar när jag såg honom var “honom ska jag ha”! Det dröjde dock ett tag efter det tills vi blev ett par, men så fort det var bestämt så tog jag mitt pick och pack, lämnade mitt föräldrahem och flyttade in till honom. Efter två år som sambos köpte vi vår gemensamma hund och efter ytterligare ett år friade han. Han som aldrig hade varit speciellt romantisk. Han visade helt plötsligt en helt ny sida och överraskade mig med att fria på stranden på Aruba där vi var på semester, med en ring som både hans mamma och mormor hade haft. Vi firade med bubbel, blev fulla och började ganska direkt att planera vårt bröllop. Nästa sommar, närmare bestämt i augusti, ska vi gifta oss på en gård några kilometer ifrån den staden vi kommer ifrån. Oavsett om jag vinner eller inte så kommer en dröm att gå i uppfyllelse den dagen, men då jag alltid har drömt om att få bära en Ida Sjöstedt klänning när jag gifter mig så hade ytterligare en dröm gått i uppfyllelse om jag hade fått vinna klänningen och RINGEN!!! ?

Tack Kenza för alla åren du har inspirerat både mig och alla andra! Du verkar ha ett hjärta av guld!

Åh, vilken fantastisk tävlig!
Jag och min man (ja du läser rätt) träffades under vår utbildning till undersköterskor 2014. ett par dagar in i utbildningen så följde han med mig hem och sedan dess har vi alltid bott tillsammans. Jag blev snabbt gravid. Och blev beräknade 19 maj 2015. Men innan vi blev gravid så började vi prata om att gifta oss, kanske snabbt för en del men för oss har allt bara kännt rätt från första stund – så varför vänta? vi bokade kyrka och lokal till 26 juli 2015. Men som sagt, plötsligt blev jag gravid (superglada) och vi ville inte vara ogift innan sonen föddes – av olika anledningar. Så vi avbokade kyrka, klännings provning osv. den 18 april 2015 gifte vi oss borgeligt. Jättemysigt men jag var höggravid – Ja faktiskt så födde jag sonen dagen efter, en månad för tidigt.
Vi pratade ganska snabbt om att vi skulle vilja göra om vår vigsel “på riktigt” få våra löften i kyrkan, jag får ha en “riktig” brudklännig på mig och få en riktigt fin ring samt ha en ordetlig fest med familj och vänner. Så nu står vi i startgroparna att förnya våra löften under kommande sommar.
Skulle bli evigt och enormt tacksam om vi skulle vinna denna tävling!

Hej Kenza! Wow vilket pris. Jag och min fästman träffades för ca 7 år sedan på vår gemensamma internatskola (gymnasiet). Vi spelade innebandy tsm på kvällarna ibland och en lördag så åkte jag på fest hos honom. Efter den festen så minns jag hur stött min vän blev när jag fick ett godnatt-sms och inte hon :’)
Jag var sedan i sthlm på praktik i några veckor och då chattade vi ganska mkt. När vi sedan träffades igen så blev vi tsm ganska snabbt. Sedan dess har vi upplevt mkt tsm…. Båda har tagit studenten och han har bott i Australien i 3 månader (det var tufft men gick…), vi har bott hos hans föräldrar, i en sommarstuga på vintern (6 grader varmt inne ibland, haha ja vi lärde oss mkt :) ) , i ett fallfärdigt hus och gått på oräkneliga visningar av hus innan vi tillslut hittade vår drömgård förra hösten. Så på vår 6 årsdag i våras (20/5) gick han ner på knä och bad om min hand, och nu ska vi gifta oss den 10 juni 2017 <3
Vi har gått från tonåringar till vuxna tillsammans och jag längtar så mycket efter allt annat vi kommer få uppleva under livet :)

Jag vill tävla åt min absolut bästa vän. Hon och hennes sambo har funnits vid min sida och stundtals burit mig fram när jag haft det tufft. Dom har alltid tagit emot mig med öppna armar och bäddat åt mig när jag inte velat vara ensam. Hon har alltid varit mitt första samtal när det hänt något, även om det skiljt 100 mil mellan våra bostadsorter. Dom uppfostrar dom finaste barnen som finns som kommer och kryper ner med mig när jag har det tungt. Jordens bästa familj som jag betraktar som min egen!

Nu ska jordens bästa människor gifta sig och eftersom jag funderar mycket på hur jag någonsin ska kunna återbetala dom för allt dom gör och alltid gjort för mig så vill jag vara med och tävla om detta fantastiska pris för deras skull!

Vi är idag 27 år gamla och dom är inne på år 12 tillsammans. Det har sedan den dag min absolut bästa vän träffade denna då så häftiga hockeypojke på trimmad moped aldrig funnits någon annan för henne – och kommer aldrig göra. Deras familjer har vuxit ihop till en och jag är oändligt tacksam att få vara en del av detta. Fina människor som förenar människor!

Jag önskar så otroligt mycket att jag skulle få ge henne detta för hon förtjänar allt det vackra i världen!

Jag och min blivande man skulle inte ha träffats. Men ödet ville annorlunda. Först, midsommarafton för fyra år sedan. Min väninna hade fixat planerna. Först mat och dans hos goda vänner. Sedan party och galenskaper natten lång på en andra fest. Jag kom med till första festen men jag hjälpte till och städa och hon var ivrig på att få komma iväg, så jag glömdes bort. Dagen efte var det en massa prat om festen som var helvild. Och ett litet midsommarhångel med en gammal flamma från ungdomen hade hon fått till. Lite avis var jag allt. Men man kan inte vara med på allt. Vi var förbi dagen efter för att hämta väninnans jacka. Och huset var jättefint. Och en supersöt tjej och kille som bodde där. Trodde jag, kommer tillbaka till killen senare. Ett par dagar gick och sommaren kom till Skåne. Dags för Lilla Torg att öppna och baren på taket hade premiär. Väninnan kunde inte vara med. Så där var jag, utan vidare koppling till vad som skett på midsommar. Och då ser jag HONOM. Verkligen, mannen med stort M. När kvällen var slut visste vi båda att det skulle bli vi. Jag ville träffas, och hans svar var att det inte fanns tid för att bara träffas lite på måfå. Tre dagar senare skulle han flytta till Frankrike där han jobbade. Antingen så satsar vi eller låter bli. Och vem hade sagt nej till det erbjudandet? Det jag inte visste där och då, var att mannen med stort M, även var min väninnas gamla flamma. Jag var inte med på festen, hade aldrig träffat killen och kunde inte veta att jag borde hållit mig därifrån, förrän det var för sent. Jag var redan kär. Det var så mycket som gick fel, likväl blev allt så rätt. Och nu har han friat så det känns verkligen som om cirkeln sluts. (Det finns så mycket mer att berätta, men det spar vi på.) Vi skulle inte ha träffats. Men våra vägar envisades med att mötas. Och det är jag såklart glad för. Jag ser med spänning fram mot framtiden!

I met my fiancé on Tundwr application. Yeah, it sounds stupid but it worked ? We chat a lot before our meeting for almost three weeks and then he proposed to meet me. When we’ve seen each other it was love from the first site.. we had this special chemistry between us .. and we still have it up to now . We’re super good and happy together.. and we appreciate the love we have ❤️

Alltså jag dör!!! Jag och sambon träffades på högstadiet (sjuan) där jag blev “hemligt kär i honom”, han var killen som alla ville ha men var typ inte ett dugg intresserad av tjejer då han var så blyg. 2008 träffades vi av en slump och sedan dess har de varit vi. Nu står vi här 9 år senare med två barn (2 och 4 år) vi är 26 år gamla och de enda som fattas nu är bröllopet som vi tänkte överraska familjen med? vi har ju lite olika syn på prisklass på de här bröllopet så de hade ju varit Helt fantastiskt om jag vunnit detta så hade både jag och karlen blivit glada ?

Men herregud vilken giveaway!!!!! :O Vilken jäkla dröm att få bära Ida Sjöstedt när man gifter sig och att få en så dyr fin ring <3 Jag och min sambo träffades när jag var 16 och han 18, jag gick i första ring på gymnasiet och han sista. Han spanade in mig och blev så glad när han insåg att en kille i hans hockeylag gick i samma klass, det var hans "fot in".. På nyårsafton var vi på samma fest och där sa det bara klick! I år är det 10 år sen! Och i skrivande stund ligger vi i sängen med vår lilla 2 månaders dotter emellan oss. Livet är allt bra fantastiskt! Det som saknas är vårt giftermål som fått pausas lite då jag blev gravid, men 2018 är det dags, då ska jag äntligen få bli fru Hellgren <3 Med eller utan drömklänning och drömring är jag jordens lyckligaste!

Först och främst wow!

Jag och min Magnus ska gifta oss 1/7 2017 och just nu letar jag febrilt efter “den rätta ” klänningen och en Ida Sjöstedt vore heaven att få bära tillsammans med en fantastisk ring på fingret.
Jag och min dude blev hemligt förälskade i varandra och både var i en relation. Kanske inte den bästa kombon men efter många om och men vågade vi till slut berätta för varann om våra känslor. Sju år senare står vi här, förlovade, en dotter på 2 år, hus och ännu mer kära än ngnsin.

Vi skulle bli så glada om vi vann!

Puss och kram och lycka till med alla bröllopsplaner. Man blir lite svettig emellanåt av allt att tänka på.

Min kärlek i jag träffades för första gången sommaren 2005 när han var i Göteborg och spelade gothia cup med sitt lag. En dag hittade jag honom av en slump på playahead( minns nån det? Liknade Lunarstorm o nattstad). Skrev till honom o frågade om han kände igen mig o det gjorde han, vi tog varandras nr och sedan 16/9-05 har vi hållt ihop! Resan har varit lång o inte alltid gått upp men kärleken är starkast av allt o idag har vi 2 underbara barn, 2 pojkar. Ett bevis på vår kärlek, ett kvitto på att vi o vår kärlek skapat så vackra barn. Vi är faktiskt redan gifta, vi har inte haft något riktig bröllopsfest eller köpt vigselringar. Vi har kämpat oss igenom många år med dålig ekonomi o han säger det fortfarande minst 1 gång i veckan att en dag älskling ska du få precis den ring du önskar. O jag svarar att jag har allt jag behöver men jag önskar också mig en vit klänning o en vacker ring som bevis på hans kärlek till mig. Nu kanske många tycker vi är dumma som gift oss o bla bla bla men jag hoppas att dem människorna håller tyst idag. Vi valde att gifta oss för vi älskar varandra även om ekonomin va dålig. Alla par går igenom tuffa tider o det har vi också. Vi prioriterar inget annat före barnen o deras framtid. Så ja, vigda är vi redan men drömmen finns kvar om ett drömbröllop så småningom. Jag i en vit klänning o han i frack, på fest med våra nära o kära o älskade barn. Drömmen får mig att blunda bort dem tuffa tiderna, än lyser mina drömmar våren värld. 11 år sen vi träffades som 14 respektive 15 år gamla, med alla odds emot oss har vi aldrig någonsin låtit något komma emellan. Han har lovat mig ett bröllop o med din hjälp kanske det blir tidigare än vi trott.

Hej Kenza❤️
Har följt dig i alla dessa år och nu kändes de dags att kommentera ett inlägg som ligger mig nära hjärtat❤️

Mitt namn är Alhida Karadolami och är 20 år gammal. Jag ska gifta mig i sommar den 29 juli 2017. Jag är verkligen i behov utav en brudklänning och ring. Jag pluggar till sjuksköterska och jobbar lite vid sidan om eftersom jag ska kunna ha råd till räkningar. Går på Csn lån.
Jag och min fästman gick i samma klass när jag bodde i hemlandet som liten, sedan åkte jag ner varje sommar och vi träffades varje sommar och kärleken uppstod. Problemet var att han var kilometer bort men vi kämpade och träffades varje sommar i flera år och nu är han äntligen här och vi bor tillsammans och kämpar fortfarande bu till hyra och alla räkningar med hjälp av csn och min lila lön.

Det skulle betyda allt om jag skulle vinna och du skulle hjälpa oss med allt och vi kommer släppa en tugn känsla från kroppen❤️

Hoppas detta fick dig en bild på hur vår situation ligger till och lycka till med allt ❤️

Alltså, vilken give away! Önskar att jag skulle gifta mig haha!
Hoppas på första give awayen och säger lycka till till alla andra lyckliga som hittat the one :)

Hej!
En natt , mitten av augusti , träffades jag och min käraste på malmöfestivalen.
Han och en vän var ute för att äta och umgås, njuta av festligheterna som Malmö erbjöd den kvällen likaså jag och min syster.
Vi satte oss ner vid ett bord efter att ha beställt lite asiatisk mat, och pratade om hur kvällen varit och om hur de två männen som satt vid bordet snett bakom oss kollade lite då och då på oss. Jag och min syster skämtade om att ifall någon ‘stötte’ på oss så var vi älskare, inte relaterade. Jag känner en blick bränna i nacken och jag vänder mig långsamt om och blir bemött av ett par snälla, vackra ögon och ett varmt och brett leende. Så småningom så flyttade vi på oss då vår mat var slut och det var andra som köade för att få sitta ner och äta. Under tiden hade han hunnit skriva ner sitt nummer på en servett samt ett litet meddelande som löd “Hi, you’re gorgeous! Would you like to go for a coffe with me? xox Mohammed”.
Efter det så började vi skriva lite då och då, och så småningom så utvecklade vi känslor för varandra. Den 12 februari är det 1 år sen vi förlovade oss och 20 augusti är 2 år sen vi träffades för första gången. Jag älskar denna mannen med hela mitt hjärta och vi har planerat att gifta oss under slutet av augustivilket sammanfaller med min födelsedag. Vi har haft våra upp och nedgångar, men det gjorde bara vårt förhållande starkare då jag vet att jag alltid kan räkna med honom vid min sida när jag har det som värst.
Jag är en farmacistudent och min fästman är bagare, vi båda är från två helt olika kulturer vilket gjort att vi är väldigt olika som människor men vi har trots våra skillnader oerhört mycket kärlek för varandra.

Jag och min man träffades för nio år sedan. Jag och en vän bodde i Kroatien och han var där på semester med en vän. Han är kroat, men bodde i Tyskland. Jag och min vän skulle gå och fika. Vi stannade till utanför ett cafe och tvekade på om vi skulle gå in eller ej. Jag tittade in på cafeet och mötte plötsligt min blivande mans blick. Jag fick då en känsla av att jag måste gå in på cafeet och få kontakt med den här mannen. Han kom fram till vårt bord och vi började prata eller vi kunde inte prata för han pratade bara tyska och kroatiska och jag pratade engelska, men vi försökte kommunicera. Dagen efter vi träffades hade jag tänkt lämna Kroatien och flytta till London, men jag struntade i det bokade flyget då jag ville träffa den där vackra mannen igen. Vi umgicks varje dag och sex dagar senare satt jag på en buss mot Tyskland, mot ett land vars språk jag inte kunde eller hade noll relation till. Vi flyttade alltså ihop i Tyskland sex dagar efter att vi hade träffats för första gången och vi kunde inte prata med varandra på riktigt då vi inte talade varandras språk eller förstod vad den andra sa, men the language of love funkar alltid :). Vi bodde ihop i Tyskland i sex år och sedan tre år bor vi i Sverige och har två fantastiska barn ihop. Vi möttes på ett annorlunda sätt, men jag visste från första sekund att jag bara måste få kontakt med honom och jag kan inte låta honom försvinna. Vår kärlekshistoria har gjort oss så otroligt sammansvetsade då vi flyttade ihop efter endast sex dagar, utan att kunna varandras språk i ett, för mig, helt främmande land. Att äntligen kunna få stå brud i Kroatien i en underbar kreation från Ida Sjöstedt och med en drömring på fingret skulle kännas helt magiskt.
Tack för allt fint som du gör Kenza.

Kan jag tävla åt en kompis? Jag vet att du sa att vi skulle tipsa vänner som ska gifta sig men hon läser inte bloggar. Hon använder knappt sociala medier alls faktiskt. Men hon är världens finaste människa och skulle förtjäna det här så mkt. Hon klär aldrig upp sig, jobbar och sliter som sjuksköterska. De träffades via siten Helgon för många år sedan min vän Monica och hennes Mikael. De förlovade sig i somras men eftersom allt är så dyrt med bröllop gifter de sig inte än på ett tag. Jag vill att hon ska satsa på sig själv till bröllopet, unna sig fin klänning, smink allt det där hon aldrig har. Att få ringar och klänning betalda skulle vara helt magiskt. Förstår om det här inte gills, att jag inte kan tävla åt henne. Men jag var tvungen att försöka i alla fall.

Jag och min blivande man Alex träffades för fem år sen på en stor tillställning, där våra blickar möttes så fort jag klev in genom dörrarna. Det var en kväll som slutade helt magiskt och blev början till något helt underbart. Han var mannen jag inte kunde sluta tänka på. Frågan var bara när jag skulle få se han igen?
Veckan efter visade sig att jag hade hans lillebror i min simskoleklass. Nästa gång vi sågs kom han medvetet till festen jag var på, där kunde vi inte släppa varandra för en sekund.
Vi satt på en klippa i Norge som sträckte sig 25 m över nordåsvannet i Bergen, när han frågade den stora frågan och jag skrek ja.
Just nu studerar vi båda till lärare och är klara om 3,5 år. Planen var att vi skulle vänta till efter studierna att gifta oss, men tanken på att hans morfar troligtvis inte skulle få dela dagen med oss gjorde att vi bestämde oss för att gifta oss i augusti nästa år. Den lördagen får jag äntligen tacka “ja” till min bästa vän och blivande man när han sätter på mig den magiska ringen som ska symbolisera vår kärlek då och nu.
Bröllopet hade blivit fulländat med den möjligtvis finaste klänningen jag någonsin sett och den mest perfekta ringen på mitt finger.

Tjaaaa… varför inte :)
Detta “pris” kändes väldigt i tiden för mej, och med en rejäl spark i baken!!

Det roliga är att för ett par månader sedan så sparade jag ett kort på mobilen på min önskebröllopsoutfit (som jag aldrig kommer ha råd med).. dock en kjol från Ida, detta är ju så mkt bättre????

Jag och min fästman Jens, träffades på fabriken i Stadshagen :) ett technoställe! Jag älskar techno och älskar att dansa! Det var SÅ jävla nära att jag inte ens skulle gått dit, men tvingade killen (Marco) jag skulle dit med att bjuda han på inträdet och fribar :) Vi hade så jäkla kul och dansade järnet till Monoloc som spelade. När det helt plötsligt hoppade fram en kille brevid mej och typ började fråga frågor, det VÄRSTA jag vet. HATAR att bli “störd” när jag dansar för jag vill bara dansa och ta in all musik (när den är bra). Men, han va APSNYGG (fast inte alls min typ), jag hade slut på snus, och han undrade om jag ville ha något. Så jag bad han att fixa en prilla ;). En stund senare hoppa han fram igen med en snus. Grejjen va den att jag hade en “crush” i killen jag va där med så jag brydde mej inte om Jens (låter som jag är hemsk men det blir bättre). Jag och Marco gick tillomed in på toan å hånglade?
Det slutade med att jag och Marco skulle dra därifrån. Precis när ja va på väg ut så kommer Jens springande och tar tag i min arm och frågar om han kan få mitt nummer!! Vad svarar jag???? NEJ, jag har kille!! Vilket va en lögn! Jag va bara sjukt anti ragg på krogen och va typ en ensamn varghona på den tiden. Men jag sa mitt namn och att han fick hitta min FB. Vilket han gjorde! Andra gången vi sågs kom jag hem till han och hans kompisar innan vi drog vidare till Berns. Han betalade tillomed taxin för att få dit mej, från mina föräldrar som bor på vischan, till Stora mossen där han bodde då, landade på typ 700 spänn, haha, Han såg lite chockad ut sådär i slutet av månaden! Men på den vägen var det, jag var väldigt svår i början då jag typ hade intalat mej om att jag aldrig skulle hitta en kille och tillomed accepterat att jag inte skulle få barn Jag hade min kanin Sixten. Mer än tillräckligt!
Det var i exakt rätta stunden jag hitta han, eller snarare han hitta mej!! Så jäkla tacksam för det. Panik och ångest var min vardag fram tillsdess typ. Han var som en ängel som kom och tog mej under hans vingar!
Vi träffades den 7 november 2013 på fabriken idag tre år senare har vi TVÅ barn (Stella 1,5 år och Nova 4 månader)! Det bästa vi har skapat!! Och det känns SÅ rätt! Trots att vi inte varit ihop så länge. Det har hänt så mkt på 3 år! Ingen av oss har fast jobb och lever lite på att nå våra drömmar och det vi vill hålla på med, inte det lättaste ekonomiskt när man har barn, men never give up! Så från att det var jag och Sixten är vi nu tre till. Sixten har alltid varit som en familjemedlem, det var tillomed han som kom framskuttandes till mej med förlovningsringen knuten i ett band runt halsen?! Ett kaninfrieri!!!

Vi hade svårt att enas om vilket datum vi firar vår årsdag… den 7 november 2013 då jag fick hem med Marco ???.. vi skrattar mest åt det idag! Och måste nämna att Jens gick tillomed fram till Marco (fick jag reda på efter) den kvällen på fabriken och frågade om jag va hans flickvän eller om han fick flörta med mej! Marco gav han tillåtelse som tur va (då han redan hade tjej, sjukt invecklat)!! Men asså hur gulligt är inte det???!! Vilken gentleman som frågar om lov på krogen!!! Skulle kunna fortsätta att skriva hela kvällen… men om 8 minuter fyller jag år :) så det är bäst att sova lite innan galningarna vaknar!! Vågar inte ens tänka tanken att detta kanske kan bli den BÄSTA FÖDELSEDAGSPRESENTEN NÅGONSIN!!!! Och vi äntligen kan GIFTA OSS sagolikt!! Kanske Sixten får bli ringbärare igen!

Tack KENZA och GOTT NYTT ÅR <3 <3 <3

Jag och min fästman David möttes för lite mer än 3,5 år sen på en förfest hos en gemensam kompis. Vi hade aldrig träffats innan men den kvällen stod allt klart, vi föll pladask för varandra och det fanns inga tvivel på att det skulle vara vi. En vecka från det att vi träffats första gången så flyttade jag smått in hos honom och så gick det bara framåt. Med en så stark kärlek mellan oss så visste jag ju att giftemål blir det men jag har inte velat tjata för mycket utan att frieriet ska komma självmant från hans sida. I maj i år friade min andra hälft David och självklart sa jag ja! Det var vår 3 års dag och vi hade varit ute och ätit en fin middag, påväg hem tog han mig till platsen där vi träffades första gången, sa massor fina saker om mig och oss, gick ner på knä och friade. Det var en så sjukt overklig händelse som jag bara hade kunnat drömma om innan men nu är allt verklighet och jag blir alltid tårögd när jag tänker på det. Självklart ser jag fram emot bröllopet men det jag längtar mest efter är att få vara gift med den underbaraste personen på jorden. Att jag för alltid får vara hans och han vara min.
David är det bästa som har hänt mig och jag älskar honom mer än vad ord kan beskriva <3

Vilken fantastisk kalender Kenza ?

Jag och min kille träffades för fyra år sedan. Han fick verkligen tjata till sig en träff på fb för jag var inte intresserad. Idag kan jag inte tänka mig ett liv utan honom. Han älskar mig och accepterar mig för den jag är. Jag har nämligen anknytningsproblem, men han har mjukat upp mig och gjort mig till en bättre människa. Han är världens snällaste och finaste. Jag längtar till bröllop och barn. Vi planerar ett litet bröllop ute på en gård. Din vinst hade underlättat då vi bägge studerar, jag jobbar extra ibland för att kunna lägga undan till oss.
Ida är en fantastisk designer, vilken dröm, gråter av förväntan ☺️?

Jag och min fästman träffades via en skämtsam tävling på min dåvarande blogg där jag sökte “den rätte”. Lite som ett statement till mitt av-och-på-ex att det var slut FÖR ALLTID. Inte hade jag den blekaste aning om att jag skulle falla pladask för killen som stod som vinnare i denna oseriösa tävling. Efter ett år av 30-mils-distansförhållande flyttade vi ihop. Idag har drygt 7 år gått och vi har nu tre barn tillsammans. Den 21 februari i år, på vårt tredje barns beräknade födelsedag (han var en månad för tidigt född) så gick fästmannen ner på knä och friade. ÄNTLIGEN! Så lycklig!
Den 10 juni (samma datum som jag fick positivt graviditetstest med nämnda tredje barn) 2017 blir vi man och fru.
Det vore en dröm att få vinna detta! Med tre små barn finns det inga pengar över för att skämma bort mig själv
..

Jag och min sambo träffades för snart 6 år sedan och han var min första riktiga pojkvän. Han var bekant med min syster och ville väääldigt gärna att hon skulle presentera honom för mig – och jag som tidigare aldrig blev “wow”:ad av killar föll till golvet av hans charm.

Vi har gått igenom sorg, glädje, sjukdom, dödsfall, kärlek och tårar och vi har en sådan otrolig grund att stå på. Jag vet att han är mannen i mitt liv, precis som Aleks är din och det har varit så fint att få “känna igen mig” i den fina kärlek du har hos din fästman. Tanken på att få gifta mig med honom ger mig tårar i ögonen och jag kan inte komma på något vackrare i livet. ❤️

Första gången jag såg honom var på nyårsafton 2007/2008. Vi gick då på gymnasiet. Sedan dess har nyår alltid varit något speciellt för mig. Jag minns det liksom som igår. För varje dag som går växer vi ihop. Jag vill göra allt med honom. Min kärlek. Nyår 2013/2014 friade han till mig. Idag är vi förlovade och drömmer om ett stort bröllop med många gäster. Ett bröllop är dyrt och för att göra det möjligt inom en snar framtid så vet jag inte vad som vore bättre än denna vinsten?! Ida Sjöstedt är min favoritdesigner och jag vill inget hellre än att bära en coutureklänning av henne på mitt bröllop. Och ringen.. den ska vi inte tala om! På lördag firar jag och HAN vårt 10:e nyår tillsammans och 2 år som förlovade. Coolt när man är 25 år. Tack för fina bloggen<3

Wooooow Santa Kenza you are incredible !!!!!

My fiancé is my cousin’s bestfriend lol
I know him since day one !
But 2 years ago, we litteraly fall in love and we actually living a long distance relationship :(
He is currently working in Algeria while I’m in France… We can see each other only a weekend each 2/3month… not easy but trulllyyyyyy in LOVE!!!

– I only can sleep like a baby when I am in his arms
– He loves to eat frozen yogurt and he ask me to promise that I will never eat it without him
– He loves Kinder Bueno more than me but I am ok with that… I love CHOCOLATE more that everything in the world so… its fair lol
And so many thiiiiings words can’t describe !

We planned to get married on decembre 2017

Distance means nothing when someone everything :) <3

På min barndomsvän’s midsommarfest för fyra år sedan träffade jag Honom. Vi drack alldeles för mycket snaps och nattbadade i den iskalla Östersjön, passion föddes som sedan förvandlades till stark förälskelse. Förra nyår friade han men vi har fortfarande inte valt ut ringar och datum, då vårt andra barn föddes i somras. Nu är det dags!

The story of me and Patrick began 5 years ago on New Year’s Eve. To be honest, when we met for the first time I was dating his colleague. Fortunately, it was nothing serious and it immediately ended. Then, I started to talk a lot with Patrick. We talked everyday on Facebook or mobile phone, we sat up till late at night just to find out about ourselves something more. We were discovering in themselves that we’re soul mates. We started meeting sometimes, I was very shy. It was the beautiful time, of romantic dates, holding hands and this first magical kiss. I’ve never forget it because it was exactly one year after we know each other, on New Year’s Eve. Since then we are together, until forever I hope! We share common passions and dreams. He’s a perfect man for me, he makes me a better person. I couldn’t dream of anyone who has such a big heart. Patrick- I love you more than pizza! Thanks for being here for me <3

Jag “träffade” min kille för 10 år sen eller han hittade mig på Pa/Playahead och skrev bara hej, jag svarade tillbaka, efter lite snack där gick det över på msn och sen sms sen en lördag i oktober träffades vi på riktigt båda inställda på att det inte var något seriöst då vi båda nyligen blivit singlar. Jag var 17 år och han 24 ? Och jag skulle ha the time of my life som ung och singel. Bara att jag dog ju första gången jag såg han och jag dör än idag! Nu 10 år senare har han friat och ingen är lyckligare än jag! Två helt fantastiska barn har vi fått och jag längtar så mkt efter att få gå längst altargången med våra fantastiska barn och få gifta mig med manen i mitt liv! Den 9/9-17 är den stora dagen och jag längtar så! Jag hade och har fortfarande the time of my life men upptagen med den bästa och till dom bästa ❤️

Oj 10 år, vad galet! Jag har precis börjat blogga :)
http://finest.se/fannynord/

Åh vad jag skulle bli lycklig om jag blev vinnare av denna tävligen!<3 Jag och min sambo träffades för 4 år sedan och förra sommaren så friade han till mig under en liten mini weekend i Spanien när vi var och hälsade på hans farfar. Vi ville egentligen inget mer än att vi skulle stå framför varandra och säga JA framför våra nära och kära inom ett år efter dess att vi förlovade oss, men ett bröllop är inte gratis och tyvärr har vi blivit tvugna att skjuta på det… Vi vill kunna ge våra nära och kära en minnesvärd fest och oss själva en dag som vi kommer se tillbaka på med ett leende på våra läppar för resten av våra liv. Om jag skulle bli vinnare till en klänning och ring har vi nästan nått vår budget och kan börja planera på riktigt. Det hade verkligen varit en dröm för oss båda! Min sambo är den finaste människa jag någonsin stött på i mitt liv, från insidan och ut. Det kanske låter klyschigt att säga men vi kompliterar verkligen varandra och lyfter fram varandras styrkt. Jag kan inte vänta tills dagen som vi står där och lovar varandra evig kärlek framför de människor vi håller närmast om hjärtat <3

Vilken UNDERBAR giveaway och jag måste även passa på att vara med och tävla om denna.

Min lovestory berättar jag mer än gärna, då det är så MYCKET som har skett med små marginaler.
Under mitt 2016 hände det en del grejer, och den bästa av allt är att jag har påbörjat ett evigt liv tillsammans med min underbara pojkvän som ska bli min man nästa sommar.

Allt började 2008, då jag var ung och skulle precis flytta från staden jag bodde i. Det var min sista sommar, och jag var på en fest hos en klasskompis så då hade bjudit dit den finaste killen jag sett. Det var fjärilar redan vid första ögonkastet. Därefter följde långa och många konversationer på MSN och sms. Under två år pratade vi utan att träffas, så som det var under den MSN tiden haha! 2010 flyttade han till min stad för att börja studera, och äntligen fick vi träffas! Men dessvärre gick det åt pipan, då jag var mitt uppe i mitt 17åriga liv, allt från identitetskris till nytt umgänge till äventyr varje dag. Med andra ord var jag inte redo för ett förhållande då.

6 år senare – efter att ha bytt flera jobb, påbörjat universitetsutbildning, avslutat ett 4årigt mindre bra förhållande och hittat mig själv – ser jag honom i skolan. Det kändes precis så som det gjorde första gången jag såg honom – fjärilar i magen. Men så många frågor som pågick i mitt huvud – vad gör han här? Vad pluggar han? Undra vad han har gjort under denna tid? Har han flickvän?;)

Under dessa 6 år har vi båda lyckats matcha ihop tiden – att jag skulle arbeta i 2-3 år innan jag påbörjar universitetsutbildningen. Och att han bestämmer för att ta ett avbrott under 2 år för att arbeta istället för att plugga. Och dessutom ha våra uppsatser under samma termin – dvs mycket fri tid att ägna och att skriva , och han väljer att skriva i just den byggnad jag har mest föreläsningar och hanledningar i (tidigare satt han på annat ett annat ställe och skrev).

Nåväl, jag såg han allt fler gånger i skolan utan att vi hälsade på varandra (enligt honom såg han aldrig mig, men jag tror nog han förnekar det;)). Men tillslut var det en så stark magkänsla som sa till mig “Tar du inte chansen nu, att ta kontakt med honom, kommer du ångra dig. För han är den som du annars kommer leta i varenda en kille”.
Sagt och gjort, en dag bestämde jag mig för att kalla ner han från övervåningen där han satt och skrev. För att be om ursäkt för hur saker och ting blev sen sist, men också för att se om han vill ge mig en chans nu. Och vilken utskällning jag fick, haha! Vem var jag som trodde att jag kunde efter 6 år komma och förvänta mig något?!

Efter att den dissen smälte var jag såklart tvungen att försöka igen, den envisa människa jag är kan jag inte bara ge direkt upp! Några dagar senare hör jag av mig igenom till honom via MAIL! Hahah varför? JO han var den som varken hade facebook eller offentligt nummer – men som tur är finns det en studentportal på skolan där varje student har ett kopplat mail. Jag bad honom smsa mig, vilket han gjorde och vi påbörjade skriva. Efter några dagar fick jag (med lite tjat) en träff med honom. Den ena träffen ledde till den andra.

Vi hade en underbar sommar tillsammans. Vi spenderade dagarna och kvällarna långa, lärde känna varandra om på nytt, skrattade, skapade minnen. Allt har gått så lätt, så bra. Han har påbörjat ett jobb i samma stad, tagit sin examen, även min examen väntar runt hörnet och även ett nytt jobb. Nu i januari ska vi flytta in tillsammans till en egen lägenhet, och nästa sommar ska vi gifta oss! Han är den finaste människan på denna jord, och jag är den lyckligaste tjejen som får kalla han för min blivande man.

Jag vill bära denna underbara klänning på vår stora dag, och ha en fantastisk ring på mitt finger som symboliserar vår kärlek för varandra men även för den styrkan jag har som vågade göra allt jag gjorde under detta år. För jag lovar dig Kenza, Han är det absolut bästa som har hänt mig:)

Gud, dröm tävling. Jag är med och tävlar och vem vet, kanske det är jag som vinner denna gång.

Lite korta om hur jag och min blivande träffades:
Första gången jag såg honom var när jag var 15 år gammal och hade precis påbörjat mitt allra första jobb på Bueger King. När jag såg honom så kändes det som om det var kärlek vid första ögonkastet men ändå inte.
Då jag inte jobbade ofta så såg jag inte honom ofta heller. En dag får jag reda på att han flyttat till Malmö… åren gick och när jag var 18 år, såg jag honom igen… jag jobbade då på Burger King i Odenplan. Jag tänkte “men shit det är ju han” han kände igen mig också… vi pratade lite, efteråt kom det in en tjej som ställde sig brevid honom och höll i hans hand.
-jahap tänkte jag, det var väl det…
Han var på plats för att fixa ett extra jobb för sin flickvän, vilket han även lyckades med.
Jag jobbade tillsammans med hans flickvän, jätte gullig tjej.
Åren gick, och jag slutade jobba på Burger King. Kontakt med honom eller hans flickvän hade jag inte.
Jag påbörjade universitetet, mitt i utbildningen kände jag att utbildningen jag går var något jag inte ville och kände att jag slösat bort tre år. Jobbig period i mitt liv helt enkelt.
En dag, får jag reda på att en vän till mig, Rita, skjutits till döds i Östberga, i Stockholm. Rita var en gemensam vän till oss två.
Vi började prata lite smått på Facebook, vilket blev mer och mer, till slut bad jag om hans telefonnummer. Och kort sagt… allt började där.
Min blivande är min allra första pojkvän, jag har inte haft någon innan. När jag blev tillsammans med honom var jag 23 år, idag är 25 år.
Så killen jag såg när jag var 15 år, kom att bli min pojkvän efter några år och ja, nu står vi här.

Ojoj det blir inte lätt för dig Kenza med alla dessa fina berättelser ???❤?. Kram

Jag raggade upp min blivande man när han jobbade som bartender på en nattklubb i stan. Jag skrev mitt telefonnummer på kvittot ? första och enda gången jag gjort så! Vi smsade hela veckan och helgen efter träffades vi och jag följde med honom hem. Vi sov nästan inget på hela nästkommande vecka… vi bara låg och pratade hela nätterna och gick båda glatt till jobbet nästa dag! Sömn behövs inte när man är nykär! ? Vi har nu varit tillsammans i 10 år och förra sommaren överraskade han mig med ett frieri. Iklädd frack framför 1.500 personer!!! Jag blev lite chockad, för det var verkligen en överraskning och något vi aldrig pratat om innan ? Vi har inte gift oss än men vi planerar ett annorlunda bröllop!
Frieriet finns att se här: (hihi min syster som filmar och gråter i bakgrunden, alla blev överraskade)

 https://m.facebook.com/story.php?story_fbid=10153426441036280&id=732986279

“Finns en anledning till varför jag skriver till dig.” Så började min och min fästmans allra första konversation för ett antal år sen. Jag hade skrivit ett inlägg på Facebook som gillats av nästan 1000 personer. Min fästmans kompis såg mitt inlägg och bestämde sig för att tipsa min fästman om mig i en gruppchatt med massa killar, trots att han inte kände mig haha. (Fick senare läsa exakt hur dom hade diskuterat mig i den där jävla gruppchatten och pratat om för och nackdelar om att skriva till någon man inte känner. Bra för dom att ingen sa något negativt i alla fall! ;D haha) Vår första dejt (som egentligen bara skulle ta två timmar eftersom jag hade tentaplugg) höll på i SJU timmar. Vi satt alltså på en och samma resturang i sju timmar utan att vi ens kände av att tiden gick så fort. haha Sedan dess har allting bara flutit på läskigt enkelt! Jag visste direkt att han skulle bli mannen som jag delar mitt liv med och det visste nog han också. Läskigt hur allt kan kännas så enkelt och rätt helt plötsligt!

Vi förlovade oss i alla fall i juni i år. :D Vi båda älskar mat, resor och att bara chilla på fritiden. Trots det är vi båda karriärmänniskor som jobbar väldigt hårt och stöttar varandra för att nå våra mål i livet. Vi har samma dryga, dåliga humor och kan roa varandra hur länge som helst oavsett vart vi är. Det bästa av allt är ändå att han är lång, så jag kan ha hur höga klackar jag vill utan att se ut som en jätte, och hans Mariano Di Vaio-frisyr. ;) Skämt å sido, jag önskar att ALLA människor fick chansen att lära känna någon som gör en så lycklig som min karl gör mig.

Jag tar min universitetsexamen i juridik nu i januari och håller även på med körkortet nu samtidigt som examensarbetet. Letandet efter bröllopsklänning har tyvärr fått lida i och med att jag haft fullt upp med skolan och körkort. Vi håller dessutom på att buda på vår absoluta drömlägenhet. Skulle vara en DRÖM för mig att få bära Ida Sjöstedts skapelse! Vi ska gifta oss den 23 juni 2017 och ha ett stort syrianskt bröllop med ca 500 gäster. Bröllopsplaneringen är nästan färdig och nu har vi därför kunnat släppa stressen med planerandet och istället börja längta! :D Det som diskuteras flitigt nu är vart fan man ska åka på smekmånad?! Sjukt svårt att bestämma sig ju. haha. Aja, det var lite om oss och hur vi träffades. Skulle vara sååå kul att vinna! Ha det bäst Kenza!! :D

Först och främst; vad fint av dig att dela ut detta som ett pris!!
– jag och min soulmate möttes för första gången i ett litet hostel i mitten av ingenstans i Australien. Jag hade lämnat Sverige för att läka ett brustet hjärta och samtidigt hade han lämnat England (där han var född) för samma anledning. Vi hade liknande resplaner och var vid flera tillfällen varit i samma stad men våra vägar möttes inte förrän vi båda lyckades få en plats i detta lilla hostel. Det var inte ditt typiska “Love at first sight”. Jag hade i flera år varit ledsen över ett gammalt förhållande så jag var till en början blind, töntig som jag var hade jag redan gett upp på kärleken. men han fick mig att skratta och en dag var det som om jag hade en uppenbarelse, allt jag någonsin kunnat drömma om att ha i mitt liv stod mitt framför näsan på mig! Jag hade planerat en jorden runt resa sedan långt tillbaka och jag var rädd för vad som skulle ske mellan oss, vi hade bara känt varann i några månader. Han såg mig i ögonen och sa “I’ll follow you anywhere”. Nu har vi rest jorden runt ihop i snart fyra år och vi har länge vetat att vi vill gifta oss, men att resa har kostat oss mycket pengar och tid så en dag friade han till mig utan ring haha. Vi försöker att bygga upp ett nytt liv ihop nu i Canada och att få detta pris skulle betyda att vi äntligen kan bli vad våra hjärtan redan vet att vi är, man och hustru! tack igen för att du ger oss en chans till ett så fint pris!

Hej Kenza, vill börja med att säga hur sjukt generöst och häftigt det är att du lottar ut denna giveaway! Vill även passa på att gratta dig och Alex till förlåvningen ?

Jag heter Helin Darwich och är 24 år gammal. Jag är ingen duktig berättare men ska försöka göra mitt yttersta för att beskriva min kärlekshistoria.

Jag träffade mitt livs kärlek, Samer Alazawie idag 27 år den 7 augusti 2011 genom en kompis kompis. Min idag fästman skulle på ett läger som även jag och mina vänner skulle delta på. Vi tillbringade 4 dagar på samma läger ( camp connect, ett läger där tanken var att olika organisationer skulle få möjlighet att knyta sig ett eget nätverk). Vi båda var delaktiga i stiftelsen fryshuset, enda skillnaden var att jag var från Stockholm och min fästman från Malmö.

Ja var en överviktig tjej med dåligt självförtroende vs självkänsla. Med tanke på va ja tyckte om mig själv och alla dem “typiska” tankarna som vi tonårs tjejer har i den åldern som då tog kål på mig. Mitt i allt detta elände så dyker denna fantastiska mannen upp i mitt liv helt utan förvarning. Det var något som väcktes i mig, jag var intresserad även fast han inte alls var min “typ” av kille. Jag måste varit långt ifrån hans typ av tjej.

Sista dagen kom och det var dags att säga hejdå, ingen av oss hade bytt nummer och inte heller bekräftat varandras intresse.

Trodde detta skulle vara sista gången vi sågs. En sak ledde till en annan och Samer fick tag på mitt nummer via vår gemensamma vän. Vi pratade konstant, non stop. Vi pratade hela tiden, vår kemi var speciel. Den va där men den var inte bekräftat. Ja ville inte framstå som den “kära tjejen” och han gav mig känslan av att han var intresserad men samtidigt så vart ja aldrig riktigt bekräftad. Detta höll i sig i ett år tills Samer insåg att det var vi, vi var menade.

Vi såg till att få det att funka även fast vi var på distans, det var alltid pirrigt att träffas och prata… och en idag så bubblar jag innombords bara jag hör hans namn.

Idag är det Nästan fem år sedan vi träffades för första gången, inte kunde jag ana att jag skulle träffa mitt livs kärlek på ett läger.

Det var tufft att vara vi, båda har sina rötter i medelöstern och vi båda är muslimer. Vi gömde vår kärlek och levde i det dolda med vår relation. Att berätta om relationen var inte ett val då vi visste att vi skulle vara tvungna att gifta oss om vår relation skulle ha avslöjats.

Vi var inte redo då, och vi ville ha möjligheten att lära känna varandra. Efter 4 år så vart det hela för outhärdligt och vi bestämde oss för att dela med oss av vår relation och bestämde oss för att vi var menade för varandra och att gifta sig var en självklarthet.

Den 30 december 2015 efter att vi delat med oss av vår kärlek, kom min fästman med sin familj och frågade on min hand ( tradition i Mellanöstern). Min man var alltid varit väldigt fin och romantisk mot mig men har alltid gjort det klart för mig att “the instagram pictures, they are not for real”)

Han lät mig tro att ja kunde glömma ett frieri. Ja tappade hoppet men visste att ja skulle nöja mig med att få spendera resten av Mitt liv med mitt livs kärlek!

Jag och mina vänner valde att dra till Paris på en girl trip 25 januari 2016 och inte visste jag då eller hade en blekaste aning om att min man hade planerat ett proposal framför Eiffeltornet tillsammans med mina två bästa vänner.

Sista dagen dyker min man upp bland folkmassan framför Eiffeltornet. Där hör jag vår sp vår låt ( John Legend-tonight) spelas, det står tända ljus format till ett hjärta. Där står min alldeles fina Samer med ljus beiga/vita rosor som han räcker över till mig. Med gråten i min hals och med skakandes ben så går min soulmate ner på ett knä och friar till mig. Framför alla nyfikna turister i kärlekens stad. Om det ögonblicket gick att beskriva så var vi båda på en annan planet med rosa moln.

Mannen i mitt kiv tog sig modet att planera det som kommer att bli ett av dem finaste minnena jag kommer att få behålla under mitt liv!

Idag har vi varit förlovade i nio månader ,vår kärlek är starkare en någonsin! Distansen är vårt största hinder men vi kämpar! Mycket pengar går åt för att finna tid för varandra men vi älskar varandra och vi är ett team nu! Allt går!

Jag är student och min man arbetar på två olika arbeten för att försöka få ihop till vårt dröm bröllop! Ja tycker detta är så otroligt påfrestande för att han bär så mycket ansvar och jag studerar och försöker få ihop vardagen. Att vinna denna giveaway hade underlättat något enormt då vi är två människor som hittat kärleken och som nu krigar och arbetar ihjäl oss för att förmodligen försöka få ihop det till värt drömbröllop.. Vi siktar på att få gifta oss i år. Det hade betytt otroligt mycket att få designa min egna vigselring och på detta få en bröllopsklänning designat av Ida!

Denna berättelse vart lång, hoppas att du läser hela denna text. Du Kenza har varit en stor ledstjärna ! Att se dig och Alex har varit en stor inspiration.

Jag Helin och Samer hade varit något så otroligt otroligt tacksamma om vi hade fått chansen till denna otroligt fina giveaway som i vårt ekonomiska tillstånd hade varit guld värt!

Önskar dig en god fortsättning❤️

About 5 years ago I still lived in Sweden, I just gratuaded and I had my whole life in front of me. The plan was to work and earn money to travel but the plan changed.. that summer I met Tyler. An American boy that was in Sweden to play baseball and to have fun.. we where both young and had a super fun summer together and when the summer came to an end we both though we would too. He flew back to California and I moved to Norway to work. We kept in touch on and off during the year, but nothing more than that.. but then the spring came and so did he. I moved back to Sweden and Tyler came back to Sweden for another year of baseball. The first night when he got there we all went out and he pulled me aside and said he had to talk to me. I remember my heart was beating so fast and I was thinking: here it goes, he doesn’t want me. But he said: I don’t want to see you with anyone else, I want you to be mine.
Since that day our relationship have gone through some rough and wonderful times. Our first year together we where apart for 8 months and it was like a living hell.. we started doubting each other and it was no fun but non of us was ready to give up. So we pushed through it and decided that we’re never going to spend that much time apart ever again so I moved to California. I went to school there for two year and we went back to Sweden for the summers and for Christmas. And then (finally) on New Year’s Eve last year he went down on one knee, on the spot where we first met. We had to pushback the wedding for a while, life and money got in the way. I was living off of student loans and he was working a lot. But in April this year we decided to do something different with our lives, we where tired not being able to do stuff because we didn’t have the money. So we moved to China, so now we have lived in China since July and finally started planning our wedding!! Our wedding is going to be in October in his hometown Fresno, California. We’re on a really tight budget and we can’t really afford on spending money on anything extra. So it would be sooo amazing to get to wear a beautiful dress from a Ida Sjöstedt ?? my dream would be to look as beautiful as you on my wedding day!!

Åh!<3 Vi träffades för över åtta år sen då vi var 16 för första gången. Jag tyckte han var lite tråkig, och han att jag var lite jobbig att lyssna på. Men så utvecklade vi en djupare connection genom att chatta på… Wait for it… MSN MESSENGER. Oh those times. Vi märkte hur olika bakgrund vi kommer ifrån, men ändå kändes det som om man hade hittat sin själsfrälste. Vi bestämde oss snabbt för att bli tillsammans efter vår första dejt, och vi har varit happy ever since.
Åtta år senare och jag känner i hela kroppen och varje cell hur kärleken för denhär mannen bara växer. Vi var väldigt annorlunda från början, men våra livsvärderingar har vuxit ihop samtidigt som vi vuxit och blivit äldre, likaså vår sinnessjukt dåliga humor. Jag älskar det fakto att min käraste är främst min bästa vän. Han får mig att vika dubbelt av skratt vareviga dag, och vi kan sitta tysta i en evighet och njuta av det också. Hur välsignad kan man vara att ens första kärlek är THE ONE? Kan inte vänta på att få spendera resten av mitt liv med denna fina individ <3

Vilket pris för ett par. :)

Att falla för sin lärare låter inte som en bra idé, men i detta fallet så var det. Eric var min massage lärare under en mindre utbildning på ett universtitet, Både han och jag var studerande, så det är ingen snuskig lärare även om vi skämtar om det. Jag gick massage kursen för att kunna massera någon släkting och vän emellanåt, det jag inte visste var att vi skulle bli kära, flytta 100 mil därifrån och idag driva ett företag tillsammans där jag är på företag och masserar och Eric tar emot sjukgymnast patienter på vår alldeles egna mottagning.

Vi träffades för 4 år sedan och ska gifta oss den 10 maj i Las Vegas, Eric vill ha Elvis som präst och jag tänker att vi kan få fina bröllopsbilder från öknen där utanför. Så vad hade inte varit bättre än en Ida Sjöstedt klänning. Faktiskt så är varken klänning eller ring köpt trots att det inte är mer än 5 månader bort. Vi är ett par som sällan känner stress, så även detta löser sig nog.

Gott nytt år och god fortsättning Kenza.

Kramar

/Michaela

Wow vilket pris!!!
Jag och Min fästman träffades på jobbet. Han va min chef.
Vi höll det hemligt länge och efter tag var jag tvungen att byta arbetsplats. mycket prat om oss på företaget, familj, vänner att vi har stor åldersskillnad, olika religoner mm. Men vi har tacklat allt och nu äntligen gick han ner på knä i Paris (min favorit Stad) och i sommar giftet vi oss!

Kort och gott :)

Hoppas jag vinner :)

Jag och min fästman träffades första gången när vi började samma klass i årskurs tre. Till en början var vi bara kompisar men ju mer vi umgicks desto mer kär blev jag i honom, tillslut bestämde jag mig för att han skulle bli min och jag skickade en klassisk fråga-chans-lapp med texten “får jag chans på dig, ja eller nej”. Men så lätt är inte livet och jag fick ett nej. Men tiden gick och jag hade bestämt mig, så jag frågade igen, ännu ett nej. När vi började femteklass var jag fortfarande väldigt kär i honom och jag tog mod till mig och frågade igen. Det blev den sista gången för äntligen var rutan för ja ikryssad. Till slut blev vi ett par och jag kände på mig redan då att det var han jag skulle gifta mig och leva resten av livet med. Sedan dess har vi varit oskiljaktiga och gått igenom mycket tillsammans. Nu, 12 år senare, älskar jag honom lika mycket som första gången vi träffades när vi var 12 år gamla.

Vi förlovade oss för 6 år sedan och nu har vi äntligen satt ett datum för vårt efterlängtade bröllop, 19 maj 2018.

Min sambo kommer från Frankrike och hamnade i Sverige genom jobbet. Jag var singel och uttråkad och tänkte testa det där Tinder som alla pratade om men trodde ju aldrig det skulle leda mig till mitt livs kärlek. Vi pratade i ett par veckor och träffades en torsdag, kvällen gick alldeles för fort och vår nästa dejt blev dagen därpå, dessutom fredagen den 13. Den dejten tog helt enkelt aldrig slut och sedan dess är det vi. När jag pratat med kompisar om hur lång tid det tog att veta att man är kär så svarar jag 24 timmar, sen var det klart men egentligen var jag kär redan första kvällen så efter ett par timmar :) Han blev min bästa vän och är allt jag någonsin drömt om!

What the fuck, Kenza! Vilken fantastisk tävling, så glad för den blivande vinnarens (och alla andra brudpars) skull! <3

Så roligt! Till och börja med måste jag bara säga att det är så kul att följa dig och Aleks nerför altaret då jag följt din blogg långt innan du träffade din själsfrände. Och nu ska jag också gifta mig i maj 2017 med min bästa vän och själsfrände!
Jag och Edin träffade varandra för ungefär 6 år sedan när vi var små skitungar, han hade precis tagit studenten och jag hade precis gått klart första året. Jag och en tjejkompis åkte från Kalmar till Hultsfred för att hon skulle träffa en kille där. Så jag följde med som “stöd” (haha hon gjorde allt för att inte vara själv, tur det!!!) och vi promenerade till gymnasieskolan efter att vi mött upp hennes kille. Och där stod han. I ett vitt linne med rufsigt svart hår och ett leende vackrare än någon annans som jag sett. En snabb nervös hälsning och jag var fast (för resten av mitt liv, fast det visste jag inte då).. Jag frågade killen vi gick med vem det var men fick bara kort svar tillbaka, “Det där är Edin men han har tjej sen typ 4-5 år tillbaka”. Där dog den drömmen att bli Mrs Edin (visste ej hans efternamn haha).
Två månader gick och jag får ett meddelande på Facebook, AV HONOM. Han hade tydligen fallit pladask där och då vid fotbollsplan men visste inte vad jag hette eller hur han skulle hitta mig och så efter två månader gjorde han det.. En snabb romans med långa nätter i telefon och många sms dog snabbt.. Han hittade en annan tjej närmre honom och jag levde vidare med honom i mina tankar.. vi lämnar 2011 och spolar fram till 2014. Efter tre år av dålig kontakt eller ingen kontakt alls får jag se min drömman igen. I köket hos killen jag och min tjejkompis träffade tre år tidigare. Jag intervjuade honom för en tidning jag jobbade för då och av en slump kom Edin. Det var inte länge, några minuter bara, han såg trött ut.. Sliten, inte alls lycklig och det dödade min inombords. Vem har gjort så mot honom? Där och då, när jag såg honom visste jag att det skulle inte bli som förr, det kändes annorlunda.. Som att jag skulle få vara delaktig i nånting, i hans liv igen.. Strax därpå började vi följa varandra på IG (töntigt jag vet haha) men ingen skrev nåt till någon förrän den 30e maj 2015 så fick jag ett meddelande på Facebook “tjena tjejen, hur är läget?”. Jag höll på att svimma men tog mig själv i kragen och spelade döcool. Inte för fem öre, jag skrev direkt hur mycket jag saknat honom. De få minuter jag fick vänta innan han svarade, så dog jag typ 15 gånger kändes det som haha.. Men han svarade och det var ömsesidigt. Vi ville ha varandra, så himla mycket. Vi visste ju att det var vi, att vi hörde ihop, att vi ville vara med varandra men ingen sa det högt.. Den 3 juni träffades vi för första gången på år och bara umgicks.. Det kändes så rätt och så bra. Den 4 juni blev vårt datum, vi träffades varje helg (jag i Kalmar och han i Hultsfred) och ibland mitt i veckan bara för att se varandra.. Den 4 januari 2016 blev vi sambos, började jobba på samma jobb men olika avdelningar bara för att få bra med pengar men också för att kunna umgås och ha så mycket tid med varandra som möjligt.. Den 23 juli gick han ner på ett knä i Spanien och friade till mig. Och nu i maj 2017 ska vi gifta oss. I maj 2017 ska jag ÄNTLIGEN få bli hans på riktigt, för alltid! Han är bara min nu. Min bästaste vän någonsin. Han får mig att skratta varje dag, mår jah dåligt går jag till honom. Allt jag gör, gör jag för honom och för oss.
Det blev en lång story, och då är den förkortad haha! Jag har aldrig tävlat i nån av dina tävlingar för att jag känt att min chans att vinna är så liten men nu ville jag chansa! Jag ville att du skulle veta hur mycket jag verkligen älskar honom, hur mycket jag verkligen vill och behöver det här!
Hoppas du orkar läsa och jag hoppas att både jag och Edin vinner.
Kram

Min kärlekshistoria har fötts ur någonting sorligt. Jag var gift, men det var inte så bra… Och jag ville skiljas… Därefter påbörjades mitt livs jobbigaste år – och jag tänkte att jag aldrig kommer att få uppleva äkta kärlek, och allt detdär som man bara läser i sagor eller hör att någon kompis kompis kompis upplever… Men inte jag. Jag har aldrig fått uppleva dedär pirret i magen, och inte heller känt att någon annan älskar mig.

Efter min skilsmässa bestämde jag mig för att “nää, jag ska leva ensam och aldrig någonsin gifta mig igen. Jag vill inte bli sårad och ledsen och behandlad därefter aldrig mer.”

Men så en dag började jag jobba på ett nytt jobb, och samtidigt började en annan man jobba där. Vi skakade hand med varandra och titta i varandras ögon, och någonting otroligt konstigt hände. Jag kan inte beskriva riktigt vad, men det var som om att två vilsna själar äntligen fann varann. ❤️

Idag har jag fått uppleva allt dedär man ska få uppleva med någon man älskar! Jag är älskad, och älskar en annan människa mer än jag någonsin trodde att jag kunde!!

Och nu vill vi gifta oss o skaffa barn! Och jag kunde inte vara lyckligare.

Däremot pga mitt tidigare äktenskap som inte var så bra på många sätt som jag inte vill öppet dela med mig här i detalj, så har jag fortfarande skulder att betala för vårt bröllop, vars låne-pengar egentligen gick till att köpa prylar till honom… Vilket gör att vi inte har råd med så mycket – vilket är absolut okej för min del! Jag behöver inget drömbröllop… Jag behöver min dröm man! Men detta skulle vara fantastiskt att få vinna som en liten hjälp på traven på vår resa!

Tack finaste Kenza för denna fantastiska tävling!

Önskar Dig all lycka i världen med Ert bröllopsplanerande! Kram! ❤️❤️☺️

Hej! 2017 så har jag varit ihop med min kille i 10 år. Vi är lika gamla som du och Aleks och egentligen pratade vi om att gifta oss för många år sedan redan. Jag har till och med en färdig bröllopspärm med planering in i minsta detalj som tyvärr fick läggas undan pga. olika omständigheter. Vi har i alla fall klarat oss genom några utmanande år och börjar äntligen komma på fötter igen ekonomiskt och i år gäller det. Rättare sagt år 2017 gäller det. Jag är säker på att han kommer att fria i år, han vet att han lever farligt om 10 års dagen passerar utan någon ring haha…(jag får säga sånt för vårt förhållande är bara “så”..) Sen är det barn som gäller förstås. Ska ha vårt första barn innan min 30 års dag. (Sånt får jag också säga ;-) )Så jag tar gärna din vinst så hjälper jag min kille på traven lite :-D

Ååh vilken underbar gåva att ge bort!
Min sambo/fästman och jag träffades redan när jag gick i 5:an och han 6:an. Vi va bara små tonåringar då, det blev aldrig att vi blev tillsammans då, därefter gick åren och vi hade sporadisk kontakt. Sen 2012 så skrev han till mig och jag kommer ihåg exakt vad han skrev “varför har du en pojkvän när jag är singel för?”
Vi pratade på och skrev mycket med varandra, sen efter ungefär 6 månader kunde jag inte släppa tanken på att vara tillsammans med honom, min dåvarande pojkvän och ja hade det tufft, och när vi besluta att göra slut va vi överens. Därefter fortsatte min kontakt med min han som nu är min sambo.
Vi blev tillsamman 1-2 månader senare och är idag 4 år senare sambos och förlovade, och han fått vårat första gemensamna barn som föddes 27 februari 2016.
Vi förlovade oss 2 månader efter att vi fick reda på att våran dotter fanns i magen. Vi ville gifta oss inom ett år efter förlovningen men det blev mycket som kom imellan och vi fick skjuta fram det ett år till. Så sommaren 2017 gifter vi oss istället, den 16 juli som är vårat förlovningsdatum. Med våran dotter som blomsterflicka. Det är så underbart.
En klänning som är tagen ur en saga skulle vara pricken över i:t, och ringen åh det är för bra för att vara sant.

Jag längtar såååå mycket tills man även får se hur erat bröllops ser ut.

I met my partner and soulmate in school. We were friends for a long time and finally got together when we were 17. We have been together ever since. We want to get engaged and are currently saving for a ring and wedding. He tells me everyday that we will get there soon and I will have the ring and wedding we deserve. I would love us to win this so as we can finally be one step closer to achieving our dreams. We work very hard for everything we have and this would be the biggest treat ever.

Hej Kenza! Jag och min blivande man ska gifta oss i augusti 2017 och vi är så glada och förväntansfulla! Vi har egentligen känt varandra hela livet men när jag var 16 och han 17 år föll vi för varandra och har hållt ihop sen dess. Jag visste att han var den jag ville ha och den jag en dag skulle gifta mig med. Efter 3 år tillsammans friade han. Vi firade vår årsdag och vi hade lagat mat tillsammans och tänt massa ljus. Han kommer in i köket och ser lite nervös ut och efter det går han ner på knä och håller ett litet tal om vår tid tillsammans och frågade sen om jag ville spendera resten av mitt liv med honom. Det ville jag såklart! Nu snart ytterligare 3 år senare bestämde vi oss för att gifta oss i sommar och planeringen är igång! Det känns så spännande och roligt! Jag är student nu och har därför begränsat med pengar och därför vore det såå kul att vinna detta ? Tack för en inspirerande blogg!

Åh herregud! Vilket pris!
Jag och min fästman träffades på gymnasiet där vi gick i samma klass. Till att börja med tyckte jag faktiskt att han var ganska dryg och fick bilden av att han var en liten “player”. Tiden gick och vi blev riktigt bra vänner. Vi umgicks i ett stort gäng och hängde varje dag. När han sedan började skriva mycket på Facebook visste jag inte riktigt hur jag skulle tolka honom. Vi började träffas bara han och jag och tillslut växte känslorna fram. Vi var hemma hos mig i mitt rum hos mamma och pappa och vi såg på Big Brother och från ingenstans kysste han mig. Detta var min första riktiga kyss och det var en magisk känsla. Sen den dagen har det varit vi. Och vi firar 5 år tillsammmans i maj. Min första och min sista pojkvän. I maj i år på vår årsdag bestämde vi oss för att förlova oss. Det var inte alls lika romantiskt som när Aleks friade till dig utan detta var något vi kommit på tillsammans men det var ändå fint trots att jag visste om vad han skulle fråga när han gick ner på knä. Och sedan att berätta för våra familjer var nog det finaste vi gjort, blir så rörd av de minnena.
Jag hoppas innerligt att jag vinner detta då jag inte kommit igång med letandet efter den perfekta klänningen och ringen än. Håller tummarna! Kram!

Oj vilket fantastiskt pris!!

Jag och min sambo gick i samma skola under gymnasietiden. Han gick bygg och jag samhäll och en dag satt jag vid ett par bord med några vänner och som vanligt vid klockan nio på morgonen hörde man hur alla byggare var på väg till frukosten. Kollade upp lite snabbt, och då lade jag märke till min nuvarande sambo. Inte mer med det, så en dag började vi i samma webbdesign-kurs och där började vi småprata. Gav varandras MSN ( hur gammal??) och pratade lite mer där men det rann ur sanden liksom, han blev tillsammans med en annan och mitt hjärta blev lite förkrossat.
Åren gick haha, nej men sedan efter 1,5 år så hade min ena tjejkompis börjat använt MSN igen på skoj och bad mig logga in. Gjorde det och pratade med henne tills hon gick och lade sig. När jag precis skulle stänga med så ser jag en ruta där han har skrivit till mig och där började vår saga. 2 veckor VARJE kväll, ( tro mig – jag älskar tv men den fanns inte i mitt liv på två veckor) skrev vi och pratade om ALLT. Vi började träffas och en natt hade båda tråkigt och han drog till med ett skämt om att han skulle kunna gå till mig (han bodde i Ramnäs och jag Hallstahammar, liksom 3 mil…) sagt och gjort, han gick bara för att få träffa mig, min lilla parvel. Sedan dess har det varit vi. Vi har haft det kämpigt inte bara med varandra utan andra privata saker också, men vi har alltid haft skratt nära till hands vilket gjort oss till ett jättebra team. och jag är så himla lycklig att det är han jag ska gifta mig med. <3

Oh, trodde inte det var sant när jag läste om denna giveaway ? Jag träffade min blivande man när jag var 14 år (nu 23), han 16 år, genom att han och min storebror gick i samma skola. Min bror hade märkt av att vi pratat lite över sociala medier (då Lunarstorm hehe) och tog därför, utan min vetskap, med min käraste hem en dag som en överraskning. Och på den vägen är vi, vi har nu varit tillsammans i 8,5 år och jag älskar den här mannen mer och mer för varje dag som går! Vi har vuxit upp tillsammans – vuxit ihop och jag hoppas att jag alltid får ha honom vid min sida, då kan jag alltid känna mig älskad och trygg. När vi var yngre hade vi många år av distansförhållande men nu har vi bott ihop i 4 år och har båda skaffat oss jobb inom våra drömprofessioner. Nu är det dags för nästa steg och att därför få gifta sig i en magisk klänning och få sätta en galet vacker ring på fingret vore mer än jag vågar drömma om. ???
Hoppas på tur! ✊? Tack för en bra blogg!

Oj, vilken tävling ? Jag o fästmannen gifter oss i sommar, efter 7 år tillsammans. Vi har haft våra toppar och dalar, men alltid vetat att det är vi två. Vår bästa och mest romantiska stund är när vi var ute med båten en underbar sommardag för 2,5 år sen. Vi tog iland på en holme för en picnic (trodde jag)! Men han gick ner på knä och frågade om jag ville bli hans. Jag var säker, förstås, och nu är vi mitt i planeringen av ett bröllop! Hoppas ni (och vi) får en fantastisk sommar ☺

Wow! Vilka priser skulle ju vara en dröm att bära dem på vårt bröllop om ca 1 år!

Jag och min fästman träffades när jag praktiserade (under min studietid) som brandingenjör på en brandstation. Jag umgicks mycket med brandmännen men en dag presenterade min handledare mig för en speciell brandman…! En omtänksam, rolig, stark och snygg brandman som gav mig fjärilar i magen. Det förtades på stationen och datades i hemlighet utanför stationen då vi inte vill att det skulle komma ut bland kollegorna. Men när min praktik tog slut dröjde det inte länge innan det kom ut att en av brandmännen lyckats charma praktikanten och av vi var ett par :) efter tre år överaskade han mig med en resa till paris där han gick ner på knä friade, så nu planerar vi inför bröllop! Ända sedan vi träffades på brandstationen tills idag och förhoppningsvis många många år framåt kommer vår kärlek brinna <3

Åh Kenza dina give aways är magnifika!

Jag och min sambo träffades på internet här i Sverige för två år sedan ( han är italienare). Det har varit ett otroligt kärleksfullt förhållande men även många turer fram och tillbaka. Vi har gjort slut och hittat tillbaka, varit i svackor men hittat tillbaka. Han är den första någonsin som jag känner att jag lever ett liv tillsammans med, inte parallellt med. Vi står upp för varandra, skrattar varade dag tillsammans, älskar och stöttar varandra. Nu är det så att han har velat gifta sig för ett år sedan men jag sa nej (!) och han tog upp det igen nu i höstas och jag viftade bort det igen haha. Anledningen är att jag är så försiktig med pengar och tycker vi ska satsa på boende etc först, sen giftemål. Ring och klänning gör inte ett bröllop gratis, men det är en rejäl hjälp på vägen, och dom är SÅ vackra!

Kram

Jag hade flyttat hem till mina föräldrar och efter flera månader pratade jag och en vän om lägenheter och hur svårt det var att hitta en. Då gick jag för första gången in på Blocket för att kolla där och där var den – en lägenhet i andra hand, perfekt läge och bra pris.
Och då – granne med mig bodde han. Det tog ett tag innan vi började umgås men sedan dess har vi setts i stort sett varje dag. På vår två års dag friade han och vi har tänkt gifta oss 2017. Han är så olik alla andra människor jag någonsin träffat, en så god och underbar person, och det känns som att vi har ett helt eget språk. När vi är bland andra kan vi med en blick veta precis vad den andra tänker.
Det är också så roligt hur allt hänger ihop; att jag ett tag innan varit hemma hos en vän till honom och att min bästa kompis försökte få mig att flytta till en by men “där skulle jag aldrig bo” – och nu är vi där, i vårt drömhus. Med rätt person är allt möjligt!

Three and half years ago I flew home alone from a vacation where I met my fiancé’s dad on board. I went on vacation with my sister, brother in law and my nephew and flew home alone due to work. I felt a bit bored on board the plane and his dad sat alone in the seat in front of me. He asked me if the could read the newspaper after me and then we kinnda just start talking. The conversation was just about the vacation stay and work life. He showed me pics of his wife, son and daughter, of their vacation. I was like your son though- he’s cute!
And as the conversation went on, he gave me his sons phone number and i actually wrote him one weekend when I was alone and didn’t have any plans. It was the strangest message I ever wrote: Hi, hey… I know this sounds funny, but hey I met your dad on board the plane the other day. You know, he showed me a picture of you and your sister. You look cute. He wrote me back after a while and he was so cute. Just as friendly and good-hearted as his dad.

That’s where it all started! He asked me out and our first date like lasted in 10 hours, we just bonded right away and it was such an amazing feeling – beeing in love for the first time. People think they know what love is, but when you experience real love for the first time, you’ll know it’s right.
The love of my life proposed on nov of 3, and I can’t believe I’m getting married to my dream man❤️

I have never experienced how two people can complimentary each other. When we met it felt like we’ve known each other our whole life.
I can’t wait to marry him and start our own little family.

Xo
The airplane loner❤️

Kenza I’m so super super happy that you giving away a wedding dress, because I was ask a few days ago on christmas eve by my boyfriend if I want to marry him. It was so magical that I almost cried. I am the happiest girl in the world right now.
I met my fiance at the hospital in Germany two years ago. I was there for a planned surgery and he was my doctor. And honestly i was shocked to see the love of my life there because i wasn’t prepared for that. I didn’t had in mind to fall in love. But I believe in destiny and I couldn’t forget him.
And I worked up the courage to contact him when I was home again. (I actually never contact men I’m very old fashioned when it comes to this). And I had all the luck of the world – he ask me for a coffee. That is how it starts. isn’t it kitschy?! Every time I tell our story I get a smile on my face.
And on top of my happiness my fiance puts a ring on christmas eve. 1.000.000 words are not enough to tell how much I love him. He is the greatest men in the world who always tries to fulfil my wishes. I told him that Im dreaming about marrying in Rome since I was there the first time. We are planning for 2018, then i will finish my study and we save up some money. There will be no appropriate location for Ida Sjöstedt’s beautiful wedding dress. If i will be the lucky girl who wins the dress I want you and Alex to join us. (Only if you want and if you dont have something better to do ;D)It would make our day even more special.

Lot’s of love!

P.S. Congratulations to all the other happy girls who will marry soon. :)

Omg I wish I was engaged now, haha! But I’ll just have to wait a little longer until the day I’m going to New York. :)

I think this was the most amazing give away ever. You’re way too kind! No wonder we all love you so much. :)

I wish you the very best for next year Kenza! May your dream wedding come true! I will sure keep following you. <3

Happy New Year!

Hej Kenza!

Jag heter Frida och ska gifta mig med min fästmö Josefine den 15:e juli 2017. Här kommer lite av vår historia, även om det bara är början.

Jag och Josefine träffades vid en tidpunkt, på en plats jag aldrig i min vildaste fantasi kunnat föreställa mig. Vid den här tidpunkten hade jag hittat tillbaka till det liv jag ville ha efter en separation och en ohälsosam relation. Äntligen hade jag kommit på fötter, tänkt för mig själv att jag skulle vara singel i 10 år och bokat en resa till andra sidan jorden. Det var tre månader till avfärd och jag pluggade på distans vid sidan om jobbet. Min distanskurs hade en träff som jag glömt att anmäla mig till, men i sista stund lyckades komma i väg till. En annan tjej som hade slarvat med anmälningen och funderat på att inte gå, kom också iväg tillslut. Där och då, hur otroligt det än känns, träffade jag mitt livs kärlek på en kurs i katolsk spiritualitet. (För en lesbisk tjej är det inte riktigt vad en tänkt sig, om ens möjligt haha.)

Efter första halvan av föreläsningsdagen hamnade vi bredvid varandra på lunchen och pratade om allt mellan himmel och jord, jag ville aldrig att den timman skulle ta slut. På väg tillbaka till föreläsningen hände det mest otippade: hon bjöd med mig på Gay-klubb och jag var i total chock. Jag kommer i håg att jag tänkte, “vem gör så?” Jag hade aldrig vågat. Jag vet inte om jag behöver säga så mycket om sista delen av föreläsningen, jag kommer inte i håg något mer än att jag i två timmar febrilt försökte titta på föreläsaren och verka intresserad av ämnet. Så fort jag blickade mot henne slog det blixtar i rummet, jag kunde känna spänningen och förväntan i luften. Hon bara satt där och log och jag visste inte var jag skulle ta vägen. Efter föreläsningen sa vi hejdå, även om jag måste medge att jag helst inte ville gå. Trollbunden av en människa jag inte kände, som inte var något av det jag föreställt mig, valsade jag iväg till kvällsjobbet och skrev till Josefine redan samma kväll.

Den där dejten som följde veckan där på, blev början på vår historia. Vi bestämde oss tidigt för varandra och höll hårt i kärleken när jag åkte på min resa. Kärleken sattes på prov tidigt och efter tiden i från varandra visste jag att det inte fanns något alternativ till att vara med Josefine. Tiden gick och kärlek växte, vi hade pratat om förlovning och hösten 2015 gick jag ner på knä och friade. Hur det gick sen vet du redan!

Att hitta någon vars ögon glittrar eller som får det att bubbla i magen tror jag inte är så svårt, det har lett mig på fel vägar, in i fel relationer. Men att hitta någon som man vill bära genom mörka tider, likväl som gå bredvid i solsken, det är svårare. Jag trodde att det var omöjligt tills jag träffade Josefine, som är en fantastisk människa med ett stort och varmt hjärta. Jag beundrar henne!

Lite mer om oss: Det är svårt att veta var en ska börja, Vi bor i Uppsala i en liten studentlägenhet. Josefine är 26 år och precis färdig med sin utbildning och jobbar som präst i Svenska kyrkan. Jag är snart 24 år och studerar fortfarande, just nu religionsvetenskap med målet att läsa en Masterutbildning i mänskliga rättigheter. Vi är två riktiga religionsnördar som läser källtexter och pratar myter, fånar oss tillsammans, dansar i köket eller tränar ihop.

Anledningen till att jag är med och tävlar är att jag i smyg drömt om Idas klänningar, men insett att det inte är något jag som student har råd med. Om Josefine hade önskat bära klänning hade det självklart varit aktuellt också för henne att tävla, men hon trivs så mycket bättre i kostym :) Alla är vi olika och vilken tur är inte det :) Drömringen är likaså något jag längtar efter, men inser kanske får vänta tills en stabilare ekonomisk framtid. I slutändan har min högsta önskan gått i uppfyllelse bara hon väljer att säga Ja, en gång för alla. Jag kommer att fortsätta välja henne, varje dag.

Allt gott till er OCH stort grattis till kärleken!

(PS: jag skickar denna kommentar igen eftersom den förra tycks ha försvunnit, jag hoppas att inget blivit fel nu :)

Fy fään vilken vinst! Du kommer göra en person riktigt glad nu :))

I början av 2013 träffade jag min sambo i korridorena på Stockholms Universitet. Vi båda gillade vad vi såg om vi säger så. På vår första dejt, en kväll hos honom där vi spelade musik och pratade så bestämde vi att det var vi – det fanns inget annat alternativ. Vi blev båda stormförälskade. Jag sovit hos honom sen dess!

Ett år senare friade han till mig i den vackraste staden jag vet. Om några veckor firar vi 4 år! Om vi hade fått välja så hade vi gift oss i förrgår! Men, vi sparar till en lägenhet och har inte råd att bekosta ett bröllop under den tiden. Men snart så!

Han gör mig lugn, att vara med honom är att vara hemma. Samtidigt får han mig att skratta som ingen annan.

Faktum är att han fick mig att känna dödsångest för första gången. För på riktigt, hur ska livstiden räcka till att vara med honom? Jobbar bort den nu :))

Slutligen vill jag önska grattis till förlovningen och framförallt kärleken. Ni kommer få en magisk dag!

Hej Kenza,

Vi heter Linn (24 år) och Rasmus (26 år) och ska gifta oss den 18.8.2018 i vår egen trädgård vid vårt hus i utkanten av Helsingfors. Vår drömdag innehåller alla våra nära och kära, en rolig fest, jäkligt god mat, massa ljus och blommor och dans tills solen går upp.

Vi har varit tillsammans sedan juli 2012 då vi träffades på ett scoutläger där vi båda fungerade som ledare. En månad efter att vi träffades flyttade Linn till Norrköping för att studera och Rasmus stannade kvar i Finland. Rasmus var sjukt tveksam till distansförhållandet, men vi körde ändå och uppenbarligen gick det riktigt bra. Efter två år av distans flyttade Linn tillbaka till Finland.

För ett år sedan flyttade vi ihop in i ett tvåvåningshus som vi ärvde av Rasmus farföräldrar. Vi håller på att renovera hela huset och det är så fantastiskt roligt att få göra det tillsammans och bygga upp vårt eget hem där vi förhoppningsvis kan bo många, många år till.

I september 2016 gick Rasmus ner på knä och frågade om Linn vill gifta sig med honom.

Vi längtar båda så otroligt mycket till den 18.08.2018 då vi får säga Ja till varandra framför våra 80 närmaste släktingar och vänner, det kommer bli fantastiskt. TJOHO!

Puss och Kram av Linn och Rasmus

Ps. Tack för din giveaway part 9, den allra viktigaste och finaste av dem alla!

Jag och min fästman gick i samma gymnasieklass men blev inte tillsammans under gymnasietiden för att vi båda hade andra partners då. I samband med studenten och att vi båda flyttade till Uppsala för att plugga så gjorde vi båda slut med våra dåvarande respektive och blev båda singlar. Vi började prata och smsa på en gång, det visade sig att vi hade varit intresserade av varandra under hela gymnasietiden men inte “fått utlopp” för det. Att vara med honom var som att hitta hem, en obeskrivlig känsla. Det var inte förrän jag blev kär i honom som jag faktiskt förstod vad det innebär att vara kär och inte bara tycka om.

I höstas friade han till mig uppe på slottshöjden i Uppsala där det är utsikt över hela staden, vår stad, där det blev vi två. Det var ett långdraget frieri med en massa ledtrådar för att jag till slut skulle komma upp till slottet där han väntade. Han gick ner på knä och jag hade inte anat någonting. Det är en av de bästa dagarna i mitt liv.

Under 2017 fyller vi båda 25 och ska ha ett höstbröllop (eftersom att han friade på hösten) och det vore amazing att få en vacker klänning och ring, speciellt med tanke på att jag fortfarande pluggar och lever på CSN=något begränsad bröllopsbudget. Att få gifta mig med mitt livs kärlek och samtidigt få känna mig som en prinsessa, vilken dröm.

Ha det bra Kenza och lycka till med ditt och Aleks bröllop.

Jag skulle faktiskt vilja ge denna klänning till min bästa vän om det är så att jag vinner. Innan hon träffade sin fästman så var i hon ett väldigt destruktivt förhållande med en engelsk man innan hon lyckades bryta sig ur. Hon träffade senare sin fästman via Spray date (liknar match.com) och de har nu hållit ihop i 7 år. Han är världens snällaste, och den första vettiga killen hon har varit tillsammans med. Det skulle vara så stort om jag kunde få ge detta till henne!