THE BIG 10 GIVEAWAY – PART 10

Hej, jag är inte med och tävlar men jag tänkte skriva att jag tror att målet för insamlingen redan är uppfylld för att vissa (inklusive jag själv skickade pengar till förra årets insamling eftersom det var den länken som stod i engelska översättningen ;)

Jag (26år) och min fästman (37år) träffades via en dejtingsida, vi chattade i någon månad innan jag vågade träffa Andreas. Vi träffades första gången för fyra år sedan, tog en promenad runt Djurgården och allt kändes så lätt, vi pratade om allt mellan himmel och jord, timmar kändes som sekunder! Och bäst av allt? Min lilla hund föll pladask för honom innan mig, hon är i vanliga fall väldigt rädd och skällig men hon fattade tycke direkt för Andreas.
Vi fortsatte att träffas flera gånger i veckan och efter att ha tillbringat fyra veckor med varandra sommaren 2013 kunde vi inte vara utan varandra. Jag flyttade in och vi kände ”det är vi på riktigt”. Andreas sporrade mig så jag fortsatte att plugga och fick en ekonomexamen att luta mig mot och de är det bästa med honom. Han pushar en på ett bra sätt och stöttar när det är tufft, han är omtänksam och tänker alltid ”vi”.
Den 16e maj 2016 tog vi en promenad runt Djurgården och upp till Rosendals trädgård, Andreas går ner på knä. Mitt hjärta hoppar runt i kroppen med lite osäkerhet, vad gör han? Jo, där och då ger han mig en kärleksförklaring och sedan frågar han den fråga som alla vill höra någon gång i livet – Vill du gifta dig med mig? jag vet inte riktigt vad jag har gjort som förtjänar denna man men ord kan inte beskriva lyckan jag känner att det är vi två.
Ingen av oss trodde först på att det var så man träffade sin livs kärlek men ack så fel man kan ha! Hur tur kan man ha bland dessa hundratusentals människor att man träffar så rätt? Denna man vill jag tillbringa resten av mitt liv med och ett bröllop väntar den 16e maj 2018. En brudklänning från Ida Sjöstedt och en ring från LWL Jewelry – kan det vara sant? Att för en dag se ut som en riktig prinsessa, det skulle vara pricken över i:t.

Kram från oss
Angelica och Andreas

Godmorgon! Jag tavlar inte for mig och min Andre halftime, aven hur mycket jag skulle vilja.. utan jag skulle vilja nominera min aldsta och karesta bror. Han och hans fastmo har varit tillsammans i 15 ar. De traffades nar de bagge studerade, fattiga studenter som levde pa lyckan och gloden de gav varandra. Jag minns sa val nar han introducerade henne for var familj. Hon var sa olik oss, sa annorlunda. Jag kan tanka mig hur svart de maste ha varit for henne att forsoka passa in hos oss galna.. men de hade nagot sarskilt sa det spelade ingen roll hur svart det var, att de var gjorda for varandra var en sjalvklarhet aven om inte alla vi andra fortsatt det annu.
Idag ar det som sagt forlovade sedan nagra ar och har tva underbara barn. Men svarigheter med vardag och ekonomin gjorde att forlovningen inte blev mer an sa.. sa jag skulle vilja nominera dem sa att de far lite hjalp, och sa de tu blir ett en gang for alla ?

29 år gammal hade jag ett dåligt förhållande och ett par riktigt tuffa år med sjukdom och sorg bakom mig, när jag tog ett av de största besluten i mitt liv: att gå tillbaka till skolan och börja utbilda mig till psykolog. Jag var singel och såg framför mig att jag skulle leva på studiemedel tills jag blev klar med studierna och sedan försöka bli mamma på egen hand.
Några månader senare fick jag ett meddelande från en trevlig kille på nätet. Jag tog en chansning och vi bestämde en cykeldejt dagen efter.
Vi sågs en solig vårmorgon och det var som att träffa någon jag känt hela livet, men för första gången. Värderingar, humor, tankesätt, perspektiv – allt stämde. Fem timmar senare cyklade vi fortfarande och dagen därpå flyttade vi ihop. Två veckor senare hade vi träffat varandras vänner och föräldrar, och fyra veckor senare hade även våra föräldrar träffats. Jag har aldrig trott på kärlek vid första ögonkastet tills denna dag, men det var så mycket mer än så. Det var som att ha hittat sin andra hälft.
Jag friade strax efter vår 1-årsdag och vi gifter oss nästa sommar på en naturskön plats med skog och vatten. Studentbudget och hållbarhetstänk gör att vi kommer att pyssla ihop dekorationerna själva eller köpa begagnat, och blommorna kommer komma från föräldrarnas trädgård. Maten kommer bli en hemlagad grillbuffé och underhållning blir goda vänner och Spotify. Inget pampigt eller lyxigt – bara härligt, glädjefyllt och med kärlek.
Då fokus har varit att kunna bjuda nära och kära på en dag med skratt, gemenskap och lycka, har “materiella ting” som ring och klänning hamnat längst ner i prioriteringen. Jag vet precis vilken typ av ring jag vill ha och vilken klänning, men det är tyvärr inget som ryms inom budgeten. Därför hade vi från början tänkt unna oss riktiga ringar om några år och jag hade tänkt hitta något begagnat – man kan inte få allt man vill ha, och det viktigaste är att jag får gifta mig med mitt livs kärlek. Men om jag mot all förmodan skulle vinna – då skulle jag faktiskt för första gången i livet få allt jag önskar mig.

Allting började för snart 9 år sedan, på en fest, jag var 18 år min fästman var 19 år. Det var på en fest jag inte ens tänkt gå på från början men övertalades av min väninna. efter denna kväll haglade SMS emellan oss och tillslut vart det vi tv Sedan jag har varit liten har jag alltid älskat att hålla på med sport och då jag precis fyllt 19 år skada jag min rygg i en allvarlig ishockey olycka, efter att alltid varit aktivt till att inte kunna titta sig för när man ska gå över gatan, blev en väldigt stor förändring för mig och tack vara min fästman kom jag ur en depression och han hjälpte mig att komma tillbaka till ett aktivt liv, där träning åter har fått en stor del av mitt liv. För snart ett år sedan( på nyårsafton) firade min fästman till mig när vi var i fantastiska Berlin och det var en total överraskning. Idag planerar vi vårat bröllop för fullt vi ska gifta oss den 5/8-17 på GOTLAND!!!! där vi har hittat värsta vackra kyrkan och perfekta bygdegården som passar för våran budget

Tänk att få gifta sig med en sådan klänning och ring, något jag bara kan drömma om!!

Jag och min kille träffades som barn på ett sommarkollo när vi var 11 år, idag närmar vi oss 30! Vid barnens ö finns ett sommarparadis där dagarna är fyllda med lek, bad, sport och sång medans nätterna är fyllda av första hångel, bus och spänning. Här fick jag min första kyss, av min blivande man, han var 12 och jag 11. Han var från Göteborg och jag från Stockholm. Efter 2 veckor av blickar och kyssar åkte vi hem till varsin stad. Jag var helt förtvivlad, vi skickade brev till varandra och han satte upp mitt skolfoto på sin vägg. Åren gick och vi hade lite kontakt då och då och sågs några gånger. 10 år senare skulle vi jobba som ledare på det sommarkollo där vi träffats för första gången och det var som om ingen tid hade passerat! Vi blev snabbt ett par, inga spel eller lekar med varandras känslor, vi blev ett team direkt. I oktober friade han till mig och vi ska gifta oss nästa år, efter 19 år av magi, längtan, vänskap och kärlek.

All lycka till dig och din blivande man!

Hej igen, hehe. Kom på att jag läste inte reglerna.

OK, så, om du läser ovan historia så hände det så otroligt mycket i mitt liv i flera år, inkl. 2016. Jag och min kille träffades online 2014. När vi träffades sökte jag kärleken medan han sökte ungkarlslivet. Han hade precis kommit ur ett 8-års långt destruktivt förhållande och jag hade precis blivit frisk från cancer. När vi pratade online dissade han mig efter att jag hade tagit första kontakt. Men, efter ett tag skrev han tillbaka till mig och ville träffas, yani för ett “glas vin.” Nej, sa jag, jag sitter hemma och monterar ihop en byrå från IKEA. Han erbjöd sig att komma hem till mig och hjälpa till men jag sa, tack, men nej, tack! Jag skrev då till honom, om du vill träffas så ska vi gå på en riktig dejt. Sagt och gjort, vi träffades, käkade och promenerade runt. Han fick mig att skratta och vi hade det så trevligt. Jag kan inte säga att “jag visste då att vi skulle vara för evigt.” Jag tror att livet hade tagit “naiviteten” ur mig. Men, jag tyckte i vilket fall att han var värd att lära känna. Vi träffades flera ggr efter det och jag tror att vi båda velade i början. Han var osäker pga sitt tidgare förhållande och jag hade svårt att lita på folk över huvudtaget. Men, livet är livet och över tid så växte vi väldigt fast för varandra. Jag började lite på honom och han började få känslor för mig. Men han hävdade hela tiden att han absolut inte kan vara i ett förhållande. Eftersom livet är för kort så gav jag honom ett ultimatum: antigen så bestämmer du dig eller så sticker jag. Jag är vansinnigt kär i dig men tänker inte vänta på att du ska bestämma dig. Du har det bästa framför dig och om du inte kan uppskatta det så måste jag vara med någon som kan uppskatta det.

Well, han bestämde sig. Och ingen av oss har ångrat det i en sekund sedan dess. Vår kärlek är magi, det är en sådan ömsesidig respekt för varandra, vi stöttar verkligen varandra genom ALLT, vi växer tillsammans varje dag, inspirerar varandra. Till och med när vi tjafsar så kommer något fint ur det, ett samtal med respekt och förståelse. Jag är hans största fan och han likså. Herregud vad vi älskar varandra! Vi skrattar med varandra så hårt att vi nästan kissar på oss. Och varje dag bevisar vi för varandra innebörden av vår kärlek. Vi har stått vid varandras sida genom allt och det finns ingen tvekan om att han och jag var menade för varandra. Han är mitt allt och jag, hans. Min älskade, underbara man, David!

År 1983 – Han föds i en by i Afghanistan och samma varma sommar föds jag, fast hundratals mil därifrån, på ett tryggt BB i Kalmar.
Livet är så otroligt och fullt av öden, eller är det kanske meningen att jag 30 år senare ska kliva in på en helt vanlig (men i efterhand inte så vanlig) tandläkarmottagning i Sverige och bli hans patient. 3 år senare har mycket vatten runnit under broarna. Vi har slagits mot fördomar, hinder jag inte tidigare visste fanns och hela tiden med vetskapen om att störst av allt är kärleken. Idag, 2016, planerar vi vårt bröllop som kommer äga rum 26 augusti i staden där vi möttes för första gången. Våra båda familjer kommer att delta och vi möts där, på alla plan, bortom kultur och religion. Det är inte alltid enkelt, men det är värt det. Han är den vackraste människa jag mött och i efterhand ter sig allting så självklart. Det var honom jag väntat på.

Jag och min fästman träffades under ett bröllop. Han ser mig och frågar om vem jag är till min kusin och tar reda på vem jag är. Kärlek vid första ögonkastet för hans del. Min kusin visade honom för mig och det samma blev för min del också, kärlek vid första ögonkastet!
När jag fick reda på honom ville jag fråga några personer som känner honom om hur han är som person, och de snackade inte alls bra om honom. Han blev allt från fuckboy till player. Där fick det bli ett nej och han fick reda på detta. Han skrev till mig via Facebook att han endast vill ta reda på vem det är som har snackat så om honom, då han anser att han inte är en sådan person. Jag sa inte det och han sa en mening till mig som jag verkligen fastnade för “om du verkligen vill lära känna mig så ska du endast prata med mig och inte fråga runt vad människor anser om hur jag är som person. Du kommer ändå i slutändan själv se och förstå hur jag är som person”.
Trots allt och trots att min familj som består av pappa, mamma och två storebröder som hörde allt det dåliga om killen, sa att detta kommer aldrig bli av för att han är en dålig person. Min mans pappa fick också reda på detta och påpekade att han inte vill att hans son ska prata med mig eftersom felet ligger hos min familj som går och lyssnar på vad folk säger om hans son. Trots detta så ville jag ge honom en chans och vi började prata.
Idag har vi pratat i 6 månader och jag har aldrig lärt känna en sådan underbar person som han. Han har helt enkelt ett hjärta av guld. Jag samlade modet och sa till min familj att vi har pratat ett tag nu och att vi vill förlova oss, dom kom emot och påstod att det aldrig kommer funka i framtiden eftersom han bland annat är en person som människorna påstod han vara och att han inte är utbildad utan jobbar i restaurang som leder till att han är hemma sent varje dag (och även dålig lön). Vi lyckades övertala familjen och planerar att ha bröllop denna sommar. Jag själv är student och han jobbar som leder till att vi inte har råd för en “dyr” bröllopsklänning och ring. Därför känner jag mig väldigt “begränsad”. Trots allt gifter man sig bara en gång i livet och jag vill inte känna mig “begränsad” när jag nu ska välja och köpa min brudklänning och ring. Därför vill jag så gärna vinna denna tävling så jag kan ha på mig världens finaste brudklänning och ring för jag tycker att jag och min man förtjänar detta då vi fick gå igenom en väldigt svår period för att komma sams.

Wow vilka otroligt fina priser! Jag och min kille har varit ihop sedan gymnasietiden vilket nu blir 15 år. För tio år sedan gifte vi oss borgligt utan klänning, ring eller bröllopsgäster på grund av praktiska omständigheter. Nu har vi äntligen beslutat oss för att ha en riktig bröllopsfest i början på Juni. Ett bättre sätt att ta revanch på sin bröllosdag än en klänning från fantastiska Ida Sjöstedt och en underbar ring kan jag inte tänka mig.

Jag och min fästman träffades när jag föddes i princip. Min mamma var gravid med min storebror samtidigt som hans mamma var gravid. Våra päron var då med i en “mamma-grupp” där min bror och E då blev kompisar med åren. Två år senare tittade jag ut!

Vi började dejta för 7 år sedan nu och våra familjer är så nära att det är underbart. Vi har varit sambos i 4 år och jag tror vi är nykära fortfarande. Det blir iallafall bara bättre med åren! Den 5 augusti gifter vi oss och den här tävlingen är helt fantastisk när man, som jag, inte vet hur budgeten ska gå ihop.
Och all lycka till dig, Kenza! Jag tror att även du har hittat din drömprins!

Jag och min kära fästman träffades för snart 5 år sedan ute på hotellet i Lill stan! Det va i dagarna man fyllde 20 och en kär vän hade sin fest denna kväll! Tack vare att vi tappade bort henne och letade efter henne så satte vi oss vid ett bord där mister dreamy satt. Det sa klick direkt (sånt man bara tror händer på film) därefter så rullade det bara på och det blev snabbt vi! Ingen tvekan där inte :) nu är han fast vid mig som tur är!
Vi har spånat på bröllop och är inne på att slå till sommar 18! Så det är bara att hålla tummarna :) en klänning av ida är ju drömmen!
All lycka till er!

Alltså herregud vilket underbart pris! Min fästman friade till mig på julafton 2015 och vi gifter oss i kyrkan i vår lilla by Regna den 14 juli 2017.
Vi lärde känna varandra genom gemensamma vänner. Han bodde i Nederländerna och jag här i Sverige. Våra vänner tyckte att vi skulle passa jättebra tillsammans, men jag kände mig då inte redo för ett långdistans förhållande. Det gick några år och en dag när vi båda hade namnsdag så fick jag för mig att jag skulle skriva till honom, och sedan dess har vi aldrig slutat prata med varandra ❤ Vår första riktiga dejt var lite rolig såhär i efterhand. Han skulle sova över hos mig under vistelsen i Sverige och första dagen som vi sågs blev jag svårt magsjuk, så där låg jag inne på toaletten och spydde som en galning. Och jag kanske ska tillägga att min fina lägenhet var på hela 21 kvadratmeter och väldigt lyhörd haha. Men han blev ändå förälskad i mig och nu har vi en underbar dotter tillsammans och nästa år blir jag som sagt äntligen hans fru. Och detta priset skulle vara underbart att få då vår budget är tajt. Men oavsett storleken på bröllopet så är huvudsaken att vi blir förenade i äktenskapet.

Vilken fantastisk tävling! Och jag har suttit och läst igenom alla andras historier och blivit sådär varm i hjärtat.

Jag och min (blivande) man träffades för första gången är jag utbildade mig till bagare. Utbildningen låg i testköket på hans jobb och vi serverade både frukost och lunch till alla som arbetade där. Min station låg mitt över korridoren från hans kontor och efterhand har jag fått erkänt att han inte vågade fråga vad jag hette utan frågade min lärare istället. Mitt namn skrev han på en post-it lapp och satte under tangentbordet och jag tror den fortfarande sitter där. Efter många om och men så skrev jag till honom på Facebook, egentligen för jag behövde hjälp med att få tag i en person men snart skrev vi milslånga rader om allt mellan himmel och jord (48 A4-sidor på tre månader) och när vi tillslut bestämde oss för att träffas på riktigt kände jag att det här är nog den mest godhjärtade kille jag någonsin träffat. Tre veckor senare, i min soffa, frågar han mig om jag tycker vi borde vara ett par. Helt från ingenstans. Jag blev så nervös att jag svarade “kolla, det är män i tights på TV” (eherm, mästarnas mästare…) haha. Men tack och lov fann jag mig ganska snart och svarade ja. Och nu såhär 6 år senare är jag beredd att även säga ja till resten av mitt liv.

Hej Kenza, hade hoppats på att Ida Sjöstedt skulle vara med i sista utlottningen då det är min favoritdesigner och att få bära en bröllopsklänning från henne har varie en dröm väldigt länge.
Jag träffade mannen i mitt liv för drygt 4 år sedan i en liten håla i Australien där jag jobbade som aupair, han var från Irland och jobbade som snickare där. Vi träffades på en quiz night på puben och han bad om numret från mig och mina vänner eftersom han inte kändes någon där än. Lite visste jag att det bara var mitt nummer han var ute efter haha. Vi smsade i ungefär en vecka innan jag tillslut gick med på att gå på bio med honom, 3 dejter senare var det vi.
Vi såg det bara som en sommarflirt eftersom jag bara skulle vara där i 6 månader och han skulle också vidare men så funkar inte hjärtat och vi blev kära. Dagen jag åkte därifrån för att resa runt i Australien var något av det jobbigaste jag gjort och jag grinade hela vägen till Sydney. 1 dag senare ringde han och sa att han inte ville att det skulle ta slut och att vi skulle försöka med distans, så jag reste runt med mina vänner ett tag och åkte sen och bodde med honom i några veckor innan jag åkte hem till Sverige för att plugga.
Vi hade distans i 1 år då jag åkte och hälsade på honom 2 gånger, tillslut bestämde han sig för att säga upp sig och flytta till Sverige för min skull. Nu har han varit i Sverige i 2 år och det har inte varit lätt alla gånger men vi vet att vad som än händer eller kommer i mellan oss så klarar vi det. Den 13e augusti i år friade han till mig när vi var på semester i Kroatien och jag sa självklart ja!
Den 17e augusti 2018 ska vi gifta oss på Irland med hela våra familjer och vänner och det finns ingenting jag ser fram emot mer! Han är den finaste, snällaste och mest fantastiska människa jag någonsin träffat som aldrig sätter sig själv i första hand och gör allt för att göra mig till den lyckligaste tjejen i världen. Då vår ekonomi inte är den bästa har det inte funnits på kartan att lägga massa pengar på en klänning och därför skulle jag bli så oerhört glad om jag vann detta pris och får känna mig som en Queen på mitt bröllop!
All lycka till dig och din fästman ?
Kramar

Jag och min blivande träffades via Mötesplatsen. Vi bor i samma lilla stad och hade, visade det sig, flera gemensamma bekanta. Första gången vi träffades på riktigt var en regnig söndag i oktober 2010. Jag hade håret i flätor och full regnmundering på – enligt principen; gillar han mig även i den här versionen så är han värd att träffa igen. ;) Han är idag min trygghet, min bas, en fantastisk pappa till våra två barn och jag kan inte tänka mig ett liv där han inte är en del. Vi bor i hans släkthus från 1800-talet, renoverar, renoverar och renoverar, men har insett att det där med giftemål är ju faktiskt ganska viktigt när man både har barn och hus ihop. Så, ett bröllop tänkte vi försöka klämma in och då hade självklart denna vinst varit otroligt värdefull.

Hej Kenza! (Låt dig själv få läsa denna novell när du tar ett varmt bad :-) )

Hmm.. Vart ska vi börja? I november 2014 var jag med om ett rätt kasst uppbrott från min dåvarande pojkvän. Men vad som hände inom den nästkommande månaden skulle förändra mitt liv för alltid :-D
Jag pluggade då till polis och det fanns en kille i skolan jag tyckte var väldigt söt, han heter Rickard. En dag när jag skulle gå och köpa kaffe på lunchen med en klasskompis så gick jag upp för en trappa till matsalen och det var lika cheesy och lika romantiskt som på film. Jag lyfte blicken och Rickard satt med sina klasskompisar några bord bort och våra blickar möttes. Och det sade bara BOOM i mitt hjärta och jag rodnade som en liten fjortis haha!
Dagarna som följde så fortsatte våra blickar, som sedan blev till att vi hälsade, till att vi småpratade till att jag slutligen vågade mig på att bjuda ut honom en dag innan jullovet och han sade JA!
Vi gick på vår första date den 22a december 2014, blev officiellt ett par den 14 feb (ännu mer cheesy) och han friade till mig den 26e augusti i somras på en fantastisk ö i Kroatien.

Vår kärlekshistoria är på riktigt som i sagorna. Jag har alltid trott på att det finns en perfekt person för alla och Rickard är utan tvekan min person. VARJE dag sedan vi träffades har han uppvaktat mig, sett mig, berättat hur vacker och fantastisk jag är (oh yes!) och att han älskar mig. Aldrig upplevt en sådan kärlek som jag gör med honom och att kärleken för honom bara växer trodde jag inte var möjligt!

Vi gifter oss i augusti 2017 och har hittat lokal och fixat handgjorda inbjudningskort, kommer ha ett litet och intimt bröllop utomhus med max 30 gäster och vet du vad.. Det enda som faktiskt saknas är klänningen och ringen..

Att få känna mig som en prinsessa i en av Ida Sjöstedts klänningar på en av mitt livs största dagar samt få träs på en ring av LWL Jewelry av min blivande man. Ja det vore som att sätta pricken över i:et.
MEN skulle jag inte vinna så har jag ändå vunnit högsta vinsten.. Att få leva med min prins livet ut :-)
Länge leve kärleken!

Hej Kenza,

Jag och min fästman har känt varandra i 14 år. Vi dejtade ett tag för 11 år sedan men det blev inget av det så vi blev vänner istället. Vi var då unga och omogna och inte alls redo för ett förhållande. Vi har funnits i varandras liv i 14 år då vi umgåts i samma kretsar och även rest tillsammans som vänner.
För 2 år och 8 månader sen ordnade vi en överraskningsfest för en gemensam vän till oss och där fick vi upp ögonen för varandra.
Det var “The right place at the right time”.
Han är min bästa vän och världens underbaraste man.
Den 7:e november i år gick han ner på knä och bad om min hand.
Idag bär jag hans barn och är i 4:e månaden.
Vi har planer på att gifta oss nästa år och att vinna den här tävlingen skulle fullborda den här drömmen.
Önskar dig och din partner all lycka och kärlek i världen!

Hi Kenza :-) I´m so happy that your 10 giveaway is related to the wedding. When I first spotted these dress on you when you were trying them out for the fashion show of Ida I was like: “Oh my gosh, you look gorgeous!” In both of them of course, but these has something special that I was looking for at that time! :-) I started to search for the similar one but couldn´t find anything with such a original feeling. Me and my fiancé met each other 7 years ago. Firstly I know I like him and he was nice to me not like other guys who don´t respect the girl. It was the time when the social media started to spread and I was waiting until he contact me but it didn´t happened so I contacted him and we start to chat and once a time met on a disco. Since then we started dating until his father died ;-( I was shocked and tried to be the best person in his life who will support him and will feel the pain with him. We both were sad but our love was so strong that we could survive in this tough times. Six month later my fiancé got the CANCER. I was 19 years old and don´t know what to expect. I read about it as much as possible to find the way how I could help him. But the one thing I knew was that I want to be with him, I want to give him my love and show him how much I love him even though he wrote me a message that he want me to leave him! I said no! And since then I visit him at the hospital everyday and talk to him even though he don´t have the mood to talk to anyone. I cried everytime I leave the hospital until one day when I visit him and saw him after 2 months to stand on the floor! I was so shocked because he refused to walk in the hospital and just lie in a bed all day. When I opened the door and saw him smiling I cried and was so thankful that God give him the energy to think and stay positive in these very bad times for us. After some time his state got better until he could got back to normal life. Until he got back to work, to his favourite footbal (of course, he has to started slowly, but he love it :-)). And our love is so strong that 2 years ago on Christams Eve he proposed and asked me to marry him. I definitely said yes and this year we started to plan our wedding day which will take place on 3.6.2017! yeeeey :-) I´m soooo happy to marry him and would be so thankful to celebrate this day with my and his amazing families :-) I like your giveaway and it would be nice to make a bride to be happy with this dress and dream wedding ring :-)

Love your blog and read it every day :-)

Hugs,

Lenka from Slovakia

Men Åh! Jag har följt dig sedan starten (kenzaasblogg tiden :)) och trors att jag är äldre (33) så inspirerar du mig precis varenda dag!

Och i sommar gifter vi oss, jag och min älskade Marcus. Jag hade vart singel i TIO långa år, vart på säkert hundratals dejter, samtliga dejtingsajter om och om igen och alltid hittat fel killar (läs: gifta som tar av sig ringen etc etc). Hade verklugen gett upp. Men så signade jag som en del av ett nyårslöfte upp på “ligg-appen” badoo igen för min kompis hade faktiskt hittat sin kille där. Och samma kväll när jag lugger vaken sådär runt 01 på natten och inte kan sova får jag plötsligt en “match”. Det var Marcus och jag som va såå trött på allt vad dejting hette skrev ett minst sagt tråkigt meddelande till honom. Men han var också online där på tisdagsnatten och vi hade snart pratat bort en timma.

På självaste alla hjärtans dag 2014 sågs vi på JoLo vid odenplan för middag och biljard. Det var kärlek vid första ögonkastet för oss båda och dejten pågick en hel helg. Sedan flyttade jag typ in och nu snart 3 år senare har vi 2 hundar, volvo, villa, är förlovade och har världens sötaste lilla dotter på 1 år. När det är rätt går det fort <3

Den 17 juni blir vi man och fru och jag har verkligen haft såå svårt att hitta "the dress" men med ida som designer kan det inte gå fel.

All lycka till dig och Alex. Kram Lena

[email protected]

Min bror ska gifta sig i sommar med tjejen han spenderat 4år med som han har fått krigs för eftersom hans tjejs föräldrar är väldigt stränga och hon skulle bli så glad av att få vinna denna klänning, dom träffades utomlands och hon o han har tyckt om varann sen dom varit små och ingen trodde att dom skulle hålla såhär länge och nu har deras drömmar kommit i uppfyllelse och ska bröllopet nu i sommar på midsommarafton hon kanske inte vinner men värt ett försök ?

Det var en gång, i ett land på andra sidan östersjön, en flicka som satt ensam hemma i sin soffa – med en bok i ena handen, och en nybryggd kopp té i den andra. Ute hade skymningen lagt sig över den lilla staden, och vädret skvallrade tydligt om att det var början på april genom att lägga en svag dimma längs trottoaren. Det var lördag, och hon njöt av att låtsas som det var en helt vanlig tisdag kväll. Hon hade knappt hunnit få en första smak på sin kopp med té innan telefonen plingade till. Den plingade igen, och igen – och igen. Gruppchatt, det visste hon innan hon ens fått tag om mobilen. Lördag kväll och gruppchatt, det kunde bara betyda en sak. Flickan tittade på sina pyjamasbyxor som redan för några år sedan hade passerat både passform och spänst. Hon drog handen genom håret som redan i förrgår borde ha tvättats. Hon stängde ner gruppchatten och öppnade mailet. Hon läste det senast skickade en gång till, för tolfte gången. ”Jag måste tyvärr tacka nej till ert erbjudande”, var det korta svar hon skrivit. Ett kort, men mycket känslofyllt svar. Erbjudandet om jobbet i Norge hade varit precis det hon längtat efter – men hade som så mycket annat i livet kommit vid precis fel tidpunkt. Och att tacka nej, efter en lång tid av övervägande, hade sänkt hennes humör och totalt raderat hennes festlust. Gruppchatten fortsatte att göra sig påmind. Hon öppnade den, och skrattade högt åt den senaste bilden i flödet. Alla verkade vara på gång. Hon sneglade mot tvätt ställningen lite längre bort, där hängde ju en rätt snygg klänning. Gruppchatten pep till igen. ”Vi dansar bort din sorg”. Hon var inte mer svårövertalad än så.

Dansgolvets blinkade ljus kändes som tortyr för ögonen. Fullt övertygad om att hon behövde en drink (eller två) ute i lobbybaren innan hon var redo för dans, gick hon med raska steg iväg. Efter bara några meter small det plötsligt till i hennes högra axel, de nya lite för höga skorna tappade kontakt med marken och hon landade rakt ner på rumpan. Ovanför henne stod en storväxt kille med kepsen på sned, och tittade på henne. Han flinade, och gick vidare. Ilskan och irritationen som tog tag om henne var enorm. Vilken oförskämd, oartig, jättebebis! Hon sprang i full fart tillbaka till vännernas bord för att berätta om det totala överfallet hon varit med och, och vilken babian till karl som inte ens hjälpte henne upp. Vännerna – redo för strid – bad henne peka ut detta monster. Efter lite spanande såg hon hans fåniga keps sticka upp, och hon pekade rakt ditåt. Men istället för att attackera med kaxiga fraser och spydiska meningar, ställde sig vännerna upp och gapade. Meningar som ”Men gud vilken snygging!” och ”Du är ju kär!” och ”Han får knuffa omkull mig när han vill!” utlöste varandra. Hon stirrade på dem och gapade. Hur kunde de ens tänka så? Så oartig som han var. Det enda som fanns att göra var att glömma detta och beställa en till drink.
Kvällen gick, och den där kepsen fortsatte dyka upp i folkmassan. Nu och då vände han sig mot henne och blinkade förrädiskt. Varje blick ignorerade hon. Efter ytterligare några drinkar hade krocken glömts bort, och fokus låg på allt annat.
Tills nästa morgon.

Hon greppade tag om telefonen. Huvudet värkte och det kändes som det när som helst sprängs. På skärmen visade ett oläst meddelande sig. ”Vad betyder puffa?”. Hon kände inte igen bilden på personen, och greps snabbt av en obehaglig känsla. Bredvid henne i sängen låg en av hennes bästa vänner. De brukade alltid sova över hos varandra efter utekvällar, för att slippa plågas av bakfyllan i ensamhet. Väckningen där fick bli en telefon i huvudet. ”Vem har du puffat från min telefon?!” halvskrek hon med panik i rösten. Det hördes ett svagt och ynkligt fnissade. ”Din attackerare från igår, du vägrade ju erkänna hur snygg han är!”. I och med det kände hon en kall isbit färdas längs ryggaden. Ojnej. Ojnej, ojnej, ojnej. Hon såg på meddelandet igen. Ojnej. Telefonen fick flyga in under sängen.

Dagen gick plågsamt långsamt framåt. Mot kvällen, när hon började se sig själv som människa igen, var det dags att krypa efter telefonen. Meddelandet låg kvar som oläst. Helt redo att radera det, ändrade hon sig. Hon var ju i alla fall tvungen att berätta hur man inte skall bete sig – och verkligen försäkra honom om att han minsann inte blivit puffad av henne.

Hon svarade. Han svarade.

3 år senare står de men nyckeln i handen till sitt gemensamma hus. De står där som absolut bästa vänner, blivande makar och med en rolig historia att berätta för sina kommande barnbarn.

Jag och min fästman träffades för första gången när har var gäst på restaurangen jag då jobbade på. Jag tyckte att han var otroligt snygg så jag flirtade lite och fick reda på vart han skulle göra efter. Jag fick med mig några kollegor och gick till utestället dit han sa att dom skulle gå. Efter en liten stund hittade jag honom i baren och sedan den dagen har det vart vi två <3. Jag flyttande in hos honom efter 1 månad. Vi har så otroligt roligt ihop och jag kan inte tänka mig ett liv utan honom.

Han friade till mig i somras och nu planerar vi ett mysigt litet bröllops på en vingård i Italien.

Wow vilken fantastisk utlottning!! <3

Jag och min andra hälft har varit ett par sedan 11 år tillbaka, och förlovade i 4 år (!) Under dessa år har vårt förhållande haft både toppar och dalar, precis som livet men vi har alltid hållit ihop. Vi är otroligt olika men kompletterar varandra, och det jag bland annat föll för var att vi har samma dåliga humor och att vi alltid har nära till skratt ihop. Vi träffades på jobbet, flyttade tillsammans från en småstad till Göteborg som var ett stort steg för oss då, jag blev diagnostiserad med MS för 3 år sedan och min sambo har funnit där hela tiden och verkligen visat att han alltid ställer upp! För snart 2 år sedan så fick vi en helt underbar son tillsammans och han är världens bästa pappa <3 Så efter elva år tillsammans så tycker vi (& även alla runt omkring oss haha) att nu är det dags! :) Dock har pengarna inte riktigt räckt till, då jag har varit mammaledig. Så det här hade verkligen varit drömmen att med en vacker princess klänning och en riktigt fin ring få fira vår kärlek tillsammans!!! :):):)

Tack för en inspirerande blogg med ett stort hjärta ! <3 <3 <3

Vilket fantastiskt pris! Min blivande man friade till mig den 9/12-2015. Då han är egen företagare och jag har studerat och jobbat dubbla jobb har vi försökt att spara för att få ihop till ett bröllop och vi har kommit en bit på väg. Den här klänningen är en av mina drömklänningar och jag ÄLSKAR Ida Sjöstedt. Det hade varit en ära att få en en sån fantastisk klänning på mitt bröllop i oktober!

Mitt liv har varit en berg- och dalbana som för många andra, jag är lite av en medelmåtta men som aldrig har slutat att tvivla på mig själv! Jag kan och jag VILL. Jag hade haft ett struligt förhållande då min dåvarande killes pappa gick bort hastigt i cancer.. Detta ledde till månader av depression, tillslut lämnade han mig, den ända som hela tiden stått vid hans sida. Jag var krossad och hade gett upp på kärleken. MEN, ett år senare gick jag in på ett café i staden där jag skulle börja studera. Jag fick ögonkontakt med killen i kassan och föll pladask. En rädd tjej stod där och visste inte vad hon skulle göra.. Backa, gå framåt? Jag tog mig mod och det var början på ett förhållande med mannen i mitt liv, min självfrände. Det tog 1 år innan vi blev tillsammans, MEN jag kämpade. Nu är det snart dags för min kille att bli min man. Mitt efternamn ska bytas och det ska vara vi för alltid. Detta vore en dröm för mig, vi har svårt att få ihop vårt bröllop och detta är en av pusselbitarna som hade gjort det lättare.

Tillslut vill jag bara säga: All lycka i framtiden till dig och Alex <3 Ni är fantastiska!

[email protected]

Jag och min blivande man träffades på skolgården där han jobbade och mina små systrar gick. Jag följde med o hämtade dem en dag o då stod han där o va bara så snygg. Googlade hans nummer o skickade sms till honom. Vi började träffas och idag har vi en liten dotter tillsammans och om ett år står vi som äkta makar, självklart med syrrorna som brudtärnor.
Nu är bröllopsplanering och inköp i full gång skulle betyda så mycket med lite hjälp❤

Flyttade till USA för tre år sedan. En månad innan jag skulle åka hem så träffade jag min livs kärlek. Vi sågs varje dag och dagen jag skulle åka hem var hemsk… Jag ville inte gifta mig på stört då jag tycker att giftemål är något man ska var 200% säker på. För ett halvår sedan åkte jag tillbaka till USA och vi träffades igen, vi har hela tiden haft kontakt via sociala medier och Facetimat ofta(!!) men ingenting slår att träffa någon som ännu en gång får en att falla på det sättet. Vi har nu beslutat att ta oss igenom allt arbete det tar för att gifta sig med en amerikan. Bröllopet kommer bara bli att skriva under papper men sen vill jag ha en stor fest i efterhand där man kör på allt det där traditionella. För vem har inte drömt om att få ha en vit klänning och fira det med sin släkt och sina vänner.

Jag tävlar åt min svägerska som följer dig från Marocko. Hon gifter sig i sommar och följer dina bröllopsplaner hysteriskt. Att för henne få vinna detta skulle vara grädde på moset i i det nya kapitel i hennes liv hon ska starta. All lycka till alla er som gifter sig i sommar!

Min älskling skrev mijauooo på min instagram som då var öppen. Såg detta men ignorerade hans kommentar. 4-5 månader senare satt jag ledsen och bläddrade igenom mina bilder och såg kommentaren igen. Hihihi.. Behövde ego-boost och svarade med en katt-emoji. Han svarade “du vet själv att du är katt” och jag svarade vette f.n om jag är katt men gillar katter. Vi blev vänner på Facebook och efter ett tag fick han mitt nummer för jag var rädd en kväll när jag var påväg hem ensam så han erbjöd sig att prata med mig tills jag kom hem. Pratade i telefon varje dag efter de och två veckor senare träffades vi och blev så småningom kära. Förlovade oss för två år sen men kunde inte gifta oss då han insjunkande svåi cancer och varit sjuk nu i över ett år. Är inte frisk ännu men något bättre och gå på cellgifter. Vi vill verkligen gifta oss för vi älskar varandra och vill inte låta sjukdomen stoppa oss. Vore en dröm att vinna klänningen och ringen och få överraska min blivande man ❤️❤️❤️❤️❤️ Bäst? mijauooo

Hej Kenza,
När jag läste det här lät det för bra för att vara sant. Jag och min sambo träffades för 9år sen då jag var fast i ett hemskt förhållande. Han räddade mig på alla sätt. Efter att sen 13års ålder endast varit fast i våldsamma förhållanden så hade jag givit upp hoppet om att det fanns någon som han. Vi träffades då vi båda jobbade som volontärer och började som vänner i fyra år. Det utvecklades till kärlek och han fick mig att förstå att livet inte bara är smärta. Han har aldrig sagt ett ont ord till mig och är idag Pappa till vår 2 åring. Han är en fantastisk Pappa och finns alltid där för oss. Han friade för snart 2 år sen men vi har inte haft ekonomin till allt än. Min Mamma är allvarligt sjuk och min och även hennes största dröm är att hon får vara med då vi gifter oss. Det här skulle göra så mycket för oss. En stor dröm i livet! <3

Jag klev in på min praktikplats som den enda tjejen på ett åkeri med 30 män och fick syn på det bredaste leendet jag sett. Leendet satt på Rickard, en kille som kom att bli min handledare. Efter den dagen har han varit min bästa vän. Vi var båda i ett varsitt, destruktivt förhållande som krävde mycket kämparvilja för att ta sig ur, men ur askan reste vi oss och plötsligt övergick vänskapen till äkta kärlek!
I februari 2016 fyllde jag 30, och Rickard friade helt överraskat till mig, precis som Aleks gjorde :´) Lyckan var obeskrivlig, att han gick ner på knä in för alla mina bästa vänner!
I sommar gifter oss! Då vi lägger all krut på att ha en ordentligt fest för våra vänner istället för att göra något pampigt har vi dragit ner på klänning, ringar, make up, kostym osv. Vi lägger pengarna på festen istället, men med handen på hjärtat… En klänning av Ida Sjöstedt!!! Som att bära en kärleksdröm i klänningsform <3

Hej Kenza! Grattis till förlovningen och så kul att ni snart ska få gifta är. Becomae one ?

Såå under 2012 träffade jag en kille på en fest, jag tyckte han var såå jobbig som jämnt var på mig, efter mig, han ville bara prata egentligen men jag hade precis blivit singel så jag var inte intresserad. Jag ville bra dansa som jag alltid vill efter tre glas vin hehe. Denna killen gav sig inte, han ville ses, började smsa mig så efter ett tag så valde jag att ge honom en chans. Vi åt, kollade på en film ihop med gemensamma vänner. Sen följde han mig hem men vi gick en omväg på 5 timmar och bara pratade. Vi föll för varandra. Men vi bodde 60 mil ifrån varandra. Vi försökte få det att funka men det gick inte.. Åren gick, vi hade lite kontakt. Varje gång han skrev blev jag både jätte glad men även jätte ledsen. Han var The one, jag visste det av hel mig. Men det gick inte när vi bodde så långt ifrån varandra. Den sorgen jag kände då förändrades sommaren 2016 då vi började träffas igen. Han kunde inte glömma mig så han var villig att göra allt för att få det att funka. Så bara för ett par veckor sedan så bokade vi lokalen Åminne bruk i Värnamo, vigseln kommer hållas den 19e augusti 2018. Jag har redan börjat planera allt. Vi är bägge kristna så vi har inte ens kyssts. Tanken på att första gången vi kommer kyssas är framför 80 personer är ganska pirrig. Jag älskar honom sjukt mycket och kan inte tänka mig dela mitt liv med någon annan. Han är min bästa vän som alltid finns där. Denna jobbiga resan vi har gjort och nu har vi äntligen bokat lokal och satt ett datum. Jag är världens lyckligaste tjej. Hade varit så kul att få vinna klänningen och även ringen. Vi är bägge unga. Jag är 23 och han 26. Vi har inte så mycket pengar undan sparat så att få vinna en klänning och även en ring, wow.. Mer än vi någonsin kunnat önska oss!

Jag och min sambo träffades när vi var 13 år då vi hade gemensamma vänner i skolan. Jag hade inte alls intresse för tjejer då jag var väldigt blyg. Hon flyttade bort och gick gymnasiet och av en ren slump såg jag att hon skulle flytta hem igen efter 1 år. Tog mod till mig och frågade om vi skulle träffas.. så samma dag som hon flyttade hem träffades vi och sedan har de varit hon och jag. Här står vi nu, 9 år senare med två barn. Vi är 26 år och frugan har varit redo att gifta sig enda sedan vi fick barn. Jag har dock haft kalla fötter, framförallt eftersom jag vill ge henne de bröllopet hon alltid velat ha. Att överraska henne med ett frieri och kunna ge henne detta hade varit så himla kul då min tanke är ett bröllop utomlands till sommaren med närmaste familjen. Håller tummarna att jag får min fru och hon får sitt sagobröllop.

Hi Kenza! To be honest my friend told me about this 10 give away, I didn’t know nothing about.
I’m so glad she told me even though I dont believe im making a chance to win one of those beautiful dresses! It would be a dream and since my fiancé proposed to me, that was allready a dream that came true, so to win this would be so much. How I met him isnt that typical love story, he worked at the gym where i once went with my friends. A friend told me there was this hot friend of him working there.
When I arrived I realised it was true he was really hot, but I was to shy to talk to him.
My friend pushed me to ask him about gym related, so I did.
He laughed because he knew that I searched for a reason to talk.
We talked then and after three months again and then finally in the summer at my friends house.
After that night in the summer, we hang out every other day of the summer.
I remember in the beginning after two weeks we were just sitting and he was mumbling he didnt know what to say, he just saiid: I love you. He said he loved me as a person and when we finally got together he said that he loved me the first time he said it.. Now Im the luckiest person on earth that in a couple months I become his wife.. <3

Jag hade precis blivit lämnad av mitt ex vi hade då våran 1 åriga dotter tillsammans. Så var jag och min vän ute på en premiernas och såg en annan väns bil stå parkerad utanför en bilverkstad vi gick dit för att hälsa på honom och med honom så var min blivande man. Vi pratade lite och så gick jag ich min vän vidare. Senare på kvällen ringer hans kompis och frågar om vi skulle vilja följa med dom ut ikväll men jag sa nej, men efter en stund så ångrade jag mig och vi åkte dit. Jag ville egentligen inte dejta någon just då men min fästman gav inte upp och fanns där hela tiden under den rätt svåra period i mitt liv. 7 månader senare friade han till mig inför 200 personer och nu i juni ska vi äntligen gifta oss. Vi har haft våra ups and downs dom senaste 5 åren men allt har bara gjort oss starkare och mer samman svetsande. Vi har tre fantastiska barn och är fortfarande jobbigt gulliga med varandra

Jag träffade min sambo för 12 år sedan på en hemmafest . Då gick vi på gymnasiet och båda bodde hemma, nu bor vi i ett hus med våra två fantastiska barn. Kan inte vara lyckligare ! Om jag skulle vinna detta så skulle jag fria till honom. Är fasiken dags nu känner jag och jag vill heta samma efternamn som min stora kärlek och mina barn.
Håller tummarna så hårt jag kan , alltid varit min stora dröm att få gifta mig !

Jag och min fästman träffades när vi var 16 år via en gemensam kompis. Vi var tillsammans i ett år och sen gjorde jag slut pga att jag är muslim och tänkte att det ändå inte kommer leda till något senare i framtiden pga olika tro. Vi träffades inte på några månader efter det. Men sen råkade vi träffas på gymnasiemässan och efter det pratade vi igen. Det var lite fram och tillbaka under en period där. Hade svårt att släppa honom men tänkte att min familj kommer ändå inte acceptera det. Men till slut beslutade jag mig för att följa mitt hjärta och vara med honom. Ett beslut jag inte ångrar! Det var inte lätt pga våra familjer med olika tro men det gick. I somras förlovade vi oss och denna sommar har vi planerat att ha vårt bröllop! Vi är idag 22 år gamla. Tycker det här är en helt underbar tävling och jag hade blivit överlycklig om jag vann !! ?

Hej, vilket härligt pris – jag önskar dig såklart grattis till din kommande bröllopsdagen också :)

Jag och min sambo träffade under vintern 2010 då vi båda började studera på samma ort. Den allra första meningen som jag sa till honom (på en nollningsfest) var “jag tror på riktigt att jag blir kär i dig på grund av din dialekt” och på den vägen blev det :) Vi blev ett par hösten 2010 – och nu när vi firade 5 år tillsammans så friade han till mig i centralt park i New York!!!! Det var utan tvekan det bästa ögonblicket i mitt liv. Jag blev så extremt förvånad men jag vill ju inte hellre än att dela livet med honom så det var lycka på hög nivå. Vi landade i att vi ska gifta oss i augusti 2018. Jag vill gärna gifta mig med den klassiska “ett år efter..” men jag vill även ha mitt drömbröllop så därför valde vi att spara lite mer pengar och ha lite mer tid att planera. Giftemålet går av stapeln nere i Skåne, där de pratar den här härliga dialekten som jag föll för från första gången!
Håller tummarna för att jag får bära den där fantastiska klänningen – det vore verkligen häftigt!
Vill också passa på att önska dig ett gott nytt år!

Hej Kenza! Vilken give away!!!

Här kommer vår historia! När jag var 23 år träffade jag min hemstads snyggaste kille. Och vi blev tillsammans typ över en natt. Detta var 12 år sedan till sommaren. Och då kan man ju undra varför det har dröjt så länge innan vi bestämt oss för att gifta oss. Året efter att vi blev tillsammans, dog min mamma hastigt i sömnen. Allt blev kaos och jag är tacksam att vi tog oss igenom min resa.
Nu har vi två barn och renoverar på ett hus som aldrig blir färdigt ? Du vet ju hur det är med renoveringar. Vi planerar att gifta oss antingen till sommaren eller nästa sommar på stranden i Spanien. Vilken dröm det vore att få bära Ida Sjöstedt, gå barfota fram till min blivande man med våra två barn. Vår son bärandes på vigselringen och min dotter på vackra blommor. Och äntligen få bli en hel familj. Tusen tack för en fantastisk blogg!

Den dag då jag bestämde mig för att följa med mina vänner till stan, förväntade jag mig inte att jag skulle hitta mitt livs kärlek. Jag hade gett upp kärleken efter mitt jobbiga förflutna med mitt ex och mitt hopp var helt enkelt borta, jag levde i min egna bubbla tills den dagen då jag träffade honom.
Jag satte mig på en restaurang i stan med mina vänner och efter någon timma kom han, han var kusin till min vän. Den blicken han gav mig den dagen var en blick jag inte trodde jag skulle få se igen på ett bra tag. Vi umgicks och hade kul, men på grund av den bubblan jag levde i så gjorde jag inte något åt detta utan jag kom på ursäkter varje gång han bjöd ut mig. Behövde jag något så kom han hela vägen till mig (40min ifrån) endast för att ge mig det jag ville ha, han hittade på att han hade vägarna förbi för att inte låta för desperat… Fler sådana händelser inträffade och jag insåg att jag var för rädd för att släppa in honom och ge honom en chans. Han gjorde ett till försök att bjuda ut mig och jag tackade ja. Han tog mig till en restaurang i Stockholm som precis hade klassats som årets restaurang. Vi åt, pratade och skrattade. Mot kvällen körde han mig nånstans där jag aldrig vart tidigare, han sa inte heller till mig vart vi skulle utan han fick vägleda mig. Vi gick upp för ett berg där vi såg hela Stockholm och där satt vi, jag och min dröm man, och kollade på varandra och utsikten. Den dagen ändrade han hela min världsbild men också bilden på mig själv.
Att få dessa gåvor skulle hjälpa oss otroligt mycket då vi så gärna vill gifta oss, men ekonomin räcker inte till. Att inte kunna göra det man vill med kärleken på grund av pengar är frustrerande… Jag vill leva med denna man och denna gåva skulle vara till stor hjälp.

Jag och min blivande man träffades redan på gymnasiet. Vi “hängde” tillsammans i ett gäng och eftersom jag var ett år yngre då jag börjat skolan ett år tidigare hade alla andra körkort utom jag. Så han fick helt enkelt skjutsa runt mig när vi skulle någonstans. Dock tyckte jag att han var mer intresserad av andra så jag vi gick skilda vägar. 7 år senare får jag ett meddelande på Facebook, vi har då inte haft någon som hellst kontakt, inte ens sett varandra trots att vi bor i samma stad. Vi träffades och jag hävdade bestämt att min hund inte gillar främlingar! Haha två minuter och hon älskade honom. De är oskiljaktiga.
Vi träffades några gånger, men han skulle åka utomlands i 3 månader och arbeta med raceing. Vi skulle helt enkelt se vad som hände när han kom hem. 2 dagar efter att han har åkt ringer han hem från Spanien och frågar om jag älskar honom. – det är klart sa jag, men du har ju bara varit borta i två dagar ?!. Då säger han bara
Min säng är på väg hem till dig, min lägenhet är uthyrd och den som bor där har köpt alla hans saker. Så vi blev sambos ?❤️
Nu knappt två år senare har vi dotter på 5 månader. Han friade på hennes dop, mitt i kyrkan och jag hade ingen aning. 5 januari 2017 får vi tillgång till vårt drömhus!
Även om han jobbar borta varannan vecka och vi tre tjejer är hemma själva så saknar vi honom och älskar honom överallt annat! Han är mitt livs största kärlek. Hade varit helt underbart att vinna denna tävlingen då vi just nu kommer ha mycket utgifter och bröllopet får vänta.

Kramar ❤️

Min sambo (och fästman) och jag träffades 2010 när han jobbade som ordningsvakt på en krog där även min bästa vän jobbade… han var allmänt trött och bitter på livet och ville komma ifrån sin hemstad (6mil bort)… min bästa vän erbjöd honom att komma och sova ett par veckor hos henne och hennes sambo… här började hela kärleksresan… jag spenderade helt plötsligt mycket meeeer tid i den där lägenheten…. ? En fredagkväll satt jag och min bästa vän på ett uteställe och åt nachos och drack varm choklad, när jag kände att jag var tvungen att berätta nåt… -“du är kär i Miko, det vet jag redan”… var vad hon sa ? Så genomskinlig var jag ? Strax därefter kom den första kyssen också där i lägenheten… ❤

2 år senare samlade han alla våra vänner och ledde mig med ögonbindel över stan… väl framma på en restaurang tog han av mig ögonbindeln och stod där på knä och friade, inför alla våra närmsta vännner… ❤

Efter detta har vi fått en son och jag har börjat plugga så ett bröllop känns fortfarande långt ifrån… MEN med denna vinsten så skulle jag kunna gifta mig vilken dag som helst… ? Bara mat och sprit som saknas (annars blir hans serbiska släkt galna ??)…. å det kan man ändå få ihop på en studentbudget med hjälp av familjen ❤

Du är en fantastisk inspiration och vacker förebild!

Håller alla tummar och tassar vi kan här hemma för vinst ???✊??

25/12-2008 på en nattklubb “strulade” (som det så fint heter…) jag med M för första gången, nattfjäril som jag då var flög jag och tjejerna vidare till nästa klubb och jag och M träffades först 3 år senare ute i vimlet igen. Efter den kvällen var det vi. Kvällen slutade på min balkong, sittandes på golvet med en filt där vi pratade om allt. IDAG 6 år senare har vi hunnit med en förlovning i pariserhjulet på winterwonderland i London. Ett gäng resor till Grekland som vi båda älskar. Nu i maj var vi på ön Karpathos och blev förälskade i även denna grekiskaö och bestämde oss där och då att här är platsen vi ska gifta oss på. Väl hemma bestämde vi oss att september 2017 är månaden vi gifter oss. Familj, släkt och närmaste vännerna blev informerade och vi är fler än vi någonsin vågat hoppas på redo för vårt drömbröllop. MEN sagan är inte slut där….efter en månad hemma började jag undra vad som börjat hända med min kropp… större tuttar, ingen mens, humörsvängningar, svullen…. jag äter ju p-piller och gjort sen jag var 14… ett graviditetstest blev inköpt fast jag kände att det var omöjligt. Testet skreeeeek GRAVID… vi skrek och skratta och var i chock i en vecka… vi ville ju inte försöka få barn förrän efter bröllopet och jag ville hinna fylla 29 först. IDAG är höggravid och vårt lyckopiller i magen tittar ut i början av februari. Vårt lilla lyckopiller som blev till på ön där vi bestämt oss för att gifta oss. Tänk… nu ska vi gifta oss i september och med på bröllopet kommer vår son vara det är så sjukt att livet bjuder på härliga små överraskningar man aldrig kunnat drömma om. Att få vinna en klänning och ring skulle vara fantastiskt men jag är säker på att det blir en magiskdag vilket som.

Åh vilken underbar vinst! Jag och min sambo träffades för 8 år sedan på en fest. Vi blev ett par nästan direkt efter att vi hade träffats. Han är verkligen världens snällaste kille och alltid så underbar mot mig! Vårt liv tillsammans har varit och är så bra! För snart 3 år sedan byggde vi vårt drömhus och kände att det var dags för nästa stora steg i livet – barn! Jag blev gravid ganska snabbt och vi var så lyckliga! Sen blev det dags för ultraljud och den dagen rasade hela vår värld.. det fanns inga hjärtljud. Några månader efter missfallet började vi försöka igen och månaderna gick och åren gick, jag lyckades inte bli gravid igen! Vi har fått gå igenom utredningar som visar att inget är fel på oss. Sen kände jag att vi behöver tänka på något annat ett tag och han är verkligen mitt livs kärlek så jag friade!! Han sa JA!! Så ni planerar vi för fullt och i maj ska vi gifta oss! Vi är så lyckliga!! Men hoppas såklart varje dag på att det någongång ska bli våran tur att få bli föräldrar!! <3

En kväll hade jag bestämt med min bästa vän att jag skulle komma hem till henne och dricka lite vin. När jag kom dit berättade hon att hennes nya pojkvän skulle komma över och han hade med sig sin bästa kompis som han för tillfället var inneboende hos. När dom kom så tyckte jag genast att kompisen såg riktigt bra ut. Vi pratade och drack hela kvällen. När min skjuts hen fick jag något infall och gick fram och kysste honom. Det vi inte visste då var att nio månader efter kyssen skulle vi flytta ihop i en lägenhet tillsammans med mina två tidigare barn. Han hade ingen erfarenhet alls kring barn men var en fantastisk bonuspappa. Ett år efter att vi flyttat ihop föddes vårt första barn. 18 månader efter att hon fötts föddes vårt andra barn. Det var jag som friade genom att ordna med en body som det stod “vill du förlova dig med min mamma?” på. Det var det första klädesplagget vår son bar och hans pappa sa ja. Nu i sommar ska vi gifta oss. Få ihop vår från början lilla familj som nu börjar bli ganska så stor. Bättre pappa och bonuspappa kan man inte önska sig.

Jag och min fästmö träffades för 10 år sen då vi började sjuan. Under hela högstadiet var vi “bästa vänner” och snackade med varandra hela tiden. Mot slutet av högstadiet inför gymnasiet hade vi ett stort bråk. Vi gick sedan i olika gymnasium så vi hördes bara sporadiskt under tiden. Men på sommaren mellan tvåan och trean i gymnasiet så av en slump så cyklade han förbi mitt hus på midsommar. Då började vi snacka igen och sågs väldigt ofta. Blev återigen “bästa kompisar”. På nyår samma år så insåg vi att vi var mer än bara vänner och alltid har varit det. I slutet av januari blev vi sedan tillsammans. Det är snart 3 år sedan nu. Jag vet att vi kommer vara tillsammans för all framtid och att jag är tillsammans med min absolut bästa vän.

I början av 2011 träffades vi på en dagsutflykt i Danmark på Tivolit där vi båda hade ställt upp för att spela i en orkester som samlats för dagen. Jag blev förälskad i hans vackra toner under vår duett ”solo” och visste inte vad denna underliga känsla var. Som ni kanske förstår var vi båda rätt unga vid detta tillfälle men vi valde ändå att börja träffas som vänner så smått. Detta utvecklades sedan till något större och jag kan ärligt talat säga att jag aldrig velat ha någon annan från denna stund och min kärlek har bara vuxit för varje år. Dessa år med denna underbara omtänksamma man gör mig alltid mer förväntansfull för alla de kommande år vi ska spendera tillsammans och det finns inget jag hellre ser fram emot.

Vi bestämde oss för att tillsammans förlova oss den 10 December (planen var på tivoli men det gick tyvärr inte enl plan) då detta var ett mycket viktigt datum för mig. Min Farmor och Farfars bröllopsdag, farfar som tyvärr gick bort efter 50år gifta tillsammans. Detta är vad jag ser med min fästman, samma lycka som fanns i ögonen på mina farföräldrar varje gång de såg på varandra, samma lycka som jag såg den dag vi berättade för farmor att vi hade förlovat oss.

Finns det något jag vill göra här i livet så är det att spendera min tid, investera min tid i min fästman och vår blivande familj. Vare sig jag vinner eller ej har detta varit värt att skriva för att visa och berätta om vår kärlek till varandra, och inte minst, min kärlek till honom i med och motgång.

Det hade varit underbart att vinna denna klänning och ring då det skulle bidra till ett drömbröllop då vi i nuläget tyvärr har stramt med ekonomi pga nyinköpt lägenhet.

Gott nytt år!

Vi träffades genom gemensamma vänner och det tog inte lång tid innan vi blev kära. 5 månader senare friade han och då fick han JA till svar. Vi har nu börjat planera till bröllopet som kommer äga rum under augusti 2017. Hade aldrig trott på att den finns en person som är så lik mig och som förstår mig så mycket som han göra. Jag älskar honom överallt annat på denna jord och ser fram emot att spendera varje sekund av mitt liv med honom.

Spännande att få va med o tävla;)
jag och min blivande blev presenterade för varandra via en kusin till honom, vår första date gick förväntansfullt bra! Vi skratta igenom hela daten och har fortfarande lika kul tillsammans.
Jag trodde aldrig att jag skulle finna den perfekta mannen men han har visat mig att dem finns, han är den mest kärleksfulla och omtänksamma människan jag nånsin mött och jag vet att jag kommer leva ett rikt liv med honom.
Vi har bokat datum till vår stora dag 11/11 2017 och jag längtar så tills vi får spendera våra liv tillsammans!

År 2012 började vi träffas i smyg. Det var precis före sommaren och vi tyckte det kändes så fel, på högstadiet hade han ju varit ihop med min kompis och jag med hans. Vi slutade ses under sommaren och jag raderade hans nummer, bara för att jag inte skulle kunna höra av mig. Sen träffades vi på en fest och började ses igen. Vi berättade för våra vänner och i efterhand känns det löjligt att vi ens oroade oss, det var på högstadiet vi var ihop med varandras kompis och de blev bara glada för vår skull. Vi var ju kära och sen december 2012 har vi vart ett par. Han och jag genom allt vad livet innebär. I Februari 2016 var vi i Thailand med våra systrar med respektive samt våra bästa vänner. En kväll när vi var ensamma gick han ner på knä och friade <3 Jag trodde inte att jag var en sån person som skulle gråta glädjetårar i en sån situation, men det är jag tydligen. Jag blev så förvånad! Vi hade varit där i 1.5 vecka och jag hade verkligen ingen aning. Det var magiskt när vi träffade resten av gänget senare på kvällen och fick berätta de underbara nyheterna. Många har frågat om vi ska gifta oss inom ett år men så kommer det inte bli, mycket av det beror på ekonomi. Men tänk vilken dröm att vinna det här som gör att den stora dagen närmar sig avsevärt <3

Jag jobbar på en populär restaurang i lilla Sundsvall och serverade. Min bästa killkompis var ute och åt med några vänner och hade även med sig ett nytt ansikte som skulle visa sig vara Eric.
Snygg tyckte jag och frågade sedan ut min vän om han och han sa att han är verkligen ingenting för dig. Bara av att han sa så så blev jag givetvis ännu mer intresserad.
Det vart återigen helg och jag stod i baren och jobbade under nattklubb. Då kom han och det var som musiken tystnade och han lyste upp hela lokalen.Det var verkligen kärlek vid det första ögonkastet!Han beställde utav mig och jag sa till min bästa vän Jennifer att honom ska jag ha!Den 21/4-14 började vi hänga och jag föll som en fura medans han spelade lite svår. 7/8-14 förlovade vi oss och i början av september plussade jag med våran son som kom i maj året därpå och i juni i år kom våran andra son. I augusti 2017 så ska jag få gifta mig med min livs kärlek, han med dom underbara blå ögonen som gör mig helt knäsvag ?

Jag hade gett upp hoppet om kärlek för längesen när jag en dag satt på jobbet när han kom in och behövde rådgivning. Aldrig har jag sett någon så vacker, då menar jag inte bara utseendet (missförstå mig rätt, han är så snygg så jag biter mig i läppen varje morgon när vi vaknar) utstrålar sån energi och värme så tillochmed snögubben Olof i frost smälter! men feg som jag är så vågade jag ju självklart inte visa något intresse whatsoever.. ett par månader senare var vi på samma nattklubb men jag som annars är, om man får säga det själv, väldigt självsäker och inte direkt den blyga typen, blev som en 14 åring som gick rodnades och gömde mig så fort han kollade åt mitt håll. Några månader senare blev det jag och han och inte bara är han vacker utan han är den mest omtänksammaste mannen jag någonsin träffat. Vi båda bär på två stora sorger i livet och att finna någon som förstår en utan att man behöver säga något är oslagbart. Vi ligger varje kväll och pratar om livets stora och små frågor och när jag går upp på natten för att kissa så vaknar han och håller mig i handen tills våra händer inte når varandra längre innan han släpper för att jag inte ska ramla (har extremt dålig syn), han värmer mina händer och fötter varje gång vi varit ute med vår älskade hund så att jag inte ska behöva krypa ner under täcket frusen.. han skämmer bort mig med blommor och paket titt som tätt bara för att se mig le sådär nördigt som jag gör när han gör mig glad. Alla dessa småsaker är det som gör det där extra i livet. Och jag som inte ens trodde på kärlek innan jag träffade han?! Det finns en för alla, och jag har hittat min! Och vi har allt det viktiga i livet, hälsan, familjen och varandra! Och att kunna visa för vår familj vår kärlek för varandra i den underbart fina klänningen och ringen hade vart så oerhört lyckosamt. Hade varit så oerhört lycklig om jag utsågs till vinnare så att vi äntligen slipper behöva tänka på ekonomin, för det är det som har satt käppar i hjulet för vår kärleksplanering.. så att vi kan få vår drömdag som vi så mycket längtar efter… puss!!

Hej fina kenza! Viken underbar give away!! ❤
Hmm vår historia.. den har både varit riktigt bra men har även varit hemsk.
Jag och min fästman träffades för första gången och blev tillsammans när vi var 16 och 17 år. Vi blev super förälskade direkt. Det var verkligen kärlek vid första ögonkastet, vilket jag aldrig hade trott på förr men som nu var verklighet.
Dagarna, veckorna, månaderna och åren gick och kärleken bara växte mer och mer men de var något som inte stämde. Vilket jag fick reda på också, att jag inte var accepterad i min fästmans familj. Men det tog inte sönder oss, utan vi kämpade ännu mer. Ingen skulle komma imellan oss och den kärleken vi hade. Det fanns stunder då jag ville ge upp, såg hur dåligt min fästman mådde vilket gjorde att jag mådde ännu värre samtidigt som man inte visste om de skulle ta slut. Såhär häll vi på i ungefär 2 år innan hans familj förstod att jag var okej även fast jag inte var en “utav dem” om man säger så.

Den 9e januari 2017 har vi varit tillsammans i 8 år och förlovade i 4. Vi har en stor fin lägenhet och 2 katter tillsammans. Jag mår bra, han mår bra. Vi är lyckliga TILLSAMMANS. Man ska aldrig ge upp och aldrig gå efter vsd någon annan vill. Man ska alltid lyssna på sitt hjärta och följa det. ❤

Jag träffade min kille genom en dejtningssisda på Happy pancake. Jag skrev till honom o fick snabbt ett svar. Efter en månad sågs vi för första gången hemma hos mig och båda fatta tycke för varandra. Efter ytterligare 1,5 månad frågade han om jag ville bli hans tjej o sen dess har det varit så. Många säger att man inte kan hitta sin livs kärlek genom internet men det stämmer inte. AB alla kollar jag har dejtat så är det just internet killar som är dom bästa. Man får ju chans att lära känna en person på djupet. Vi har 1 år nu 10 jan 2017 och vi har haft ett underbart förhållande utan bråk mm. Det skulle vara så kul att få ta vårt förhållande till nästa nivå. Jag har själv funderat på att kanske skulle jag fria?! Det är ju trots allt inte så vanligt att tjejer gör det. Om man då får en så fin klänning vore ju rena drömmen!

Hej kenza! Jag har följt dig sedan din blogg startade och jag älskar hur du ser på saker och de värderingar du har.
Denna tävlingen fick mitt hjärta att slå snabbare då detta är vinsten som skulle lösa allt.

Jag har som sagt läst din blogg länge och följt dig och aleks resa. Under en lång tid hade jag svårt att tro att en kille kunde vara så underbar mot någon som aleks är och har varit mot dig. Jag själv var under många år i ett förhållande med en kille som bröt ner mig och fick mig att tro att jag inte kunde få bättre. Jag stannade trots otroheter och lögner.
Tillslut lyckades jag, jag var så stark att jag gjorde slut och denna gången orkade jag stå emot. Jag var fri och jag kände mig så lycklig.
Som många singlar så provade jag faktiskt på tinder, och tro det eller ej, det var så jag träffade min prins.
först tänkte jag strunta i att svara, för jag läste fel. Jag trodde att han skrev “om du bara vill ligga kan du skriva till mig :)” men han skrev INTE bara vill.. tur att jag läste igen!
Idag bor vi ihop och har världens bästa liv tillsammans. Den kärlek, respekt och omtanke han ger mig varje dag är mer än jag någonsin kunnat drömma om ens existerade i verkligheten.
Vi pratar om att gifta oss men det krävs ju en del pengar då, en hjälp med klänning och ring hade gjort mycket.

Tusen tack för att du är en sådan bra förebild, som har visat mig hur kärlek ska vara och för en bra blogg!
Stort grattis och lycka till med bröllopet!

Ohh Kenza, this is truly dreamy giveaway!

We’re getting married in almost exactly next year – on new years eve. It was always my dream to have winter wedding.
I’ve had crush on my bf already at the elemetnary school :D But he had no clue that I existed. Then he moved to another town and then to UK so we haven’t actually met and I have completely forgot about him. Then exactly 7 years ago (on 26th Dec) we’ve met at one party as he was visiting his mother for Christmas. The moment I saw him, my heart stopped. I wasn’t really sure if it was actually him, I couldn’t recognize him, he changed so much since elementary school :D We immediately end up together and we knew we are in love already 2 days after that day. The beginnings were really complicated as he still lived in UK and I in CZ. But we made it and now we are living in our cosy apartment in CZ, with our 2 cute cats and we are planning our dream wedding. I’ll be honest, it wasn’t always like in the paradise, we’ve had our ups and downs. But that just made us stronger. We are still in love more and more with each passing day <3

As I'm usually not commenting in any blogs, I would like to thank your for what you are doing.
I'm always keen on all your new posts and can't wait to read how your day was. It's really important for me to see that this awesome and beautiful cover girl deals with regular problems like the rest of us :D So thank you for this and for your honesty.

Hej Kenza!
Hoppas din jul har varit underbar och nyår blir likaså :)

Min fästman och jag träffades på högstadiet men vi blev inte tillsammans förrän vi började på gymnasiet.
Han va 16år och jag va 15år, 22/12-2009 är vårt datum. 22/12-2013 så valde vi att utöka vår familj, med en valp!
Lilla Bambam, en liten chihuahua hane som behövde ett nytt hem ganska akut. Det kändes som att våra liv inte kunde bli bättre än så!
Den 22/12 7år senare så kom min lyckligaste och mest romantiska dag, han friade!! Och självfallet så sa jag ja! Han hade skrivit en låt till mig, hur fint?! Vi börjar redan att planera vårt vinterbröllop som ska äga rum om 1år! och det blir ju såklart på den 22/12! ??

Wow Kenza! Detta är bara för stoort! Jag drömde om att ha en studentklänning signerad Ida Sjöstedt när jag tog studenten för tio år sedan men blev aldrig så. Den 3 juni på pingstafton 2017 gifter jag mig med min Mr Big som passande nog heter Stoor i efternamn och jag hoppas innerligt turen är med mig!

Vi är lite oense om hur vi träffades. För enligt mig så träffades vi redan på midsommarafton 2009 på en fest, det visade sig att vi hade gemensamma vänner, och vi båda var ganska berusade och strulade. Inget mer hände och tiden gick. På våren 2011 arrangerade jag och min mamma en konsert hemma i vår hemby med John Lindberg trio och där fanns en kille jag kände igen… Han säger att jag föll för hans talang på dansgolvet då han är en hejare på bugg. Men det var egentligen på midsommarafton det året som jag föll för honom efter hans ihärdiga försök att bjuda ut mig.

Det mest romantiska han någonsin gjort för mig var när jag och min familj skulle resa till Thailand över jul och nyår samma år vi träffades. Han hade skrivit ett långt kärleksbrev på flera sidor som jag skulle få öppna först när jag satt på stranden och tittade ut över havet. I kuvertet med brevet låg också en iPod med en enda låt, Lars Winnerbäck “Till det sista havet” som jag fick lyssna på. Där och då insåg jag att det här är mannen jag ska gifta mig med, det här är pappan till mina barn. Han är min, till det sista havet. ❤️

Villen fantastisk tävling ! Kan inte annat än medverka även fast jag egentligen ganska privat av mig och inte delar med mig av vissa saker jag kommer skriva här, men jag kör ändå.
Jag och denna kille sågs första gången när min väninna var hemma hos mig, han ville träffa henne på en cigg och jag följde med. Kommer ihåg att när jag såg han höll jag på dö. Han var så jävla snygg med sån där toffs bulle där bak och arbetsbyxor, jag var redan i ett förhållande då så jag höll mig undan och kunde aldrig drömma om att det senare skulle bli vi. Men jag och killen gjorde slut ett tag senare och jag blev gravid, pappan till barnet ville behålla och vi skulle göra detta tillsammans. Men någonstans i v15 slutade han svara så jag kämpa vidare själv. Jag var även medlem på en dejtingsida sen innan och där hade jag fått ett medelande från den här killen som var såååå snygg. Vi skrev lite kort o jag berätta att jag var gravid osv, men han brydde sig inte om det. Dagarna gick och vi sågs mer och mer. Han bad sedan att få ta del av mitt barns liv och få behandla det som sitt eget. Absolut sa jag, sen dess är det vi ochn idag har vi två barn och han är världens bästa pappa till båda. Vi förlovade oss när sonen va 6 månader, – 3 år sen. Men vi har inte haft tid eller energi att planera bröllop försen nu ! Nu äntligen är kyrka och lokal bokad den 8e juli 2017. Äntligen ska vi bli en hel familj på papper då vi planerat att han ska adoptera sonen så fort vi är gifta. Min önskan är att han ska få denna WOW känsla av mig när jag går in till han i kyrkan, samma WOW känsla jag fick när jag såg han första gången.

Hej Kenza! helt fantastiskt att du gör något så fint. Jag är 24år jag hoppas att jag vinner just för att min man och jag inte hade råd att göra ett fint bröllop. Så vi gjorde bara en liten familjefest på några personer och jag fick sätta på mig en enkel vanlig klänning för jag inte hade råd till andra val direkt. Men det var kärleken för honom som spelade roll allt annat var saksamma❤️MEN HAN HAR LOVAT MIG ATT OM HAN NÅNGÅNG VINNER PÅ LOTTO ELLER LIKNANDE SÅ SKA JAG FÅ VÄLJA min drömklänning och en fin ring och han ska fixa ett ordentligt bröllop till mig?? jag och min partner träffades via en gemensam vän! men eftersom vi var från olika länder förbjöd min far oss att bli ett par. Vi kämpade många år och trotsade honom tillslut och idag 6årsenare har han accepterat det men är fortfarande inte så förtjust i det?? vi har 2 fina barn idag på 3år och 7år. Det skulle vara en dröm att se min son och dotter på vårt bröllop och förnya våran kärlek framför dem??

Det är som en dröm går i upplevelse!

Jag och min sambo/fastmän träffas i lägenhetsvisning.
Jag hade precis tagit stunden och ville flytta hem ifrån, hörde av en bekant att just denna kille hyrde ut sin lägenhet i längre period så jag chansade. Tog kontakt med honom och han var intresserad av att hyra ut den till mig!
Fick gå på en visning och det var verkligen som att man föll direkt, kärlek vid första ögonkastet.

Han kontakta mig privat efter ett tag och så började vi prata lite smått. Sen träffades vi av en slump ute och började prata ännu mer och flörta. Jag var helt kär, han är så charmig och fin!
Han friade 7 månader efter och han sa att han var säker att det var mig han ville leva resten av sitt liv med. Vi förlovade oss och levde så lyckliga och hade planerat bröllop året efter allt var nästan på plats! Men så blev jag gravid och vi hade de redan lite tajt ekonosmkt så vi fick skjuta fram bröllopet för vi ville självklart ha ett barn också. Nu i januari fyller vår dotter 1 år och det skulle vara rena drömmen att få gifta sig med hennes pappa och hon kan vara delaktig i vårt bröllop!

Gud vad jag hoppas att jag vinner!!!

[email protected]

Underbart det du gör Kenza ?

Oj så många underbara kommentarer ovan, och vilket fantastiskt pris! Kan inte vara lätt att utse 2 vinnare här :)

Jag är nu gravid i v.36 (går in i v.37 på Fredag) och jag och min älskade Alex väntar vårt första barn, en liten son som är beräknad den 26 Januari 2017.
Jag och Alex har nu varit tillsammans i 7 år men det började redan långt innan. Vi gick på samma högstadium och då jag är ett år äldre så kom vi först i kontakt när han började i 6:an och jag gick i 7:an. Med riska att låta självgod så blev Alex kär i mig redan då medan jag mest var intresserad av de äldre killarna i 9an, han har berättat för mig nu i efterhand hur han brukade spana in min nästintill obefintliga rumpa i korridorerna och hur han tog omvägar i skolan för “spontant” råka möta mig någonstans i hopp om att jag skulle få upp ögonen för honom haha.

Några år senare börjar vi även på samma gymnasium och i samma språkklass. På en av de första lektionerna så har jag glömt min bok och tänker att jag ska sätta mig vid den snyggaste killen i klassen, vilket då fick bli Alex som jag aldrig vetat fanns tidigare trots hans ansträngningar tidigare år. Från den dagen blev vi bästa vänner och kort därefter ett par. Jag har aldrig älskat någon så innerligt som jag älskar min andra halva och jag tror verkligen på att vissa personer helt enkelt är menade att spendera livet ihop. Det finns ingen som gör mig så lycklig som honom och att han nu ska bli pappa till vårt barn är helt obeskrivligt.

Då bebis kostar skjortan, jag är student och Alex planerar att studera till hösten så har bröllop och förlovning hamnat långt ner på listan. Dock är det något vi båda vill otroligt mycket när vi lyckats spara ihop lite mer pengar igen. Den här vinsten ovan skulle vara en till dröm som går i uppfyllelse och nu när jag fått äran att snart bli mamma så känns det knappt som att jag är värd en vinst som det här.

Stort Grattis till dig och din blivande man, ni är fantastiskt fina ihop! :D

Stor Kram
Jennifer

Och vill du följa min graviditet så kan du göra det på JenniferKlingvall.se (ni verkar ju vara lite bebissugna och det är magiskt!)

Det är en ganska omtumlande historia trots att vi blev ett par för bara tre år sedan (är det därför det känns som vi alltid varit tillsammans??). Det sa bara pang, allting kändes så självklart och jag har aldrig upplevt det tidigare i mitt liv. Vi flyttade snabbt ihop, vi insåg att vi var som två helt olika pusselbitar som just därför passar ihop exakt. Vår första tid ihop testade oss verkligen: mitt ex, hans familj och folk från hans firma hotades och gjorde galna saker. På jobbet visade sig min nya chef vara psykopat och jag blev tillslut tvungen att säga upp mig, vila upp mig och min uttröttade hjärna. I föreningen jag var verksam i visade en person sig inte ha gjort rätt för sig och jag fick ta hela den processen. Mitt i den stora storm som försökte sluka upp mig fanns han– min stora kärlek; alltid på min sida. Efter varje lång dag fanns han där på ett osjälviskt, självklart sätt och fick mig att skratta.
Han friade till mig hemma hos mina fina föräldrar och jag blir tårögd bara jag tänker på det, gud jag känner så starkt för honom. Men bara drygt en vecka efter att vi hade förlovat oss var jag med om en mycket allvarlig olycka och hela livet vändes upp och ned. Han var det bästa stöd man kan tänka sig genom månader av rehab och operationer. Idag är jag frisk och vi har ett fantastiskt liv ihop. Han har verkligen kämpat för mig och jag kommer aldrig glömma det. Det blandas allvarliga politiska diskussioner och fåniga bus och brottningsmatcher under vårt tak. Bara en liten sak fattas oss just nu: bröllopet. :)

Jag och min färstman träffades för snart fyra år sedan på en fest, och jag var inte alls intresserad av honom! Men han var envis och skrev några dagar senare till mig på Facebook, och tänk vilken tur att jag la ner mitt “ensamvag-beteende” och släppte in honom i mitt liv. Han hjälpte mig ur en depression som nästan kostade mig mitt liv. Tillsammans har vi två underbara katter och ett hus vi byggde 2015.
Richard friade till mig 28/11-16 och jag sa självklart ja, detta hade jag längtat efter så länge! Jag är egentligen det typen som vill gifta sig inom ett år, men samtidigt vill ha ett sommarbröllop. Tyvärr hinner inte vi spara ihop dom pengar som behövs för att gifta oss i sommar, men förhoppningsvis till sommaren 2018, men tänk vilken skjuts detta skulle vara att få både en vacker klänning och en fantastisk ring! Då kanske jag skulle få stå som brud redan 2017, och äntligen kunna planera barn med mannen jag älskar mest av allt!

Jag och min fästman lärde känna varandra redan 2004. Då var vi små och alternativa och gick på synthklubbar. Vi hade alltid en jättehärlig personkemi men det var inte förrän 2012 som det exploderade i förälskelse för oss. Då hade vi inte sett sedan Arvikafestivalen 2008.

Vi sågs igen på Emmabodafestivalen 2012 efter en konsert. Jag kände inte igen honom alls men reagerade på att han var den vackraste man jag någonsin hade sett. Han stod där i solljuset i bar överkropp och såg bara så genuint lycklig och het ut att jag bara ville ha honom direkt. Sedan säger han plötsligt “Hej, känner du inte igen mig?” varav jag svarar nej. Då säger han vem han var och vi kramades jättelänge. Blev SÅ glad över att träffa honom igen.
Sedan förklarade jag var vi bodde och så sa vi att vi skulle ses senare.. vilket inte hände då han missförstod vad jag menade när jag förklarade hur vårt camp såg ut. Så vi sågs inte igen förrän sista morgonen på festivalen. Jag hade låtit bli att sova och var på väg tillbaka från att ha tvättat händerna när jag plötsligt hörde springande steg bakom mig och sedan kände jag ett par starka armar om min midja. Jag blev upplyft från marken i en riktig björnkram och efter det så umgicks vi hela morgonen innan han skulle gå till sitt tåg.

Jag var tillsammans med en annan kille då sedan 8 år. Men när jag träffade min man där så var det som att allt annat försvann. Jag blev blixtkär. Så det tog slut med den andra killen och så träffades vi igen så fort vi kunde. Vi umgicks i en vecka i sträck efter det och trots att vi sa att vi inte skulle bli kära i varandra, eftersom jag kände att jag borde vara singel efter ett så långt förhållande, så gick det inte att låta bli.

På min födelsedag, 10 dagar efter att vi träffades på festivalen så sa vi att vi var kära i varandra, vid vattnet på Gröna Lund, efter en fantastisk konsert. Sedan tog det en månad till tills vi sa att vi skulle vara ett par.

Sedan dess har det gått ca 4 år, under den tiden har vi hunnit flytta ihop, förlova oss (han gick ner på knä, precis innan The Prodigy gick ut på scenen, och frågade om jag ville gifta mig med honom. Ett knappt år efter att vi träffades. Jag svarade JA direkt!), få en underbar dotter, flytta till en ny stad, renovera en ny lägenhet och börja arbeta mot våra mål genom att börja studera. Vi har också gått igenom många tunga saker, som ett missfall, att jag fick djup ångest och en stor depression och att förlora nära släktingar. Men vi håller ihop och arbetar oss igenom det och det känns så tryggt.

Livet har varit hetsigare än någonsin med så många stora och fantastiska förändringar. Så att få till ett bröllop med allt man ska planera inför det samt att få ihop ekonomin har känts omöjligt. Vi har dock börjat planera nu och planen är att vi ska gifta oss nästa år, på hösten, när vi firar fem år tillsammans.

Jag har inga förhoppningar om att vinna ett sådant här maffigt pris men jag känner att jag åtminstone måste ge det en chans.

Jag vill också önska dig och Aleks all lycka i världen! Ni verkar också vara ett par som håller varandra om ryggen och verkligen har en genuin kärlek! Många kramar till er! <3

We met almost 3 years ago in Italy while I was visiting my family there. He was a friend of my cousin and I had him in friends on Facebook for almost 6 years but never meet. He told me to let him know when I’m in Italy and so I did that. I was more curious who he is than planning a date but we met and since day 1 there were some butterflies in my stomach. He drove almost everyday 100km just to see me and make a walk. My family at the begging was against this relationship since he is older 10 years so it wasn’t easy at the beggining but nothing good comes easy and this is a perfect example. Now my family seems to love him more than I do haha, joke <3 there's no person in this world who loves him more than I do and I'm so glad I went this year on vacation. We have been 1 year in distance relationship because I had to finish school in my country but now we are HAPPY together <3 it was worth! He is the most positive and gold heart person I've ever met and that's why I love him, I'm shy and lonely type so he helped me a lot with being more sure of my self and made me love myself too.

Alltså vilken dröm avslutning på din fantastiska give-away, och vilket passande tema då jag gifter mig i september 2017!!! Så detta är ju rena drömmen att få en chans att eventuellt designa sin egna ring att bära livet ut, & vem vill inte bära en Ida Sjöstedt klänning ?

Sambon & jag träffades klyschigt nog genom ett par vänner för 10 år sedan. Då endast 15& 16 år gamla, just när vi möttes så var det något speciellt med honom men tiden & andra omständigheter gjorde att vi inte gjorde mer. Men vi höll kontakten och pratade nästan dagligen under flera års tid och blev riktigt bra vänner, och under allt detta låg ju något speciellt som ingen av oss kunde sätta fingret på.
Det tog oss hela 5 år att efter att ha gått balen tillsammans sista året på gymnasiet för att hamna på rätt plats för båda. Det var först då vi började dejta och snabbt var vi åtskiljaktiga. för snart 6 år sedan blev det vi, och sedan dess har vi nästan gjort allt baklänges. Vi hann knappt flytta ihop innan vi väntade vårt första barn, idag har vi två helt fantastiska barn och har även köpt vårt egna lilla hus. Nu vankas det bröllop 2017 så vi tänkte “avsluta” med en fantastisk dag tillsammans med alla som funnits med oss genom våra år tillsammans. Och drömmen hade ju självklart varit att få gå sida vid sida med min blivande man i en Ida Sjöstedt klänning och få säga ja och ha en ring som vi tagit fram för stt representera oss , vår kärlek och vår framtid tillsammans!!!

Mitt hjärta smälte lite när 2 av mina vänner smsade och tipsade om denna utlottning då jag inte hunnit se den ännu. Hjärtat smälte lite mer när jag såg ringarna och KLÄNNINGEN! Helt fantastisk!!

Började skriva ner vår historia och oj vad mycket man vill skriva. Men här kommer den, ganska lång men det har hänt mycket under våra år tillsammans.

Vi träffades på ett möte för basketcoacher år 2012. Jag hade precis kommit hem från ett års studier i Shanghai och han hade precis flyttat till Borås med sin dåvarande flickvän. Vi båda skulle vara coacher för varsitt basketlag det kommande året. Direkt när han kom in i rummet började jag undra vem denna snygga kille var. Våra ögon möttes och jag frågade genast min vän om hon visste vem det var. Jag fick reda på att han hette James och var Amerikan och att han hade flickvän… Jag gav upp direkt…
Månaderna gick och det blev sommar och plötsligt började han höra av sig till mig. Det började med lite likes på Instagram och sedan meddelanden på Facebook. Han och hans dåvarande flickvän hade gått isär under vintern. Han bjöd ut mig på en date, han ville bjuda mig på restaurang. Feg som jag var och helt ovan vid att gå på date (många svenska killar bjuder ju inte ut en på det) så blev jag supernervös och fick honom att gå med på att vi skulle gå på bio istället, lite mindre stelt som första date :)
Vi träffades på bion en varm sommarkväll och efter filmen stod vi utanför och pratade en lång stund, när jag kom hem gick jag på moln.
Andra daten sågs vi hemma hos honom. Vi satt och åt middag och pratade i timmar.
Någon vecka senare skulle jag ut i Göteborg med ett par vänner. En riktigt rolig kväll som höll på att sluta i katastrof men istället slutade med att jag insåg hur förälskad jag var. Jag och mina vänner var precis på väg hem från en klubb så brandlarmet gick och hela stället var tvunget att utrymmas. Då min väska var kvar inne med alla mina värdesaker var jag tvungen att stanna utanför och vänta på att få den, jag missade därmed min sista buss hem. Efter att ha försökt få tag på någon som kunde hämta mig och inte lyckats valde jag att skicka ett sms till James. Han svarade och satte sig i bilen direkt för att hämta mig. Helt utan att tveka. Sen den kvällen har det varit vi.

År 2016 har varit ett av de värsta men också det bästa året någonsin. I mars förlorade jag min pappa väldigt hastigt och våren blev därmed väldigt tuff för mig.
Den 9 juni gjorde James mig till världens lyckligaste då han friade. Han överraskade mig på jobbet när jag var på väg till ett möte. Vi åkte hem där jag fick packa en väska och vi åkte ner till Tylösand. Vi checkade in på Hotell Tylösand och åt en trerätters middag på kvällen. Efter middagen tog vi en promenad på stranden och där gick han kl. 21.43 ned på knä och friade i solnedgången. Helgen fortsatte med massa överraskningar, bland annat en förlovningsfest när vi väl kom hem från Tylösand.
Han hade planerat detta i månader och han berättade även att han hade frågat både min mamma och min pappa innan han friade vilket gjorde mig oerhört lycklig då min älskade pappa tyvärr gick bort innan James hann fria.

Under hösten har vi fått utstå flera motgångar, en hel del kopplade till min pappas bortgång. Att leva med en stor sorg efter att en förälder gått bort är oerhört jobbigt och svårt. Och att då få ha någon vid sin sida, som man vet älskar en över allt annat är helt fantastiskt. Efter att min pappa gick bort har James varit ett enormt stöd för mig. Vi har insett att trots allt livet kastar emot oss så kommer vi alltid stå starka tillsammans.
Jag är så otroligt glad att jag har träffat min själsfrände. James är den mest godhjärtade person jag någonsin mött. Han är min allra bästa vän och finns alltid där vid min sida. Han är min stöttepelare och finns där i både medgång och motgång.
Nu ser vi fram emot vårt bröllop i Juli 2018, den dagen vi ska säga Ja till varandra och börja nästa kapitel av våra liv.

Jag och min blivande man träffades april 2012 då något fruktansvärt hände. Han var utomlands med min lillebror och några till kompisar på samma ställe som jag och min farmor var just då (gran canaria). En natt vaknar jag och farmor av att någon står och bankar på vår dörr, där står polisen och berättar att min lillebror har dött! :(
Min brors kompisar och jag umgicks hemma för att hålla ihop och stötta varanndra. Men jag kände ingenting för min blivande man( Johan ) då utan det kom på begravningen. Efter ceremonin var slut kom det från ingenstans att jag var tvungen att prata med Johan innan jag kunde åka hem. Sen den dagen kan man säga att det vart vi för det var då det började. Jag vet att det var min bror som parade ihop oss och därför känns det ännu bättre att jag ska få leva resten av mitt liv med Johan.
Idag har vi två underbara barn och Johan friade till mig i maj i år :) Så vi ska gifta oss den 7/7-18! ?
Att få vinna det här vore ju helt fantastiskt för jag vill vara finast i världen när jag gifter mig med mitt livs kärlek :)

Jag visste inte om jag vågade skriva hela sanningen så jag uteslöt en del… men skriver om och här kommer den..
Hej Kenza! helt fantastiskt att du gör något så fint. Jag är 24år jag hoppas att jag vinner just för att min man och jag inte hade råd att göra ett fint bröllop. Så vi gjorde bara en liten familjefest på några personer och jag fick sätta på mig en enkel vanlig klänning för jag inte hade råd till andra val direkt. Men det var kärleken för honom som spelade roll allt annat var saksamma❤️MEN HAN HAR LOVAT MIG ATT OM HAN NÅNGÅNG VINNER PÅ LOTTO ELLER LIKNANDE SÅ SKA JAG FÅ VÄLJA min drömklänning och en fin ring och han ska fixa ett ordentligt bröllop till mig?? jag och min partner träffades via en gemensam vän! men eftersom vi var från olika länder förbjöd min far oss att bli ett par. Vi kämpade många år och trotsade honom tillslut! jag fick utstå mycket misshandel och hedersvåld, jag hade smutsat ner släktens heder för jag valt en man från ett annat land än där vi kom ifrån. Jag blev omhändertagen av soc. Våran förhållande började förstöras de placerade mig högt upp i Kiruna för min far inte skulle hitta mig, men detta påverkade min kille. Vi gick isär ettag men hittade tillbaka och trots många ensamma nätter tårar och sorg lyckades vi tillslut bli ett par och idag 6årsenare har min far accepterat det men är fortfarande inte så förtjust i det?? vi har 2 fina barn idag på 3år och 7år. Det skulle vara en dröm att se min son och dotter på vårt bröllop och förnya våran kärlek framför dem??

Jag och min fästman träffades i Turkiet 2007 men blev inte tillsammans förrän 2011 på grund av distansen mellan oss (olika städer) samt ett mindre trevligt ex som ville förstöra. Och tur var nog det ändå, vet inte om vi hade lyckats hålla ihop om vi blivit tillsammans redan då haha. 2011 skulle vi träffas för en vanlig middag med kompisarna som vi åkte till Turkiet med, som en reuonion, och den kvällen kom alla kändlor tillbaka. Sen dess är det vi!

Ganska snabbt kände jag att jag ville leva tillsammans med den här människan i resten av mitt liv. Den snällaste, mest genuina, godhjärtade människa jag mött. Vi förlovade oss efter lite mer än ett år (nyår 2012) och våran saga hade tagit sin början.

Sen kom livet emellan oss och giftermål. Jag började studera (förskollärare 3,5 år) vilket påverkar vår ekonomi. Sambons pappa gick bort för ca 1 1/2 år sedan i cancer och senast i år brann vår lägenhet vilket har gjort att ekonomin sinkats igen, sjukt att man ska gå back på en sån sak.. Men det var trauman som gjorde att vi fokuserade på annat.

Detta har medfört att vi inte har prioriterat att gifta oss trots att vi gärna vill det (eller så är det inte meningen att vi ska gifta oss än.. hah). Och jo vi har diskuterat kring att vi inte behöver ha det stå stort, kanske bara åka till stadshuset och viga oss men innerst inne är det inte vad vi vill. Vi vill bjuda våra nära och kära och fira tillsammans, helt enkelt få en oförglömlig dag. Men på grund av ekonomin har vi inte kunnat än.

Vi har varit förlovade i 4 år nu, och att vinna en sådan här fantastisk vinst skulle hjälpa oss att uppnå vår dröm då det skulle hjälpa att få ner utgifterna. Så tråkigt att pengar ska påverka men nu är det så..

Håller alla mina tummar och tår att detta ska ta oss ett steg närmre till att bli man och fru!

Börjar med att säga HERREGUD vilken giveaway! Bevisar bara vilken genuint omtänksam människa du är, precis den bilden man fått av dig i bloggen.

Jag och min fästman har pratat om bröllop ett bra tag, trots vår relativt unga ålder, 23 år. Vi träffades första gången när vi var 16 genom gemensamma kompisar, men då blev det aldrig något då vi båda var upptagna. Sen en kväll cirka ett år efteråt drog vi ihop lite filmkväll, jag och min dåvarande bästa kompis och han och hans bästa kompis, och då bara föll vi pladask för varandra! Vi tänkte ju inte erkänna det, såklart, utan påstod jämt bara att vi “bara hade lite kul” och att det inte var något seriöst. Men 5 månader senare förlovade vi oss, endast 18 år gamla, men det kändes så jäkla rätt! Vi hade en jobbig start, då många runtomkring oss gärna ville förstöra mellan oss av olika anledningar, men dessa människor är nu ute ur våra liv och vi har aldrig bråkat så lite som nu. Visst vill jag halshugga människan ibland när han inte plockar undan efter sig eller lägger sina förbannade snusdosor överallt, men jag kan inte tänka mig livet utan honom.

Och nu, en bebis och nästan 6 år senare, så vill vi verkligen gifta oss till sommaren. Vi hade tankarna på att göra det förra sommaren när jag var gravid men ångrade oss då det blev så himla framstressat alltihop. Jag hade beställt en sååå fin klänning från H&M i spets som dög för mig, självklart, men drömmen har alltid varit att få bära en av Ida Sjöstedts skapelser på den stora dagen. Hänger inne på hemsidan allt som oftast och drömmer mig bort när jag klickar mig igenom alla hennes sagolika klänningar. Och att äntligen, efter att ha levt med en tråkig, vanlig silverring, få bära en RIKTIG vigselring hade knocked my socks of!

Puss & kram!
/ Viktoria & Markus

Jag och min fästman har varit tillsammans i 10 år och vi förlovade oss den 12 augusti 2014. Den 10 juni 2015 föddes vår dotter och alla bröllopsplaner fick läggas på hyllan. Nu har jag lämnat in min kandidatuppsats och fått ett nytt jobb. Alla tankar om bröllop har kommit igång på nytt och vi hoppas kunna spara ihop tillräckligt med pengar inom ett år. Helst hade vi velat gifta oss lördagen den 12 augusti 2017 (är ju inte varje år den 12 är en lördag). Vi har sagt grattis till varandra den 12 varje månad sen vi träffades. Det har blivit lite av en tävling och det är helt ok att väcka den andre kl 24:01 bara för att gratta. jag kan inte ens med ord beskriva vad det skulle innebära att få bära en klänning designad av Ida och dessutom få hjälp att designa en ring som matchar förlovningsringen. Om vi får denna möjligheten då kan verkligen drömmar slå in.

My fiancé and I met 7 years ago at work. I had a parttime job next to my studies and remember when I saw him there was a sparkle.. I always have always had trouble feeling comfortable around people, but with him I felt it was different. I could (and can ofcourse:)) be myself, and act crazy and funny without hesitation. A few months later we were at a colleague’s party and he asked if I wanted to go for a drink some time. Turns out not only did we work together, but we also live close to each other – so weird that we haven’t met before. Anyway, in 2010 we started dating and he was the first boy I introduced to my parents. In 2013 he proposed to me in Central Park, New York, on the lake in one of the boats of the boat house. I was so happy!

Because of my studies we decided to wait untill I graduated. And after I graduated we first had to find a house, now we finally did! It is being built and will be finished in the summer of 2017. So here we are, three years later and finally we set the wedding date for fall 2017. I would love to win this prize, because we have been waiting so long to get married and I would love to have a dress and ring this gorgeous.

Dalila

Vilken giveaway!!

Jag och min sambo träffades genom nätet där vi skrev med varandra en period för att sedan sluta och efter ett tag återuppta kontakten för att faktiskt ses. Den 24januari 2015 var dagen vi skulle ses och jag får ett sms om att han var utanför var på jag svara att han kunde åka hem igen och absolut inte fick komma in för att jag var så otroligt nervös. Men envis som han va så kom han in och pangboom!! Där står han, mannen i mitt liv. Det som gjorde att jag blev så otroligt fäst vid honom var dagen efter då han somnade med min dotter( sedan innan) i sin famn medans jag duschade. Jag förstod verkligen att det var han jag ska vara med resten av mitt liv. Nu snart två år senare så står vi tillsammans trots många motgångar med ett boende, samt en son på snart 9månader och min dotter som han ser som sin egna och jag kn inte vara lyckligare än så! Hade vart en stor sten som föll från axlarna om man vann för att lägga tankarna och fokus på annat än att hitta den perfekta klänning/ring då du redan har gjort det åt mig. Nu är det bara att hålla tummar och tår!?

Hej och tack för en härlig blogg! Jag och min fästman träffades på jobbet (som de flesta gör;)). Vi arbetar inom rättspsykiatrin på samma enhet. När han praktiserade där så hittade vi varandra genom humorn, vi kunde inte sluta skratta. Sen kom han hem till mig en dag och lämnade knappt igen. Vi insåg ganska snabbt att han lika gärna kunde flytta in. Inte världens finaste kärlekshistoria men idag har vi ett grymt bra liv. Han tar hand om mina barn som om de vore han egna. Dock har han svårt att få egna barn så vi håller precis på med en IVF-behandling för att lyckas. Så håll tummarna för oss att det ligger en bebis i magen när jag gifter mig så håller jag tummarna för att jag vinner ?

Galet vilken underbar och fin människa du är!

Jag och min sambo träffades för 3 1/5 år sedan på en innebandycup (mer en festcup än innebandycup). Pratade inte så mycket där men när jag kom hem hörde han av sig och vi började träffas och blev ett par 17 augusti. Förra julen fick vi redan på att vi skulle få barn och att datumet var 17(!!!!) augusti. Tyvärr gick inte allt som det skulle utan hon föddes 8veckor för tidigt och dog 3 veckor efter födseln. Detta har inte gjort att vi går ifrån varandra (som många kriser kan medföra och klart det är tufft) utan vi känner oss starkare än någonsin tillsammans och vill leva tillsammans livet ut och har pratat om förlovning/bröllop men han är avvaktande pga att de är så dyrt och han har fått för sig att man ska köpa en ring som kostar tre månadslöner och detta skulle vara den perfekta julklappen och ett bra avslut på ett skitår (för oss) så vi kan börja på en ny kula och ett MYCKET bättre 2017!
Kramar

Älskar klänningarna från Ida Sjöstedt!!! ???

Jag och min sambo blev tillsammans sommaren 2014. Men träffades redan 2011 på en fest hemma hos mitt ex (haha). Han var också i ett förhållande då. Sen dess har han haft mig i tankarna. Med tidens gång blev vi båda singlar (och jag hade ett glömt bort honom och vem han var) då hörde han av sig till mig och sen dess har det varit vi. ❤ Nu i februari flyttar vi från Köping till en nyproducerad tvåa i Solna och ska börja ett helt nytt kapitel i våra liv. Vi älskar varandra unconditionally och vill dö gamla tillsammans i varandras armar! (Cheesy I know, men jag skäms inte)

Hoppas verkligen på att få vinna denna fantastiska giveaway!

Kram på dig Kenza och gott nytt år!!

Jag och min fästman har funnits i varandras liv så länge som jag kan minnas.
Han har landställe där jag är uppvuxen, så på sommrarna har vi alltid varit grannar.
Ser jag tillbaka på foton från mitt dop så ser jag honom på bilderna, julen 1997 var han våran tomte (jag var 5 år och han var 11 år).
Vi två hade aldrig riktigt umgåts bara han och jag, men vi visste hela tiden om varandra. Sen var det när jag var 17 år och han var 23 år som vi fick upp ögonen för varandra och då gick allting väldigt fort. Idag, 7 år senare så är vi sambos och planerar nu vårat drömbröllop.
Han friade till mig i sommras, på en kobbe långt ut i skärgården när vi var tillsammans med några utav våra närmsta vänner. Det hade inte kunnat bli mer perfekt och det var precis så som jag hade drömt om att det skulle vara <3

Hej Kenza
I am only 21 years old but my boyfriend is almost 26. We have been together for nearly 3 years all of them apart. We are from the same city but we see each other during Christmas holiday, few weeks during summer and on weekends, when I can. I am currently studying at Uni and pursuing my dream, to be an engineer . Living in two different cities is rough but I am graduating next summer HOPEFULLY and talking about getting married and move in together and finally crown our dream to go to bed together every night and kiss goodnight, not saying it trough a phone.
He is the most caring and loving person in the world. I am dreaming of spending my life with him like you and Aleks.
Thank you for this oppurtinity

Jag och min fästmän träffades redan i gymnasiet. Vi gick i samma klass, vi hade inget intresse för varandra då. Vi både hade då pojkvän och flickvän. Vi pratade knappt och båda störde oss på varandra. Vi tog studenten sågs vi aldrig mer. Men 3år efter hörde han av och en annan klasskompis och bjöd in pss på en klassåterträff. Vi träffades och fick intresse för varandra direkt. Något klickade. Från den dagen har det varit vi.
Han firade till mig på nyårsafton på 12-slaget när jag var gravid i 7 månaden med våran son och jag sa självklart ja!! Han och jag passar som handen i handsken. Han är min tvilling själv, lika koko i huvudet som mig. Som har funnit där genom allt, speciellt när jag drabbades av utomkveds och hade stora blödningar. En rädsla som kom att jag kanske aldrig kan bli gravid igen? Men 6 månader senare blev jag gravid med våran son.
4år har vi varit tt par! 2 år som förlovade, våran son på 2år. Att vinna denna pris hade varit allt!
Vi vill verkligen gifta oss och har inte råd. Att få vinna ringen i mitt liv och klänningen hade gjort så stor skillnad för oss, en dröm i uppfyllelse!

Vi började med att bara hänga tillsammans med några andra kompisar innan vi insåg att det vi är har blivit så mycket mer än bara kompisar. Vi kunde inte slita oss från varandra och spenderade varje vaken minut med varandra. Om vi jobbade så smög vi iväg för att kunna smsa och snapchata varandra.
Nu efter tre år har vi en liten dotter på 10månader och drömmer efter att få bli hans fru.

Har läst din blogg i flera år! Stort grattis till er, hoppas ni får en oförglömlig dag!

Jag träffade min fästman när jag stod bakom baren och jobbade och han kom in tillsammans med kompisar och frågade om en skål oliver till ölen. Vi hade inga men jag visste att jag inte kunde låta honom gå så sprang till grann puben och fixade oliver till honom. Sen dess började vår resa. Och förra året frågade han om jag ville bli hans föralltid och jag sa självklart ja.
Skulle vara en dröm att få gifta mig med mannen i mina drömmar i denna klänning och med denna ring på mitt finger!

God fortsättning och gott nytt år!

Jag är ingen person som brukar vara med i tävlingar men när jag såg detta kände jag att jag var tvungen. Här kommer vår historia.

Vår resa startade den 26 december 2009, med andra ord nio år sedan på Facebook.
Vi var runt 20 år och jag tror vi båda kände ganska snabbt att vi ”hittat hem”. För att försöka sammafatta dessa år kort kan jag säga att vi haft både toppar och dalar men att den mesta tiden har allt varit helt underbart och jag har efter alla dessa år svårt att hitta något som är negativt med honom. Jag har aldrig tvekat på honom. Han är min bästa vän och finns alltid där för mig!

Jag har ju aldrig direkt varit en tjej som drömt om giftemål och har tyckt att det är lite onödigt att förlova sig. Men oj vad man kan ändra sig ;)

Efter flera års studier och jobb bestämde vi oss för att göra drömresan. Ett år i förväg började vi planera och vi bestämde oss för att resa runt i Mexico under en månad. Ingen av oss hade varit utanför Europa så detta var stort och såklart lite nervöst.

Den 19 november 2015 befann vi oss i Tulum, Mexico. Det var just detta ställe jag längtat efter att få komma till under hela resan. En morgon satte vi oss på stranden och från ingenstans går han ner på knä!! Jag trodde först att han tappade något men sen tar han fram en ask och frågar han om jag vill gifta mig med honom. Jag (som hade tappat talförmågan) svarar efter ett tag med darrig röst att jag såklart ville detta.

Nu ett år senare kan jag känna att livet som förlovad har varit helt fantastiskt. Nu är ju såklart drömmen att gifta sig, och vem vet. Kanske skaffa barn ;)

Detta är den finaste överraskningen någon gjort för mig och såklart önskar jag att jag kan få ge något tillbaks till honom. 2017 fyller jag 30 år och till julen 2017 firar vi 10 år tillsammans och det är en stor anledning till att jag skriver detta inlägg. Det känns som det kan vara läge att fira ;)

Åhh,måste ju bara passa på att delta!
Jag och min färstman träffades 2009 då han flyttade till Finland från Örebro för att testa på den finska bandyn. Tanken var att han bara skulle bli här 1 år och sedan åka hem igen, men av någon anledning stannade han kvar efter att vi träffats ;)
Rickard fick jobb som skolgångshandledare i en högstadieskola, och av en slump fick jag ett vikariat på samma skola (efter att ha fått ett nej för min universitetsansökan, vilket gjorde att jag stannade kvar i min hemstad ett extra år – snacka om att “allt händer av en orsak”). Tog inte många veckor innan vi hade fallit pladask för varandra :)
Vårt förhållande fick dock en lite oväntad vändning efter att vi träffats endast 3 månader då jag blev erbjuden en universitetsplats 50 min från min hemstad. Jag hade aldrig trott på långdistans, och var väl inställd på att vi skulle njuta av de få månader vi hade kvar tills jag var tvungen att flytta, men Rickard var totalt av den åsikten att vi skulle klara av det.
Sagt och gjort, i juli flyttade jag 5 timmar bort från mitt livs kärlek, och nu sattes vi verkligen på test kan jag säga. Min utbildning tog 5 år, och under dessa år sågs vi ca.1 gång/månad (förutom under sommarloven, förstås). Det var många långa telefonsamtal, och Skype blev vår bästa vän.
Men du kan ju ana hur underbart det var att ses, kommer ännu ihåg känslan av den första kramen när man äntligen sågs igen – går inte att förklara :) 5 år kändes som en evighet, men på något sätt lyckades vi kämpa oss igenom dem. Och ärligt sagt tror jag distansförhållande gjorde att vi verkligen visste att vi ville ha varandra – finns fortfarande inget tvivel om saken, han är mannen i mitt liv. I somras gick han sedan ner på knä och frågade om jag ville bli hans, hade ingen aning om att han hade planerat detta för oss.
Nu har vi försiktigt satt igång våra bröllopsplaner, men det är ju svåååårt :D herregud vad mycket man skall tänka på,haha. Sedan att ingendera av oss har heltidsyrke gör ju saken inte lättare, då jag så gärna hade velat ha det bröllop jag drömt om sedan jag var liten. Vi får se hur vi gör, helt enkelt. Men din gåva hade ju varit alldeles underbar att få. Den som vinner den är en lyckans brud :)

Tack för allt du gör! Har läst din blogg sedan du startade den (heja OOTD bilderna från mobiltelefonen ;) )

Mvh,
Rebecca

Alltså detta är ju DRÖMMEN!?

Okej vår kärlekshistoria:

Jag och mina tjejkompisar hade varit och festat på fredagen så på lördagen beslöt vi oss för att “bakishänga” på den lokala puben. Där träffade vi en kille som vi mött dagen innan på nattbussen hem. Han var där med sin kompis (min blivande man) så de satte sig hos oss. Jag var nitton och min fästman då 22. (Nu är vi 28 o 31!) han var ganska populär o jag hade tandställning (räls) o var ganska blyg och “osynlig” så jag trodde ju aldrig att han skulle vara intresserad av mig. Så
Därför var jag verkligen mig själv och gjorde mig inte till för att flörta osv utan vi körde armbrytning o skojade mest. Sen slutade kvällen med en kyss och han bad mig stanna hos honom men jag hade ju lovat min tjejkompis att vi skulle hem till mig o ligga o snacka hela natten som vi så ofta gjorde. O sånt sviker man inte! Men så
Ringde han dagen efter och sen dess var det kört. Jag flyttade dock till england för att plugga tre månader senare men han väntade på mig, en tjej han nyss mött, i TRE hela år!

Till våren har vi varit tillsammans i nio år, förlovade sedan 2010 men nåt bröllop har det inte blivit än då vi haft en del sjukdomar och annat som kommit i mellan samt såklart har ekonomin saknats. Nu har vi köpt ett radhus och fått tvillingflickor förra året så det är bara bröllopet kvar❤️

Vi har varit tillsammans sen jag började första året på gymnasiet vilket blir i 12 år när vi nu gifter oss till sommaren :) jag och min fästman träffades genom att vi båda spelade handboll och på den tiden chattade man på MSN. På vår första dejt gick vi och hyrde film.. jag var nervös och visste inte vad för film jag skulle föreslå. Då föreslår min han Shrek 2 och där bröts isen. Jag tyckte han var sig själv från första stund och försökte inte framställa sig. Efter den kvällen har vi hållt ihop i vått och torrt. Bytt stad, pluggat på universitet och rest massor. För en månad sen kom vår dotter och kärleken är enorm. Nu ska vi fortsätta planera vårt juli-bröllop.

Jag var 15 när jag började snacka med min kille och skulle precis fylla 16. Vi träffades några dagar efter min födelsedag och spenderade varje dag tillsammans i hemlandet då han bodde 1000km ifrån mig i Sverige så det blev enklare att träffas på sommaren. Vi blev så kära tills mina föräldrar fick reda på att jag hade kille… de tog min telefon, bröt mitt simkort och jag fick inte gå ut tills vi åkte hem igen. Jag hade ingen kontakt med min kille på flera månader jag var totalt isolerad. Skola – hem – skola -hem dagligen. Jag grät mig till sömn varje natt tills jag köpte en telefon i smyg och åkte 6h till Stockholm för att träffa honom i smyg, jag sjukanmälde mig från skolan och drog tidigt på morgonen… jag hade inte tur för min lärare ringde hem och frågade vart jag var och tåget hem var försenad så jag var inte hemma förrän 18 på kvällen… mina föräldrar fick reda på att jag träffat honom och sa till mig att det var sista gången. Men vår kärlek var starkare och han åkte istället ner till där jag bor för att träffa mig i smyg. När jag fyllde 17 förlovade vi oss i smyg, och mina föräldrar fick reda på återigen att vi träffades till sist insåg de att de inte kunde stoppa oss. Idag är vi 20 och bor tillsammans och har en hund. ❤

Första gången jag träffade min fästman var jag 10 år gammal. Han var i samma ålder! Jag skulle på fotbollsträning och skulle hämta två av mina tjejkompisar då vi skulle gå dit tillsammans. Jag hade varit hemma hos min mormor & morfar och hälsat på eftersom dom bodde mitt emot där min ena tjejkompis bodde. När jag väl gick för att hämta min vänner var dom i trädgården och hoppade studsmatta tillsammans med den enas kusin. Och den här kusinen var Anton. Som jag föll pladask för. Jag tyckte han var så himla söt. Så jag frågade hans kusin Emma om hon inte kunde fråga ifall han ville bli tillsammans med mig. (Kände inte honom för fem öre då) hon frågade och han sa ja!! Haha, det var ju så enkelt när man var liten.. Det höll väl inte så länge. Men vi slutade aldrig riktigt snacka med varandra. Det gick lite fram och tillbaka liksom! 10 år senare skulle jag in och handla dippa på Ica där han jobbar. Men den laktosfria gräddfilen var slut. Så jag frågade honom om han inte kunde kolla på lagret om där fanns något. Tyvärr så fanns det ingen där. Senare på kvällen fick jag ett sms från honom där han skrev att det var trevligt att se mig och undrade hur det var med mig osv. Vi snackade lite och kom fram till att vi skulle ses på en fika. Vi träffades på espresso house och satt och pratade i flera timmar. Båda två glömde bort tiden helt. Därefter blev det ju att vi träffades mer och mer. Sen blev vi tillsammans. Och jag fattade knappt någonting. Min Anton är väldigt mycket för traditioner. Så innan han skulle fria till mig åkte han hem till min pappa och frågade om min hand. Han pratade samt med min mamma & min syster om ringar. Han visste inte riktigt storlekar osv. Nör väl dagen kom hade han sagt till mig att denna dagen så är du min. Du får inte planera in något. Du ska bara vara med mig. Vi åkte ner till stranden och han dukade upp med tallrikar och filtar och skulle sätta igång grillen. Men han lyckades inte riktigt få igång grillen. Då han är van vid en gasol grill. Gick det ingen vidare. Men som tur var kan jag sätta igång en vanlig grill. Så det slutade med att jag satte igång grillen och jag grillade köttet. Efter maten så skulle vi ta en promenad på stranden. Vi kom en bit, men vände tillbaka efter en stund. När vi kom tillbaka till vår lilla mysiga plats satte jag mig i en av stolarna och han ner på en filt framför mig. Och han berättade en del grejer för mig. Om både framtiden och hur han känner. Tillslut så bara sa han det. “Vill du gifta dig med mig?” Jag stelnade till. Visste inte vad jag skulle säga, blev så chockad. Tillslut så bara slängde jag mig i hans famn och sa ja. Vi har varit förlovade i 1 år och 4 månader idag. Och jag kunde inte vara lyckligare. Vi bor inte tillsammans då han pluggar och jag har inte direkt råd att betala en lägenhet själv. Vi planerar inte iheller vårt bröllop idag. Där är några steg som ska bockas av innan vi börjar planera. Men jag längtar till den dagen kommer då jag kan få kalla honom för min man.
Jag är fortfarande väldigt ung, så jag har inte bråttom. Han kommer inte försvinna någonstans.
Chansen att vinna något sånt här är verkligen en på miljonen. Och där finns nog dom som planerat bröllop redan nu som förtjänar det så mycket mer.
Men jag har fått dela med mig av min historia och det kan jag nöja mig med!❤️

Vilket pris!
Jag och min fästman träffades när han började jobba på mitt jobb i november för sex år sedan. Vi hade tidigare gått på samma gymnasium men jag minns inte honom alls därifrån, han kommer däremot ihåg mig och var intresserad av mig men jag var upptagen då. I alla fall så blev vi tillsammans den 21 februari 2011 och jag frågade honom kort in i förhållandet om han trodde att vi skulle vara tillsammans om tio år. Han svarar då nej… och förklarar det med att han bara några dagar tidigare hade drömt att det skulle ta slut efter 8,5år. Detta är 19 augusti 2018 och vi ska gifta oss då! ?❤

Vi var 18 och pluggade spanska ihop. Han vara lång och ultra trevlig mot alla. Gav hårdast kramar och skrattade högst. Jag var hårdare till sättet och inte lika social. Många har frågat oss såhär i efterhand hur vi fortfarande kan vara kära efter 10 år. Har vi inte gått förlorade om en viktigt tid i vårt liv där man ska dejta runt.

Men så här. Jag tänker att om vi levt förut, om parallella universum existerar, så måste vi ha varit tillsammans i varje parallell värld, varje tidigare liv. Så självklar känns det. Han utmanar mig, han får mig att vidga mina vyer och jag gör detsamma för honom.

Han friade i Tokyo. Vi firade tio år och han hade förberett en skattjakt genom hela staden. På världens minsta pub friade han. Jag reagerade med chock. Sen tvingade jag honom att gå ned på knä igen på hotellrummet då jag ville komma ihåg varenda detalj.

I år föddes vår dotter. Hon har tjockt svart hår och nu är vi en familj. Hon är lika försiktig som min sambo, lika skeptisk som mig och lika nyfiken som oss båda. På vårt bröllop ska hon få vara med och dansa salsa med oss, för det är det roligaste hon vet.

Jag och min fästman träffades på jobbet. Han var intresserad och började flirta men jag var väl inte helt övertygad om att dejta en kollega. Efter fyra månader blev jag dock övertygad och det slog gnistor direkt! Den där känslan som man längtat efter och sökt, den där känslan när man bara vet att man hittat rätt och allt känns så enkelt och självklart. Den där känslan när man förstår varför det aldrig fungerat med någon annan, den känslan fick jag på första dejten. Tre månader senare flyttade vi från sthlm och har sedan dess bott ihop och flyttat runt till flera olika ställen och har så kul ihop och har fått uppleva så mycket tillsammans,både stor glädje och sorg. Jag har under tiden förlorat tre familjemedlemmar och han har varit mitt största stöd, ingen finns där så som han finns där. Idag är jag studerande men vi vill ändå gifta oss, det känns rätt. En liten fest med närmsta familjen och vi två är allt som behövs. En extra fin klänning och ring hade varit en dröm såklart och en lyx jag aldrig kunnat drömma om ❤ du kommer att göra någon så fantastiskt lycklig, underbara du!