THE BIG 10 GIVEAWAY – PART 10

Jag och min fästman träffades på ett bröllop då han fick syn på mig och föll vid första ögonkastet. Jag la dock inte märke till han, så han blev dissad då han la till mig på fb pågrund av att ja inte kände igen han. Efter ett par månader träffade vi på varandra genom en gemensam vän. Så fort han kom genom dörren så kände jag den där känslan “det är han jag vill gifta mig med”. Men han försökte aldrig ta upp kontakten igen då han redan blivit dissad en gång. Efter 1år och 3månaders väntan från bådas sida så tog han äntligen kontakten med mig och den väntan var ej till förgäves. Vi har haft massa med hinder från allt runt om kring oss och det har inte varit lätt. Men nu står vi här 2år senare förlovade och lyckligare än någonsin. Jag som student och han som montör, båda från olika städer men båda positiva som fan. 15 september 2017. Dagen han väntar vid altaret och dagen jag säger “ja” till min blivande man.

Vill bara säga innan jag skriver min historia att gud vad man blir glad över att få läsa alla andras. Man blir alldeles varm och jag vill bara önska att allas kärlekshistorier håller livet ut. <3

Jag och min sambo träffades för lite över 2 år sedan på en fest hemma hos min kusin. Kommer ihåg än idag hur det pirrade till i magen och att jag hade svårt att släppa blicken ifrån honom. Den där blonda killen med mysiga blå ögon. Det var liksom något speciellt med han. Jag hade dock bestämt mig att jag skulle vara singel och inte skaffa några barn. Ju fler gånger vi träffades ju svårare var det att släppa han. En kyss här och där på några fester, men det blev liksom inget mer för jag hade ju som sagt bestämt mig. Plus så kunde jag ju inte bli ihop med någon yngre som var vän med min kusins pojkvän. Det gick ju inte alls för sig, hehe. Fick även höra från vänner att jag inte kunde bli ihop med någon i vänkretsen såhär. Det skulle ju bara bli konstigt och dåligt ifall det gick åt skogen. Vi fortsatte ses på fester och skrev till varandra någon gång då och då. Sedan firade vi nyår ihop uppe i fjällen och när han kysste mig där på tolvslaget och sa att han var så glad över att jag var hans nyårskyss så var det som att spärren jag hade bara släppte och föll totalt för han. Det blev många meddelanden fram och tillbaka innan jag vågade mig på att fråga om han i sista minuten ville följa med och kolla på en stand up show. Minns hur han velade för han hade halsfluss, men min familj tvingade med han ändå och att jag sa att "vi ska väl ändå inte pussas ;)". Gud vilka jäkla fjärilar man hade i magen. Kändes ju helt sjukt att äntligen få umgås med han, utan kompisar. Vi åkte iväg på showen och när vi satt där bak i bilen så började vi hålla varandra i handen och efter det kom första riktiga pussen. Bästa pussen någonsin, haha. Vi började ses mer och mer och på påsken följde han med till våran stuga och när vi låg och pratade där mitt i natten tog jag chansen och frågade chans. Japp, jag frågade chans. Jag ville ha det på svart och vitt att det verkligen var vi och när han sa ja. Den känslan var rent ut sagt magisk. Sedan dess har det gått väldigt fort för oss. 2 månader senare flyttade vi både hemifrån och in i vår första lägenhet tillsammans och 1 månad efter det blev jag gravid. Nu ca 1,8 år senare efter att jag frågade chans kan jag säga att Dennis, min älskade sambo är bland det bästa som hänt mig. Han verkligen ÄR min själsfrände som alltid får mig att skratta och må bra. Han är en fantastisk pappa till våran underbara son som är det bästa vi gjort. Jag är helt övertygad om att hade jag inte träffat Dennis så hade jag inte varit den jag är idag. Han bara kom och svepte med mig och har gjort mig till en bättre människa. Han har gett mig så mycket och jag längtar efter att få spendera resten av livet med just han och vår familj! <33
Vi hade tänkt förlova oss, men liksom skjutit på det då vi prioriterat vårat hus som vi bor i nu istället. Vi vill gärna gifta oss snart också tillsammans med våra närmsta runt omkring oss <3

Lycka till med ditt eget bröllop och jag hoppas det blir bland de bästa dagarna i ditt liv!

Jag och min sambo träffades för 12.5 år sedan i Västerås och det var verkligen kärlek vid första ögonkastet. När jag såg honom så sa jag till mina vänner att han i vit tröja ska jag ha. Han bodde flera mil från mig men skulle komma och hälsa på i 1 vecka men blev kvar. Vi har gått igenom väldigt mycket tillsammans och jag vet att han är mannen i mitt liv. Vi har varit förlovade i flera år, men har inte haft ekonomin till att gifta oss då jag har studerat samtidigt som jag har jobbat extra och vart hemma med barnen. Jag hade som mål att få fast jobb, barn och ha gift mig innan jag fyller 30 år. Dessvärre så fyller jag nu i februari, men barn har jag och fast jobb fick jag alldeles i dagarna. Så det är bara giftermålet kvar som är tänkt att bli av. Håller tummarna att den otroligt fina vinsten skulle kunna bli min, vilket skulle innebära att jag har pengar att lägga på allt det andra så jag kan få det precis som jag vill =)

This is my story.

I was on Instagram looking pictures and I don’t know how I find a amazing photographer. He photographs weddings and I fall in love for his pictures. After two months he comments one of my pictures ( I posted Brad Pitty with a camera) After this I decided not have Instagram anymore and I just delete the app from my phone. In this time he decided text me because for what he said he wanted come to Brazil for the first time ( he is British ) So I just answered one week after when I download the app again. So we started talk and we were so similar! We both love travel, nature and of course photography. After 5 months talking he arrived here in Brazil, we feel very nervous for your first date in person! So I look at him in the airport and I knew he will be my husband! He proposed to get marry at Cristo Redentor, Rio de Janeiro. Since this he always come to Brazil and I visit him in England to met his family. We decided get marry next year and we will get married here and Brazil and also in England. Will be wonderful have a dress so nice.

Jag och André träffades första gången genom en vän på en nyårsfest när vi var 16 år. Det var dock en omtumlande första träff och detta är vår historia.

En kompis på nyårsfesten pekar på en kille vid namn Linus (som jag aldrig träffat tidigare). Han ber mig att leta reda på Linus tvillingbror. Jag memorerar hur den här Linus ser ut och ger mig iväg och börjar leta efter en kopia av honom. Hittar ingen som är lik och ger upp. Det visar sig vara så att de här killarna är tvåäggstvillingar och inte ett dugg lika varandra utseendemässigt, så jag hade kunnat leta länge den kvällen. När jag tillslut får hjälp och hittar Linus bror som heter André så kom jag och André inte överens, ingen av oss vet än idag varför. Och kvällen slutade med att vi tyckte att den andre var dryg.

När vi sedan blivit tillsammans och skulle fira vår första jul tillsammans så fick André en bok om oss som jag gjort. Detta skrev jag om vårt första möte.

“Kanske är det så som de säger:
kärlek börjar alltid med bråk.
I alla fall när det gällde oss så stämde detta ordspråk.
Vi hade inget skäl till att bråka ens.
Men av någon anledning kom vi inte överens.
Om någon sagt att det skulle bli vi efter vår lilla dispyt.
Så hade jag trott det endast var en myt.
För vem hade kunnat ana att du skulle få mig på fall.
Efter att vi stått och tjafsat i Andis hall.”

“Någon bad mig leta rätt på Linus tvillingbror.
En enkel uppgift, är vad jag tror.
Hittar ingen som är lik Linus dock.
Att det sen visa sig vara du blev en chock.
Där stod du, nästan två meter lång. Som en halv flaggstång.”

Det var inte någon kärlek vid första ögonkast. Vi klickade inte där och då.
Utan han och jag sprang istället på varandra ytterligare en gång på en klubb i Malmö ett år senare.
André och jag utbytte några ord med varandra och dansade lite.

En av våra gemensamma kompisar “försvann” plötsligt. Så mitt i natten skulle jag leta efter honom. Jag började att bege mig ut i kylan, André frågade då om jag ville ha sällskap och jag svarade att jag klarade mig och att han kunde fortsätta ha kul istället. Men han följde envist med mig genom Malmös gator den vinternatten för snart 4 år sedan.

Vi bestämde oss för att träffas igen. Denna gången själva och hemma hos mig. Det tog oss en dag och en natt för oss att veta att det var vi. Och sedan dess har vi varit tillsammans.

Jag kommer aldrig att glömma den dagen. För under tonåren så hade jag väldigt svårt att titta män i ögonen. Jag undvek när någon sökte kontakt. Men när det närmade sig kväll kände jag mig så trygg med honom och jag hade samlat tillräckligt med mod för att våga se in i hans ögon. Så jag tittade försiktigt upp. Det var ett par gråblå ögon som tittade tillbaka och utstrålade så mycket kärlek och glädje. I samma stund som jag mötte hans blick visste jag att jag äntligen hittat hem. Det är lustigt att man kan älska en annan människa så innerligt efter en så kort tid och bara veta att “han är det”.

Vi har gått igenom väldigt mycket tillsammans under dessa år och det har inte alltid varit lätt. Han har hjälpt mig ut ur en djup depression. Men också ur den destruktiva relation jag hade med mig själv under många år.

Jag känner en sådan enorm tacksamhet över att just han valde mig. Och jag tackar honom än idag för att han aldrig släppte taget om min hand när det var som jobbigast. Utan höll den tryggt i sin.

André är min stora kärlek och min bästa vän. Han lyfter mig varje dag.
Accepterar mig fullt ut för den jag är.
Otroligt lugn och stabil. Han är aldrig arg utan alltid väldigt glad och har en positiv syn på livet. Han uppmuntrar mig till att följa mina mål och drömmar men vill också dela dessa med mig. Han är mannen jag vill gifta mig med. Mannen jag vill ska vara far till mina barn.

Jag har många gånger drömt om att få bära en klänning av Ida Sjöstedt.
Men länge bara trott att det kommer förbli en dröm. Att det finns en chans för mig även om den är knapp, att få bära en på den största dagen i mitt liv ger mig fjärilar i magen.

De ringar vi tittat på och väljer mellan för tillfället kommer att matcha vår budget men inte vår kärlek. Så att dessutom få bära en symbol för vår kärlek designad av oss båda hade varit ytterligare en dröm som hade gått i uppfyllelse.

Jag är tillsammans med mannen i mitt liv och kommer gifta mig med honom. Men då han är mitt uppe i sina studier så hade det hjälpt oss framåt med vårt bröllop och vi hade blivit så lyckliga om vi fått denna give away.

Du har funnits med i ett hörn av mitt liv under många år nu. Så oavsett vad så ser jag fram emot att få följa ditt och Aleks bröllop och er kommande resa.

Önskar er mycket kärlek och all lycka till.

Massor med kramar.
Mikaela

1 års krigande ska de stå! Haha

Hej Kenza,

Vilken härlig tävling, måste säga att det direkt gick en rysning genom min kropp när jag läste ditt inlägg :) Detta för att min fästmö har en dröm om en Ida Sjöstedt-klänning och även har funderat på vigselring från LWL Jewelry inför vårt stundande bröllop nästa sensommar.

Hon och jag träffades sommaren 2006, precis när jag tagit studenten och hon gick i 2:a ring. Jag kände direkt att det här inte var som vilken tjej som helst! Vi träffades ute i Stockholms nattliv där jag spenderade många av mina timmar i de åren, närmare bestämt på en klubb vid Stureplan. Väldigt snabbt blev jag imponerad av hur ambitiös hon är, både vad gäller studier och arbete – men kanske framför allt hur varm hon är mot sina medmänniskor. Vi hann träffas några gånger men tiden gick alltför fort – jag flyttade i slutet av sommaren till en annan ort för att studera på universitet. Många kan säkert vid sådana förändringar, i inledningen av en relation, välja att lämna det där – men så var inte fallet här. Med sparpengar hon fått ihop från extrajobbet valde hon att köpa en flygbiljett och hälsa på, inte bara en utan 3-4 gånger under hösten. Den 9 december 2006, vid det sista av höstens besök, kändes allt så solklart – jag frågade om det skulle vara vi två och så blev det :)

Vägen till idag har dock inte varit enkel, detta på grund av att hon bara ett par år efter att vi blev ett par fick beskedet att hon drabbats av den neurologiska sjukdomen MS (multipel skleros). Under flera år följde för henne obehagliga uppkomna skov, återkommande läkarbesök med undersökningar, egenbehandling med sprutor osv. Det som imponerar är att hon, trots alla besvär där en läkare t.o.m. rådgav henne att sjukskriva sig till 100%, har valt att arbeta heltid inom en väldigt hektisk bransch och valt att bara se positivt på tillvaron. Ingen hör henne någonsin klaga eller verka besvärad av sina bekymmer, utan hon biter ihop och kör på precis som vanligt. Så det är endast hennes närmast anhöriga som förstår – för alla andra är hon en urhärlig kollega med mycket skratt och energi.

Under min och hennes sommarsemester 2016 vid Medelhavet, alltså cirka 10 år sedan vi blev tillsammans, tyckte jag att det var dags. Jag gick ned på knä för den mest underbara, omtänksamma & ambitiösa kvinna jag någonsin träffat och frågade om hon ville bli min fru. And the rest is som man brukar säga history :)

Med den målmedvetenheten och ödmjukhet hon visar, kombinerat med all kärlek som hon ger alla nära och kära – är hon den bästa tänkbara flickvän och troligtvis även kollega, syster & dotter. Att vinna denna tävling skulle betyda så mycket för oss, så att vi får det drömbröllop som jag framför allt tycker att min älskade fästmö förtjänar <3

Vänligen,
Johan

Hej Kenza ❤
Jag träffade min fästman för första gången på en nattklubb och då var jag jätte intresserad av honom men jag lämnade honom och gick iväg med mina vänner ? Två år senare och kunde inte glömma killen jag såg honom vart jag än gick så till slut så tog tag i saken och kollade upp hans telefon nummer och då började vi prata ? Jag blev så himla glad och lycklig så fort jag fick ett meddelande ifrån honom. Jag lämnade allt ifrån familj, traditioner och kultur för att få leva mitt liv med killen jag älskar ?
I somras så åkte vi till Spanien och sen så gick ner på knä och friade och självklart så sa jag stjärten stort JA? Vi har barn ihop och vi planerar att gifta oss i samma kyrka där sönerna är döpta och hans föräldrar gifte sig
Jag längtar till den dagen kommer ❤
Stort lycka till till ditt bröllop du kommer vara en underbar prinsessa vilket du redan är ?
Gott Nytt År ❤
Kram Merna

Tjaba!

Efter flera dåliga förhållanden – med otrohet, lögner, lögner och ännu fler lögner – bestämde jag mig hösten 2012 att esatsa på MIG. Jag bodde i Umeå och pluggade under den tiden och satsade på en termin av sju dansklasser i veckan på balettakademien. Jag lät plugget komma i andra hand. Jag bestämde mig för att gå ut varje helg och ha KUL, inga undantag – varje helg. Terminerna innan hade jag låst i mig på helgerna för att jag kände mig för tjock och ful för att vara ute tillsammans med mina smala och lyckliga vänner. Mina ätstörningar var katastrofala och jag hade tidigare lagt allt fokus på att få bekräftelse från killar som fick mig att känna mig ännu mer värdelös. Detta var nu min termin att vinna över min dåliga självkänsla och mina ätstörningar. I november 2012 var en av mina nära vänner hos mig och det var ju helg – jag höll mitt löfte och vi gick på krogen med alla polarna! Efteråt hamnade vi på en efterfest med en killkompis från klassen och hans polare från Stockholm som var och hälsade på. På denna efterfest träffade jag min nuvarande fästman. Vi satt på efterfesten och battlade om vem som hade bäst spellistor på spotify och på
vägen hem från efterfesten pratade jag och min tjejkompis om hur jag måste ställa krav och träffa lite vettiga killar. Veckan efter denna fest gick jag och E på vår första date i Sthlm. Jag visste att det var mannen i mitt liv från dag ett. Men jag var så rädd att jinxa det så jag vågade knappt berätta för någon att jag hade träffat honom förrän vi tre månader senare sa att vi var ihop. Han förundrar mig och överraskar mig med sin extrema omtänksamhet och tålamod för alla mina galenskaper. Han dansar med mig i köket när jag sätter på booty rhythm musik och diskar samtidigt, han pussar på mig och får mig att känna mig sedd varje dag, trots att jag har varit en dålig flickvän eller inte lika fin tillbaka. Han leker sångleken med mig i bilen trots att han hatar det (alltså sjunger HÖGT med sånger jag väljer. Tänk Bonnie Tyler och Whitney Houston). Vi driver med varandra ständigt och det bästa är att få dela min sinnesgalna humor med denna man. Och han reser med mig till jordens alla hörn för att jag inte kan leva utan att resa. Å han är inte den som älskar att flyga. Jag är iranier och han är svensk – men han har hittat iraniern inom sig och börjat lära sig persiska och sitter runt köksbordet hos mina föräldrar, dricker te och blir undervisad av min mamma – samtidigt som min pappa försöker lura på honom att sjunga sånger om vattenmeloner. I september överraskade han mig med en resa till Barcelona där han friade på ett jättefint hotell uppe i bergen med utsikt över hela staden. På kvällen åkte vi ner till en restaurang där min och hans familj väntade på oss. Chocken och överraskningen var brutal. Han hade flugit ner dom för att han vet att det inte finns något i hela världen som är viktigare för mig än familjen – jag vill dela allt med dom. Några månader tidigare hade han och hans bästa vän åkt till Barcelona i ett dygn för att reka ställen inför frieriet. Det bästa är att han har filmat hela denna process så det finns film på när han kommer på idéen hur han ska fria, till när han berättar för mina föräldrar och hans föräldrar och första resan till Barcelona. Du får se den om du vill!

Jag har inte gjort något för att förtjäna honom men jag är så tacksam över att han lyckades sitta runt det där köksbordet, den där natten den 26 november 2012. Att han blev min.

Liten parentes. Ringen han friade med var en gammal 20-tals ring (art deco) med en 1.01 karat diamant och i platinum. Jag såg den i en liten butik i Cotswolds i England i somras när vi var där med hans föräldrar. Jag sa typ “det här är THE ring” och han lyckades kontakta butiken senare och få hem den till Sverige efteråt. Den var underbar. Tyvärr så var den alldeles för stor och för skör, vi kunde inte förminska den eftersom den var i platina (krävs så höga temperaturer att smälta och arbeta med det materialet tydligen att värmen förstör stenarna – enligt Kaplans), dessutom var diamanten omslipad och risken att den skulle skadas var väldigt stor vid daglig användning. Men den var underbar. Jag grät en natt över att vi skulle skicka tillbaka den men hoppas att få kunna designa en ny ring i art deco-stil anno 20-talet. Just nu har jag en superfin alliansring köpt från Brandstationen på söder, lite känslan av 20-talet över den.

Jag hoppades redan innan denna tävling att få bära en Ida Sjöstedt-klänning, vara barfota på stranden med tårna i sanden framför kärleken, familjen och närmaste vännerna i ett varmt varmt land.

WOW Vilken underbar tävling!

Jag och min soulmate gifter oss i sommar. 28:e juli 2017 närmare bestämt. Det största problemet framförallt jag haft är just klänning och ring. Klänningen är bedårande och att få designa sin egna vigselring underlättar ju allt evigt sökande!

Jag och min soulie träffades under hösten 2013. Jag jobbade ideellt som funktionär för vår lokala ishockeyklubb. Jag hade ganska bra koll på vilka de flesta i laget var då de flesta var från min hemstad men det var några utifrån som spelade som jag inte kände till så väl. En kväll fick jag en vänförfrågan från en kille på facebook. Det var min Mattias som hade skickat den. Jag skrev och frågade hur han hittat mig för vi hade inte några gemensamma vänner. Hans svar blev “tror du inte jag sett dig i båset eller ;)” och på den vägen bar det. Vi blev tillsammans på nyårsafton samma år.

Sommaren 2015 var vi på vår första utomlandsresa tillsammans och en kväll tog han med mig ner till stranden. När vi kom ner så var det en röd matta ner till vattenbrynet med tända ljus längs med vägen dit. Där stod ett bord och vi blev serverade säkert 6 olika rätter. Lagom till desserten så ställer sig mattias upp, går fram till mig och går ner på knä och friar. Jag sa självklart JAAA. Han är mitt livs kärlek och jag vet att vi kommer spendera resten av våra liv tillsammans.

Den största problematik vi har är dock att jag är infertil så i november 2016 började vi med vår IVF och mycket av tid och energi går till att göra alla prover och undersökningar i denna utredning. Därför skulle det underlätta för mig att slippa oroa mig för klänning och ring till bröllopet. Skulle bli så extremt lycklig och tacksam om vi vann detta ❤
Att vinna detta

Hej,

För fyra år sedan träffade jag den snällaste, mest omtänksamma och finaste killen jag kunde tänka mig. Vi började umgås via gemensamma vänner och det visade sig rätt snabbt att vi båda hade fjärilar i magen. Februari 2014 friade jag till min älskling i Sri Lanka och han sa ja!! Idag slår mitt hjärta fortfarande lika fort och han är min livskamrat. Nu går vi i bröllopstankar och längtar tills vår stora dag. Om jag skulle vinna klänningen från Ida Sjöstedt och ringen från LWL Jewerly skulle jag känna mig som den vackraste bruden i världen och jag skulle få vara det inför mannen i mitt liv. Han som lyfter mig, skrattar med mig, lever och älskar mig. Han ska jag få byta ring med längst fram i kyrkan och vara vackrast inför, det är han som kommer få mig att känna mig som en riktig prinsessa. Om jag vinner klänningen kommer jag även få vara och se ut som en prinsessa för en dag.

All lycka till er och jag håller tummarna på att jag får gå till altaret i den vackraste klänningen från Ida Sjöstedt.

Kenza, jag tävlar å min systers vägnar. Den absolut starkaste, drivna, kärleksfulla människa jag känner. Stans fräschaste 39åring.
Hon är rakt av en super woman som tillsammans med sin sambo uppfostrat tre helt sjukt fantastiska barn. Dessa barn är individer som får mig att tro på framtiden och mänskligheten när dagens misär skyltas som mest.
Utöver det har hon jobbat sig upp från grunden och skaffat sig en bra karriär trots att hon kanske inte alltid haft de bästa förutsättningarna. Men hon har alltid kämpat på.

Hon och hennes sambo har varit tillsammans så länge jag kan minnas. Säkert 18-19år. Jag var bara en liten fjutt när dem träffades. Tyvärr så har jag aldrig frågat dem hur dem träffades men det är absolut något jag kommer göra nu när du fått mig att ge detta en extra tanke.
Däremot vet jag har under nästan 20års tid har dem alltid funnits där för varandra. I vått och torrt.
Jag beundrar dem för att dem alltid håller ihop, pussas och visar fortfarande sin kärlek till varandra dagligen, dem håller gnistan i glöd.

Jag önskar att alla kunde lära känna denna sjukt underbara familj så att alla kunde se det jag ser. För mig är det helt otroligt och jag vet att många i deras närhet känner samma som jag.

Min syster och hennes sambo har väl inget datum för när de ska gifta sig egentligen. Men dem har pratat om det i så många år och jag vet att båda vill och längtar. Men det är ju så mycket som spelar in i ett bröllop som bl a. ring och klänning. Är helt övertygad om att både min syster och hennes sambo skulle blir överlyckliga. Jag vet att min sambo vill ge henne det hon önskar och jag vet ingen som förtjänar det som dem. För Patrik och Pernilla förhoppningsvis år 2017!

Hej fina..
ja du, vi började först skriva med varandra via tinder (kan det bli mer 2016 haha) men bestämde aldrig riktigt träff. 2 veckor senare så träffades vi på en gemensam kompis fest men då lade jag inte så mycket märke till honom då jag var upptagen med att se efter min alldeles för fulla lillasyster (hon är min bästa vän). När vi senare ska hem vid 7 på morgonen efter en jätte rolig fest så slår det mig, det var ju Charlie! Fick direkt panik över att han nu eventuellt trodde att jag ignorerade honom men beslöt mig för att skriva nästa dag.
Dagen efter skriver jag och förklarar att jag vart så upptagen med min syster att jag inte riktigt kände igenom honom för jag inte riktigt kollade.. han skrev och trodde att jag hade “dissat” honom men att han var glad att jag skrev igen.
13.e december 2014 på lucia dagen så bestämde vi träff och sen stunden vi kramade varandra så kändes det som att hitta “hem” och sen den dagen har vi inte sovit utan varandra och det är nu snart 2 år.. han friade nu i midsommar och till sommaren 15.e juli ska vi säga “ja” till varandra. Min historia är nog inte så romantisk som vissa andras här men denna mannen och detta Vi ska göra är det största som hänt mig. Skulle lilla jag få denna vinst hade jag nog svimmat men varit otroligt lyckligt lottad att få ett sånt pris förutom att ha hittat kärleken och mannen i mitt liv.
Tack så hemskt mycket för din tid och grattis till din underbara dag som kommer <3

Hej Kenza, måste bara säga att det du gör en väldigt fin gest! Du är en vacker underbar människa med stort hjärta <3

Åhh min kärlekshistoria har varit lång och tuff. Vi träffades när jag var utomlands i hans butik. Från början var vi bara vänner och när jag reste tillbaka fortsatte vi kontakten på sociala medier. Det var en väldigt tuff period att ha långdistansförhållade men hans starka vilja, hopp och stora kärlek till mig lät mig fortsätta. För mig var denna kärleken helt omöjlig och dessutom var den hemlig. En sommar åkte jag dit han bodde igen, till min pappas familj som bor där. Min faster fick reda på vårt förhållande och där bröt allt till helvete. Hon började hota och ville avbryta vårt förhållande. Så skraj som jag var ville jag desamma och jag försökte göra slut. Men hans kärlek var stor. Han försökte flera gånger övertala mig och visa hans kärlek till mig. Min faster hotade även med att min pappa aldrig kommer acceptera vårt förhållande och att han kommer få hjärtinfarkt om han får reda på det på grund av mig. Jag mådde skit dåligt, var hoppläs, grät konstant dag in och dag ut och försökte göra slut flera gånger på grund av min rädsla. Men kärleken var för står och han gjorde allt vad han kunde för att komma till Sverige. Efter flera försök, avslag för visa och massa förlorade pengar lyckades han tillslut ett och ett halvt år efter att få en visa och komma till Sverige, enbart för mig och för att be om min hand. Det som drev honom var hans hopp och kärlek. Under hela den tiden var vårt förhållande hemligt och jag var jätte rädd över att min faster, släkt och pappa skulle få reda på det. När han väl var här var det dags för min pappa att veta. Av min stora rädsla bad jag min mamma berätta för min pappa, som också delvis var emot förhållandet. Helvetet bröt loss hemma och min pappa sa NEJ direkt. Jag försökte övertala men det gick inte. mådde skit och blev hopplös igen. ville göra slut men han ville inte, än en gång var det en kamp och hans stora kärlek och hopp drev han vidare. han ville försöka övertala min familj, träffa min pappa och förklara hans kärlek. han försökte utan svar. Efter flera månader gav min pappa upp och sa det här är ditt liv, du bestämmer och du får ta konsekvenserna, men vår relation kommer aldrig bli som förr. och han talade sanning, efter det så blev min relation med min pappa väldigt dålig vilket jag fortfarande mår dåligt över och tänker på konstant. varför ska det bli för att man blivit kär i en person? varför ska man bli straffad för kärleken? det är hjärtat som väljer vem man ska falla för.
hursomhelst, min pappa gav sin "tillåtelse" och vi förlovade oss. exakt dagen efter fick vi inbrott hemma. all min guld som jag fått i gåva, inklusive min vigselring samt pengar som jag fått (brudgåva till bruden för att köpa bröllopsklänning och saker inför giftemålet/bröllopet). Efter att man blivit glad för att äntligen fått vara med den man älskar slog det tillbaka. jag blev fråntagen min lycka. min vigselring och pengar blev bestulna och jag har nu inte en endaste krona av gåvan som skulle gå till eventuellt min fina vita klänning som jag ska ha vår stora dag, vår dag vi drömt om så länge, vår dag som fanns i drömmarna och som jag aldrig trodde skulle uppfyllas. det gör så ont att tänka på hur min lycka förstördes och hur mina pengar försvann. jag tänker fortfarande över det som hänt och hur jag ska kunna köpa sakerna jag behöver och min fina bröllopsklänning. min man jobbar förfullt för att vi ska öppna ett hem och för bröllopet och det känns som en tung börda att han ska få börja på noll för att samla för guldet och klänningen igen. Därför vill jag vinna dessa fina gåvorna. för att jag varit med om mycket, för att min dröm har än en gång stulits i från mig och för att jag vill vara vacker på vår efterlängtade oförglömliga dag. Vem vet, detta är kanske ödet, meningen, för att jag ska vinna detta. Jag hoppas verkligen det och denna gång har jag hopp <3

MVH
Sara Yousseph

Hi Kenza. Thank you for this opportunity. The timing couldn’t be any better.
I met the love of my life in highschool almost 12 years ago. I know, crazy huh! I was 16 and he was almost 18. I really liked him but felt insecure about myself. It took him 2 months to convince me to be his girlfriend. It is the best decision I have ever made. 23rd june 2005 will forever be our mos important anniversary. We basically grew up together. I can proudly say I am about to marry my best friend. I love our talks, how funny we are (seriously, we could be in a comic show or sth). But most of all I love how we respect and care for each other. As you can imagine, many things can happen in 11 and a half years; graduations, job opportunities, birthday celebrations…and than losing jobs, going through economical issues (both jobless one year, terrible), death of close relatives etc. But we only grew stronger and love each other like the first day, maybe more if that is possible. Writing all this is making me think of all those memories that create our story. He proposed 4 years ago…and yet, no wedding. There’s always an issue coming along. We finally managed to save some money and decided to get married in september 2017 (a girl can’t wait forever right Kenza ;) But I had to give up on my dream wedding dress and opt for a more economic option. Also we decided to order our wedding rings on ebay. I know, two of the most important things and we are failing miserably. Our wedding is going to be modest but i always thought I’d look like a white princess and have a gorgeous dress on. But that’s ok. If we are lucky enough, you will be the godmother of our wedding and I can have a gorgeous dress (I seriously think it was designed for me) and have real wedding ring….so no pressure Kenza ;)))
Thank you for letting me tell my love story and I wish you a Happy New Year filled with love and big opportunities.
Hugs,
Mona

Läst igenom
Några av dem fina kärlekshistorierna. Min tanke är inte att skriva så mycket men vi får se hur de blir med det :) !

Jag och min fästman träffades när vi var 14 år gamla. Vi var från två olika religioner och kulturer. Vid 14års ålder kunde vi bara drömma om att få vara med varandra i framtiden då vi visste att det fanns konsekvenser. Men åren gick och dem svåra perioderna började, vi höll vårat förhållande hemligt för att vi visste att risken att berätta hemma kunde innebära ett avslut. Men vi fortsatte kämpa och tillslut lyckades vi, 10 år senare, så bor vi ihop och våra familjer finns alltid bakom våra ryggar och älskar även varandra. Det som kändes som en overklig dröm när vi var 14 är just nu vår vardag. Helt fantastiskt. Förra sommaren friade han till mig och bröllop planeras i juni ?

Väldigt kortfattat men med det viktigaste.
Kram Adelina

[email protected]

Jag och min blivande man som är Fransman är båda dansare och brukade tävla på internationell nivå mot varandra, han hade spanat in mig på en tävling och började skriva till mig på en mycket knacklig engelska.
Efter hans första kontakt pratade vi dagligen på skype under 6 månader tills vi äntligen fick ihop en träff. sedan dess har det varit vi. Många resor mellan Sverige och Frankrike blev det innan jag efter 2 år beslöt mig för att flytta ner. Nu såhär 4 år och 2 Språk (eng för min fästmö och Franska för mig) senare planerar vi vårat drömbröllop till sommaren 2018 (då ekonomin inte tillåter ett bröllop 2017). Jag har alltid drömt om ett pampigt bröllop och att få skrida fram till altaret i en Ida Sjöstedt kläning och sedan föreviga den dagen och vårt nya liv med en ring från LWL Jewelry skulle verligen vara en dream come true och någit som jag aldrig skulle kunna tro vara ekonomiskt möjligt annars.

Självklart önskar jag alla dessa fina ting till mitt bröllop men låt oss inte glömma att det viktigaste den dagen är KÄRLEKEN och två personer som väljer varandra för resten av livet.

Gott nytt år och all lycka in i 2017.

Tove

Åh, vad svårt att ens försöka utrycka sig i skrift, såååå mycket kärlek som är så svår att beskriva! Det började med ett trasigt jag, jobbade på krogen och var så jävla olycklig. Hade varit singel i 6 år och gick fortfarande omkring och var helt förkrossad över mitt ex. 6 år!! Var inställd på att leva ensam. Jag tänkte liksom att ja men kärlek är inte för mig. Its over. Å så kom han där…såg honom dyka upp på jobbet varje helg. Hade så svårt att slappna av. Vi dejtade lääääänge. Inte kunde JAG vara lycklig? Nej nej, muren ska minsann inte tas bort. Men han lyckades :p jag kunde känna igen! Åhhhh. Asså sån där kärlek som inte ens finns? Jag tror till och med att jag är helt ensam om denna mäktiga känsla. Det GÅR inte att känna såhär. Han är för underbar min fästman. Han är precis som jag alltid föreställt mig, fast BÄTTRE. Trodde inte det var möjligt. Jag brukar sitta och titta på honom när han inte ser, och mitt hjärta bara fylls av värme och glädje för att han är så fin. Hans närvaro får mig att smälta. Så mycket glädjetårar tack vare honom. Så himla GALET! En kille som ger mig glädjetårar ! Jag trodde bara jag skulle gråta av sorg livet ut. När jag blir sur å gnäller så pussar han mig. What? Hur som helst. Mannen i mitt liv. Jag visste det. För den 28 juli 2016 friade han till mig på en takterass i Malaga, med min favoritlåt (a moment like this) i bakgrunden, såg till att någon filmade det hela, med världens finaste ring. Asså bara jag skriver detta så har jag hjärtklappning. Den mannen är det finaste jag har och jag ska äntligen bli hans fru den 26 augusti 2017. Kenza…2017 är vårt år!!!! Jag älskar kärlek! Jag vill berätta för alla hur jag känner och jag vill att alla ska känna såhär! Jag är så otroligt LYCKLIG och jag skulle dö om jag vann detta pris! Alltså DÖ. Eller alltså inte dö haha måste ju gifta mig men alltså, DÖ. Haha. Kram

Vilken fin tävling! Jag och min sambo träffades 2010, vi hade bestämt träff på en kväll i slutet av juli. Jag kommer ihåg hur regnet öste ner medan jag försökte snabbstäda rummet hemma hos mamma (vi var 15 respektive 18). Jag kommer ihåg hur stressad jag var och han hade väntat länge ute i regnet, jag försökte tillslut leta på ett paraply och gick och mötte honom. Där stod han väldigt blöt men han var den finaste jag skådat. Sju år senare står vi här med ett hus och två små hundar, jag är mer kär än någonsin och ångrar att jag lät honom vänta så länge ute i regnet för jag vill spendera varenda minut med honom.

Hoppas du får ett fantastiskt bröllop, all lycka! ❤

Kenza! You have been my favourite blogger for over 5 years now and I’m excited that we’re both getting married in the same year. In fact, I told my fiance that I plan to invite you and Aleks to our wedding on June 2, 2017 in Canada (I know it’s a long shot and don’t expect you to make it…but ofcourse it would be amazing to meet you!)

I met my fiance at work 3 years ago. I was a pharmacy student at the time and was running a healthy heart clinic with the employees. I remember seeing him walk into my clinic room ready to get his cholesterol checked and thinking wow he’s super cute (guess it was love at first sight :) ). Even though I scared him a bit by telling him he may die prematurely of heart disease, we became friends right away and 1 year later, we started dating. He proposed to me on our Santorini Greece trip a few months ago and we’re super excited for our wedding this summer. `

This is an awesome giveaway!! I hope you can visit Canada sometime in the future :)

Hej Kenza, jag heter Alexandra :) Jag är 22 år gammal och bor i Frankfurt i Tyskland.
När jag var 11 år flyttade jag med familjen till Sverige och bodde där i 3 år och senare när jag var 18 återvände jag till Sverige igen. Min mamma är svensk min pappa är syrian. Mitt liv har hittills bestått av att ”hitta stället jag tillhör” det har varit mycket fram och tillbaka då jag känner mig både svensk och tysk. Jag visste inte vart jag tillhörde först än till jag träffade Aday, mitt livs kärlek. Jag och Aday har inte känd varandra sen länge (2 år) men det känns som han har alltid varit en del av mitt liv. Han är från Tyskland men däremot född i Sverige då hans mamma också är svenskt. Vi har så mycket gemensamt, och han får mig och ler även då när jag inte känner för och skratta. Han har den mest godhjärtade, generiösa och kärleksfulla människa jag har sett. Vi lärde känna varandra via Facebook. Efter ca 2 månader träffades vi för första gången, i Sverige mitt på min arbetsplats. Jag minns väldigt bra då jag blev syr och orolig över att han inte hade svarat på mina meddelande i 24 timmar (typiskt tjej haha) vilket inte var likt honom. Nästa dag stog han framför mig, och överraskade mig efter att hade flugit i 12 timmar omvägar och mellanlandat i Schweiz och finnlant då han bestämde sig för att flyga till mig på samma kväll och detta var ända sättet att se mig så fort som möjligt.
Då förstog jag att varför han inte skrev tillbaka. Och jag insåg väldigt fort att denna man är en man som få, som kämpar för kärleken.
Sedan blev vi tillsammans och efter ett tag bestämde jag mig för att flytta tillbaka till Tyskland för att börja ett nytt kapitel i mitt liv, ett liv med min drömman och bästa vän. Livet ändras när man träffar den rätta, är glad att jag har hittat en klippa i mitt liv som alltid finns där oavsett vad.
Att veta att han alltid kommer att finnas där och älska mig även när livet är tufft är det största jag vet. Jag är så otroligt tacksam över att vi hittade varandra och att jag får tillbringa mig liv med denna underbara person. Jag längtar till dagen vi gifter oss. Vilket blir väldigt snart nämligen i Maj 2017. Jag blev så glad när jag lästa att du och aleks också ska gifta är på sommaren! Det kändes väldigt kul, då du också har varit en del av mitt liv. Sen 8 år jag läser jag din blogg dagligen, ibland flera gånger om dagen. Du är en stor inspirationskälla för mig, och har funnits där när det har varit svårt, du har fått mig att mår bättre. Jag känner att vi är väldigt likt varandra, vi älskar båda mode, våran hund, är lite pessimistiska :P mm. Jag uppskattar att du är väldigt jordnära och att du sprider mycket kärlek. Jag brukar inte vara med i giveaways för att jag inte bruka förvänta mig att vinna, men när du nämnde att du hade en speciell giveaway till dom blivande brudar blev jag väldigt peppat och förhoppningsfull.
Jag valde att inte vara med på dina andra 9 för att vara fair och för att jag så gärna ville vinna på just denna då den passar så bra i min situation just nu. Att vinna denna giveaway skulle betyda världen för mig. Min fästman friade till mig för 3 månader sen men vi har inte hunnit hitta en ring, då vårt budget till bröllopet är inte riktigt stor så och allt som jag gillade var för dyrt.
Skulle alltså vara en otroligt stor hjälp om jag fick möjligheten att designa en vigselringen efter mitt ösnkemål, och dessutom vinna den magiska brudklänningen som skulle passa perfekt till vårt bröllop.
Hade betytt mycket för mig att gifta mig med min drömman och får en drömklänning och en drömring av dej, bloggerskan som har varit en del av mitt liv i flera år. Mitt hjärta ler redan bara på att tänka på det.

Tack för denna giveaway Kenzas.
Är glad för att du är en sån fin person som uppskattar sina läsare var och en, och att du inte har vand dej vid din success och inte har förändrats efter så många bra år. Att du är så generiös, jordnära och sprider Love.

Är tacksam för så många år med dej, att du har varit en vän till mig utan att veta om det.

Kram Alexandra J.
[email protected]

Hej Kenza! <3
Först och främst så vill jag tacka dig för allt det goda du gör för dina fans! För det positiva energin du givit oss hittills. Jag har läst din blogg i snart 7! Du är min förebild och jag är mer än bara glad över att ha sett din fantastiska livsresa!
–

Jag och min kille har känt varandra sedan vi var väldigt små eftersom våra föräldrar var kompisar.
Jag flyttade till Sverige, han bodde kvar i hemlandet.

För fyra år sesan åkte jag tillbaka till hemlandet (Kurdistan) och träffade honom. Framför mig såg jag en fullvuxen man, där stod han på flygplatsen och väntade på mig och min mamma. Från det ögonblicket visste jag att jag ville ha honom, att han hade det speciella i blicket som ingen annan hade. Vi hade det fantastisk när jag var där, dock efter en månad åkte jag tillbaka till Sverige.

Sedan började stormen komma in i mitt liv, distansen tog kål på oss, jag var tvungen att jobba dag och natt för att spara pengar och åka tillbaka till honom.
Tack och lov efter 4 års tårar, längtan och smärta står vi här nu, kära mer än någonsin. Vi förlovade oss för 3 månader sedan, vi håller på och planerar inför vår giftemål. Planerna är att vi ska gifta oss utan att jag ska ha bröllopsklänning eller något heller ring eftersom ekonomin inte tillåter. Dock är jag ändå glad och väntar förväntansfullt på att jag ska få det i framtiden.

Det hade betyd väldigt mycket för mig samt min kille om vi skulle få chansen att vinna bröllopskläningen/en ring.

Jag önskar dig det bästa och hoppas att du fortsätter blogga, för att en sak ska du veta, du fyller min vardag med glädje!

[email protected]
/ Solivan <3

Hello Kenza !!

My fiancé was my high school crush ! I met him through karate as he was my senior, a very handsome one I might add . Haha I didn’t dare speak to him so we went our separate ways for a few years till fate brought us back together on the exact date of my late fathers birthday. I like to think that it was a sign of his blessing to us . My fiancé proposed to me with a Coca Cola ring instead of a diamond ring because I told him I’d marry him no matter what, I don’t need expensive gifts or for him to continue to look like a Greek god ?. I said I Dnt need a diamond ring I’ll marry you even if you gave me a Coca Cola ring (no idea why that came to mind)! So he made my ring himself and when he whipped it out I laughed and cried and laughed somemore ! He is the most caring, sweet and kind partner and I can’t wait to start our lives together . I never knew a man could make me feel so special or so precious . He truly makes me so happy !!! This dress would be so perfect for our wedding day !

Vackraste bröllopsklänningen jag sett ?!!
Vore en dröm!
Jag och min gubbe (som jag kallar han med glimten i ögat) har hållt om varandra i 7 år. Vart tog tiden vägen och vi har så mycket kvar att utforska i världen.

Vi träffades året jag fyllde 18 hemma hos en gemensam vän som fick en stroke i tidig ålder. Jag var där och hjälpte till med hushållssysslor och allt en person kan tänkas behöva hjälp med när ena kroppshalvan inte vill. Gubben min var även med hjälpte till, han med körkort och bil körde oss och runt hela Sundsvall för att handla alla tänkbara grejor. Och det var under denna fruktansvärt tråkiga händelsen som vi blev upp över öronen förälskade i varandra och sedan dess har vi hållit ihop. Stöttat varandra i väldigt mörka perioder, tyvärr så har vi båda haft flertalet dödsfall runt omkring oss, vänner och familj som har förvunnit i från oss alldeles för tidigt. Bortsett från all tragedi blommar vi starkare än aldrig förr.

Han är min livskamrat, min bästa vän och min stora kärlek! ❤️

Vi har pratat och planerat att vi mer än gärna vill fortsätta leva med varandra och ser oss som gamla ihop. Vi har hela våran dag planerad. Det som stoppar oss för att förverkliga våran dröm nu är ekonomin.
Det vore ren och skär lycka om du valde oss! Det skulle innebära att våran fest för att fira kärleken är möjlig, att vi kan gifta oss inom ett halv år.

Kärleken är det vackraste vi har ❤️

Och du Kenza, jag har följt dig i så många år och Du är en helt fantastisk tjej som har ett hjärta av guld! Jag önskar dig all lycka här i livet!

PUSS!!! Tanten och Gubben ?

Hej Kenza,
Vilken dröm det vore att få gifta sig i denna klänning!
Jag och min fästman ska gifta oss den 19e augusti på Svartsjö slott (kanske där ni ska vara också?! :D) och kan inte tänka mig något mer fantastiskt än att få gifta mig med honom och det vore ju om möjligt ännu mer underbart att göra det i en Ida Sjöstedt-dröm!

Vår historia börjar med Jean-Marcs ex. Exflickvänners inblandning brukar ju inte direkt vara något som gör under för ett förhållande, men hade han inte haft ett förflutet hade det aldrig blivit vi. Jean-Marc, som är amerikan (jag vet, man tror att han är fransman), bodde och jobbade tidigare i Moçambique. Där blev han ihop med svensk tjej som han bestämde sig för att flytta till Sverige med när hon flyttade tillbaka. Det funkade dock inte, men JM hade redan fått ett jobb i Uppsala där jag pluggade, så han flyttade ändå. Vi träffades dock inte av en slump som man kanske kunde tro. Jag var på Haiti och volontärarbetade efter jordbävningen 2010, där jag lärde känna flera amerikaner, varav en var en av JM:s tidigare flickvänner.. När hon såg på Facebook att hon kände två personer som bodde i samma lilla stad i Sverige kontaktade hon oss båda och insisterade på att vi skulle ses. And the rest is history och drygt fem år senare gifter vi oss :) Så man kan väl säga att det verkligen var ödet som förde oss samman! JM brukar dock hävda att vi träffades på internet…

Han friade i oktober när vi var på världens vackraste ö, Island. Det var inte HELT oväntat för mig då jag visste att han hade fått sin farmors förlovningsring innan hon gick bort i april och att han hade den i Sverige, men jag blev förstås ändå helt chockad och kunde inte låta bli att börja skratta. Förlovningsringen är helt fantastisk och hans farmor hade lovat honom den sedan alltid, förstfödde barnbarnet, lucky me! När vi började planera bröllopet (som för er så blev det ju lite panik, folk verkar planera flera år i förväg och allt var ju i princip bokat!) så hade vi två alternativ för plats. Det ena var Svartsjö slott som hade ledigt den 19 augusti men som var lite över vår budget, och en lada som bara hade lediga datum i september men som från början verkade passa oss lite bättre. När vi var där och tittade så kändes Svartsjö ändå helt rätt och ladan helt fel så vi bestämde oss ändå för slottet. När vi hade bestämt och bokat fick vi veta att JM:s farföräldrars bröllopsdag också var den 19e augusti. Det känns så himla fint att få bära hans farmors ring och att vi kommer att ha samma bröllopsdag när de och JM stod varandra så nära och de inte kan vara där med oss. Vår bröllopsbudget kommer att gå till att ha en superrolig fest och få bjuda på god mat och dryck och klänning och vigselring är dessvärre inte prioriterat. MEN det vore som sagt helt fantastiskt att få matcha förlovningsringen med något lite finare än från typ Guldfynd och att få säga ja till min bästa vän i en så vacker klänning. <3

Tusen tack för fantastisk inspiration (både till bröllop och till vardags)!

Josefin

Vilken Giveaway. Som bride to be vill jag ju så klart vara med och tävla.

Jag och Johannes (fästman) träffades på sjukhuset. Han var sjuksköterskestudent och jag sjuksköterska. Vi fick ögonen på varandra, därefter började han arbeta extra på avdelningen. Sen blev det att jag stalka lite på fb och på den vägen är det. Idag har vi en son tillsammans och min son sedan tidigare och han är världens bästa pappa. Den 16/9-2016 klädde han upp sig och barnen med skjorta och köpte fin champagne med blommor och choklad. Och jag hade aldrig anat att det skulle ske. Bästa dagen i mitt liv!
Vi ska gifta oss i aug 2017 och den dagen ser vi verkligen fram emot/ kram – Karina & Johannes

Hej och grattis till dig och bloggen, Kenza!

For 5 ar sedan flyttade jag till Los Angeles från Växjö for att uppfylla min dröm om att jobba som musiker. Jag har alltid varit karriarsinriktad, men jag hittade mer an min musik i drömmarnas stad; jag hittade också mitt livs karlek, Luis. Vi träffades när vi bada jobbade i en gitarraffär i Hollywood. Bada hade siktet inställt pa mer an att jobba “for the man” och att fa ut sa mycket som möjligt av livet. Ett av malen var aldrig mer ha ett “riktigt” jobb. Förra aret tog Luis klivet och tidigare i December var det också min tur. Sedan beslutet togs har jag bla. skrivit latar for TV-serien Vanderpump Rules och bokats som gitarrist pa kryssning i Karibien.
Aldrig hade jag val trott att jag skulle hitta någon som kompletterade mig och pushade mig sa mycket som Luis gor. Tror att du som businesswoman också kan relatera till hur viktigt det ar att ha en partner som stöttar en. Han tar ut det basta ur mig och far mig att tro pa mig själv och min musik, han far mig att skratta tills det gör ont i magen och nar jag tittar pa honom vill jag bara do ibland for jag tycker att han ar sa jävla snygg haha.
Det basta dock, ar att flera ar senare har jag fortfarande fjärilar i magen och i sommar ar det nu var tur. Det blir en liten ceremoni i Malibu och att ga nerfor altaret i Ida Sjöstedt och ring man designat själv med LWL…alltsa, drömmen.

Återigen grattis, tycker att du ar grym! :)

Historien om Alison och Berk. Från början då, år 2002 träffar min mamma en svensk man och flyttar oss till Sverige från USA. Life changing, yeah a little bit. Bodde i Sverige i 13 år och var så nyfiken på att flytta dit igen detta året. Till Los Angeles, två 25 åringar, med min barndomsvän ifrån USA, påbörjade vi denna resan tillsammans i juni. Vi lever YOLO livet till max, gör saker som vi aldrig hade gjort annars och som man inte kan göra någon annanstans än i LA. I september hamnar vi på en techno house klubb och är fulla och glada och socialiserar med alla och har så roligt. Trillar på en kille, Berk, och han hjälper mig upp. Räckte att vi tittade på varandra och allt runt omkring oss försvann. Låter så klyschigt, jag vet. Visar sig Berk är från Turkiet och är i LA bara tillfälligt och pluggar en fortsättning på sin utbildning. Trodde aldrig på att det fanns en soulmate, men enda sedan den natten så har vi varit med varandra 24/7. Allt annat kvittar, när vi är med varandra så är det bara tryggt, det är rätt och det finns ingen annan, för vi är så otroligt dragna till varandra. Jag trodde jag skulle ha 3 barn med olika pappor för män är svin så whatever, typ. Men detta, detta får mig inte att tveka en sekund på att vi kommer vara med varandra för livet. I lördags sa vi att vi älskar varandra för första gången, även om vi har egentligen känt det sedan första dagen. Det kändes så äkta, att det var värt väntan, att få höra honom säga det var som om jag visste att det var hans röst jag skulle höra säga det, exakt så, resten av våra liv. Vi kommer att gifta oss nästa år, men kommer förmodligen inte ha någon ceremoni förrän vi vet exakt var vi kommer bo. Men denna klänningen, att få gifta mig i denna klänningen, med honom, och framförallt veta att den är från dig – tjejen jag har föjlt sedan 2009 och sett upp till? Växt upp med, den ärligaste, finaste människan, jag är så glad att jag blev tvungen att lära mig svenska när jag var 12 år, så jag kunde överhuvudtaget hitta din blogg OCH kunna förstå?! Det är jag så otroligt tacksam för, och kvittar om jag vinner eller inte – DU är fan så grym och don’t ever fucking stop at nothing. Love xoxo Alison

Amazing! I love following you on Instagram ?
My fiancé and I met through my sister in-law, which met my brother through our father, so he takes all of the credit for our relationships!
Our first date he took me snowshoeing up a mountain, and it had gorgeous views of our city and of the lake nearby.
We purchased our first house, adopted our fur babies and he asked me to marry him a year and a half ago! We’ve taken a long time for our wedding so that we can have the vendors that we wanted and so our day is exactly perfect! My fiancé had a vehicle accident just over a year ago, but we got through his millionth concussion with humour and a lot of patience!
It would be a dream (and a lot less stress!!) to be given such an opportunity for this dress and ring! Thank you in advance on behalf of the winning girls! ❤

Åh, en sådan underbar tävlin?

Jag (Ida) och min blivande man (Stefan) träffades för drygt 13 år sedan. Jag var 17 år och gick på gymnasiet och han var 20. Vi träffades genom att han var vän med min syster, de plus några till vänner umgicks mycket och han hängde ofta hemma hos oss. På så vis fick vi upp ögonen för varandra.. vi började skriva lite till varandra på en comunitysite som på den tiden hette “Lunarstorm”, och vips en dag bestämde vi att vi skulle träffas. Och sedan dess har det varit vi:)

Efter 5 år i vårt förhållande, när jag var 21 år gammal, blev jag gravid. Den 8e April föddes vår son Viggo (snart 8 år gammal). Det vad en av de finaste dagarna i mitt liv… Jag hade precis innan jag blivit gravid hoppat på studier på Lärarhögskolan, så under min graviditet och 3 år framåt studerade jag till Lärare. Samma år som jag tog min Lärarexamen (2013), blev jag gravid med vår andra son, Eddie (idag 3 år gammal) som föddes den 20 december 2013. Det var också en av de finaste stunderna i mitt liv. Han gjorde vårt liv och vår familj komplett.

Vår fritid går ut på att umgås så mycket spm möjligt med våra barn, vänner och familj. Vi åker slalom, ser film, spelar innebandy, gör utflykter, åker skoter. Vi hör allt tillsammans☺ förutom detta brinner mitt hjärta för inredning, att renovera och rusta upp gammalt till nytt och att inspirera och bli inspirerad av andra.

I år fyllde jag 30 år, vi firade med vår allra första utlandsresa tillsammans med barnen. Vi åkte till Rhodos. Under vår sista dag på Rhodos friar Stefan, ute på havet. “Will you marry me?” Står skrivet på havets botten med vita stenar. Jag sa JA! Vi planerade snabbt in att bröllopet skall äga rum refan sommaren därpå, närmare bestämt den 29 Juli 2017. När vi kom hem ringde jag och bokade kyrka och lokal. Nu är det no turning back ☺

För några månader sedan upptäckte jag en knöl i min mage, efter många undersökningar, ultraljud, magnetrönkten så opererade jag den 9 december bort en tumör och väntar nu på provsvar från biopsin. Hela denna resa har tagit upp mycket tid, oro och stress så planeringen av bröllopet har hamnat lite på is, därför skulle det vara alldeles fantastiskt att då vinna denna tävling, då jag iaf lan bocka av två punkter från att göra listan. Och klänningen är verkligen m a g i s k!

Vi, hela familjen, håller tummar och tår för att vi ska vinna☺?

Kramar från Ida, Stefan, Viggo och Eddie

Efter att ha varit tillsammans med män hela livet och aldrig riktigt känt mig hemma och rätt i det så började jag tillåta mig att öppna mitt sinne och dejta tjejer. Min uppväxt har varit väldigt konservativ och jag hade tidigare inte tillåtit mig att tänka att förhållanden med tjejer var okej.
Jag började gå på lite dejter med tjejer genom tinder och de flesta va katastrof (som många tinder dejter är). Men så dök hon upp, min prinsessa och blivande vackra fru. Jag bara visste att det va rätt och sen vi träffades första gången har vi aldrig varit ifrån varandra. Jag lurade med henne på en promenad i augusti detta år och friade på en klippa vid havet i solnedgången. I maj blir vi fru och fru och jag längtar så innerligt att få bli gammal och grå med henne.
Bröllopet fokuseras på att samla familj och vänner för att fira kärleken, med en tajt budget tänkte vi dra in kostnaderna på klänning och ringar och hålla det billigt för att kunna bjuda de närmsta på en oförglömlig kärlekens fest.
Skulle vi vinna detta otroliga bröllops kit hade det förgyllt vår dag ännu mer. Vinner vi inte så önskar jag den som vinner ett varmt grattis och lycka på deras resa framöver.

Gott nytt år fina ❤❤
/iluna och Lizette

Jag och min kille träffades för sju år sedan. Jag var då 18 och han 19 år gammal. Vi träffades som så många andra på en fest med gemensamma vänner och fattade snabbt tycke för varandra. Känslorna jag fick för honom gick nästan att ta på; jag förmådde mig inte att tänka på annat på flera månader. Han tog upp hela min värld, från morgon till kväll. Känslorna var besvarade och vi blev ett par.

Sedan dess har det varit vi under alla dessa år. Mycket har hunnit under den här tiden och vårt förhållande har testats i både med- och motgång. Vi har varit med om och klarat det mesta tillsammans och det är därför jag är så säker på att det är och kommer vara vi två. Jag har fått det bevisat för mig gång på gång att han alltid finns där för mig när jag mår dåligt och lyfter upp mig som ingen annan kan. Han är den som bromsar mig när jag vill för mycket för fort. Han är den som lugnar ner mig när jag stressar över saker som än inte har hänt. Han är den som får mig att skratta när jag som mest behöver det.

Nästa steg i vårt förhållande är att gifta oss. Vi drömmer om ett stort bröllop med alla våra vänner och vår familj samlade; en riktig fest! Idas klänning och den fina ringen skulle verkligen få mig att känna mig som en prinsessa under vår stora dag.

Hej Kenza,
Alltså wow, vilken tävling! Känns nästan lite som ödet. Jag är en tjej på 25 år och har varit tillsammans med min sambo som är 27 år i 10 år nästa år. Ja du läste rätt i 10 år! Han är den mest fantastiska killen jag någonsin träffat och varje dag behandlar han mig som en princessa. Vi har följt varandras resa genom åren och alltid funnits där i mot och medgångar. Varje natt när vi ska sova så kramar vi om varandra och säger tre saker som vi är tacksamma för. Högt och lågt. Vi båda två har varit professionella bordtennisspelare (haha konstigt jag vet) och träffades genom pingisen. Eftersom vi firar 10 år nästa år så har vi äntligen tänkt att gifta oss. Vi bor för tillfället i Australien, men kommer att åka hem nästa sommar till Sverige bara för bröllopet. Att få få chans att samla familj och vänner för att fira vår kärlek kommer bli alldeles underbart, men tyvärr är ju bröllop väldigt dyrt, speciellt när man är så unga som oss. Jag försöker intala mig själv att jag kommer vara fin ändå utan en dyr ring, klänning och accessoarer, men jag menar hade jag vunnit detta pris så hade det ju varit en DRÖM som går i uppfyllelse! Jag kan inte tänka mig något mer romantsikt än att få gifta mig med min bliviande man det året vi firar 10 år och dessutom få se ut som den princessa som han behandlar mig som varje dag om jag skulle vinna detta pris!

Kram Kenza, fortsätt sprida den girlpower som du gör. Det inspirerar!

Hej!

Jag skulle åka från Oslo till min familj i Leksand. Fastnade i Karlstad pga försenat tåg. Sitter och väntar och är allmänt bitter för jag missar tid med min familj. Kommer upp på telefonen att ja fått en superlike på tinder. Upp kommer en bild på en kille, jag swipade höger och vi började skriva. Fem veckor senare så träffades vi på riktigt efter mycket meddelanden. Sen den dagen så har vi träffats och jag vill fria till Daniel nu (fast det inte är skottår) och drömmen vore ju som alla andra redan skrivit att få bära klänningen du lottar ut! :)

En drömkille, en drömklänning, en drömring, ett drömbröllop. Skulle inte kunna bli gladare än om denna dröm blev sann :)

Hej Kenza! Jag vill börja med att säga stort grattis till dig och tacka för alla inspirerande år!

Jag och min fästman träffades för 8 år sedan när han var i Sverige på en utbildning för att bli flygledare. Han kommer från Nederländerna nämligen och befann sig här på utbildning under 2 veckor. Vi tror båda att det var ödet som gjorde att vi träffades den där sommarnatten ute på nattklubben. Jag tycker det är helt fantastiskt att han redan ett år senare bestämde sig för att lämna sitt land och familj, flytta till Sverige och spendera sitt liv med mig! Idag har vi 2 barn tillsammans och planerar att gifta oss under nästkommande år. Det hade varit helt fantastiskt att få bära en klänning från Ida Sjöstedt på den stora dagen och vilken dröm att få sätta på sig en ring från LWL jewlery varje morgon!

Återigen tusen tack till dig för din härliga blogg! Nu håller jag alla tummar för att drömmar kan slå in!

Jag träffade min blivande fru på en restaurang i Stockholm. Det var kärlek vid första ögonkastet. Vi lämnade våra vänner och tog en promenad innan vi skiljdes åt. Jag kunde inte släppa tanken på denna kvinna. Vi hördes flera gånger varje dag innan vi äntligen sågs. Jag var precis påväg att flytta till en annan stad så vi visste att vi inte skulle kunna ses så ofta, även om man redan då kände att man inte ville vara en minut utan varandra. Då händer det otänkbara. Min nyfunna kärlek drabbas av aggressiv cancer. Behandling startar omedelbart och vi får svårt att hålla kontakten och ses. Mot alla odds överlevde hon. Även om sviterna av cancer lever kvar idag så har vi ett mycket bra liv tillsammans. Vi har länge pratat om att gifta oss. I februari kom chocken, cancern var tillbaka. Denna underbara kvinna krigar på. Vår dröm är att få gifta oss. Att få uppleva en magiskdag i kärlekenstecken tillsammans med våra nära och kära. Min underbara krigare, kvinnan i mitt liv, skulle vara oerhört vacker i denna klänning. Jag hoppas av hela mitt hjärta att vi får chansen att uppleva vår drömdag tillsammans. Det vore en dröm att få se min stora kärlek möta mig i denna vackra klänning.

Vilken dröm! Jag och min blivande man träffades för ca 10 år sedan.. det blev inget där och då (vi var 20) men vi höll kontakten och ödet förde oss samman 5 år senare.. den 2/1-14 friade han och tanken var att vi skulle gifta oss efter min examen. Livet ville annorlunda, jag blev gravid och även fast vi inte direkt planerat barn då var vi glada. Vid ultraljud kom chock nr 2, ja vi bokstavligen väntade två barn! I augusti 2015 kom vår prins och prinsessa till världen. Livet har sen dess varit stundtals överväldigande Men vi har klarat oss igenom allt tillsammans! Vi vill gifta oss så fort som möjligt men två bitar saknas, ring och klänning. Också dom dyraste posterna som försenar vårt bröllop som inte har en grandios budget. Jag har kikat på Idas lite billigare klänningar som alt till brudklänning så att få vinna en riktig vore drömmen! Även ringen skulle vara en stor lyx att få välja och utforma själv! Skulle jag vinna hade detta varit den perfekta överraskningen för min blivande man på vår årsdag för förlovningen den 2/1 och då kunna spika bröllopet senare 2017!

Tänk om jag kunde få vinna detta till min bästa vän som gifter sig till sommaren! Hon är den bästa vännen man kan ha och som alltid ställer upp. När jag själv gifte mig så fanns hon där för att rätta till det som blev fel, och ja det panikade några gånger.
Iaf nu är det äntligen hennes tur att få gifta sig med sin drömprins, som jag vet alltid finns och kommer finnas där för henne. Året som gått har varit en ganska tufft för henne då hon i våras fick diagnosen MS, endast 24 år gammal.
Som sagt jag önskar verkligen att hon kunde få ta del av denna otroliga givaway för hon förtjänar verkligen allt vackert här på jorden!
Kram ❤️

Skulle så himla gärna vinna detta. 2017 är nämligen vårt jubileumsår då vi varit tillsammans i 10 år!
Vi lärde känna varandra back in the days via msn, hehe. En dag kom vi överens om att han skulle komma och fixa min dator, men när han väl kom över tittade han bara på mig och hade noll intresse av att fixa någon dator (jag blev faktiskt smått irriterad då jag faktiskt behövde hjälp med datorn). Där började vår gemensamma historia och idag bor vi i vårt egna hus med vår 5 månaders lilla kille.
Vi har länge pratat om att gifta oss, men ekonomin har inte tillåtit. Om vi vann detta paket skulle vi äntligen ha möjligheten att göra det och dessutom på vårt jubileumsår!

Åhh vad det hade varit underbart att få vinna detta. Jag och min fästman ska gifta oss i juni efter nästan 11 år tillsammans och tre barn.
Tyvärr bara två som är i livet då vår mellersta dotter dog i magen i vecka 38. Det har varit jobbiga tider men vi har alltid klarat oss ur det tillsammans.
Vi träffades genom min dåvarande bästa kompis syster som då var tillsammans med min fästman. När dom gjorde slut så började vi få upp ögonen för varandra. I början så var jag lite osäker på om det skulle bli vi då det skiljer 8 år mellan oss och som 19 åring så är det väldigt stor ålders skillnad. I dag märks det knappt att det är 8 år mellan oss.
Vi har även ett gemensamt intresse som är folkrace. I och med detta så har vi säkert träffats flera gånger innan vi blev tillsammans bara att vi inte tänkt på det.
Han friade på våran 10 års dag i juli 2016. Vi var på 30 års fest hos min bästa kompis och innan vi skulle gå vidare på festligheter så tackade hon alla för att vi kommit dit och firat henne samt att det var någon mer som ville säga någonting. Då ställer sig min fästman upp och frågar inför alla om jag vill gifta mig med honom. Så klart blev svaret ja. Vi har det även på film då några visste om att han skulle fria. Så underbart att titta tillbaka på och få uppleva den känsla igen.
Jag hoppas verkligen på att vinna detta då vi försöker dra ner på kostnaderna och tyvärr inte har så mycket pengar till en klänning eller ring.

Oj jag glömmer de aldrig, han skjutsa mig och min tjejkompis (de jobba på samma jobb) till Rättvik ca 4 mil. Vi skulle på fest på bowlingen. Redan i bilen började lite spännande vibbar komma. Dagen efter skickade jag ett sms: jag har sovplats och dvd, men ingen bra film, vilken tid kommer du? Han svara 20. Att bara kunna skratta och prata med en hela natten, känna att de är så rätt. Här sitter vi 6 år senare med 2 vackra barn på jorden och en ängel i himlen. Senaste 3 åren har varit så kämpiga, först fick min pappa diagnosen obotlig benmärgscancer o har åkt in o ut nästan 1 gång i månaden, sen året där på blev allt mörkt igen, vi förlorade vårt son. Så i år 2016 bestämde vi oss (då höggravida, för att underlätta allt pappers arbete när man har barn) att gifta oss i kapellet på arlanda, för att min pappa skulle hinna se en ring på mitt finger. Vi gifte oss bara vi två med 2 vittnen som vi bara handplockade på arlanda då vi va överens om att vi gifter oss för kärleken mellan oss 2 men efter som Min pappa fortfarande lever, tack o lov, men tiden är lånad. Så är våran plan är att gifta oss igen, så min pappa får se mig i Bröloppsklänning, o hur underbart hade de inte varit att han fått hålla sin enda dotters hand ien helt underbar klännig, jag hade fått känna mig som pappas prinsessa igen. Allt jag önskar är att se hans o min mammas min när de får se mig gifta mig, eftersom de trott att de missat den dagen♡

Jag och min fästman träffades för två år sedan via tinder. Jag var i början väldigt skeptiskt mot honom då jag tyckte han var alledes för snygg för mig så jag försökte hålla mig låg för att inte hoppas för mycket. Det ledde till att vi flyttade ihop tre månader senare. Jag har två katter som han var allergisk mot men som han ändå accepterade, vi skaffade en hund 6månader senare. Efter ca 8 månader tittar vi på gamla bilder på när vi var små, då hittar vi ett klassfoton från dagis där både han och jag var med på. Det visade sig att vi båda gick på samma dagis fram tills vi var tre/fyra år gammal sen flyttade jag till Järfälla och han till Bredäng där av att vi inte visst om detta. Det var pricket över i:et. Ett år senare förlovade vi oss. Och i juli ska vi gifta oss, precis som dig Kenza :). Vi är bara 23/24 år gamla, men vi känner att detta kan inte kännas bättre.

Jag deltar i tävlingen för att få vinna brudklänningen som jag har drömt om sen jag såg dina bilder när du prövade klänningar så jag kan ha på mig den under mitt bröllop den 28 juli 2017. Ringen är bara en bonus som inte kunde ha blivit bättre.

Kram
Amanda Bidar Pino?

Jag träffade vad jag trodde var mannen i mitt liv, vi hade ett hemligt förhållande för att han var min coach. Ju längre tid som gick så insåg jag att jag blev playad, men jag var så kär så jag kunde inte komma över honom. 2 år senare, träffar jag hans kollega. Vi har nu varit tillsammans i några år. Han är mannen i mitt liv och vi planerar att gifta oss, vi vill ha ett stort bröllop men ekonomin sätter en del käppar i hjulen tyvärr. Bröllopet och dagen jag får barn är de dagar jag vill minnas i hela mitt liv.

Hej jag heter Andreas. Jag läser väldigt sällan din blogg men min sambo läser den varje dag. Jag råkade se detta inlägg på hennes mobil när hon lämnade den uppe (medvetet eller ej…) och tänkte att detta måste jag försöka vinna åt henne. Hon pratar alltid om att hon vill ha en Ida Sjöstedt klänning den dagen hon gifter sig..

Vi har varit tillsammans i 4 år, men känt varandra i 7. Vi är båda 23 år och har bott ihop nu i två år. Vi träffades på gymnasiet men det var inte fören vi drev UF-företag tillsammans som jag insåg att jag var kär i henne. Jag berättade för henne ganska snabbt att jag gillade henne, MEN va jag fick kämpa… kämpade om att få henne att falla för mig i nästan 2 år, och äntligen året efter gymnasiet var slut så har vi varit oskiljaktiga.

Hon är den finaste tjejen jag träffat och vi är fortfarande nu efter 4 år som nykära. Vi har båda nu tagit examen från högskola och sedan 5 månader börjat på nya arbeten + precis köpt ny lägenhet (dvs inte direkt så mycket pengar att det räcker till drömbrölloppet).

I februari 2017 åker vi till Miami på en liten drömresa. Hon har INGEN aning om att det är här jag kommer att drop the question om att få gifta mig med henne (om hon nu inte lusläser alla kommentarer här…). Och tänk då va fantastiskt att kunna ge henne en klänning från Ida Sjöstedt och den finaste ringen som ingen av oss har kunnat drömma om..

Tack för en fantastisk tävling och chansen att kunna vinna sådana grymma priser!!!

GOTT NYTT ÅR!!

God jul Kenza :-) jeg møtte min elskling for over 8 år siden, da vi begge var unge og ikke visste så mye av verden. Han var en party-svenske som skulle jobbe i Norge i ett år og jeg gikk fortsatt på videregående. Vi møttes på en hjemmefest hos min kompis, og gjorde alt det man ikke skal gjøre den første natten :-P det tok bare en uke før dette onenightstandet ble min kjæreste! I løpet av alle disse årene har vi møtt mange gleder og utfordringer. Vi har både vokst hver for oss og sammen som et par. Jeg syns det er så herlig å ha vokst opp sammen med den jeg skal dele resten av livet med, og se hvordan vi har blitt sterkere og sterkere for hvert år som har gått! Forholdet vårt er absolutt helt annerledes i dag enn det var da vi møttes for så lenge siden, vi er ikke lenger de samme menneskene, men vi er mer forelsket enn noen sinne :-)

I høst fridde David til meg da vi var på ferie i Hellas, kanskje ikke helt ute av det blå, men jeg ble fortsatt overrasket og lykkelig over å se min mann på kne for meg. Jeg sa så klart ja, og bryllupet blir i september 2018 på vår tiårsdag! Å planlegge dette bryllupet har gjort oss nyforelskede, og jeg syns det er så deilig å se at de følelsene fortsatt er der etter så mange år. Jeg vil ikke bare ha en partner, jeg vil ha en kjæreste :-)

Kenza, om jeg skulle vinne den her fantastiske premien så hadde du virkelig hjulpet oss! Vi har ikke så mye penger til bryllupet, men jeg vil så gjerne føle meg som en prinsesse for en dag. Jeg trenger ikke masse ting for å bli lykkelig på denne dagen, men… Ja du vet selv hva en kjole kan gjøre for en jente ;-) og for en kjole! Åh, det hadde virkelig vært en drøm.

Mange klemmer fra Ida :-)

Oj vilken dröm de här hade varit jag och min sambo träffades för nästan 6 år sedan på krogen, en bekant till mig kände en kille i hans gäng därför hade vi stannat och pratat med dom. Han föll direkt för mig och började prata med mig, men jag hade varit väldigt nonchalant. Så när han frågar om numret svarar jag du får leta upp mig på Facebook och ger honom endast mitt förnamn. Men han hittade mig och nu i maj firar vi 6 år ihop och den första november fick vi det bästa som hänt oss en liten dotter. Så nu har vi bara bröllop kvar och jag är i full gång att träna mig tillbaka till min kropp genom att åka vasaloppet.

Jag och min flickvän va först vänner. Hon jagade mig ett tag men då var jag inte riktigt redo då jag precis avslutat ett annat förhållande. Vi stannade som vänner och förlorade kontakten ett tag. När snap chat blev poppis så började vi snappa lite och fick åter kontakten. Träffades ett nyår och kysstes på 12 slaget. Tyvärr va min fästmö för full och kommer inte ihåg detta. Men någonstans i bakhuvudet fanns det nog för några månader senare bjöd hon ut mig på en dejt. Vi gick på stranden en vårdag. Höll handen, prata om gammalt. På kvällen sen när vi kolla film i hop så frågade hon lire försiktigt om hon kunde få en puss av mig. Självklart fick hon det.
Rebecca friade till mig i Turkiet detta året. I maj nästa år ska vi gifta oss. Hon är verkligen min bästa vän, mitt allt. Allt känns så rätt med henne.

På vår dag kommer jag bära klänning. Förhoppningsvis denna från ida Sjöstedt. Min fästmö vill ha kostym för det är det hon trivs i. Vi har bokat platsen, bestämt tema (Pride i pastell) och fixat allt runt om. Men jag har inte bestämt mig för en klänning än (denna är ju att dö för men för dyr för vår budget) samt vi har inte hittat ringar än som vi fastnar för.

Jag hopps er dag blir magisk!

Hej Kenza! Vilken tävling! Håller tummarna! Varning för långt inlägg.
Jag och min fästman träffades på en nattklubb en lördag i maj 2015. Vi känner till varandra lite grann sedan innan dels för att jag hade en fling med hans lillebror 2008(haha jag vet!!!) och dels för att vi har några gemensamma vänner.
Jag dansade med mina vänner och han med sina, helt plötsligt fick vi ögonkontakt och jag tänkte: NEJ inte han.. för ja enbart för att jag hade en grej med hans bror, så för mig var det nej nej nej haha. Jag kollade bort 5 sek och kollade tillbaka igen och han var borta. Efter några sekunder stod han bredvid mig. Haha då blev man lite rädd.. men hur som helst så började vi dansa och hånglade hela kvällen!!!!

Söndagen efter tänkte jag inte så mycket på honom men någon gång på eftermiddag la han till mig på facebook och jag tänkte återigen: nej nej nej men jag accepterade ändå och tänkte aja det blir nog inget med detta och jag ville ju inte vara otrevlig iom att vi känner varandra lite grann.
Vi började skriva några dagar, träffade några gånger och under den tiden var hans lillebror i USA.
Många tankar i mitt huvud, vad ska hans bror tänka om detta, vad tänker han själv om detta, hur ska detta gå…???

Några månader gick och vi har pratat och träffats en del. Han har frågat mig många ggr vad jag vill och vad jag känner för honom. Jag tycker ju om honom så sätt men i mitt huvud fanns bara en tanke och det var bara vad hans bror ska tycka om detta. Sedan en dag berättade han till mig om att han hade pratat med sin bror om detta, om oss och det var helt okej för honom (lillebrorsan) att vi dejtar.
Då kunde jag släppa ner garden lite grann och sedan blev vi tillsammans några månader efter.
Juli 2015 kom hans lillebror hem från USA och det var dags för de att boka en familjeresa till Kap verde som de har planerat länge. De har frågat om jag vill följa med, jag sa nej några gånger men till slut sa jag ja :D

30 november 2015: Kl var runt 2 på natten, vi har gått och lagt oss. Det bankade på rejält på dörren. Jag vaknade till, väckte killen och sa att det är någon vid dörren.
– Det är nog bara ett fyllo som håller på, han sticker nog snart, sa killen till mig.
Vem det än var så bankade han på igen. Killen blev lite irriterad, tog på sig kläder och gick till dörren.
Jag satt kvar i sängen och försökte lyssna på rösterna han pratade med. Efter några minuter hörde jag hur killen skrek till och började gråta. Jag skyndade mig upp och tog på mig kläder, gick till köket.
Där stod det 2 poliser och 1 präst, killen satt och grät och bredvid satt han storebror.
Jag satte mig på en stol och då berättade de att de hade hittat en blå ford vid en tågräls några km ifrån där vi bodde. I bilen fanns lillebrorsans mobil och plånbok. Polisen har även hittat en kropp men kunde inte identifiera.
Deras bror har tagit sitt liv.. ingen visste att han mådde dåligt, ingen visste någonting. Han var snäll, omtyckt och hade en del vänner. Så detta kom som en chock för alla.
Hela familjen har pratat och ältat i hela december… försökte komma på varför han tog sitt liv..
Samtidigt som man försökte leva vidare.. Jag och min fästman har då inte varit tillsammans så länge. Vi hade fortfarande ett förhållande som måste funka även när tiden är tuff. Men jag visste att jag aldrig skulle lämna honom i bitar, aldrig nu när han behöver mig och all tröst han kan få. Jag visste att han var den jag har väntat på trots de korta tider vi har varit tillsammans. I nöd och lust tänkte jag hela tiden.

31 december 2015: då fick vi reda på att jag var gravid! Detta var det bästa som kunde hända oss. Vi väntade ett barn som skulle rädda honom från all sorg, rädda oss alla. Vi har räknat bakåt och kom fram till att jag blev gravid samma natt som hans bror tog sitt liv.
Januari 2016, bestämde vi oss för att förlova oss på kap verde..
Mars 2016: missfall… hela vår värld har rasat igen. Vad har vi gjort för att förtjäna detta? Vad har jag gjort för fel? Detta var det sista vi behövde.
Jag fick åka in och att ta bort rester som var kvar i mig. Minns än idag hur det var att ligga på operationssängen i tårar och väntade på att de skulle ta bort vårt barn. Vårt kött och blod.

Mitt i allt kaos valde vi att köpa ett hus, som vi sedan totalt renoverade och under tiden försökte vi att bli gravid igen.

13 juli 2016, äntligen blev jag gravid igen och det går bättre denna gången. I slutet av mars 2017 är det beräknad.
Januari 2018 har vi tänkt att vi ska åka ner till thailand för att gifta oss. Lillebrorsan har lämnat en summa av pengar efter sig och familjen har bestämt för att använda de pengarna till att göra något tillsammans och det blev en resa till thailand. Och då ska vi passa på att gifta oss. Det blir ett litet bröllop med bara familjen och några vänner.
Det skulle vara drömmen att vinna detta. Det skulle hjälpa oss mycket dels för att vi har lagt det mesta på huset och det lilla som blir över är att köpa saker till vårt efterlängtade första barn.
Håller verkligen tummarna! Tack för att du gör detta Kenza!

Detta blir första gången någonsin jag postar en kommentar på en blogg så jag hoppas det blir rätt.

Jag träffade min fästman på en helt galen takfest mitt i LA 2011. Vi jobbade på samma företag och var där med jobbet. Han försökte med ALLT för att få med mig till sitt hotellrum. (Skrattar åt det än idag) Det blev lite mys där på taket men sen fick han nobben. Vi flörtade fram och tillbaka många kick-offer efter detta. Till sist föll jag och följde med till ett annat hotellrum. ?
Idag har vi hus ihop och vi väntar vårt första barn i januari.
I höstas åkte vi tillbaka till samma hotell i LA på
semester. Där, på exakt samma tak såg han till så att DJ:n spelade samma låt som 2011 och sen friade han.
Nu sparar vi för bröllop och bebis och hoppas på att kunna gifta oss ganska litet utomlands.

Känner att jag har svårt att sätta ord på vad det skulle betyda för mig, vet bara att jag ska få gifta mig med min drömprins och att få bära en sån klänning eller ring hade varit fantastiskt!

Hej Kenza! Måste börja med att säga att jag har följt dig från när du började blogga och du verkar vara en så fin människa! Har varit extra roligt att följa dig eftersom vi är lika gamla. :)

Hur som helst här kommer min och Victors historia:
När jag var 17år, sommarlovet innan jag började sista året på gymnasiet åkte jag och min bästa kompis till Nice i Frankrike för att ha en rolig tjejerna med sol, bad och party. Vi var överens om att vi var trötta på killar och hade bestämt oss för att inte röra en enda kille förrän vi var klara med gymnasiet, hade flyttat hemifrån och hade hittat männen i våra liv. Resan började bra, vi hade väldigt roligt och så en kväll träffade vi ett gäng svenska killar utanför en nattklubb när den skulle stänga. De frågade om vi ville följa med dem till deras hyrlägenhet en kort bit bort. Oansvariga som vi var så gjorde vi det. Ingen av killarna föll mig i smaken men så såg jag en blond kille som gick lite i förväg och jag sprang i kapp honom. Det var min Victor. Vi var i deras lägenhet hela natten, jag och Victor som inte alls den natten utan satt och pratade. Victor försökte kyssa mig flera gånger men jag vände kinden till. Killgänget skulle flyga hem till Sverige på morgonen efter så vid 7.30 morgonen därpå sa vi hejdå. Vi gick hem åt frukost och gick till stranden. När jag kom hem hade Victor skickat sms “saknar dig redan” och jag kände prirret i magen. Det gick några veckor innan vi sågs igen i Sverige men allt kändes så rätt.

Ett år senare flyttade jag in hos honom i Sundbyberg och för 3,5 år sedan köpte vi vår första lägenhet. På vår 5-års dag för 2,5 år sedan förlovade vi oss i Paris, i samma land som vi träffades. Jag har pluggat till lärare de 4 senaste åren och är färdigutbildad och börjar jobba i januari 2017.

2017 är vårt år. Den 12 augusti ska vi gifta oss i Stockholm och vi skulle bli överlyckliga om vi vann de fantastiska priserna! I så fall skulle jag kunna njuta lite mer av att få en heltidslön istället för CSN då några kostnader för bröllopet försvinner.

Önskar dig ett fantastiskt 2017 och att du och Alex får ert drömbröllop!

Kram Christine

Hej Kenza!
Jag och min bättre hälft träffades första gången när vi var 19 år. Jag dejta en bekant till honom och jag fick väll inte något jätte bra intryck av honom. Tyckte han var lite väl självgod och dryg. Och han handen flickvän. Jag blev även senare tillsammans med hans bekant. Vi alla fyra umgicks ganska mycket till och från. Jag och min fd har två underbara barn ihop, höll ihop i 7 år och Gifta i 3 år. Det var mycket upp och nedgångar och för mig sämsta bröllopt. Det tyckete jag även då fick aldrig höra att jag var vacker eller liknande, vilket suttit kvar och sårat mig. Vi skillde oss har faktiskt grymt bra kontakt och kommer jätte bra överens. Strax efter det tog slut började jag och min fd mans bekant umgås igen (även han singel) vi lärde känna varandra bättre och hade jätte trevligt och han ställde upp när jag inte hade någonstans att bo i början och som ensam med en bebis så tog han min dotter 1 timma så jag fick sova. Jag fick ganska snabbt egen bostad och han började vara mycket hos mig. Allt bara har flytit på aldrig haft ett gräl eller höjt rösten mot varandra. Vi respekterar att vi inte alltid tycker lika och så är det inget mer med det. Han har tagit emot mina barn med öppna armar och tar de som sina egna. Vi väntar även ett gemensamt barn nu. Hans första och mitt tredje. Och jag känner mig som världens lyckligaste, älskade och vackrast när jag är med honom vilket jag tyvärr inte känner innan. Efter våran bebis fötts hade vi planerat på att gifta oss. Om ca 1-2 år. Planerna är inte helt klara. Vi funderar på att gifta oss samtidigt som vi ska döpa våran bebis, hade varit så underbart i mina ögon. Och med den klänningen och/eller ring så hade jag känt mig som världens vackraste.
Så jag håller mina tummar och tår att denna dröm får bli verklighet .

Kära Kenza,

Vart börjar man när känslorna flödar åt alla håll efter att läst ditt drömliknande inlägg.
Jag har samlat mod för att skriva, då detta känns så långt bort men samtidigt att det finns en chans.

Jag och min pojkvän har varit tillsammans i snart tre år (vi firar på alla hjärtans dag). Det var då vi träffades för första gången men vi visste redan innan det att vi älskade varandra.
Vi båda kom från tidigare förhållanden där vi blivit berövade allt, mitt ex stack med alla våra tillgångar och tömde hela lägenheten. Efter det var ett förhållande det sista jag ville ge mig in på.
Jag hade varit singel i 2 år innan mina vänner uppmuntrande mig till att gå in på en dejtingsajt, vilket var en av de värre sakerna jag upplevt. Precis innan jag skulle ta bort mitt konto så skrev min kära Martin till mig, på ett ögonblick insåg vi båda att en fin vänskap kunde växa, vi började maila varandra istället då vi ville lära känna varandra på riktigt. Våra mailkonversationer var så långa att vi lärde känna varandra på djupet, jag började falla för en människa jag aldrig träffat och med tanke på min erfarenhet med mitt ex jag haft i mitt liv i 10 år var mina murar höga och tjocka. Efter ett halvår träffades jag och Martin på en plats som var betydelsefull för honom, idag är vi lyckliga men har haft ett distansförhållande alla dessa år.
Han bor i Skåne och jag i Stockholm, då vi inte har någonstans att bo så kämpar vi med jobb för att kunna skaffa gemensam bostad och ta nästa steg.
Martin har rivit mina murar och jag hans, vår kärlek till varandra har fått oss att inse att vi är varandras styrkor och att det har hjälpt oss igenom alla dessa svåra tider vi gått igenom. Vi uppmuntrar varandra och ger inte upp hoppet om att det kommer att bli bra för oss till slut.
Vi har länge velat gifta oss, martin ställde frågan ganska tidigt men har inte haft råd med en ring. Hade vi haft råd vore vi redan gifta!
Våra planer är att gifta oss utan nära och kära då det skulle vara den budget vi klarar av.
Så ja, att vinna detta skulle vara varje tjejs dröm men det skulle även betyda att vi kan spendera en liten summa på att våra nära och kära får närvara på vårt bröllop och att vi äntligen kan sätta datum!

– jag önskar att få lite magi och en dag som blir oförglömlig som brud…

Jag skriver till dig med gråten i halsen samtidigt som jag avskyr att blotta mig på detta vis. Detta är min största önskan just nu…

Im writing this for my bestfriend who is getting married next august! She and her fiancé met during their first year of studies in 2009! They are perfect together because they are so different! She is bubbly and loud and he is quiet and a little bit shy! He went down on one knee on Brooklyn bridge in NY two years ago, the perfect spot for my bestfriend who absolutely loves that city! She really deserves this prize so I hope you pick her:))

Men jösses vilken fin tävling!
Jag och min fästman träffades på vårt dåvarande jobb. Jag hade länge spanat in “den där” killen. Han var allt jag någonsin hade önskat mig och eftersom jag hade avslutat ett dåligt förhållande några månader innan tänkte jag egentligen aldrig att “den där” skulle behandla mig bra, vilket resulterade i en enorm rädsla för jag ville ju ge honom allt. Så några månader gick på jobbet och jag kunde inte slita min blick ifrån honom… Och när vi en dag jobbade ihop och alla andra kollegor som jag alltid brukade umgås med var lediga hade jag inget annat val än att bara ta tjuren vid hornen och starta upp en konversation med honom. Sagt och gjort, och sen den dagen slutade vi aldrig prata. Jag försökte alltid få arbetspass när han jobbade, bytte så vi fick jobba ihop, fixade och donade. I slutet av sommaren kände vi att det fanns inget annat rätt än att besluta oss för att vara ett par, och ingen var lyckligare än jag.
Och sedan dess har åren bara flugit förbi, och för första gången i mitt liv har inga känslor svalnat. Jag är lika kär nu som då.
Och så hände det, mitt på självaste julafton. Han friade. Det finaste som någonsin hänt mig. Så nu är det planering och ännu mer planering som gäller.
Att få vinna detta hade varit fantastiskt, och jag ger mig inte med att tävla trots att jag aldrig vinner något… haha!
Tack för en underbar blogg.
Kram!

Jag och min fästman bokade för ett tag sedan kyrka för vigsel och lokal för fest nästa år i augusti.
Åh vad vi längtar att få en dag fylld med kärlek som handlar om oss!

Vi träffades 2009 då jag och min bästa tjejkompis började hänga med grabbgänget ut på fest. Hon och den ena killen var KK’s.
Dock så hade hon känslor för honom och han inte känslor för henne vilket hon visste om men inte vågade tro på.
2010 åkte min tjejkompis till Thailand på bartenderskola och jag fortsatte hänga med grabbbarna och hade lika roligt som innan.
Det var bara det att jag och min bästa kompis KK började prata mer och mer och fatta tycke för varandra. Vi hade blivit KÄRA i varandra!
Hur skulle jag förklara detta för min bästa vän när hon kom hem? Skulle jag strunta i allt och låta killen gå?
Jag bestämde mig för att berätta samma dag som hon kom hem.
Åkte hem till henne och sa att jag och Martin har fattat tycke för varandra och att jag inte hade låtit det bli så om det inte kändes som om vi var rätt för varandra.
Hon bröt med mig fullständigt och bad mig dra åt hvete.
Der var det tuffaste och svåraste jag gjort, men sex år senare är vi fortfarande kära upp över öronen! Så idag äger vi en liten hästgård och har en dotter på 1,5 år.
Då min pappa gick bort i cancer för några är sedan så fick jag åter igen kontakt med min vän igen då hon fanns där för att stötta, och insåg att det inte var så farligt det som hänt då hon hade blivit sambo med en kille hon också. Ingen solskenshistoria man berättar för barnen direkt! ;)
Så nu finns hon med i våra liv igen och kommer hon vara tärna på vårat bröllop!

Håller tummarna att lyckan slår in, för både klänningen och ringarna är fantastiska!

Jag och min man träffades för 8 år sedan. Efter att ha varit vänners vänner och hängt ihop då och då så hamnade vi på en efterfest ihop och fann varandra. Efter det kändes det helt självklart att det skulle vara vi. Vi har gått igenom så mycket tillsammans men alltid klarat oss igenom det. Bara två månader efter att vi träffades blev jag sjuk och fick ligga inlagd på sjukhus men Gustav fanns där vid min sida varje dag. När jag blev frisk åkte vi på vår första resa ihop. Vi köpte lägenhet och hund och trots vår unga ålder (idag 25 och 26 år) så ville båda ha barn tidigt. Efter att ha försökt i 2 år bestämde vi oss för att genomgå en utredning som resultera i beskedet att jag inte kunde bli med barn, bland det värsta beskedet vi kunde få. Gustav friade på min födelsedag vilket blev en chock då Gustav alltid sagt att han inte ville gifta sig och jag verkligen ville gifta mig någon gång. Vi försökte lägga energi på planering av bröllop samtidigt som vi stod i kö för adoption och provrörabefruktning. Jag köpte tidningar klippte och klistrade i en bröllopsbok, sparade pengar, åkte och kollade ställen (alltid velat ha ett slottsbröllop 3 dagar så man får umgås ordentligt med alla). Bokade, betalade och skickade ut Dave the date när jag en morgon vakna av att jag behövde kräkas efter en vecka med illamående. När vi fick se plusset på Stickan grät vi båda av lycka – helt otroligt, ett mirakel sa läkarna. Efter en tuff graviditet kom vår lilla Livia. Vi ställde in bröllopet IOM den tuffa graviditeten vilket gjorde mig sängliggande. Sedan ett tufft år med ångest och depression vilket påverkade vår relation men vi stod ut. Sedan planerade vi för bröllop igen bokade, betalade och skickade ut save the date när vi plussade igen och fick ställa in ännu en gång. Så kom vår kära Vilja. Nu är livet tungt ännu en gång, vi älskar våra glädjespridare till barn men efter lång period av depression och ångest, pressade ekonomi och nu har vi även blivit drabbade av cancer och blivit av med jobbet.

När vi väntade vårt första barn ville vi ändå gifta oss för vår egen skull, för att hylla vår kärlek innan allt fokus ligger på barnen. Vi bestämde för att göra det i kommunhuset utan några andra och sedan ändå ha vårt bröllop senare. Många tycker det är konstigt men vi vill göra det för vår skull och hylla vår kärlek med folk vi älskar också.

Min dröm har alltid varit en klänning från Ida Sjöstedt men IOM två inställda bröllop och mycket sjukskrivningar och föräldraledighet, sjukdom osv så kommer det nog inte bli som vi önskat. Men det får bli som det blir, vår kärlek som ska vara i fokus ändå.

Även om jag inte vinner så var det skönt att skriva av sig om en del av vår resa, gav lite perspektiv på hur mkt vi faktiskt gått igenom och detta är bara En liten del dessutom. Nu ska vi övervinna cancer och andra motgångar i livet.

Ha det gott!

Jag hade gett upp all tro på kärlek då min dåvarande pojkvän och bästa vän gått bakom min rygg och blivit ett par. Jag spenderade all tid utanför jobbet med att festa och när folk pratade om att hitta kärleken, den rätta osv skrattade jag bara och tog en shot till.
Så en kväll när jag och min partner in Crime inte hade någon fest att gå på utan låg hemma i soffan och såg crossroads i pyjamas fick vi ett infall att gå ut. Vi svidande snabbt om och drog på krogen. I samma veva som jag hängt in min jacka blev jag knuffad rakt in i en killen som hade de vackraste ögonen jag sett, jag fick inte fram ett ord och snabbt drog min vän mig där ifrån för en tur till baren. Under hela kvällen mötte jag denna killes blick flera gånger och samma sak hela tiden jag blev stum och smälte in i hans vackra ögon men vågade aldrig ens säga hej. Så gick min vän till baren och jag satt kvar vid vårt bord när jag plötsligt hör -“är det ledigt här?” Där stod han! Jag nickade och han slog sig ner. Vi började prata och plötsligt satt vi där och kysstes, min vän kom tillbaka med våra drinkar och skrattade åt att hon inte kunde lämna mig själv i tio minuter utan att hitta mig med en man lindad runt om mig. Vi slutade och han ville ha mitt nummer men jag spelade svår så sa ses vi igen så ses vi. Jag gick på toa och han till sina vänner. Vi sågs inte mer och när vi gick hem så säger min vän att hon bytt nummer med denna kille åt mig. Det är jag evigt tacksam för idag då jag sitter här med mannen jag föll för vid första ögonkastet och våra två barn. Hade de inte varit för min vän vet jag inte om vår historia blivit de den är idag och aldrig trodde jag att jag skulle hitta mannen i mitt liv i garderobskön på krogen och ännu mindre att vi skulle hålla ihop nu 10år senare ?
Jag som var den kalla av oss var rätt svårflörtad innan vi blev ett par på riktigt men han gav inte upp tänk att jag som gett upp all tro på kärlek föll för honom vid första ögonkastet sånt som en nara ser på film. Jag är än idag lila förtrollad av hans ögon och hoppas alla ska få uppleva den där känslan av att bokstavligen falla pladask för sen rätte.

Det vore en dröm bättre än vår kärlekssaga att vinna detta så vi kan få se sagobröllop vi (läs jag ?) alltid drömt om ?❤

Hej Kenza!
Jag och fästman ska gifta oss sommar 2017.
Vi har varit tillsammans i 7år(4år i smyg). Jag hade precis åkt ner till Iran och hela familjen va bjudna på middag hos en bekant. Helt plötsligt och ifrån ingenstans kommer en lång fin kille in med buket i handen och hälsar på alla. Kunde inte lämna honom med blicken, senare och efter middagen delades de äldre ifrån de oss yngre. De äldre satt och drack sin kaffe i trägården medans vi andra slåg på karaoke i vardagsrummet och började sjunga. När jag va inne i min karaoke och sjung med de andra, helt plötslig känner jag att någon står och kolla på mig, känner det i blicken. Jag vänder mig och hans fina söööta leeande medans han kollar på mig.(jag smältade, med lekte ändån att allt är under kontroll, u know iranie girl måste leka svår). Efter att vi sjung och dansa gick jag till köket för att hjälpa till med drick(ingen alkohol its Iran honey) kommer han efter och undra hur kommer de sig att min persiska är så bra fast jag bor i sverige hela mitt liv. Så här började vi smått och pga våra traditioner fick vi hålla vårt förhållande secret i 4år. Och nu efter 7år har hag ringen på och assss längtar till sommmmmmar, för då ska jag vara bruuuuden abride tooo beeeeee honey.
Är sååå excited för denna journey och längtar som baraaaa den. Helt ärligt att dela min glädje här på denna sidan gjorde mig så glad vet inte vad jag skulle göra om jag skulle verkligen vinna. Tack för denna chansen KENZA

Vi träffades i skolan när jag var 14 och han 15. Han var och är, den mest omtänksamma person jag någonsin träffat, som ställer upp för alla, oavsett om det är familj, en nära vän eller någon han nyss träffat. Jag kände direkt att jag kunde vara 100 % mig själv med honom, vilket aldirg hänt vare sig tidigare eller senare. Det kändes bara rätt från start. Han var min första ritkiga kyss, min första pojkvän och min första kärlek. Och jag älskar honom mer än någonsin.

Nästa år har vi varit ett par i tio år och har bestämt oss för att gifta oss. Vi har valt att hålla det enkelt för att kunna ha alla våra nära och kära med och den 2 september 2017 blir vi man och fru inför dem. Det känns ritkigt bra, att fira de där tio åren med att lova varandra att vi är för evigt och att vi lika länge kommer älska varandra. Jag är så lycklig över att det blev vi.

Jag och min fästman träffades 2004, han var 16 och jag 15 år. Via gemensamma vänner och på en fest blev det fastställt, han blev min första riktiga pojkvän! Under en lång tid var det trassligt. Vi ställde oss frågor som ”Vem är jag? Vad vill jag?” och fick stundtals panik över att vi hittat den stora kärleken alldeles för tidigt i livet. Trots detta har vi alltid funnit vägen tillbaka till varandra och inte kunnat hålla oss borta.

8 augusti i somras friade han till mig efter en sommar full av sjukdomar och en del tuffa dödsbesked ibland nära. Hela hösten har jag åkt in och ut från sjukhus och operationer och han har varit mer än tillräckligt stöd för mig. Med respekt och kärlek för varandra är vi idag starkare än någonsin och jag kan inte tänka mig livet utan honom. Världens bästa man och själsfrände! Längtar ihjäl mig till 1 september, vår bröllopsdag! Med förhoppning om att få bära en helt galet vacker Ida Sjöstedt kreation!! Drömmen!

Hej!
Jag och min sambo träffades i 2012, blev snabbt vi med stort V. Vi visste. Att det var vi och att vi ville bo, leva och skaffa barn ihop. Sagt och gjort. 8 månader gravid friade han, den 5 oktober 2013. Jag hade varit i badrummet och tagit ut mina linser. Stod i pyjamas med min jättemage. Hade inte anat något men behövde aldrig fundera på svaret. Sen kom vår lilla flicka, och sedan en till. Nu är vi på andra sidan barn och graviditeter, och ska äntligen sätta våra bröllopsplaner i verket. Fyra år efter frieriet, den 5 oktober 2017, med två barn, en massa kärlek och starka band, ska vi gifta oss. Göra high five och säga bra jobbat för åren som varit och att vi vill hänga ihop framöver. Idag, imorgon och för alltid. Jag längtar. Klänningen och ringen är fantastiska! Jag håller tummar för mig och alla andra blivande brudar. Hurra för bröllop och kärleken!
Kramar Sara

Jag och min fästman träffades i juni 2015. Det var runt midsommar och sommaren hade precis tagit fart och var sådär ljusgrön och pirrig som somrar alltid är när man är ung. Jag var 25 och hade precis flyttat till Stockholm på ett tremånaderskontrakt för att jobba under sommaren medan jag var ledig från universitetet. I slutet av augusti skulle jag flytta tillbaka till Uppsala och läsa min sista termin på juristprogrammet. Jag minns hur exalterade jag och mina tjejkompisar var – vi hade alla fått jobb i Stockholm och jag hade en lägenhet där vi kunde bo. Vi var singlar som älskade att gå ut och dansa och nu låg hela sommarstockholm äntligen för våra fötter. Vi var så förväntansfulla.

Jag trivdes väldigt bra som singel och höll alla relationer på avstånd även om jag dejtade en del, mest som ett spännande tidsfördriv. När en kompis som jag lärt känna genom att vi båda dansar salsa i Uppsala frågade mig en dag om jag kunde tänka mig att gå på en blinddejt med hans bästa barndomskompis var jag därför skeptisk. Att dejta en väns vän när man inte har några intentioner att få det att hålla kändes dumt. Men kompisen gav sig inte, han var övertygad om att gick vi bara på en enda dejt så skulle vi bli kära i varandra. Sagt och gjort, vi bokade in en dejt.

Vi sågs i Alvik en strålande sommardag. Jag var bakis och ångrade mig flera gånger på vägen till dejten. När jag kom dit stod han där och väntade på mig, lång, blond och vältränad. Vi tog en promenad till ett fik på en klippa intill vattnet och han berättade att han var lite nervös. Efter det flöt samtalet på på ett helt naturligt sätt. Vi pratade, skrattade och hade det helt enkelt himla trevligt. Efter dejten tänkte jag att det här faktiskt skulle kunna vara min framtida man.

Dejt två var magisk. Jag skulle hjälpa honom shoppa inför ett bröllop men jag blev fast på jobbet och kom två timmar för sent till träffen och alla butiker hade stängt. Vi gick och åt middag på en restaurang i stan istället och jag kommer alltid att minnas den kvällen. Det var som att alla andra människor upphörde att existera och det bara fanns vi två i hela restaurangen. Det var mycket folk på stället och säkert högljudd men jag minns bara oss två, vårt samtal och sättet som vi såg på varandra. Efter middagen tog vi tunnelbanan tillsammans åt mitt håll. Det var mycket folk så vi fick stå. Jag hade höga klackar och i en inbromsning måste jag ta tag i hans överarm för att stå kvar, och det går som en elektrisk stöt genom hela min kropp när vi rör varandra. Jag blir helt pirrig. Han följer mig hem, för tydligen har han parkerat bilen i närheten för att kunna göra just det. När vi säger hejdå utanför min port säger han “Vänta, det är en sak jag måste göra”, och så kysser han mig. Vi har pratat om den efteråt, den första kyssen. Hur den kändes som på film, när kameran zoomar ut och börjar snurra runt paret som kysser varandra. Precis så var det.

Sedan dess har vi hängt ihop och jag har aldrig varit såhär kär i någon. Jag flyttade aldrig riktigt tillbaka till Uppsala utan pendlade från hans lägenhet i Stockholm min sista termin. Efter fyra månader ihop köpte vi en lägenhet tillsammans som vi snart bott i ett år nu. I somras friade han till mig och vi gifter oss den 12 augusti 2017. Bröllopet ska vi ha i Dalarna där jag kommer ifrån. Vi har bokat det mesta redan men jag har så svårt att hitta en klänning som jag gillar. Jag har provat på alla bröllopsbutiker i Stockholm men utan framgång. Den här vinsten skulle lätta min ångest över klänningsjakten en hel del :)

Jag och min blivande man Pavel träffades sommaren 2012, vi sågs två kvällar innan han skulle åka till Kanada och hälsa på sin familj i sju (!) veckor. Under hans veckor i Kanda pratade vi oavbrutet och föll för varandra ordentligt. På grund av tidsskillanden så var det svårt att prata ordentligt men han satt uppe på nätterna för att vänta på att jag skulle vakna så att han kunde ringa god morgon och “följa” mig till jobbet varje dag. Det hela slutade med att längtan tog över och han bokade om sin biljett och åkte hem efter bara fem veckor. Efter det har det helt enkelt varit vi två.

Under våren 2016 gick hans mor bort, min farfar dog två veckor senare och ytterligare en vecka efter det fick min far och min faster cancerbesked. Livet slog oss ganska hårt och vi insåg att vi behöver njuta varje sekund som vi har tillsammans. Trots Pavels flygrädsla så åkte vi på semester till Grekland för att göra just det, njuta. I solnedgången på blakongen gick han ner på knä och friade. Han visste att min stora dröm är att ha min pappa som följer mig fram på mitt bröllop och lämnar över mig. Tårögd så svarade jag självklart ja på hans frieri och vi gifter oss i vår 2017, med turen på vår sida så kommer min pappa vara där och hålla min hand.

Efter ett tufft 2016 så ser vi fram emot ett 2017 med kärlek och lycka och hoppas på ett bra år men en nystart för oss alla. Att få gå fram i en vacker klänning och med en vacker ring skulle sätta det lilla extra på vår stora dag.

Både jag och Pavel önskar dig och din blivande man all lycka i framtiden.

Många kramar, Susanne & Pavel <3
[email protected]

Hello :) my fiance just engaged me one week ago and im sooo happy that in the new year we will start planning weeding and ill become his wife :D we met one and half year ago and since i talked with him first time i had this feeling like this is it, he is the one. We met on a party in one summer night, I came out with friends to get rest and relax becouse it was exams time and i felt like i got suck of all this life around me. Then i met him or first his friend who started talking with me but when i got to know him we were just talking hours with each other and met the next day on the lake. We spend together all day till the sunset. Right now i feel with him like the first day we met or even better. He is my real soulmate. We live together for a half year now and i cant imagine my life without him :) Now I just wish to have a weeding that i dream about and to have a happy family in the future. Thats what i wish for you too Kenza and for every girl planning her weeding right now :)
Xxx

It would be a dream come true to win this competition, we just got engaged on christmas eve and I simply couldn’t be happier. We met in the beginning of 2014 in Bergen, Norway. I studied and he worked there. The first time we “spoke” were through Tinder – it was a match there as well as in real life. When summer came I graduaded and it was time for me to move back to Oslo. I got accepted in to a school in Sydney, Australia, and things got kind of complicated/on hold. Eighter he had to come with me or we had to remain just friends.. I was so happy when he eventually chose the first option. By taking that desicion he chose me <3 Both of us moved to Sydney and lived there together, and now we live in a small apartment here in Oslo and is about to get married, in a year or so! The fun starts now, with all the planning and arranging. To win this competition would be a lot of help :)

Vilken fantastisk giveaway!
Jag och min underbara sambo träffades för 3 år sedan på en nattklubb (inte så romantiskt) men vi föll för varandra på en gång och har hängt ihop varje dag sedan dess :) Han är världens bästa kille som gör allt för mig och får mig att må så bra. Vi båda vill gifta oss så snart som möjligt, vi hade börjat spara ihop pengar till bröllop men jag blev oplanerat gravid och ska föda om 3 veckor så vi har fått skjuta på det då alla pengar vi sparat går till barnet i första hand :) det hade varit helt otroligt att få bära en klänning från Ida Sjöstedt och en vacker ring!
All lycka till dig och Aleks. kram <3

Hi Kenza,
I was waiting for the last part od this bigaway because deep down I knew that it will be all about pretty dress ;) This year was also amazing for me. My boyfriend in front of our mothers asked me if I wanna be his wife :) I was really suprised because it was a normal day, we just invite our mothers for dinner, he prepare a delicious meal nad after that when I was going to eat a cake and then do nothing and lay on the couch he start his proposal. It was really sweet:) Me and my fiance know each other since we were kids. We were at the same school ( in gymmasium in Poland). I was 15 years old when I meet him, he was 16.
He was very popular in our school, lots of girl was ‘in love’ with him and I was like ‘come on he is not that handsome and not even nice’. So I think I was the only girl who don’t pay attention to him. Especially because he was the type of ‘bad boy’ and I was a shy girl. Everything changed after school sport competition. He was of course good in every sport, I was training basketball. He start a conversation with me and suprisely for me he was really nice guy. So we start talking, texting (of course I didn’t give him a number but he get it anyway) and I start to really like this guy. When we kiss for a first time I was So nervous that I fall down at my ass during kissing. I was So ashamed, now I think it was kind of sweet;) So he is my first boyfriend, the first guy I kissed, everything is first with him. We are together for 12 years now and I don’t imagine live without him. He is So sweet and carrying I feel So safe and complete when I’m with him. He is the love of my life and I can’t wait to marry him;)
We are planning our weeding on 2018 and I want to look like a princess when I will be going to marry my best friend :)
I wish you and Aleks an amazing weeding and life full of happiness ;) I read your blog everyday and it always give me a motivation. When I think of you I Have smile on my face ;) I cant wait to see your weeding day, probably you will give me a lot of inspiratons.
Kisses and huges for you !! ;)))
Paulina

Åh drömtävlingen!!!
Min sambo “L” friade på julafton-15, samma år som vår son föddes. Vi ska gifta oss nu 19/8-17 i en kyrka i en liten by där min sambo är uppväxt. Vi kommer då ha varit tillsammans i tio år!

Vi träffades ganska mycket av en slump där jag skulle skjutsa ner en gammal killkompis på lagfest och L spelade i samma lag och följde med i bilen. Det var ingen lång sträcka men något hände med mig och jag kände att det är en sånhär kille jag vill ha. När vi kom fram till festen så hade L, “glömt” sin plånbok hemma så min barndomsvän hoppade ur och jag skjutsade hem L igen för att hämta den. Vi pratade och pratade som att vi alltid känt varandra och jag var helt blown away av kemin jag kände. Jag släppte efter en lång pratstund av honom på festen och har sedan dess pratats vid varenda dag.

Står nu inför valet att välja klänning och allt annat som hör till. Skulle såååå gärna vilja vinna!!!

Det hela började en varm sommardag i vårt hemland Kosovo, där vi satte ögonen på varandra för första gången. En sommarromans tänkte jag, men inte visste jag, att 6år senare skulle jag befinna mig i fantastiska staden Paris, där mitt livs kärlek skulle fria framför Eiffeltornet.

Efter att vår semester var slut, åkte vi båda hem till Sverige och hördes inte av på några veckor. Jag minns att jag inte kunde sluta tänka på honom, så jag bestämde mig för att leta upp honom på bildagboken och vips där var han. En vänförfrågan, vad skadar det? Han acceptera och vi fortsatte prata och videochatta. På grund av olika omständigheter var vi tvungna att hålla förhållandet hemligt, vilket verkligen tärde på oss. Inte nog med det hade vi ett distansförhållande, vilket inte gjorde det hela lättare då vi inte kunde träffas så ofta, och när vi väll träffades var det enbart i några timmar innan han eller jag var tvungen att ta tåget hem igen. Men vi gjorde det bästa av situationen, när vi var med varandra var det som att tiden bara stod stilla. Trots alla motgångar vi genomgick, visade vi att kärleken övervinner allt.

Vi bokade biljetter till Paris för att fira vår 6års dag, jag har alltid velat åka till Frankrike, och framför allt Paris. Drömstaden för mig. Många av mina vänner kunde säga saker som ”men gud tänk om han friar”. Så vet du vad jag gör? Kollar igen hans resväska lite snabbt, självklart de dummaste en människa kan göra. Men jag har turen att ha en fästman som är så mycket smartare än mig, som gömmer ringen i kassaskåpet som fanns i hotellrummet.
9/8-2015 (vår 6års dag) beger vi oss ut och upptäcker vackra Paris, där vi självklart vill ha en bild framför Eiffeltornet. Han ber en turist ta en bild. Just då, när bilden ska tas, viskar han i mitt öra, ”Jag älskar dig mer än allt Gime” och går ner på knä. Här är vi idag, 7år senare och planerar ett bröllop. Jag skulle fylla 16 när vi träffades, idag är jag 22.

When I look at him, I see the rest of my life in front of my eyes.

Tänk att veta att bröllopsklänningen redan är klar, och inte vilken klänning som helst, utan en som är designad av legenden själv!!

Jag och min flickvän träffades på vårt jobb i somras. Jag var då hetro och hade aldrig vart kär i en tjej. Men det var något speciellt med Saga. Hon gjorde mig extremt lycklig. Vi umgicks nästan varje dag från det att hon började jobba hos oss. Vi trivdes extremt bra i varandras sällskap och vart väldigt lugna tillsammans. En kväll frågade jag var vi var och hon sa “lyckliga”. Jag kände något jag aldrig känt för någon förut, jag var väldigt kär i henne. Hon var kär i mig också. Jag frågade samma kväll om vi var tillsammans och hon sa ja.
Efter det så utvecklades allt väldigt fort. Jag flyttade hem till henne redan efter två månader och den 23/12 så förlovade vi oss.
Båda hade omedvetet tänkt fria till varann samma kväll. Saga hann före med ca 3 timmar.
Så nu är vi nyförlovade och extremt lyckliga. Vi ska gifta oss till sommaren. :)

Herregud för en giveaway, och vilka fantastiska historier (blev sittande och läsa många av de, crybaby här nu haha!) som folk har delat med sig! Men jag tänkte att jag skulle hänga på the lovetrain :)
Jag och min sambo (även my babydaddy till våran son på 5år och till våran flicka som kommer i maj) möttes för 6,5 år sen på Oslo centralstation (jag jobbade på Narvesen och han jobbade som väktare på centralstationen). Jag hade precis haffat en tjuv och tryckte på alarmet så att väktarna kom och tog hand om situationen. Men så kommer HAN in, och från ingenstans så säger han “Er du fortsatt kvar på jobb?”. Jag blev helt stum, jag visste inte vem denna vackra människa var, till slut fick jag bara ut ett svagt “jaa”. hahaha, herregud… det låter jättetöntigt när jag skriver det, men jag kommer ihåg det så väl och det var så fint – nu som då.
Våran “resa” har varit… inte den lättaste (när man blev gravid väldigt fort och vi beslöt oss för att behålla barnet även att vi precis hade blivit ihop) för att vi är så olika (som dag och natt), men tillsammans är vi oslagbara.

Vi tog en weekend i London i 2013 tillsammans med ett vänpar av oss. Jag visade de runt lite då jag hade varit i London förut, vi shoppade, gick på musikal och gick på zoo. Hade ett fullspäckat schema helt enkelt haha.
Den förmiddagen som vi var på zoo, så var vi där i några timmar (älskar djur, speciellt pingviner <3). Vi hade gått igenom hela parken och i slutet av parken så var det ett stort område med pingviner, jag stod och var helt tårögd och känner att någon knackar på min axel och jag ba neej inte nuu! haha! Men så hör jag att det är min kära som bara: "babe… ööhm… jeg har vært forelsket i deg siden første gang jeg så deg og… oog.. og jeg elsker deg" så går han ner på knä. Han satt där och babblade ett tag men det kommer jag inte ihåg någonting utav, vet bara att jag fick ut ett större "JA" än den allra första gången han ställde mig en fråga.

Vi skulle egentligen gifta oss 04.08.17 , men de ställena som vi har tittat på är fullbokade. Men iom att jag är preggo nu också så känner jag heller inte puls på att hitta en klänning när jag är huge, men efter graviditeten så är det för kort tid tills datumet är. Så vi har nu beslutat att skuta upp det till 04.08.18 (vi blev nämligen tillsammans den 04.08.10, så därför vill jag ha det datumet :) ), så ska åka ner till Göteborg nu i januari och titta på en lokal vi bägge tycker om.
Och med liten budget (jag är lärling -t.om 2020- med en lön på 65kr/t, woohoo) så hade det varit helt amazeballs att vinna denna giveaway´en.

Så nu håller jag tummarna för att jag kan vara lika lyckligt lottad här som jag har varit med min kärlek <3

& jag önskar dig och aleks all lycka i framtiden :) <3!

Underbar tävling. ❤️ Jag träffade min blivande man med ödets hjälp. Var på en fest och en annan kille ville dansa hela tiden med mej, jag var måttligt intresserad. Vände mej då om och slängde mej runt halsen på honom som skulle bli mannen i mitt liv. Men levde då i en annan relation full med svek så det tog ett tag innan det blev vi. Men vilket VI det blev sen, har aldrig upplevt så stark kärlek, så mycket passion och så mycket trygghet som jag gör med mig blivande man. Att jag nu efter ett magiskt frieri ska få bli hans fru är så stort. Love Maria

Hello Kenza,
I prefer to say that I am a French girl, so I am not very good at translation. I hope you understand my phrases lol
I am delighted to share the meeting with my fiancé. He has been my neighbor for over 10 years.
Then my family and I moved. 5 years later, we found ourselves in a hyper romantic place, a labyrinth: IKEA !! Haha.
Since then, we are inseparable.
I had my request at Valentine’s Day.
Wearing one of these wonderful dresses would be one of my biggest dreams, being the most beautiful just for a day.
I hope to be lucky in this game but in any case I am in love.

thank you for everything

Sarah
[email protected]

Ojoj? Jag jobbade som butikschef i en annan stad, till slut blev det för stressigt att pendla och jag hade inget liv under 1 år kändes det som. Men jädrar va kul det var på jobbet. Jag började sedan på Volvo. Där gick jag upplärning med en kille som lärde mig att just bygga bil. Men redan efter 2-3 dagar, efter att han lagt till mig överallt (facebook, instagram osv) kände jag att det var nåt som kändes i magen. Det var en svärm av fjärilar! Idag, nästan exakt 2 år senare bor vi tillsammans i en underbar lägenhet. Idag sitter jag och planerar vårt bröllop som sker den 5/8-2017. Och jag känner fortfarande av dessa underbara fjärilar. Idag har jag ett underbart liv med min älskade Niclas<3

Hello, the story between me and my fiance goes back to 10 years ago we were a couple singe 2006 and then in 2010 we ended our relationship due to distance and studies etc … We stayed friends after that we kept in touch but we meet again in January 2016 and it was like we never broke up. We manage to come back again together convinced that we are destined to be together no matter what we do not to. We spent a year full of joy of love our relation was stronger than it ever has been. He organized a trip for us in this month to Paris where he suprised me with the most romantic proposal in Disney in
Front of the princess castle because he knows how much I love Disney. I said yes of course no we are bounded together forever. And I can’t wait for ou wedding to take place. Winning this dress will be a great honor a big privilege and it will complete my joy about all what happened this year !!! It was a crazy year and I am sure it is just the beginning of many crazy years full of happiness and joy and love to come.

Hej Kenza, grattis till det kommande bröllopet mellan dig och Aleks! :)

Jag och min blivande fästman Jakob träffades för länge sedan när vi båda gick i årskurs tre på lågstadiet och började gå på scouterna. Då var vi endast vänner och som vanligt var det mycket retandes mellan tjejerna och killarna (de var mest jobbiga med andra ord..). När vi sedan började i samma klass årskurs 4-6 så började vi umgås i samma gäng som umgicks mer och mer under hela mellanstadiet och högstadiet. Under denna tiden var det även många killar som kom och gick för min del och tjejer som kom och gick för hans del, men absolut ingenting som klickade mellan oss. Han var förövrigt förälskad i min bästa kompis och jag i hans.

Däremot sommaren mellan åttan och nian (2007) så började det bli mer och mer man av honom (och inte en liten jobbig skitunge som tidigare) och när vi sågs på sommaren så pirrade det faktiskt till lite från min sida. Jag märkte att han började flörta mer och mer med mig och en sensommar när vi tältade hos en av våra kompisar så tog han första steget (4 Augusti 2007).

Nu – sisådär 9 år senare har vi hunnit med resor till olika hörn i världen, tågluffat och mycket annat roligt och jag har längtat efter dethär så länge! Självklart har inte allting vart en dans på rosor och jag fick ta upp frågan om förlovning ganska många gånger då jag alltid har velat gifta mig med honom och har planerat allting i mitt huvud så många gånger.

Den 4 Augusti var alltså vår årsdag och han erbjöd sig att planera allting. Då vi båda jobbade på just det datumet så sa han att planerna var för helgen istället, och när dagen kom så sa han åt mig att packa en väska med en baddräkt, men inget ombyte – inget smink, bara en handduk och tanken var att vi båda skulle bada (fick inte riktigt ihop det). Jag tänkte att vi skulle cykla till stan för att sedan ta tåget till något spahotell där vi skulle vara under helgen, men han ville att vi skulle cykla åt helt andra hållet?! Efter en stunds cyklande så säger han “Som en slump så kommer vi cykla förbi stället där vi kysstes första gången” och jag tänkte att åh, det var ju fint tänkt – eftersom vi firar årsdag, men det finns väl ingen sjö där? När vi kommer fram till platsen så säger han “Nu när vi är på denna platsen så kan jag ju faktiskt ge dig en liten årsdags present”. Eftersom jag var taggad på att bada så ville jag hellre att vi skulle öppna presenten senare efter att vi har badat, men han vill prompt att jag skulle öppna presenten nu. Vi hoppar av cyklarna men jag hinner inte så mycket längre innan han börjar säga alla de fina orden man har längtat efter och även börjar gråta lite. Jag förstår fortfarande ingenting, men när han backar bakåt och går ner på knä så förstår jag så mycket mer (fortfarande chockad dock, haha). Inom de närmsta fem minuterna så hann jag säga ja, även ringa till min bästa vän, gråta lite till och även kläcka ur mig att jag vill ha henne som maid of honor!

Denna mannen är så underbar, trygg, genuin, smart, älskvärd, snygg, härlig och får mig verkligen att skratta. Jag längtar tills vi gifter oss nästa sommar/höst när vi även firar 10 år. Han vill att jag ska vara lycklig, vara trygg, lyckas i livet och gläds åt alla framgångar jag gör.

Jag har redan blivit en Bridezilla och bockat av många saker på min mentala brud-lista, men klänningen och ringen är två stora punkter som jag verkligen vill ska bli rätt! Därför hade det vart så roligt om jag vann och fick bära dehär underbara kreationerna.

Vi håller tummarna för att våra stora dagar blir som vi har drömt om och önskar er God Fortsättning!

Kram – Emma och Jakob <3

Det här måste vara meant to be! Jag och min sambo förlovade oss den 25/12 men har inte råd att köpa ringar än, och det skulle vara drömmen att vinna den här tävlingen!

Jag hade precis gått igenom ett uppslitande breakup med mitt ex, och kom till skolan dagen efter. Jag gick runt som i en dimma hela dagen, men ingen märkte att något var fel. Förutom han. Vi hade aldrig pratat tidigare (i en klass på 110 personer är det lätt hänt), men när han såg hur jag mådde kom han fram och gav mig en stor kram och frågade om jag ville prata. Vi satt i flera timmar och pratade om kärleken och livet – hur vet man att man har hittat rätt och hur vet man när det är dags att gå vidare.

Efter den dagen var vi oskiljaktiga. På en vecka blev vi bästa vänner, och att helt plötsligt hitta någon som jag kunde prata om allt med var något helt nytt för mig. Livet var fantastiskt, och jag kände att jag hade hittat hem. Att starten var en vänskap som blev till kärlek – och inte fågelkvitter och fjärilar i magen som på film – var något som var svårt att smälta i början. Men sedan vi väl hade kommit förbi det har vårt förhållande varit som inget annat. Det är svårt att beskriva det, men jag kände som att vi hoppade över hela osäkerhetsfasen och gick direkt in i den stabila, kärleksfulla och trygga fasen av ett förhållande.

Han får mig att, för första gången i mitt liv, känna att jag duger precis som jag är. Han har en tendens att när jag känner mig som fulast och äckligast (ni vet – dagar då man har risigt hår, oren hy och en sinnesstämning som matchar bra till det och bara vill gräva ner sig i några dagar) spontant säga att jag är vacker. Jag går inte längre hem och gråter ut min stress och självkritik, utan kan istället berätta allt för min soul mate här hemma som varje gång lyssnar och tröstar.

Vi har varit tillsammans i snart tre år. När julen kom firade vi julafton hos min släkt – och hade en underbar dag (trots min stora motvilja mot stora släkt-event)! På natten mot juldagen åkte vi till hans släkt, och det var då det hände. Han åkte in på en skogsväg och vi klev ut ur bilen. Det var stjärnklart, och han vet att jag älskar att se upp mot himlen och känna igen stjärnbilder. Då gick han ner på knä och frågade om jag ville gifta mig med honom. Det var den mest fantastiska stund jag har varit med om, och jag sa ja av hela mitt hjärta.

Som student utan några större besparingar lever man knapert. Vi har inte haft råd att köpa ringar än, och vill därför vänta med att berätta för andra än den närmaste familjen. Därför vore det drömmen att vinna den här tävligen (och om mitt namn i så fall kan anonymiseras tills vi har berättat för alla om vår stora nyhet)!

Hej Kenza. Vilken fantastisk drömtävling du har ordnat !
Jag och min fästman Dennis träffades för cirka 7 år sen när jag endast var 16 år gammal och han 17.
Jag hade blivit mobbad av en tjej som spred rykten och kallade mig för massa hemska saker under i princip hela högstadietiden. Sen skulle jag börja på gymnasiet och väl där så insåg jag att hon också hade börjat på den skolan. Vid den tiden hade jag inte fått min nuvarande diagnos och medicinerades därför inte och svimmade därför väldigt ofta. Det fina med den historien är att allt det fick mig att träffa Dennis. En dag så svimmade jag i skolan och andra elever o lärare hjälpte mig att ligga på soffan tills ambulansen kom. Efter att jag blivit hämtad så satte sig Dennis och hans gäng i soffan och den här mobbaren säger något i stil med “ska ni sitta här där h*ran har legat”. Dennis, som spanat på mig i veckor såg då sin chans att få reda på vem jag var så han frågade efter namnet och kontaktade mig via facebook. Så tack vare min största rival och min tråkiga sjukdom så träffade jag mannen i mitt liv och det är det bästa som hänt mig. Alla saker i livet leder en till det bättre.
Under dessa 7 år har vi gått i samma skola,sedan bott i varsina städer och haft distansförhållande, flyttat tillbaka till samma stad, rest runt och backpackat tillsammans i Thailand i 2 månader o utöver det varit på 5 andra resor tillsammans innan vi flyttat ihop.
Sen har vi då kommit fram till det stora frieriet:
Jag och min syster åkte på en resa till grekland och vart borta 1 vecka. När jag sen kom hem så sov jag och Dennis över hemma hos mina föräldrar och eftersom vi kom hem 2 på natten från arlanda så var jag väldigt trött och ville sova hela dagen. Dennis väcker mig då kl 7 på morgonen och ber mig sätta på kläder som han tagit med hemifrån oss. Jag förstår ingenting men jag gör mig i ordning och sen kör pappa oss till tåget och vi kliver på och åker till stockholm. När vi kommer fram så får jag en karta med olika okända stopp som vi ska göra. Det första stoppet är på ett spa där vi har en privat avdelning med jacuzzi och skålar med champagne. Nästa stopp var en vinprovning i en jättemysig källare i gamla stan. Efter det blev det lunchstopp innan vi åkte tåget tillbaka hem. Pappa hämtade oss vid tåget igen och körde oss hem till våran lägenhet där Dennis bara skulle springa upp och hämta något. Jag och pappa väntar i bilen men sen kommer Dennis ner och ber mig följa med honom in. Jag går med händerna för ögonen hela vägen in i lägenheten till soffan och sen får jag öppna ögonen. Runt om mig är det röda rosor överallt, stora röda ballonger i form av hjärtan i hela vardagsrummet och champagne på bordet. På tvn startar en 20 minuter lång video där Dennis berättar vad han älskar med mig och hans finaste minnen med mig. I videon fanns de små klipp där han varit hemma hos alla i min släkt och frågat om lov att få fria till mig och alla sa självklart ja, för när videon var slut så tog han fram ringen och gick ner på knä och jag grät så mycket att jag knappt fick fram ett JA. Efter det så skålade vi o grät av lycka tillsammans innan vi gick ut och åt en rejäl lyxmiddag. Under frieriet hade han även filmat i smyg så vi har en väldigt fin video att visa på bröllopet.
Tanken är att vi ska gifta oss i slutet på sommaren 2017 eller våren 2018 och drömmen vore att få göra det i en klänning av Ida Sjöstedt. Jag vet redan hur min drömring ska se ut men har inte hittat någon så att få designa en sån ring vore det bästa som kan ske.
Tänk att min största rival har gett mig möjligheten att få ett liv med så mycket kärlek. Allt sker av en anledning. Tack.
Vem som en vinner denna tävling förtjänar det, för det är kärlekens finaste dag och i en sån vacker klänning kommer inte ett öga vara torrt.
Jag håller tummarna att jag vinner <3

Jag och min blivande har känt varandra i många år, varit ett par i åtta år och varit förlovade sen 5 februari.

Vi lärde känna varandra när vi gick i högstadiet, och var tillochmed tillsammans en kort period. På gymnasiet träffades vi igen och har sen dess varit ett par.

Rikard friade till mig under en väldigt tung period i mitt liv. Dels så var jag höggravid (vilket är underbart) men jag hade en svårgraviditet. Under min graviditet så fick vi även veta att min mormor som stod mig väldigt nära hade cancer. Under mitt sista samtal med min mormor berättade jag faktiskt för henne att vi hade förlovat oss. Vi förlovande oss 5 februari, några dagar senare blev min mormor okontaktbar och 11 februari somnade hon in med alla barn och barnbarn vid sin sida. 26 mars föddes vår fantastiska son.

Den 22 juli 2017 ska jag och min sambo gifta oss, i samma kyrka som min mormor och morfar gifte sig i och där mormor nu vilar och festen ska vi ha i den folkpark som mormor och morfar träffades ❤

Ett hej från mig med ☺

Som vanligt när jag stöter på tävlingar som dessa tänker jag: ”det är ingen idé, det är så många som tävlar så det är meningslöst”. Men med denna tävling kan jag faktiskt inte motivera mig själv att låta bli, jag måste försöka för det här är ju drömmigt som attan!

Jag och min sambo är i skrivande stund i full gång med bröllopsplanering till sommaren, augusti blir det. Nuvarande steg i bröllopsplaneringen är just klänning och ring passande nog. Och attans så svårt det är, man känner sig så vacker i de flesta brudklänningar samtidigt som beslutsångesten är enorm, man vill ju hitta den rätta. Jag har vid flertalet tillfällen drömt om och sneglat på brudklänningar av både Ida Sjöstedt och Elin Lanto men känt att de ligger utanför min budget och därför fått avstå. Men kanske är det därför som jag ännu inte hittat den rätta brudklänningen, för att drömmen ligger någon annanstans?

Nu till vår kärlekshistoria: Jag och min sambo Tommy började på en lite krokigare väg för 4 år sedan och det var flera delar som hade kunnat gå fel och gjort att det inte blev vi (inte så dramatiskt som det låter, utan snarare ganska mysiga öden). Efter att alltid ha uttryckt att: ”på krogen kan man ju inte träffa någon”, så dök han upp där på en nattklubb i Norrköping på min födelsedag. Han kom fram och försökte ivrigt på bjuda mig på en drink men jag sa nej utefter min gyllene, och något överdrivet envisa, regel att aldrig ta emot bjudna drinkar på krogen. Efter att hans smilegrop till slut gjorde att jag inte kunde motstå så gick vi till slut och satte oss och pratade, han med sin köpta drink, och jag med min ;). Vi hade en fantastiskt trevlig stund men efter ett tag sa jag hej då och gick och letade efter min kompis. Han tog mig nummer. Jag hade redan där bestämt mig för att inte svara.

Senare den natten fick jag ett sms där han ville bjuda mig på en fika veckan därpå. Jag svarade inte, jag hade inte tid att träffa någon tyckte jag. Tre dagar senare trillar det in ytterligare ett sms där han på ett trevligt, inte efterhängset sätt, gör ett nytt försök med förhoppningen att jag inte fått det föregående. Jag bestämmer mig för att en fika ändå inte kan vara så farligt och tackar ja. Men kvällen innan den bestämda fikan säger jag till min bästa kompis att: ”Nej varför ska jag gå på en fika jag inte har lust med, jag lämnar återbud”. Men min bästa kompis stod på sig och tyckte att en fika kan jag ju ändå ge honom. Och detta är jag henne evigt tacksam för, för fikan varade i 4 timmar och gjorde mig helt tagen, jag var fast. Efter 4 timmar med honom visste jag att ingen annan kunde ta hans plats, han var min. Så här var det inte kärlek vid första ögonkastet inte, utan vid andra ögonkastet!

I efter hand har vi också pratat om hur konstigt det är att vi faktiskt träffades där på krogen för han hade inte velat gå ut den kvällen, han gick ut efter påtryckningar av en vän. Likaså var det för mig, jag var inte så sugen på krogen. Kanske hade vi träffats ändå senare i livet, eller så hade våra liv sett helt annorlunda ut där vi inte varit en del av varandras liv. Men tack vare den där utgången på en nattklubb i Norrköping så lever jag i dag med den som gör mig till den bästa versionen av mig själv och jag längtar ihjäl mig efter att få säga JA till honom om 8 månader, förhoppningsvis i en drömlik bröllopsklänning och med en vigselring som är precis så som jag har önskat i mitt huvud (för jag har en otroligt klar bild, har bara inte hittat någon som uppfyller kraven än)! Tack för möjligheten att få tävla om detta!

Hej Kenza! :D <3
Jag vill väldigt gärna vinna klänningen och ringen! Jag är en heltidsstuderande tjej på universitetet sedan 4 år tillbaka. Som du förstår är det inte så lätt att få ihop ekonomin och jag vet nu att jag vill bli gammal med min kille. Flyttade ihop med honom i april i år (2016) och vi har varit tillsammans sedan jag var 16. Blir alltså 7 år tillsammans nästa år :D Det var inte lätt att få ihop det under tonåren, med alla hormoner och kompisar som påverkade. Ingen trodde liksom på att det skulle hålla. Det har inte heller varit lätt då jag har haft svårt att förstå att jag förtjänar en sån fin kille. Min pappa bryr sig inte om mig och det har satt spår, men jag tror gott om framtiden! Vi har pratat om att gifta oss när vi studerat klart, med det är några år dit. Om jag vinner denna give away skulle jag vara så tacksam och det skulle verkligen ge en skjuts på vägen. Ett bidrag som min mamma skulle säga. Ha det så bra! Kram Malin <3

Jag och min kille träffades för första gången när jag var 14 alltså 13 år sen. Vi var tsm ungefär 1,5 år innan de tog slut. Inte för att vi inte älskade varandra utan av andra anledningar. När jag sen var 17 år träffades vi igen på en fest och första november 06 blev vi tsm igen och nu varit tsm i 10 år och har tre fantastiska barn. Vi hade sagt att vi skulle gifta oss i år då vi firra 10 år men pga mycket som hänt ekonomiskt m.m så har vi inte råd även om det är våran största dröm. Så håller tummarna för att det ska vända och det blir våran tur.

Herregud vilken underbar tävling, hade inte kunnat passat bättre då vi just nu står i bröllopsplanering inför ett september bröllop nästa år.

Jag och min blivande man träffades sommaren för 4,5 år sedan. Historien i sig om hur vi träffades är väl inte den mest romantiska.. ute på en natt klubb i Malmö. Vilket jag alltid tänkt att ute kommer jag aldrig träffa någon, men det är väl som dom säger, där man inte letar händer det.

Hur min fantastiska fästman friade är desto mer romantiskt. I september åkte vi på en vandringsresa till Norge och skulle vandra upp till trolltunga. Detta var en vandring som var otroligt fysiskt tuff och vi tältade på vägen under natten, en resa som verkligen utmanade mig på flera sätt då jag tidigare inte gjort något liknande. Men naturen och omgivningen var helt fantastisk och att få göra det med den jag älskar var underbart. Men den största belöningen fick jag uppleva uppe på toppen, när det blev vår tur att gå upp på tungan. När jag är ute vänder jag mig om och ser hur han går ner på knä och frågar om jag vill gift mig med honom. Jag blev så chockad, men världens lyckligaste! Behöver jag ens säga att vandringen neråt flög jag på moln? :)

Nu är vi i full fart med planeringen, och herregud vad svårt det är med en del saker som klänning och ring. Men så makalöst vackra kreationer du tävlar ut, helt perfekta!

Önskar er verkligen en God fortsättning och Gott Nytt År!

Många Kramar,
Caroline

För 8 år sedan träffade jag mannen i mitt liv. I en trappa på det enda stället i byn stod han där och sa mitt namn. En norrlänning som flyttat 134 mil för sitt yrke. På vår första dejt lärde han mig att knäcka en pepparkaka och när den gick i tre bitar fick man önska sig något. Förhoppningsvis önskade vi oss samma sak för nu, 8 år senare är vi i full gång med att få klart allt till bröllopet.

Vi har bott i de flesta städer, även utanför Sveriges gränser, tack vare hans yrke och jag har fått uppleva så mycket fantastiskt! För snart 2 år sedan gick han ner på knä i solnedgången, på en brygga ute i havet och sa att jag var den vackraste han någonsin träffat och frågade om jag ville spendera resten av livet med honom. Allt var så fint och självklart sa jag JA!

Home is where the heart is.
Det är mitt mest använda citat sedan jag träffade mannen i mitt liv. Det spelar ingen roll hur ofta klubba och puck får oss att flytta för så länge vi är tillsammans så är vi hemma.

Klänningen och ringen är så fantastiskt vackra och nu håller jag tummarna att de gör vårt vackra bröllop lite extra vackert! =)

Jag och min blivande man K , träffades när jag var 17 och han 19. Vid det tillfället hade jag en annan pojkvän (dåligt förhållande) och gick då på en fest utan att min dåvarande pojkvän visste om det.
På denna fest dök K upp och vi hälsade hastigt bara. En månad senare pratade han med min vän i telefon och han frågade vem hon var med och hon sa då att hon vad med mig. Han bad henne hälsa att han skulle skriva till mig på msn, vilket han sedan gjorde.
Jag blev stört kär lämnade min dåvarande pojkvän och blev tillsammans med K.
Idag är jag 23 han 25 vi har vart tillsammans i snart 7år och gifter oss i augusti. Trots att vi vart tillsammans så länge blir jag mer kär för varje dag, inget förhållande är utan problem men vi har lyckats lösa det. Jag längtar tills vi äntligen gifter oss.

Jag och min sambo träffades när vi var 14 år och har idag hållit ihop i 12 år. Han är min bästa vän och min tryggaste punkt i världen. Och redan som 14 år sa vi att detta kommer att hålla för evigt. Vi tror lika starkt på det idag som då. Tillsammans har vi utvecklat två nya människor. Han har gjort mig mer säker på mig själv och jag har gått från att var väldigt blyg till att trivas i de flesta sociala tillfällen. Min sambo har fått lära sig vad trygghet är och jag har visat honom under alla år att så länge vi håller ihop så gör det mindre ont när världen runt omkring rasar. Idag är han den tryggaste människan en flickvän kan önska och jag kan se framför mig vilken extremt trygg pappa våra barn kommer att få. För 2 år sedan förlovade vi oss och det vore så kul att få gifta sig med några saker som är lite extra fina och som kan göra vår dag lite mer speciell.

Åh, vilken drömvinst!!! Den som vinner detta är så lyckligt lottad, Kenza! <3

Här kommer en kortare version av vår Askungensaga :

Jag och min fästman träffades på jobbet för snart 5 år sedan. Han var avdelningschef och jag en enkel städerska, haha. Jag skrubbade golv och han stod vid datorn. Vi sa hej och började småprata om helgplaner och sånt smått, sen fortsatte vi arbeta som vanligt igen.

Nu i efterhand har han berättat att han kikat in mig innan vi började småprata, och jag skäms lite över att knappt ha märkt att han jobbade där(vi jobbade olika tider oftast). Men det värmer att han var intresserad redan innan vi hade träffats på riktigt.

Jag tog mig sedan modet att skriva till honom på Facebook(jag vet, supermodigt, eller hur?!). Han pluggade samtidigt vid jobbet och behövde en paus från böckerna så vi gick på en promenad till vattnet. Kommer ihåg att jag tänkte vilken charmig kille han var, föll verkligen pladask för honom. Vid vattnet var det det klassiska "hon-fryser-stoppa-armen-över-henne" situationen, haha. Efter promenaden kom jag hem till min mamma och sa att “Han ska jag gifta mig med!”. Mamma skrattade, men efter det så har det varit vi två.

Vår historia känns verkligen som en Askungensaga. När jag träffade honom var jag en städerska som inte visste vad jag skulle göra med mitt liv. Med hans hjälp och stöttning studerar jag idag till att bli ingenjör inom medicin där jag hoppas kunna hjälpa djur i framtiden med teknik som jag utvecklar, han hjälpte mig hitta min passion i livet!

Jag hade aldrig kommit till den punkten jag är idag utan honom, och eftersom jag studerar och han just har börjat jobba så har vi inte haft råd med drömringen eller drömbröllopet ännu. Men jag längtar så mycket till den dagen <3

Hoppas att du gillade vår historia lika mycket som jag gör :)

Hej Kenza, vilken fantastisk möjlighet du erbjuder en tursam blivande brud!

Jag och min fästman har känt varandra i snart 10 år. Vi träffades genom hans bästa vän som då gick i min gymnasieklass. Det tog ett par år innan vi började umgås som vänner, sen tog det ca 2 månader innan den vänskapen utvecklades till mer och från januari 2010 har vi i princip varit oskiljbara.
När vi firade 5 år tillsammans ville vi göra något lite mer speciellt och åkte iväg på en weekend till Paris. Väl där, på morgonen av vår 5-årsdag, gick han ner på knä och friade.

Det har varit en väldigt intressant och stunddels jobbig resa att utvecklas från två 17-18 åringar till 24-25 åringar. Men jag är glad att vi fått chansen att tillsammans utveckla oss själva till våra idag vuxna jag. Vi har under årens gång kommit en bit men har fortfarande lite kvar. Nu ska vi snart fira vår 7:e årsdag.

Vi planerar för närvarande vårt bröllop men då båda är studenter är budgeten restriktiv, en vinst vore därför en helt fantastisk boost för att komma ett steg närmre vårt drömbröllop!
/Vivianne & Alvaro