OUR JOURNEY

Har följt din blogg och dina framgångar under längre tid! Blev berörd av ditt inlägg, och din modighet att dela med dig av er resa. Jag och min sambo har försökt i över ett år, jag fick höra att mitt amh prov var lägre vilket innebär en sämre äggledarreserv. Går nu under behandling, fungerar det inte så blir det IVF. Att få läsa om din resa gör mig starkare, jag har länge känt att jag velat ge upp för det gör så ont att gå igenom. Psykiskt tär det på en. TACK för att du väljer att dela med dig, så att vi andra som också kämpar för att ett mirakel skall ske känner hopp igen! ❤️ Älskade Kenza.

Åh, har grinat så mycket på jobbet!! Så glad för er skull och håller alla tummar jag kan för att det ska gå hela vägen.
Vi hade också svårt att bli gravida och gått igenom utredningar och behandlingar så vet delar av vad du gått igenom med allt hopp och förtvivlan.

I am so happy for you <3 and thank you for sharing your story. You mentioned that early on you felt like your periods were weird and you did not feel they were normal. What made you feel they were not normal? I am asking because I have been feeling the same way for a long time.

Så himla starkt av dig att prata om det här och så otroligt viktigt! Det är en bra påminnelse att inte fråga någon om framtida barn om denne inte självmant tagit upp det. Jag hoppas att du orkar lägga oron åt sidan så att du också har möjlighet att njuta av den här tiden. All kärlek! ❤️

Gud vad fint att du vågar dela med dig av det här Kenza! Stort grattis till dig och Aleks!!!!

Jag tillhör den skaran som haft lätt för att bli gravid, tagit två försök båda gångerna. Nu är jag i v 39 med barn nummer två. Men jag har varit sååå enormt tacksam för detta, för jag vet hur otroligt många det är som är ofrivilligt barnlösa och som får se på när nära o kära runt omkring får barn och blir gravida. Kan inte ens föreställa mig den känslan. Är så glad för eran skull, jag har följt dig sen allra första början så det är så kul att få följa er under detta med. Jättestort grattis, ni har en helt fantastisk tid framför er!

Jag såg ditt instagraminlägg när jag scrollade lite i flödet på jobbet. Insåg att jag måste kolla videon direkt. Vad händer? Jo jag börjar gråta på jobbet, sitter och låtsas att jag minsann bara fått något i ögat (snörvel). Följt din blogg till och från i många år, och jag är ingen bloggmänniska, vet knappt några bloggare (ointresserad egentligen). Men du är verkligen en förebild för många, inkl mig. Du är inte bara vacker, du är smart, intelligent, omtänksam, kärleksfull mot vänner och familj, driven, lite småknäpp emellanåt (positivt menat haha), har humor, är otroligt stark psykiskt TROTS alla motgångar du mött längs vägen. Verkligen wow.
Jag är så glad för er skull att det lyckades till slut. Ert barn kommer bli överröst med kärlek och jag önskar er all lycka och kärlek framöver. Mvh, en som också har en skitsköldkörtel :D Om du någon gång kommer till Budapest (supervacker stad om du inte varit här), är du välkommen på en yogaklass hos mig :)

Gongratulations and Thank you SO much for talking about this. I’m so sorry you are going through something this hard. I had a feeling it was about this and felt sick to my stomach everytime I saw a comment about you being pregnant.
I also have endometriosis and don’t know if i’ll ever get pregnant. The chances are very small. I am 26 and my relationship is not at the point where I could even start trying. You are so lucky to have such an amazing man by yourside. I’m also working at a maternity clinic, I love my job but it also breaks my heart everyday doing those ultrasounds – wondering if i’ll ever get to experience it myself.
Infertility is such a common thing and it is so important to talk about it. So I just wanted to thank you for being so brave. You are both going to be amazing parents. Gongratulations again ❤️

Som jag grät igenom denna videon. Jag är så otroligt lycklig för er skull <3 Tack för att du delar med dig <3 Du och Aleks kommer bli såna helt otroliga, underbara, kärleksfulla och fina föräldrar. Grattis till er, och grattis till ungen som får er som föräldrar <3

Wow, tårarna gick definitivt inte att hålla borta under denna otroligt starka video! Tycker det är så viktigt och fint att du delar med dig till andra som kanske är i samma situation. Med tanke på ditt 2018 så håller vi alla tummar och tår över att allt går som det ska och 2019 blir ert år, det förtjänar du verkligen! Stort grattis!! <3

PLEASE READ THIS,

Hi kenza! I am so happy to hear that your big dream has come to you finally. You will be an amazing mother and good parents with Alex. Overall, Theres out a lot of peiple with bad hopes and wishes. I hope you keep your pregnancy as private as you can, to avoid those people and the jealously. Remember, as you felt hearing everyone getting pregnant around you, they will so same but they might have a ufly heart. So please dont post that much to keep the baby safe. I hope the pregnancy goes well and you have a beautiful one. Good luck, love you!!

Sa underbart!!! GRATTIS!!! <3 Jag har last din blogg i manga ar och du har haft din beskarda del av jobbigheter. Blev sa glad nar jag sag detta att jag blev tar-ogd fast jag inte ens kanner dej. Men jag ar ocksa gravid, sa det kanske har nagot med saken att gora… ;)

Hej! Vilken fin video.så glad för er skull <3 Vi har gått igenom
Exakt samma. Jag hade låg äggreserv och min sambos spermier fungerade inte så vi fick använda spermiedonator. Efter 4e försöket med sprutor och uttag så vart jag gravid och i juni 2018 fick vi vår efterlängtade lilla tjej efter 2 års försök.

Jag är så otroligt glad för eran skull, att ni två ska bli tre. Det är väl ändå något av det finaste vi människor har här på hela jorden? <3 Jag grät så himla mycket till den här videon. Har följt dig i 10 år och tänker på din tatuering "be strong girl" för oj, vad du fått gå igenom mycket och behövt kämpa och vara stark. All lycka till dig Kenza och eran efterlängtade bebis. Tack för att du delar med dig om SÅ viktiga saker, att du alltid varit personlig, jordnära och vågar visa oss följare när du är sårbar. Det är också just därför du alltid varit min favorit inom sociala medier.

Vi följare kanske inte känner dig personligen, men oj vad vi uppskattar dig, kramar!! <3

Ett jättestort grattis och tack för att du delar med dig av er resa! Det är jättevanligt och viktigt att prata om! Också helt fantastiskt att få känna den tacksamheten som vi som kämpar förhoppningsvis får uppleva! Min dotter som idag är 7 månader kom till oss efter IVF-behandling nummer 4.
Lycka till och än en gång tack från en fellow IVF:are <3

Så himla fint av dig att våga ta upp ett så viktigt ämne och så starkt av dig att berätta er historia och allt ni tagit er igenom. Kan inte förstå hur otroligt jobbigt det måste vara att gå igenom det som ni har gått igenom och ännu mindre hur det känns att samtidigt få en hel del frågor angående “ens graviditet”.
Jag är så otroligt glad och lycklig för eran skull! Ni kommer bli världens bästa föräldrar och jag önskar er all lycka till med förberedelserna inför den lilles ankomst! Vilken tur för barnet att hen få bli en del av er lilla kärleksfulla familj!
Kramar! <3

Vad fint att du delar med dig av varje del av din resa, man blir så rörd. Hoppas ni får ett fantastisk 2019, stort grattis till graviditeten! Du är så tuff, be strong girl❤️

den här videon gör skillnad. den här videon var så genuin, man kände allt rakt genom skärmen. när jag såg att du släppt den pausade jag allt. sitter egentligen med plugg upp till öronen och en himla stress, men tvekade inte en sekund, det här är viktigt för mig. jag grät så mycket.

känner igen mig i så mycket. och det HJÄLPER att höra dig prata om det, att du förstår. att du gått igenom samma sak. jag har skrivit till dig förut, kommenterat och berättat om min ofrivilliga barnlöshet vid några tillfällen. jag och min sambo började försöka skaffa barn tidigt, jag var bara 22 faktiskt, men han är några år äldre. jag var bara i början av en lång universitetsutbildning, så enligt mångas mall passade det inte in. så varför började vi så tidigt? jo.. för att jag har ju alltid varit så förbaskat rädd för att JUST detta ska hända. och det hände såklart.

efter att vi försökt ett helt år sökte jag hjälp. det visade sig att jag hade andra gradens cellförändringar, men det behöver visserligen inte vara så farligt. men det var ett läskigt besked, några jobbiga veckor, och ett obehagligt ingrepp där de skar av en bit av livmodertappen. när vi efter detta äntligen kunde fortsätta med försöken fick jag regelbundna besök hos gynekolog som gjorde ultraljud och jag tog hormoner för att försöka pricka in en bra ägglossning. vi försökte med det här i nästan ett år. gynekologen var så lugn “du är så ung, du kommer få barn, jag lovar”. hur kan man lova mig det? jag står nämligen fortfarande här utan barn.

när vi hade försökt varje månad i över 2,5 år sökte vi oss till en fertilitetsklinik. det konstaterades att jag hade PCOS, och läkaren sa att jag kan ha svårare att bli gravid i ung ålder men kanske att jag har bättre chanser än vanligt när jag är 35+. många sjukhusbesök senare kunde jag börja med sprutorna och vårt första IVF. jag tyckte sprutorna var tufft och obehagligt. min mage blev så svullen, jag gick upp fem kilo i vätska. det är inte lite. när det var dags för äggplock fick vi ut 12 ägg, det var bra. äggplocket i sig gjorde inte så ont, men jag grät av medicinerna och kände mig otroligt skör och hade ont flera dagar efter. jag hade bokat in ett lopp för länge sedan som jag skulle springa, men läkaren sa att jag absolut inte fick träna. tydligen kan de förstorade äggstockarna sno sig kring sig själva och i värsta fall kan man akut behöva operera bort dem. bara den saken gjorde mig så förstörd, jag vet att det låter fånigt men jag kände att allt var så orättvist. träningen var något som verkligen gjorde mig glad i en period som du förstår varit väldigt tuff för mig, men nu fick jag offra det också.

sex ägg blev befruktade, 50%, det var bra. på onsdagen skulle vi få komma på äggåterföring. jag och min älskade sambo hade tagit ledigt från jobbet och studier. vi åt frukost och var så glada och förväntansfulla. när det telefonsamtalet som inte skulle komma, kom. fram tills denna dag hade vi varit positiva, “vi har tiden på vår sida, det kommer bli våran tur”. men när läkaren sa att alla ägg slutat delat sig, och att det inte fanns någonting att återföra, så bröt vi ihop. allt hopp vi försökt hålla uppe under 2,5 år bara kraschade. det tog oss hårdare än vad vi kunde tro. läkarna tyckte det var konstigt och var tyvärr inte så positiva. dem berättade för oss att en spermie- eller äggdonation kan komma att bli ett alternativ för oss. det var jobbigt att smälta. vi bara grät flera dagar båda två. vi kände nu, att det här kanske aldrig händer för oss.

veckan efter, när vi försökte repa oss mentalt, pajade min livmoder ihop. jag fick fruktansvärda smärtor och föll ihop hemma. vi fick åka ambulans till akuten. mina förstorade äggstockar efter äggodlingen hade snurrat sig runt sig själva. som tur var tog de ingen skada förutom smärtan. jag var sängliggandes i en vecka. min mage var så stor och svullen. det var så dramatiskt alltihop, sjukhusbesöken blev bara för många, för ofta, för mycket mediciner, sprutor… och så sorgen. att dessutom försöka leva sitt LIV under allt detta, klara sina åtaganden och upprätthålla en fasad, blev plötsligt så jäkla svårt.

jag började förstå dem som ger upp. att man, trots att det är allt man vill, inte orkar mer. man får en ny syn på allt; får jag bara ett barn räcker det gott och väl! bara ett litet barn som är gjord av mig och min älskling. som är oss, som har våra drag, våra knäppa egenskaper. jag har försökt smälta en äggdonation, och det vore fantastiskt, men också jobbigt. vilka frågor kommer man få? kommentarer om vem barnet är lik? kommer barnet känna igen sig i mig? eller adoption. man påbörjar omedvetet en bearbetning av alla alternativ.

trots att vi blivit golvade ville vi ändå försöka orka oss på ett andra försök hyfsat snabbt. men på grund av landstingets förändrade avtal fick vi reda på att vi skulle bli tvungna att byta IVF-klinik inför försök 2. detta skulle såklart leda till dubbelt arbete i många avseenden och att man får börja om, träffa nya läkare och allt sånt. framförallt vet man ju att dem nya läkaren inte har erfarenhet av oss på samma sätt och kan förändra behandlingen utefter detta. dessutom var den första kliniken specialister och hade högre statistik för chans att lyckas, så vi var så förstörda över att få det tagit ifrån oss. det krävde så mycket nya tag.

och där här står vi faktiskt fortfarande idag. jag och min sambo är nu inne på vårt 4:e år att kämpa för att få barn. vi försöker som alltid varje månad, men jag får alltid min mens. jag har aldrig varit gravid i mitt liv, inte ens för en dag. inte ETT enda positivt test. och varje gång jag får mens, får jag så ont att jag gråter och är sängliggandes, äter starka mediciner, är helt dysfunktionell. jag vet att det inte är normalt, jag vet att det är så mycket mer fel på mig än jag och läkarna ens hunnit upptäcka, och ångesten äter upp mig inifrån.

vilken dag som helst ska vi ringa det där samtalet och skriva in oss på den nya kliniken. men vi har bara inte orkat ta dem där nya tagen. jag måste försöka klara av mitt liv, vem ska hjälpa mig om jag inte klarar alla tentor? vem ska lösa problemet om jag inte får något studiebidrag för all tid detta tagit för mig? det här med skolan är dessutom en relevant oro jag har, där jag ligger och väger, det är ingen överdrift. jag har varit nära depression, eller ja i och för sig också blivit diagnostierad med detta av läkare. men jag försöker kämpa på. jag vill bara inte förlora mig själv.

jag är tacksam att du lagt upp den här videon. du har hintat vissa gånger och man har förstått att något stått fel till. du har fått mig att känna mig mindre ensam. dessutom är jag glad att ANDRA ser detta, att personer som INTE gått igenom detta kan förstå bättre efter att ha sett din video. folk som lever i min omgivning, och frågar mig det man inte vill bli frågad. så man måste ljuga som svar, och får en stor klump i magen.

jag vill bara avsluta med att säga att jag är så g l a d för er skull. jag är så fruktansvärt glad för din skull, och jag unnar dig allt, även om det är tufft att inte vara där själv. jag önskar er allt gott och jag ser fram emot att få följa dig som mamma. den ärlighet du gav i videon betyder mer för mig och många andra än du någonsin kan ana. TACK, det är inte lätt bara för att du är gravid nu, jag förstår det. det är tufft för oss, men vi är fler där ute, jag har läst varenda kommentar till detta inlägg och det LÄKER mig. tack, underbara, fina människa <3

💓💓💓💓💓💓💓💓💓

All kärlek till dig, bäbisen och Alex! <3 Du är en förebild och din video kommer hjälpa massor av kvinnor. <3 <3 <3

Alltså jag satt och böla hela videon . Du är en sån stark kvinna Kenza ! Att du har en stadig man vid din sida är bara extra fint . Vi som har följt dig så pass länge så känner jag att vi e kompisar och när det händer något så är vi alltid där glada eller ledsna .

Jag har själv pco som jag fick veta sent i min 20 års åldern då gyn säger det som att det inte vore något (haft problem hela livet med blödningar och utebliven mens ) och att chansen att jag skulle få barn skulle vara omöjlig .

Jag har haft sån tur att få mina två barn så jag kände verkligen din smärta i videon , det är exakt samma tankar man har – varför ?

All kärlek till er , jag hoppas att du också kan få njuta av erat mirakel .

GRATTIS! <3 oj vad jag gråtit i 35 minuter nu. Det är bland av mina värsta mardrömmar att inte kunna få barn. Önskar man kunde få reda på sånt här innan man ens försöker bli gravid. Så att man redan vet vad man ska tacklas med. Även om det inte går sätta in sig i situationen.
Önskar er all lycka i framtiden! Och vilken underbar man Aleks är!
♥️♥️

❤️❤️❤️❤️❤️❤️
Ta hand om dig! Håller tummarna att allt går bra!

Massa kärlek till dig!

Min gynekolog sa till mig för snart 7 år sedan att jag troligtvis hade endometrios och att jag kanske inte skulle få barn. En månad senare var jag gravid med vårt första barn som nyss fyllde 7 år. Det är så många som kämpar för att bli gravida och det är så bra att ni influencers berättar om era svåra resor. Jag önskar er ett stort lycka till och återigen massa kärlek till dig och Aleks!

Kära Kenza,
vilken fantastisk modig och viktig video. Är så glad att ni lyckades trots allt, håller tummarna stenhårt för er. Kan inte tänka mig några bättre föräldrar än er två. <3 Jag har också ovariesvikt/POF (premature ovarian failure). Det kan orsakas av autoimmuna sjukdomar som tex hypotyreos och Addisons sjukdom. Jag har båda två, lucky me… Så det är sannolikt att detta har med din hypotyreos att göra och det är inget du kunde gjort annorlunda för att förhindra det. Tänkte jag skulle berätta lite om hur det är att gå genom klimakteriet 20 år för tidigt, utöver att man inte kan bli gravid så påverkar det nämligen kroppen väldigt kraftigt. Alla vävnader i kroppen behöver östrogen. När man förlorar sitt östrogen alldeles för tidigt ökar det risken för hjärtsjukdomar, stroke, osteoporos, vaginal atrofi, blåsan och urinvägarna blir sköra vilket leder till infektioner, sexlusten försvinner, det gör ont att ha sex pga att man inte blir våt och slemhinnorna är jättesköra och blöder lätt. Man kan tappa hår, få smärtor i lederna, sömnproblem, mycket kraftiga vallningar, depression, utmattning… Det är väldigt tufft att gå igenom och jag kände mig också fruktansvärt ensam. Det kändes lite som att jag förlorat min kvinnlighet, att jag var någon andrasorteringskvinna som inte fungerade som jag borde. Men det mesta av problemen går att åtgärda genom att tillföra kroppen östrogen och progesteron, precis som man ersätter andra hormoner som tex sköldkörtelhormon. Därför är det superviktigt att man tidigt får HRT i form av piller eller plåster för att undvika alla dessa plågor. Jag använder plåster, tycker det funkar bäst och man får en jämnare hormonnivå. Vi som är unga behöver en mycket högre dos än gamla tanter som är i naturligt klimakterium. Gynekologer tenderar att inte tänka över det och ändrar inte doseringen från det som står i fass, vilket är beräknat på de som är 50+. Jag fick till en början alltför låg dos för min ålder och mådde därför jättedåligt länge helt i onödan. Jag får nu 3x standard östrogendos och progesteron i form av plåster samt vaginalt östrogen. Klart att det inte riktigt är som förr, men med hormonbehandling så går det helt okej att leva med POF. Sen slipper man ju ha mens, det är ju skönt! Försöker se det positiva i det haha. Fokusera nu på att ta det lugnt och njuta av din graviditet och oroa dig inte så mycket för klimakteriet. Nu vet ni om att det kommer hända snart och då kan du vara beredd. När bebisen är ute kan du gå på regelbundna blodprov för att hålla koll på dina hormoner, då kan du snabbt få behandling när de blir för låga och då kommer du inte få några större besvär pga klimakteriet. Det kommer gå bra! <3

Tack för Ditt mod.

Kärlek och Respekt.

All kärlek till er!!! Vet hur det är att längta efter ert barn som aldrig kommer, men vet även lyckan när det väl går bra och du har barnet på ditt bröst, alldeles nyfödd, skrynklig och helt underbar ❤️❤️ Massa kramar!

Kenza. Tack för att du delar med dig av eran historia, så viktigt att våga prata om. blir så Berörd på alla sätt. Jag önskar er all lycka i framtiden. Ni kommer bli så fina föräldrar. Jag fick själv ett X (utomkvedshavandeskap) i våras och det tog riktigt hårt på mig. Fick dessutom operera bort min ena äggledare. Alla säger att jag är ung (lika gammal som dig) och jag har all tid i världen på mig. Men här är man.. får mens efter mens varje månad. Lika besviken varje gång. Förtvivlad. För alla andra blir gravida så lätt. Varför ska det vara så orättvist? Det ska ”bara” vara 10% mindre chans att bli gravid när man har en äggledare.. Men än så länge har det misslyckats. Förhoppningsvis kommer jag få det där plusset på stickan snart och få bli förälder precis som alla andra. Men nu. Nu är jag innerligt glad att det gick vägen för er och njut av tiden av graviditeten. Stor kram

Har precis gråtit loss till din video. Vill bara ge dig en stor kram! Du och ni är så starka! Stort grattis!! Ni kommer bli de bästa föräldrarna, det vet jag.

Gråter för er! Både sorg och glädje. Önskar er all lycka till och skickar varma styrkekramar!

Åh Kenza ❤️❤️❤️ Jag har följt dig sen du gick på gymnasiet så måste väl vara typ 10 år nu? Det är så häftigt att få ha varit med om den resa du ändå har gjort. Jag höll på att gå sönder när jag såg denna video men är så otroligt glad för din och Aleks skull och hoppas att allt går bra. All kärlek till dig ❤️

Ah Kenza, I’m speechless! I started reading your blog when I was back in elementary school and you were 16 or something.
I’m not sure if you’re reading comments and to be honest I rarely leave comments on here but I just had to say thank you for sharing such vulnerable story.

I just finished booked called “Letting go” and what you described sounds like you sort of started to let go and started accepting you might never have your own child and then you got pregnant. That book describes how when we let go things in life they come to us naturally. Read it! It also talks about negative thoughts and how to stop them.
The best of luck to you & Alex! You’ll be amazing parents. Hugs from Serbia!

Gråter och gråter. Är själv 38 år. Jag och min man försökte i många år. Plötsligt valde han att lämna. Det har tagit otroligt hårt och jag jobbar fortfarande på mig själv mycket, har kommit långt men en lång bit kvar. Ett otroligt kämpande i den processen och jag har lärt mig mycket. Jag hoppas och önskar så innerligt att det en dag kommer att växa något i mig också.

Stor eloge att du gjorde den videon, ett så viktigt ämne. Tack!!
Stort stort grattis till er!

Gråter och gråter och kan inte låta bli att vara så sjukt jäkla glad för er skull.

Kram Sanna

Jättefint av dig att posta denna videon. Måste ha varit väldigt svårt. <3
Hoppas att folk kommer förstå vilken kamp det är och tänka innan de antar att man är gravid.
Du är inte ensam <3

Kenza, thank you for sharing this with us and for giving hope for all the women who are going threw the same journey.
I am beyond happy for you two, congratulations!❤️

Åh! Grinar av både glädje och sorg. Du är så stark som delar med dig av er tuffa resa. Håller alla mina tummar och tår att allt går som det ska och att ni får må bra! Kram

❤️❤️❤️

Jag måste berätta hur mycket jag beundrar dig för att du delat er resa genom infertilitet och ivf. Du är extremt modig och du gör verkligen skillnad för så många i samma situation som upplever att de är ensamma i kampen för att få barn men också att du tar upp att man ständigt blir frågad om man är gravid eller när man ska ha barn när allt man gör är att försöka bli gravid. Jag kämpade i så många år och satte in totalt 12 ägg med ivf och fick flera missfall. Då talade ingen öppet om fertilitetsproblem och jag var för ledsen, skamfylld och uppgiven för att varken orka eller våga prata om det och på så sätt kanske hitta andra i samma situation. Tårarna rinner när jag hör dig berätta vad ni gått genom och jag känner igen mig i så mycket. Idag har jag två fantastiska pojkar adopterade från Serbien som gjorde mig till mamma. Stort hjärtligt Grattis till att du snart ska bli mamma och tack för att du delat din historia. Tänk vilken efterlängtad liten guldklimp du bär. All lycka till er!

Wow!!! Enormt stort grattis! Så starkt av dig att dela denna historia. Jag känner så väl igen de mörker du beskriver. Jag var i en liknande situation själv och i mitt fall domen att jag inte skulle kunna bli gravid naturligt. Tack vare svensk sjukvård och en fertilitetsläkare som lyssnade och såg så fick jag den hjälp som behövdes för att bli gravid ❤️

Har följt dig sedan den där artikeln i Metro för typ 100 år sen (11 år kanske det var?). Aldrig förr har jag kommenterat men nu bara måste jag.

STORT grattis till graviditeten! När jag såg dina nyårsbilder tänkte jag att du var gravid för det fullkomligt strålade om dig o nu, bara nån dag senare kommer du med dessa fantastiska nyheter. Jag glädjs verkligen med er och är samtidigt oerhört ledsen för det ni gått igenom. Fint av er att dela med er av detta privata och känsliga ämne. Stor eloge för det.

Njut av graviditeten och försök samtidigt att inte oroa dig allt för mycket (men lita samtidigt på magkänslan). Min son mådde inte bra i magen och mvc-sköterskan sa att min oro var obefogad att allt såg ”bra ut”. Hur hon nu Kunde veta det enbart genom att titta på mig var en gåta (hon tog blodtryck också förvisso som var normalt). Jag tjatade iaf till mig ett ultraljud som sedan visade att bebis hade för lite fostervatten och behövde komma ut snabbt. Kort därefter och mer än en månad för tidigt och ganska liten föddes han. Han mådde inte så bra vilket skrämde livet ur mig. Har aldrig varit så rädd som då. Fantastisk vård när det gällde och efter 3 veckor på neonatalen fick vi ta hem vår 2,3 kg guldklimp.

Ojj, nu blev min första kommentar ever extremt lång (tar väl igen för 11 års uteblivna kommentarer or something).

Återigen stort grattis och ta hand om er! Ni verkar vara så fina människor.

Åh blir så rörd av detta. Så himla fint och modigt! <3

Wow vilken stark video med er historia och vad ni gått igenom. Jag är gravid med vårt andra barn men har mått väldigt dåligt under graviditeterna och haft det tvärtom väldigt lätt att bli gravid och tagit det väldigt mkt som en självklarhet men för mig har det varit extremt jobbigt att inte innerst inne få känna dendär lyckan man märker att många andra har o speciellt ni som få kämpa extra. Det har inneburit en ensamhetskänsla på ett annat sätt och ett extremt dåligt samvete över att man känner som man gör.. Därför vill jag bara säga att det är otroligt starkt o fint även för mig och säkert många andra som kanske inte mått bra under sina graviditeter pga andra omständigheter men just därför var det otroligt starkt o få se din video o faktiskt få känna tacksamheten över att de inte alls är en självklarhet att få bli mamma o få en egen liten mini-människa o faktiskt tänka mer på de o på tacksamheten man ska ha över att man iaf har möjligheten att få barn. Otroligt viktigt ämne och det berör såå många- på olika sätt! Tack för ni delar med er och all lycka till er! Ni kommer verkligen bli fantastiska föräldrar tillsammans.

Så underbart att du är gravid, fantastiskt. Du kommer att bli en fantastisk mamma. Tack för att du dela med dig av din tuffa kamp.

Så otroligt viktig video! Starkt av dig att dela med dig och framförallt bra att ta upp det här med alla frågor! Vissa kämpar, vissa vill kanske inte ens ha barn- men oavsett så är det inte andras ensak att fråga om när nån ska ha barn!
All kärlek till er och lycka till!❤

Kenza, tack för att du delar med dig av er resa och för att du vågar prata om ofrivillig barnlöshet. Du berör mig djupt.

För att sammanfatta min och min mans resa var vi båda drabbade av cancer när vi var i tonåren. Jag 13 år gammal, min man 16. Vi träffades i skolan när vi var 17 år gamla och hur sjukt var inte det att vi båda genomlidit samma sjukdom. Vi båda visste att det kunde bli svårt att få barn pga behandlingarna vi genomgått. Vi båda utreddes osv och vi fick tidigt veta att vårt alternativ var IVF med äggdonation.
När vi var 23 år gjorde vi vår första försök. Idag är vi 26 och har totalt gjort fyra försök. Tre resulterade i graviditet men tidiga missfall. Vi har pausat lite drygt ett år nu för jag har inte orkat, behövt landa men nu planerar vi för vårt femte försök inom några månader och jag är livrädd.

Vi vet inte om vi någonsin kommer bli föräldrar. Vi har inte obegränsad med försök. Min man lämnade sperma innan han påbörjade sin cellgiftsbehandling och det är endast det vi har att spela med, får ju inte ta emot både donerade ägg och spermier i Sverige.
Nu har vi ett embryo kvar i frysen, lyckas inte det behöver vi ny äggdonator och om det tar ett halvår eller två år vet vi liksom inte.

Försöker leva på hoppet men denna kamp är så otroligt tärande och svår att beskriva för någon som inte genomgått liknande. En daglig kamp, mellan hopp och förtvivlan. Oro, rädsla, hopp, skam, allt, alla känslor.

Tack igen och stort stort grattis från hela mitt hjärta ❤️
Kram