My Pregnancy

10 days pass due date (photo from yesterday, wanted one last photo of us with him in the belly <3)

Efter ännu en sömnlös natt pga förvärkar så knallade jag iväg till barnmorskan imorse för min absolut sista inbokade tid där. Hon såg direkt hur förstörd jag var (gråten satt liksom i halsen) och ringde till förlossningen. Fick åka dit och få tabletter (en “sovdos”) så att jag får sova ordentligt inatt. Fick även en andra hinnsvepning så vi får se om den hjälper något! Status på tappen är detsamma som sist, nästan helt utplånad och öppen för ett finger (så sjukt när hon säger “nu klappar jag bebisen på huvudet”) så det har inte hänt så mycket senaste dagarna trots massa värkar. Men jag är som sagt inställd på igångsättning nu och om ni vill får ni jättegärna dela med er av era positiva erfarenheter kring det för jag är rädd.

Det här blir min sista uppdatering här innan Bebor kommer, för nu är fokus bara att vila vila vila så att jag orkar med förlossningen när det är dags. Nästa gång jag bloggar är jag mamma! <3

// After another sleepless night because of contractions, I went to my midwife this morning for my very last scheduled appointment there. She saw right away how exhausted I was and called the hospital. They told me to come and I went there and got some pills so that I can get a proper night’s sleep. I also got a second membrane sweep so we’ll see if it helps! The status on my cervix is the same, almost completely effaced and open for one finger (crazy when she says “now I’m touching the baby’s head”) so not much has happened the last couple of days despite all the contractions. But like I said my mind is set on induction now and if you want to please share your positive experiences from induction because I’m scared. 

This will be my last update here before Bebor comes, because now my focus is to rest rest rest so that I can handle the labour when it’s time. Next time I post here I will be a mother! <3

8 days pass due date and the little one is very comfy in there! 

Kan tiden gå mer långsamt eller…..haha. 40 veckor gick snabbare än snabbast men tiden sedan BF har känts som en evighet. Idag var vi iallafall på tillväxtultraljud för att kolla så att Bebor mår bra, att han har nog med fostervatten, att flödet i navelsträngen är bra osv osv. Och ja, allt såg prima ut! Han är helt enkelt väldigt bekväm i mammas mage. :-) Bad henne tippa på vikten och hon trodde inte att han vägde över 4 kg iallafall.

Det var lite svårt att få en titt på hans ansikte eftersom att hans huvud är så långt nere, men tillslut dök det upp där på skärmen och jag blev alldeles tårögd. Min lilla älskling. Vad jag längtar efter den där stora pussmunnen nu!!!!!

Allt känns bättre nu när vi sett att han mår bra samt fått ett datum för igångsättning. Nu ställer jag mig in på det datumet och händer det av sig själv innan så är det bara en fet bonus. Vi får se hur mycket jag orkar uppdatera er från och med nu, förvärkarna fortsätter så jag har rätt ont och svårt att sova så jag är rätt sliten. Men så fort han är ute och vi är stabila så säger jag till såklart! <3

// Can time pass more slow…..haha. 40 weeks went so quick but the time since due date has felt like forever. Today we did a scan to see that Bebor is fine, that he has enough amniotic fluid, that the umbilical cord is working fine etc etc. And yes, everything looked perfect! He is simply very comfy in mommy’s belly. :-) I asked her to guess the weight and she didn’t think it was over 4 kilos.

It was a bit hard to get a look of his face since his head is so down low, but suddenly it showed up there on the screen and I got all teared up. My little baby. I’m longing so much for that big kissing mouth now!!!!

Everything feels better now that we’ve seen that he is fine and got a date for induction. I have my mind set on that date now and if it happens on it’s own before that, it’s a big fat bonus. We’ll see how much I will update you from now on, my contractions are continuing so I’m in pain and have a hard time sleeping so I’m pretty tired. But as soon as he is out and we are stable, I will let you know of course! <3

3 snapshots from today

Idag är vi 6 dagar förbi BF och de senaste två dagarna har varit minst sagt omtumlande. På torsdag kväll började jag få riktigt smärtsamma värkar och det höll på hela natten med 4-5 min mellanrum, för att sedan……stanna av. Vi var inne på förlossningen (vi åkte in pga för lugn bebis) under natten där de även kunde konstatera att det hade startat men då jag knappt öppnat mig något så åkte vi hem och fortsatte hemma med värkarna. En värk var så smärtsam att jag från ingenstans var tvungen att kräkas. Och sen där på morgonen slutade värkarna. Sedan dess har jag bara haft lite sammandragningar med molvärk som de senaste veckorna… Detta tog lite hårt på mig för jag trodde verkligen att det var dags och jag var så redo, men antar att min kropp tar lite längre tid på sig att starta upp. Visste inte detta men det är tydligen inte ovanligt med sån utdragen latensfas sa dem, kan pågå i flera dagar med värkar som kommer och går.

Vi åkte in igen igår förmiddag för att göra en extrakoll på Bebor eftersom att läkaren också tyckte att han var lite väl lugn på ultraljudet där på natten (nu var han väldigt aktiv som vanligt igen dock), och då passade hon på att göra en ordentlig hinnsvepning (AJ) på mig också. Och nu går vi bara och väntar på att det ska komma igång igen.. Vi var ute och gick 10 km idag för att få lilla huvudet att trycka på där nere och när vi kom hem la jag mig på soffan och tog en välbehövlig nap på 1.5 timme. Och så passar jag på och myser med Mani ordentligt eftersom att vi sen kommer vara utan varandra några dagar. <3

// Today we are 6 days pass due date and the latest two days has been weird. On Thursday evening I started to get really painful contractions and it lasted all night with 4-5 minutes between, and then it just…..stopped. We were at the hospital (we went there because the baby was too calm, but then he started to move again) that night and they could also say that it had started but since I had barely opened anything we went home and continued with the contractions at home. One contraction was so painful that I from out of nowhere had to vomit. And then in the morning the contractions stopped. Since then I’ve just had some easier contractions like the last few weeks… This took a bit hard on me because I really thought it was time and I was so ready, but I guess my body is taking a bit longer to start up. I didn’t know this but they said it’s not uncommon with such a long latent phase, it can be like this for days with contractions that comes and goes. 

We went back there yesterday morning to do an extra check on Bebor since the doctor also thought he was a bit too calm in the ultrasound that night (now he was very active as usual though), and then she also did a proper membrane sweeping (AOCH) on me. And now we’re just walking around waiting for it to start again.. We were out on a 10 km walk today to get that little head to push down and when we got home I took a well-needed nap for 1.5 hours. And I’m also taking the time to cuddle with Mani since we will be without each other for a few days soon. <3