My Pregnancy

Tights from Bring Sportswear, top from Adidas, headphones from Urbanista x Fashionablefit

Idag tränade jag för första gången sedan innan jul och satan vad skönt det var. Ni är många som har frågat mig om/hur jag har tränat nu under graviditeten och jag tänkte att jag skulle svara på det nu. Ärligt talat så hade jag en vision om hur jag skulle köra på som vanligt, hålla musklerna vid liv och vara mitt starkaste jag vid förlossningen typ…. Men min kropp ville ju något annat.

Första veckorna efter plusset så vågade jag knappt träna. Även om jag visste att det var helt ofarligt att fortsätta träna som jag var van vid så var jag så rädd för att förlora lilla fröt så jag rörde mig inte mycket. Vågade inte ens ha sex. Jätteknäppt, jag vet. När första ultraljudet i v8 visade ett tickande hjärta och jag vågade andas ut litegrann så hade ju illamåendet slagit till. De två månaderna när jag bara kräktes och inte kunde äta ordentligt så fanns det ingen energi till att träna. Den lilla kraften jag hade gick åt att ta mig igenom vardagen med jobb och allt, och sedan låg jag utslagen låg soffan. MEN, detta vände ju tillslut och från vecka 13 så började jag träna med min PT Damla! Vi körde två gånger i veckan, gravidanpassad träning (endast styrkeövningar, har inte kört någon kondition utan fokus ligger på att stärka rygg/axlar, bål osv) och jag lärde mig vilka övningar som var okej och inte okej. Sedan kom julen, semestern, migränen och aptitproblemen igen och jag tog en paus från träningen. Satsade på långpromenader och vila.

Nu är aptiten och hungern äntligen tillbaka, alla kilona jag tappade under kräkperioden är nästan på plats igen och jag börjar känna mig stark och pigg igen. Därför tänkte jag nu försöka komma igång med träningen igen! Körde idag som sagt och det känns så bra, och i veckan ska jag träffa Damla och köra med henne. Mitt mål är att behålla min styrka och försöka hålla igång så länge det känns okej för det är bra för både mig och Bebor, men jag lägger ingen press på mig själv och behöver jag några veckor där jag bara vilar så är det helt okej.

Och JÄKLAR vilken skillnad detta lilla pass gjorde på min hunger. Är vråååålhungrig nu!! Dags att laga middag. :-)

// Today I worked out for the first time since before Christmas and damn it felt so good. Many of you have been asking me about how/if I work out during my pregnancy and I thought I could answer that now. To be honest I had a vision about me working out as usual, keep my muscles alive and kinda be my strongest self when I give birth…. But my body wanted something different.

The first week after my positive test I barely dared to work out at all. Even though I knew it was completely safe to keep working out the way I was used to, I was so scared to lose that little bean so I didn’t move much. I was even too scared to have sex. Really weird, I know. When the first scan in week 8 showed a beating heart and I dared to breathe out a bit, the nausea had kicked in. Those two months when I only vomited and couldn’t eat properly, I didn’t have any energy to work out. I had to use the little energy I had to get myself through the day with work and all, and after that I passed out on the couch. BUT, this changed eventually and from week 13 I started to work out with my personal trainer Damla! We did two workouts a week, workout suited for pregnancy (only strength training, I haven’t done any cardio. the focus is to strengthen my back/shoulders, torso etc) and I learned what exercises that was safe and not safe. Then Christmas came, and vacation, and then migraine and struggle with my appetite again so I took a break from working out. I aimed on long walks and rest. 

Now my appetite and hunger is finally back, all the weight I lost during that puke period is almost back and I’m starting to feel strong and alert again. That’s why I’m gonna try to get started again! So like I said I worked out today and it feels so good, and this week I’m gonna meet with Damla and work out with her again. My goal is to keep my strength and try to keep on as long as it feels fine because it’s good for both me and Bebor, but I’m not gonna put any pressure on myself and if I need a few weeks to rest that is totally okey.

And DAMN what a different this little workout did on my hunger. I’m staaaarving now!! It’s time to cook dinner. :-)

GRAVID VECKA 22

129 DAGAR KVAR / 129 DAYS LEFT

Bebors status: Barnet är nu ca 26 cm långt mellan huvud och fot och väger ca 450 gram vid veckans slut. Barnet växlar mellan att vara vaken och sova och har redan en egen dygnsrytm. Rörelserna har nu ett syfte: att öva motoriska färdigheter och koordination. Håret växer på barnets huvud men är fortfarande vitt eftersom pigmentet inte har utvecklats ännu. Nu börjar en period där barnets hjärna börjar växa och utvecklas snabbt. Apparna säger att Bebor nu är lika stor som en aubergine eller en papaya!

Bebor’s status: The baby is now about 26 cm from head to toe and weighs about 450 g by the end of this week. The baby is switching between being awake and asleep and already has it’s own circadian rhythm. The motions now have a purpose: to practice motor skills and coordination. The hair is growing on the baby’s head but is still white since the pigment hasn’t developed yet. Now starts a period where the baby’s brains start growing and developing rapidly. The apps says that Bebor is now the size of an aubergine or a papaya!

Min status: Går in i ny vecka på måndagar så vi är halvvägs i vecka 22 nu! Några appar räknar lite olika, ena säger att jag är i 5e månaden och andra att jag är i 6e. Hur som, det är svårt att greppa att jag, om allt går som det ska, blir mamma om bara några månader. Kommer det gå såhär fort hela tiden? Eller kommer det sakta ner mot slutet? Annars så mår jag MYCKET bättre denna vecka. Har inte kräkts en enda gång och har bara haft 2 “episoder” av min ögonmigrän. Aptiten och hungern börjar komma tillbaka och jag lyckades till och med äta fisk. Vågen står fortfarande på minus men jag har gått upp ett kilo senaste veckan så det går åt rätt håll och det är jag väldigt glad för! :-)

My status: I enter a new week on Monday’s so we are halfway through week 22 now! Some apps counts differently, one says I’m in 5th month and one says I’m in 6th. Anyway, it’s hard to believe that I will become a mother in just a few months (if everything goes well). Will time go this fast all the way? Or will it slow down towards the end? I feel A LOT better this week. I haven’t vomited not even once and I’ve just had 2 “episodes” of my eye migraine. The appetite and hunger is starting to come back and I even managed to eat a fish. My weight is still on minus but I’ve gained 1 kilo the past week so it’s going towards the right direction and I’m very happy about that! :-)

Övrigt: När är det dags att börja inhandla grejer till Bebor? Får frågan hela tiden om vad vi köpt men vi har inte köpt något än, förutom några små bodysar i början av graviditeten. Känns så konstigt på något sätt att gå och kolla på vagnar och sånt redan, som att vi inte alls är där än och inte ska tro att det faktiskt kommer komma en bebis. Mina hjärnspöken antar jag. Vi tänkte iallafall börja med att kolla efter en ny bil som vi alla får plats i!

(PS. Nu blev det en “gammal” bild igen, jag vet. Bildrna är tagna för nästan 2 veckor sedan alltså i v20. Förlåt för det. Nästa vecka lovar jag att posta en uppdaterad magbild! Skulle dock säga att magen ser likadan ut nu. :-))

Other: When is it time to start shopping for Bebor? People ask me all the time what we have bought but we haven’t bought anything yet, except for a few bodys in the beginning of the pregnancy. It feels so weird somehow to go and look for strollers etc already, as if we’re not there at all and shouldn’t believe that a baby will actually arrive. I guess my bad thoughts are still taking over sometimes. Anyway we’re gonna start with looking for a new car where we can all fit! 

(PS. I posted an “old” photo again, I know. The photos are taken almost 2 weeks ago so in week 20. I’m sorry about that. Next week I promise I will post an updated belly photo! I would say that my bump looks pretty much the same now. :-))

Nytt avsnitt ute av Kenza och Dani – När livet händer!

Onsdagar är så pirriga nuförtiden! Vi släpper ju nya avsnitt på onsdagar och det är så kul att sedan gå in här och på instagram och se vad ni tyckte. Tycker det är så himla kul att podda och det känns som att vi får en tightare och mer personlig relation med er. :-) Veckans avsnitt handlar om våra graviditeter och allt kring det, ett avsnitt som är både känslosamt och lättsamt. Vi pratar bland annat om när Dani berättade för mig att hon var gravid, vilket var precis efter vårt 2a misslyckade IVF-försök. Alla dessa gravidbesked tog väldigt hårt på mig, det var som att en bitter och avundsjuk sida tog över och jag kände knappt igen mig själv. Att de var gravida gjorde inte mig mindre gravid för det? Jag var ju så ogravid man bara kunde va, så varför gjorde det så ont? Känslorna var svåra att hantera, men en stark vänskap och en förstående vän gjorde att vi tog oss igenom det. <3

Vi bad ju er skicka in frågor i förra avsnittet och vi fick in massvis med frågor och därför är veckans avsnitt lite längre. Vad jag har förstått så vill ni helst att avsnitten är typ 1 timme långa? Jag själv älskar att lyssna på långa poddavsnitt så det vore kul att höra vad ni tycker om. :-)

Avsnitt 2 – Allt om våra graviditeter
Tjejerna är tillbaka i studion för att berätta allt om sina graviditeter. När är bebisarna beräknade? Hur gick det till när paren kände sig redo för att bli föräldrar? Kommer de visa upp barnen på sociala medier? Och hur berättar man för sin vän att man är gravid om man vet om att vännen har svårt att bli med barn?

Som vanligt så hittar ni vår podcast i Podcaster-appen, och har ni inte iPhone så kan ni lyssna i apparna Spotify & Acast!