My Pregnancy

Ett önskeinlägg från er var att berätta lite om mina gravidsymtom jag hade de första månaderna. Jag har faktiskt fört dagbok nästan varje dag i ett års tid, lite tufft att gå tillbaka nu och läsa om de mörka dagarna men jag är också glad över att jag har allt det nedskrivet. Så mycket känslor, tankar och smärta, och så fint att sedan se hur allt plötsligt vände.

Här kommer lite utdrag från min dagbok från att jag blev gravid (det jag skrev innan det väljer jag att hålla för mig själv för nu), med fokus på symtomen.

Om ni inte har sett redan hur jag fick reda på att jag var gravid, så kan ni göra det här.

// A post that you wanted me to make was about my pregnancy symtoms the first months. I have actually written a journal almost every day for a year now, it’s a bit tough to go back now and read about the dark days but I’m also happy to have all that written down. So many emotions, thoughts and pain, and so beautiful to see how it all suddenly turned around.

Here is a little something from my journal after I got pregnant (I choose to keep what I wrote before that for myself for now), with focus on the symptoms.

If you haven’t seen already how I found out I was pregnant, you can do it here. 

When I surprised Aleks with the positive test

28e september. Jag är gravid idag också. Jag känner det så tydligt, det strålar och värker i livmodern och ner i ljumskarna och låren. Det känns så jävla sjukt!! Är så lycklig. Igår var en av de bästa dagarna i mitt liv. Att se glädjen och tårarna i Aleks ögon, att känna hans hand och pussar på min mage, att försiktigt börja prata lite om vad som sker nu och att tänk så blir det en juni-bebis.

Det första jag tänkte på nu när jag vaknade var vårt lilla mirakelfrö. Kämpa nu, vi vill så gärna att det blir just du som kommer till oss. Din pappa har hållit sin varma hand på mammas mage hela natten för att värma dig.

29e september. Oron har tagit över. Jag är livrädd för att detta ska tas ifrån mig. Håller andan varje gång jag går på toaletten, är så rädd att det ska vara blod i trosan. Jag tog även ett nytt test idag vilket jag inte borde ha gjort. Strecket är starkare än för två dagar sedan, men jag hade nog förväntat mig ett ännu starkare streck. Försöker intala mig att det fortfarande är supertidigt, vissa får inte ett plus förrän 14 dagar efter ägglossning och jag är bara på 13. Aleks har sagt åt mig att inte ta fler tester, men jag måste. Måste få se att detta ökar som det ska.

30e september. Idag är testet mycket starkare och jag kan andas ut. Jag ÄR verkligen gravid. Eftersom att jag tror att jag hade ägglossning för två veckor sedan så går jag idag in i vecka 5. Det känns så overkligt. Aleks pussar på magen, smeker den och frågar hur lilla sesamfröt mår. Kan inte fatta att detta äntligen händer.

Symtom vecka 5-6: stora ömma bröst, värk/ilningar i livmodern som strålar ut i ljumskar och ner i låren. Som mensvärk, fast det varar bara i någon minut och sedan slutar det. Trött och riktigt frusen. Övrigt mående: lycklig men orolig och otålig. Tiden går så otroligt långsamt. 

// September 28th. I’m pregnant today as well. I can feel it so clearly, it’s pulling and aching in my uterus down to my groins and thighs. This feel so freaking crazy!! I’m so happy. Yesterday was one of the best days of my life. To see the joy and tears in Aleks eyes, to feel his hand and kisses on my belly, to carefully start talking a little about what happens now and what if we’re having a June baby.

The first thing I thought about now when I woke up was our little miracle. Keep fighting now, we want it to be you who will come to us and we want it so bad. Your daddy has been holding his warm hand on mommy’s belly al night to keep you warm.

September 29th. My anxiety has taken over. I’m terrified that this will be taken away from me. I’m holding my breath every time I go to the bathroom, I’m so scared to see blood in my panties. I also took a new test today which I shouldn’t have done. The line is stronger than 2 days ago, but I guess I had expected an even stronger line. I’m trying to convince myself that it’s still super early, some doesn’t get a positive test until 14 days after ovulation and I’m only on day 13. Aleks told me not to take any more tests, but I have to. I have to see that this is going in the right direction.

September 30th. The test is so much stronger today and I can breathe out. I really AM pregnant. Since I believe I ovulated two weeks ago I will enter week 5 today. It feels so unreal. Aleks is kissing my belly, touching it and asking how the little sesame seed is doing. I can’t believe this is finally happening. 

Symptoms week 5-6: big sore boobs, ache in my uterus that is pulling out in my groins and down to my thighs. Like menstrual cramp, but it only lasts for a minute and then it goes away. Tired and super cold. Other than that, I’m happy but worried and impatient, time goes so slow.

Me from week 7-12 haha

14e oktober. Idag gick jag in i vecka 7 och vårt lilla frö är inte längre ett frö utan nu lika stort som ett blåbär med ett (förhoppningsvis) tickande hjärta. Och som jag är rädd att förlora detta lilla blåbär. Livrädd. Men än så länge går allt bra och jag och Aleks drömmer och pratar om juni. 11 dagar kvar till ultraljud.

23e oktober. Köpte Bebors första plagg idag, passade på att göra det här i Spanien där ingen ser och börjar undra. Det kändes lite som att jag låtsades, att någon skulle avslöja min bluff att jag inte alls är gravid. Men det kändes bra, overkligt men fantastiskt, detta är mitt sätt att våga tro på att vi faktiskt får se ett hjärtslag om två dagar.

25e oktober. Och så kom dagen då vi fick se vårt lilla mirakel för första gången. 12.1 mm stor med ett fint tickande hjärta. Jag var så fruktansvärt nervös där och jag vågade inte titta på skärmen förrän barnmorskan sa “och här är hjärtslaget!” Jag grät av lycka och lättnad. Nu vet vi att det finns något där inne. Kämpa och fortsätt växa nu, vi tror på dig!

Symtom vecka 7-9: illamående hela dagarna, trött, kräks, kissnödig, känslig för dofter. Ont i huvudet. Börjar äta Lergigan Comp som hjälper mot kräkningarna men ger mig inte aptiten tillbaka. 

// October 14th. I entered week 7 today and our little seed is no longer a seed, now it’s the size of a blueberry with a (hopefully) beating heart. And I’m so scared to lose this little blueberry. Terrified. But everything is going well so far and Aleks and I are dreaming and talking about June. 11 days left to the ultrasound.

October 23rd. I bougth Bebors first clothes today, I thought I could do it here in Spain where no one sees me and starts wondering. It felt a bit like I was pretending, that someone would reveal my fraud that I’m not pregnant at all. But it felt good, unreal but amazing, this is my way to dare to believe that we will actually see a heartbeat in two days.

October 25th. And then the day came when we got to see our little miracle for the first time. 12.1 mm big with a beautiful ticking heart. I was so damn nervous there and I didn’t dare to look at the screen until the midwife said “and here is the heartbeat!” I cried from happiness and relief. Now we know there is something in there. Keep on fighting and growing now, we believe in you!

Symptoms week 7-9: Nauseous all day long, tired, vomiting, need to pee all the time, sensitive for smells. Headache. Starting to eat Lergigan Comp that helps with the vomiting but it doesn’t give me the appetite back.

The first little bodysuit I bought in Spain, and the photo from our very first ultrasound in week 8. ♥

Symtom vecka 10-11: Kräks fortfarande, trött, yr, FÖRSTOPPAD deluxe. Ingen aptit än, får bara i mig mackor, nyponsoppa och frukt. Lite värk i livmodern och ljumskar, otrolig huvudvärk. Övrigt mående: oro inför NIPT-testet och att något ska vara fel på Bebor.

10e november. Hej lilla älskling! Idag gjorde vi vårt andra ultraljud (denna gång PÅ magen! Kändes stort) och allt såg bra ut. Bebis är nu 32 mm och låg och sprattlade med armar och ben. Kolla lilla foten. Det är inte lätt att njuta av en graviditet när man är ständigt rädd över att det ska tas ifrån en och att man ska hamna på botten igen, så att boka in ett extra ultraljud kändes så himla skönt för då får jag andas ut för en stund.

// Symptoms week 10-11: Still vomiting, tired, dizzy, CONSTIPATED deluxe. Still no appetite, I can only eat sandwiches, rose hip soup and fruit. Got some ache in my uterus and groins, extreme headache. Other than that, I’m a bit worried for the NIPT test and that there will be something wrong with Bebor.

November 10th. Hi little sweetie! Today we did our second ultrasound (this time ON my belly! that felt huge) and everything looked fine. Baby is now 32 mm and was waving with arms and legs. Look at that little foot. It’s not easy to enjoy a pregnancy when you’re constantly scared that it will be taken away from you and that you will end up at the bottom again, so to book an extra ultrasound felt so good because then I get to breathe out for a while.

Our second ultrasound in end of week 10

23e november. Idag ringde de från Vasamamma och mitt hjärta höll på att slå sig ut ur min bröstkorg när hon sa att provresultatet kommit. Jag var tvungen att fråga henne tre gånger “så allt ser normalt ut?” Ja. Vilken lättnad. Resultatet visar inga avvikelser. Bebor mår bra. Händer detta verkligen? Åh tack gode gud, moder jord, pappa i himlen. Tack för att jag får uppleva detta! På måndag får vi brevet som säger Bebors kön, men vi kommer vänta med att öppna det till julafton.

26e november. Hälsade på lilla bebisen idag som låg och busade, sparkade och snurrade runt. Hen mätte 6 cm från huvud till rumpa, allt såg bra ut och lillens hjärtljud var det finaste ljud jag någonsin hört. Nu ska jag göra mitt bästa för att njuta och förstå att vi med största sannolikhet blir föräldrar i juni. Nästa gång vi får se bebisen är i januari på RUL! Längtar redan.

Symtom vecka 12-13: förutom några migränattacker med kräk så känns det som att illamåendet börjar lätta lite. Huvudvärk varje dag dock. Fortfarande förstoppad. Gått ner 4 kg men har fått lite mer aptit nu. Trött som fan, sover oroligt på natten. På magen börjar en liten bula synas, mest på kvällen.

// November 23rd. They called from Vasamamma today and my heart almost stopped when she said that the results were in. I had to ask here three times “so everything looks normal?” Yes. What a relief. The result shows no abnormalities. Bebor is fine. Is this really happening? Oh thank you god, mother earth, dad in heaven. Thank you for letting me experience this! On Monday we will get the letter that says Bebor’s gender, but we will wait to open it until Christmas Eve.

November 26th. Said hi to the little baby today who was playing, kicking and spinning around. Bebor was 6 cm from head to butt, everything looked fine and the heartbeat was the most beautiful sound I’ve ever heard. Now I’m gonna do my best to enjoy this and understand that we will most likely become parents in June. Next time we get to see the baby will be in January at the big anatomy scan! I can’t wait.

Symptoms week 12-13: Except for a couple of migraine attacks with vomiting, it feels like the nausea is getting better. Headache every day though. Still constipated. I’ve lost 4 kg but have more appetite now. So tired, I don’t sleep so well in the night. On my belly it starts to show a little bump, mostly in the evening.

Our third ultrasound in week 13 ♥ 

Symtom vecka 14: huvudvärk men annars mår jag BRA!! Lite värk i livmodern och ilningar mellan benen. 

6e december. Nu börjar den komma, lilla magen. <3 Fortfarande rätt platt på morgonen med svullnad över livmodern bara, men så fort jag äter/dricker så gör den entré.

12e december. Haft ont i magen de senaste dagarna, samt migrän med aura som kommer och går. Och så är jag sjuk. Min kropp är inte på topp, känner mig svag och orolig.

Symtom vecka 15: växtvärk, huvudvärk. Börjar bli jättehårig på magen. Sömproblem, konstiga drömmar. Kan inte ligga skönt. Ont och öm i magen. Sjuk. Migrän igen. Nedstämd. Jobbig vecka.

// Symptoms week 14: headache but other than that I feel FINE!! Some ache in my uterus and between my legs. 

December 6th. Now it’s starting to show, little belly. <3 Still flat in the morning just a little swollen over my uterus, but as soon as I drink/eat it shows up.

December 12th. I’ve had stomach ache the last couple of days, and migraine with aura that comes and goes. And I’m sick. My body is not on top, I feel weak and worried.

Symptoms week 15: growing pains, headache. Starting to get really hairy on my belly. Sleeping problems, weird dreams. I can’t lie comfortable. Pain and sore in my belly. Sick. Migraine again. I feel down. Tough week.

Little belly in week 15

Symtom vecka 16: okej magen börjar verkligen bli JÄTTEhårig! Och på eftermiddag/kväll är den stor och spänd. Första veckan då jag även har en ordentlig bula på morgonen också. Tror jag kände fladder igårkväll?!?!?!

Symtom vecka 17-19: veckorna då magen blev tydlig, tuttarna blev ännu större och jag tror jag känner Bebor ibland. Kissnödig som in i helvete jämt! Värk i ljumskar. Täppt i näsan konstant. 

24e december. Det är en liten * i min mage. Det känns helt galet, det känns mer verkligt nu på något sätt nu när vi vet.. Vi ska få en *!! Världens finaste julklapp. Vad vi längtar efter dig!

8e januari. Nu är jag inte längre osäker på om det är Bebor jag känner eller inte, för idag såg jag det även på utsidan. En ordentlig liten knuff. <3

Här är vi nu! Vårt BF blev flyttat en vecka tidigare efter RUL i veckan. Vill ni att jag gör ett inlägg om det? 

// Symptoms week 16: okey my belly is getting REALLY hairy! And in the afternoon/evening it’s big and bloated. First week when I can also see a proper bump in the morning too. I think I felt something last night?!?!?!

Symptoms week 17-18: the weeks when my belly showed up, my boobs got even bigger and I think I feel Bebor sometimes. I need to pee all the time! Ache in my groins. My nose is constantly blocked. 

December 24th. It’s a little * in my belly. It feels crazy, more real now somehow now that we know.. We’re having a *!! The world’s most beautiful Christmas gift. We can’t wait to meet you!

January 8th. Now I’m no longer unsure if it’s Bebor I feel or not, because today I saw it as well on the outside. A clear little puff. <3

Here we are now! Our due date got moved one week earlier after our 20 week scan this week. Do you want me to make a post about that? 

Hej hjärtan! Jag har inte mått bra sedan vi kom hem från Maldiverna, därav ingen uppdatering här. Trodde det var mitt gravidillamående som gjorde comeback nu i vecka 20 men det visade sig vara magsjuka (blev förmodligen matförgiftad på flygplatsen)…… Uhh, inte det lättaste att gå igenom när man bär på en liten. Medan jag hulkade och krampade över toan så sparkade Bebor på där inne, hade så dåligt samvete för jag fick inte behålla något men min barnmorska sa att så länge jag får i mig lite vätska emellan kräkningarna så var vi båda okej. Hade inte heller feber eller så.

Igårkväll var det äntligen över och jag fick en ordentlig nattsömn och kunde ta mig till dagens plåtning! Jag kände mig rätt återhämtad och de andra ville också köra på.

// Hi sweethearts! I haven’t been feeling fine since we got home from the Maldives, that’s why I haven’t updated here. I thought it was my pregnancy nausea that made a comeback now in week 20 but it turned out to be stomach flu (I think I got food poisoned at the airport)…. Uhh, not the easiest to go through when you’re carrying a little one. While I sobbed and cramped over the toilet Bebor was kicking in there, I felt bad because I couldn’t keep anything down but my midwife said that as long as I could drink some fluid between the vomiting we were both fine. And I didn’t have the fever or so.

Last night it was finally over and I got a proper night sleep and could go through with today’s photoshoot! I felt pretty recovered and the other ones wanted to keep going as well.

Och ÅÅÅÅH vad kul det var!!! Vi fick leka Beyoncé med våra blomkronor och magar och bilderna blev så himla fina. Vi skulle främst plåta för vårt poddomslag men tog lite extrabilder medan vi ändå var igång. Inte alltid man är proffs-sminkad och stylad liksom. :-)

Juste, har ju glömt att berätta här att jag och en av mina närmsta tjejkompisar Dani (som också väntar barn!) släpper en podcast nästa vecka! Kenza & Dani – När livet händer. Ni hittar oss där poddar finns, så in och prenumerera nu så att ni inte missar första avsnittet!

// And OOOOH it was so much fun!!! We got to play Beyoncé with our flower crowns and bellies and the photos turned out great. We were mostly shooting for our podcast cover but we also took some extra photos while we were at it. I mean how often do you have your make-up and styling done by a pro. :-)

Oh, I’ve forgot to tell you here that me and one of my closest friends Dani (who’s also expecting!) are releasing our podcast next week! Kenza & Dani – When life happens. You can find us where you find podcasts. (It’s in Swedish though)

Vår vän och make up-artist Sarah Grundén hjälpte oss med smink och hår och precis som alltid så gjorde hon ett toppenjobb. Inte ett spår av den där magsjukan inte haha.

Använde mitt headband från Hairtalk idag, perfekt för plåtningar när jag vill ha lite fylligare hår.

// Our friend and make up-artist Sarah Grundén helped us with make up & hair and just like always she did a great job. You couldn’t see a trace of that stomach flu haha.

Used my headband from Hairtalk today, it’s perfect for photoshoots when I want my hair to look a bit thicker.

Men här har vi ändå dagens stjärna, lille Mani! Finns ingen finare. Hela dagen har han legat på mina kläder på golvet och vaktat oss. <3 Han är alltid lite extra gosig efter att ha varit ifrån oss ett tag. Eller först är han sur, SVINSUR, bara för att markera att det inte var okej att vi lämnade honom. Men sen förlåter han oss och då vill han bara vara nära.

Kom hem för en stund sedan och känner mig helt mör. Ska ta en dusch och bädda ner mig i soffan och dricka lite soppa. Ha en fin fredagskväll! Puss!

// But here we have the star of today, little Mani! There’s no one more cute. He’s been sleeping on my clothes on the floor all day today guarding us. <3 He’s always extra cuddly after being away from us for a while. Or at first he’s pissed, REALLY pissed, just to make it clear that it wasn’t okey that we left him. But then he forgives us and then he just wants to be close.

I got home a while ago and I feel exhausted. I’m gonna take a shower and cuddle down in the sofa and eat some soup. Have a nice Friday night! Hugs!

I will remember this trip forever ♥

Nu sitter vi på flygplatsen i Malé och väntar på planet som går om ett par timmar. Långflyg till Istanbul där vi mellanlandar, och sedan därifrån till Stockholm (landar hemma imorgon vid lunch). Ville verkligen inte lämna paradisön när vi åkte därifrån i eftermiddags, men nu vill jag bara komma hem och tycker att det ska bli skönt. Saknar Mani också SÅ mycket!!

Jag har redan sagt detta men fan vad jag kommer minnas denna resa, för alltid. Det har verkligen varit en speciell resa, dels för att det var här vi gick ut med graviditeten och allt vi gått igenom (det var som en stor tyngd som släppte från mina axlar) och dels för att det var här vi båda vågade inse att vi ska bli föräldrar snart. Vi har pratat så mycket om Bebor denna resa, om namn, om hur vi ska göra om hemma, om våra framtidsplaner och allt sånt.

Och magen kikade fram! Och……och….. Det var under denna resa jag inte längre kunde missta Bebors rörelser för att vara gaser haha! Nu har jag känt rörelserna så tydligt, som små knuffar inifrån. Och idag såg jag det för första gången utanpå magen också. Så himla speciell känsla… Tyvärr missade Aleks det, men han får nog känna snart också. :-)

// Now we’re at the airport in Male waiting for our flight that leaves in a few hours. Long flight to Istanbul, and then from there to Stockholm (we will land at home tomorrow at lunch time). I really didn’t want to leave the paradise island when we left this afternoon, but now I just want to come home and I think it will be nice. I miss Mani SO much as well!!

I’ve said this before but damn I’m gonna remember this trip, forever. It has sure been a special trip, partly because it was here we revealed the pregnancy and everything we’ve been through (it was like a huge weight that was lifted off my shoulder) and partly because it was here we both dared to realize that we will become parents soon. We have talked so much about Bebor during this trip, about names, how we’re gonna change the apartment, our future plans and all that.

And my belly popped out! And……and…. It was during this trip that I no longer could mistake Bebor’s movement for being gases haha! I’ve felt the movements so clearly now, like small pushes from the inside. And today I saw it for the first time on my belly. Such a special feeling… Unfortunately Aleks missed it, but he will probably feel it soon too. :-)