Nehe, det blir ingen bra dag idag heller. Det kände jag på mig så fort jag vaknade. Jag förstår inte, jag brukar ta mig igenom sånt här rätt snabbt. Eller det är vad jag tror iallafall, kanske jag bara stänger in det ännu längre in. Men nu känns det som att jag går igenom ALLT igen, från barnsben till nu. Och det är riktigt tufft. Men förhoppningsvis så innebär också detta att när jag väl tagit mig igenom det så är det slut. På riktigt.
Ledsen för att det blir sånna här tråkiga inlägg här, men bloggen är och har alltid varit ett sätt för mig att skriva av mig lite. Men jag är väl medveten om att det är dags för mig att träffa någon att prata med. Få ur mig allt jag bär omkring på, för min ryggsäck börjar bli ganska tung.
Snart är jag nog glada Kenza igen. Hoppas ni har tålamod.
// Nope.. Today won’t be better than yesterday.. I knew that as soon as I woke up this morning. I dont get it, I usually get through these things pretty quick. At least that’s what I think, maybe I just ignore it and pretend everything’s fine. But this time it feels like I’m going through it ALL again, from childhood til now. And it’s really tough.. But hopefully this also means that once I’ve made it through this, its over. For real.
I’m sorry for all these boring posts, but my blog is (and have always been) a way for me to get rid of whatever is in my head. But I’m well aware of that its time for me to see someone I can talk to. Someone who can help me with everything I carry around cause it’s getting kinda heavy.
I’m sure I’ll be back to happy Kenza again.. I hope you can be patient.
