• header

3 blir 4

Jag vill börja detta inlägg med att tacka er för era fina kommentarer på förra inlägget!! Blev både rörd och sjukt peppad på att ge bloggen en till chans! <3 Kul också att se att många av er verkar uppskatta like-funktionen (det lilla hjärtat i slutet av inlägget), det kräver ju lite tid och så att kommentera och fattar att inte alla orkar göra det varje gång liksom men då är det kul att se att ni ändå uppskattar inlägget. :-)

Så nu sitter jag här igen vid min laptop och knappar på tangenterna. Haha, jag minns så väl när jag var inlagd några dagar på sjukhus när jag var 17 och (såklart) hade med min laptop för att blogga. Delade rum med en äldre kvinna som blev riktigt förbannad på ljudet av mina fingrar på tangenterna (jag skriver ju så satans snabbt också så hon kände nog vad faaaaan är det som låter). Jag blev livrädd efter att hon skällde ut mig så då låg jag istället där i mörkret och tryckte försiktigt på tangent för tangent så ljudlöst som möjligt för blogginlägget skulle ju givetvis upp.

Och nu har jag ingen aning om hur jag ska vända det här inlägget till att handla om att vår familj växer men jag gör helt enkelt en tvärvändning och säger NIKOLA SKA BLI STOREBROR. Min älskade lilla bebis som typ föddes igår ska bli storebror nästa år, om allt går som det ska. Jag svarade på massa frågor på min insta story här om dagen (finns sparat på min profil om ni vill kika, skrev även ingående där om hormonbehandlingen) men jag tänker att jag också skriver lite kort om hela grejen här.

Så i juni, ungefär en vecka efter att vi hade firat Nikolas första födelsedag, så fick vi se det där fina plusset på stickan igen. Det där plusset som framkallar så mycket känslor och kastar om hela ens värld. Aleks satt vid matbordet och matade Nikola och jag kom ut och la det fortfarande ofärdiga testet på matbordet och sa “du får kolla om det är något!” och så backade jag och lät Aleks säga resultatet. Det var vårt 6e syskonförsök och vårt 2a försök med hormoner, men även om det var planerat så blev vi så otroligt överraskade. Eller iallafall jag. Att det skulle ske så snabbt denna gång trodde jag verkligen inte. Jag hade en sån blandad kompott av känslor inuti mig att de tog mig ett tag att landa i det hela. Tankarna som flög var allt ifrån “hur ska vi klara två så små?” till “gud vad jag sviker Nikola nu, HAN ska ju vara min lilla bebis….” Snälla, säg att jag inte varit ensam med att känna skuldkänslor? Aleks förstod mig inte alls, han tyckte jag var knäpp som inte enbart tänkte att detta är det finaste vi kan ge honom. Och nu håller jag ju såklart med. Nu är detta mer självklart än någonting annat, att det ska komma en till liten kotte till vår familj, och jag hade inte velat ha det på något annat sätt. Och att vi hade tur nog att lyckas ännu en gång trots mina fattiga äggstockar är ju helt jävla fantastisk. Vi är så tacksamma.

Just nu är jag i vecka 16 och bebisen är beräknad till 1a mars. Men jag kommer inte bli förvånad om BF flyttas till slutet februari, för jag har redan flyttats några dagar på ultraljuden trots att jag vet exakt när jag ägglossade eftersom vi gjorde ultraljud och tog ägglossningsprutan. Ni kanske minns att Nikola flyttades (från 8e juni till 2a juni, men föddes 14e juni efter igångsättning) på RUL för att han mätte större, så det är säkert en stor bebis igen. Men med förhoppningsvis normalstort huvud haha. Vi får se på RUL den 2a oktober!

Så, här är vi nu! Jag har äntligen börjat må bra igen efter ett par veckor med trötthet och illamående. Magen har redan sagt HELLO (någon annan som fick bula mycket tidigare andra gången?) och jag försöker få Nikola att förstå att det ligger något i min mage men det går inte så bra. Han har hittat min navel iallafall som han gärna petar i, alltid något haha. Nu ska vi klä på oss och gå ut och leka! Sedan ska jag äntligen träna ett pass. Vi hörs! <3

// I wanna begin this post by saying thank you for all your sweet comments on my last post. I was moved and now I’m very excited to give the blog a new chance! <3 I was also happy to see that many of you seem to appreciate the like-button (the heart by the end of every post), commenting takes more time so I get that not everyone can do it all the time. This function definitely makes it easier for every reader to show their appreciation :-)

So now I’m back with my laptop, slamming the computer keys again. Haha, I remember when I was 17 and spent some days at the hospital and (of course) had brought my laptop. I shared a room with an older woman who got really irritated with the sound of my fingers hitting the keys (I’m such a fast writer so I guess she wondered what the heeeeeell that sound was). I was so scared after she had yelled at me so I just laid there in the dark, pushing every key really carefully because I just had to publish my blog post. 

I have no idea how to make this post about our family growing now. Let’s just start talking about the fact that NIKOLA IS GOING TO BE A BIG BROTHER. My little baby who was born like yesterday is becoming a big brother next year, if everything goes well. I answered a lot of your questions on my insta story the other day (I saved it on my profile if anyone would like to check it out. I wrote down the details on the hormone treatment there aswell). But I’ll write a few words about the whole thing here too.

In June, about a week after we’d celebrated Nikolas first birthday, we got to see that beautiful plus on the pregnancy test again. The plus which brings out so many emotions and turns your world up side down. Aleks was sitting by the dinner table feeding Nikola and I came out from the bathroom and put the blank test on the dinner table and said “you’ll check the results!” and then I backed off and let Aleks wait for it. It was our 6th try and our 2nd try with hormones, but even though we had planned it, we were still chocked when the result came. At least I was. I didn’t think it would happen this easily this time. I had so much mixed feelings inside of me that it took me a while to land in the whole thing. I was thinking thoughts like “how are we gonna manage two kids” and “I’m letting Nikola down, HE is supposed to be my baby…” Please tell me I’m the only one feeling guilt? Aleks didn’t understand it at all, he thought I was crazy to not see that this is the best thing ever for Nikola. Now I agree of course. It feels so natural to me now, that we’re having another little baby in the house. I wouldn’t have wanted it any other way. It is so amazing that we succeeded even though I’m battling with poor ovaries. We are so thankful. 

I’m in week 16 right now and the baby is due the 1st of March. But I won’t be surprised if my due date is moved to the end of February, because I have already been moved a couple of days on the ultrasounds even though I know exactly when I was ovulating because we did an ultrasound and took the ovulation shot. You might remember that Nikola’s due date was moved (from the 8th of June to the 2nd of June, but was born the 14th of June) because he was measured bigger, so I guess it’s a big baby again. But hopefully with a normal sized head haha. We’ll see on the routine ultrasound the 2nd of October. 

This is where we’re at now! I’m finally starting to feel good after a few weeks of tiredness and nausea. My belly is already saying HELLO (did anyone of you get a bigger bump with the second child?) and I’m trying to get Nikola to understand that there’s something in my belly, but it doesn’t go very well. But he has found my belly button and loves to poke it, that’s always something haha. Now we’re getting dressed because we’re going outside to play! Then I’m finally going to workout. Talk to you soon <3 

5869

78 Comments

Jenny

Jag fick också såna grums skuldkänslor när vi väntade barn nr två min som var då 10 månader och skiljer 1,5 år mellan dom tänkte gud vad har vi gjort kände mig jätte egoistisk även om storebror fick panik när lilla syster kom och skrek som en galning och skulle sitta i mitt knä hela tiden är dom idag (2,5 och 1 år) bästa vänner även om dom bråkar mycket så har dom alltid varandra o så härligt att se dom tillsammans ❤️ Grattis till er och lycka till med allt det kommer bli jätte bra

Reply
Lisa

Jag tror det är jättevanligt med blandade känslor! En vän kände oro inför bebis nummer 2, för att hur skulle det vara möjligt att älska en till bebis lika mycket som den första, som man älskade mer än allt? I slutändan blev det tre barn, alla älskade mer än allt <3
Hoppas tröttheten och illamåendet fortsätter hålla sig borta! Bilderna är så fina på er!

Reply
Marie

Först grattis! Jag känner igen mig precis angående de blandade känslorna! Blev så glad när pluset kom för andra gången men när många runt mig tyckte, oj det var tätt… (har 20 månader mellan mina döttrar) började jag också tänka hur ska jag klara detta!? Men man gör det bara, ren överlevnad! Så även fast det blir intensivt så är det verkligen helt underbart med dessa små. Min lilla blir 7 månader till helgen, tiden går så fort att jag knappt hinner med att de växer så fort! Och ja magen poppade fort här… Hade fullt upp att försöka dölja den till iallafall vecka 12 😉 Kram!

Reply
S

Så härligt att höra, och kul du är tillbaka! Själv kämpar vi på efter lite diffusa svar på fertilitetsutredning. Snart blir det i alla fall IVF för att hjälpa oss på traven, så försöker se det hela positivt för att inte gräva ner mig helt :) ser fram emot att följa er resa!

Reply
Karin

Stort grattis till bebis nummer två! Vi har en lite snarlik historia. Bebis nummer ett var IVF och sååå efterlängtad och bebis nummer två en totalt överraskning. Men så underbart! Det skiljer 20 månader på våra tjejer. Vår äldsta dotter är oftast väldigt förtjust i syrran men ibland lite sotis. Men jag tror nästan hon, efter två månader med ett syskon, redan glömt hur det är att vara ”själv” med oss. Hon vill gärna gosa och mysa så man får vara ganska uppmärksam så att goset inte blir för hårdhänt. Jag tror att syskon så tätt i ålder kan få jättekul ihop hela livet! Nu kommer två boktips, ett till dig och ett till Nikola.
Tips 1: Äldst, yngst eller mittemellan: Intressant bok om hur platsen i syskonskaran, åldersskillnad etc påverkar personligheten.
Tips 2: Äntligen syskon. En jättegullig bok om en liten elefant som får ett litet syskon, vår stora tjej älskar den.

Reply
Didi

wow det där med skuldkänslor är något jag verkligen kan relatera till. Jag hade det länge och värre blev det när min lilla föddes. Men det är okej, prata, prata, prata, det är det bästa man kan göra. Och inte vara hårt mot sig själv, vi går redan igenom saker så det räcker…

Stort grattis till er alla, tänk att ni ska bli 4 nu, så himla häftigt. Kan inte ens smälta att “lilla” Kenza (jag menar det med omtanke) har blivit mamma, modeKenza liksom, 17 åringen som va efter pojkband haha. Så gullig, så stor nu, så vuxen, så mamma! Så härlig.

Grattis och lycka till <3

Reply
Ninna

GRATTIS! FAN VAD GLAD JAG ÄR FÖR ER SKULL <3 Jag har följt dig i alla dessa år och det är så fantastiskt att se er lilla familj och att den växer! Längtar tills jag själv får plussa för första gången, även om det är några år kvar :)

Reply
Jossan

Hej :)

Så fint att få läsa om detta! En som fortfarande är i kampen att försöka få till första, och börjar tappa hoppet litegrann..🙋🏻‍♀️ Men din historia hjälper, håller hoppet uppe lite till. Kan du inte berätta om hur det var innan du tog testet, om du kände något, hur det kom sig att du testade just den dagen och lite annan sån info? Vore spännande att få lite inblick. Även kul om du pratade om det i en YouTube-video, kanske lättare att få med sån info där utan att det blir för långrandigt i text :)

Stort grattis och lycka till med graviditeten❤️ kram! /J

Reply
Emilie

Det är så underbart att du är baack!<3<3 Hoppas at du hinner gjöra en YouTube med tiden oxo:D

Reply
Sara

Stort grattis!!
Jag kände exakt samma sak när vi plussade med lillasyster.
Vi har 17 mån mellan våra tjejer, och det bästa som finns är att se kärleken mellan dem trots att de bara är lite över 2 år samt 10 mån. Finaste presenten man kan ge sitt barn, syskon!!

Reply
Emma

Plussade när dottern var 8 månader, välkomnat och vi visste att det kunde hända. Längtade efter plusset men så fort det kom var min första tanke också ”vad har jag gjort? Ska mini behöva växa upp nu? Bli storasyster redan?” Medans min man precis som din var hel lugn och tyckte det var hur bra som helst. Och nu har jag med smällt det och håller med.

Stort grattis till er och lycka till ❤️ kul att du börjat blogga igen så man kan få följa graviditeten då det bara skiljer 3v mellan oss!

Reply
Milica

Dear Kenza, I can’t even destribe how happy I am for you. I almost cried when you announced your 2nd pregnancy. 7 months ago I showed my boyfriend a video of Nikola, and since then we both are obsessed with his cuteness. To have family like yours is truly a dream. We are from Serbia so Alex talking to him in serbian makes us so excited and we secretly hope that one summer we will meet you, Alex and your wonderful kids in Montenegro ❤️ Sending you so much love and best wishes, you are an amazing woman and even better mother. Congratulations, you deserve the world❤️

Reply
Sofia

Det är nog ganska vanligt att magen syns tidigare för varje gång man varit gravid, det har min också gjort. Angående dina skuldkänslor, med första syskonet känner man så, det gjorde jag med. Man vill att det första barnet ska få lika mycket uppmärksamhet och kärlek som innan, tror mest det är man själv som drabbas. Jag vet att jag ville hem så fort det bara gick från BB för att inte äldste sonen skulle vara utan oss, och vi hade tur som födde på fm och kunde åka hem samma dag. Blev som att vi hade varit en dag på jobbet och kom hem med lillebror 🤣 i efterhand hade jag tänkt annorlunda. N får ju ytterligare en persons kärlek framöver, och det slår ju allt. När vi väntade vårt tredje barn hade jag inga skuldkänslor alls, för då visste jag ju vad det där barnet skulle ge de andra två. Då ville jag stanna kvar på BB en natt ensam med lilltjejen för att få tid ensam med henne. Så ett tips från mig är att njuta fullt ut av er lilla/lille bebis när hen kommer, inte bara tänka att allt ska vara som vanligt för N, för det är det ju inte. Och precis i början sover de ju så mycket så ni kommer säkert få mycket tid ensam med N som vänjer sig att dela uppmärksamheten ❤️ Med facit i hand, släpp skuldkänslor, ni ger det finaste man kan ge sitt barn genom syskon. Vore intressant att höra mer om hormonbehandlingen 😊 stort grattis igen!

Reply
Frida

Vi kämpade också med vår första, inte alls som er men vi gick igenom en barnlöshetsutredning som sedan resulterade i bland annat letrozol, som hjälpte oss att bli gravid med vår kille som är född november -18. Nu är jag också gravid igen (i vecka 16😉) efter två tuffa missfall denna vår så nu är det bara hålla tummarna och hoppas på att de ser bra ut på ultraljudet i slutet på september.
Och gällande magen, ja den är omöjlig att dölja såhär dags, är större nu än vad jag var i vecka 25 med min första 🙂

Så heja heja, håller tummarna allt går som vi hoppas, både får er och för oss ☺️

Reply
Jannie

Ej hvor sjovt med 1 marts, der havde jeg termin med min datter i år. Vi fik ikke rykket termin under scanning, og er ret sikker på hun er lavet d.08.06.2019 😅 Hun kom d.03.03.2020!

Glæder mig til at følge mig i jeres voksende familie, med den kærlighed I har, så kan det kun blive fantastisk 🥰

Reply
Dina

Du vet väl att BF inte bestäms på när ägglossningen eller befruktningen skedde? 😅 Det baseras enbart på måttet på bebisen. Man får ta Bf-datumet med en nypa salt helt enkelt hehe. Jätteglad för eran skull, kram!

Reply
Tova

Vi är beräknade 2 den, vår dotter fyller 2 i april så nästa samma. Men gud ja såg verkligen gravid ut typ i vecka 8-9 🙈🙈 och alltid när jag visar magen för Chloe så petar hon alltid i naveln 😂

Reply
Anna

Jag fick min första bebis 4 månader efter Nikola och nu väntar vi också bebis nummer två, beräknad i april 😁 kommer ha 1,5 år emellan. Ej planerat alls men välkommet såklart. Kul att vi verkar följas åt haha. Stort grattis och lycka till! Superkul att du bloggar igen, har saknat det.

Reply
anna

Det ska bli sååå roligt att få följa din graviditet igen! När du var gravid med Nikola var även jag gravid med min första son, låg ca en vecka bakom dig i den graviditeten. Och nu väntar jag också mitt andra barn med BF 25 februari 😍 Ett stort grattis och lycka till 💕

Reply
Eva

Mitt tips är att tänka att storebror har ingen erfarenhet av att ha syskon, medan lillsyskon vet inget annat än att ha syskon. Dvs lillsyskonen kan vänta lite extra så storebror inte behöver känna att syskonet alltid kommer först, och gör storebror en del av upplevelsen av småsyskonet.

Jag har 18 månader mellan mina flickor och jag har aldrig upplevt svartsjuka mellan tjejerna när de var små utan de har alltid varit supertajta. Men då lät jag storasyster hjälpa till att byta blöja och klä på i den mån hon kunde. Hon var också den som fick visa upp syster för alla gäster som kom.

Jag kanske är speciell men jag har aldrig tyckt de var tuffare att var två barns mamma än en barns mamma, för jag kände mig så mycket säkra med barn 2. Kanske oxå för min äldsta var lugn och lyssnade bra men aktiv tjej. Jag hade också gjort mycket ändringar innan lillasyster kom, så hon inte skulle känna att det beror på lillasyster, tex börja sova i eget rum, byta till växastol etc

Men jag hade ändå skuldkänslor och jag gick så långt som vilket barn räddar jag först om det brinner eller liknade, idag är det självklart att man räddar den närmaste först (det betyder inte att man älskar den andra mindre).

Reply
Emma

Jag kände precis samma. Vår son var nästan tre år när lillasyster kom så vi hade gett honom hundra procents fokus under så många år, att mitt hjärta verkligen gick itu när jag knappt kunde ge honom femtio procent i början (snittad dessutom så kunde inte komma ur hans säng vid nattning så kunde inte ens göra det!). Jag grät i typ en vecka av skuldkänslor (och baby blues), sedan var vår nya familjekonstellation satt – alldeles, helt perfekt. Att se dem tillsammans är det finaste, finaste jag varit med om i hela mitt liv. Det är okej med skuldkänslor och att inte tro att man kan älska en till lika mycket, låt dig känna det men stanna inte i det onödigt länge. Det bästa jag kan beskriva det som är slöseri med tid😆.

Reply
Amanda

Först och främst, stort grattis till er! Så roligt att Nikola ska få bli storebror❤️

Jag plussade 2 dagar efter att vår dotter fyllde ett år och kan verkligen relatera till dina känslor, har ganska långt in i graviditeten känt skuldkänslor gentemot henne att vi ska få ett till barn, som att jag sviker henne och vår underbara tid vi fått tillsammans vår lilla familj.
Idag har jag BF och väntar med spänning på att lillebror ska kika ut (gick över elva dagar sist och hoppas som du att jag åtminstone ska få föda lite tidigare och en lite mindre bebis den här gången, kunde verkligen känna med dig när du berättade om din förlossning, hade det oxå väldigt tufft sist så hoppas på en bättre upplevelse denna gång).
Men det jag skulle komma till är att sedan vi plussade så har det ju förstås hänt sååå mycket med vår dotter som nu är 1år och 8mån och det känns inte alls som att jag sviker min lilla bebis, hon känns ju mycket större nu och ändå väldigt redo för att bli storasyster…pratar mer och mer, börjat leka på ett helt annat sätt, och från att inte ha nån aning om vad vi menar när vi pratar om bebis (i början) så pratar hon nu själv massor om bebis, lärt sig vilka bebis saker är och kramar om min mage och ”gosar” med bebis. …jag tror hon längtar lite efter lillebror hon med.
Dessutom är det såå många som sagt till mig att detta är en perfekt ålder att få andra barnet så jag litar på dem ☺️

Lycka till med graviditeten, hoppas att du får må bra och att allt ska gå bra! Kram på dej och hälsa Nikola..alltså han måste ju va en av de sötaste ungarna jag sett..man vill liksom bara nypa honom lite när du lägger ut stories på instagram.

…och förresten, kul att du börjat blogga igen! Som jag hoppades på det, detta är enda bloggen jag följt ända sedan jag gick i 7:e klass (är 24 nu) och vart såå besviken när du slutade. Men nu har jag äntligen en blogg att läsa igen, hurra!!😁

Reply
Linda

Så glad för er ❤️ Jag väntar vårat fjärde barn nu och är beräknad exakt samma dag (1 mars). 😊 Jag har med mina två första barn känt mig illamående o kräkts varje dag till vecka 12 (två pojkar) . När jag väntade mitt tredje barn så mådde jag konstant illa men kräktes bara någon gång – det var en tjej. Nu med fjärde graviditeten känner jag exakt samma som med tjejen i magen, illamående, trött men bara kräkts vid något enstaka tillfälle. Fick nyligen reda på att jag väntar ännu en tjej (vi har gjort ett NIPT test, därav vet vi könet).

Får en känsla av att ni väntar en liten tjej ni också. Oavsett så är det ju helt underbart att ni nu väntar tillökning igen. Att ge sitt barn ett syskon är en gåva. Önskar er all lycka ❤️

Reply
H

Din blogg är den enda jag läst, så kul att den är tillbaka!! Vi väntar vårt andra nu, 21 månader i mellan syskonen blir det. Och skuldkänslorna var grymma i början, redan innan plusset, när vi bröjade “planera för andra”. Men min sambo tycker jag är knäpp. Och fortfarande får jag jobba med dem lite varje dag och gå igenom för mig själv hur man kanske kan komma att hantera olika situationer. Är lyckligast i världen och i slutändan faller det förhoppningsvis på plats. Stort grattis till er igen och lycka till! Ska bli super kul att följa!

Reply
Michella

Andra gången kom magen sjukt fort för mig oxå. Där e 26 månader mellan mina 2 busungar 🙈😍

Reply
Anna

So happy for you Kenza! Congratulations! What a miracle!
I have been following you for many years and I was wondering if your spiritual or religious views have changed since your incredible journey becoming a mum. I can relate to your story because I was told I couldn’t survive pregnancy (bc of a heart disease) and it was devastating news. What helped me as a Christian was reading all the instances in the Bible of women who were barren and God gave them children. (“God makes the barren woman a joyful mother of children.” Psalm 113:9) I prayed to God and by miracle gave birth to my son 3 years ago and my daughter this year. My doctors (at the best hospital in the world) are still shocked this happened. But I know this is supernatural love from a personal God who is a good Father. As someone who had a lifetime of disappointments by my earthly father (as you might be able to relate), this kind of love and faithfulness was hard for me to understand until I had children of my own. Now it is overwhelming think about the infinite love a perfect God has for me now that I know the extent of my love as a simple flawed human to my children. I’m convinced that everything has a purpose and God has a plan for us if we trust Him.
Just curious about your thoughts on this as I know you are a deep and reflective soul. I am praying for a healthy pregnancy and joyful motherhood for you dear Kenza.

Reply
M.

You and Aleks are both so beautiful, you should get a subsidy from a gorvernment to spread these outstanding genes!

Lots of love for you and your family, glad to see you back😘
M.

Reply
Arnela

Stort grattis, så underbart❤️❤️❤️
Måste bara fråga vad din klänning är ifrån, verkligen a must have😍😍😍

Reply
Vera

Grattis till bebis! Det är så kul för du och jag var gravida samtidigt med första barnet (min var beräknad till 11:e juni men kom 7:e) och nu igen (bebis nr 2 beräknad till 10:e mars) :D
Det sägs att efter första graviditeten anpassar sig kroppen mycket snabbare när man är gravid på nytt, varför det också syns tidigare att man väntar barn. Hoppas att du får en fortsatt fin upplevelse och underbar förlossning!

Reply
Leanne

I hear that anxiety with a second child is common. Something I read once said, “Your love doesn’t divide, it multiples.” With two, you’ll feel even more love than ever imaginable for both of them! So exciting! Congratulations!

Reply
Anastasiya

So happy for you and your family! Sending all my good vibes and happiness to you and your little gift! And I’m also glad you’re back to blog❤

Reply
Elisabeth h

Jeg ble gravid da vår sønn var 9mndr, ikke planlagt, men det ble helt fantastisk. Lillesøster var elsket av iss alle tre fra første stund, og vår sønn var aldri sjalu på søsteren. Typ ALLE sa « å men det kommer å bli kjempeslitsomt, oi, at dere orker!», og det var bare helt idiotisk å si, og ikke ble det så himla slitsomt heller. Altså, selvfølgelig er det slitsomt med to små, men vi hadde tur og vår sønn begynte å gå da han var ca 10 måneder,så det var dn stor hjelp når min mage begynte å vokse i rasende fart!med førstemann kunne man ikke se jeg var gravid før ved 5 måneder. Med nr to hang magen som en typ « donut» rundt hele kroppen, fra midjen og ned, og folk trodde jeg var to uker før fødsel når det var 3 måneder igjen, ha ha. En annen ting, som hvertfall var positivt for meg, er at man ( jeg) var mye mye tryggere med barn nr to. Alt fra det praktiske til det mer emosjonelle.
Masse kjærlighet til dere, og lykke til!

Reply
Sarah

Grattis till er, vilken lycka!!
Vart hittar jag info kring hormonbehandlingen? Är det på insta eller här?

Reply
Rita

Välkommen tillbaka! Jag har saknat att kunna läsa din blogg. Låter ju toppen att blogga på dina egna villkor igen som back in the days. 😊

Ps. Jag fick mitt första barn i slutet av november 2019 efter IVF och plussade häromdagen. 2 under 2 för mig med! Bf i maj 2021. Ska bli kul att kunna följas åt i graviditeten igen. ❤️ (eller tja, du kan ju inte följa mig men jag är glad att kunna följa dig igen.)

Skulle du kunna skriva något inlägg om vilken utveckling Nikola har gjort varje månad till han fyllde 1 år? Saknade de uppdateringarna och är roligt att kunna jämföra. Min dotter kan inte gå vid 9 månader som Nikola, men kryper gör hon. 😊

Kram på dig och superstor grattis!!! 😍

Reply
Hennaelis

Oh I’m so so happy for you! Congratulations 💛
Our second child was born almost 3 months ago at exactly the same age difference.
At first I went through exactly the same thoughts as you, but now of course I couldn’t imagine anything else. Those kids are best thing I know 💛
Oh and yes.. the belly grew faster and bigger 💥

Reply
Johanna

Stort grattis till ett lillasyskon! Så magiskt! Jag har bara ett barn, och har därmed bara varit gravid en gång men trots det ploppade magen fort. Redan i v.12 syntes det så mycket att det blev svårt att dölja haha 😂 Blir spännande att se hur tidigt det syns om jag någongång får bli gravid med ett syskon! Kram ❤️

Reply
Johanna

Samma här med magen! Är i v. 13 nu, andra graviditeten, och funderar på att ge upp och bara låta magen synas. Vid den här tiden förra gången ägde jag inte ett gravidplagg och nu går inga vanliga byxor att stänga längre… hehe.

Reply
Mariah

Jag upptäckte att jag var gravid igen när dottern var ett halvår. Så det skiljer 15 månader mellan mina tjejer och det är det BÄSTA, de kan leka på en någorlunda jämn nivå och är varandras bästa vänner, även om de kan bråka och slåss så hårtussarna ryker… rätt ofta faktiskt… så det är något du kan vänta dig så snart lillen kan dra sin bror i håret 😄

Reply
Liz

Grattis <3
Så roligt att du börjat blogga igen!! För min del så blir det ofta att jag böra slö-kollar instagram och inte är så "aktiv". Däremot när jag läser en blogg har jag mera tid och läser mer noggrant.

Kul med RUL den 2 oktober. Jag väntar mitt första barn nu och BF är 3 oktober :)

Såg någon annan tipsa om att göra ett inlägg om sommar stugan och det tycker jag också skulle vara jättekul att läsa om!

Reply
Varpo

När jag fick min andra dotter grät jag i dagar. Jag var såklart lycklig över min lilla men hade SÅ dåligt samvete över min stora dotter, tyckte jag hade förstört hennes liv. Min lilla hade även kolik och skrek hela dagarna så all tid gick ju ut på att vyssja och vagga och försöka lugna bebis. Men som tur var var vi två föräldrar och pappan, utan tuttar, försökte lägga all sin tid med vår stora. Nu, många år senare, har mina flickor en så fin relation. De har aldrig bråkat utan alltid haft ett lugn med varandra och kunnat umgås mycket så som passar dem i olika åldrar. Så fint att se och vi är så glada att vi gav dem varandra.

Reply
Camilla

Stort grattis till er! Och vad kul att bloggen är tillbaka :) Själv har jag bf 28.2 (bebis nr.1) så det ska bli kul att följa din resa denna gång när man kan relatera lite bättre :) lycka till med allt!

Reply
Ia

Do they measured anti-müller hormone levels in Sweden? If so, do you remember your levels in that hormone? I have same diagnosis than you have so that is why i am intrested in this subject. I do not have a baby yet but hopefully someday. <3

Reply
Amanda

Åh vad fina ni är!!! Och grattis!!
En fråga, var kommer Aleks kläder ifrån? Jag vill typ kopiera outfiten rakt av och ge till min pojkvän!! <3

Reply
Josefina

Grattis till 2a graviditeten! Vill tipsa dig om en bedövning under förlossningen som hetter PDB. Denna bedövning blockerar pudendusnerven och används under krystfasen då epiduralbedövninpg inte alltid fungerar längre. Med PDB bedövning känner du inte krystsmärtan eller “ring of fire”. Kram :)

Reply
Acie

Hej! Jag vill bara säga grattis och att du har en fellow gravidkompis här ute som också är beräknad till den 1 mars 💕😃

Reply
Amanda

Du skrev på insta att ni ville åka och resa nu i vinter, hur tänker du kring det? Att resa under covid är ju en fortsatt risk för såväl er som människor ni möter, inte bara för att folk kan smittas, utan även för att situationer ändras snabbt och kan leda till att man inte kan resa fritt inom eller mellan länder! Blir inte denna risk förstorad nu när du även är gravid? Jag tänker om något händer och du behöver uppsöka läkare eller liknande, men inte kan resa ut från landet då du behöver göra det osv? Det känns som en stor risk – för såväl dig som bebbe och alla andra människor du möter! :) Vet att du inte brukar reflektera över andra människors mående i ditt resande (tänker på din spons-resa med visitdubai, t.ex.) men undrar hur du tänker när du även sätter din bebis i en (tillsynes onödig) risk?

Reply
SARAH

Jag hade också blandade känslor när jag plussade med nr två. Vår äldsta var då 5 månader så det skiljer ca 1 år & 2 månader på mina. Sen blir det ett jäkla röj men man löser det! =)

Reply
Mika Bergström

Asså wooooow GRATTIS!!! Jå jävla fint!!! Föresten, var är klänningen ifrån? Typ den finaste jag har sett? <333

Reply
Anna

Grattis!

Minns när du blev gravid med Nikola och du berättade om er kamp och jag började fundera på min egen kropp eftersom jag är lika gammal samt knaprat p-piller i snart 10 år. Har aldrig varit gravid och har dessutom pcos. Har haft en sorts oro i kroppen sen dess eftersom jag funderar på om det är bra eller dåligt att jag går på p-piller, om jag liksom sparar mina ägg?

Hade mer än gärna velat att du gjorde ett mer “medicinskt” inlägg, kanske en frågestund med en fertilitetsläkare? Om du vill såklart, men känner att du sitter på mycket värdefull info och erfarenheter som jag mer än gärna tar del av fastän det inte är aktuellt för mig just nu, men förhoppningsvis i framtiden:)

Reply
Therese

Åh man vill så gärna kommentera om allt, men så behöver man ju sova också! 😅
Men vill vara passa på att säg att alla känslor, även skuldkänslor är helt normalt och nog något alla mammor känner I början,och även fortfarande sen också ❤️
Sen magen.. Så sjukt med nr 2,häe hade vi mage innan vi ens plussade.

All lycka och mass kramar till er!

Reply
Olivia

I am so happy for you Kenza!!! Congratulations !
And so glad to see you back on the blog, as I don’t go on IG, I was missing you!
Lots of hugs and congrats again <3

Reply
T

Min storebror är 1 år och två månader äldre än mig. Det finns ingening vackrare, kärleksfullare och mer hållbart du kan göra för dina barn än att ge dem syskon som är nära i ålder. Det är en oerhörd styrka i att ha ett syskon som är så nära i ålder att man växer upp tillsammans.

Reply
Anna

SÅ KUL att du har börjat blogga igen!!!! Läst den sen 2008 och tycker att du är fantastisk <3

Reply
Jessica

Så roligt att du är tillbaka! 😃👏 och SÅ roligt att du är gravid igen🥰 Stort grattis!

Reply
Kasia

Congrats to both of you, it’s amazing how against everything you managed to build such a beautiful family ❤️!

I know that now it’s probably not what concerns you, but I found yt video that uses quite a lot of your Zanzibar footage to promote some travel (safari) agency and I don’t think it’s legal, you can check it under “Zanzibar & Arusha Safari Vacation Packages with Five Star Tours International”.

Reply
Katarina

Först! GRATTIS! 😭 så glad för er skull!!
Precis som många andra kommenterar här så var det så mycket skuldkänslor. Även när barnet föddes hade jag fortfarande skuldkänslor. Det skiljer sig ett år och tre dagar mellan mina två och det BÄSTA med det är nog att min äldsta nog inte ens kommer ihåg att han varit själv 😂 han har bara vuxit ännu mer i mina ögon när jag ser hur fin han är mot lillebror ❤️ Så LYCKA TILL! Ser så fram emot att läsa om er resa till bebis nummer två ☺️
Kram!

Reply
Karolina

Congratulations! :) So happy to read this and thank you that you will share this journey with us again. I understand your worries, but I’m sure you and Aleks will handle everything. <3

Reply
Lovisa

Grattis, så fantastiskt! Oron och skuldkänslorna finns alltid med, men jag minns att det var jobbigast när jag väntade barn nummer två. Nu har jag fem döttrar.

Lycka till fina du!

Reply
Maria

Hej, så kul att följa dig även denna gång :) Vi väntar vårt första barn och är beräknade 21 mars (har flyttats från 24,22 och sen till 21) Den lille växer fort :p Vi har stora ultraljudet i slutet av oktober och är så spänd på att se kön. barnmorskan såg redan på kub testet men ville inte säga då hon sa att säger hon att det ser ut som en flicka och vi springer och köper tusentals rosa kläder så visar det sig vara en pojke blir det dumt så vi väntar sa hon. Vi fick båda känslan av att det är en liten pojke vilket skulle göra mig så glad då jag alltid önskat mig två pojkar men viktigast är självklart att den lille är frisk :) Jag jobbar nu stenhårt på att dölja magen på jobbet men börjar bli svårt då jag fick mage tidigt i typ vecka 13-14 började den synas tydligt och jag kunde inte stänga vanliga byxor och med toffs åkte blixtlåset ner hela tiden. Vi vill verkligen helst vänta till rutinultraljudet när vi vet kön med att berätta för alla och på jobbet men vi får se fortsätter jag växa i denna takt lär det bli rätt uppenbart :’)

Reply
Elin

Stort, stort grattis! Så underbart!
Känner igen mig så i det du skriver. Min dotter är född 2 veckor efter Nikola och nu väntar vi vårt andra barn till den 8/2. Ibland får jag sådan ångest när jag ser min dotter och tänker på att hon inte längre kommer att vara min lilla bebis och att det ska komma in en annan i hennes liv som kommer att ta en (stor) del av vår uppmärksamhet. Samtidigt försöker jag tänkta på allt positivt som också kommer, men till och från är det väldigt svårt. På RUL igår fick vi veta att vi väntar en pojke, och det gav mig ännu mer ångest. Jag vet ju inte hur man gör med en kille (haha). Vet att det kommer att bli helt underbart, men just nu är det mycket skuldkänslor och oro, självklart blandat med massa lycka!

Stort grattis igen och LYCKA TILL! <3

Reply
Nina

Vår första son blev till med hjälp av hormoner, och när han var 8månader fick vi ett helt oplanerat och oväntat plus på stickan på helt naturlig väg! Först kände jag bara ”men dom sa ju att det inte skulle gå utan hjälp?!” Det första min man gjorde var, precis som med storebrors sticka, att han brast ut i gråt. Men jämsides av glädje så grät han även av ångest den gången. För honom kändes det som vi tog tid från storebror, att pappas kille skulle känna sig bortglömd och alla möjliga negativa känslor. Det gick över relativt snabbt efter att ha pratat ut om känslorna och det kunde inte gått bättre när lillebror väl kom! Ingen svart- eller avundsjuka alls och dom är så fina ihop :) Grattis och lycka till😃

Reply
Nina

Efter att ha läst många kommentarer i stil med ”alla mammor känner skuld/har dåligt samvete” så vill jag bara lägga till att jag aldrig, inte för ens en sekund har har haft dåligt samvete eller skuldkänslor kopplat till att lillebror skulle komma. Samma sak när han väl kom, jag har aldrig upplevt dom känslorna för jag ser allt kring situationen som något positivt, även om det är tätt mellan barnen och det är så jävla jobbigt i vissa stunder. Önskar att andra mammor också slapp känna skuld och dåligt samvete. Försöker inte förminska era känslor, utan vill bara berätta att det inte stämmer in på alla :) Ni mammor bland kommentarerna, ni är grymma allihop!

Reply

(Your IP-Address will be registered. Comments which are seen as offensive towards me or people close to me will be deleted. Spam and link-filled comments will be removed.)

Leave a Reply

Your email address will not be published.

You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>

*