• header

My 2nd pregnancy


MIN ANDRA FÖRLOSSNING

I denna video berättar jag om hur Danilo kom till världen! ♥ Som jag sagt innan och också säger i videon så var det en sån otroligt stor skillnad mot min första förlossning och jag är så glad och tacksam att ha fått en sån fin och positiv upplevelse denna gång. Jag har samlat lite frågor nedan som ni ställt, en del får man svar på i videon och en del har jag inte berättat om innan!

// In this video I’m telling you about how Danilo entered the world! ♥ Like I’ve said before and also say in the video, it was such a huge difference from my first birth and I’m so happy and grateful that I got such a beautiful and positive experience this time. I’ve gathered some of your questions below, some I already talk about in the video and some I haven’t talked about before!

Hur lång tid tog förlossningen? 
Svar: Det beror på hur man räknar haha. Men på onsdag kväll började de riktiga värkarna men de var väldigt glesa, torsdag eftermiddag åkte vi in till förlossningen, och på fredag morgon 05:06 föddes han och jag krystade i ca 10 minuter.

How long did the birth take?
Answer: It depends on how you count haha. But the real contractions started on Wednesday evening but they were far apart, we went to the hospital on Thursday afternoon, and he arrived on Friday morning at 05:06 and I pushed for 10 minutes.

Sprack du även denna gång?
Svar: Japp, men mindre än sist (grad 2 förra gången, och denna gång sa de typ “mellan grad 1-2” och jag behövde inte lika många stygn) och fick sy på samma ställe som sist. Så det var min gamla bristning som gick upp igen.

Did you tear this time as well?
Answer: Yes, in the same place as last time but not as much (grade 2 last time, and this time they said “between grade 1-2” and I didn’t need as much stitches).

Upplevde du att hallonbladste hjälpte något?
Svar: Nu vet jag ju inte om det var det, men ja jag blödde inte lika länge eller lika mycket denna gång. Slutade blöda efter knappt 2 veckor och efter 3 veckor behövde jag inte ens trosskydd längre. Så jävla skönt!! Och det här med eftervärkar, det ska ju vara värre med andra barnet? Jag hade riktigt jobbiga eftervärkar med Nikola i 2 dagar, låg liksom och grät.. Denna gång hade jag lite eftervärkar samma dag bara, men de kändes bara som mensvärk. Så jag tror fan på hallonbladste! Jag drack 1 kopp om dagen från vecka 37 och 2 koppar om dagen från vecka 39 och hela vägen fram tills att han föddes.

Did the raspberry leaf tea work?
Answer: I don’t know if it was that, but yes I did not bleed as much or as long this time. I stopped bleeding after barely 2 weeks and after 3 weeks I didn’t even need a panty liner. So freaking nice!! And about the after contractions, that are supposed to be worse with the second kid? I had horrible after contractions with Nikola for 2 days, they made me cry.. This time I had a little bit after contractions the same day only, and they just felt like menstrual cramp. So yes I believe in the tea! I drank 1 cup per day from week 36+0 and 2 cups from 38+0 until he was born.

Hur var återhämtningen denna gång?
Svar: Nej men alltså SÅN stor skillnad! Förra gången kunde jag inte sitta ner på typ 2 veckor och jag hade så ont. Denna gång kunde jag sitta och gå direkt (klart jag var lite öm i några dagar men inte mer än så) och inte heller några problem med att gå på toaletten. Sved knappt där jag blivit sydd. Och amningen? Nej men hade knappt ont i bröstvårtorna?! Och brösten stabiliserade sig så snabbt. Så sjukt… Är fortfarande chockad över hur lätt allt gick denna gång, var så inställd på smärta. Hoppas detta inte provocerar någon, vill bara tala om att det inte behöver göra så ont efteråt som det gjorde första gången för mig!!

How was the recovery this time?
Answer: Omg SUCH a big difference! Last time I couldn’t sit for like 2 weeks and I was in so much pain. This time I could sit and walk right away (of course I was a bit sore for a few days but not more than that) and no problem with going to the toilet. It barely hurt where I had teared. And breastfeeding? No I had barely any pain in my nipples?! And my boobs adjusted so quick. Crazy.. I’m still shocked how easy everything went this time, I was prepared for pain. I hope this doesn’t provoke anyone, I just want to tell you that it doesn’t have to hurt that much afterwards like it did for me the first time!!

Kände du krystvärkar fast du var bedövad? 
Svar: Jag hade precis fyllt på epidural + bäckenbottenbedövning (pudendusblockad, en lokalbedövning i 2 sprutor man får där nere) när jag skulle krysta och ja jag kunde känna krystvärkarna ändå och visste när och hur jag skulle krysta. Epiduralen tar inte heller bort det enorma trycket man känner neråt och bak mot rumpan. Och lokalbedövningen tog såklart inte bort smärtan helt när huvudet skulle ut, det känns ju verkligen som att man trycker ut en vattenmelon genom röven haha.. Men stor skillnad från förra gången då jag inte var lika bedövad (hade inte bäckenbottenbedövning förra gången och det hade gått 2 timmar sedan epiduralen fylldes på så det var nog inte mycket kvar av den heller). Sen har ju 1an banat väg för 2an säger dem, det får man inte glömma! Är så glad över detta iallafall, jag var ju verkligen rädd för krystandet eftersom att det var så satans utdraget förra gången.

Could you feel the pushing contractions even though you had epidural?
Answer: I had just gotten a refill of the epidural + local anesthesia down there (I don’t know the english word for it, but it’s two injections you get to ease the pain when you’re about to push) and yes I could still feel those pushing contractions and I knew when and how to push. The epidural doesn’t remove the huge pressure you feel downwards and back towards the butt. And of course the local anesthesia didn’t remove the pain completely when the head was coming out, it really feels like you’re pushing out a watermelon through your ass haha.. But such a huge difference from last time when I didn’t have as much anesthesia (I did not have the local anesthesia last time and it had been 2 hours since my epidural was refilled so I don’t think it was much left of that one either). But let’s not forget that they say that no1 made room for no2! Anyway I’m so happy about this, I was so scared for the pushing since it was so damn long last time.

Hur var det att föda på knä? 
Svar: Detta var ju inte alls sättet jag hade tänkt föda på, jag skulle ju bara testa krysta på knä! Men sen gick det så fort, och jag gillade det. Kunde verkligen ta i och jag gillade att vara ansikte mot ansikte med Aleks och få kraft från honom. <3

What was it like to give birth standing on your knees?
Answer: It was not the position I had planned to give birth in, I was just going to try it out! But then it went so fast, and I liked it. I could really find the strength and push, and I liked being face to face with Aleks and get strength from him. <3

Körde ni sen avnavling?
Svar: Japp! Aleks klippte navelsträngen ca 30 min efteråt, då tyckte jag att den såg helt vit ut. Så under den tiden låg jag där med Danilo på bröstet och moderkakan bredvid mig i sängen haha.

Did you do the “wait for white”?
Answer: Yes! Aleks cut the cord around 30 minutes after, that’s when I thought it looked completely white. So during that time I had Danilo on my chest and my placenta next to me in bed haha.

Stannade ni kvar på BB efteråt?
Svar: De frågade om vi ville åka hem samma dag eftersom att allt såg bra ut, men vi kände att vi ville stanna en natt och bara få vara i vår lilla bubbla så det gjorde vi!

Did you stay at the hospital afterwards?
Answer: They asked us if we wanted to go home the same day since everything looked good, but we felt that we wanted to stay one night and just be in our bubble so we did!

Varför valde du att föda på ett annat ställe denna gång?
Svar: För att jag inte kände mig helt nöjd med min första förlossning och hur jag blev bemött där. När mina vänner som fött på BB Sthlm pratade om sina förlossningar och hur de blev behandlade så kände jag inte igen mig. Jag är SÅ glad över att jag valde BB Sthlm och att jag fick plats där!! Helt fantastisk personal som tog hand om mig på bästa sätt, peppade mig, och lyssnade 100% på mina önskemål. Ska jag föda barn igen någongång så kommer jag absolut välja BB Sthlm igen! Säger inte att Nya Karolinska är dåligt, men jag kan bara jämföra mina upplevelser och både jag och Aleks känner att det var stor skillnad.

Why did you choose to give birth at another place this time?
Answer: Because I didn’t feel completely satisfied with my first birth and how I was treated there. When my friends who have given birth at BB Sthlm talked about their births and how they were treated, I realized that I didn’t feel the same. I am SO happy that I chose BB Sthlm and that they had a spot for me there!! (in Stockholm it’s very common that the hospital you have chosen doesn’t have room for you when you call, so they send you to another hospital) Amazing staff that took care of me in best way, cheered for me, and listened to my wishes 100%. If I’m gonna give birth again one day I will definitely choose BB Sthlm again! I’m not saying Nya Karolinska is bad, but I can only compare my experiences and both Aleks and I feel that it was a big difference.

Hur känns kroppen nu en månad efter förlossningen?
Svar: Jag mår bra, men ja jag känner mig svag! Magen är mjuk och magmusklerna är inte direkt i sitt vassaste skick haha. Har nog inte en muskel kvar på kroppen? Pga 1-åring hemma och corona-situationen så kunde/orkade jag inte träna lika mycket denna graviditet och det känns verkligen.

How does your body feel now a month after birth?
Answer: I feel fine, but I do feel weak! My belly is soft and the abs are not really in it’s best shape haha. I don’t think I have a muscle left on my body? Because of a 1 year old at home and the corona situation, I couldn’t work out as much this pregnancy and I can totally feel that.

Hur har Nikola reagerat? Upplever ni att han är svartsjuk?
Svar: Nikola var knappt 1 år och 9 månader när Danilo föddes och jag tror att han varit för liten för att bli svartsjuk? Eller så är han bara inte så som person, jag vet inte. Han har bara varit fin mot Danilo, vill pussa och hjälpa till med blöjbyte osv. Kramar dock lite för hårt ibland. :-)) Vi har varit noga med att inkludera Nikola i allt kring Danilo, vi vill att han ska känna att det är hans bebis också.

How has Nikola reacted? Is he jealous?
Answer: Nikola was barely 1 year and 9 months when Danilo was born so I think he has been to young to get jealous? Or maybe it’s just not the way he is, I don’t know. He has only been sweet towards Danilo, wants to kiss him and help with diaper change etc. He hug him a bit too hard sometimes though. :-)) We have included Nikola in everything around Danilo, we want him to feel that it is his baby too.

Vad har varit det svåraste med 2 under 2 hittills?
Svar: Att Nikola inte förstår allt än. Eller ja, att han många gånger skiter fullständigt i vad jag säger haha. Så om jag är ensam med båda, vilket jag är varje eftermiddag, och sitter och ammar så vill inte han lyssna på mig när jag säger att han inte får klättra upp på köksbordet, hoppa från soffan, stoppa tandborsten i toaletten.. Ni fattar. Jävligt svettigt!! Annars så tycker jag inte att det varit allt för jobbig omställning att gå från 1 till 2. Än. Största skillnaden är såklart att man alltid har minst en unge var, man har aldrig händerna fria!

What has been the most difficult thing with 2 under 2 so far?
Answer: That Nikola doesn’t understand everything yet. Or well, that he many times doesn’t give a shit about what I say haha. So if I’m alone with both which I am every afternoon, and I sit and breastfeed, he doesn’t want to listen to me when I say that he can’t climb up on the kitchen table, jump from the couch, put his toothbrush in the toilet.. You get it. It’s really sweaty!! Other than that I don’t think it has been such a big change to go from 1 to 2. Yet. The biggest difference is of course that you always have one kid each, you are never alone!

Älskar man båda barnen lika mycket?
Svar: Jag var ju lite orolig över detta, jag kände inte lika stark connection till Danilo när han låg i magen som jag gjorde när Nikola låg i magen och kunde därför inte låta bli att tänka “HUR ska jag kunna älska en till lika mycket?!” Men ja, det gör man!! Jag älskar Danilo precis lika mycket som jag älskar Nikola, men på olika sätt typ? Det är två olika kärlekar, eftersom att jag har två olika relationer till dem. Men för varje dag förändras min kärlek till Danilo och blir mer lik min kärlek till Nikola. I början älskade jag honom för att han var min, för att jag kände att jag var tvungen att skydda honom och ta hand om honom till varje pris. Men sedan utvecklades det och jag började älska honom för den han är, för hans personlighet, för hur han skrattar när jag jagar honom och hur han säger “älskar dig mamma” och kastar sina armar runt mig. Kärleken blir liksom…bredare? Svårt att förklara, men ni mammor fattar nog.

Do you love the kids just as much?
Answer: As you might remember I was a bit worried about this, I didn’t feel as strong connection to Danilo when he was in my belly as I did when Nikola was in there and I couldn’t help but think “HOW am I going to love another one just as much?!” But yes, you do!! I love Danilo just as much as I love Nikola, but in different ways? It is two different loves, since I have two different relationships with them. But for each day my love for Danilo changes and become more similar to my love for Nikola. In the beginning I love him because he was mine, because I felt that I had to protect him and take care of him at all costs. But then it developed and I started to love him for who he is, for his personality, for how he laughs when I chase him and how he says “love you mommy” and throws his arms around me. The love becomes….wider? Hard to explain, but I think you mommies get it.

Hur går det med sömnen?
Svar: Det var mycket jobbigare med sömnbristen med första barnet, tycker jag. Nu var jag redan van vid att vakna flera gånger per natt liksom. Nikola hade typ precis lärt sig sova hela nätter innan Danilo kom, så jag hann inte ens vänja mig vid sömn igen hehe. Men han sover för det meeeesta hela nätter (i sin spjälsäng, bredvid vår säng) och vaknar inte av Danilos gnäll på natten. Danilo sover med oss i vår säng och vaknar bara för mat (varannan timme) samt ett blöjbyte vid 4-tiden och han är 100% mitt ansvar under natten eftersom att jag ammar. Vaknar Nikola under natten så är han Aleks ansvar. Sen på morgonen går Aleks upp med båda vid 6-7 och jag får sova någon timme eller två helt ostört. Än så länge går nätterna smidigt!

How’s it going with the sleep?
Answer: I think the lack of sleep was so much harder with the first kid. Cause now I was already used to waking up several times per night. Nikola had just learned to sleep through the whole night before Danilo came, so I didn’t even have the chance to get used to sleeping again hehe. But he sleeps through the night moooost of the time (in his crib, next to our bed) and he doesn’t wake up when Danilo is whining at night. Danilo sleeps with us in our bed and only wakes up for food (every other hour) and a diaper change around 4am and he is 100% my responsibility at night since I breastfeed. If Nikola wakes up at night he is Aleks responsibility. And then Aleks goes up with both kids in the morning at 6-7 and I get to sleep an hour or two undisturbed. So far the nights are pretty smooth!

När kommer ni försöka med nummer 3?
Svar: Hehe som ni vet vill vi ha fler barn, gärna 4 totalt. Sen vet man inte om det kommer gå, men drömma kan man ju göra! <3 Vi har inte planerat något än, vi får se hur det känns när barnen är lite äldre. Om jag orkar ännu en graviditet så tätt inpå igen och vill försöka nästa år, eller om vi väljer att vänta och chansa att äggen inte är slut. Vi är så otroligt tacksamma över att vi fått två barn och blir det inte fler så är det verkligen okej. Men min dröm är såklart att få bära ett barn igen.

When are you going to try for number 3?
Answer: Hehe as you  know we want more kids, we would love 4. But we don’t know if it’s possible, but we can dream right?! <3 We haven’t planned anything yet, we will see how it feels when the kids are a bit older. If I can go through another pregnancy so soon again and want to try next year, or if we decide to wait and take the chance and hope that I’m not out of eggs. We are so incredibly grateful that we have two kids and if we don’t have more it’s fine, really. But my dream is of course to carry a child again.

337

DANILO – 5.3.21

Och så kom han, lillebror. Efter dagar av värkar som kom och gick, för att sedan stanna och dra igång förlossningen på riktigt. 5e mars 05:06, exakt (!) samma klockslag som sin storebror, föddes vår Danilo i rum 13 på BB Stockholm. Jag stod på knä med bröstet lutandes mot sängens ryggstöd, och med lustgas-slangen i enda handen och Aleks hand i andra plockade jag fram krafter jag glömt att jag hade. På bara 3 krystvärkar var han ute. 50cm lång och 3684g, bra mycket mindre än Nikola och han kändes så liten och så skör. Som en liten sparv. Det första jag sa när jag fick upp honom på bröstet var “det är ju Nikola!!” men när svullnaden la sig växte ett annat utseende fram. Lika är de, absolut, men ändå så olika. Så vackra båda två. Mina söner. Jag kan inte fatta det. <3

Idag är han exakt 1 vecka gammal och vi börjar landa i det nya livet som tvåbarnsföräldrar. Jag har så mycket jag vill berätta för er, inte minst om förlossningen och om första mötet mellan Nikola & Danilo, men jag tänker att det får komma när jag känner att tiden finns. Vill inte stressa, jag vet hur snabbt bebisbubblan är över och jag försöker verkligen njuta så mycket det bara går. Det är även lite svårt att hantera alla känslor denna gång, det är en sån stor känsloblandning av bland annat lycka och skuldkänslor och orättvisa. Samtidigt som jag tittar på min bebis och känner sån tacksamhet över att han är här, så sliter sorgen för min vän sönder mitt hjärta. Varför.. Varför.. Det är så orättvist.

// And then he came, little brother. After days of contractions that came and stopped, and then stayed and started the labour for real. 5th of March 05:06, exactly (!) the same time as his big brother, our Danilo was born in room 13 at BB Stockholm. I was standing on my knees leaning my chest against the backrest of the bed, and with the laughing gas in one hand and Aleks hand in the other, I brought out powers I forgot I had. I pushed for 3 contractions and he was out. 50cm tall and 3684g, much smaller than Nikola and he felt so tiny and fragile. Like a little sparrow. The first thing I said when they put him on my chest was “it’s Nikola!!” but when the swelling went away another face showed up. They are similar, definitely, but yet so different. So beautiful both of them. My sons. I can’t believe it. <3

Today he is exactly 1 week old and we are starting to land in our new life as parents of 2. I have so much I want to tell you, about the birth and about the first meeting between Nikola & Danilo, but that will come when I feel that I have time. I don’t want to stress it, I know how fast the newborn bubble is over and I really try to enjoy it as much as I can. It is also a bit hard to cope with all the feelings this time, it’s such a mix of emotions of happiness and guilt. At the same time I’m looking at my baby and feel such a thankfulness that he is here, the sorrow I feel for my friend is ripping my heart apart. Why… Why.. It’s so unfair. 

Vårt första möte ♥
// Our first meeting ♥

630

2ND PREGNANCY – WEEK 38

94.6% avklarat – 15 dagar kvar till BF! (vilket är 1a mars)

VECKA 20 HÄR – VECKA 29 HÄR – VECKA 33 HÄR

Dags för nästsista uppdateringen! Tänkte göra en till i vecka 40/41. Räknar ändå med att ta mig förbi BF denna gång också eftersom att jag blev igångsatt 11 dagar över tiden med Nikola. Eller försöker ställa in mig på det iallafall, så att det inte blir lika tufft denna gång som sist haha.

Bebisen: Vi är i slutet av vecka 38 och imorgon är det prick 2 veckor kvar till due date!! Enligt apparna är bebisen runt 49 cm lång och väger runt 3kg. En färdigbakad bebis som nu bara ska ligga och götta sig och lägga på sig tills han (eller vi, kanske behöver bli igångsatt igen ju!) bestämmer sig för att kika ut. Han har legat väldigt långt ner ett bra tag nu och på kontrollen i vecka 36 kunde min barnmorska känna att huvudet var fixerat. Imorse gick även slemproppen (eller en del av den?!) men vet att det inte behöver betyda något! Fruktjämförelsen är nu en PUMPA.

Kenza: Jag har mått prima fram till typ….två dagar sedan. Nu har jag svårt att andas, svårt att gå (ilar mellan benen som in i…) och svårt att sova. Just nu känner jag att jag inte vet hur jag ska kunna gå eventuellt 3 hela veckor till (räknar med att bli igångsatt senast 1 vecka över). Bilderna ovan tog jag i början av veckan men senaste dagarna känns det som att magen dessutom dubblat i storlek så jag är lite orolig över hur jag ska orka.

Jag är iallafall så himla glad över att allt går toppen för Nikola på förskolan (det var lite strul med mat och vilostund i början men nu både äter och sover han där utan problem) och han har dessutom börjat sova så mycket bättre på natten!! SÅN LÄTTNAD. Flera gånger i veckan sover han till och med hela natten i sin säng utan ett enda uppvak. Är 1.5 år av natt-terror över? Vågar knappt tro det själv. Kommer få sota för att jag ens skrivit detta haha (plus snart börjar ju det om igen, men lillebror kanske faktiskt gillar att sova! who knows!) Hans supermammiga period är dessutom över för denna gång och nu låter han Aleks natta och trösta igen vilket känns skönt så att vi kan turas om när bebisen är här också. Här hemma är även allt förberett för bebisens ankomst! Okej, nästan. Jag har faktiskt fortfarande inte packat BB-väskan haha. MEN det står på min to-do list för imorgon och sen är vi redo!! :-)

När tror NI att han kommer? Före BF? Efter BF? Jag tror några dagar efter!

// Time for the second last update! I’m gonna do another one in week 40/41. I’m counting on passing due date this time too, since I got induced 11 days passed due date with Nikola. I’m counting on that, so it doesn’t get as tough to overdue like last time haha. 

The baby: We’re at the end of week 38 and tomorrow, it’s exactly 2 weeks left until due date!! According to the apps, the baby is around 49 cm tall and weighs about 3kg. The pregnancy is complete and from now on the baby’s just going to lie there and chill/gain some more weight until he (or we, maybe i’ll be induced!) decides to come out. He has been positioned very low for a while now and at the check up in week 36, my midwife could feel that his head was engaged. This morning, the mucus plug broke (or parts of it?!) but I know that it doesn’t have to mean anything. The fruit comparison is a PUMPKIN.

Kenza: I’ve been feeling great until… two days ago. Now it’s getting harder to breathe, I have trouble walking (hurts as f*** between my legs) and it’s hard to sleep. Right now, I don’t know how the hell i’m gonna manage 3 more weeks of this (I’m counting on being induced 1 week pass due date as the latest). I took these pics in the beginning of this week, but the last couple of days I feel like the bump has doubled in size, so I’m a little bit worried about how I’m gonna manage.

I’m so happy that everything works out for Nikola at preschool (he struggled a bit with eating and resting in the beginning but now both work out totally fine) and he has started sleeping better during the nights as well!! SUCH A RELIEF. Multiple times a week, he even sleeps all night in his bed without a single awakening. Is a 1,5 year of night terror over? It feels too good to be true. I’ll probably regret writing this haha (plus soon it’s all starting over again with little brother, but maybe he likes sleeping! who knows!). Nikola’s mommy-period is over for this time, and he lets Aleks put him to sleep and console him, which feels great. So we can help each other out when the baby gets here. At home we have everything prepared for the baby’s arrival! Okay almost, I still haven’t packed the hospital bag haha. BUT it’s on my to-do list for tomorrow, and then we’re ready!! :-)

170