GRAVID VECKA 33
52 DAGAR KVAR/ 52 DAYS LEFT
Bebors status: Det känns verkligen som att jag skriver dessa inlägg mer ofta än en gång i veckan, så snabbt går tiden! Vi är nu i vecka 33 (32+3) och nästan 82% av graviditeten är avklarad. Heja mig och heja Bebor! Vårt lilla srce är nu ca 43 cm lång och väger runt 2 kg. Han börjar bli tung och det känns kan jag säga! Enligt apparna sover han mycket nu, ca 90-95% av tiden. Hjärnan utvecklar nu olika funktioner och kan reglera andning, matsmältning och kroppstemperatur.
Bebor’s status: It feels like I’m writing these posts more than once a week, that’s how fast time passes! We are now in week 33 (32+3) and almost 82% of the pregnancy is completed. Go me and go Bebor! Our little srce is now around 43 cm tall and weighs about 2 kilos. He’s getting heavy and I sure feel that! According to the apps he sleeps a lot now, around 90-95% of the time. The brain is now developing different functions and can regulate breathing, digestion and body temperature.
Min status: Denna vecka har jag mått väldigt bra! Inga smärtor och jag känner mig inte så överdrivet trött heller. Förutom att magen är stor och i vägen ibland så känns det inte som att jag är i 8e månaden. Precis som Bebor ökar i vikt snabbare nu så gör även jag det. I början gick det ju väldigt segt men nu ökar jag iallafall ett halvt kilo i veckan. Det känns så skönt att öka i vikt utan att behöva trycka i mig mat hela tiden, nu kan jag slappna av och äta när jag är hungrig (vilket är rätt ofta dock, haha). Nej jag mår fan väldigt bra nu och jag njuter av det till max så länge det varar!
My status: I’ve been feeling very fine this week! No pains and I don’t feel crazy tired either. Except the fact that my belly is big and in the way sometimes, it doesn’t feel like I’m pregnant in the 8th month. Just like Bebor is gaining weight faster now, so am I. As you know my weight gain was really slow in the beginning but now I’m gaining at least 0,5 kg a week. It feels so good to gain weight without forcing myself to eat all the time, now I can just relax and eat when I’m hungry (which is pretty often though, haha). I feel really good now and I’m enjoying it to the max while it lasts!
Övrigt: Denna vecka har vi varit på både förlossningskursen på Karolinska samt Profylax-kursen. Har även läst färdigt boken “Att föda utan rädsla” och förstått hur viktig andningen, avslappningen och det mentala är i det hela (sen kan det såklart gå åt helvete ändå, det vet jag och det kommer inte vara mitt fel för det, men jag väljer att tänka positivt nu!). Allt detta har gjort att jag känner mig så JÄKLA redo och peppad nu. Jag känner bara BRING IT ON! Kom då smärtan! Jag vet att du är viktig och att det är du som kommer ta mig till mitt barn, och jag kommer klara av dig!
Jag har lite grejer kvar att göra den närmsta tiden och det är att packa BB-väskan, skriva mitt förlossningsbrev, sätta en mental målbild och berätta den för Aleks så att han kan påminna mig om den under förlossningen när det är som jobbigast (det kan t.ex. vara bilden av vår bebis i babyskyddet påväg hem från BB), samt skriva upp lite grejer som jag behöver att Aleks hjälper mig med för att behålla mitt inre lugn under förlossningen (t.ex. en viss musik). De två sistnämnda är tips vi fick under profylaxkursen. Vill ni att jag delar med mig av detta sen?
Hade ni någon målbild som ni tänkte på under förlossningen?
Other: This week we have been to both the birth class at the hospital and also the Profylax class. I’ve also finished reading the book “To give birth without fear” and have understood how important breathing, relaxing and the mental part is in this whole thing (then ofc it can still go wrong, I know that and that won’t be my fault, but I choose to think positive now!). All this have made me feel so FREAKING ready and excited now. Just BRING IT ON! Come on pain! I know you are important and that it’s you that will take me to my child, and I will handle you!
I have some stuff left to do and that is to pack my hospital bag, write my birth letter, put up a mental goal image and tell Aleks about it so that he can remind me of it during labour when it is really hard (for example it can be the image of our baby in the baby car seat on the way home from the hospital), and write up some stuff that I need Aleks to help me with to retain my inner peace during birth (for example a type of music). The last two things are advices that we got during the Profylax class. Do you want me to share them with you later?
Did you have a mental goal image that you thought of during birth?
