• header

Search Results: face


3D SCAN

From our 3D scan in week 27

Ni som sett min gravidvlogg från vecka 27 har redan sett lite från vårt ultraljud (HÄR hittar ni den vloggen!), men jag vill så gärna ha det sparat här i bloggen också för det var ändå en rätt häftig upplevelse.

Så det är alltså 6 veckor sedan jag gjorde detta 3D-ultraljud och det var senaste gången jag såg honom (undra hur mycket han förändrats sedan dess!). Jag skriver “jag” och inte “vi” för Aleks ville inte se, det skulle förstöra överraskningen tyckte han hehe. Jag förstår vad han menar men samtidigt så är det ju inte direkt så att jag vet exakt hur han ser ut nu, och jag var alldeles för nyfiken för att inte göra detta. :-)

Jag bokade iallafall in ultraljudet i vecka 27 för rekommenderas att man gör det mellan vecka 26-32 typ (sedan blir det för trångt i magen). Detta ultraljud är ingenting som ingår eller som man får gratis, utan man får betala själv. Kostade 1600 där jag gjorde det och då gick jag därifrån med bilder, digitala bilder & videos på vår lille skrutt. Jag tycker det var en rolig upplevelse och kul att göra medan man bara går och väntar och väntar! Fick en lite mer tydlig bild av vad det är för någon som ligger i min mage och när jag tänker på honom så ser jag bara den där lilla näsan och läpparna. <3

Vore kul att veta, ni som också gjort 3D-ultraljud, var era bebisar lika bilderna sen när de kom ut? Jag har några vänner som gjort detta och förutom att näsorna såg bredare ut på bilderna än i verkligheten så var det rätt likt!

// Those of you who have seen my pregnancy vlog from week 27 have already seen some of this from our scan (you can find that vlog HERE!), but I want to have this saved here in my blog as well because it was a pretty cool experience. 

So it has been 6 weeks since I did this 3D scan and that was the last time I saw him (I wonder how much he has changed since then!). I’m writing “I” and not “we” because Aleks didn’t want to see, he thought it was going to ruin the surprise hehe. I understand what he means but at the same time it’s not like I know exactly what he looks like now, and I was way too curious to not do this. :-) 

Anyway I booked this scan in week 27 because it’s recommended that you do it between week 26-32 (then it get too tight in the belly). This scan is nothing that is included here or anything you get for free, you have to pay for it. It costed 1600 sek where I did it and I walked out of there with photos, digital photos and videos of our little guy. I think it was a fun experience and fun to do while just walking around waiting and waiting! I got a bit more clear picture of who it is in there and when I think of him I only see that little nose and those lips. <3

It would be fun to know, those of you who have done a 3D scan, were your babies similar to the images when they came out? I have some friends who have done this and except the fact that the noses looked wider in the photos and IRL, it was pretty similar!

Vår lilla älskling! Åh. Jag blir alldeles tårögd när jag ser den här bilden. Kan inte fatta att det faktiskt är hälften jag och hälften Aleks. Jag är så tacksam.  Min syster sa på en gång att det var likt vår pappa och jag kan hålla med, pappa som liten. Tycker även att det är likt vår lillebror när han var liten.

// Our little sweetheart! Oh. I get tears in my eyes when I see this photo. I can’t believe it’s actually half of me and half of Aleks. I’m so grateful. My sister said right away that it looks like our dad and I can agree, our dad as a kid. I also think it looks like our little brother when he was a child.

Med lilla tungan ute. Och så låg han med ena handen i ansiktet och andra handen…..nere på snoppen. Haha.

// With his little tongue out. And he had one hand in the face and the other hand……on his weiner. Haha.

Som jag längtar efter att få gosa med de där små fossingarna!!!! Bebisfötter är typ det gulligaste jag vet.

// I can’t wait to cuddle with those little feet!!!! Baby feet are like the cutest thing I know.

Här ser jag ändå lite av Aleks, fast med världens sötaste näsa (gillar Aleks näsa också haha men ni fattar).

Angående huruvida vi kommer visa vårt barn eller inte i sociala medier: Jag minns inte om jag tagit upp det här i bloggen redan men jag vet att jag pratat om det i både podd och vlogg. Vi vet fortfarande inte hur vi kommer göra, vi kanske visar honom litegrann till en början när han är bebis men när han börjar få ett personligt utseende så kommer vi inte göra det längre. Visa ansiktet alltså. Vi kommer inte gömma honom, men vi kommer inte heller exponera honom i social media. Det handlar främst om att vi inte vill att han ska bli igenkänd hela tiden när han inte är med oss för det känns inte tryggt.

Ja, det kommer bli rätt svårt med tanke på att jag delar med mig av mitt liv här i bilder och så, men jag kommer nog hitta ett sätt som både jag och Aleks är okej med! Det viktigaste är att det känns rätt för oss.

// I can see a bit of Aleks here, but with the world’s cutest nose (I love Aleks nose as well haha but you get it). 

About the thing if we will show our child our not in social media: I don’t remember if I have already talked about it here in my blog but I know I have done that in both our podcast and vlog. We still don’t know how we will do it, we might show him a bit in the beginning when he’s a baby but when he starts getting his personal look & features we won’t do that anymore. I mean show his face. We won’t hide him, but we also won’t expose him in social media. It’s mostly because we don’t want him to be recognized all the time when he’s not with us because that doesn’t feel safe.

Yes, it will be pretty hard considering the fact that I share my life here in photos etc, but I think I will find a way that both Aleks and I are okey with! The most important thing is that it feels right for us.

HAPPIEST DAY

Photos by Maria Broström

Häromdagen fick jag några osedda bilder från vårt bröllop av en av personerna som filmade allt, och jag bara kastades tillbaka till den lyckligaste dagen i mitt liv. FAN vad avis jag är på alla som har den här stora dagen framför sig haha! Jag tror dock att en liten kille kommer komma och sno den förstaplatsen snart, men än så länge så är det vår bästa dag någonsin. ;-) Tänk att det i juli gått 2 år sedan vi gifte oss! Samtidigt så känns det som en evighet sedan, det känns som att vi alltid varit man och fru.

Under vårt första år som gifta gick vi som ni vet igenom två väldigt tuffa kriser. Min pappa gick bort i cancer, och mitt i allt det så fick vi även veta att mina chanser att få egna barn var små för att jag närmar mig klimakteriet allt för tidigt. Vi slängdes in i IVF-karusellen och allt var bara misslyckande & dåliga besked. Gång på gång. Jag minns att jag vaknade upp på vår 1-årsdag förra juli (bakis som ett as efter vår fest kvällen innan) och kände att fan jävla helvete, såhär skulle det ju inte bli! Vid det här laget skulle ju vi sitta här med ett litet barn, inte ligga och må dåligt, planera vår 3e IVF-behandling och oroa oss för att jag som 27-åring nästan har slut på ägg. MEN det blir ju inte alltid som man tänkt sig och vissa saker i livet kan man inte styra över. Det enda man faktiskt kan göra är att kämpa på och inte ge upp, och samtidigt försiktigt börja acceptera alternativa vägar. Lite visste jag att jag knappt 2 månader senare äntligen skulle se det där plusset på stickan.

Vårt andra år som gifta blev helt plötsligt det bästa och allt vände. Och innan detta år är slut, dvs i juli när vi firar vår bröllopsdag, så har vi vår lilla pojke hos oss. Livet alltså….det ger och det tar. En person får lämna världen och en annan person föds. Ibland möter man riktigt tuffa motgångar och ibland har man flyt. Och utan motgångarna, kanske man inte hade uppskattat det goda lika mycket?

// The other day I received some unseen photos from our wedding from one of the filmmakers, and I got thrown back to the happiest day of my life. DAMN I’m so jealous of everyone who have this big day a head of them haha! But I think a little boy will come and steal that first place soon, but for now this is our best day ever. ;-) It’s crazy that it has been 2 years in July since we got married! At the same time it feels like ages ago, it feels like we have always been husband and wife. 

As you know we went through two tough crises during our first year as married. My father passed away in cancer, and in the middle of all that we found out that my chances to have my own children were small because I’m getting closer to menopause too early. We got thrown into this whole IVF rollercoaster and everything was just failure and bad news. Over and over. I remember that I woke up on our 1st year anniversary last July (hungover as fuck after our party the night before) and felt that damn it, this is not the way it was supposed to be! By now we were supposed to sit here with a little child, not feel like shit, plan our 3rd IVF treatment and worry that I as a 27 year old are almost out of eggs. BUT things doesn’t always turn out the way you have planned and there are some things in life that we can not control. The only thing you can actually do is to keep on fighting, not give up, and at the same time try to accept alternative options. Little did I know that I barely 2 months later would finally see that positive pregnancy test. 

Our second year as married suddenly became the best one and everything turned. And before this year is over, which is in July when we celebrate our wedding anniversary, we will have our little boy here with us. Life…..it gives and it takes. A person has to leave the world and another person is born. Sometimes you face really tough challenges and sometimes everything is going well. And without the challenges, maybe we wouldn’t have appreciated the good things just as much?

SUNDAY

Pants from Boob Design (it’s the “once on never off wide pants”) // top from Ivyrevel

Hej från världens tröttmössa… Vaknade halv tolv idag och är ändå svintrött. Det trista vädret ute gör det inte bättre heller så jag har bara legat inne idag, tittat på en komedifilm och ätit glass för att försöka pigga upp mig själv. Jag har inte mått så bra psykiskt denna helg, har tvekat på mig själv och känt mig stressad och livrädd inför allt. Mår väl lite bättre idag men blir inte av med oroskänslorna. Tänkte iallafall prata lite mer om detta i veckans podd som vi spelar in imorgon, lite lättare att förklara ens känslor där än i text.

Aleks har jobbat idag men är snart hemma så då måste vi hitta på något, kan inte ligga här hela dagen. Vi ska även lägga vår stora beställning på allt till Bebor ikväll! Tänkte att det var dags nu. 2 veckor kvar till vecka 30 då jag lovade mig själv att det mesta skulle vara fixat hehe. Kanske jag känner mig lite lugnare efter det. Nu drömmer jag bara mardrömmar om att han kommer för tidigt och att vi inte är förberedda alls.

// Hi from this tired face… I woke up at 11.30 today and is still tired as hell. The shitty weather outside is not making it better either so I’ve just been inside today, watched a comedy movie and ate ice cream to cheer myself up. I haven’t been feeling so well mentally this weekend, I’ve been doubting myself and felt stressed and so scared of everything. I guess I feel a bit better today but I can’t get rid of these anxiety feelings. I’ll talk a bit more about in this week’s podcast that we’re recording tomorrow, it’s a bit easier to explain my emotions there than in text. 

Aleks has been working today but will be home soon so then we have to come up with something to do, can’t stay in here all day. We’re also gonna place our big order on everything for Bebor tonight! I thought it was time now. 2 weeks left til week 30 and I promised myself to have most of the stuff fixed by then hehe. Maybe I will feel a bit more calm after that. Now I’m only having nightmares about him coming too early and that we are not prepared at all.