Search Results: h

Nikola 1 & 1/2 year old! 87 cm and 13 kilos

Idag den 14e blir Nikola 18 månader, dvs ett och ett halvt år gammal! Vad fort det har gått sedan vi stod där och sjöng på hans 1-årskalas i somras. Om ytterligare 6 månader blir han liksom TVÅ. Det går för fort!!

Det har hänt så mycket kul i Nikolas utveckling de senaste månaderna och jag förstår verkligen vad alla menar när de säger att det blir roligare och roligare ju äldre de blir. Vi börjar kunna kommunicera ordentligt nu, han förstår vad jag menar när jag ber honom göra saker och han gör sig förstådd på sitt sätt genom sina ord han kan. Och nu går det undan med språkutvecklingen, han lär sig nya ord varje dag! Nikola är (eller ja, ska bli haha) tvåspråkig och han förstår både svenska och serbiska, men däremot kan han bara säga svenska ord. Det enda han säger på serbiska är typ tata (pappa) och da (ja) medan han kan typ 25 svenska ord. Vilket inte är så konstigt eftersom att han är med mig större delen av dagen och hör mer svenska än serbiska. Men Aleks är stenhård och pratar verkligen bara serbiska med honom så det kommer nog snart! :-)

Nikola är en glad, VILD och charmig liten kille men han kan också bli flyförbannad när saker inte går som han vill. Envis som sin morsa! Han älskar all sorts mat men tycker fortfarande att det finns roligare saker att göra än att sova. :-)) Sömnen är alltså fortfarande upp och ner trots att han nu är 1,5 år. På en vecka får vi kanske hälften bra nätter (riktigt bra nätter, 0-1 uppvak) och hälften lite stökigare (kan va allt ifrån nattskräck med ett långt uppvak där det tar en timme att söva om, till 2-4 snabba uppvak), så det har absolut blivit bättre. Många brukar säga att det kommer lösa sig när han börjar förskolan, för att han kommer vara så trött efter dagarna där, så vi får hoppas på det. Och snart är det ju dags! Den 26e januari börjar inskolningen på en förskola som var vårt 3e val (av 5) och det blir nog Aleks som tar inskolningen för jag lär vara för tung och trött där i vecka 35. För mig är det verkligen blandade känslor inför att han ska börja, men han är SÅ redo. På lekplatsen gör han inget annat än att springer efter förskolebarnen och gör som de gör, så jag tror det kommer bli super. Vi har inte riktigt bestämt än hur långa dagar eller hur många dagar i veckan han kommer gå, jag tänkte att han första veckorna går 4 dagar i veckan (kl 9-14) och sedan när bebisen kommit så blir det nog 5 dagar. Men tanken är fortfarande korta dagar, att Aleks lämnar på morgonen och att jag och bebisen går och hämtar där vid 14 varje dag. Sen får vi ju se hur allt kring corona blir, eftersom att snoriga barn skickas hem osv. Lär bli en hel del dagar då jag och/eller Aleks är hemma med båda och det är vi beredda på!

Om 2,5 månad blir han storebror och det ska bli kul att se hur han tar emot sin lillebror. Han är liksom antingen försiktig och kramgo mot sina gosedjur, eller så smäller han dem i väggen och skriker BAM. Så det ska bli vääääldigt spännande haha….

//Today, the 14th, Nikola turns 18 months which means 1,5 years old! Time has flown by since we sang for him at his 1-year old birthday party last summer. In six months he turns TWO. Someone please freeze the time!

Nikola has developed so much during the last couple of months and I really understand people who say that it gets more fun the older they get. We’re starting to really communicate now, he understands when I ask him to do stuff and he says things with the words he knows. And his language evolves so much now, he learns new words every day! Nikola is (or he’s going to be haha) bilingual and he understands both Swedish and Serbian, but he only says Swedish words. The only thing he says in Serbian is Tata (daddy) and da (yes), but he knows almost 25 Swedish words. Which is not weird since he spends most time with me and hears more Swedish than Serbian. But Aleks is so stubborn and he only speaks Serbian to him, so I guess it’s on its way. :-) 

Nikola is a happy, WILD and charming little boy but he can also be furious when things don’t go his way. Stubborn like his mother! He loves all kinds of food but he thinks there are more fun stuff to do than sleep :-)) His sleeping goes up and down even though he’s 1,5 years old. In one week we get about 50% good nights (real good nights, 0-1 awakenings) and 50% bad nights (it can be everything from sleep terror when it takes an hour to put him back to sleep, to 2-4 quick awakenings), so it has definitely gotten better. Many people say that things will get better when they start kindergarten, because he’s gonna be so tired afterwards, so fingers crossed. And it’s time soon! The 26th of January he starts kindergarten at a preschool that was our third choice (out of 5) and Aleks is gonna be the one who does it. I’m gonna be too heavy there in week 35. I have a lot of mixed feelings about Nikola starting preschool, but he’s SO ready for it. All he does at the playground is running after preschool kids and do the things they do, so it’s gonna be great for him. We haven’t decided how many hours per day or how many days a week he will go there, I was thinking that it’s best if he goes 4 days a week (09-14) and 5 days when the baby is born. But it’s gonna be short days, Aleks is gonna leave him in the morning and I’ll pick him up at 14pm every day. We also have to see how everything with corona turns out, since snotty kids are being sent home etc. It will probably be a lot of days when Aleks and/or I are home with both kids!

In 2,5 months he becomes a big brother and I’m so excited to see how he greets his baby brother! I guess he’s either gonna be careful and loving like he is towards his stuffed animals, or he’s gonna throw the baby into a wall and scream BAM. Very exciiiiiiting haha…

70,7% avklarat – 82 dagar kvar till BF! (vilket är 1a mars)

Jösses vilken skillnad sedan förra graviduppdateringen. Det har ju hänt en hel del med magen kan man säga. Så tråkigt att jag varit dålig på att dokumentera det denna gång, med Nikola tog jag sånna här bilder (i underkläder mot samma vägg) varannan eller var tredje vecka. Jajaja det är vad det är! Tiden går så fort att jag inte hänger med helt enkelt. :-) Nu är vi i vecka 29, 7e månaden, och den sista trimestern.

Bebisen: Lillebror är ca 38 cm lång, väger ca 1,4 kg vid veckans slut och fruktjämförelsen är en butternutpumpa. Det börjar bli rätt trångt där inne nu och jag undrar om han inte redan lagt sig med huvudet neråt. Nikola gjorde det kring vecka 29 och varför jag tror det är för att jag senaste veckan känt hans rörelser på samma platser. Rörelserna börjar iallafall göra ont nu och det här med att känna en benig kroppsdel sticka ut genom huden på min mage är någonting som aldrig går att vänja sig vid. Sån jäääkla alien-känsla haha. På fredag har vi bokat in ett privat ultraljud (3D) som vi gjorde med Nikola, ska bli kul att ta en tydligare titt på lillkillen!

Kenza: Jag har inte mått så superbra på sistone, mycket migrän men den har som tur är släppt nu. Men jag vet att den kan komma tillbaka när som helst, med Nikola hade jag denna ögonmigrän fram till vecka 36 om jag inte minns fel. Min barnmorska håller iallafall koll på blodtryck osv och jag har fått tabletter ifall migränen kommer tillbaka. Mitt enda problem just nu är en nerv i ena skinkan som gör ont (hade samma förra gången också) och att jag börjar känna mig tung. Väldigt tung. Det börjar bli jobbigt att lyfta upp Nikola, klä på honom alla hans vinterkläder, vända mig i sängen. Och sömnen är inte på topp nu heller, Nikola sover okej men jag har svårt att ligga skönt och vaknar ofta av bebisens sparkar. Det värsta med andra gången är ju att man VET att det bara kommer bli värre haha. Men sen så vet man ju också det underbara man har framför sig. <3

Annars så finns det inte så mycket mer att säga om mitt mående. Jag känner mig inte lika stressad längre utan känner att vi har koll på läget. Vi har fått all info om Nikolas inskolning på förskolan (mer om det sen) så där är vi på banan, Nikola har även fått ett eget rum här hemma och tanken är att vi sen ska kunna dela upp oss med varsitt barn om sömnen krånglar, och efter jul & nyår ska vi beställa ny vagn och några småsaker som fattas (det mesta har vi ju sen sist!). Så vi börjar känna oss redo för en ny familjemedlem!

Är det någon annan som väntar andra barnet här? Hur förbereder ni storasyskonet på vad som kommer? Det känns inte som att Nikola fattar något än, mer än att jag tjatar på honom att pussa någon bebis i magen hela tiden. ;-)

// What a huge difference since the last pregnancy update. A lot has happened with the bump. I’m sad I didn’t document the pregnancy better this time, with Nikola I took pics like these (in underwear against the same wall) every other/third week. It is what it is! Time really flies. Now I’m in week 29, in the 7th month and it’s the last trimester.

The baby: Little brother is now 38 cm tall, weighs about 1,4 kg by the end of the week and compared to a fruit it’s like a butternut squash. It’s starting to get kind of tight for him in there and I wonder if his head is already facing downwards. Nikola did it around week 29 and the reason I believe that is because I can feel his movement at the same places. His movement is starting to hurt a little bit and I’ll never get used to the feeling of a bony body part pushing through my belly. It’s suuuuch an alien-feeling haha. On Friday we have a private ultrasound appointment (3D) like we did with Nikola, I’m so excited to take a closer look on the little guy in there. 

Kenza: I haven’t been feeling that well actually, I’ve struggled with migraine which fortunately is gone now. But it can come back at anytime, with Nikola I had this eye migraine until week 36. My midwife is keeping an eye on my blood pressure etc and I’ve gotten a pill prescription if it would come back. My only problem right now is a nerv inside one of my buttcheeks (I had it the last time aswell) and I’m also starting to feel heavy. Very heavy. It’s getting harder and harder to carry Nikola, dress him and to turn around in bed. And I don’t sleep very good either, Nikola’s sleeping okay but I don’t feel comfortable in bed and the baby’s kicking wakes me up a lot at night. The worst thing about the second pregnancy is that you KNOW it’s only gonna get worse haha. But then, you know what a beautiful time you’ve got a head of you <3

There’s not much more to say about me. I don’t feel as stressed out as I did before, I feel we’ve got everything under control now. We’ve gotten all the info about Nikola’s schooling at kindergarten (more about that later). Nikola has gotten his own room here at home, the idea was for me and Aleks to take one child each if the sleeping turns into a big challenge, and after Christmas we’re ordering a new stroller and some other things that we have to buy before the baby’s here (we already have most of the stuff). So we’re starting to feel ready to welcome our new family member! 

Is anyone else here expecting their second child? How are you preparing the bigger sibling for what’s to come? I don’t think Nikola’s getting it, he’s just getting tired of me telling him to kiss some baby in the stomach all the time ;-)

Nikola säger hej till sin LILLEBROR <3

Såklart är det en till liten pojke som ska komma till familjen!!!! Vi har vetat det i nästan 2 månader redan, och såhär gick det till! Vi gjorde NIPT-testet i vecka 11 även denna graviditet för att kolla att allt såg bra ut med bebisens kromosomer. Och då kan man, om man vill, även se vad bebisen har för könskromosom. Vi fick svar bara några dagar efter blodprovet att allt såg fint ut med bebisen, men vi valde att vänta med att ta reda på könet för vi visste inte riktigt än hur vi ville göra (Aleks har inte velat ta reda på könet någon av gångerna, men har alltid sagt att det är upp till mig). Skulle vi poppa en ballong igen? Eller bara öppna kuvertet? Ibland pratade vi om att inte ta reda på det överhuvudtaget för det spelar ju verkligen ingen roll, så kuvertet låg här hemma orört i två veckor. Men är man nyfiken så är man…. :-))

Det var efter mitt ultraljud runt vecka 13-14 som jag tyckte mig skymta en pillisnopp på skärmen. Eller ja, skymta och skymta, jag är rätt säker på vad jag såg haha. Så i bilen påväg hem till Aleks och Nikola så bestämde jag mig att så fort jag kommer hem så kommer jag slita upp kuvertet! Ville verkligen se om jag hade sett rätt! Så där och då, en tidig eftermiddag hemma samtidigt som Aleks satt och matade Nikola, så öppnade vi kuvertet. Utan ballonger och ståhej, bara vi tre. Aleks i bara kalsonger och Nikola med äggröra över hela sig. Och det var en av de finaste stunderna i mitt liv. <3

Självklart hade vi blivit lika glada om det var en flicka också så visst hade vi kunnat skippa att ta reda på könen innan våra barn fötts, för som jag sa så spelar det verkligen ingen roll. Men av någon anledning så blir det ju mycket mer verkligt när man får reda på om det är en flicka eller en pojke som växer i ens mage. Man börjar visualisera vem det är, hur familjen kommer se ut, hur framtiden kommer se ut, vad barnet ska heta och allt vad det är. Så så himla kul att brorsorna ska få växa upp ihop med knappt 21 månader emellan. Vi hoppas att de kommer vara bästa vänner genom hela livet. Blir han lika sjövild som Nikola kommer vi få det tufft haha (jag kan bara tänka mig hur mycket de kommer reta upp varandra också!), men blir han ens en bråkdel så charmig och glad som sin storebror så väger det upp för allt kaos. ;-) Åh vad vi längtar efter LILLEBROR!!! Nu går jag in i vecka 22, vi har passerat hälften och nu är det inte jättelångt kvar!

// Of course, it’s another little boy who’s joining our family!!!! We have known for almost 2 months, and this is the story about how we found out! Like the last pregnancy, we did the NIPT-test in week 11 to see if everything looked ok with the baby’s chromosomes. And if you want to, it’s also possible to know about the baby’s sex chromosome. After a few days, we got the results on the blood sample, and everything looked fine with the baby. But we wanted to wait a little longer before knowing about the sex because we weren’t sure what we wanted to do (Aleks has never wanted to know about the gender not last time either, he’s just said that it’s up to me). Should we pop a balloon again? Or just open the envelope? Sometimes we talked about waiting until the childbirth because the gender really didn’t matter to us, so the envelope was laying unopened in our home for two weeks. But if you’re curious, you’re curious… :-)) 

It was at my ultrasound in week 13-14 that I thought I saw a tiny weenie on the screen. Or I didn’t “think” I saw something, for me there was no doubt, I’m sure about what I saw haha. So in the car on my way home to Aleks and Nikola, I decided to rip up the envelope as soon as I got home. I really wanted to see if I was right! So right there and then, an early afternoon when Aleks was feeding Nikola, we opened the envelope. Without balloons, friends and family, just us three. Aleks in his underwear and Nikola with scrambled eggs all over him. And it was one of the most beautiful moments of my life. <3 

Of course we would have been just as happy if it was a girl, so we could have skipped knowing the gender, because It really didn’t matter to us. But for some reason, it all feels more real when you know if it’s a boy or girl growing in there. You start to visualize who it is, what the family’s gonna look like, what the future will look like, what the child’s name is gonna be etc. I’m so excited about watching these two brothers grow up together with only 21 months between them. We hope they’re gonna be best friends for life. If the baby’s as wild as Nikola, we’re gonna have a hard time haha (I can only imagine how much teasing there will be!), but if he has just a fraction of his big brother’s charm and happiness, it’s all forgotten ;-) We’re longing so much for LITTLE BROTHER!!! I’m entering week 22 now, we are more than halfway through and soon we’re there!