Search Results: h

Our boy is one week old today! <3

Jag passar på och bloggar från mobilen medan Nikola sitter fast på tutten. Idag är vår lilla skatt 1 vecka gammal, vad fort det går! Får redan ångest över att det går så fort.. Försöker verkligen att njuta av bebisbubblan så mycket det bara går.

Hur har denna vecka gått då? Vi har varit hemma i fem dagar nu och vi börjar lära oss allt. Jag smsar min syster med frågor hela tiden hehe, så skönt att ha någon att fråga! Min fokus just nu ligger bara på att amma och vila, och Aleks sköter hem, hund och blöjor. Amningen har tack och lov funkat bra från start, även om det fortfarande gör ont när han börjar suga. Brösten har däremot gjort ont och varit riktigt hårda (jag åkte även på lite feber här om dagen) så fick rådet av min barnmorska att handmjölka ur lite i duschen och det hjälper! Det + varm vetekudde har varit guld.

Nätterna går också bra, ibland sover han två-tre timmar på raken innan han vill äta och ibland vill han amma varje timme. Sen sover både han och vi mellan matstunderna så det går bra. Finns inget bättre än att vakna upp bredvid honom! Det känns fortfarande helt overkligt. <3 Navelstumpen har ramlat av redan och vi har badat honom för första gången. Men det var nog mer mysigt för oss än för honom för han verkade inte så nöjd haha.

Nu kom Aleks hem med McDonalds till mig. Puss!

// I’m taking the chance to update here quick while Nikola is stuck on my boob. Today our little treasure is 1 week old, it went so fast! I’m already a bit anxious about how fast it goes.. I’m really trying to enjoy being in this baby bubble as much as I can. 

So how has this week been? We have been home for 5 days now and we are starting to learn everything. I text my sister with questions all the time hehe, so nice to have someone to ask! My focus right now is just breastfeeding and resting, and Aleks is taking care of home, dog and diapers. Luckily breastfeeding has been working good since the beginning, even though it still hurts when he starts sucking. My breasts have been hurting though and been really hard (I also got some fever the other day) so my midwife told me to hand milk in the shower and that helps! That + heating pillow have been gold. 

The nights are going fine too, sometimes he sleeps 2-3 hours in a row before he wants to eat and sometimes he want to eat every hour. Then both him and us sleep between the feeding so that is fine. There’s nothing better than waking up next to him! It still feels completely unreal. <3 His little belly cord thing has already fallen off and we have given him his first bath. But that was more cozy for us than for him because he didn’t seem so satisfied haha.

Aleks came home with McDonalds for me now. Hugs!

Nikola Moulay Subosic.

Jag minns att vi stod i köket. Jag var fortfarande rätt tidigt gravid och vi hade knappt berättat för så många. Vi visste inte om det var en pojke eller en flicka men jag hade ju en extremt stark känsla att det var en liten kille i min mage, så vi pratade nästan uteslutande om pojknamn från dag 1. Och så säger Aleks: Nikola, det är väl fint? Varpå jag faller för det på en gång.

Vi ville dock inte hugga det i sten och hade därför andra förslag också genom hela graviditeten, men inget kändes någonsin lika rätt som Nikola. Sista veckorna innan han kom så började vi försiktigt kalla honom Nikola istället för Bebor (vi kallar honom fortfarande för det ibland dock! han kommer alltid vara vår lilla Bebor :-)) och så fort han var ute och vi fick se honom så kändes det helrätt. Klart han är en liten Nikola! Nikola Moulay Subosic. Hans arabiska andranamn (uttalas ”Mouley”) är efter min bror Moulay Ali. <3 Egentligen ska det namnet stå först för att det ska bli ”rätt”, men vi har valt att sätta det i mitten.

Och här har ni honom! Vår lilla Nikola. Han är så vacker, finaste jag någonsin sett. Mörkt hår som sin pappa och enligt farfar är han en kopia av Aleks när han var bebis. Lika rund och go också. Han har definitivt fått Aleks ögon iallafall och munnen är min. <3

// Nikola Moulay Subosic.

I remember that we were standing in the kitchen. I was still pretty early in my pregnancy and we hadn’t told many people yet. We didn’t know if it was a boy or girl but as you know I had a very strong feeling that it was a little boy in my belly, so we almost only talked about boy’s names from day 1. And then Aleks says: Nikola, isn’t that pretty? And I fall for it right away. 

We didn’t want to decide to it completely though so we had other suggestions too during my whole pregnancy, but nothing felt just as right as Nikola. The last weeks before he came we carefully started to call him Nikola instead of Bebor (but we still call him that sometimes though, cause he will always be our little Bebor! :-)) and as soon as he came out and we saw him, it felt completely right. Of course he’s a little Nikola! His Arabic middle name (pronounced “Mouley”) is after my brother Moulay Ali. <3 That name is supposed to be first though for it to be “correct”, but we decided to put it in the middle.

And here you have him! Our little Nikola. He is so beautiful, the prettiest I’ve ever seen. Dark hair as his dad and according to grandpa he is a copy of Aleks when he was a baby. Just as chubby as well. He definitely got Aleks eyes and the mouth is mine. <3

Och så kom han äntligen till världen, vår lilla son. Fredagen den 14e juni klockan 05:06 på morgonen drog jag ut honom med mina egna händer, en stark skrikande pojke på 54 cm och nästan 4,2 kg. Jag var väldigt chockad direkt efter eftersom att krystningsarbetet var extremt långt och smärtsamt så det tog mig några minuter att förstå vad som precis hänt, men när vi klivit upp från pallen jag fött på och lagt oss i sängen så kom tårarna. Han är helt perfekt. Jag kan inte förstå att han är vår.

Jag ska berätta mer om förlossningen och allt senare, men just nu behöver jag tid för att läka och smälta allt detta. Lära känna vår lilla älskling och allt runt omkring. Allt är så nytt och omtumlande på så många sätt och vis. Tack för alla fina meddelanden ni skickat! <3

// And then he finally came into the world, our little son. On Friday the 14th of June at 05:06 in the morning, I pulled him out with my own hands, a strong screaming boy of 54 cm tall and almost 4,2 kilos. I was very shocked straight after because the last stage was extremely long and painful so it took me a couple of minutes to understand what just happened, but when we got up from the “chair” I gave birth on and into bed, my tears came. He is completely perfect. I can’t believe that he is ours. 

I will tell you more about the birth and everything later, but right now I need time to heal and land in all this. Get to know out little baby and everything around. Everything is so new in so many ways. Thank you for all the kind messages you’ve sent me! <3

First photo of mother and son 

And our very first family photo

That little mouth <3