Search Results: home

The day we got home

Idag är vår lille kille 4 dagar gammal och vi har varit hemma i 2 dagar. Han föddes ju tidigt på fredag morgon, sedan stannade vi på BB två nätter och fick åka hem söndag. Att lämna hemmet som bara Kenza och Aleks i torsdags och sedan komma hem igen som en familj på tre var en väldigt mäktig (och konstig!) känsla. Så vad har vi gjort sedan dess då? Jo, vi har myst, bytt en miljard bajsblöjor, ammat, försökt lära oss alla hans signaler, kollat så att han andas sisådär 70 ggr i minuten, legat hud mot hud, stirrat på honom och bara beundrat hur jäkla fin han är…

Så fort han kom upp på mitt bröst så tog han tutten och jag är väldigt glad över att amningen fungerar så bra. Det gör fortfarande svinont första sekunderna men det känns bättre för varje dag. Vi har en väldigt matglad kille och idag på återbesöket fick vi veta att han redan passerat sin födelsevikt igen (han tappade knappt 100g första 2 dygnen på BB). Nu är han uppe på över 4.2 kg, stora pojken! :-)

// Today our little guy is 4 days old and we have been home for 2 days. As you know he was born early on Friday morning, then we stayed at the hospital for two nights and went home on Sunday. To leave our home on Thursday as Kenza and Aleks, and then come home again as a family of three was a huge (and weird!) feeling. So what have we been doing since then? Well, we have been cuddling, changing a billion diapers, breastfeeding, trying to learn all his signals, checking his breathing like 70 times a minute, been skin to skin with him, starring at him and just admiring how beautiful he is…

As soon as he got up on my chest, he wanted to breastfeed and I’m very happy that part has been working so well. It still hurts like hell the first seconds but it feels better for each day. Our boy loves to eat and today at the check-up we found out that he has already gained pass his birth weight (he barely lost 100g the first 2 days at the hospital). He weighs more than 4.2 kilos now, big boy! :-)

Introducing Bebor to Mani

Såg att några av er är nyfikna på hur Mani tagit emot vår nya familjemedlem och jag kan med stor lättnad berätta att han tagit allt väldigt bra! Jag var ju väldigt orolig för detta innan men han är väldigt glad runt honom och vill vara med hela tiden. Vi är väldigt noga med att låta honom vara med också på allt vi gör så att han känner sig delaktig. Och så turas vi om att mysa och leka med honom så att han känner att allt är som vanligt, bara lite bättre. :-)

Tror verkligen att han känner av att Bebor är en av oss. Luktar han som oss kanske? För Mani har varit totalt ointresserad av andras bebisar.

// I saw that some of you are curious about how Mani has accepted our new family member and I can gladly tell you that he has taken all this very well! I was very worried about this before but he is very happy around him and wants to be with us all the time. We let him join us on everything we do so that he feels that he is a part of this. And then we also take turns on cuddling and playing with him so that he feels that everything is still the same, only a bit better. :-)

I really believe that he can feel that Bebor is one of us. Maybe he smells like us? Because Mani has been completely uninterested of other babies.

First walk with my little family

Igår tog vi försiktigt vår första lilla promenad runt kvarteret. På BB förklarade de hur bra det är att vara uppe och gå lite (om man orkar) för det påskyndar läkningsprocessen, så både igår och idag har vi gått en kort liten promenad. Väldigt sakta såklart eftersom att jag fortfarande har ont i underliv och rumpa. Idag kan jag dock sitta utan att vilja skrika så det går åt rätt håll, bad barnmorskan ta en titt på återbesöket idag och hon sa att mina bristningar (jag sprack grad 2 av 4) läker fint. Fick en bedövningsgel av henne att ha på mina gigantiska bindor och det hjälper också. Skönt.

Är lite chockad över hur ont jag haft dagarna efter förlossningen, varför hör man inte så många prata om detta? Framförallt fredag efter förlossningen samt under lördagen så hade jag fruktansvärda eftervärkar (livmodern som drar ihop sig, och det kickas igång av amning också så både bröstvårtor och livmoder gjorde skitont), för att inte tala om hur allt känns mellan benen. Ont att gå, ont att sitta, ont att gå på toa…. Det har varit, och är fortfarande, riktigt tufft. Värt det såklart men jäklar vad med kredd vi kvinnor ska ha som går igenom detta. Fan vad starka vi är!

// Yesterday we carefully took our first little walk around the block. At the hospital they explained how good it is to be up and walk a bit (if you can) because it speeds up the healing process, so both yesterday and today we took a short little walk. Very slowly of course since I still have pain in my vagina and butt. Today I can sit without wanting to scream though so it’s moving towards the right direction, and I asked the midwife to take a look down there today and she said that my wounds are healing well. I got a gel to use on my giant pads that helps as well.

I’m a bit shocked how much pain I’ve had the days after birth, why don’t people talk so much about this? Especially Friday right after birth and during Saturday I had really painful “after contractions” (it’s the uterus that is going back to its regular size, and breastfeeding stimulates that so both nipples and uterus was hurting so much), and not to talk about how everything felt between the legs. Painful to walk, painful to sit, painful to go to the toilet…. It has been, and still is, very tough. It’s worth it of course but wow us women should get so much cred for going through all this. Damn we are so strong!

3 snapshots from today

Idag är vi 6 dagar förbi BF och de senaste två dagarna har varit minst sagt omtumlande. På torsdag kväll började jag få riktigt smärtsamma värkar och det höll på hela natten med 4-5 min mellanrum, för att sedan……stanna av. Vi var inne på förlossningen (vi åkte in pga för lugn bebis) under natten där de även kunde konstatera att det hade startat men då jag knappt öppnat mig något så åkte vi hem och fortsatte hemma med värkarna. En värk var så smärtsam att jag från ingenstans var tvungen att kräkas. Och sen där på morgonen slutade värkarna. Sedan dess har jag bara haft lite sammandragningar med molvärk som de senaste veckorna… Detta tog lite hårt på mig för jag trodde verkligen att det var dags och jag var så redo, men antar att min kropp tar lite längre tid på sig att starta upp. Visste inte detta men det är tydligen inte ovanligt med sån utdragen latensfas sa dem, kan pågå i flera dagar med värkar som kommer och går.

Vi åkte in igen igår förmiddag för att göra en extrakoll på Bebor eftersom att läkaren också tyckte att han var lite väl lugn på ultraljudet där på natten (nu var han väldigt aktiv som vanligt igen dock), och då passade hon på att göra en ordentlig hinnsvepning (AJ) på mig också. Och nu går vi bara och väntar på att det ska komma igång igen.. Vi var ute och gick 10 km idag för att få lilla huvudet att trycka på där nere och när vi kom hem la jag mig på soffan och tog en välbehövlig nap på 1.5 timme. Och så passar jag på och myser med Mani ordentligt eftersom att vi sen kommer vara utan varandra några dagar. <3

// Today we are 6 days pass due date and the latest two days has been weird. On Thursday evening I started to get really painful contractions and it lasted all night with 4-5 minutes between, and then it just…..stopped. We were at the hospital (we went there because the baby was too calm, but then he started to move again) that night and they could also say that it had started but since I had barely opened anything we went home and continued with the contractions at home. One contraction was so painful that I from out of nowhere had to vomit. And then in the morning the contractions stopped. Since then I’ve just had some easier contractions like the last few weeks… This took a bit hard on me because I really thought it was time and I was so ready, but I guess my body is taking a bit longer to start up. I didn’t know this but they said it’s not uncommon with such a long latent phase, it can be like this for days with contractions that comes and goes. 

We went back there yesterday morning to do an extra check on Bebor since the doctor also thought he was a bit too calm in the ultrasound that night (now he was very active as usual though), and then she also did a proper membrane sweeping (AOCH) on me. And now we’re just walking around waiting for it to start again.. We were out on a 10 km walk today to get that little head to push down and when we got home I took a well-needed nap for 1.5 hours. And I’m also taking the time to cuddle with Mani since we will be without each other for a few days soon. <3

Nu är vi 2 dagar efter BF och jag försöker bara leva på som vanligt, även om det är svårt att tänka på något annat hehe. Min DM svämmar över på insta så fort jag inte postar något på story på några timmar och plötsligt kan alla se in i framtiden. “Fick en sån stark känsla att du är och föder nu. Stämmer det?” – ni aaaanar inte hur många som skrivit så haha! Förlåt att göra er besvikna, men jag tror inte ni är synska för här händer det inte så mycket. ;P

Jag själv var inställd på 4e juni vilket är idag (slemproppen gick igår morse också så blev väldigt hoppfull!) men nu får vi satsa på nationaldagen istället. Tänk att alltid vara lediga på vår grabbs födelsedag, så kul ju!! Vi får hoppas. :-) Bilden ovan är från igår när jag och Dani spelade in veckans poddavsnitt (släpps imorgon! missa inte det!) Hon tog en titt om Bebor var påväg haha….

// We are now 2 days pass due date and I’m just trying to live on like normal, even though it’s hard to think about something else hehe. I get so many DMs on insta when I don’t post anything on my story for a few hours and suddenly everyone can look into the future. “I have such a strong feeling that you are in labour now. Is that true?” – you have noooooo idea how many people who are writing that haha! I’m sorry to disappoint you, but I don’t think you are psychic cause there’s not much happening here. ;P

Myself I was set on 4th of June which is today (and I lost my mucus plug yesterday morning so I got very hopeful!) but now we’re aiming for Sweden’s national day instead. Imagine always having the day off on our boy’s birthday, so much fun!! Let’s hope. :-) The photo above is from yesterday when Dani and I recorded this week’s podcast episode. She took a look to see if Bebor was on his way haha…

Efter poddinspelningen satte vi oss på Tures och åt köttbullar med potatismos. Är så mycket hungrigare dessa dagar, antar att det är kroppens sätt att ladda upp med energi inför förlossningen? Är extremt sugen på kolhydrater framförallt, och risifrutti hehe.

// After the podcast, we sat down at Tures and had meatballs with mashed potatoes. I’m more hungry these days, I guess it’s my body’s way to charge up with energy for labour? I’m mostly craving for carbs, and risifrutti hehe.

Vi gick sedan hem till Dani och så kom Kickan över för att ge mig fotmassage. Hon masserade nämligen Dani kvällen innan hennes BF, och några timmar senare drog hennes förlossning igång. Dani har varit övertygad om att det satte igång det hela och tyckte att vi skulle prova. Nu har det ju inte hänt något, men jag fick iallafall vääääärldens skönaste massagestund! Så snällt. <3

Och lilla Phoebe, som inte alls gillar att ligga och mysa hos människor hon inte känner så väl, skulle ligga nära min mage hela tiden. Kände hon av något tro? Mani har ju också varit mysigare under graviditeten och jag är övertygad om att han känner av att det är något där inne. :-)

// Then we went home to Dani and Kickan came over to give me a foot massage. She gave Dani a massage the night before her due date, and a few hours later she went into labour. Dani has been convinced that this started it all and she thought we could give it a try. Nothing has happened, but I did get the woooorld’s most relaxing massage! So kind. <3 

And little Phoebe, who doesn’t like to cuddle with people she doesn’t know very well, wanted to be next to my belly all the time. Maybe she felt something? Mani has also been more cozy during my pregnancy and I’m convinced that he can feel something in there. :-)

På kvällen igår hade jag väldigt täta sammandragningar som kändes mycket mer än vanligt och jag gick och la mig nästan helt övertygad om att det skulle hända något inatt, men imorse vaknade jag upp och allt kändes som vanligt hehe.

Åt frukost, tittade lite på tv, och sedan promenerade jag ner på stan där jag mötte upp Humlan!

// In the evening I had very tight contractions that felt a lot more than usual and I went to bed almost convinced that something would happen, but this morning I woke up and everything felt like normal hehe. 

I had breakfast, watched tv, and then I took a walk down town where I met up with Alexandra!

Vi satte oss i solen på Mahalo och åt varsin acaibowl, och så en latte på det. Gott! Och så satt vi och pratade ikapp om allt vi missat när hon varit nere i Spanien. Sedan promenerade jag hem igen i det härliga vädret. Det går inte så snabbt för mig att gå, men det går!

// We sat down in the sun at Mahalo and ate açaí bowls, and then a latte on top of that. Delicious! And then we sat there and talked about everything we’ve missed when she has been in Spain. Then I took a walk back home again in the lovely weather. I can’t walk that fast, but at least I can walk!

Och såhär har jag sett ut idag! Klänning från Asos Maternity, solglasögon från Chimi och en magväska (som hänger som en slapp pung för att det är för tunga grejer i haha) från Sabo Skirt.

Nu ska jag käka pasta på balkongen och sola lite. Puss!

// And this is what I’ve looked like today! Dress from Asos Maternity, sunglasses from Chimi, and a belt bag (who hangs like a sloppy sack of balls because the stuff in it are too heavy haha) from Sabo Skirt. 

Now I’m gonna eat pasta on the balcony and get some tan. Hugs!