Search Results: kenza 9

Week 10

Många av er vill veta exakt hur det gick till när jag fick reda på att jag var gravid, samt hur jag berättade för Aleks… Och vet ni, det kommer en video på det i helgen! :-) Jag är SÅ glad över att jag filmade det för det är så himla kul och fint att se tillbaka på. Det är också lättare att prata med er om det än att skriva i text för det är så mycket känslor. Så i helgen kommer det upp här. <3

Så länge, här har ni första magbilden jag tog i vecka 10! Jag ville ta en innan det började hända något. Jäklar vad jag speglade mig flera gånger om dagen och väntade på att lilla bulan skulle dyka upp haha. Så fort jag åt eller drack något så putade magen ut men på morgonen var den platt som en pannkaka igen, fram till vecka 15 då man började ana en liten svullnad över livmodern (jag var SÅ stolt!) även på morgonen och då tog jag nästa magbild. Planen är att i slutet av graviditeten sätta ihop ett kollage som visar förändringen. Inte från varje vecka men kanske varannan eller var tredje iallafall!

PS. Någon annan som fått svinhårig mage under graviditeten?! Jag är helt luden haha!

// Many of you want to know exactly how I found out I was pregnant, and how I told Aleks… And you know what, I will post a video of that this weekend! :-) I’m SO happy I filmed that because it’s so much fun and beautiful to look back at. It’s also easier to talk to you about it than to write in text because there are so many emotions. So I will post it this weekend. <3

For now, here are the first belly photos I took in week 10! I wanted to take one before something happened. Damn I looked myself in the mirror several times a day and waited for that little bump to show up haha. As soon as I ate or drank something we could see it but in the morning it was flat as a pancake again, up until week 15 when we started to see that I was a little swollen over my uterus (I was SO proud!) even in the morning so that’s when I took the next belly photo. The plan is to put together the photos in the end of my pregnancy to see the change. Not from each week but maybe every other or every third! 

PS. Anyone else who has gotten really hairy stomach during pregnancy?! I’m all hairy haha!

The sunset yesterday was beautiful! ♥ My swimsuit is from Monday Swimwear.

Jag är överväldigad av responsen jag fått sedan jag publicerade videon om vår kamp. Jag hade aldrig anat att den skulle vara uppe i nästan 700 000 visningar efter bara 2 dagar, och att personer över hela världen som inte följt mig innan har hittat till den och sedan skriver till mig för att tacka. Alltså verkligen från botten av mitt hjärta: TACK för alla fina ord, och tack för att ni delar med er av era historier också! Det är så himla viktigt.

Och det känns så skönt att äntligen ha berättat detta som jag burit på i ett års tid sedan jag fick min diagnos. Äntligen kan jag bara vara jag igen, utan skammen och oron att någon ska känna igen mig när jag sprungit ut ur kliniken gråtandes eller att det skulle skvallras om oss på något sätt. Att gå igenom något sånt här som äter upp en inifrån och samtidigt balansera ett offentligt liv har inte varit lätt. Tack för att ni har haft tålamod och förståelse för när jag har skrivit att jag har mått dåligt. <3

Jag har en del idéer för inlägg jag vill göra om graviditeten hittills, jag har både fotat och filmat en del under de senaste månaderna och jag ser fram emot att få dela det med er. Fram till vecka 14 var graviditeten rätt tuff, även om jag var så otroligt tacksam och lycklig så var jag livrädd för att det skulle tas ifrån mig. Jag tog graviditetstester nästan dagligen fram till vecka 8, kollade efter blod i trosan varje gång jag gick på toaletten och jag kunde knappt sova innan ultraljuden (tänkte att nu….det är nu de säger att hjärtat slutat slå). Jag kräktes även nästan dagligen från vecka 7-12 och sedan åkte jag på migränattacker i ytterligare 2 veckor. Men sedan dess har jag mått väldigt bra, både i kropp och själ. Jag ska berätta mer om allt senare. Har ni något önskeinlägg ni vill att jag ska göra så säg till!

// I am overwhelmed by the respons I have gotten since I published the video about our struggle. I never imagined that it would have almost 700 000 views after only 2 days, and that people from all over the world who hasn’t been following me before have found the video and then been writing to me to say thanks. Seriously from the bottom of my heart: THANK YOU for all the kind words, and thank you for sharing your stories as well! It’s so damn important.

And it feels so good to finally have told you about this that I have been carrying for a year since I got my diagnose. I can finally just be me again, without the shame and fear that someone would recognize me when I have been running out of the clinic crying or that it would be gossip about us in some way. To go through something like this that is eating you up from the inside and at the same time balance a life in the public eye has not been easy. Thank you for your patience and understanding when I have written that I have been feeling bad. <3

I have some ideas about posts I want to do about my pregnancy so far, I have been filming and taking photos a lot during the last months and I look forward to sharing it with you. My pregnancy was pretty tough until 14 weeks, even though I was so incredibly grateful and happy I was terrified that it would be taken away from me. I took pregnancy tests almost every day up to week 8, I checked my panties for blood every time I went to the bathroom and I could barely sleep before our ultrasounds (I was thinking that now….now they’re gonna tell me that the heartbeat is gone). I also threw up almost every day from week 7-12 and then I had migraine attacks for another 2 weeks. But since then I have been feeling very fine, in both body and soul. I will tell you more about everything later. If you have any wish post that you want me to write, let me know!

Det är mest stor glädje och framförallt otrolig tacksamhet som jag och Aleks äntligen kan berätta för er att vi väntar ett litet mirakel som kommer till oss i början av sommaren, om allt går som det ska. Ord kan inte beskriva vilken kärlek vi känner för den lilla redan. Om jag ska vara ärlig så var vi inte säkra på om det här någonsin skulle hända oss men vi gav aldrig upp, vi förlorade aldrig hoppet och vi slutade aldrig kämpa för vår dröm. Vi tog oss igenom dåliga besked efter dåliga besked, chock, besvikelse, sprutor, rädsla, defekta embryon. Smärta. Vi tog oss igenom all skit som kom vår väg för att vi hade bestämt oss för att göra allt vi kunde innan vi gick vidare till nästa alternativ. Men nästa alternativ blev inget alternativ, för precis innan vårt 3e IVF-försök blev jag gravid naturligt.

Och nu är allt så kristallklart, det var ju just DIG vi väntade på hela tiden. Älskade lilla under. Mamma och pappa längtar så otroligt efter dig. <3

// Aleks and I are over the moon excited, so so happy and most of all grateful to finally be able to tell you that we’re expecting a little miracle baby that will arrive in the beginning of summer, if everything goes well. Words can not describe how much love we feel for this little one already. To be honest we weren’t sure this would ever happen to us but we never gave up, we never lost hope and we never ever stopped fighting for our dream. We went through bad news after bad news, shock, disappointment, shots, fear, defective embryos. Pain. We went through all the shit that came our way because we had decided to do everything we could before we moved on to the next option. But the next option didn’t become an option, because right before our 3rd IVF treatment I became naturally pregnant. 

And now it is all so clear, it was YOU little child that we were waiting for all along. Mommy and daddy can’t wait to meet you. <3