Search Results: min pappa

Me and little M – one day old ♥

Veckan efter pappa gick bort så föddes min guddotter. En av mina följare skrev till mig och beskrev det något i stil med “för att ett liv ska få plats på jorden, så måste ett annat liv lämna”. Och ja, det är ju så livet funkar. De senaste månaderna med pappa på sjukhuset har varit väldigt tunga, så det kändes lite konstigt att kliva in i ett sjukhusrum med pirr i magen och mötas av min fina bästa vän i sängen med en nyfödd bebis i armarna. Ett litet ljus i allt detta. Jag är så stolt över Dilay, hon är den mest fantastiska mamman för sin dotter och jag är så glad över att få vara Miléas gudmor.

Jag började jobba lite halvt denna vecka, just nu kör jag bara halvdagar och tar en sak i taget (jag ligger rätt efter i schemat men så får det vara, jag pallar inte stressa) och det känns bra. Det är bra att tänka på annat och komma tillbaka till rutinerna igen. Jag blev sjuk för en vecka sedan och har därför bara gått långpromenader med hunden, men nu känner jag mig pigg igen. Längtar efter att börja träna, tror det kan vara bra för mig.

// The week after my father passed, my god-daugther was born. One of my followers wrote to me and described it like “for a new life to begin, another life has to end”. And yes, that’s how life works. The last couple of months with my dad at the hospital was very tough, so it felt a bit strange to step into a hospital room with butterflies in my stomach and see my best friend in bed with a newborn baby in her arms. A little light in all this. I’m so proud of Dilay, she is the most amazing mom for her daughter and I’m very happy to be Miléa’s god-mother. 

I started working a bit this week, right now only half days and taking one thing at the time (I’m pretty behind in my schedule but it’s just the way it is, I don’t want to stress it) and it feels good. Feels good to get my mind on other stuff and start getting back to my routines. I got sick a week ago and because of that I’ve only been on long walks with my dog, but now I feel better again. Can’t wait to start working out, I think it will be good for me. 

Hej alla. Tack för all kärlek ni skickat till mig den senaste tiden, det har verkligen betytt jättemycket för mig och hjälpt mig börja ta mig igenom detta. Det har gått en vecka sedan vi begravde pappa i Marocko och även om sorgen blir lite mer hanterbar för varje dag som går så kommer jag längre och längre ifrån dagen då pappa levde och det gör mig livrädd. Jag är rädd för att glömma honom, hans röst, hur han såg ut, glömma vår sista dag ihop. Jag gråter inte längre det första jag gör på morgonen och det ger mig enorma skuldkänslor. Så fort jag kommer på mig själv med att sitta och skratta åt något så tvingar jag mig själv att tänka på pappa, på morgonen då jag klev in på hans rum och han var helt stilla, jag tvingar mig själv att tänka på bilden av min lillebrors ryggtavla när han bar pappas kista och hur vi pussade gravstenen hejdå. Jag förstår att livet måste gå vidare och jag vet att jag kommer komma dit också, men dessa dagar har jag haft väldigt svårt att förstå meningen med det hela.

Med enormt stöd från familj, släkt, vänner och min man så försöker jag ta mig tillbaka till min vardag igen. Jag är fortfarande ledig från jobbet och tar en dag i taget. När jag känner mig redo så kommer jag vara tillbaka här och försöka fortsätta livet som vanligt, men det kommer inte betyda att jag inte längre sörjer eller att jag inte längre tänker på pappa. För det kommer jag alltid göra.

Jag vill också tacka personalen på Dalens sjukhus avd 60 som tog hand om pappa den sista tiden. Han trivdes väldigt bra hos er och pratade alltid gott om er.

// Hi everyone. Thank you for all the love you have sent me lately, it really means a lot to me and it’s helping me to start getting through this. It’s been a week since we buried my dad in Morocco and even though the sorrow gets a bit more manageable for each day that passes, I also get further and further away from the day my dad was still alive and it makes me terrified. I’m so scared to forget him, his voice, the way he looked, our last day together. I no longer cry first thing in the morning and it gives me huge feelings of guilt. When I find myself laughing at something, I force myself to think about dad, about the morning I walked into his room and he was completely still, I force myself to think about my brother carrying our dad’s coffin and how we kissed the gravestone goodbye. I understand that life has to move on and I know I will get there as well, but these days I’ve had a really hard time understanding the meaning of everything. 

With huge support from family, friends and my husband, I’m trying to get back to my life again. I’m still off from work and I’m taking one day at a time. I’ll be back here when I’m ready and try to continue my life, but that won’t mean that I no longer mourn or no longer think of my dad. Because I will always do that. 

Miranda och Anya kikar nyfiket på klapparna på julaftonsmorgonen. 

// Miranda and Anya looking at the gifts on Christmas Eve morning (in Sweden we celebrate on the 24th)

På förmiddagen medan vi förberedde maten och allt så gled jag runt i raggsockor och en ful jultröja. :-)

// In the morning while we prepared the food etc, I walked around in an ugly Christmas sweater. :-)

Mani (och Milou) fick som vanligt mycket uppmärksamhet. 

// Mani (and Milou) got lots of attention as always.

Barnen vill ALLTID hjälpa mig fota haha! De tycker det är svinkul och börjar bråka om vem som ska fota. Denna bild är tagen av Miranda 7 år.

// The kids ALWAYS want to help me take photos haha! They think its so much fun and they always fight about who’s gonna take the photo. This photo is taken by Miranda 7 years old.

Barnens alla klappar – och Sally som öppnar julklappar.

// The kid’s gifts – and Sally who’s opening her Christmas gifts. 

Lagom till Kalle bytte jag om till detta! Blus från Gina Tricot, kjol från Mistress Rocks, prickiga strumpbyxor från Asos.

// Right before Donald Duck (Swedish tradition on tv) I changed to this! Blouse from Gina Tricot, skirt from Mistress Rocks, tights from Asos.

The face of någon som precis fått en riktigt bra julklapp av farbror Aleks och faster Kenza. ;-)

// The face of someone who just got a really nice gift from uncle Aleks and aunt Kenza. ;-)

Älskade unge. BLI ALDRIG STOR!! <3

// My beloved kido. DON’T EVER GROW UP!! <3

Dags för maaat! Lagom till julbordet så kom även Aleks kusiner, vi var rätt många men maten är ändå inte slut ännu hehe. 

// Time for food! Aleks cousins came as well, we were quite many people but the food is still not finished hehe. 

Jul hos familjen Subosic/Zouiten/Olsson! ♥

// Christmas at the Subosic/Zouiten/Olsson family! ♥

Hej hjärtan! Hoppas ni får njuta av lite julledighet precis som jag och att ni hade en mysig julafton. Jag hade nog den bästa julaftonen någonsin. Full rulle med 5 barn, 2 hundar och allt som skulle fixas med mat osv, så lite kaosigt men mycket kärlek. Det var första gången min syster, hennes man och barnen firade uppe med alla oss här i Stockholm och alla flickorna har haft så himla kul! I tre dagar har de sovit uppe hos Aleks bror och barnen och det har varit så mysigt att ha alla bara tvärsöver gatan. Dessa dagar har vi lekt massor, ätit massor, spelat massa spel, ätit ännu mer (antar att jag inte är den enda som spyr på julmat och godis nu haha), hängt med pappa och pojkarna på sjukhuset och idag var vi även hos mormor och morfar i Västerås och hälsade på.

Nu har Olssons rullat ner mot Malmö igen (med två ledsna barn som inte ville lämna Stockholms-kusinerna <3) och det känns så tomt och tyst. Men vi alla ses snart igen!

// Hey sweethearts! I hope you get to enjoy some days off like me and that you had a cozy Christmas. I think I had the best one so far. Full action with 5 kids, 2 dogs and everything that needed to be prepared with food etc, so it was a bit chaotic but so much love. This was the first time my sister, her husband and the kids celebrated with all of us here in Stockholm and the girls had to much fun! They’ve been staying at Aleks brother’s and the kids and it’s been so cozy to just have everyone across the street. So these days we’ve been playing a lot, eating a lot, played lots of games, eat even more (I guess I’m not the only one who’s sick and tired of Christmas food and sweets now haha), spent time with our dad and the boys at the hospital and today we also went to grandma and grandpa in Västerås. 

The Olsson’s are on their way back to Malmö now (with two sad kids who didn’t want to leave their Stockholm cousins <3) and it feels so empty and quiet. But we will all see each other again soon!