Search Results: min

The sunset yesterday was beautiful! ♥ My swimsuit is from Monday Swimwear.

Jag är överväldigad av responsen jag fått sedan jag publicerade videon om vår kamp. Jag hade aldrig anat att den skulle vara uppe i nästan 700 000 visningar efter bara 2 dagar, och att personer över hela världen som inte följt mig innan har hittat till den och sedan skriver till mig för att tacka. Alltså verkligen från botten av mitt hjärta: TACK för alla fina ord, och tack för att ni delar med er av era historier också! Det är så himla viktigt.

Och det känns så skönt att äntligen ha berättat detta som jag burit på i ett års tid sedan jag fick min diagnos. Äntligen kan jag bara vara jag igen, utan skammen och oron att någon ska känna igen mig när jag sprungit ut ur kliniken gråtandes eller att det skulle skvallras om oss på något sätt. Att gå igenom något sånt här som äter upp en inifrån och samtidigt balansera ett offentligt liv har inte varit lätt. Tack för att ni har haft tålamod och förståelse för när jag har skrivit att jag har mått dåligt. <3

Jag har en del idéer för inlägg jag vill göra om graviditeten hittills, jag har både fotat och filmat en del under de senaste månaderna och jag ser fram emot att få dela det med er. Fram till vecka 14 var graviditeten rätt tuff, även om jag var så otroligt tacksam och lycklig så var jag livrädd för att det skulle tas ifrån mig. Jag tog graviditetstester nästan dagligen fram till vecka 8, kollade efter blod i trosan varje gång jag gick på toaletten och jag kunde knappt sova innan ultraljuden (tänkte att nu….det är nu de säger att hjärtat slutat slå). Jag kräktes även nästan dagligen från vecka 7-12 och sedan åkte jag på migränattacker i ytterligare 2 veckor. Men sedan dess har jag mått väldigt bra, både i kropp och själ. Jag ska berätta mer om allt senare. Har ni något önskeinlägg ni vill att jag ska göra så säg till!

// I am overwhelmed by the respons I have gotten since I published the video about our struggle. I never imagined that it would have almost 700 000 views after only 2 days, and that people from all over the world who hasn’t been following me before have found the video and then been writing to me to say thanks. Seriously from the bottom of my heart: THANK YOU for all the kind words, and thank you for sharing your stories as well! It’s so damn important.

And it feels so good to finally have told you about this that I have been carrying for a year since I got my diagnose. I can finally just be me again, without the shame and fear that someone would recognize me when I have been running out of the clinic crying or that it would be gossip about us in some way. To go through something like this that is eating you up from the inside and at the same time balance a life in the public eye has not been easy. Thank you for your patience and understanding when I have written that I have been feeling bad. <3

I have some ideas about posts I want to do about my pregnancy so far, I have been filming and taking photos a lot during the last months and I look forward to sharing it with you. My pregnancy was pretty tough until 14 weeks, even though I was so incredibly grateful and happy I was terrified that it would be taken away from me. I took pregnancy tests almost every day up to week 8, I checked my panties for blood every time I went to the bathroom and I could barely sleep before our ultrasounds (I was thinking that now….now they’re gonna tell me that the heartbeat is gone). I also threw up almost every day from week 7-12 and then I had migraine attacks for another 2 weeks. But since then I have been feeling very fine, in both body and soul. I will tell you more about everything later. If you have any wish post that you want me to write, let me know!

Click here if you can’t see the video

Jag vill börja med att tacka er för era gratulationer och fina ord. Det värmer så mycket. Det är fortfarande lite svårt för mig att tro att detta verkligen händer mig, jag antar att jag alltid kommer vara ärrad efter vad vi gått igenom. Går igenom.

För ett år sedan, i samma veva som min pappa gick bort, så visade det sig att min oro var sann. Vi hade försökt bli med barn ett tag och prickat in rätt varenda månad och jag bara visste att något var fel. Första halvåret var man pirrig, allt var kul och spännande och man hade tålamod. Visste ju att det kunde ta tid. Men sedan började det bli frustrerande, och varför är min menscykel så konstig? Tänkte att det var hormonfel, kanske pga min sköldkörtel eller något. Efter utredning på IVF-kliniken visade det sig vara värre än vad vi hade kunnat tänka oss. Jag närmar mig klimakteriet. 26 år gammal fick jag höra att mina ägg snart är slut och att vi kanske behöver fundera på äggdonation.

För några veckor sedan, när vi hade tagit oss förbi de känsliga 13 veckorna, valde jag att göra en video om detta. Hur läskigt det än är att blotta sig på detta sätt så vill jag göra det, dels för att förklara för er varför jag mått så dåligt under 2018 men främst för att ta bort skammen kring fertilitetproblem. Jag hoppas att jag kan hjälpa någon där ute att känna sig lite mindre ensam, och lite mer hoppfull.

PS. Jag är medveten om att jag använder fel ordval i videon. Kvinnan som bär barnet ÄR biologisk mamma, det jag menar är genetisk. Lite svårt med engelskan ibland. Jag är ledsen för detta, hoppas inte någon tar illa upp. <3 // I want to start with thanking you for all your congratulations and kind words. It warms our hearts. It still a bit hard for me to believe that this is actually happening to me, I guess I will always be scarred from what we’ve been through. Are going through.

A year ago, at the same time my father passed away, it turned out that my worries were true. We had been trying to conceive for a while and we had timed it correct each month and I just new that something was wrong. The first half year were exciting, everything was fun and we were patience. We knew it could take time. But then it started to become frustrating, and why is my menstrual cycle so weird? I thought it was something wrong with my hormons, maybe because of my thyroid or something. After doing all the tests at the IVF clinic it turned out to be worse than we had imagined. I’m getting closer to menopause. I was 26 years old and they told me that I’m almost out of eggs and that we might have to consider egg donation.

A couple of weeks ago, when we had made it through the sensitive 13 weeks, I decided to make a video about this. Even though it’s so scary to expose myself like this, I want to do it. Partly to explain to you why I’ve been feeling so bad during 2018, but mostly to take away the shame about fertility problems. I hope I can help someone out there to feel less alone, and a bit more hopeful. 

PS. I’m very aware of that the woman who carries a child IS the biological mother, I’m using the wrong word (English is not my mother tounge) what I meant is genetic. I’m sorry for that, I hope I won’t offend anyone. <3

Bikini from Meloonpro x Hanna 

Hallå hjärtan! Här kommer lite blandade bilder från min mobil från de senaste dagarna här på Maldiverna! Det känns som att vi har varit här aslänge redan men vi kom liksom för 2 dagar sedan, hehe. Vi har det iallafall riktigt jävla bra, min man och jag. Vi bara chillar och njuter.

Dagens höjdpunkt enligt mig: det fanns pizza på middagsbuffén (ni hör ju, vi gör inte så mycket haha). Dagens höjdpunkt enligt Aleks: gårdagens bläckfiskar nedanför vår villa var utbytta mot en fet jävla muräna och en giftig drakfisk. Då skulle Aleks såklart i och snorkla och filma med gopron. Jag höll mig uppe på land efter det.

// Hello sweethearts! Here are some mixed photos from my phone from the last couple of days here in the Maldives! It feels like we’ve been here a really long time but we arrived 2 days ago, hehe. Anyway we’re having a really good time, my husband and I. We’re just chillin and enjoying.

Today’s highlight according to me: they had pizza at the dinner buffet (well as you can hear, we’re not doing so much haha). Today’s highlight according to Aleks: yesterday’s octopuses below our villa were replaced with a big freaking moray eel and a venomous lion fish. Of course Aleks jumped in to snorkel and film with the go pro. I stayed up on land after that.

Ön som vårt hotell ligger på är bara 700 meter lång och 250 meter bred och består av (förutom vår resort dårå) kritvit sandstrand, palmer & detta turkosa vatten. Knäpptyst är det också, förutom några gånger per dag då lilla sjöflyget kommer och går med gäster.

Jag har redan ångest inför flygresan hem haha, ska försöka att inte tänka på det nu….

// The island that our hotel is located on is just 700 m long and 250 m wide and it contains (except our resort) white sandy beach, palm trees & this turquoise sea. It’s also completely silence, except a few times a day when the little seaplane comes and leaves with guests.

I’m already anxious about the flight home haha, I’ll try not to think about that now….

Älskar att blinga till det med massa guld på semestern! Speciellt när jag börjar få lite bränna. De översta två armbanden är från Sophie by Sophie (hjärtat sitter alltid runt min handled) och snäckarmbandet är från Mayol. Och så lite ringar på det. Och örhängen. Och halsband.

// I love to bling it up with lots of gold on my vacation! Especially when I start getting some tan. The first and second bracelets are from Sophie by Sophie (I always have that heart around my wrist) and the seashell bracelet is from Mayol. And some rings on top of that. And earrings. And necklaces.

Denna bild är från ikväll när vi gick för att se solnedgången. Idag var vi i tid men det var återigen molnigt i horisonten så det blev ingen WOW PANG BAM-solnedgång. Fint ändå, såklart.

Shorts från Levi’s, topp från Sabo Skirt. Och så barfota. Jag är barfota 24/7 här haha, fick skavsår ovanpå fötterna första dagen av mina sandaler så nu lever jag barefoot-life istället. Så nice. Trodde jag skulle bli tillsagd vid middagsbuffén (på vissa 5-stjärniga resorts vi bott på har Aleks blivit tvungen att ha långbyxor) men alla går antingen i flipflops eller barfota så det är lurre.

// This photo is from tonight when we went to see the sunset. We were on time today but once again it was cloudy in the horizon so it weren’t a WOW PANG BAM sunset. Still beautiful, of course.

Shorts from Levi’s, top from Sabo Skirt. And barefoot. I’m barefoot 24/7 here haha, I got blisters on top of my feet the first day from my sandals so now I’m living barefoot life instead. So nice. I thought they would said something at the dinner buffet (at some 5 star resorts we’ve stayed at, Aleks even had to have long pants) but everyone is either in flipflops or barefoot so it’s cool.

Men asså ÅH, min älskling! Min min min. <3 Badbrallorna (från Nikben) matchar vattnet. I en av dessa villor bor vi.

// OH, my love! Mine mine mine. <3 The swim shorts (from Nikben) matches the water. We live in one of these villas.

Promenerade hela vägen ut för att ta en bild och visa er. Ser ni hur fint det är? Ser ni? Gör ni?? Undrar dock hur många bläckfiskar det finns i detta vatten……haha.

// We took a walk all the way out to take a photo to show you. Can you see how beautiful it is? Can you? I wonder how many octopuses there is in this water though….haha.

Sjukaste vattnet. Så turkost och klart, och perfekt temperatur. Varmt men ändå lite svalkande. :-)

// Sickest water. So turquoise and clear, and perfect temperature. Warm but it still cools you down. :-)

Min man och jag i solnedgången ikväll. Snart har det gått 10 år sedan vi träffades, vilket var i februari 2009. Tänk att jag fick hitta mitt livs kärlek så tidigt i livet ändå, knappt 18 år gammal. Jag är så tacksam för det. <3 Vårt 11e år ihop ska bli det bästa. Så är det bara!

// My husband and I in the sunset tonight. It has almost been 10 years since we met, which was in February 2009. It’s amazing that I got to find the love of my life so early in life, barely 18 years old. I’m so grateful for that. <3 Our 11th year together will be the best one. That’s just the way it is!

Bikini from Meloonpro

Före bläckfiskar, muränor & giftiga fiskar haha. Närå jag vågar fortfarande bada men Aleks får gå i först och kolla läget. Och så sätter jag inte ner mina fötter nånstans. Jag undrar om min bästa vän Dilay hade vågat bada här, hon är rädd för småfisk i Sverige liksom. Haha. <3

På tal om havets djur. Aleks är lite leden för det är tydligen inte säsong för att åka och simma med valhajar. :-( Däremot kan man se delfiner, rockor och stora sköldpaddor så det ska vi göra!

// Pre octopuses, moray eels & venomous fishes haha. Nooo I still dare to swim but Aleks has to go in first and check it out. And I won’t put down my feet anywhere. I wonder if my best friend Dilay would have dared to swim here, cause she’s scared for tiny fishes in Sweden. Haha. <3

Speaking of the animals of the sea. Aleks is a bit sad because apparently it’s not season to go and swim with whale sharks. :-( But you can spot dolphins, stingrays and big sea turtles so we’re gonna do that!

Jewelry from Etta

Har fått lite färg på snoken nu! :-) Nu är det dags att sova, klockan är snart midnatt här. Imorgon är det årets sista dag och jag säger bara ÄNTLIGEN. Dags att säga bye Felicia till detta jobbiga år, och välkomna 2019 och dess äventyr. Hur ska ni fira in det nya året? Vi ska äta en finmiddag här (tog till och med med en liten glittrig klänning och smink endast för nyårsafton hehe) och så får vi hoppas att jag orkar hålla mig vaken till tolvslaget. ;-)

Vi hörs imorgon. Puss och godnatt!

// I got some color on my nose today! :-) Now it’s time to sleep, it’s almost midnight here. Tomorrow it’s the last day of the year and all I can say is FINALLY. Time to say bye Felicia to this tough year, and welcome 2019 and it’s adventures. How are you going to celebrate the new year? We’re gonna eat a fine dinner here (I even brought a little sparkling dress and make up for New Year’s only hehe) and then we’ll hope that I manage to stay awake until 12. ;-)

Talk to you tomorrow. Goodnight! xx