Search Results: wedding

Hej bloggen!

Ni får ursäkta den kassa uppdateringen här. Är ensam med Nikola om dagarna nu och hittar inte riktigt möjligheten att sätta mig vid datorn. Ni får helt enkelt följa mig via insta story istället där jag uppdaterar lite oftare. <3 Idag är vår lille hela 6 veckor gammal och jag ska inte tjata om hur snabbt tiden går för det vet ni redan hehe. Snart är sommarn över också….. Haha närå, en månad kvar iallafall. Och nu när vi har sånt pangväder i Sverige så får man passa på att njuta ordentligt. :-)) Jag vågar dock inte bada ute (vilket är lite tråkigt när det är 30 grader och man svettas ihjäl), det är ju inte så supervarmt i vattnet och jag är rädd för att åka på mjölkstockning igen. Vad tror ni? Är även lite rädd för att det blir för varmt för Nikola i vagnen så vi håller oss till inomhus och skugga under timmarna det är som varmast.

Imorgon kommer min syster och barnen upp igen för att hänga med oss och det ska bli jättekul! Jag och Aleks firar även 2-årig bröllopsdag på måndag så vi tänkte låta min syster och mamma passa Nikola så att vi kan gå på en liten dejt. Det kommer kännas lite konstigt att lämna honom till någon annan än Aleks även om det bara är för 3 timmar (vi ska se Lejonkungen på bio hehe, vi båda har längtat efter att se den!) men någon gång måste bli den första. Kan tänka mig att några av er nu kommer skriva att det är alldeles för tidigt men Nikola verkar känna sig lugn och trygg hos både mormor och moster och har inga problem med att tröstas av andra, somna i andras famnar samt äta från flaska etc, så vi känner att det är okej. Ammar jag honom innan vi drar så kommer han förmodligen sova större delen av tiden och skulle det vara något så är vi 10 minuter bort. Slut på försvarstal, haha.

Måste säga att jag verkligen bara njuter av dagarna nu. Njuter av livet med min lilla familj och njuter av att allt funkar så bra. Känner sån stor tacksamhet för allt.

Och för att avsluta med lite bilder – här kommer ett gäng från vår semester i Trosa! ♥

// Hi guys! 

Please excuse the bad update here. I’m alone with Nikola now during the days and I can’t really find the time to sit with my laptop. You simply have to follow me on insta story instead, I update a bit more there. <3 Today our little one is 6 weeks old and I’m not gonna nag about how fast time flies because you know that already hehe. And soon summer is over too…. Haha nooo, it’s at least one month left. And now we have such amazing weather in Sweden so we have to enjoy it to the max. :-)) I’m too scared to go for a swim outside though (which is a bit too bad when it’s 30 degrees and I’m sweating like a pig), cause it’s not that warm in the water and I’m scared that I will get the breast engorgement again. What do you think? I’m also a bit scared that it’s too hot for Nikola in the stroller so we’re staying inside & in the shadow during the hottest hours.

Tomorrow my sister and the kids are coming up again to spend time with us and that’s gonna be so fun! And Aleks and I are celebrating our 2 year wedding anniversary on Monday so we thought we’re gonna let my sister and my mother watch Nikola while we go out on a little date. It will feel a bit weird to leave him to someone else but Aleks even though it’s just for 3 hours (we’re gonna go and see the Lion King hehe, we have both been longing to see it!) but some point must be the first. I can imagine that some of you will write now that it’s too early but Nikola feels calm and safe with both his grandmother and aunt and has no problem with getting comforted by other people, fall asleep in other peoples arms and feed from bottle etc, so we feel that it is okey. If I breastfeed him before we leave he will probably sleep most of the time and if something happens we are 10 minutes away. End of defense speech, haha. 

I have to say that I’m really just enjoying the days now. Enjoying life with my little family and enjoying that everything is working so well. I have a great gratitude for everything.

And to end this post with some pictures – here are a few from our vacation in Trosa! ♥

Our sleeping beauty <3

The river in Trosa

My boys

Little bunny – towel from Newbie

Out on our daily walk

Bikini from Ellos x Valerie

Aleks and my brother taking a swim

Mommie and her little Dopey (det är tydligen Toker från Snövits engelska namn haha)

One baby is already out. Two to go! <3

Jag har alltid drömt om att få gå igenom den här enorma livsomvälvande händelsen med någon vän, så när Ines och Daniel kom några månader senare och berättade att de också väntar barn så blev jag och Aleks så himla glada! Dels för deras skull såklart men också för vår egna haha… Nu hade jag både Dani OCH Ines att dela detta med. Vi kommer inte bara vara mammalediga samtidigt utan våra barn kommer också vara jämngamla och växa upp ihop. Sån dröm. <3 Danis baby är ju redan ute, om 2 månader kikar vår ut och 2,5 månad efter det kommer Ines.

Varför jag tar upp detta nu är för att vi släppte ett nytt poddavsnitt idag (klicka här för att lyssna) och Ines gästar! Vi pratar om helgens storslagna frieri och bröllopsdrömmar, om att som 10-åring fly kriget och hamna i Östersund, och såklart om graviditet. Ni hittar vårt nya avsnitt “Så mycket kostade Kenzas bröllop” i apparna Podcaster, Acast och Spotify! Sök bara på Kenza & Dani.

// I have always dreamed about going through this huge life changing thing with a friend, so when Ines and Daniel came a few months later and told us that they are also expecting, Aleks and I got so happy! Partly happy for them of course, but also for us haha… Now I have both Dani AND Ines to share this with. We will be on maternity leave at the same time and our kids will be the same age and grow up together. Such a dream. <3 Dani’s baby is already out, our baby will come in 2 months and in another 2,5 months after that, Ines baby will arrive. 

Why I am brining this up now is because we released a new podcast episode today and Ines is our guest! We talk about the big proposal this weekend and wedding dreams, about escaping war as a 10 year old and end up in Östersund, and of course about pregnancy. You can find our new episode “That’s how much Kenza’s wedding was worth” in the apps Podcaster, Acast and Spotify! Just search for Kenza & Dani. (our podcast is in Swedish)

Photos by Maria Broström

Häromdagen fick jag några osedda bilder från vårt bröllop av en av personerna som filmade allt, och jag bara kastades tillbaka till den lyckligaste dagen i mitt liv. FAN vad avis jag är på alla som har den här stora dagen framför sig haha! Jag tror dock att en liten kille kommer komma och sno den förstaplatsen snart, men än så länge så är det vår bästa dag någonsin. ;-) Tänk att det i juli gått 2 år sedan vi gifte oss! Samtidigt så känns det som en evighet sedan, det känns som att vi alltid varit man och fru.

Under vårt första år som gifta gick vi som ni vet igenom två väldigt tuffa kriser. Min pappa gick bort i cancer, och mitt i allt det så fick vi även veta att mina chanser att få egna barn var små för att jag närmar mig klimakteriet allt för tidigt. Vi slängdes in i IVF-karusellen och allt var bara misslyckande & dåliga besked. Gång på gång. Jag minns att jag vaknade upp på vår 1-årsdag förra juli (bakis som ett as efter vår fest kvällen innan) och kände att fan jävla helvete, såhär skulle det ju inte bli! Vid det här laget skulle ju vi sitta här med ett litet barn, inte ligga och må dåligt, planera vår 3e IVF-behandling och oroa oss för att jag som 27-åring nästan har slut på ägg. MEN det blir ju inte alltid som man tänkt sig och vissa saker i livet kan man inte styra över. Det enda man faktiskt kan göra är att kämpa på och inte ge upp, och samtidigt försiktigt börja acceptera alternativa vägar. Lite visste jag att jag knappt 2 månader senare äntligen skulle se det där plusset på stickan.

Vårt andra år som gifta blev helt plötsligt det bästa och allt vände. Och innan detta år är slut, dvs i juli när vi firar vår bröllopsdag, så har vi vår lilla pojke hos oss. Livet alltså….det ger och det tar. En person får lämna världen och en annan person föds. Ibland möter man riktigt tuffa motgångar och ibland har man flyt. Och utan motgångarna, kanske man inte hade uppskattat det goda lika mycket?

// The other day I received some unseen photos from our wedding from one of the filmmakers, and I got thrown back to the happiest day of my life. DAMN I’m so jealous of everyone who have this big day a head of them haha! But I think a little boy will come and steal that first place soon, but for now this is our best day ever. ;-) It’s crazy that it has been 2 years in July since we got married! At the same time it feels like ages ago, it feels like we have always been husband and wife. 

As you know we went through two tough crises during our first year as married. My father passed away in cancer, and in the middle of all that we found out that my chances to have my own children were small because I’m getting closer to menopause too early. We got thrown into this whole IVF rollercoaster and everything was just failure and bad news. Over and over. I remember that I woke up on our 1st year anniversary last July (hungover as fuck after our party the night before) and felt that damn it, this is not the way it was supposed to be! By now we were supposed to sit here with a little child, not feel like shit, plan our 3rd IVF treatment and worry that I as a 27 year old are almost out of eggs. BUT things doesn’t always turn out the way you have planned and there are some things in life that we can not control. The only thing you can actually do is to keep on fighting, not give up, and at the same time try to accept alternative options. Little did I know that I barely 2 months later would finally see that positive pregnancy test. 

Our second year as married suddenly became the best one and everything turned. And before this year is over, which is in July when we celebrate our wedding anniversary, we will have our little boy here with us. Life…..it gives and it takes. A person has to leave the world and another person is born. Sometimes you face really tough challenges and sometimes everything is going well. And without the challenges, maybe we wouldn’t have appreciated the good things just as much?